Avskaffande av filmcensuren för vuxna

– men förstĂ€rkt skydd för barn och unga mot skadlig mediepĂ„verkan

BetÀnkande av Utredningen om översyn av filmgranskningslagen m.m.

Stockholm 2009

SOU 2009:51

SOU och Ds kan köpas frÄn Fritzes kundtjÀnst. För remissutsÀndningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer pÄ uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

BestÀllningsadress: Fritzes kundtjÀnst 106 47 Stockholm

Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara pÄ remiss. Hur och varför. StatsrÄdsberedningen, 2003.

– En liten broschyr som underlĂ€ttar arbetet för den som ska svara pĂ„ remiss. Broschyren Ă€r gratis och kan laddas ner eller bestĂ€llas pĂ„ http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice

Tryckt av Edita Sverige AB

Stockholm 2009

ISBN 978-91-38-23220-0

ISSN 0375-250X

Till statsrÄdet och chefen för

Kulturdepartementet

Regeringen beslutade den 22 maj 2008 att uppdra Ät en sÀrskild utredare att göra en översyn av filmgranskningslagen och skyddet av barn och unga mot skadligt medieinnehÄll och skadlig mediepÄverkan.

Samma dag förordnades regeringsrÄdet Marianne Eliason som sÀrskild utredare.

Den 19 september 2008 förordnades rÀttssakkunniga Anna Gullesjö, departementssekreteraren Ingegerd HÀller, Àmnessakkunniga Feryal Mentes och departementssekreteraren Mihail Stoican att som experter bitrÀda utredningen fr.o.m. den 22 september 2008. Ingegerd HÀller entledigades frÄn uppdraget den 22 januari 2009. Samma dag förordnades departementssekreteraren Anna Boreson som expert i utredningen.

HovrÀttsassessorn Katarina Kölfors och regeringsrÀttssekreteraren Annica Runsten har varit utredningens sekreterare fr.o.m. den 4 augusti 2008 respektive den 1 mars 2009.

En referensgrupp har varit knuten till utredningen. I referensgruppen har ingÄtt riksdagsledamöterna Helena Bargholtz, Eva Bengtson Skogsberg, Esabelle Dingizian, Dan Kihlström, Per Lodenius och Leif Pettersson samt f.d. politiska sekreteraren Gudrun Utas.

Utredningen, som har antagit namnet Utredningen om översyn av filmgranskningslagen m.m., fĂ„r hĂ€rmed överlĂ€mna betĂ€nkandet Avskaffande av filmcensuren för vuxna – men förstĂ€rkt skydd för barn och unga mot skadlig mediepĂ„verkan (SOU 2009:51). Uppdraget Ă€r dĂ€rmed slutfört.

Stockholm i maj 2009

Marianne Eliason

/Katarina Kölfors

Annica Runsten

Förkortningar

a. anförd, anförda
a.a. anfört arbete
barnkonventionen konventionen den 20 november 1989 om
  barnets rÀttigheter
bet. betÀnkande
BBFC British Board of Film Classification
BiografbyrÄn Statens biografbyrÄ
dir. direktiv
Ds departementsserien
EG Europeiska gemenskapen
EGT Europeiska gemenskapernas officiella
  tidning
EU Europeiska unionen
Europakonventionen Europeiska konventionen den 4 november
  1950 om skydd för de mÀnskliga rÀttigheterna
  och de grundlÀggande friheterna
FHI Statens folkhÀlsoinstitut

15

Förkortningar SOU 2009:51

filmgranskningslagen lagen (1990:886) om granskning och
  kontroll av filmer och videogram
FN Förenta Nationerna
f. följande sida
ff. följande sidor
IT informationsteknik
JK Justitiekanslern
JT Juridisk Tidskrift
KU Konstitutionsutskottet
MedierÄdet RÄdet mot skadliga vÄldsskildringar
  (U 1990:03)
NICAM Nederlands Instituut voor de Classificatie
  van Audiovisuele Media – ett nederlĂ€ndskt
  institut för klassificerig av audiovisuella medier
Nordicom Nordiskt Informationscenter för Medie- och
  Kommunikationsforskning
PEGI Pan-European Game Information. Ett system
  för ÄldersmÀrkning av dator- och TV-spel
  som administreras av ISFE (Interactive Soft-
  ware Federation of Europe) som Àr en euro-
  peisk branschorganisation för interaktiva spel
prop. proposition
prot. riksdagens protokoll
RF regeringsformen
rskr. riksdagens skrivelse

16

SOU 2009:51 Förkortningar

RTVL radio- och TV-lagen (1996:844)
RTVV Radio- och TV-verket
SFS Svensk författningssamling
SOM-institutet Ett organ för undersöknings- och seminarie-
  verksamhet som drivs gemensamt av före-
  trÀdare för Statsvetenskapliga institutionen,
  Institutionen för journalistik och mass-
  kommunikation och Förvaltningshögskolan
  vid Göteborgs universitet. Institutet genom-
  för sedan 1986 Ärliga opinionsundersökningar
  kring SamhÀlle, Opinion och Massmedia
SOU Statens offentliga utredningar
TF tryckfrihetsförordningen
YFU Yttrandefrihetsutredningen
YGL yttrandefrihetsgrundlagen

17

Sammanfattning

Uppdraget

Mitt uppdrag har varit att göra en översyn av lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram (filmgranskningslagen) och skyddet av barn och unga mot skadligt medieinnehÄll och skadlig mediepÄverkan. UtgÄngspunkten har varit att nuvarande lagstiftning och förebyggande insatser ska anpassas till utvecklingen av nya medier och nya medievanor.

I uppdraget har bl.a. ingÄtt att identifiera behovet av att skydda barn och unga mot skadligt medieinnehÄll och skadlig mediepÄverkan, kartlÀgga de insatser som finns för att minska riskerna för skadlig mediepÄverkan pÄ barn och unga samt analysera om det behövs ytterligare insatser.

Jag har vidare haft i uppdrag att förutsÀttningslöst bedöma om nuvarande möjlighet att förbjuda film för offentlig visning Àr relevant samt att övervÀga ett ÀndamÄlsenligt system för granskning och godkÀnnande av film som ska visas offentligt samt utformningen av lÀmpliga ÄldersgrÀnser med utgÄngspunkt bl.a. i statens ansvar enligt barnkonventionen och med beaktande av barns och ungas förÀndrade medievanor och tillkomsten av nya visningsformer.

I uppdraget har ocksÄ ingÄtt att se över digitaliseringens konsekvenser för filmgranskningens avgifter och finansiering, analysera den nuvarande tillsynens utformning och ÀndamÄlsenlighet samt bedöma utformningen av en ÀndamÄlsenlig myndighetsstruktur.

Förhandsgranskningen av film för vuxna avskaffas

Den tekniska utvecklingen har lett till att endast en liten del av all film som finns tillgÀnglig ses pÄ bio vid offentliga visningar. Flertalet filmer sprids pÄ annat sÀtt. Det har vidare utvecklats andra

19

Sammanfattning SOU 2009:51

medier Àn film som innehÄller rörliga bilder, t.ex. interaktiva spel. Den utveckling som har skett i frÄga om medieutbud och medieanvÀndning har sÄledes inneburit att den kontroll som det allmÀnna kan utöva inskrÀnker sig till en mycket liten del av det totala utbudet av filmer. Det Àr sÄledes endast en brÄkdel av alla filmer som sprids i Sverige som omfattas av kravet pÄ förhandsgranskning och godkÀnnande för visning.

De filmer som granskas blir ocksÄ ytterst sÀllan föremÄl för ingripande. Sedan 1995 har BiografbyrÄn inte nÄgon gÄng ingripit i biograffilmer. Vad skÀlet till det minskade antalet ingripanden Àr gÄr inte sÀkert att uttala sig om. Sannolikt Àr det sÄ att synen pÄ vad som kan uppfattas som förrÄande Àndras över tiden. Det kan ocksÄ vara sÄ att filmbranschen inte har nÄgot intresse av att visa filmer med extremvÄld och att videouthyrningsmarknaden förÀndrats. Den som söker efter filmer med t.ex. vÄldspornografiska inslag eller extremvÄldsskildringar av annat slag söker andra vÀgar att nÄ filmerna, t.ex. via Internet. Dessa visningsformer Àr i allmÀnhet inte Ätkomliga för den nationelle lagstiftaren.

Kravet pÄ granskning och godkÀnnande av film som ska visas offentligt utgör en begrÀnsning av bÄde yttrandefriheten och mötesfriheten. InskrÀnkningar i de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna fÄr göras endast om sÀrskilt viktiga skÀl föranleder det. En inskrÀnkning mÄste dÀrtill vara proportionerlig i förhÄllande till det mÄl den avser att uppnÄ. Med det förÀndrade medieutbudet Àr det lÀtt att inse att censur av filmer som ska visas offentligt har en mycket liten effekt nÀr det gÀller att tillgodose ett önskemÄl om att fÀrre vÄldsskildringar m.m. ska vara tillgÀngliga för allmÀnheten. DÀrtill Àr, som nÀmnts, möjligheterna för den nationelle lagstiftaren att kunna ingripa mot nya visningsformer ytterst begrÀnsad. Enligt min mening uppvÀgs den inskrÀnkning i frÀmst yttrandefriheten som filmcensuren innebÀr inte av den marginella nytta den kan antas ha nÀr det gÀller att skydda mÀnniskor frÄn förrÄande skildringar.

Det mÄste ocksÄ beaktas att vÄra nordiska grannlÀnder inte lÀngre har kvar bestÀmmelser om förhandsgranskning och möjligheter till censuringripanden betrÀffande film avsedd att visas för vuxna.

Det nu sagda har lett mig till slutsatsen att kravet pÄ förhandsgranskning av filmer som ska visas offentligt för vuxna ska avskaffas.

Det ska framhÄllas att den yttersta grÀnsen för vad som Àr tillÄtet att skildra i rörliga bilder Àven fortsÀttningsvis kommer att lÀggas fast genom de straffrÀttsliga bestÀmmelserna i yttrandefrihets-

20

SOU 2009:51 Sammanfattning

grundlagen och brottsbalken. Skillnaden blir att ingripande i fortsÀttningen enbart kommer att kunna ske i efterhand.

Mitt förslag att avskaffa vuxencensuren föranleder bl.a. vissa följdÀndringar i bestÀmmelserna i 16 kap. 10 b och 10 c §§ brottsbalken om olaga vÄldsskildring respektive otillÄten utlÀmning av teknisk upptagning.

Film m.m. som ska visas offentligt för barn under 15 Är ska Äldersklassificeras Àven i fortsÀttningen

Kravet pÄ förhandsgranskning för Äldersprövning av filmer som ska visas offentligt för barn har aldrig varit föremÄl för ifrÄgasÀttande och diskussion pÄ samma sÀtt som förhandsgranskningen av film avsedd för en vuxen publik. Den har ansetts fylla sin uppgift att skydda barn mot psykiska skador av olÀmpliga filmer. De principiella invÀndningarna mot en reglering i dessa avseenden gör sig inte alls gÀllande med samma styrka som nÀr det gÀller vuxencensuren. En Äldersklassificering innebÀr ju inte att det allmÀnna förhindrar att framstÀllningar blir offentliga.

Jag anser dÀrför att klassificeringen av filmer som ska visas offentligt för barn ska finnas kvar. En lag om Äldersklassificering av film m.m. som ska visas offentligt införs. Den ska enbart gÀlla för filmer som ska visas vid en allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning. Med film avses i lagen framstÀllningar med rörliga bilder i filmer och andra tekniska upptagningar samt i uppspelningar ur en databas. Det innebÀr att alla nu kÀnda former av s.k. digital bio uttryckligen kommer att omfattas av den föreslagna lagen.

Det har i olika sammanhang framhÄllits att ett avskaffande av filmcensuren för vuxna bör medföra att grÀnsen för nÀr man anses som vuxen sÄvitt gÀller tilltrÀde till biografförestÀllningar höjs frÄn 15 Är till 18 Är. Jag anser att en 18-ÄrsgrÀns skulle fÄ en mycket liten

– om ens nĂ„gon – reell betydelse för att skydda barn och unga. Jag kan inte heller se att Sveriges Ă„taganden enligt barnkonventionen skulle krĂ€va att vuxengrĂ€nsen sĂ€tts vid 18 Ă„r. Mot den nu angivna bakgrunden anser jag att den Ă€ven i fortsĂ€ttningen ska gĂ„ vid 15 Ă„r.

Jag anser vidare att det inte har framkommit tillrĂ€ckliga skĂ€l för att Ă€ndra de nuvarande – vĂ€l inarbetade och vĂ€lkĂ€nda – Ă„ldersgrĂ€nserna, som innebĂ€r att en film kan bli barntillĂ„ten, tillĂ„ten frĂ„n

21

Sammanfattning SOU 2009:51

7 Är, tillÄten frÄn 11 Är eller tillÄten frÄn 15 Är. De ska dÀrför finnas kvar.

I dag sĂ€tts Ă„ldersgrĂ€nserna för filmer utifrĂ„n en bedömning av om framstĂ€llningen kan vĂ„lla barn i den aktuella Ă„ldersgruppen psykisk skada. Även fortsĂ€ttningsvis bör Ă„ldersklassificeringen av filmer utgĂ„ ifrĂ„n i vilken utstrĂ€ckning en framstĂ€llning kan vara skadlig för barn i olika Ă„ldrar. Det finns dock skĂ€l att Ă€ndra begreppet psykisk skada till ett begrepp som pĂ„ ett mer tydligt sĂ€tt motsvarar den bedömning som görs vid Ă„ldersprövningen. Åldersklassificeringen bör göras utifrĂ„n en bedömning av om framstĂ€llningen i en film kan vara till skada för vĂ€lbefinnandet för barn i den aktuella Ă„ldersgruppen.

Förslaget innebÀr att filmer som ska visas vid en allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning för barn under 15 Är först mÄste Äldersklassificeras. Filmer som ska visas endast för personer som har fyllt 15 Är fÄr visas utan nÄgon föregÄende granskning. För filmer som inte har lÀmnats in för Äldersklassificering gÀller automatiskt en 15-ÄrsgrÀns.

De undantag frÄn förhandsgranskning som finns i den nuvarande filmgranskningslagen ska gÀlla Àven enligt den nya lagen om Äldersklassificering. DÀrutöver ska det införas ett undantag frÄn kravet pÄ Äldersklassificering för enkla framstÀllningar om högst 15 minuter som Àr skapade av barn eller unga amatörer nÀr de visas vid en filmfestival eller annat konstnÀrligt eller ideellt evenemang som huvudsakligen riktar sig till barn och unga. Vidare behöver en framstÀllning med rörliga bilder inte Äldersklassificeras om den endast utgör ett Ätergivande av en offentlig opera-, teater- eller musikförestÀllning eller ett sportevenemang.

Det ska i fortsÀttningen vara tillÄtet för förÀldrar m.fl. att ta med sig barn som inte har fyllt ett Är pÄ s.k. barnvagnsbio, Àven om filmen inte Àr godkÀnd för visning för barn.

Det nuvarande avgiftssystemet med tillstÄndskort avskaffas. Av- giften ska vara baserad enbart pÄ framstÀllningens speltid.

En ny myndighet bildas som ska ansvara för skyddet av barn och unga mot skadlig mediepÄverkan

Jag föreslÄr att Statens biografbyrÄ och MedierÄdet ska avvecklas. I stÀllet bildas en ny myndighet med uppdrag att skydda barn och unga mot skadlig mediepÄverkan.

22

SOU 2009:51 Sammanfattning

Den nya myndigheten fÄr i uppgift att:

‱vara expert pĂ„ medieutvecklingen och dess konsekvenser för barn och unga,

‱sprida information och ge vĂ€gledning om skadlig mediepĂ„verkan till barn, unga och vuxna,

‱verka för mediebranschernas sjĂ€lvreglering,

‱genom samarbete med andra myndigheter, skola, föreningsliv, ideella organisationer, opinionsgrupper m.fl. skydda och stĂ€rka barn och unga i medielandskapet

‱följa den internationella utvecklingen och delta i internationellt samarbete nĂ€r det gĂ€ller att skydda barn och unga frĂ„n skadlig mediepĂ„verkan och att stĂ€rka dem som medvetna mediekonsumenter.

Myndigheten bör ha stor frihet att inom ramen för de angivna uppgifterna utveckla verksamheten och arbetsformerna. Jag uppfattar att det arbete som hittills har bedrivits av MedierÄdet har varit framgÄngsrikt och avsikten med en ny organisationsform Àr inte att begrÀnsa eller förÀndra detta arbete. Utvecklingen inom media och teknik gÄr fort och det mÄste finnas en flexibilitet i uppdraget sÄ att myndigheten vid varje tidpunkt kan finna arbetsformer som i den miljön pÄ bÀsta sÀtt skyddar barn och unga mot skadlig mediepÄverkan. Med uppgifter som lÀtt kan anpassas bÄde mot olika medieformer och över tiden finns det goda förutsÀttningar för myndigheten att bli framgÄngsrik i sitt uppdrag.

Den nya myndigheten ska ocksÄ ha till uppgift att Äldersklassificera framstÀllningar som ska visas för barn under 15 Är. Denna uppgift ska utföras av sÀrskilt utsedda filmgranskare.

Den nya myndigheten ska vara en enrÄdighetsmyndighet och ledas av en myndighetschef. Vid myndigheten ska det finnas ett insynsrÄd. Den nya myndigheten ska vara lokaliserad i StockholmsomrÄdet. En organisationskommitté bör fÄ i uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av den nya myndigheten.

Den nya myndigheten ska inte ha nÄgot uppdrag att utöva tillsyn över efterlevnaden av lagen om Äldersklassificering av film m.m. som ska visas offentligt eller av 16 kap. 10 b och 10 c §§ brottsbalken nÀr det gÀller rörliga bilder. Som en följd hÀrav avskaffas Statens biografbyrÄs sÀrskilda tillsynsorganisation och videogramdistributörsregistret.

23

Författningsförslag

1Förslag till

lag om Ă„ldersklassificering av film m.m. som ska visas offentligt

HÀrigenom föreskrivs följande.

TillÀmpningsomrÄde

1 §

I denna lag finns bestÀmmelser om Äldersklassificering av framstÀllningar i filmer som ska visas vid en allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning till vilken den som Àr under femton Är ska ha tilltrÀde.

Ansökan om Äldersklassificering ska göras hos X-myndigheten.

2 §

Med film förstÄs i denna lag rörliga bilder i filmer och andra tekniska upptagningar samt rörliga bilder i en uppspelning ur en databas.

3 §

FramstÀllningen i en film som ska visas för barn under femton Är vid en allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning ska vara godkÀnd för barn i den aktuella Äldersgruppen.

4 §

Utan hinder av vad som sÀgs i 3 § fÄr en framstÀllning visas för barn under femton Är om den

1. sÀnds i ett TV-program som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen,

25

Författningsförslag SOU 2009:51

2.utgör reklam för vara eller tjÀnst,

3.visas vid varumÀssa, utstÀllning eller sportevenemang, om inte sjÀlva visningen utgör en allmÀn sammankomst,

4.visas inom ett museum som ett led i museets normala utstÀllningsverksamhet och Àr en dokumentÀr framstÀllning,

5.Àr en enkel framstÀllning om högst 15 minuter som Àr skapad av barn eller unga amatörer nÀr den visas vid en filmfestival eller annat konstnÀrligt eller ideellt evenemang som huvudsakligen riktar sig till barn och unga,

6.endast utgör ett Ätergivande av en offentlig opera-, teater- eller musikförestÀllning eller ett sportevenemang.

Bedömningsgrunder och ÄldersgrÀnser

5 §

FramstÀllningen i en film fÄr inte godkÀnnas för visning för barn under sju Är, under elva Är eller under femton Är, om den kan vara till skada för vÀlbefinnandet för barn i den aktuella Äldersgruppen.

6 §

Vid en allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning dÀr visning av en framstÀllning i en film förekommer fÄr tilltrÀde inte medges nÄgon som inte har uppnÄtt den lÀgsta Älder som myndigheten bestÀmt enligt 5 § om inte nÄgot annat följer av andra stycket.

Barn som inte fyllt sju Är och som Àr i sÀllskap med en person som fyllt arton Är fÄr medges tilltrÀde till visning av en framstÀllning som Àr tillÄten för barn frÄn sju Är. Barn som fyllt sju Är men inte elva Är och som Àr i sÀllskap med en person som fyllt arton Är fÄr medges tilltrÀde till visning av en framstÀllning som Àr tillÄten för barn frÄn elva Är.

7 §

Utan hinder av bestÀmmelserna i 3 och 6 §§ fÄr den som fyllt femton Är ta med sig barn som inte har fyllt ett Är till en visning som sÀrskilt anpassats för förÀldrar som har med sig spÀdbarn.

26

SOU 2009:51 Författningsförslag

ÅterlĂ€mnande av film

8 §

En film som har lÀmnats in till X-myndigheten för Äldersklassificering ska ÄterlÀmnas till sökanden i anslutning till att beslut meddelas.

Avgifter

9 §

Avgift för Äldersklassificering av framstÀllningar i filmer enligt denna lag tas ut med x kr per spelminut vid normal visningshastighet.

Om en film endast ska visas vid en filmfestival eller ett annat konstnÀrligt eller ideellt evenemang fÄr X-myndigheten medge befrielse frÄn avgift för Äldersklassificeringen.

Ansvars- och överklagandebestÀmmelser m.m.

10 §

Till böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader döms den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet

1.vid en allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning visar en framstÀllning i en film som inte har Äldersklassificerats enligt denna lag för en person som inte fyllt femton Är,

2.bryter mot 6 § om ÄldersgrÀnser för tilltrÀde till visning.

11 §

Myndighetens beslut enligt denna lag i frÄgor om Äldersklassificering av film fÄr överklagas hos kammarrÀtten. I övrigt fÄr myndighetens beslut enligt denna lag inte överklagas.

12 §

Vid prövning av mĂ„l enligt denna lag bestĂ„r kammarrĂ€tten av tre lagfarna ledamöter samt tvĂ„ sĂ€rskilda ledamöter. Av de sĂ€rskilda ledamöterna ska en ha sĂ€rskilda kunskaper om film och en i beteendevetenskap. Även om en av de sĂ€rskilda ledamöterna Ă€r frĂ„nvarande, fĂ„r mĂ„let avgöras om tre av kammarrĂ€ttens ledamöter Ă€r ense om slutet.

27

Författningsförslag SOU 2009:51

KammarrĂ€tten Ă€r dock domför utan de sĂ€rskilda ledamöterna i sĂ„dana fall som anges i 12 § andra stycket 1–3 lagen (1971:289) om allmĂ€nna förvaltningsdomstolar.

13 §

Regeringen förordnar för högst fem Är i sÀnder minst sex, högst tio personer att efter kallelse intrÀda som sÀrskilda ledamöter i kammarrÀtten vid handlÀggning av mÄl enligt denna lag. Av dessa personer ska hÀlften ha sÀrskilda kunskaper om film och hÀlften ha sÀrskilda kunskaper i beteendevetenskapliga Àmnen. AvgÄr en sÄdan person under den tid, för vilken han eller hon har blivit utsedd, förordnar regeringen en annan person i hans eller hennes stÀlle.

De sÀrskilda ledamöterna ska vara svenska medborgare. De fÄr inte vara underÄriga eller i konkurs eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § förÀldrabalken.

Denna lag trÀder i kraft den 1 januari 2011, dÄ lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram ska upphöra att gÀlla.

28

SOU 2009:51 Författningsförslag

2Förslag till

lag om Àndring i brottsbalken

HÀrigenom föreskrivs i frÄga om brottsbalken dels att 16 kap. 19 § ska upphöra att gÀlla,

dels att 16 kap. 10 b och c §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

10 b §1

Den som i bild skildrar sexuellt vÄld eller tvÄng med uppsÄt att bilden eller bilderna sprids eller som sprider en sÄdan skildring, döms, om inte gÀrningen med hÀnsyn till omstÀndigheterna Àr försvarlig, för olaga vÄldsskildring till böter eller fÀngelse i högst tvÄ Är. Detsamma gÀller den som i rörliga bilder nÀrgÄnget eller utdraget skildrar grovt vÄld mot mÀnniskor eller djur med uppsÄt att bilderna sprids eller som sprider en sÄdan skildring.

Sprider nÄgon av oaktsamhet en skildring som avses i första stycket och sker spridningen i yrkesmÀssig verksamhet eller eljest i förvÀrvssyfte, döms sÄsom i första stycket sÀgs.

Första och andra styckena gÀller inte filmer eller videogram som Statens biografbyrÄ har godkÀnt för visning. De gÀller inte heller en teknisk upptagning med rörliga bilder med samma innehÄll som en film eller ett videogram som har godkÀnts av biografbyrÄn. Vidare gÀller första och andra styckena inte offentliga förevisningar av filmer eller videogram.

Har en teknisk upptagning med rörliga bilder försetts med ett intyg om att en film eller ett videogram med samma innehÄll har godkÀnts av Statens biografbyrÄ, skall inte dömas till ansvar enligt

1 Senaste lydelse 1998:1444.

29

Författningsförslag SOU 2009:51

första eller andra stycket för spridning av upptagningen. Detta gÀller dock inte om intyget var oriktigt och den som har spritt upptagningen har insett eller bort inse detta.

          10 c §2            
Den som uppsÄtligen eller av Den som uppsÄtligen eller av
grov oaktsamhet i yrkesmÀssig grov oaktsamhet i yrkesmÀssig
verksamhet eller annars i för- verksamhet eller annars i för-
vÀrvssyfte till den som Àr under vÀrvssyfte till den som Àr under
femton Är lÀmnar ut en film, ett femton Är lÀmnar ut en film eller
videogram eller en annan teknisk en annan teknisk upptagning
upptagning med rörliga bilder med rörliga bilder som inne-
som innefattar ingÄende skild- fattar ingÄende skildringar av
ringar av verklighetstrogen karak- verklighetstrogen karaktÀr som
tÀr som Äterger vÄld eller hot om Äterger vÄld eller hot om vÄld
vÄld mot mÀnniskor eller djur mot mÀnniskor eller djur döms
döms för otillÄten utlÀmning av för otillÄten utlÀmning av teknisk
teknisk upptagning till böter upptagning till böter eller fÀng-
eller fÀngelse i högst sex mÄn- else i högst sex mÄnader.  
ader.                        
Första stycket gÀller inte Första stycket gÀller inte
filmer eller videogram som filmer eller andra tekniska
Statens biografbyrÄ har godkÀnt upptagningar med rörliga bilder
för visning för nÄgon Älders- med samma innehÄll som en
grupp av barn under femton Är. framstÀllning som X-myndig-
Det gÀller inte heller en teknisk heten har godkÀnt för visning
upptagning med rörliga bilder för nÄgon Äldergrupp av barn
med samma innehÄll som en film under femton Är. Vidare gÀller
eller ett videogram som har god- första stycket inte offentliga före-
kÀnts av biografbyrÄn. Vidare visningar av filmer eller tekniska
gÀller första stycket inte offent- upptagningar.        
liga förevisningar av filmer eller              
videogram.                      
Har en teknisk upptagning Har en teknisk upptagning
med rörliga bilder försetts med med rörliga bilder försetts med
ett intyg om att en film eller ett ett intyg om att en framstÀllning

2 Senaste lydelse 1998:1444.

30

SOU 2009:51 Författningsförslag

videogram med samma innehÄll har godkÀnts av Statens biografbyrÄ för visning för nÄgon Äldersgrupp av barn under femton Är, skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. Vad som har sagts nu gÀller dock inte om intyget var oriktigt och den som har lÀmnat ut upptagningen har insett eller bort inse detta.

med samma innehÄll har godkÀnts av X-myndigheten för visning för nÄgon Äldersgrupp av barn under femton Är, ska inte dömas till ansvar enligt första stycket. Vad som har sagts nu gÀller dock inte om intyget var oriktigt och den som har lÀmnat ut upptagningen har insett eller bort inse detta.

1.Denna lag trÀder i kraft den 1 januari 2011.

2.För filmer eller videogram som Statens biografbyrÄ före ikrafttrÀdandet har godkÀnt för visning gÀller 10 b § i sin Àldre lydelse. Detsamma gÀller tekniska upptagningar med rörliga bilder med samma innehÄll som en film eller ett videogram som har godkÀnts av BiografbyrÄn.

3.Vad som sÀgs i 10 c § andra och tredje styckena om filmer och andra tekniska upptagningar med rörliga bilder med samma innehÄll som en framstÀllning som X-myndigheten har godkÀnt för visning för nÄgon Äldersgrupp av barn under femton Är gÀller ocksÄ för filmer och videogram som före ikrafttrÀdandet godkÀnts av BiografbyrÄn för visning för nÄgon Äldersgrupp av barn under femton Är. Detsamma gÀller tekniska upptagningar med rörliga bilder med samma innehÄll som en film eller ett videogram som har godkÀnts av BiografbyrÄn.

31

Författningsförslag SOU 2009:51

3Förslag till

lag om Àndring i lagen (1971:289) om allmÀnna förvaltningsdomstolar

HÀrigenom föreskrivs att 11 och 12 §§ lagen (1971:289) om allmÀnna förvaltningsdomstolar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse     Föreslagen lydelse    
En kammarrÀtt fÄr vara 11 §3      
En kammarrÀtt fÄr vara
indelad i avdelningar. Reger- indelad i avdelningar. Reger-
ingen fÄr bestÀmma att en av- ingen fÄr bestÀmma att en av-
delning skall vara förlagd till delning ska vara förlagd till
nÄgon annan ort Àn den dÀr nÄgon annan ort Àn den dÀr
domstolen har sitt sÀte. Chef domstolen har sitt sÀte. Chef
för en avdelning Àr presidenten för en avdelning Àr presidenten
eller en lagman.     eller en lagman.    
Om sÀrskild sammansÀttning Om sÀrskild sammansÀttning
av kammarrÀtt vid behandling av av kammarrÀtt vid behandling av
vissa mÄl finns bestÀmmelser i vissa mÄl finns bestÀmmelser i
fastighetstaxeringslagen   fastighetstaxeringslagen  
(1979:1152), lagen (1990:886) (1979:1152), lagen (XXXX:XX)
om granskning och kontroll av om Ă„ldersklassificering av film
filmer och videogram och lagen m.m. som ska visas offentligt och
(2003:389) om elektronisk kom- lagen (2003:389) om elektronisk
munikation. BestÀmmelser om kommunikation. BestÀmmelser
sÀrskild sammansÀttning vid be- om sÀrskild sammansÀttning vid
handling av mÄl enligt 10 kap. behandling av mÄl enligt 10 kap.
kommunallagen (1991:900) och kommunallagen (1991:900) och
22 kap. kyrkolagen (1992:300) 22 kap. kyrkolagen (1992:300)
finns i 13 a §.       finns i 13 a §.    
          12 §4      

KammarrÀtt Àr domför med tre lagfarna ledamöter. Fler Àn fyra lagfarna ledamöter fÄr ej sitta i rÀtten.

NÀr det Àr sÀrskilt föreskrivet NÀr det Àr sÀrskilt föreskrivet
att nÀmndemÀn skall ingÄ i rÀtten, att nÀmndemÀn ska ingÄ i rÀtten,

3Senaste lydelse 2007:880.

4Senaste lydelse 2007:880.

32

SOU 2009:51 Författningsförslag

Àr kammarrÀtt domför med tre Àr kammarrÀtt domför med tre
lagfarna ledamöter och tvÄ lagfarna ledamöter och tvÄ
nÀmndemÀn. Fler Àn fyra lag- nÀmndemÀn. Fler Àn fyra lag-
farna ledamöter och tre nÀmnde- farna ledamöter och tre nÀmnde-
mÀn fÄr i sÄdant fall ej sitta i mÀn fÄr i sÄdant fall ej sitta i
rÀtten. KammarrÀtt Àr dock dom- rÀtten. KammarrÀtt Àr dock dom-
för utan nÀmndemÀn för utan nÀmndemÀn

1.vid prövning av överklagande av beslut som ej innebÀr att mÄlet avgöres,

2.vid förordnande rörande saken i avvaktan pÄ mÄlets avgörande samt vid annan ÄtgÀrd som avser endast mÄls beredande,

3.vid beslut varigenom domstolen skiljer sig frÄn mÄlet utan att detta prövats i sak.

HandlÀgges mÄl som avses i andra stycket gemensamt med annat mÄl, fÄr nÀmndemÀn deltaga vid handlÀggningen Àven av det senare mÄlet.

Om domförhet vid behand- Om domförhet vid behand-
ling av vissa mÄl finns bestÀm- ling av vissa mÄl finns bestÀm-
melser i fastighetstaxeringslagen melser i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152), lagen (1990:886) (1979:1152), lagen (XXXX:XX)
om granskning och kontroll av om Ă„ldersklassificering av film
filmer och videogram och lagen m.m. som ska visas offentligt och
(2003:389) om elektronisk kom- lagen (2003:389) om elektronisk
munikation. BestÀmmelser om kommunikation. BestÀmmelser
domförhet vid behandling av om domförhet vid behandling
kommunalbesvÀrsmÄl finns i av kommunalbesvÀrsmÄl finns i
13 a §.     13 a §.  

Vid behandling av frÄgor om prövningstillstÄnd Àr kammarrÀtten domför med tvÄ ledamöter, om de Àr ense om slutet. Detsamma gÀller vid behandling av andra frÄgor i mÄl dÀr prövningstillstÄnd krÀvs för prövning av överklagande, om frÄgorna behandlas före eller i samband med frÄgan om prövningstillstÄnd. Vid behandling av en frÄga om avvisning av ett överklagande pÄ grund av att det har kommit in för sent Àr kammarrÀtten domför med tvÄ ledamöter, om de Àr ense om slutet.

Vid beslut om avskrivning av mÄl efter Äterkallelse Àr kammarrÀtten domför med en lagfaren domare.

ÅtgĂ€rder som avser endast beredandet av ett mĂ„l fĂ„r utföras av en lagfaren ledamot i kammarrĂ€tten eller, om de inte Ă€r av sĂ„dant slag att de bör förbehĂ„llas lagfarna ledamöter, av en annan tjĂ€nste-

33

Författningsförslag SOU 2009:51

man i kammarrÀtten som har tillrÀcklig kunskap och erfarenhet. NÀrmare bestÀmmelser om detta meddelas av regeringen.

Denna lag trÀder i kraft den 1 januari 2011.

34

SOU 2009:51 Författningsförslag

4Förslag till

lag om Àndring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument

HÀrigenom föreskrivs att 12, 20, 28 och 31 §§ lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
  12 §
Av film som har gjorts till- Av film som har gjorts till-
gÀnglig för allmÀnheten hÀr i gÀnglig för allmÀnheten hÀr i
landet skall ett pliktexemplar lÀm- landet ska ett pliktexemplar lÀm-
nas. nas.
Av videogram som har gjorts Av videogram som har gjorts
tillgÀngligt för allmÀnheten hÀr i tillgÀngligt för allmÀnheten hÀr i
landet i minst fem exemplar skall landet i minst fem exemplar ska
ett pliktexemplar lÀmnas. ett pliktexemplar lÀmnas.
Av film eller videogram som  

har granskats av Statens biografbyrÄ och dÀrvid inte godkÀnts för visning skall ett pliktexemplar lÀmnas.

Föreskrifterna i denna paragraf gÀller inte om annat följer av 13 § eller av vad som föreskrivs om kombinerat material i 16 och 17 §§.

Pliktexemplar av filmer eller dokument för elektronisk Ätergivning skall lÀmnas av den som har lÄtit göra filmerna eller dokumenten tillgÀngliga för allmÀnheten hÀr i landet.

NÀr det gÀller filmer eller videogram som har granskats av Statens biografbyrÄ och dÀrvid inte godkÀnts för visning skall pliktexemplar dock lÀmnas av den

20 §5

Pliktexemplar av filmer eller dokument för elektronisk Ätergivning ska lÀmnas av den som har lÄtit göra filmerna eller dokumenten tillgÀngliga för allmÀnheten hÀr i landet.

5 Senaste lydelse 1995:1375.

35

Författningsförslag SOU 2009:51

som har begÀrt granskningen hos byrÄn.

28 §

Pliktexemplar skall lÀmnas av Pliktexemplar ska lÀmnas av

1.annan skrift som avses i 1 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen Àn tryckt dagstidning, inom en mÄnad efter utgÄngen av det kalenderkvartal under vilket skriften utgavs,

2.videogram, sÄ snart som videogrammet har gjorts tillgÀngligt för allmÀnheten hÀr i landet,

3.skrift i mikroform, film eller annat dokument för elektronisk Ätergivning Àn videogram, inom en mÄnad frÄn den dag dÄ dokumentet först gjordes tillgÀngligt för allmÀnheten hÀr i landet.

Av film eller videogram som har granskats av Statens biografbyrÄ och dÀrvid inte godkÀnts för visning skall dock pliktexemplar lÀmnas inom en mÄnad frÄn den dag dÄ beslut i granskningsÀrendet vunnit laga kraft.

    31 §6
Kungl. biblioteket ska med Kungl. biblioteket ska med
hjÀlp av automatisk databehand- hjÀlp av automatisk databehand-
ling föra ett sÀrskilt register över ling föra ett sÀrskilt register över
pliktexemplar av videogram som pliktexemplar av videogram som
har lÀmnats till biblioteket. I har lÀmnats till biblioteket. I
registret ska ett nummer för varje registret ska ett nummer för varje
videogram antecknas. Statens videogram antecknas.

biografbyrÄ fÄr ha terminalÄtkomst till detta register.

Kungl. biblioteket ska underrÀtta den som har lÀmnat pliktexemplar av videogram om de nummer som videogrammen har fÄtt i registret.

6 Senaste lydelse 2008:1419.

36

SOU 2009:51 Författningsförslag

Den som Àr skyldig att lÀmna pliktexemplar av videogram till Kungl. biblioteket ska föra en förteckning över videogram som omfattas av plikten och i förteckningen ange de registernummer som de lÀmnade pliktexemplaren har fÄtt.

Denna lag trÀder i kraft den 1 januari 2011.

37

Författningsförslag SOU 2009:51

5Förslag till

lag om Àndring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:000)7

HÀrigenom föreskrivs att 30 kap. 19 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:000) ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2008/09:150 Föreslagen lydelse

30 kap.

Sekretess gÀller i Àrende om granskning av film eller videogram för uppgift ur filmen eller videogrammet. Sekretessen upphör att gÀlla nÀr beslut i saken har vunnit laga kraft.

19 §

Sekretess gÀller i Àrenden enligt lagen (XXXX:XX) om Äldersklassificering av film m.m. som ska visas offentligt för uppgift ur filmen. Sekretessen upphör att gÀlla nÀr beslut i saken har vunnit laga kraft.

1.Denna lag trÀder i kraft den 1 januari 2011.

2.I Àrenden som kommit in till myndigheten före ikrafttrÀdandet gÀller Àldre bestÀmmelser.

7 Förslag enligt prop. 2008/09:150.

38

SOU 2009:51 Författningsförslag

6Förslag till

förordning med instruktion för X-myndigheten

HÀrigenom föreskrivs följande.

Uppgifter

1 §

X-myndigheten har till uppgift att verka för att barn och unga skyddas mot skadlig mediepÄverkan.

2 §

X-myndigheten ska sÀrskilt

-vara expert pÄ medieutvecklingen och dess konsekvenser för barn och unga,

-sprida information och ge vÀgledning om skadlig mediepÄverkan till barn, unga och vuxna,

-verka för mediebranschernas sjÀlvreglering,

-genom samarbete med andra myndigheter, skola, föreningsliv, ideella organisationer, opinionsgrupper m.fl. skydda och stÀrka barn och unga i medielandskapet,

-följa den internationella utvecklingen och delta i internationellt samarbete nÀr det gÀller att skydda barn och unga frÄn skadlig mediepÄverkan och att stÀrka dem som medvetna mediekonsumenter.

3 §

X-myndigheten ska fullgöra de uppgifter som anges i lagen om Äldersklassificering av film m.m. som ska visas offentligt.

Myndighetens ledning

4 § Myndigheten leds av en myndighetschef.

5 §

Vid myndigheten ska det finnas ett insynsrÄd som bestÄr av högst fem ledamöter.

39

Författningsförslag SOU 2009:51

AnstÀllningar och uppdrag

6 § Direktören Àr myndighetschef.

7 §

Vid myndigheten ska det finnas filmgranskare och ersÀttare för dem till det antal som regeringen bestÀmmer.

Filmgranskare och ersÀttare för dessa anstÀlls, efter förslag frÄn myndigheten, genom beslut av regeringen för en bestÀmd tid om högst tre Är. En sÄdan anstÀllning som filmgranskare eller ersÀttare kan förlÀngas tvÄ gÄnger med ytterligare tre Är per gÄng.

8 § ÅldersklassificeringsĂ€renden prövas av filmgranskare.

Ett Àrende ska alltid prövas av minst tvÄ filmgranskare. Minst en av dem ska ha kvalificerad utbildning och erfarenhet i barnpsykologi, sociologi, pedagogik, barnpsykiatri eller nÄgot annat Àmne som Àr av vÀrde vid prövningen. Kan filmgranskarna inte enas om beslutet ska Àven en tredje filmgranskare pröva framstÀllningen.

NÀr ett Àrende prövas av tre filmgranskare, gÀller som myndighetens beslut den mening som majoriteten enar sig om eller, vid tre olika meningar, den mening som den i tjÀnsten Àldste filmgranskaren har.

9 §

Följande bestÀmmelser i myndighetsförordningen (2007:515) ska inte tillÀmpas pÄ myndigheten,

4 § 5 vad avser beslut i ÄldersklassificeringsÀrenden.

29 § om Àrendeförteckning.

Denna förordning trÀder i kraft den 1 januari 2011.

40

InnehÄll

Förkortningar..................................................................... 15
Sammanfattning ................................................................ 19
Författningsförslag ............................................................. 25
1 Förslag till lag om Äldersklassificering av film m.m.  
  som ska visas offentligt............................................................ 25
2 Förslag till lag om Àndring i brottsbalken .............................. 29
3 Förslag till lag om Àndring i lagen (1971:289)  
  om allmÀnna förvaltningsdomstolar ....................................... 32
4 Förslag till lag om Àndring i lagen (1993:1392)  
  om pliktexemplar av dokument .............................................. 35
5 Förslag till lag om Àndring i offentlighets- och  
  sekretesslagen (2009:000)........................................................ 38
6 Förslag till förordning med instruktion för  
  X-myndigheten ........................................................................ 39
1 Utredningsuppdraget och dess genomförande ............... 41
1.1 Direktiven................................................................................. 41
1.2 Utredningens arbete ................................................................ 41

5

InnehÄll SOU 2009:51
2 Filmcensuren - en kortfattad historik ............................ 45
2.1 Biograffilmen kommer till Sverige .......................................... 45
2.2 Biografförordningen ................................................................ 45
2.3 En moderniserad biografförordning ....................................... 46
2.4 Filmcensurutredningen m.m. .................................................. 47
2.5 VideovÄldslagen........................................................................ 49
2.6 Yttrandefrihetsutredningen..................................................... 50
2.7 En grundlag till skydd för yttranden i tekniska medier......... 52
2.8 Införande av filmgranskningslagen ......................................... 54
2.9 VÄldsskildringsrÄdets förslag att avskaffa vuxencensuren ..... 54
2.10 Uttalanden om filmcensuren under senare Ă„r......................... 56
3 Nuvarande reglering.................................................... 59
3.1 Inledning................................................................................... 59
3.2 Regeringsformen ...................................................................... 59
3.3 Europakonventionen................................................................ 61
3.4 Yttrandefrihetsgrundlagen....................................................... 62

3.5Lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer

och videogram .......................................................................... 64
3.5.1 Granskningspliktens omfattning ................................. 64
3.5.2 Undantag frÄn granskningsplikten .............................. 65
3.5.3 UtgÄngspunkter för censur  
  och Äldersklassificering................................................. 66
3.5.4 Granskningen ................................................................ 69
3.5.5 Tillsyn ............................................................................ 71
3.5.6 Frivillig förhandsgranskning ........................................ 72
3.6 Radio- och TV-lagen (1996:844)............................................. 72
3.7 Lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument .............. 76

6

SOU 2009:51 InnehÄll

3.8 StraffbestÀmmelser................................................................... 77
  3.8.1 Barnpornografibrott..................................................... 77
  3.8.2 Olaga vÄldsskildring ..................................................... 79
  3.8.3 OtillÄten utlÀmning av teknisk upptagning ................ 81
  3.8.4 OtillÄtet förfarande med pornografisk bild ................ 83
  3.8.5 Förledande av ungdom................................................. 84
4 Internationella regler och överenskommelser ................. 85
4.1 FN:s allmÀnna förklaring om de mÀnskliga rÀttigheterna..... 85

4.2Konventionen om barnets rÀttigheter

(barnkonventionen)................................................................. 85

4.3EU:s ÄtgÀrder för skydd av barn och unga mot skadligt

medieinnehÄll och skadlig mediepÄverkan.............................. 88
4.3.1 Inledning ....................................................................... 88
4.3.2 RÄdets rekommendation om skydd av  
minderÄriga och den mÀnskliga vÀrdigheten 1998...... 89
4.3.3 RÄdets resolution om mÀrkning av video-  
och datorspel 2002........................................................ 90

4.3.4Europaparlamentets och rÄdets rekommendation med kompletterande skydd av minderÄriga och

den mÀnskliga vÀrdigheten 2006.................................. 91
4.3.5 Meddelande frÄn kommissionen till  
Europaparlamentet, rÄdet, Europeiska  
ekonomiska och sociala kommittén och  
Regionkommittén om skydd av minderÄriga  
för video- och onlinespel 2008..................................... 93
4.3.6 TV-direktivet och AV-direktivet................................. 94
4.3.7 Kommissionens strategi för mediekunskap i  
den digitala tidsÄldern................................................... 96

4.4EuroparÄdets arbete med frÄgan om skydd av

minderÄriga............................................................................... 97
4.5 Internationella branschöverenskommelser m.m.................... 98
4.5.1 PEGI-systemet för mÀrkning av dator- och  
  TV-spel.......................................................................... 98
4.5.2 PEGI On-line ............................................................. 100

7

InnehÄll SOU 2009:51

  4.5.3 The European Broadcasting Unions (EBU)  
    riktlinjer för TV-program med vÄldsskildringar ....... 101
  4.5.4 Avtal om sÀkerhet pÄ sociala nÀtverkssajter .............. 102
5 Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen .............. 103
5.1 Inledning................................................................................. 103
5.2 Statliga aktörer m.m............................................................... 103
  5.2.1 Statens biografbyrÄ ..................................................... 103
  5.2.2 MedierÄdet................................................................... 104
  5.2.3 GranskningsnÀmnden för radio och TV.................... 108
  5.2.4 Barnombudsmannen ................................................... 109
  5.2.5 Ungdomsstyrelsen ...................................................... 110
  5.2.6 Skolverket.................................................................... 112
  5.2.7 Statens folkhÀlsoinstitut............................................. 113
  5.2.8 Socialstyrelsen ............................................................. 114
  5.2.9 Nordicom .................................................................... 114
5.3 Branschorganisationer............................................................ 116
  5.3.1 Sveriges Videodistributörers Förening...................... 116
  5.3.2 Dataspelsbranschen..................................................... 116
  5.3.3 IT&Telekomföretagen................................................ 117
  5.3.4 BitoS............................................................................. 118
  5.3.5 MORGAN .................................................................. 118
  5.3.6 Etiska RÄdet för betalteletjÀnster (ERB)................... 119
  5.3.7 Konsumenternas tele- och internetbyrÄ (KTIB) ...... 119
  5.3.8 ISFE ............................................................................. 120
5.4 Intresseorganisationer............................................................ 120
  5.4.1 BRIS............................................................................. 120
  5.4.2 Friends ......................................................................... 121
  5.4.3 RÀdda Barnen .............................................................. 122
  5.4.4 ECPAT Sverige ........................................................... 122
  5.4.5 Fryshuset - NÀtvandrarna........................................... 123
5.5 Projekt och samarbeten ......................................................... 124
  5.5.1 Safer Internet plus Programme 2005–2008................ 124
  5.5.2 Safer Internet Programme 2009–2013 ....................... 124
  5.5.3 Insafe............................................................................ 125
  5.5.4 EU Kids Online .......................................................... 125
  5.5.5 Surfa Lugnt.................................................................. 125

8

SOU 2009:51 InnehÄll

6 Internationell utblick ................................................ 127
6.1 Inledning................................................................................. 127
6.2 Danmark................................................................................. 127
  6.2.1 Granskning av filmer m.m. avsedda för barn............ 127
  6.2.2 ÅldersgrĂ€nser för film ................................................ 128
  6.2.3 MedierÄdets Äldersklassificering ................................ 129
  6.2.4 Avgifter ....................................................................... 130
  6.2.5 Sanktioner ................................................................... 130
  6.2.6 TV - och datorspel ....................................................... 130
  6.2.7 MedierÄdet for BÞrn og Unge Àr ansvarig  
    myndighet ................................................................... 131
6.3 Finland.................................................................................... 131
  6.3.1 Granskning av ”bildprogram” .................................... 131
  6.3.2 ÅldersgrĂ€nser för film och andra bildprogram ......... 132
  6.3.3 StraffrÀttslig reglering ................................................. 133
  6.3.4 Dator - och TV - spel .................................................... 134
  6.3.5 Lagen om granskning av bildprogram omfattar  
    Àven bestÀll - TV - tjÀnster ............................................. 134
  6.3.6 Sanktioner ................................................................... 135
  6.3.7 Avgifter ....................................................................... 135
6.4 Norge ...................................................................................... 135
  6.4.1 Film för offentlig visning ........................................... 135
  6.4.2 .......................................... Registrering av videogram 136
  6.4.3 ................................................. StraffrÀttslig reglering 137
  6.4.4 ................................................ ÅldersgrĂ€nser för film 138
  6.4.5 ................................................................... Sanktioner 139
  6.4.6 ....................................................................... Avgifter 140
  6.4.7 .........................Medietilsynet Àr ansvarig myndighet 140
6.5 NederlÀnderna........................................................................ 140
  6.5.1 ..................................................................... Inledning 140
  6.5.2 ................................................. StraffrÀttslig reglering 141
  6.5.3 ........................ SjĂ€lvregleringssystemet ”Kijkwijzer” 141
  6.5.4 ............................SÀrskilda regler för TV-sÀndningar 142
  6.5.5 ...................................Klassificeringen av filmer m.m 142

9

InnehÄll SOU 2009:51

6.6 Storbritannien......................................................................... 143
  6.6.1 Inledning...................................................................... 143
  6.6.2 StraffrÀttslig reglering................................................. 144
  6.6.3 Biograffilm................................................................... 145
  6.6.4 Videogram, dvd-filmer m.m. ...................................... 145
  6.6.5 NÀrmare om BBFC:s prövning.................................. 146
  6.6.6 Om British Board of Film Classification (BBFC) ... 147
6.7 Tyskland.................................................................................. 147
  6.7.1 Inledning...................................................................... 147
  6.7.2 StraffrÀttslig reglering................................................. 148
  6.7.3 Biograffilmer ............................................................... 149
  6.7.4 ”TrĂ€germedia” (t.ex. videogram och dvd:er)............. 150
  6.7.5 Åldersklassificering av filmer, TV-spel m.m. ............ 150
7 Om medieutbud, medieanvÀndning  
  och mediepÄverkan................................................... 153
7.1 Det nya medielandskapet....................................................... 153
7.2 MedieanvÀndningen i Sverige ................................................ 154
  7.2.1 MedieanvÀndningen i dag ........................................... 154
  7.2.2 SÀrskilt om medieanvÀndningen bland barn  
    och unga....................................................................... 156

7.3NĂ„got om barns och ungas uppfattning om

  och kontakter med skadligt medieinnehÄll m.m. ................. 159
7.4 Kort om forskningen om mediepÄverkan............................. 160
8 ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system  
  för filmgranskning..................................................... 165
8.1 Uppdraget............................................................................... 165
8.2 Förhandsgranskning av film avsedd att visas för vuxna....... 165
8.3 Åldersklassificering av filmer avsedda att visas för barn...... 168
  8.3.1 Åldersklassificeringen av filmer avsedda att visas  
    offentligt för barn bör behÄllas .................................. 168
  8.3.2 ÅldersgrĂ€nserna........................................................... 170
  8.3.3 Kriterier för Äldersklassificeringen............................. 173
  8.3.4 Vad ska Äldersklassificeras? ........................................ 175
10      

SOU 2009:51 InnehÄll

  8.3.5 Undantag frÄn plikten att lÀmna in film  
    för Äldersklassificering................................................ 179
  8.3.6 Barnvagnsbio............................................................... 183
  8.3.7 Övriga frĂ„gor............................................................... 184
8.4 Justitiekanslerns anmÀlan till Justitiedepartementet ........... 187
  8.4.1 Inledning ..................................................................... 187
  8.4.2 Justitiekanslerns anmÀlan........................................... 187
  8.4.3 ÖvervĂ€ganden ............................................................. 188
9 Att skydda barn och unga mot skadlig mediepÄverkan.. 189
9.1 Uppdraget............................................................................... 189

9.2Vad Àr skadligt medieinnehÄll och skadlig

mediepÄverkan?...................................................................... 189

9.3Det nuvarande skyddet av barn och unga mot skadlig

mediepĂ„verkan – en sammanfattning.................................... 190
9.4 Behövs ytterligare insatser?................................................... 194

9.5Det framtida skyddet av barn och unga mot skadlig

  mediepÄverkan........................................................................ 196
10 Myndighetsstrukturen pÄ filmomrÄdet ........................ 201
10.1 Uppdraget i denna del............................................................ 201
10.2 Statens biografbyrÄ ................................................................ 202
  10.2.1 Organisation ............................................................... 202
  10.2.2 Ekonomi...................................................................... 203
10.3 MedierÄdet.............................................................................. 204
  10.3.1 Organisation ............................................................... 204
  10.3.2 Ekonomi...................................................................... 204
11 Den nuvarande tillsynen............................................ 205
11.1 Uppdraget i denna del............................................................ 205
11.2 Statens biografbyrÄs tillsynsorganisation ............................. 205
11.3 Medel för tillsynsverksamheten ............................................ 206

11

InnehÄll SOU 2009:51

11.4 Tillsynsverksamheten i praktiken.......................................... 207
11.5 Statens biografbyrÄs erfarenheter  
  av tillsynsverksamheten ......................................................... 209
11.6 Justitiekanslerns uppgifter vad gÀller filmer  
  och videogram ........................................................................ 211
12 ÖvervĂ€ganden avseende den framtida  
  myndighetsorganisationen och dess uppgifter .............. 213
12.1 En ny myndighet .................................................................... 213
12.2 Den nya myndighetens huvudsakliga uppgifter................... 214
12.3 Filmgranskare ......................................................................... 216
12.4 Den nya myndigheten ska inte ha nÄgot sÀrskilt  
  tillsynsuppdrag ....................................................................... 218
12.5 Konsekvenser för vissa bestÀmmelser i YGL  
  och brottsbalken..................................................................... 223
  12.5.1 BestÀmmelser i YGL ................................................... 223
  12.5.2 BestÀmmelser i brottsbalken ...................................... 224
12.6 Ledningsform ......................................................................... 225
12.7 Genomförande........................................................................ 226
12.8 AnstÀllningsavtal och andra civilrÀttsliga avtal..................... 227
13 Granskningsavgifterna ............................................... 229
13.1 Uppdraget i denna del............................................................ 229
13.2 Nuvarande reglering............................................................... 229
13.3 NĂ„got om utvecklingen av digital bio ................................... 231
13.4 Effekter av den nuvarande avgiftsregleringen ...................... 232
14 ÖvervĂ€ganden avseende granskningsavgifterna............. 235
14.1 Avgiftssystemet fÄr en annan karaktÀr.................................. 235
14.2 Ett statligt finansierat system................................................ 236
12    
SOU 2009:51 InnehÄll
14.3 Ett nytt avgiftssystem............................................................ 237
  14.3.1 Avgift efter antal besökare......................................... 238
  14.3.2 Avgift efter antal spelminuter.................................... 239
14.4 MĂ„ste Ă„ldersklassificeringsavgiften regleras i lag?................ 241
15 Konsekvenser........................................................... 245
15.1 Ekonomiska konsekvenser.................................................... 245
15.2 Andra konsekvenser .............................................................. 246
16 Författningskommentar ............................................. 249
16.1 Förslaget till lag om Äldersklassificering av film m.m.  
  som ska visas offentligt.......................................................... 249
16.2 Förslaget till lag om Àndring i brottsbalken ......................... 253
16.3 Förslaget till lag om Àndring i lagen (1971:289)  
  om allmÀnna förvaltningsdomstolar ..................................... 255
16.4 Förslaget till lag om Àndring i lagen (1993:1392) om  
  pliktexemplar av dokument................................................... 255
16.5 Förslaget till lag om Àndring i offentlighets- och  
  sekretesslagen (2009:000)...................................................... 256
16.6 Förslaget till förordning med instruktion för  
  X-myndigheten ...................................................................... 256
Bilaga  
1 Kommittédirektiv 2008:62 .................................................... 257

13

1Utredningsuppdraget och dess genomförande

1.1Direktiven

Min uppgift Àr enligt direktiven (dir. 2008:62), se bilaga 1, att se över skyddet av barn och unga mot skadligt medieinnehÄll och skadlig mediepÄverkan. UtgÄngspunkten för arbetet Àr att nuvarande lagstiftning och insatser ska anpassas till utvecklingen av nya medier och medievanor. I uppdraget har bl.a. ingÄtt att identifiera behovet av skydd för barn och unga mot skadligt medieinnehÄll och skadlig mediepÄverkan, att övervÀga ett ÀndamÄlsenligt system för granskning och godkÀnnande av film för offentlig visning, att analysera Justitiekanslerns begÀran om en översyn av lagstiftningen rörande vÄldsskildringar som visas offentligt eller annars sprids till allmÀnheten och övervÀga om det finns behov av Àndringar i granskningslagen, att se över digitaliseringens konsekvenser för filmgranskningens avgifter och finansiering, att analysera nuvarande tillsynsorganisation samt att bedöma utformningen av en ÀndamÄlsenlig myndighetsstruktur. Jag ska lÀmna de förslag som föranleds av analyserna och bedömningarna. Det ingÄr inte i mitt uppdrag att lÀmna förslag till Àndring i grundlag.

1.2Utredningens arbete

Utredningsarbetet pÄbörjades i augusti 2008. Utredningen har haft sammanlagt sju sammantrÀden, varav ett i form av ett tvÄdagars internatsammantrÀde.

41

Utredningsuppdraget och dess genomförande SOU 2009:51

Vid ett av utredningens sammantrÀden var Mats Kumlien, professor i rÀttshistoria vid Uppsala universitet, nÀrvarande och höll ett anförande om filmcensurens historia.

Under utredningsarbetets gÄng har hela eller delar av utredningen vid ett flertal tillfÀllen besökt Statens biografbyrÄ. Jag har vidare tillsammans med Annica Runsten deltagit vid en av BiografbyrÄn anordnad tillsynskonferens den 22 och 23 april 2009 och dÄ samtalat med BiografbyrÄns kontrollörer. DÀrutöver har sekretariatet haft fortlöpande kontakter med företrÀdare för byrÄn.

Hos BiografbyrÄn har jag tillsammans med sekretariatet ocksÄ tagit del av kortfilmer som skapats av barn och unga. Filmerna hade lÀmnats in till byrÄn för granskning inför filmfestivalen Filmgala Norr.

Jag och sekreterarna har ocksÄ vid flera tillfÀllen sammantrÀffat med MedierÄdet. Vid ett tillfÀlle deltog MedierÄdets ordförande och tvÄ av de övriga ledamöterna. DÀrutöver har sekreterarna haft fortlöpande kontakter med rÄdets sekretariat.

Jag och Katarina Kölfors har ocksÄ sammantrÀffat med Barnombudsmannen samt direktören vid Nordicom, professorn Ulla Carlsson. Vidare har sekretariatet haft kontakter med bl.a. GranskningsnÀmnden för radio och TV samt Ungdomsstyrelsen.

Jag och Annica Runsten har sammantrÀffat med representanter för Folkets Bio, Sveriges Filmuthyrareförening och FilmÀgarnas kontrollbyrÄ.

Jag och Katarina Kölfors har besökt MedierÄdet fÞr BÞrn og Unge i Köpenhamn, Danmark, för att informera oss om den danska lagstiftningen pÄ omrÄdet och tillÀmpningen av den.

Vid den nordiska konferensen ”Digital turist för en dag” (anordnad av Kulturdepartementet m.fl.) den 11 november 2008 deltog jag och Katarina Kölfors. DĂ€rutöver har jag varit nĂ€rvarande vid MedierĂ„dets programpunkt ”Ungas liv pĂ„ nĂ€tet” pĂ„ Internetdagarna i Stockholm den 22 oktober 2008, ett seminarium om det unga Internet med författaren Katia Wagner den 19 november 2008 (arrangerat av MedierĂ„det) och seminariet ”Safer Internet Day” pĂ„ Fryshuset (anordnat av MedierĂ„det) den 10 februari 2009.

Synpunkter frÄn riksdagens partier har vid tvÄ sammantrÀffanden inhÀmtats genom den referensgrupp som har varit knuten till utredningen.

I direktiven anges att utredningen ska inhÀmta barns och ungas synpunkter och erfarenheter, exempelvis genom redan befintliga barn- och ungdomsrÄd eller -paneler. Det har visat sig att det

42

SOU 2009:51 Utredningsuppdraget och dess genomförande

varken hos Barnombudsmannen eller MedierĂ„det för nĂ€rvarande finns nĂ„gra aktiva barn- och ungdomspaneler. Med hĂ€nsyn till utredningstiden har det inte heller varit möjligt att inom ramen för detta uppdrag sĂ€tta samman en representativ grupp av barn och unga för Ă€ndamĂ„let. Barns och ungas synpunkter och erfarenheter har istĂ€llet inhĂ€mtats genom dels MedierĂ„dets undersökning ”Ungar och Medier 2008”, dels genom kontakter med de ungdomar som har deltagit i de konferenser och seminarier som jag har besökt.

43

2Filmcensuren - en kortfattad historik1

2.1Biograffilmen kommer till Sverige

De första offentliga filmvisningarna i Sverige Ă€gde rum 1896. Genombrottet för biograferna kom under Ă„ren 1905–1910 (SOU 1969:14 s. 18). Det var den lokala polismyndigheten pĂ„ orten som beslutade om tillstĂ„nd och som utövade kontroll vid förestĂ€llningarna, Ă€ven av filmernas innehĂ„ll. I den offentliga debatten höjdes röster för att biografförestĂ€llningarna borde kontrolleras pĂ„ ett mer enhetligt sĂ€tt, sĂ€rskilt i syfte att skydda den unga publiken.

Omkring 1905 lÀt överstÄthÄllarÀmbetet i Stockholm föreskriva vissa sÀrskilda villkor för biografförestÀllningar. Dessa regler gÀllde dock endast lokalt och gav inte stöd för ingripande annat Àn i efterhand. Sedan det i riksdagen motionerats om förhandskontroll av program för biografförestÀllningar tillsattes en kommitté som föreslog införande av en lag om förhandsgranskning av film för offentlig visning.

2.2Biografförordningen

Den 1 december 1911 trÀdde förordningen den 22 juni 1911
(nr 71 s. 1) med regler om censur av biografbilder (biografför-

ordningen) i kraft. Genom förordningen infördes regler om krav pÄ förhandsgranskning av film som skulle visas offentligt. Granskningen skulle genomföras av ett statligt organ, Statens biografbyrÄ,

1 Filmcensurens historia i Sverige har beskrivits mer ingĂ„ende i bl.a. betĂ€nkandet Filmen – censur och ansvar, SOU 1969:14 s. 18 ff. och Kumlien, Roller och regler. Censur av teater och film i rĂ€ttshistorisk belysning (JT 2007-08 s. 343 ff.).

45

Filmcensuren - en kortfattad historik SOU 2009:51

som inrÀttades samma Är. Enligt 6 § biografförordningen fick granskningsman inte godkÀnna biografbilder som stred mot allmÀn lag eller goda seder eller som kunde verka förrÄande, upphetsande eller förvillande av rÀttsbegreppen. Bilder som framstÀllde skrÀckscener, sjÀlvmord eller grova förbrytelser pÄ sÄdant sÀtt eller i sÄdant sammanhang att en sÄdan verkan kunde Ästadkommas fick inte godkÀnnas. Till förevisning för barn under 15 Är fick inte heller godkÀnnas bilder som var Àgnade att skadligt uppjaga barns fantasi eller annars menligt inverka pÄ deras andliga utveckling eller hÀlsa.

NÀr filmmediet var nytt sÄgs det inte som en konstart utan betraktades som relativt trivial underhÄllning. BiografbyrÄns granskning och godkÀnnande av filmerna byggde inte bara pÄ vad som ansÄgs farligt för publiken att ta del av. Bedömningarna gjordes Àven utifrÄn vad som var lÀmpligt att visa utifrÄn ett moraliskt perspektiv. BiografbyrÄn fick ocksÄ iklÀda sig en roll som smakpolis (M. Kumlien, Roller och regler. Censur av teater och film i rÀttshistorisk belysning, JT 2007-08, s. 364 ff.).

Med anledning av första vĂ€rldskriget infördes 1914 (förordning nr 356) ytterligare en grund för censur, nĂ€mligen för biografbilder ”vilkas förevisande kan anses olĂ€mpliga med hĂ€nsyn till rikets förhĂ„llande till frĂ€mmande makt eller kan lĂ€nda till upplysning betrĂ€ffande armĂ©ns, marinens eller flygvapnets styrka, tillstĂ„nd, stĂ€llning eller rörelser eller andra Ă„tgĂ€rder eller anstalter för försvaret, försĂ„vitt uppenbarandet dĂ€rav kan skada rikets försvar”.

2.3En moderniserad biografförordning

Först Ă„r 1954 genomfördes en vĂ€sentlig modernisering och rationalisering av biografförordningen (SFS 1954:512). Ändringarna föregicks av ett utredningsarbete som inletts till följd av krav i debatten pĂ„ Ă„ ena sidan skĂ€rpt censur och Ă„ andra sidan ett avskaffande av denna. En kommittĂ© (1949 Ă„rs filmkommittĂ©) fick i uppgift att göra en allmĂ€n och förutsĂ€ttningslös omprövning och översyn av censurreglerna.

KommittĂ©ns bedömning var att filmcensuren skulle bibehĂ„llas. Remissinstanserna delade i stor utstrĂ€ckning denna uppfattning och i den proposition som förelades riksdagen föreslogs att filmcensuren skulle behĂ„llas (prop. 1954:116). Enligt departementschefen (a. prop. s. 12 f.) behövdes censuren framför allt för att skydda barn mot skadliga filmintryck. Även nĂ€r det gĂ€llde film för

46

SOU 2009:51 Filmcensuren - en kortfattad historik

vuxna ansÄg han att censuren fyllde en viktig mentalhygienisk funktion. DÀremot borde ingripanden efter moraliska eller estetiska linjer inte fÄ förekomma, liksom inte heller nÄgon form av smakcensur (a. prop. s. 18). Det skedde mot denna bakgrund vissa förÀndringar i grunderna för censuringripanden.

En annan förĂ€ndring gĂ€llde kriteriet för godkĂ€nnande av film för personer under 15 Ă„r. Fram till 1954 hade gĂ€llt att bilderna i en film inte fick vara â€Ă€gnade att skadligt uppjaga barns fantasi eller eljest menligt inverka pĂ„ deras andliga utveckling och hĂ€lsa” om de skulle godkĂ€nnas för visning för barn under 15 Ă„r. Genom lagĂ€ndringen 1954 Ă€ndrades bestĂ€mmelsen sĂ„ att ”film eller del av film” inte fick godkĂ€nnas för visning för barn under 15 Ă„r ”om den kan vĂ„lla barn i nĂ€mnda Ă„lder psykisk skada”.

Vidare infördes ett granskningsrÄd, som skulle vara ett rÄdgivande organ till BiografbyrÄn. Enligt departementschefen ÄlÄg det BiografbyrÄn att inhÀmta granskningsrÄdets yttrande dÄ frÄga uppkom om att helt förbjuda en film eller att göra omfattande klipp eller i andra fall dÄ censuringipande var sÀrskilt tveksamt (a. prop. s. 35).

En ytterligare modernisering av regelverket skedde Är 1960, dÄ biografförordningen frÄn 1911 ersattes av förordningen (1959:348) med sÀrskilda bestÀmmelser om biografförestÀllningar m.m. Enligt 2 § fick det vid biografförestÀllning inte förevisas film som inte dessförinnan godkÀnts av Statens biografbyrÄ. Enligt 3 § 1 mom. första stycket fick BiografbyrÄn inte godkÀnna film som kunde verka förrÄande eller skadligt upphetsande eller förleda till brott. I andra stycket föreskrevs att godkÀnnande ocksÄ kunde vÀgras av hÀnsyn till rikets förhÄllande till frÀmmande makt eller av hÀnsyn till rikets sÀkerhet. Enligt tredje stycket kunde BiografbyrÄn Àven vÀgra godkÀnna en film om förevisande uppenbarligen stred mot allmÀn lag.

En nyhet i den nya biografförordningen som varit pÄ förslag redan i lagstiftningsÀrendet 1954 var möjligheten att godkÀnna filmer för visning för barn som fyllt 11 men inte 15 Är.

2.4Filmcensurutredningen m.m.

Under 1960-talets första hÀlft kom debatten om filmcensuren att blossa upp pÄ nytt. Med anledning av detta tillsatte regeringen en utredning, den s.k. Filmcensurutredningen, som fick i uppdrag att

47

Filmcensuren - en kortfattad historik SOU 2009:51

ompröva behovet av och förutsÀttningarna för den statliga filmgranskningen.

Filmcensurutredningen föreslog i sitt betĂ€nkande Filmen – censur och ansvar, SOU 1969:14, att filmcensuren för vuxenfilm skulle avskaffas. Utredningen gjorde sina övervĂ€ganden utifrĂ„n följande utgĂ„ngspunkter:

Den svenska filmcensuren Àr avsedd att vara ett socialt motiverat skydd för vissa medborgargrupper och samhÀllsintressen. Den ska förhindra att sÄdant filmmaterial sprids som kan inverka skadligt pÄ publiken, framför allt barnen. De senare Ärens censurdebatt har visat att det rÄder delade meningar om nödvÀndigheten av censur i denna mening, i varje fall nÀr det gÀller vuxna. Att man har bibehÄllit filmcensuren har berott pÄ dels antaganden om mediets speciella egenskaper som pÄverkningsmedel dels oklarhet om filmens ev. skadeverkningar.

SamhĂ€llets principiella mĂ„lsĂ€ttning bör emellertid 
 vara att undvika censur. Med denna utgĂ„ngspunkt anser utredningen att det enda som skulle kunna motivera filmcensur Ă€r att film har en skadlig inverkan pĂ„ publiken 
 och att censur Ă€r bĂ€ttre Ă€gnad att motverka en sĂ„dan inverkan Ă€n de former av offentlig eller annan kontroll som anvĂ€nds annars för att minska skador av det slaget i samhĂ€llet.(a. bet. s. 29 f.)

Utredningen ansÄg att det inte hade visats att vuxna normala mÀnniskor skulle ta större skada av att se film Àn av att ta del av framstÀllningar eller yttringar av t.ex. sexualitet eller vÄld i andra sammanhang. Vidare bedömde utredningen att censur inte pÄ nÄgot effektivt sÀtt skulle kunna motverka filmskador pÄ psykiskt labila individer eller i form av ogynnsam attitydpÄverkan. Utredningen menade slutligen att det inte fanns nÄgot stöd för att samhÀllskontrollen av biograffilm mÄste vara annorlunda Àn sÄdan kontroll av andra media, nÀr det gÀller vuxna, varför vuxencensuren borde avskaffas (a. bet. s. 44 f.). DÀremot ansÄg utredningen att barncensuren borde vara kvar. HuvudskÀlet emot filmcensur för vuxna, nÀmligen yttrandefriheten, gjorde sig enligt utredningen inte lika starkt gÀllande i frÄga om samhÀllskontroll av barns filmkonsumtion. Den forskning m.m. som utredningen tagit del av gav vidare vid handen att det inte var osannolikt att film i vissa sammanhang kunde ha skadliga verkningar och att skaderiskerna var större för barn Àn för vuxna. Inte heller föreföll det osannolikt att skadeverkningar i nÄgon utstrÀckning kunde förebyggas med hjÀlp av en censurordning, samtidigt som det inte fanns tillrÀckliga möjligheter att motverka dessa skadeverkningar pÄ nÄgot annat sÀtt Àn genom censur.

48

SOU 2009:51 Filmcensuren - en kortfattad historik

Filmcensurutredningens huvudförslag att avskaffa vuxencensuren fick ett mycket blandat mottagande bÄde i den allmÀnna debatten och vid remissbehandlingen. FrÄgan sköts pÄ framtiden och det genomfördes endast vissa Àndringar i frÄga om barncensurens organisation (prop. 1972:1, KrU 18, rskr. 210). För att förstÀrka och bredda granskningen av film för barn under 15 Är skulle tvÄ censorer, varav Ätminstone en skulle ha kvalificerad utbildning och erfarenhet i företrÀdesvis barnpsykologi, sociologi, pedagogik eller barnpsykiatri, granska filmerna. DÀrtill inrÀttades ett sÀrskilt rÄdgivande organ, Statens barnfilmnÀmnd, som skulle höras innan censorerna fick vidta nÄgon mer vÀsentlig ÄtgÀrd med en barnfilm.

År 1971 avskaffades straffbestĂ€mmelserna för tukt- och sedlighetssĂ„rande framstĂ€llningar, det s.k. pornografiförbudet, och ersattes med det s.k. skyltningsförbudet som Ă€n i dag finns i 16 kap. 11 § brottsbalken (prop. 1970:125, 1LU47, rskr. 267, SFS 1970:225).

ÅldersgrĂ€nsen sju Ă„r infördes 1977 (prop. 1977/78:12, KU 1977/78:14, rskr. 75, SFS 1977:1056). År 1986 upphĂ€vdes möjligheten att vĂ€gra godkĂ€nnande av film av hĂ€nsyn till rikets förhĂ„llande

till frÀmmande makt eller av hÀnsyn till rikets sÀkerhet
(prop. 1984/85:116, KU 1985/86:11, rskr. 40, SFS 1985:990).  
Censur av videogram som ska visas offentligt infördes den
1 januari 1986 (prop. 1984/85:116, KU 1985/86:11, rskr. 40,
SFS 1985:990).      

2.5VideovÄldslagen

Biografförordningen gĂ€llde endast förhandsgranskning av filmer som skulle visas offentligt. NĂ€r utvecklingen av videotekniken under början av 1980-talet ledde till ett ökat utbud av vĂ„ldsskildringar i videogram restes krav pĂ„ regler för att stĂ€vja spridningen av sĂ„dana videogram, framför allt till barn och ungdomar. Snabba lagstiftningsĂ„tgĂ€rder mot spridningen av vĂ„ldsinslag ansĂ„gs nödvĂ€ndiga och dĂ€rför antogs ett förslag till en provisorisk lagstiftning i avvaktan pĂ„ resultatet av den vid den tiden tillsatta Yttrandefrihetsutredningens (se avsnitt 2.6) redan pĂ„började arbete med en ny grundlag till skydd för yttrandefriheten. Lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med vĂ„ldsinslag, den s.k. videovĂ„ldslagen, trĂ€dde i kraft den 1 juli 1981 och förbjöd att ”filmer och videogram med ingĂ„ende skildringar av verklighets-

49

Filmcensuren - en kortfattad historik SOU 2009:51

trogen karaktĂ€r som Ă„terger vĂ„ld eller hot om vĂ„ld mot mĂ€nniskor eller djur” i yrkesmĂ€ssig verksamhet eller annars i förvĂ€rvssyfte lĂ€mnades ut till barn under 15 Ă„r eller spelades upp vid sĂ€rskilt anordnad visning dĂ€r sĂ„dant barn var nĂ€rvarande. Den som bröt mot förbudet skulle dömas till böter eller fĂ€ngelse i högst sex mĂ„nader. Det var alltsĂ„ frĂ„ga om ingripande i efterhand.

I samband med behandlingen av den proposition som lÄg till grund för videovÄldslagen (prop. 1980/81:176) lade konstitutionsutskottet fram ett förslag till lag om förbud mot spridning av vissa extrema vÄldsskildringar (KU 1980/81:28). Tio av riksdagens ledamöter begÀrde att lagförslaget, som avsÄg en begrÀnsning av

yttrandefriheten, skulle bordlÀggas i enlighet med reglerna i
2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen. Först sedan förslaget

vilat i tolv mĂ„nader kunde det tas upp till förnyad behandling i riksdagen. Det kom dĂ€rför att dröja drygt ett Ă„r efter det att videovĂ„ldslagen trĂ€tt i kraft, till den 1 augusti 1982, innan det s.k. extremvĂ„ldsförbudet infördes i videovĂ„ldslagen. ExtremvĂ„ldsförbudet innebar att det blev förbjudet att i förvĂ€rvssyfte sprida ”filmer och videogram med nĂ€rgĂ„ngna eller lĂ„ngvariga skildringar av att nĂ„gon utsĂ€tts för rĂ„tt eller sadistiskt vĂ„ld” till allmĂ€nheten genom saluhĂ„llning eller annat tillhandahĂ„llande eller genom visning, sĂ„vida spridandet med hĂ€nsyn till framstĂ€llningens syfte och sammanhang samt omstĂ€ndigheterna i övrigt var uppenbart

oförsvarligt (KU 1980/81:28, KU 1981/82:38, rskr. 448,
SFS 1982:563).      

2.6Yttrandefrihetsutredningen

Yttrandefrihetsutredningen (YFU) fick Ă„r 1977 i uppdrag att övervĂ€ga frĂ„gan om filmcensuren i samband med huvuduppdraget att lĂ€mna förslag till en ny yttrandefrihetsgrundlag. I kommittĂ©ns direktiv (dir. 1977:71) uttalades att regler som hindrar att yttranden utsĂ€tts för förhandsgranskning av offentliga organ hör till de allra viktigaste inslagen i ett skydd för yttrandefriheten. För att censur i nĂ„gon form skulle kunna godtas mĂ„ste dĂ€rför krĂ€vas starka skĂ€l. YFU skulle mot den bakgrunden övervĂ€ga om det förelĂ„g tillrĂ€ckliga skĂ€l att behĂ„lla nĂ„gon form av vuxencensur pĂ„ filmens omrĂ„de. Att viss barncensur behövdes ansĂ„g regeringen dĂ€remot ”vara ganska klart”. Om kommittĂ©n skulle anse att vuxencensuren borde avskaffas skulle den vidare övervĂ€ga om möjlig-

50

SOU 2009:51 Filmcensuren - en kortfattad historik

heterna till efterhandsingripanden skulle utökas genom en utvidgning av det straffbara omrÄdet för pornografi och vÄldsframstÀllningar.

YFU föreslog i betÀnkandet VÀrna yttrandefriheten, SOU 1983:70, att förbudet mot spridning av extrema vÄldsskildringar skulle omvandlas till en bestÀmmelse som kriminaliserade sjÀlva innehÄllet i en framstÀllning i företrÀdesvis rörliga bilder. Brottet skulle vara att bedöma som ett yttrandefrihetsbrott och skulle ocksÄ vara ett brott enligt brottsbalken (a. bet. s. 275).

NÀr det gÀllde frÄgan om filmcensurens berÀttigande föreslog YFU en inskrÀnkning av vuxencensuren (a. bet. s. 278). Enligt YFU:s förslag skulle all film och alla videogram som skulle visas offentligt förhandsgranskas av Statens biografbyrÄ. BiografbyrÄn skulle emellertid inte lÀngre ha befogenhet att förhindra att en film visades offentligt. Den skulle i stÀllet vara begrÀnsad till att avge ett utlÄtande om den granskade framstÀllningens lagstridighet. Den som lÀmnat in framstÀllningen för förhandsgranskning skulle alltsÄ inte vara förhindrad att offentliggöra en framstÀllning som BiografbyrÄn ansett strida mot lag. FrÄgan om framstÀllningens laglighet skulle i stÀllet avgöras i yttrandefrihetsrÀttslig ordning i efterhand (a. bet. s. 278). BiografbyrÄns utlÄtande skulle inte vara bindande vid en sÄdan eventuell efterföljande Ätalsprövning eller rÀttegÄng (a. bet. s. 280 f.).

YFU menade att den föreslagna ordningen skulle bli

- - - en spÀrr mot den sorts framstÀllningar som föranledde det nuvarande provisoriska extremvÄldsförbudet. Man kan utgÄ frÄn att offentliggörande i strid mot granskningsorganets bedömning kommer att ske bara i undantagsfall. Den som inte har nÄgot annat intresse av ett offentliggörande Àn att skaffa sig ekonomisk vinning pÄ en sensationslysten publik har inte anledning att ta den risk som det innebÀr att trotsa bedömningen vid förhandsgranskningen. DÀrför kan man rÀkna med att bara den som har ett allvarligare syfte med sin framstÀllning kommer att utnyttja möjligheten.

YFU ansĂ„g alltsĂ„ att sĂ„vĂ€l filmer som videogram som var avsedda att visas offentligt för vuxna borde omfattas av en obligatorisk förhandsgranskning (a. bet. s. 279, reservationer fanns dock, se s. 335–340). DĂ€remot tog den avstĂ„nd frĂ„n en utvidgning av undantaget frĂ„n censurförbudet till att gĂ€lla filmer och videogram som var avsedda att tillhandahĂ„llas en vuxen publik pĂ„ annat sĂ€tt, t.ex. genom försĂ€ljning eller uthyrning, eller via TV.

51

Filmcensuren - en kortfattad historik SOU 2009:51

Utöver de förslag till generella ÄtgÀrder mot skadliga vÄldsskildringar som nu redogjorts för ansÄg YFU att det krÀvdes ett skydd med sÀrskild inriktning pÄ barn och ungdomar. Kommittén ansÄg inte att det fanns skÀl att frÄngÄ den bedömning som gjorts i direktiven, nÀmligen att barncensuren borde behÄllas. För att ytterligare förstÀrka skyddseffekten av förhandsgranskningen av film avsedd för barn föreslog YFU att Àven filmer avsedda för Äldersgruppen mellan 15 och 18 Är skulle förhandsgranskas (a. bet. s. 282 f.). Enligt kommittén var vÀrdet av ett ökat skydd för ungdomars psykiska hÀlsa sÄ stort att det enligt dess uppfattning borde ha företrÀde framför den uppoffring av informationsfriheten som det var frÄga om. Den nya högre ÄldersgrÀnsen bedömdes inte heller komma att behöva utnyttjas mer Àn i ett begrÀnsat antal fall. Tre ledamöter reserverade sig mot en höjning av ÄldersgrÀnsen och framhöll att de vinster som eventuellt kunde erhÄllas genom att film som skulle visas för Äldergruppen 15 till 18 Är mÄste godkÀnnas av BiografbyrÄn inte var av den omfattningen att de berÀttigade inskrÀnkningen i informationsfriheten för denna grupp.

YFU föreslog vidare att det skulle införas en ordning pĂ„ omrĂ„det för uthyrning och försĂ€ljning av videogram som innebar en motsvarighet till förhandsgranskningen pĂ„ biograffilmens omrĂ„de (a. bet. s. 283 f.). Filmer och videogram föreslogs inte fĂ„ lĂ€mnas ut till nĂ„gon under 18 Ă„r eller spelas upp vid sĂ€rskilt anordnad visning nĂ€r nĂ„gon sĂ„dan person var nĂ€rvarande, annat Ă€n under förutsĂ€ttning att filmen eller videogrammet hade godkĂ€nts för underĂ„riga enligt samma kriterier som gĂ€llde för offentlig visning. ÖvertrĂ€delser av förbudet mot utlĂ€mning av filmer eller videogram som inte godkĂ€nts för visning för underĂ„riga föreslogs sanktioneras med straff.

2.7En grundlag till skydd för yttranden i tekniska medier

Den ordning med rÄdgivande förhandsgranskning som YFU föreslagit kom inte att genomföras. Remissutfallet var mycket splittrat i frÄgan om förhandsgranskning för vuxna skulle förekomma och om denna i sÄ fall skulle vara bindande eller rÄdgivande. De flesta remissinstanser var vidare kritiska till förslaget att införa en 18-Ärs- grÀns (prop. 1986/87:151 s. 87 f.).

52

SOU 2009:51 Filmcensuren - en kortfattad historik

Departementschefen menade att viktiga principiella invÀndningar kunde resas mot att rörliga bilder skulle underkastas en förhandsgranskning. FrÄgan var om de sakliga skÀlen för ett system med förhandsgranskning var tillrÀckligt starka för att man skulle överbrygga de principiella invÀndningarna mot detta (a. prop. s. 93).

NÀr det gÀllde förhandsgranskning av filmer och videogram som var avsedda för offentlig förevisning för barn ansÄg departementschefen, i likhet med YFU och de allra flesta remissinstanser, det helt klart att det borde finnas en sÄdan. Han ansÄg att de principiella betÀnkligheterna mot censur inte gjorde sig sÀrskilt starkt gÀllande hÀr, samtidigt som det mÄste anses mycket angelÀget att skydda barn mot psykiska skador av olÀmpliga filmer (a. prop. s. 94).

NÀr det gÀllde frÄgan om avskaffande av förhandsgranskningen för vuxna intog departementschefen följande stÄndpunkt (a. prop. s. 95):

Intresset av att kunna ingripa effektivt mot vĂ„ldsskildringar i rörliga bilder har inte minskat, och den nuvarande granskningen anses av mĂ„nga som mera verkningsfull Ă€n möjligheterna att ingripa i efterhand. Det Ă€r denna uppfattning som ligger till grund för tanken pĂ„ en förhandsgranskning av alla filmer och videogram som sprids till allmĂ€nheten. Regeringen har gett vĂ„ldsskildringsutredningen i uppdrag att utreda bl.a. ett alternativ med en sĂ„dan generell granskning. Det skulle dĂ„ vara inkonsekvent och dessutom i strid med en kraftig opinion att nu avskaffa förhandsgranskningen av filmer och videogram som skall visas upp för vuxna. Även om den nuvarande ordningen kan ge upphov till principiella betĂ€nkligheter kan det knappast pĂ„ allvar hĂ€vdas att den utgör en fara för yttrandefriheten i vĂ„rt land.

Möjligheten till förhandsgranskningen av rörliga bilder i filmer och videogram som ska visas offentligt infördes dÀrför i yttrandefrihetsgrundlagen (se prop. 1990/91:64 s. 73-76) som trÀdde i kraft den 1 januari 1992 (SFS 1991:1469). Vid den tidpunkten hade lagen (1990:886) om förhandsgranskning av filmer och videogram trÀtt i kraft, se avsnitt 2.8.

Som framgÄr av citatet ovan var det en hett omdebatterad frÄga vid denna tidpunkt huruvida undantag frÄn censurförbudet borde göras Àven för videogram som distribuerades till enskilda, frÀmst genom uthyrning. I den frÄgan stannade regeringen för att inte föreslÄ nÄgon utvidgning av censuren (prop. 1990/91:64 s. 73 f.). Utskottet tillstyrkte regeringens förslag i denna del, huvudsakligen med hÀnvisning till att det skulle innebÀra ett betydande avsteg frÄn

53

Filmcensuren - en kortfattad historik SOU 2009:51

de principer som gÀller pÄ det yttrandefrihetsrÀttsliga omrÄdet att införa obligatorisk förhandsgranskning av filmer och videogram som Àr avsedda för privat bruk (1990/91:KU21 s. 15 f., 1991/92:KU1). Riksdagen anslöt sig till utskottet (rskr. 1990/91:254, 1991/92:2).

2.8Införande av filmgranskningslagen

År 1990 antog riksdagen den nu gĂ€llande lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram (filmgranskningslagen). Lagen var en av flera Ă„tgĂ€rder i syfte att begrĂ€nsa de skadliga verkningarna av vĂ„ldsskildringar i videogram (prop. 1989/90:70 s. 33). Censur av filmer och videogram som inte ska visas offentligt bedömdes fĂ„ en begrĂ€nsad effekt och ansĂ„gs dĂ€rför inte motiverad mot bakgrund av regeringsformens bestĂ€mmelser om utrymmet för begrĂ€nsningar av yttrandefriheten (2 kap. 12 och 13 §§ RF). IstĂ€llet föreskrevs i den nya lagen en effektivare kontroll och tillsyn över videogrammarknaden. Samtidigt skĂ€rptes straffskalan för olaga vĂ„ldsskildring, vilket innebar att reglerna om anhĂ„llande och hĂ€ktning blev tillĂ€mpliga och att preskriptionstiden för brottet förlĂ€ngdes kraftigt (a. prop. s. 34). Andra Ă„tgĂ€rder mot videovĂ„ldet var utbildning och information, satsning pĂ„ kvalitetsfilm och kvalitetsvideogram samt inrĂ€ttandet av ett rĂ„d mot skadliga vĂ„ldsskildringar (VĂ„ldsskildringsrĂ„det, numera MedierĂ„det).

Genom filmgranskningslagen utmönstrades alla andra censurgrunder Ă€n den om att framstĂ€llningen kan verka ”förrĂ„ande”. För barn gĂ€ller Ă€ven enligt filmgranskningslagen att framstĂ€llningar inte fĂ„r visas för barn om de ”kan vĂ„lla barn i den aktuella Ă„ldersgruppen psykisk skada”. En utförligare redogörelse för lagen finns i avsnitt 3.5.

2.9VÄldsskildringsrÄdets förslag att avskaffa vuxencensuren

VÄldsskildringsrÄdet (numera MedierÄdet, se avsnitt 5.2.2) gavs i början av 1990-talet i uppdrag att övervÀga om det var lÀmpligt att förÀndra de nu gÀllande ÄldersgrÀnserna för offentlig filmvisning eller att införa nya, t.ex. en 18-ÄrsgrÀns. RÄdet föreslog i delbetÀnkandet En grÀns för filmcensuren, SOU 1993:39, att vuxencensuren skulle tas bort och att det skulle införas ytterligare en ÄldersgrÀns vid 18 Är samtidigt som de övriga ÄldersgrÀnserna för

54

SOU 2009:51 Filmcensuren - en kortfattad historik

filmvisning pÄ biografer skulle behÄllas oförÀndrade. Obligatorisk förhandsgranskning skulle finnas kvar pÄ Statens biografbyrÄ för filmer och videogram som ska visas offentligt för dem som Àr under 18 Är. Filmer som inte lÀmnades in för granskning skulle automatiskt fÄ en 18-ÄrsgrÀns.

De gÀllande möjligheterna att ingripa i efterhand mot filmer som överskrider de yttrandefrihetsrÀttsliga grÀnserna borde enligt rÄdets mening vara oförÀndrade.

RÄdet tog inte stÀllning till om den nya 18-ÄrsgrÀnsen skulle vara tvingande eller rekommenderad. Ett par ledamöter ansÄg att tvingande ÄldersgrÀnser var en förutsÀttning för vuxencensurens avskaffande. Andra ledamöter ansÄg att den obligatoriska förhandsgranskningen skulle finnas kvar för all film som skulle visas offentligt. DÀremot skulle granskningsmyndigheten inte ha befogenhet att förbjuda visning av en film eller besluta om klipp i filmerna. Förhandsgranskningen skulle enbart syfta till att göra en Äldersklassificering. Dessa ledamöter föreslog vidare en uppmjukning av sÄvÀl 15-ÄrsgrÀnsen som den föreslagna 18-ÄrsgrÀnsen. Detta skulle ske sÄ att en person som fyllt 11 Är inte skulle kunna hindras tilltrÀde till en film med 15-ÄrsgrÀns men filmen skulle uttryckligen avrÄdas för personer under 15 Är. PÄ samma sÀtt skulle en person som fyllt 15 Är inte kunna nekas tilltrÀde till en film med 18-Ärs- grÀns men filmen skulle ÀndÄ uttryckligen avrÄdas för personer under 18 Är.

VÄldsskildringsrÄdets betÀnkande remissbehandlades med ett blandat utfall (se prop. 2004/05:1 utgiftsomrÄde 17 s. 104). Den dÄvarande regeringen gjorde i budgetpropositionen för 2005 bedömningen att lagstiftningen om filmcensur alltjÀmt fyller en viktig funktion, bÄde som en markering frÄn samhÀllets sida nÀr det gÀller vad som Àr acceptabelt att visa offentligt och som en motvikt mot utvecklingen av vÄldsinslagen i medierna. Regeringen förklarade sig dÀrför inte ha nÄgon avsikt att vidta ÄtgÀrder med anledning av VÄldsskildringsrÄdets förslag.

55

Filmcensuren - en kortfattad historik SOU 2009:51

2.10Uttalanden om filmcensuren under senare Ă„r

Kulturutskottet uttalade 2005 med anledning av en motion att utskottet inte var berett att tillstyrka förslag som innebÀr att förhandsgranskningen av vuxenfilm avskaffas (bet. 2004/05:KrU1 s. 77). Riksdagen anslöt sig till detta (prot. 2004/05:41).

Den nuvarande regeringen uttalade i budgetpropositionen för 2007 att sÄvÀl det arbete som Statens biografbyrÄ utför genom granskning och godkÀnnande av filmer och videogram som ska visas offentligt, som MedierÄdets arbete med att sprida information om riskerna för skadlig mediepÄverkan pÄ barn och ungdomar, Àr vÀsentliga för att uppnÄ mÄlet om att motverka skadliga inslag i massmedierna.

Kulturutskottet behandlade Äterigen censurfrÄgan i februari 2007 (bet. 2006/07:KrU3). Vid behandlingen av en motion med yrkanden om dels Àndrade regler för s.k. barnvagnsbio, dels att filmcensuren och dÀrmed Statens biografbyrÄs roll skulle utredas, uttalade utskottet att en sÄdan översyn kunde vara motiverad men att det ankom pÄ regeringen att noga följa frÄgan och övervÀga om lagen borde Àndras. Utskottet konstaterade att medielandskapet pÄ relativt kort tid har genomgÄtt stora förÀndringar, vilket bl.a. inneburit att en lÄngt större andel av befolkningen ser film pÄ TV eller video/dvd Àn pÄ bio. Vidare hÀnvisade utskottet till att övriga nordiska lÀnder har avskaffat vuxencensuren och numera endast sÀtter ÄldersgrÀnser för filmer som ska visas offentligt för minderÄriga. Dessa omstÀndigheter talade enligt utskottets bedömning för att en översyn av filmcensuren borde göras Àven i Sverige. Trots att det sÄlunda fanns omstÀndigheter som talade för att tiden var mogen för en översyn av filmcensuren stannade utskottet vid att det var regeringens sak att ta stÀllning till behovet av eventuella lagÀndringar. Inte heller nÀr det gÀllde yrkandet om s.k. barnvagnsbio ansÄg utskottet att det var motiverat med nÄgon ÄtgÀrd frÄn riksdagens sida utan att bestÀmmelserna i stÀllet skulle följas noga av regeringen. Riksdagen biföll utskottets förslag (prot. 2006/07:74 s. 107).

I budgetpropositionen för 2008 (prop. 2007/08:1 utgiftsomrÄde 17 s. 100 f.) uttalade regeringen angÄende frÄgan om skadligt medieinnehÄll inledningsvis att medier har stor genomslagskraft, vilket Àr sÀrskilt viktigt att uppmÀrksamma nÀr det gÀller barn och ungdomar. UtgÄngspunkten för regeringens arbete med att skydda barn och unga mot skadligt medieinnehÄll var enligt regeringen

56

SOU 2009:51 Filmcensuren - en kortfattad historik

konventionen om barnets rÀttigheter (barnkonventionen) som föreskriver att barn ska ha en generell rÀtt till yttrande- och informationsfrihet, men samtidigt skyddas mot information och material som Àr till skada för deras vÀlfÀrd. Regeringen gjorde bedömningen att Statens biografbyrÄs arbete med filmgranskning, innebÀrande att alla biograffilmer som visas offentligt har prövade ÄldersgrÀnser, minskar risken för psykisk skada för barn och unga som tittar pÄ film. DÀrtill uttalade regeringen att MedierÄdets verksamhet bidrar till en ökad kunskap om barns och ungas mediesituation och att regeringen bedömde att den ökade kunskapen och insatserna för att stÀrka sjÀlvregleringen inom omrÄdet minskar riskerna för skadlig mediepÄverkan pÄ barn och unga. Slutligen gjorde regeringen med utgÄngspunkt i GranskningsnÀmndens för radio och TV efterhandsgranskning bedömningen att programbolagen har god kunskap om och efterföljer gÀllande bestÀmmelser om bl.a. mediets genomslagskraft.

Med anledning av nya motioner i Àmnet behandlade Kulturutskottet Är 2008 Äterigen frÄgan om censur och Statens biografbyrÄs roll (bet. 2007/08:KrU10), varvid utskottet vidhöll den instÀllning som redovisats föregÄende Är. Riksdagen biföll utskottets förslag (prot. 2007/08:92).

57

3 Nuvarande reglering

3.1Inledning

En grundlÀggande princip i svensk tryck- och yttrandefrihetslagstiftning Àr förbudet mot censur och andra hindrande ÄtgÀrder. Principen innebÀr att det Àr förbjudet dels att förhandsgranska yttranden i de medier som omfattas av tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), dels att det inte Àr tillÄtet för myndigheter eller andra allmÀnna organ att pÄ grund av innehÄllet i en skrift eller ett medium som omfattas av YGL förbjuda eller hindra offentliggörande eller spridning bland allmÀnheten av skriften eller mediet om det inte medges i TF eller YGL. I TF Àr censurförbudet absolut men i YGL finns ett undantag som möjliggör bestÀmmelser i lag om förhandsgranskning av filmer, videogram och andra tekniska upptagningar som ska visas offentligt. SÄdana bestÀmmelser finns i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram (filmgranskningslagen).

3.2Regeringsformen

Den svenska folkstyrelsen bygger pÄ fri Äsiktsbildning och pÄ allmÀn och lika röstrÀtt (1 kap. 1 § RF). Fri Äsiktsbildning förutsÀtter bl.a. yttrandefrihet och informationsfrihet. Genom 2 kap. 1 § RF Àr varje medborgare gentemot det allmÀnna tillförsÀkrad bl.a. dessa friheter. Yttrandefriheten definieras som en frihet att i tal, skrift eller bild eller pÄ annat sÀtt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, Äsikter och kÀnslor. Den nÀrmare regleringen av yttrandefriheten finns i TF sÄvitt avser tryckta skrifter och i YGL sÄvitt avser friheten att yttra sig genom ljudradio, television och vissa liknande överföringar samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar.

59

Nuvarande reglering SOU 2009:51

Varje medborgare Àr ocksÄ tillförsÀkrad informationsfrihet, varmed avses frihet att inhÀmta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden, samt mötesfrihet, dvs. frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnÀrligt verk.

Varje medborgare Àr dessutom tillförsÀkrad mötesfrihet. Den definieras i 2 kap. 1 § RF som friheten att anordna och bevista sammankomst för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförandet av konstnÀrligt verk.

Enligt 2 kap. 12 § första stycket RF fÄr bl.a. yttrande-, informations- och mötesfriheten begrÀnsas genom lag i viss nÀrmare angiven utstrÀckning. En sÄdan begrÀnsning fÄr enligt andra stycket samma lagrum göras endast för att tillgodose ÀndamÄl som Àr godtagbara i ett demokratiskt samhÀlle. BegrÀnsningen fÄr aldrig gÄ utöver vad som Àr nödvÀndigt med hÀnsyn till det ÀndamÄl som har föranlett den och inte heller strÀcka sig sÄ lÄngt att den utgör ett hot mot den fria Äsiktsbildningen sÄsom en av folkstyrelsens grundvalar.

Yttrandefriheten och informationsfriheten fÄr vidare enligt 2 kap. 13 § första stycket RF begrÀnsas med hÀnsyn till bl.a. rikets sÀkerhet och förebyggandet och beivrandet av brott. I övrigt fÄr sÄdana begrÀnsningar ske endast om sÀrskilt viktiga skÀl föranleder det. Enligt tredje stycket samma lagrum anses meddelande av föreskrifter som utan avseende pÄ yttrandes innehÄll nÀrmare reglerar visst sÀtt att sprida eller ta emot yttranden inte som en begrÀnsning av yttrandefriheten eller informationsfriheten.

Enligt 2 kap. 14 § RF fÄr bl.a. mötesfriheten begrÀnsas av hÀnsyn till ordning och sÀkerhet vid sammankomsten eller till trafiken. I övrigt fÄr denna frihet begrÀnsas endast av hÀnsyn till rikets sÀkerhet eller för att motverka farsot.

Reglerna om förhandsgranskning av film utgör i första hand en begrÀnsning av yttrandefriheten. Eftersom reglerna avser film som visas vid biografförestÀllningar betraktas de dock Àven som ett ingrepp i mötesfriheten (prop. 1975/76:209 s. 111 f.). För att sÀkerstÀlla att reglerna om filmcensur Àr förenliga med RF har det i en sÀrskild övergÄngsbestÀmmelse till den lag enligt vilken de nuvarande bestÀmmelserna om mötesfrihet infördes i RF föreskrivits att vid ikrafttrÀdandet föreliggande bestÀmmelser om att film inte fÄr förevisas offentligt, om den inte dessförinnan godkÀnts för sÄdan visning, ska gÀlla utan hinder av grundlagsbestÀmmelsen (punkt 4 av övergÄngsbestÀmmelserna till lagen [1976:871] om Àndring i regerings-

60

SOU 2009:51 Nuvarande reglering

formen). Denna bestÀmmelse gÀller sedan den 1 januari 1986 Àven videogram (prop. 1984/85:83 s. 9 f., KU 1984/85:20, rskr. 117, KU 1985/86:1, rskr. 1, SFS 1985:862).

3.3Europakonventionen

Den europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mÀnskliga rÀttigheterna och de grundlÀggande friheterna, Europakonventionen, gÀller sedan den 1 januari 1995 som svensk lag (SFS 1994:1219). Enligt konventionens artikel 10.1 har var och en rÀtt till yttrandefrihet. Denna rÀtt innefattar Äsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella grÀnser. Eftersom utövandet av yttrandefriheten ocksÄ medför ansvar och skyldigheter fÄr det enligt artikel 10.2 underkastas sÄdana formföreskrifter, villkor, inskrÀnkningar eller straffpÄföljder som Àr föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhÀlle Àr nödvÀndiga med hÀnsyn till statens sÀkerhet, till den territoriella integriteten eller den allmÀnna sÀkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hÀlsa eller moral eller för annans goda namn och rykte eller rÀttigheter, för att förhindra att förtroliga underrÀttelser sprids eller för att upprÀtthÄlla domstolars auktoritet och opartiskhet. Artikel 10 Àr en relativt allmÀnt hÄllen bestÀmmelse som fÄr sitt nÀrmare innehÄll av Europadomstolens praxis. Statlig censur av t.ex. press och böcker anses i princip vara oförenlig med bestÀmmelsen (se Europadomstolens dom i mÄlet Cypern mot Turkiet, Reports of Judgements and Decisions 2001-IV).

I konventionens artikel 11 slÄs fast att var och en har rÀtt till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet, inbegripet rÀtten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen. Utövandet av de nu nÀmnda rÀttigheterna fÄr inte underkastas andra inskrÀnkningar Àn sÄdana som Àr föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhÀlle Àr nödvÀndiga med hÀnsyn till statens sÀkerhet eller den allmÀnna sÀkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hÀlsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rÀttigheter.

Enligt 2 kap. 23 § RF fÄr lag eller annan föreskrift inte meddelas i strid med Sveriges Ätaganden pÄ grund av Europakonventionen.

61

Nuvarande reglering SOU 2009:51

3.4Yttrandefrihetsgrundlagen

YGL tillförsÀkrar varje svensk medborgare rÀtt att fritt yttra sig i de medier som omfattas av grundlagen. Yttrandefriheten enligt grundlagen Àr sÄledes bunden till vissa medier, t.ex. ljudradio, television, filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar, t.ex. dvd.

I 1 kap. 3 § första stycket YGL slÄs fast att det inte fÄr förekomma att nÄgot som Àr avsett att framföras i ett radioprogram eller en teknisk upptagning först mÄste granskas av en myndighet eller nÄgot annat allmÀnt organ. Inte heller Àr det tillÄtet för myndigheter och andra allmÀnna organ att utan stöd i YGL, pÄ grund av det kÀnda eller vÀntade innehÄllet i ett radioprogram eller en teknisk upptagning, förbjuda eller hindra dess offentliggörande eller spridning bland allmÀnheten.

Principen om förbud mot censur och hindrande ÄtgÀrder innebÀr alltsÄ att det allmÀnna inte fÄr stÀlla krav pÄ att fÄ granska yttranden i de medier som omfattas av YGL före offentliggörande. Inte heller fÄr det allmÀnna förbjuda eller hindra offentliggörande eller spridning bland allmÀnheten av yttranden pÄ grund av deras innehÄll. Ingripanden mot övertrÀdelser av vad som Àr tillÄtet att yttra fÄr dÀrför endast ske i efterhand.

Som nÀmndes inledningsvis innehÄller YGL ett undantag frÄn principen om förbud mot förhandsgranskning. I 1 kap. 3 § andra stycket YGL föreskrivs nÀmligen att det fÄr meddelas föreskrifter i lag om granskning och godkÀnnande av rörliga bilder i filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar som ska visas offentligt. SÄdana föreskrifter finns i filmgranskningslagen, se vidare avsnitt 3.5. Undantaget medger endast förhandskontroll av rörliga bilder i tekniska upptagningar som ska visas offentligt. Filmer och videogram som hyrs ut, sÀljs eller som sprids till allmÀnheten pÄ annat sÀtt Àn genom offentlig visning omfattas sÄledes inte av undantaget frÄn censurförbudet. Det förekommer dock att filmer, videogram och andra tekniska upptagningar som ska spridas till allmÀnheten pÄ annat sÀtt Àn genom offentlig visning lÀmnas in till Statens biografbyrÄ för s.k. frivillig förhandsgranskning, se vidare avsnitt 3.5.6.

Undantaget frÄn censur avser vidare endast rörliga bilder i filmer, videogram och andra tekniska upptagningar, vilket innebÀr att TV- sÀndningar som Àr riktade till allmÀnheten och rörliga bilder som tillhandahÄlls allmÀnheten i databaser inte fÄr bli föremÄl för förhandsgranskning. SÄdan digital bio, som innebÀr att den film som

62

SOU 2009:51 Nuvarande reglering

ska visas distribueras till biografen via t.ex. bredband, satellit eller pĂ„ en minihĂ„rddisk och sedan lagras pĂ„ biografens server frĂ„n vilken filmen spelas upp vid visningen, omfattas enligt Tryck- och yttrandefrihetsberedningens bedömning inte av YGL och dĂ€rmed inte heller av YGL:s censurförbud (se betĂ€nkandet Ett nytt grundlagsskydd för tryck- och yttrandefriheten?, SOU 2006:96, s. 147 ff.). YttrandefrihetskommittĂ©n har numera i betĂ€nkandet Grundlagsskydd för digital bio och andra yttrandefrihetsrĂ€ttsliga frĂ„gor, SOU 2009:14, presenterat ett förslag som innebĂ€r att YGL:s tillĂ€mpningsomrĂ„de utvidgas till att Ă€ven omfatta vissa offentliga uppspelningar ur en databas. Databasregeln i 1 kap. 9 § YGL föreslĂ„s gĂ€lla Ă€ven nĂ€r ett sĂ„dant massmedieföretag som dĂ€r sĂ€gs med hjĂ€lp av elektromagnetiska vĂ„gor genom offentlig uppspelning tillhandahĂ„ller allmĂ€nheten information ur en databas. Det innebĂ€r att Ă€ven digital bio som sker genom att en film visas genom att spelas upp offentligt ur biografens eller distributörens server kommer att omfattas av grundlagsskyddet, om övriga förutsĂ€ttningar för tillĂ€mpning av databasregeln Ă€r uppfyllda. KommittĂ©n har ocksĂ„ föreslagit att det i 1 kap. 3 § andra stycket YGL görs ett tillĂ€gg sĂ„ att undantaget frĂ„n censurförbudet Ă€ven gĂ€ller för ”rörliga bilder i en sĂ„dan offentlig uppspelning ur en databas som avses i 9 § första stycket 3”.

Ett av syftena bakom undantaget frÄn censurförbudet för filmer m.m. som ska visas offentligt Àr att skydda barn och ungdomar frÄn skildringar som kan vÄlla dem psykisk skada (se avsnitt 2.7). I YGL finns ytterligare bestÀmmelser som har till syfte att tillÄta regler framför allt till skydd för barn och unga. Enligt 3 kap. 11 § YGL gÀller utan hinder av YGL det som föreskrivs i lag för det fall att nÄgon i förvÀrvssyfte till den som Àr under 15 Är lÀmnar ut filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder med ingÄende skildringar av verklighetstrogen karaktÀr som Äterger vÄld eller hot om vÄld mot mÀnniskor eller djur.

I 3 kap. 12 § första stycket YGL anges att bestÀmmelserna i grundlagen inte hindrar att det meddelas föreskrifter i lag om straff och sÀrskild rÀttsverkan för den som 1) förevisar pornografiska bilder pÄ eller vid allmÀn plats genom skyltning eller nÄgot liknande förfarande pÄ ett sÀtt som kan vÀcka allmÀn anstöt 2) utan föregÄende bestÀllning med post eller pÄ annat sÀtt tillstÀller nÄgon pornografiska bilder (jfr 16 kap. 11 § brottsbalken) eller 3) bland barn och ungdom sprider tekniska upptagningar som genom sitt innehÄll kan verka förrÄande eller medföra annan allvarlig fara för de unga (jfr 16 kap. 12 § brottsbalken). Enligt 3 kap. 12 § andra

63

Nuvarande reglering SOU 2009:51

stycket YGL fÄr det i lag meddelas föreskrifter om straff och sÀrskild rÀttsverkan för den som bryter mot föreskrifter om granskning och godkÀnnande av filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder som ska visas offentligt (jfr 19 och 20 §§ filmgranskningslagen). I 3 kap. 14 § YGL medges att det meddelas föreskrifter i lag om skyldighet för den som yrkesmÀssigt sÀljer eller hyr ut filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder att anmÀla sig för registrering hos en myndighet (jfr 17 § filmgranskningslagen).

I 7 kap. 5 § YGL finns en bestÀmmelse som medger att det i lag föreskrivs om sÀrskild tillsyn över att yttrandefriheten i filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder inte missbrukas genom olaga vÄldsskildring och över att sÄdana upptagningar med vÄld eller hot om vÄld inte i förvÀrvssyfte sprids till den som Àr under 15 Är. Vidare medges att föreskrifter i lag meddelas om befogenhet för en tillsynsmyndighet att tillfÀlligt ta hand om ett exemplar av en film, ett videogram eller en teknisk upptagning med rörliga bilder som kan antas innehÄlla en framstÀllning som innefattar olaga vÄldsskildring.

I YGL finns vidare vissa möjligheter att meddela föreskrifter i vanlig lag betrÀffande innehÄllet i radio- och TV-sÀndningar. Se vidare avsnitt 3.6.

3.5Lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram

3.5.1Granskningspliktens omfattning

BestĂ€mmelser om filmgranskning finns i filmgranskningslagen. Reglerna innebĂ€r att framstĂ€llningen i en film eller ett videogram ska vara granskad och godkĂ€nd av Statens biografbyrĂ„ innan den fĂ„r visas vid allmĂ€n sammankomst eller offentlig tillstĂ€llning (1 §). Med allmĂ€n sammankomst och offentlig tillstĂ€llning avses detsamma som i 2 kap. 1–3 §§ ordningslagen (1993:1617) (jfr prop. 1989/90:70 s. 63). Enligt dessa regler Ă€r en allmĂ€n sammankomst bl.a. biografförestĂ€llningar och andra sammankomster för att framföra konstnĂ€rligt verk. För att en sammankomst ska anses som allmĂ€n krĂ€vs att den anordnas för allmĂ€nheten eller att allmĂ€nheten har tilltrĂ€de till den eller att sammankomsten med hĂ€nsyn till de villkor som gĂ€ller för tilltrĂ€de till den bör anses jĂ€mstĂ€lld med en sĂ„dan sammankomst.

64

SOU 2009:51 Nuvarande reglering

Offentliga tillstÀllningar Àr andra tillstÀllningar Àn sÄdana som Àr att anse som allmÀnna sammankomster eller cirkusförestÀllningar. En tillstÀllning anses som offentlig om den anordnas för allmÀnheten eller om allmÀnheten har tilltrÀde till den.

3.5.2Undantag frÄn granskningsplikten

Enligt 2 § filmgranskningslagen Ă€r vissa filmer och videogram undantagna frĂ„n granskningsplikten. Undantaget gĂ€ller dels sĂ„dana filmer och videogram som sĂ€nds i ett TV-program som omfattas av YGL, dels filmer och videogram som utgör reklam för en vara eller tjĂ€nst och som visas vid varumĂ€ssa, utstĂ€llning eller sportevenemang – om inte sjĂ€lva visningen utgör en allmĂ€n sammankomst – eller som visas inom ett museum som ett led i museets normala utstĂ€llningsverksamhet och Ă€r en dokumentĂ€r framstĂ€llning. Med film som utgör reklam avses i första hand framstĂ€llningar som hĂ€rrör frĂ„n nĂ€ringsidkare och ingĂ„r som ett led i deras marknadsföring av varor, tjĂ€nster eller andra nyttigheter (prop. 1984/85:116 s. 34). S.k. trailers, dvs. korta avsnitt ur andra filmer, Ă€r dĂ€remot inte att anse som reklamfilm (a. prop. s. 15 och 34). Det har att göra med att trailers huvudsakligen innehĂ„ller delar av andra verk som omfattas av krav pĂ„ förhandsgranskning om de ska förevisas offentligt.

Undantaget frÄn granskning för videogram som visas vid varumÀssor, utstÀllningar eller sportevenemang motiveras av att sÄdana filmer i allmÀnhet har ett sÄdant innehÄll att de inte kan vÀntas vÄlla skadeverkningar pÄ publiken. NÄgot skÀl att föreskriva förhandsgranskning föreligger dÀrför inte (a. prop. s. 16). Eftersom reklamfilmer i de allra flesta fall har ett sÄdant innehÄll att de blir barntillÄtna har Àven förhandsgranskning av den typen av filmer bedömts som onödig.

Det finns vidare enligt 3 § en möjlighet för Statens biografbyrÄ att medge visning för personer över 15 Är av framstÀllningar i filmer och videogram för en viss filmfestival eller ett visst annat konstnÀrligt eller ideellt evenemang, Àven om framstÀllningarna inte har granskats och godkÀnts för visning. Undantag kan ges för sÄvÀl regelbundet Äterkommande festivaler som ett enstaka mindre evenemang med specialinriktning. Enligt förarbetsuttalanden Àr det vÀsentliga att evenemanget har en nÄgorlunda fast organisation (prop. 1989/90:70 s. 65). Om BiografbyrÄn anser att det Àr nödvÀndigt fÄr ett sÄdant medgivande som avses hÀr förenas med villkor.

65

Nuvarande reglering SOU 2009:51

Ofta kan det vara naturligt att stÀlla upp villkor avseende tid och plats men Àven andra villkor kan behövas (a. prop. s. 65). En filmfestival eller ett annat evenemang för vilket BiografbyrÄn har medgett undantag frÄn förhandsgranskning omfattas dock av BiografbyrÄns tillsynsverksamhet (a. prop. s. 65).

3.5.3UtgÄngspunkter för censur och Äldersklassificering

En framstÀllning i en film eller ett videogram eller en del dÀrav fÄr enligt 4 § första stycket inte godkÀnnas för visning om hÀndelserna skildras pÄ sÄdant sÀtt och i sÄdant sammanhang att framstÀllningen kan verka förrÄande. Vid bedömningen ska enligt andra stycket sÀrskilt beaktas om framstÀllningen innehÄller nÀrgÄngna eller utdragna skildringar av grovt vÄld mot mÀnniskor eller djur, skildrar sexuellt vÄld eller tvÄng eller skildrar barn i pornografiska sammanhang.

Införandet av filmgranskningslagen innebar att den enda censurgrund som numera finns i frĂ„ga om film avsedd att visas offentligt för vuxna Ă€r ”förrĂ„ande”. I 14 § andra stycket finns en exemplifiering av vad som kan anses vara förrĂ„ande. Censurgrunden förrĂ„ande överensstĂ€mmer i stort med omrĂ„det för kriminalisering, dock inte helt. Enligt förarbetsuttalanden bör bedömningen hos BiografbyrĂ„n kunna ske utifrĂ„n nĂ„got andra förutsĂ€ttningar Ă€n dem som gĂ€ller vid prövning av om brott har begĂ„tts. Departementschefen anförde:

ÄndamĂ„let med censur Ă€r att förebygga skador hos Ă„skĂ„darna. Det bör dĂ€rför finnas utrymme för ingripande innan skildringen otvetydigt har passerat grĂ€nsen för det brottsliga. En annan skillnad Ă€r att brottsbeskrivningen tar sikte pĂ„ skildringen i bestĂ€mda bilder eller sekvenser av bilder. I frĂ„ga om film Ă€r det emellertid sĂ„ att Ă€ven om det inte finns bilder som i sig passerar grĂ€nsen för det straffbelagda, det kan finnas skĂ€l att bedöma filmen sammantaget som förrĂ„ande.

I ett mindre antal filmer förekommer det t.ex. inte ett sÄ utdraget vÄld att biografbyrÄn skulle kunna ingripa mot ett visst avsnitt i filmen enbart med stöd av brottsbeskrivningen för olaga vÄldsskildring. Samtidigt kan filmens uppbyggnad och tendens vara sÄdan att den, med hjÀlp av raffinerad redigeringsteknik, antyder mycket grymma skeenden. I frÄga om sÄdana filmer Àr det enligt min mening vÀsentligt att filmen blir bedömd som en helhet eftersom effekten av filmen i sÄdana fall kan antas vara förrÄande. Ett ytterligare skÀl för att lÄta censuren Àven fortsÀttningsvis vara inriktad pÄ att förebygga en tÀnkt skada hos ÄskÄdaren Àr ocksÄ att bedömningen annars kan riskera att bli stelbent och mekanisk. (a. prop. s. 52).

66

SOU 2009:51 Nuvarande reglering

I RÅ 1996 ref 4 överklagade ett filmbolag Statens biografbyrĂ„s beslut om att klippa bort tvĂ„ sekvenser om sammanlagt ca 100 sekunder ur filmen Casino med motiveringen att framstĂ€llningarna i dessa delar kunde anses förrĂ„ande. Även KammarrĂ€tten i Stockholm och RegeringsrĂ€tten ansĂ„g att skildringen i de aktuella filmavsnitten, som innehöll nĂ€rgĂ„ngna och utdragna skildringar av synnerligen grovt vĂ„ld mot mĂ€nniska, kunde verka förrĂ„ande Ă„tminstone pĂ„ yngre personer i den s.k. vuxenpubliken. RegeringsrĂ€tten bedömde vidare att skildringarna inte heller kunde godtas pĂ„ grund av filmens helhetsintryck eller med hĂ€nsyn till filmens syfte och inriktning. De aktuella sekvenserna kunde dĂ€rför inte godkĂ€nnas för visning. Efter detta beslut har Statens biografbyrĂ„ inte vid nĂ„got tillfĂ€lle ingripit mot nĂ„gon film som varit avsedd att visas för en vuxen publik pĂ„ svenska biografer. DĂ€remot förekommer det att ingrepp görs i filmer som sannolikt torde vara avsedda endast för hemvideomarknaden.

Av tabellen pÄ följande sida framgÄr i vilken utstrÀckning BiografbyrÄn har beslutat att förbjuda hela eller delar av filmer under den tid som filmgranskningslagen varit i kraft. Av tabellen framgÄr i vilken form en framstÀllning har lÀmnats in för granskning, som 35 mm celluloidfilm, videogram eller dvd. I den första kolumnen anges det totala antalet filmer som blivit föremÄl för ingripanden och i den andra kolumnen anges hur mÄnga av dessa filmer som fÄtt 15-ÄrsgrÀns. Antalet pornografiska filmer anges i den tredje kolumnen. Av den fjÀrde kolumnen framgÄr antalet fall dÄ filmen fÄtt en lÀgre ÄldersgrÀns Àn 15 Är efter ingripande. I dessa fall har alltsÄ sökanden begÀrt att BiografbyrÄn skulle godkÀnna filmen för en lÀgre Äldersgrupp Àn 15 Är.

67

Nuvarande reglering SOU 2009:51

BiografbyrÄns ingripanden i lÄngfilmer sedan filmgranskningslagen trÀdde i kraft (1 januari 1991)

35 mm film

        15-ÄrsgrÀns varav porno- För lÀgre Älders-
      Totalt   grafiska grÀns Àn 15 Är
1990-1995 61 26 3 35
1996-2009 0      
           
Videogram        
             
        15-ÄrsgrÀns varav porno- För lÀgre Älders-
      Totalt   grafiska grÀns Àn 15 Är
1990-1995 136 134 75 2
  1996-2009 117 117 114 0
Dvd        
             
        15-ÄrsgrÀns varav porno- För lÀgre Älders-
      Totalt   grafiska grÀns Àn 15 Är
           
1996- 11 11 11 0
  20091        

Enligt 5 § filmgranskningslagen fÄr framstÀllningen i en film eller ett videogram inte godkÀnnas för visning för barn under 7 Är, under 11 Är eller under 15 Är, om den kan vÄlla barn i den aktuella Äldersgruppen psykisk skada. De nuvarande ÄldersgrÀnserna och bedömningen vid Äldersklassificeringen behölls frÄn den tidigare gÀllande biografförordningen (a. prop. s. 53 och 66 f.).

BiografbyrÄns beslut om ÄldersgrÀnser Àr inte nÄgon bedömning av en viss films lÀmplighet för vissa Äldersgrupper. I stÀllet bygger besluten enbart pÄ en bedömning av risken för att en film ska vÄlla barn i vissa Äldersgrupper psykisk skada. ByrÄn bedömer att risk för psykisk skada Àr ett begrepp som mÄste betyda att det genomsnittliga barnet i den aktuella Äldern i en biograffilm möter sÄdant som barnet fÄr svÄrt att hantera och som pÄ ett negativt sÀtt kan sÀtta djupa spÄr. Vid bedömningen tas inte hÀnsyn till sprÄkbruk

1 Den första dvd:n granskades 2004.

68

SOU 2009:51 Nuvarande reglering

eftersom byrÄn bedömer att grovt sprÄk kan förekomma i en film ocksÄ utan att detta i sig innebÀr risk för psykisk skada.

Vid en allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning dÀr visning av en framstÀllning i film eller videogram förekommer fÄr enligt 6 § filmgranskningslagen tilltrÀde inte medges nÄgon som inte har uppnÄtt den lÀgsta Älder som BiografbyrÄn bestÀmt enligt 5 §, om inte nÄgot annat följer av andra stycket.

I bestÀmmelsens andra stycke medges möjlighet för ett barn som Àr i sÀllskap med en vuxen att fÄ se filmer och videogram som har godkÀnts för barn i den nÀrmast högre Äldersgruppen. 15-ÄrsgrÀnsen Àr dock absolut. Ett barn under 15 Är kan alltsÄ inte tillÄtas se en barnförbjuden film ens i sÀllskap av en vuxen. DÀremot kan ett barn under 7 Är i vuxens sÀllskap fÄ tilltrÀde till en 7-Ärsfilm och ett barn som fyllt 7 men inte 11 Är i sÀllskap av vuxen fÄ se en film som Àr tillÄten frÄn 11 Är. Denna möjlighet var en nyhet i filmgranskningslagen jÀmfört med den tidigare gÀllande biografförordningen. Bakgrunden till uppmjukningen av regleringen var att regeringen ansÄg att det fanns starka skÀl för att öka utrymmet för förÀldrarnas ansvar i frÄga om vilka filmer ett barn ska fÄ se (prop. 1989/90:70 s. 53). Det framhÄlls att det Àr förÀldrarna som har den bÀsta kunskapen om de egna barnens mognad och nÀr det gÀller filmer och TV i hemmet Àr det förÀldrarna som har bestÀmmanderÀtten över vad barnen ska fÄ se. Det ansÄgs ocksÄ vara av kulturpolitisk vikt att inte TV och hemvideo skulle ta över biograffilmen.

I RÅ 1996 ref 4, som gĂ€llde frĂ„gan om filmen SchindlerÂŽs List kunde godkĂ€nnas för visning för barn frĂ„n 11 Ă„r, slog RegeringsrĂ€tten fast att det avgörande vid bedömningen av om en framstĂ€llning kan anses vĂ„lla psykisk skada Ă€r framstĂ€llningens verkan pĂ„ barn inom den Ă„ldersgrupp som Ă€r aktuell. NĂ„got lagligt utrymme för att ta hĂ€nsyn till en films informationsvĂ€rde eller historiska vĂ€rde finns dĂ€remot inte.

3.5.4Granskningen

Det Àr sjÀlva innehÄllet i en film eller ett videogram som ska granskas. Tidigare granskades varje exemplar av en film. Numera Àr det tillrÀckligt att endast ett exemplar av en film eller ett videogram granskas. Det Àr sedan distributören som har ansvar för att visningskopiorna av filmen eller videogrammet redigeras i enlighet med BiografbyrÄns beslut (a. prop. s. 54 och 66).

69

Nuvarande reglering SOU 2009:51

Granskningen utförs av sĂ€rskilt förordnade censorer (5 § förordningen [2007:1182] med instruktion för Statens biografbyrĂ„). Ett granskningsĂ€rende prövas av en av censorerna. Om censorn anser att framstĂ€llningen helt eller delvis bör förbjudas ska ytterligare en censor delta i prövningen. Är censorerna inte eniga ska en tredje censor ocksĂ„ göra en prövning. NĂ€r det gĂ€ller film som önskas tillĂ„ten Ă€ven för barn under 15 Ă„r ska frĂ„gan om godkĂ€nnande alltid göras av tvĂ„ censorer. Minst en av dem ska ha kvalificerad utbildning och erfarenhet i barnpsykologi, sociologi, pedagogik, barnpsykiatri eller nĂ„got annat Ă€mne som Ă€r av vĂ€rde vid prövningen. Kan censorerna inte enas om beslutet ska Ă€ven en tredje censor pröva framstĂ€llningen (6 § i instruktionen).

NÀr en film som granskats och godkÀnts av BiografbyrÄn visas vid en allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning ska tillstÄndskort som utfÀrdats av BiografbyrÄn finnas tillgÀngligt (8 § filmgranskningslagen). BestÀmmelsen innebÀr att det mÄste finnas ett tillstÄndskort till varje visningskopia av en film. Kortet ska Äterge BiografbyrÄns beslut om godkÀnnande eller censur av vissa delar av framstÀllningen (a. prop. s. 54). Av kortet ska vidare framgÄ distributörens namn, framstÀllningens registreringsnummer, en kortfattad beskrivning av framstÀllningen och vad som eventuellt har uteslutits, speltid och eventuell ÄldersgrÀns, se 3 § förordningen (1990:992) om granskning och kontroll av filmer och videogram (filmgranskningsförordningen).

Filmer och videogram som har lÀmnats in till BiografbyrÄn för granskning ska enligt 7 § filmgranskningslagen lÀmnas Äter till den som har begÀrt granskningen. Om en framstÀllning har godkÀnts delvis ska BiografbyrÄn spela av de delar som inte har godkÀnts och bevara dessa avspelningar. Om framstÀllningen Àr en film fÄr BiografbyrÄn i stÀllet klippa av icke godkÀnt material och bevara detta.

Granskningsverksamheten Àr avgiftsfinansierad medan tillsynsverksamheten finansieras över statsbudgeten (prop. 1989/90:70 s. 57). Avgifternas storlek bestÀms sÄ att de i princip motsvarar BiografbyrÄns kostnader för granskningsverksamheten. Fördelningen av kostnaderna sker genom att en framstÀllnings spridningsgrad och lÀngd pÄverkar avgiftens storlek. Avgiften bestÄr av en grundavgift (200 kr), en tidsavgift (17 kr per spelminut, dock minst 200 kr) och en avgift för varje tillstÄndskort utöver det första (975 kr). För dokumentÀrskildringar tas inte ut nÄgon tidsavgift. Om filmen eller videogrammets speltid understiger trettio minuter respektive fem minuter Àr avgiften för extra tillstÄndskort kraftigt reducerad.

70

SOU 2009:51 Nuvarande reglering

3.5.5Tillsyn

Det Àr Statens biografbyrÄ som utövar tillsyn över att filmgranskningslagen efterlevs. Tillsynen avser Àven 16 kap. 10 b och 10 c §§ brottsbalken nÀr det gÀller rörliga bilder (10 § filmgranskningslagen). För att kunna utöva tillsyn över videogrammarknaden för BiografbyrÄn ett register över samtliga videogramdistributörer. Den som yrkesmÀssigt sÀljer eller hyr ut videogram ska anmÀla sig för registrering i registret (17 § filmgranskningslagen). En sÄdan anmÀlan ska innehÄlla bl.a. uthyrarens namn eller firma, postadress, person- eller organisationsnummer och adress till uthyrnings- och försÀljningsstÀllen, kontor, lager och andra stÀllen dÀr verksamheten bedrivs (8 § filmgranskningsförordningen).

För sin tillsyn har BiografbyrÄn rÀtt att fÄ tilltrÀde till lokaler och andra utrymmen dÀr filmer och videogram försÀljs eller hyrs ut eller visas för konsumenter, samt till lokaler och andra utrymmen som huvudsakligen anvÀnds för lagring eller förvaring av filmer och videogram (11 § filmgranskningslagen). Vidare har BiografbyrÄn rÀtt att av den som i yrkesmÀssig verksamhet eller annars i förvÀrvssyfte sprider filmer eller videogram pÄ begÀran fÄ de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen (12 § filmgranskningslagen).

BiografbyrÄn har rÀtt att under högst 24 timmar ta hand om ett exemplar av en framstÀllning som kan antas spridas i strid med bestÀmmelsen i brottsbalken om olaga vÄldsskildring (13 § filmgranskningslagen). Om det behövs för utövande av tillsynen fÄr BiografbyrÄn be polismyndigheten om hjÀlp (14 § filmgranskningslagen).

Tillsynen sker med hjÀlp av en regional tillsynsorganisation med en eller flera kontrollörer i varje lÀn (4 § i BiografbyrÄns instruktion). Till kontrollör utses en dÀrtill lÀmpad person (10 § andra stycket filmgranskningslagen). Innan BiografbyrÄn utser nÄgon att vara kontrollör ska lÀnsstyrelsen i det lÀn dÀr kontrollören huvudsakligen avses vara verksam lÀmna förslag pÄ lÀmplig person (11 § BiografbyrÄns instruktion). I avsnitt 11 redogörs nÀrmare för tillsynsorganisationen.

I 19 § filmgranskningslagen finns en straffbestÀmmelse som innebÀr att böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader kan bli straffet för den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet offentligt visar en framstÀllning i film eller videogram som omfattas av granskningsplikt utan att ha godkÀnts för visning, bryter mot villkor enligt 3 §, bryter mot 6 § om ÄldersgrÀnser för tilltrÀde till visning, bryter mot

71

Nuvarande reglering SOU 2009:51

8 § om tillstÄndskort eller underlÄter att fullgöra sin skyldighet att anmÀla sig för registrering enligt 17 §.

Filmer, videogram och utrustning som anvÀnts i strid med 1 § ska enligt 20 § förklaras förverkade, om det inte Àr uppenbart oskÀligt.

BiografbyrÄns beslut enligt filmgranskningslagen som gÀller granskning av film och videogram fÄr överklagas hos KammarrÀtten i Stockholm (21 § filmgranskningslagen och 1 § förordningen [1977:937] om allmÀnna förvaltningsdomstolars behörighet). I övrigt fÄr BiografbyrÄns beslut inte överklagas. KammarrÀtten ska vid prövning av mÄl enligt filmgranskningslagen bestÄ av tre lagfarna ledamöter och tvÄ sÀrskilda ledamöter. Av de sÀrskilda ledamöterna ska en ha sÀrskilda kunskaper om film och en i beteendevetenskap (22 § filmgranskningslagen).

3.5.6Frivillig förhandsgranskning

För filmer och videogram som inte visas offentligt utan sprids genom försÀljning eller uthyrning finns inte nÄgot krav pÄ förhandsgranskning. SÄdan förhandsgranskning förekommer dock i stor utstrÀckning pÄ frivillig basis. UtgÄngspunkten för BiografbyrÄns bedömning Àr alltid bestÀmmelserna i filmgranskningslagen, dvs. att filmen eller videogrammet ska visas offentligt. En videodistributör som lÀmnar in ett videogram för granskning hos Statens biografbyrÄ och fÄr videogrammet godkÀnt för offentlig visning kan förse videogrammet med ett intyg om godkÀnnandet. En detaljist som hyr ut ett sÄdant videogram riskerar inte att bli Ätalad för olaga vÄldsskildring sÄvitt avser detta videogram, se avsnitt 3.8.2. Syftet med lagstiftningen Àr att frÀmja frivillig granskning av videogram som hyrs ut för att pÄ sÄ sÀtt förbÀttra möjligheterna att komma till rÀtta med olÀmpliga skildringar i videogram (se prop. 1984/85:116 s. 22 ff.).

3.6Radio- och TV-lagen (1996:844)

Undantaget frÄn censurförbudet i YGL omfattar inte TV- och radioprogram. Det Àr alltsÄ inte tillÄtet att stÀlla upp krav pÄ förhandsgranskning av program som ska sÀndas i t.ex. TV eller ljudradio. TvÀrtom Àr det enligt 3 kap. 4 § YGL i frÄga om sÄdana program den som sÀnder som sjÀlvstÀndigt ska avgöra vad som ska

72

SOU 2009:51 Nuvarande reglering

förekomma i programmen. Emellertid ges vissa möjligheter att stĂ€lla krav pĂ„ innehĂ„llet i etersĂ€nda radio- och TV-program. Enligt 3 kap. 2 § YGL fĂ„r nĂ€mligen rĂ€tten att sĂ€nda radioprogram pĂ„ annat sĂ€tt Ă€n genom trĂ„d regleras genom lag som innehĂ„ller föreskrifter om tillstĂ„nd och villkor för att sĂ€nda. I frĂ„ga om en sĂ„dan begrĂ€nsning av sĂ€ndningsrĂ€tten som nu avses gĂ€ller enligt 3 kap. 3 § YGL vad som föreskrivs om begrĂ€nsningar av grundlĂ€ggande fri- och rĂ€ttigheter i 2 kap. 12 § andra–femte styckena och 13 § RF.

Regler om tillstĂ„nd och villkor för trĂ„dlös sĂ€ndning av ljudradio- och TV-program finns i radio- och TV-lagen (1996:844)(RTVL). För att sĂ€nda ljudradio- eller TV-program med hjĂ€lp av radiovĂ„gor pĂ„ frekvenser under 3 gigahertz krĂ€vs tillstĂ„nd (2 kap. 1 § RTVL). Regeringen beslutar om tillstĂ„nd att sĂ€nda TV-program om sĂ€ndningsverksamheten finansieras med TV-avgift och av Radio- och TV-verket i övriga fall (2 kap. 2 § första stycket RTVL). Ett tillstĂ„nd att sĂ€nda ljudradio- eller TV-program fĂ„r förenas med villkor i de fall som anges i lagen. Villkor fĂ„r exempelvis innebĂ€ra skyldighet för tillstĂ„ndshavaren att ta hĂ€nsyn till ljudradions och televisionens sĂ€rskilda genomslagskraft nĂ€r det gĂ€ller programmens Ă€mnen och utformning samt tiden för sĂ€ndning av programmen (3 kap. 8 § p. 9 RTVL). Med stöd av denna punkt kan tillstĂ„ndsmyndigheten föreskriva villkor som Ă„lĂ€gger ett programföretag att visa varsamhet nĂ€r det gĂ€ller att t.ex. sĂ€nda vĂ„ldsinslag eller inslag med sexualskildringar, program som kan verka skrĂ€mmande pĂ„ barn, program som pĂ„ ett felaktigt sĂ€tt speglar bruk av alkohol eller narkotika och program som Ă€r uppenbart krĂ€nkande mot ettdera könet eller mot mĂ€nniskor med viss hudfĂ€rg, nationalitet eller religion (prop. 1990/91:149 s. 141 f.). ÖvertrĂ€delse av ett tillstĂ„ndsvillkor som meddelats med stöd av denna bestĂ€mmelse Ă€r sanktionerat pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att Radio- och TV-verket kan förelĂ€gga tillstĂ„ndshavaren vid vite att följa bestĂ€mmelserna (10 kap. 9 § p. 4 RTVL).

För sÀndning av ljudradio- och TV-program genom trÄd gÀller etableringsfrihet (3 kap. 1 § första stycket YGL). TillstÄnd krÀvs dÀrför inte för sÀndning av TV-program i kabel- eller annat trÄdnÀt. Det har endast ansetts motiverat att inskrÀnka etableringsfriheten genom tillstÄndskrav betrÀffande trÄdlösa sÀndningar pÄ frekvenser under 3 gigahertz. För sÀndningar som sker pÄ frekvenser över 3 gigahertz, t.ex. satellitsÀndningar, krÀvs sÄledes inte tillstÄnd. Det Àr dÀrför endast de allmÀnna innehÄllsreglerna i 6 kap. 2 § RTVL som Àr tillÀmpliga pÄ dessa sÀndningar. En ytterligare förutsÀttning Àr att den som sÀnder programmen Àr etablerad i Sverige (se 1 kap.

73

Nuvarande reglering SOU 2009:51

2 och 4 §§ RTVL). De satellitsÀnda kanaler som i och för sig Àr tillgÀngliga i Sverige men som sÀnds av nÄgon som inte Àr etablerad i landet faller utanför svensk jurisdiktion och ska i stÀllet följa de bestÀmmelser som gÀller i etableringslandet.

Trots principen om etableringsfrihet för trÄdsÀndningar tillÄts vissa inskrÀnkningar Àven vad gÀller innehÄllet i programmen. Med stöd av 3 kap. 1 § 4 YGL fÄr det nÀmligen i lag meddelas föreskrifter om ingripanden mot fortsatt sÀndning av ett utbud som inriktas pÄ vÄldsframstÀllningar, pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp. BestÀmmelsen gör det möjligt att lagstifta om ingripanden mot programkanaler som inriktat sitt utbud pÄ vÄldsskildringar, pornografi eller rasistiska program och den infördes för att Sverige skulle kunna ansluta sig till den s.k. TV-konventionen om grÀnsöverskridande television (European Convention on Transfrontier Television, Strasbourg, 5.V.1989, ETS nr 132, med tillÀgg enligt ETS nr 171) (prop. 1990/91:64 s. 115 f.).

I 6 kap. 2 § RTVL finns bestĂ€mmelser som meddelats med stöd av det nu nĂ€mnda medgivandet i YGL. DĂ€r anges att program med ingĂ„ende vĂ„ldsskildringar av verklighetstrogen karaktĂ€r eller med pornografiska bilder som sĂ€nds i televisionen antingen ska föregĂ„s av en varning i ljud eller innehĂ„lla en varning som anges löpande i bild under hela sĂ€ndningstiden. SĂ„dana program fĂ„r inte sĂ€ndas under sĂ„dan tid och pĂ„ sĂ„dant sĂ€tt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen, om det inte av sĂ€rskilda skĂ€l Ă€ndĂ„ Ă€r försvarligt. Med ”pĂ„ sĂ„dant sĂ€tt” avses program som sĂ€nds okrypterat (prop. 1997/98:184 s. 52). Program med vĂ„ld och pornografi kan fĂ„ sĂ€ndas Ă€ven i andra fall, om det av sĂ€rskilda skĂ€l Ă€r försvarligt. Som exempel pĂ„ nĂ€r det Ă€r försvarligt har i förarbetena uttalats att krigsskildringar eller pornografi i ett nyhets- eller debattprogram torde vara tillĂ„tet Ă€ven om det sĂ€nds okrypterat under tidig kvĂ€llstid, sĂ€rskilt om det föregĂ„s av en varning om att innehĂ„llet kan vara skadligt för barn (prop. 1995/96:160 s. 96 och prop. 1997/98:184 s. 52). BestĂ€mmelsen har till syfte att skydda minderĂ„riga och Ă€r utformad för att uppfylla kraven enligt artikel 22 i TV-direktivet (89/552/EEG) (se avsnitt 4.3.6).

BestÀmmelsen i 6 kap. 2 § RTVL gÀller alltsÄ, liksom 1 § i samma kapitel, sÀndningarnas innehÄll och gÀller för alla programföretag oavsett om tillstÄnd krÀvs för sÀndningarna och oberoende av hur ett eventuellt sÀndningstillstÄnd Àr utformat. Enligt 6 kap. 1 § RTVL ska den som sÀnder TV-program eller som sÀnder ljudradioprogram efter tillstÄnd av regeringen se till att programverksam-

74

SOU 2009:51 Nuvarande reglering

heten som helhet prÀglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla mÀnniskors lika vÀrde och den enskilda mÀnniskans frihet och vÀrdighet.

AV-utredningen har i betÀnkandet En ny radio- och TV-lag, SOU 2008:116, lagt fram ett förslag till ny radio- och TV-lag. Genom förslaget avses det s.k. AV-direktivet (se avsnitt 4.3.6) bli genomfört i svensk rÀtt. Den nya lagen föreslÄs trÀda i kraft den 19 december 2009, dÄ den nuvarande lagen ska upphöra att gÀlla. Förslaget pÄverkar inte de nuvarande reglerna till skydd för minderÄriga. Utredningen har emellertid i tillÀgg till dessa föreslagit att det införs en bestÀmmelse som innebÀr att s.k. bestÀll-TV som innehÄller ingÄende vÄldsskildringar av verklighetstrogen karaktÀr eller som innehÄller pornografiska bilder inte ska fÄ tillhandahÄllas pÄ ett sÄdant sÀtt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen, om det inte av sÀrskilda skÀl ÀndÄ Àr försvarligt. Förslaget bereds för nÀrvarande i departementet.

Det Àr Justitiekanslern (JK) som genom granskning i efterhand övervakar om sÀnda program innehÄller vÄldsskildringar eller pornografiska bilder i strid med 6 kap. 2 § RTVL (9 kap. 1 § RTVL). Om nÄgon vid upprepade tillfÀllen övertrÀder bestÀmmelsen fÄr JK förelÀgga honom eller henne, eventuellt vid vite, att inte pÄ nytt sÀnda sÄdana program pÄ tider och pÄ sÄdant sÀtt att det finns en betydande risk att barn kan se programmen (10 kap. 11 § RTVL). En tillstÄndshavare som vÀsentligt brutit mot föreskrifterna i bestÀmmelsen kan fÄ sitt sÀndningstillstÄnd Äterkallat (11 kap. 2 § 1 RTVL). Ett sÄdant Àrende om Äterkallelse ska tas upp av allmÀn domstol pÄ talan av JK (12 kap. 1 § RTVL).

I övrigt Àr det GranskningsnÀmnden för radio och TV som genom granskning i efterhand övervakar att sÀnda program stÄr i överensstÀmmelse med RTVL och de villkor som kan gÀlla för sÀndningarna (9 kap. 2 § RTVL, jfr 7 kap. 4 § YGL). BestÀmmelserna om reklam övervakas dock av Konsumentombudsmannen.

I början av 2000-talet gav regeringen Radio- och TV-lagsutred- ningen i uppdrag att bl.a. se över behovet av skydd av barn mot olÀmpligt programinnehÄll i TV. Utredningen konstaterade i delbetÀnkandet Skydd av barn mot olÀmpligt programinnehÄll i TV, SOU 2001:84, att varken VÄldsskildringsrÄdet (numera MedierÄdet) eller Barnombudsmannen ansÄg att de vÄldsinslag eller den pornografi som förekom i TV dÄ utgjorde nÄgot pÄtagligt problem för barn och att programföretagen i stort sett tog hÀnsyn till de bestÀmmelser och den praxis som finns pÄ omrÄdet. Utredningens

75

Nuvarande reglering SOU 2009:51

slutsats blev mot denna bakgrund att regelsystemets utformning vad gÀllde skyddet för barn mot olÀmpligt programinnehÄll fick anses tillfredsstÀllande och att det inte fanns skÀl att vidta nÄgra lagstiftningsÄtgÀrder med inriktning pÄ att skÀrpa reglerna (a. bet. s. 102 f.). DÀremot var det enligt utredningen viktigt med en förstÀrkt förÀldrakontroll. Utredningen fann att man i första hand borde försöka uppnÄ en stÀrkt förÀldrakontroll genom sjÀlvreglering, dvs. genom att programföretagen sjÀlva utvecklar system för en ökad förÀldrakontroll. LagstiftningsÄtgÀrder borde inte tillgripas förrÀn möjligheterna att uppnÄ bÀttre kontroll genom sjÀlvreglering först hade uttömts. DelbetÀnkandet har inte lett till lagstiftningsÄtgÀrder.

3.7Lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument

I lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument finns bestÀmmelser om skyldighet att lÀmna in exemplar av dokument till bibliotek. Pliktexemplaren ska bevaras och hÄllas tillgÀngliga för forskning eller studier.

Skyldigheten att lÀmna pliktexemplar gÀller förutom de flesta skriftliga dokument Àven filmer, videogram, fonogram och dokument för elektronisk Ätergivning, dvs. dokument som i fixerad form lagrar text, ljud eller bild och vars innehÄll kan Äterges enbart med hjÀlp av elektroniskt hjÀlpmedel. Pliktexemplar av sÄdana ljud- och bildupptagningar som nu sagts ska lÀmnas till Kungliga biblioteket (25 §).

I frÄga om film gÀller att, av film som har gjorts tillgÀnglig för allmÀnheten hÀr i landet, ett pliktexemplar ska lÀmnas. Den som har lÀmnat pliktexemplar av film har rÀtt att ÄterfÄ filmen sedan Kungliga biblioteket haft skÀlig tid för att framstÀlla en kopia (26 §). Av videogram som har gjorts tillgÀngligt för allmÀnheten hÀr i landet i minst fem exemplar ska ett pliktexemplar lÀmnas. Om en film eller ett videogram har granskats av Statens biografbyrÄ och inte godkÀnts för visning ska ett pliktexemplar av filmen eller videogrammet lÀmnas.

NÀr det gÀller filmer och dokument för elektronisk Ätergivning Àr det den som har lÄtit göra filmerna eller dokumenten tillgÀngliga för allmÀnheten hÀr i landet som ska lÀmna in pliktexemplar. Filmer eller videogram som har granskats av Statens biografbyrÄ och som

76

SOU 2009:51 Nuvarande reglering

inte har godkÀnts för visning ska dock lÀmnas in av den som har begÀrt granskningen hos BiografbyrÄn.

Kungliga biblioteket ska med hjÀlp av automatisk databehandling föra ett sÀrskilt register över pliktexemplar av videogram som har lÀmnats in till biblioteket. I registret tilldelas varje videogram ett nummer. BiografbyrÄn har terminalÄtkomst till registret (31 §, se Àven 18 § filmgranskningslagen).

Eftersom det insamlade materialet hos Kungliga biblioteket Àr upphovsrÀttsligt skyddat Àr pliktexemplaren inte allmÀnna handlingar (2 kap. 11 § p 3 TF). I förordningen (2008:1420) om pliktexemplar av dokument finns nÀrmare bestÀmmelser om bland annat hur pliktexemplar ska bevaras och tillhandahÄllas.

3.8StraffbestÀmmelser

3.8.1Barnpornografibrott

För barnpornografibrott döms enligt 16 kap. 10 a § brottsbalken den som skildrar barn i pornografisk bild eller sprider, överlÄter, upplÄter, förevisar eller pÄ annat sÀtt gör en sÄdan bild av barn tillgÀnglig för nÄgon annan eller förvÀrvar eller bjuder ut en sÄdan bild av barn, eller förmedlar kontakter mellan köpare och sÀljare av sÄdana bilder av barn eller vidtar nÄgon annan liknande ÄtgÀrd som syftar till att frÀmja handel med sÄdana bilder, eller innehar en sÄdan bild av barn.

Alla slags bilder omfattas av begreppet bild, sĂ„ledes Ă€ven tecknade bilder med barnpornografiskt motiv. Det Ă€r inte bara bilder dĂ€r barn Ă€r inbegripna i handlingar som uppenbarligen har en sexuell innebörd som Ă€r straffbara. Även t.ex. pornografiska bilder dĂ€r barn förekommer tillsammans med en eller flera vuxna personer som utför sĂ„dana handlingar kan omfattas av bestĂ€mmelsen (prop. 1978/79:179 s. 9). För att bilden ska vara straffbar fordras dock att den enligt vanligt sprĂ„kbruk och allmĂ€nna vĂ€rderingar Ă€r pornografisk.

Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte Àr fullbordad eller som, nÀr det framgÄr av bilden och omstÀndigheterna kring den, Àr under 18 Är. Det innebÀr att den som utvecklats sent kan vara att bedöma som barn Àven om han eller hon Àr över 18 Är. Som barn betraktas Àven personer som har fullbordat sin pubertetsutveckling men som inte har fyllt 18 Är vid fotograferings- eller

77

Nuvarande reglering SOU 2009:51

inspelningstillfÀllet om detta framgÄr av sjÀlva bilden och omstÀndigheterna kring bilden.

För straffansvar krÀvs uppsÄt. Om nÄgon sprider en barnpornografisk bild i yrkesmÀssig verksamhet eller annars i förvÀrvssyfte Àr det dock tillrÀckligt för ansvar att spridningen har skett av oaktsamhet. Alla förfaranden genom vilka en barnpornografisk bild görs tillgÀnglig för annan Àr straffbar.

Förbuden mot skildring och innehav gĂ€ller inte den som tecknar, mĂ„lar eller pĂ„ nĂ„got annat liknande hantverksmĂ€ssigt sĂ€tt framstĂ€ller en sĂ„dan bild som avses i första stycket, om bilden inte Ă€r avsedd att spridas, överlĂ„tas, upplĂ„tas, förevisas eller pĂ„ annat sĂ€tt göras tillgĂ€nglig för andra. Även i andra fall skall en gĂ€rning inte utgöra brott, om gĂ€rningen med hĂ€nsyn till omstĂ€ndigheterna Ă€r försvarlig. Konstitutionsutskottet framhöll i det lagstiftningsĂ€rende dĂ€r innehav av barnpornografiska bilder kriminaliserades att seriös nyhetsförmedling, forskning och opinionsbildning skulle hĂ€mmas i alltför hög grad av ett innehavsförbud av barnpornografi. Det fanns dĂ€rför behov av ett straffritt omrĂ„de. Vid bedömningen av om en gĂ€rning Ă€r försvarlig Ă€r det syftet med befattningen med barnpornografi som ska vara bestĂ€mmande för om innehavet ska anses försvarligt, inte att det Ă€r frĂ„ga om en speciell yrkesgrupp i sig (bet. 1997/98:KU19 s. 26 f.).

Straffet för barnpornografibrott Àr fÀngelse i högst tvÄ Är eller, om brottet Àr ringa, böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader. För grovt brott Àr straffskalan i stÀllet fÀngelse i lÀgst sex mÄnader och högst sex Är. Vid bedömande av om brottet Àr grovt skall sÀrskilt beaktas om det har begÄtts yrkesmÀssigt eller i vinstsyfte, utgjort ett led i brottslig verksamhet som utövats systematiskt eller i större omfattning, avsett en sÀrskilt stor mÀngd bilder eller avsett bilder dÀr barn utsÀtts för sÀrskilt hÀnsynslös behandling.

Barnpornografiska bilder skyddas inte av TF och YGL eftersom dessa grundlagar inte Àr tillÀmpliga pÄ skildringar av barn i pornografiska bilder (1 kap. 10 § TF och 1 kap. 13 § YGL). Lagföring för barnpornografibrott sker dÀrför pÄ vanligt sÀtt Àven om brottet begÄtts genom tryckt skrift eller ett medium som formellt sett omfattas av YGL.

78

SOU 2009:51 Nuvarande reglering

3.8.2Olaga vÄldsskildring

Genom bestÀmmelserna om olaga vÄldsskildring i 16 kap. 10 b § brottsbalken förbjuds spridning dels av alla slags bilder som skildrar sexuellt vÄld eller tvÄng (dvs. frÀmst s.k. vÄldspornografi), dels av rörliga bilder som innehÄller nÀrgÄngna eller utdragna skildringar av grovt vÄld mot mÀnniskor eller djur (s.k. extremvÄld). Straffansvaret omfattar Àven den som framstÀller bilder med straffbelagt innehÄll, om bilden Àr avsedd att spridas.

I paragrafens första stycke anges att den som i bild skildrar sexuellt vÄld eller tvÄng med uppsÄt att bilden eller bilderna sprids eller som sprider en sÄdan skildring, döms, om inte gÀrningen med hÀnsyn till omstÀndigheterna Àr försvarlig, för olaga vÄldsskildring till böter eller fÀngelse i högst tvÄ Är. Detsamma gÀller den som i rörliga bilder nÀrgÄnget eller utdraget skildrar grovt vÄld mot mÀnniskor eller djur med uppsÄt att bilderna sprids eller som sprider en sÄdan skildring.

Med begreppet bild i första meningen avses sÄvÀl stillbilder som rörliga bilder, liksom bilder i tekniska upptagningar, t.ex. dator- eller TV-spel (prop. 1997/98:43 s. 166 f.). I princip alla slags bilder som skildrar vÄld pÄ ett sÄdant sÀtt som anges i paragrafen omfattas dÀrför av förbudet.

Alla sexuella skildringar i bild som innehĂ„ller vĂ„ld i nĂ„gon form Ă€r avsedda att trĂ€ffas av förbudet. Det stĂ€lls inte nĂ„got krav pĂ„ att det ska framgĂ„ av bilden att vĂ„ldet kan Ă„terföras till en mĂ€nniska. Även vĂ„ld som hĂ€rrör frĂ„n djur eller tekniska anordningar e.d. omfattas. Det finns inte heller nĂ„got krav pĂ„ att vĂ„ldet ska vara grovt e.d. DĂ€remot Ă€r det klart att det i frĂ„ga om stillbilder i praktiken mĂ„ste röra sig om vĂ„ld av nĂ„gorlunda kvalificerat slag för att ansvar ska kunna utkrĂ€vas (prop. 1986/87:151 s. 183). Förutom vĂ„ld omfattas sexuella situationer som innehĂ„ller tvĂ„ngsmoment. Det Ă€r frĂ€mst skildringar av sadistiska beteenden eller likartade beteenden som Ă€r Ă€gnade att uppfattas sĂ„ att nĂ„gon mot sin vilja blir utsatt för krĂ€nkande eller nedvĂ€rderande behandling. Att en betraktare ges intrycket att den utsatta personen njuter av behandlingen förĂ€ndrar inte bedömningen (prop. 1986/87:151 s. 183 f.).

Skildringar av annat vÄld Àn sexuellt vÄld och tvÄng kan föranleda ansvar enligt denna bestÀmmelse endast om den förekommer i rörliga bilder och endast om frÄga Àr om en nÀrgÄngen eller utdragen skildring av grovt vÄld. Kriterierna för straffbarhet har utformats för att knyta an till Statens biografbyrÄs praxis vid

79

Nuvarande reglering SOU 2009:51

tillĂ€mpning av den tidigare gĂ€llande biografförordningen, numera filmgranskningslagen (prop. 1984/85:116 s. 18). I specialmotiveringen till bestĂ€mmelsen anges att det inte Ă€r möjligt att exakt ange hur allvarligt vĂ„ldet ska vara för att anses som ”grovt”. Att vĂ„ld som ger upphov till svĂ„rare kroppsskada faller in under beteckningen grovt vĂ„ld torde dock vara klart. Departementschefen uttalade vidare att det i viss mĂ„n bör vara möjligt att vid tolkningen dra paralleller med tillĂ€mpningen av bestĂ€mmelsen i 3 kap. 6 § brottsbalken om grov misshandel (prop. 1984/85:116 s. 28).

FrÄn det straffbara omrÄdet undantas gÀrningar som med hÀnsyn till omstÀndigheterna Àr försvarliga. Försvarlighetsrekvisitet infördes för att bevara det nödvÀndiga utrymmet för nyhets- och informationsförmedling, opinionsbildning, konstnÀrlig gestaltning och andra jÀmförbara intressen (prop. 1984/85:116 s. 19).

För straffansvar krÀvs uppsÄt eller, i frÄga om spridning som sker i yrkesmÀssig verksamhet eller annars i förvÀrvssyfte, oaktsamhet. I förarbetena framhölls att det inte Àr acceptabelt att den som sprider videogram yrkesmÀssigt ska kunna undgÄ straff genom att lÄta bli att kontrollera vad det Àr han handlar med (prop. 1989/90:70 s. 45 f.).

Den som sprider en film eller ett videogram som Statens biografbyrÄ har godkÀnt för visning kan inte dömas till ansvar för olaga vÄldsskildring. Inte heller den som sprider en teknisk upptagning med rörliga bilder med samma innehÄll som en film eller ett videogram som har godkÀnts av BiografbyrÄn kan dömas för sÄdant brott. StraffbestÀmmelsen gÀller inte heller offentliga förevisningar av filmer eller videogram.

I de fall en teknisk upptagning med rörliga bilder har försetts med ett intyg om att en film eller ett videogram med samma innehÄll har godkÀnts av Statens biografbyrÄ ska ansvar inte dömas ut enligt 16 kap. 10 a § brottsbalken för spridning av upptagningen. Detta gÀller dock inte om intyget var oriktigt och den som har spritt upptagningen har insett eller bort inse detta (se ocksÄ avsnitt 3.5.6).

Maximistraffet för olaga vÄldsskildring var ursprungligen fÀngelse i sex mÄnader. Genom en lagÀndring 1990 höjdes maxstraffet till fÀngelse tvÄ Är. Höjningen var avsedd att mera allmÀnt ge uttryck för en strÀngare syn pÄ de handlingar som omfattas av bestÀmmelsen. Som exempel pÄ fall dÄ en bötespÄföljd framstÄr som otillrÀcklig nÀmndes i förarbetena situationer dÄ nÄgon yrkesmÀssigt och i större skala bedrivit import eller försÀljning av otillÄtna

80

SOU 2009:51 Nuvarande reglering

framstÀllningar. BestÀmmelserna Àr i första hand avsedda att skydda ungdomar mot skildringar av extremvÄld, varför fall dÀr verksamheten inriktats pÄ ungdomar framstÄr som sÀrskilt allvarliga. SÄ kan vara fallet nÀr reklamen för filmen riktar sig sÀrskilt mot denna Äldersgrupp eller en framstÀllning ges sÄdan inramning att den sÀrskilt drar till sig intresse frÄn de yngre tittarna. En annan faktor av betydelse för straffvÀrdet som framhölls i förarbetena Àr att brottet begÄtts vanemÀssigt ocksÄ utan att det kan sÀgas ha skett i yrkesverksamhet, t.ex. vid upprepade tillfÀllen under en lÀngre tidsperiod (prop. 1989/90:70 s. 62). I de fall en gÀrning begÄtts av oaktsamhet bör inte strÀngare straff Àn böter utdömas om inte gÀrningen Àr allvarlig, vilket kan vara fallet om en importör eller grossist handlat vÄrdslöst vid upprepade tillfÀllen (a. prop. s. 62).

Enligt 16 kap. 19 § brottsbalken ska Statens biografbyrÄ yttra sig innan allmÀnt Ätal vÀcks för olaga vÄldsskildring sÄvitt avser rörliga bilder i filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar. Olaga vÄldsskildring Àr ett tryckfrihetsbrott (7 kap. 4 § p. 13 TF) om brottet begÄs genom tryckt skrift och ett yttrandefrihetsbrott (5 kap. 1 § YGL) om brottet begÄs i ett medium som omfattas av YGL, allt under förutsÀttning att gÀrningarna Àr straffbara enligt lag. NÀr en gÀrning begÄtts pÄ sÄdant sÀtt att bestÀmmelserna i YGL Àr tillÀmpliga ska reglerna om yttrandefrihetsmÄl anvÀndas. Det betyder bl.a. att JK ska bedriva förundersökningen, fatta beslut om Ätal och utföra talan samt att mÄlet ska avgöras av en jury.

3.8.3OtillÄten utlÀmning av teknisk upptagning

I 16 kap. 10 § brottsbalken finns en straffbestĂ€mmelse som förbjuder utlĂ€mnande av vissa filmer m.m. med vĂ„ldsamt innehĂ„ll till barn under 15 Ă„r. Förbudet gĂ€ller om utlĂ€mnande sker uppsĂ„tligen eller – om det sker i yrkesmĂ€ssig verksamhet eller annars i förvĂ€rvssyfte – av grov oaktsamhet. Det omfattar filmer, videogram och andra tekniska upptagningar med rörliga bilder som innefattar ingĂ„ende skildringar av verklighetstrogen karaktĂ€r som Ă„terger vĂ„ld eller hot om vĂ„ld mot mĂ€nniskor eller djur.

BiografbyrÄns tillÀmpning av biografförordningens (numera filmgranskningslagens) 15-ÄrsgrÀns i frÄga om vÄldsskildringar har varit en utgÄngspunkt för regleringen (prop. 1980/81:176 s. 13). DÀremot har man valt att formulera bestÀmmelserna pÄ olika sÀtt. Reglerna i filmgranskningslagen tar sikte pÄ att förhindra visning av

81

Nuvarande reglering SOU 2009:51

filmer som kan vÄlla barnen psykisk skada. I praxis har inslag som kan orsaka barnen rÀdsla, Ängest och otrygghet eller pÄverka till negativa vÀrderingar bedömts vara sÄdana (a. prop. s. 13). För att undvika rÀttsosÀkerhet har dock i straffbestÀmmelsen preciserats vilka inslag som Àr oacceptabla i stÀllet för att anvÀnda risken för psykisk skada som brottsrekvisit.

I uttrycket ”verklighetstrogen karaktĂ€r” avses ligga att skildringen ska upplevas som realistisk av Ă„skĂ„darna, vilket kan vara fallet Ă€ven om skildringen Ă„terger hĂ€ndelser av exempelvis science-fiction- karaktĂ€r men har en illusorisk verkan. Med att skildringen ska vara ”ingĂ„ende” avses frĂ€mst att den Ă€r detaljerad, antingen sĂ„ att man ser vĂ„ldet i nĂ€rbild eller genom att frĂ„ga Ă€r om lĂ„nga eller upprepade sekvenser. Program med inslag av vĂ„ld eller hot som saknar illusorisk verkan trĂ€ffas inte av förbudet; flertalet tecknade program faller exempelvis utanför. BestĂ€mmelsen omfattar inte heller vissa former av vĂ„ld dĂ€r skildringen utgörs av ögonblicksbilder utan nĂ€rhet till objektet eller ”inte helt kortvariga skildringar av pojkslagsmĂ„l, jaktskildringar och liknande dĂ€r skador e.d. inte Ă„terges i detalj” (a. prop. s. 14).

Med vÄld avses sÄdant vÄld som orsakar fysisk skada eller smÀrta. Uttrycket hot om vÄld sammanfaller till stor del med hot som Àr straffbara enligt 4 kap. 5 § brottsbalken som olaga hot, nÀmligen dÄ nÄgon lyfter vapen mot annan eller annars hotar med en brottslig gÀrning pÄ ett sÀtt som Àr Àgnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans sÀkerhet till person.

Inte bara vÄldsskildringar utan Àven skildringar av kvalificerade former av hot liksom förgripelser mot djur omfattas av förbudet. Risken för skadeverkningar hos barn orsakade av sÄdana skildringar bedömdes i förarbetena vara i stort sett densamma som i frÄga om skildringar av vÄld mot mÀnniskor (prop. 1980/81:176 s. 13).

Om Statens biografbyrÄ har godkÀnt en film eller ett videogram för visning för nÄgon Äldersgrupp av barn under 15 Är kan inte den som lÀmnar ut filmen eller videogrammet dömas för otillÄten utlÀmning av teknisk upptagning. Straffbudet gÀller inte heller utlÀmnande av en teknisk upptagning med rörliga bilder med samma innehÄll som en film eller ett videogram som har godkÀnts av BiografbyrÄn. Vidare gÀller bestÀmmelserna inte offentliga förevisningar av filmer eller videogram.

Om en teknisk upptagning med rörliga bilder har försetts med ett intyg om att en film eller ett videogram med samma innehÄll har godkÀnts av Statens biografbyrÄ för visning för nÄgon Äldersgrupp

82

SOU 2009:51 Nuvarande reglering

av barn under 15 Är kan inte dömas till ansvar. Detta gÀller dock inte om intyget var oriktigt och den som har lÀmnat ut upptagningen har insett eller bort inse detta.

Straffet för otillÄten utlÀmning av teknisk upptagning Àr böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader.

Som angetts i avsnitt 3.5.5 har Statens biografbyrÄ tillsyn över bestÀmmelsen i 16 kap. 10 c § brottsbalken i frÄga om rörliga bilder. Enligt 19 § samma kapitel fÄr allmÀnt Ätal för otillÄten utlÀmning av teknisk upptagning vÀckas endast efter medgivande av BiografbyrÄn, jfr 3 kap. 11 § YGL .

3.8.4OtillÄtet förfarande med pornografisk bild

Enligt 16 kap. 11 § brottsbalken ska den som pÄ eller vid allmÀn plats genom skyltning eller annat liknande förfarande förevisar pornografisk bild pÄ sÀtt som Àr Àgnat att vÀcka allmÀn anstöt dömas för otillÄtet förfarande med pornografisk bild till böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader. Detsamma gÀller den som med posten sÀnder eller pÄ annat sÀtt tillstÀller nÄgon pornografisk bild utan föregÄende bestÀllning.

Med pornografisk bild avses bild som utan att besitta nĂ„gra vetenskapliga eller konstnĂ€rliga vĂ€rden, pĂ„ ett ohöljt och utmanande sĂ€tt Ă„terger ett sexuellt motiv (prop. 1970:125 s.79 f.). En förutsĂ€ttning för straffbarhet Ă€r att bilden förevisas pĂ„ eller vid allmĂ€n plats. Uttrycket ”allmĂ€n plats” har hĂ€r samma innebörd som i övriga bestĂ€mmelser i 16 kap. brottsbalken, dvs. plats inom- eller utomhus, som Ă€r upplĂ„ten för eller frekventeras av allmĂ€nheten, t.ex. gata, torg, tunnelbane- eller jĂ€rnvĂ€gsstation. Även tĂ„g, bĂ„tar, hotell, restauranger, affĂ€rslokaler, teater- eller biograflokaler o.d. utgör allmĂ€nna platser i den mĂ„n och under den tid allmĂ€nheten har tilltrĂ€de till dem. Skyltning av pornografisk bild Ă€r straffbar inte endast om den förekommer pĂ„ allmĂ€n plats utan Ă€ven vid sĂ„dan plats, t.ex. i ett skyltfönster som vetter mot gata eller annan allmĂ€n plats (a. prop. s. 80).

För att skyltning o.d. av pornografisk bild ska vara straffbar krÀvs att bilden eller bilderna förevisas pÄ ett sÀtt som Àr Àgnat att vÀcka allmÀn anstöt. Vid bedömningen av om denna förutsÀttning Àr uppfylld bör enligt förarbetena beaktas varje bilds speciella karaktÀr men Àven helhetsintrycket av skyltningen eller den förevisning medelst annat liknande förfarande som det gÀller (a. prop. s. 80).

83

Nuvarande reglering SOU 2009:51

3.8.5Förledande av ungdom

Den som bland barn eller ungdom sprider en skrift, bild eller teknisk upptagning, som genom sitt innehÄll kan verka förrÄande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran, döms enligt 16 kap. 12 § brottsbalken för förledande av ungdom. Straffet Àr böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader.

BestÀmmelsen avser yrkesmÀssig eller annars mera planenlig spridning just till barn och ungdom, t.ex. genom att nÄgon sÀnder ut reklambroschyrer till skolungdomar eller distribuerar dem i nÀrheten av en skola eller annan samlingsplats för ungdomar. Den torde enligt förarbetsuttalanden omfatta ocksÄ film (prop. 1970:125 s. 75). Det Àr vidare klart att den Àven avser tekniska upptagningar med olika kombinationer av text, stillbilder, rörliga bilder och ljud, liksom Àven tekniska upptagningar med dator- eller videospel med rörliga bilder i form av datorprogram (prop. 1997/98:43 s. 167).

Varken TF eller YGL Àr tillÀmplig pÄ sÄdana gÀrningar som avses i lagrummet, dvs. spridning av skrift, bild eller teknisk upptagning bland barn och unga, se 6 kap. 2 § TF och 3 kap. 12 § p. 3 YGL. Det innebÀr att Ätal ska vÀckas av allmÀn Äklagare eftersom det inte Àr frÄga om ett tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott.

84

4Internationella regler och överenskommelser

4.1FN:s allmÀnna förklaring om de mÀnskliga rÀttigheterna

I artikel 19 i FN:s allmÀnna förklaring om de mÀnskliga rÀttigheterna slÄs fast att var och en har rÀtt till Äsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rÀtt innefattar frihet att utan ingripande hysa Äsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjÀlp av alla uttrycksmedel och oberoende av grÀnser.

4.2Konventionen om barnets rÀttigheter (barnkonventionen)

Konventionen om barnets rÀttigheter, den s.k. barnkonventionen, antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Sverige ratificerade konventionen 1990 och i dag har i princip alla vÀrldens lÀnder anslutit sig (USA och Somalia undantagna). De lÀnder som har ratificerat konventionen har Ätagit sig att respektera den och rapportera till en sÀrskild kommitté, FN:s barnrÀttskommitté, om vilka ÄtgÀrder som vidtagits för att genomföra de rÀttigheter som erkÀnns i den. Barn Àr enligt konventionen varje mÀnniska under 18 Är om inte barnet blir myndig tidigare enligt lagen som gÀller för barnet. Konventionen ger en universell definition av vilka rÀttigheter som gÀller för barn i hela vÀrlden oavsett kultur, religion eller andra sÀrdrag. Konventionen binder medlemsstaterna folkrÀttsligt och det Àr regeringen i varje enskilt land som har det yttersta ansvaret för att rÀttigheterna respekteras i det egna landet.

Konventionen slÄr fast sÄvÀl ekonomiska, sociala och kulturella som politiska och medborgerliga rÀttigheter som gÀller för varje enskilt barn. Artiklarna ska lÀsas som en helhet. De enskilda bestÀm-

85

Internationella regler och överenskommelser SOU 2009:51

melserna ska tolkas med hĂ€nsyn till övriga artiklar. Fyra av artiklarna kallas för ”de fyra huvudprinciperna” och Ă€r aktuella i tolkningen av de flesta av konventionens bestĂ€mmelser. Dessa artiklar Ă€r följande:

‱Artikel 2, som slĂ„r fast att konventionsstaterna ska respektera och tillförsĂ€kra varje barn inom deras jurisdiktion de rĂ€ttigheter som anges i konventionen utan Ă„tskillnad av nĂ„got slag, oavsett barnets eller dess förĂ€ldrars eller vĂ„rdnadshavares ras, hudfĂ€rg, kön, sprĂ„k, religion, politiska eller annan Ă„skĂ„dning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller stĂ€llning i övrigt, liksom att varje barn ska skyddas mot diskriminering.

‱Artikel 3, som anger att vid alla Ă„tgĂ€rder som rör barn, barnets bĂ€sta ska komma i frĂ€msta rummet. Vad som Ă€r barnets bĂ€sta mĂ„ste avgöras i varje enskilt fall.

‱Artikel 6, i vilken anges att varje barn har en inneboende rĂ€tt till livet och att konventionsstaterna ska till det yttersta av sin förmĂ„ga sĂ€kerstĂ€lla barnets överlevnad och utveckling.

‱Artikel 12 behandlar rĂ€tt för barn som Ă€r i stĂ„nd till det att bilda egna Ă„sikter och att fritt uttrycka dessa i alla frĂ„gor som rör barnet. Barnets Ă„sikter ska dĂ€rvid tillmĂ€tas betydelse i förhĂ„llande till barnets Ă„lder och mognad.

En annan bestÀmmelse som Àr relevant i sammanhanget Àr artikel 5 som tillerkÀnner förÀldrarna eller andra vÄrdnadshavare rÀttigheter och skyldigheter att ge barnet lÀmplig ledning och rÄd i utövandet av barnets rÀttigheter, pÄ ett sÀtt som överensstÀmmer med barnets fortlöpande utveckling. Med andra ord ska ett barn med stigande Älder fÄ större möjligheter att sjÀlv bestÀmma över olika sÀtt att ta vara pÄ sina rÀttigheter.

TvÄ artiklar, 13 och 17, Àr av sÀrskild vikt nÀr det gÀller medier. Artikel 13 anger att barnet ska ha rÀtt till yttrandefrihet; en rÀtt som innefattar frihet att oberoende av territoriella grÀnser söka, ta emot och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnÀrlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet vÀljer. Utövandet av rÀtten till yttrandefrihet fÄr underkastas vissa inskrÀnkningar men endast sÄdana som Àr föreskrivna i lag och som Àr nödvÀndiga för att respektera andra personers rÀttigheter eller anseende eller för att skydda den nationella sÀkerheten, den all-

86

SOU 2009:51 Internationella regler och överenskommelser

mÀnna ordningen (ordre public) eller folkhÀlsan eller den allmÀnna sedligheten.

Enligt artikel 17 erkÀnner konventionsstaterna den viktiga uppgift som massmedier utför och Ätar sig att sÀkerstÀlla att barnet har tillgÄng till information och material frÄn olika nationella och internationella kÀllor, sÀrskilt sÄdana som syftar till att frÀmja dess sociala, andliga och moraliska vÀlfÀrd och fysiska och psykiska hÀlsa. För detta ÀndamÄl ska konventionsstaterna bland annat uppmuntra utvecklingen av lÀmpliga riktlinjer för att skydda barnet mot information och material som Àr till skada för barnets vÀlfÀrd. Detta ska ske med beaktande av bestÀmmelserna i den ovannÀmna artikel 13 och artikel 5.

Artikel 15 gÀller barnets rÀtt till föreningsfrihet och till fredliga sammankomster. Utövandet av dessa rÀttigheter fÄr inte underkastas andra inskrÀnkningar Àn sÄdana som Àr föreskrivna i lag och som Àr nödvÀndiga i ett demokratiskt samhÀlle med hÀnsyn till den nationella sÀkerheten eller den allmÀnna sÀkerheten, den allmÀnna ordningen (ordre public) för skyddandet av folkhÀlsan eller den allmÀnna sedligheten eller andra personers fri- och rÀttigheter.

Barnkonventionen Àr en del av den internationella folkrÀtten. Det finns varken sanktioner eller domstolsförfaranden som kan vidtas mot en konventionsstat som inte uppfyller den. Kritik och pÄtryckningar Àr de enda sÀtten att pÄverka staterna att leva upp till sina Ätaganden enligt barnkonventionen. En sÀrskild kommitté, FN:s barnrÀttskommitté, har genom konventionen inrÀttats för att granska de framsteg som gjorts av konventionsstaterna i frÄga om förverkligandet av skyldigheterna enligt konventionen. Konventionsstaterna avger periodiska rapporter till barnrÀttskommittén om vilka ÄtgÀrder de vidtagit för att genomföra de rÀttigheter som erkÀnns i konventionen. Rapporterna granskas av FN:s barnrÀttskommitté som för en direkt dialog med regeringarna och sedan utfÀrdar rekommendationer som ska hjÀlpa staterna att förbÀttra sina insatser för att genomföra konventionen.

FN:s generalförsamling antog i maj 2005 det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rÀttigheter om försÀljning av barn, barnprostitution och barnpornografi. Sverige ratificerade protokollet i december 2006. Protokollet har som mÄl att bekÀmpa den omfattande och ökande internationella handeln med barn i syfte att sÀlja barn, bedriva barnprostitution och barnpornografi. Dessutom syftar protokollet till att bÀttre uppnÄ syftena med barnkonventionen och genomförandet av dess bestÀmmelser om konventions-

87

Internationella regler och överenskommelser SOU 2009:51

staternas ansvar för att garantera att barn skyddas frÄn försÀljning, barnprostitution och barnpornografi. Vidare syftar protokollet till en helhetssyn och följaktligen ett heltÀckande angreppssÀtt pÄ problemen med försÀljning av barn, barnprostitution och barnpornografi.

Staterna ska enligt protokollet förbjuda försÀljning av barn, barnprostitution och barnpornografi enligt bestÀmmelserna i protokollet. Barnpornografi definieras enligt protokollet som framstÀllning, av vilket som helst slag, av ett barn som deltar i verkliga eller simulerade oförblommerade sexuella handlingar eller varje framstÀllning av ett barns könsorgan för huvudsakligen sexuella syften.

4.3EU:s ÄtgÀrder för skydd av barn och unga mot skadligt medieinnehÄll och skadlig mediepÄverkan

4.3.1Inledning

Grönboken om skydd av minderÄriga och mÀnsklig vÀrdighet i samband med audiovisuella tjÀnster och informationstjÀnster, KOM(96) 483 slutlig, utgjorde startpunkten för arbetet inom EU med skydd av minderÄriga och den mÀnskliga vÀrdigheten pÄ mer bred front. De bestÀmmelser om skydd för minderÄriga etc. som redan dessförinnan fanns i det s.k. TV-direktivet (se avsnitt 4.3.6) gÀllde nÀmligen endast TV-sÀndningar. Med grönboken ville kommissionen fördjupa debatten om villkoren för utarbetande av en enhetlig ram för skyddet av minderÄriga och den mÀnskliga vÀrdigheten inom den nÀmnda tjÀnstesektorn. Syftet var att bygga upp ett skydd mot spridande av material som Àr krÀnkande för den mÀnskliga vÀrdigheten och skyddet av minderÄriga sÄ att de nya tjÀnsterna skulle kunna utvecklas och nÄ sin fulla potential i ekonomiskt, socialt och kulturellt hÀnseende.

Samma dag som grönboken antogs (den 16 oktober 1996) antog kommissionen Ă€ven ett meddelande om olagligt eller skadligt material pĂ„ Internet. I februari 1997 antog rĂ„det och företrĂ€dare för medlemsstaternas regeringar, församlade i rĂ„det, en resolution om olagligt och skadligt material pĂ„ Internet (EGT C 70, 6.3.1997, s. 1). Ett par Ă„r senare beslutades Handlingsplan för ett sĂ€krare Internet 1999– 2004 (EGT L 33, 6.2.1999, s. 1 och EGT L 162, 1.7.2003, s. 1). Detta första program resulterade i en gemenskapsfinansiering av ett antal

88

SOU 2009:51 Internationella regler och överenskommelser

nationella projekt för att verka för en sĂ€krare InternetanvĂ€ndning. Det följdes av ett reviderat flerĂ„rigt gemenskapsprogram för att frĂ€mja en sĂ€krare anvĂ€ndning av Internet och ny online-teknik 2005–2008, det s.k. Safer Internet Plus (EGT L 149, 11.6.2005, s. 1). Programmen har ansetts framgĂ„ngsrika och under 2008 beslutade rĂ„det och parlamentet efter ett förslag frĂ„n kommissionen att anta ett förnyat program för Ă„ren 2009 t.o.m. 2013. Det nya programmet FlerĂ„rigt gemenskapsprogram för att skydda barn som anvĂ€nder Internet och annan kommunikationsteknik (EGT L 348/118, 24.12.2008) innehĂ„ller nĂ„gra nyheter, framförallt kommer programmet att inte bara omfatta skadligt innehĂ„ll pĂ„ Internet utan ocksĂ„ skadligt beteende. Se vidare avsnitt 5.5.2.

4.3.2RÄdets rekommendation om skydd av minderÄriga och den mÀnskliga vÀrdigheten 1998

RÄdets rekommendation 98/560/EG om utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjÀnster och informationstjÀnster genom frÀmjande av nationella system för att uppnÄ en jÀmförbar och effektiv skyddsnivÄ för minderÄriga och för den mÀnskliga vÀrdigheten antogs den 24 september 1998 (EGT L 270, 7.10.1998, s. 48). Den avser sÀrskilt frÄgor om skydd av minderÄriga och mÀnsklig vÀrdighet i samband med audiovisuella tjÀnster och informationstjÀnster som görs tillgÀngliga för allmÀnheten, oavsett spridningssÀtt, sÄsom radio- och TV-sÀndningar, privata direktanslutna tjÀnster eller tjÀnster pÄ Internet.

I ingressen till rekommendationen framhÄller rÄdet att det Àr viktigt att skydda vissa viktiga allmÀnna intressen, i synnerhet skyddet av minderÄriga och den mÀnskliga vÀrdigheten. Det efterstrÀvade skyddet mÄste dock ligga inom ramen för de grundlÀggande principer om privatlivets helgd och yttrandefrihet som kommer till uttryck i artiklarna 8 och 10 i Europakonventionen om mÀnskliga rÀttigheter. Alla inskrÀnkningar i dessa rÀttigheter och friheter mÄste vara icke-diskriminerande, nödvÀndiga för att uppnÄ det efterstrÀvade mÄlet samt stÄ i fullstÀndig proportion till de begrÀnsningar de medför.

RÄdet rekommenderar medlemsstaterna att utveckla ett förtroendefullt klimat för att frÀmja utvecklingen av industrin för audiovisuella tjÀnster och informationstjÀnster genom att bland annat, som ett komplement till regelverket, frÀmja inrÀttandet pÄ frivillig

89

Internationella regler och överenskommelser SOU 2009:51

grund av nationella system för skydd av minderÄriga och den mÀnskliga vÀrdigheten inom de audiovisuella tjÀnsterna och informationstjÀnsterna. Medlemsstaterna rekommenderas ocksÄ att stimulera programföretag som stÄr under deras jurisdiktion att pÄ frivillig grund bedriva forskning och prova ut nya sÀtt att skydda minderÄriga och informera tittarna, som ett komplement till regelverken om radio- och TV-sÀndningar pÄ nationell nivÄ och gemenskapsnivÄ.

Berörda branscher och övriga parter rekommenderas bland annat att samarbeta med de berörda myndigheterna för att skapa strukturer som representerar samtliga berörda parter pÄ nationell nivÄ, att samarbeta vid utarbetandet av uppförandekoder för skydd av minderÄriga och den mÀnskliga vÀrdigheten, liksom att utveckla positiva ÄtgÀrder som gynnar minderÄriga, exempelvis initiativ i syfte att underlÀtta bredare tillgÄng för dem till de audiovisuella tjÀnsterna och informationstjÀnsterna, och samtidigt se till att innehÄll som kan vara skadligt undviks.

Slutligen uppmanar rÄdet kommissionen att underlÀtta skapandet av nÀtverk mellan de organ som ansvarar för utarbetande och genomförande av nationella system för sjÀlvreglering som utbytet av erfarenheter och goda metoder pÄ gemenskapsnivÄ. Kommissionen uppmanas ocksÄ att frÀmja samarbete och utbyte av erfarenheter och goda metoder mellan strukturerna för sjÀlvreglering och för hanteringen av anmÀlningar, liksom att tillsammans med medlemsstaterna frÀmja internationellt samarbete inom de olika omrÄden som omfattas av rekommendationen.

4.3.3RÄdets resolution om mÀrkning av video- och datorspel 2002

I rÄdets resolution 2002/C 65/02 av den 1 mars 2002 om skydd av konsumenter, i synnerhet ungdomar, genom Äldersbaserad mÀrkning av vissa video- och datorspel (EGT C 65, 14.3.2002, s. 2) framhÄlls betydelsen av att konsumenterna fÄr tillgÄng till tydlig information avseende bedömning av innehÄllet och dÀrav följande Äldersklassificering om saluförda produkter sÄ att de kan göra ett vÀlinformerat val och i synnerhet ungdomar skyddas frÄn ett potentiellt skadligt innehÄll. RÄdet uppmanade vidare medlemsstaterna och kommissionen att intensifiera samarbetet med samtliga berörda parter som branschen, innehÄllsproducenter, konsumenter och ungdomar, om

90

SOU 2009:51 Internationella regler och överenskommelser

informations- och erfarenhetsutbyte för att faststÀlla bÀsta metoder för Äldersbaserad klassificering och mÀrkning av video- och datorspel, med beaktande av kulturell mÄngfald och olika grader av nationell och lokal kÀnslighet. Kommissionen uppmanades ocksÄ att bevaka utvecklingen av utformning och anvÀndningen av olika metoder för bedömning av innehÄllet i video- och datorspel samt av deras klassificering och mÀrkning, samt hÄlla rÄdet underrÀttat i mÄn av behov.

4.3.4Europaparlamentets och rÄdets rekommendation med kompletterande skydd av minderÄriga och den mÀnskliga vÀrdigheten 2006

Europaparlamentets och rÄdets rekommendation 2006/952/EG av den 20 december 2006 om skyddet av minderÄriga och mÀnniskans vÀrdighet och om rÀtten till genmÀle med avseende pÄ konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjÀnster och nÀtverksbaserade informationstjÀnster (EGT L 378 27.12.2006, s. 72) berör, som titeln anger, radio- och TV-tjÀnster samt InternettjÀnster. Den utgör ett komplement till rekommendationen frÄn 1998 och omfattar den nya tekniska utvecklingen.

Bakgrunden till rekommendationen Àr uppfattningen att framvÀxten av ny informations- och kommunikationsteknologi krÀver stÀndig vaksamhet i frÄga om skyddet för individen. Det mÄste sÀkerstÀllas att innehÄllet i audiovisuella tjÀnster och informationstjÀnster Àr lagligt, respekterar principen om den mÀnskliga vÀrdigheten och inte skadar minderÄrigas utveckling. MÄlet med rekommendationen Àr att skapa en europeisk mediemarknad som respekterar sÄvÀl yttrandefrihet som konsumentrÀttigheter. För att nÄ detta mÄl behöver ÄtgÀrder vidtas pÄ alla nivÄer: europeisk nivÄ, av medlemsstaterna och av industrin och andra berörda parter.

Rekommendationen uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvÀndiga ÄtgÀrder för att sÀkerstÀlla att minderÄriga och den mÀnskliga vÀrdigheten skyddas bÀttre inom alla audiovisuella och nÀtverksbaserade informationstjÀnster. Medlemsstaterna bör övervÀga att införa rÀtt till genmÀle eller motsvarande i frÄga om nÀtverksbaserade medier.

Medlemsstaterna rekommenderas att frÀmja ÄtgÀrder för att göra det möjligt för minderÄriga att anvÀnda sig av audiovisuella tjÀnster och nÀtverksbaserade informationstjÀnster pÄ ett ansvarsfullt sÀtt,

91

Internationella regler och överenskommelser SOU 2009:51

sÀrskilt genom att öka medvetenheten hos förÀldrar, lÀrare och utbildare om de nya tjÀnsternas möjligheter och om de medel med vilka de kan göras sÀkra för minderÄriga, sÀrskilt genom mediekunskap eller medieutbildningsprogram och exempelvis genom fortbildning inom ramen för skolutbildningen.

Medlemsstaterna rekommenderas ocksÄ att uppmuntra industrin för audiovisuella tjÀnster och nÀtverksbaserade informationstjÀnster att, utan att press- och yttrandefriheten ÄsidosÀtts, undvika varje form av diskriminering pÄ grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, Älder eller sexuell lÀggning i alla audiovisuella tjÀnster och nÀtverksbaserade informationstjÀnster och att bekÀmpa sÄdan diskriminering. Vidare bör medlemsstaterna understödja utarbetandet av en uppförandekod i samarbete med branschen och regleringsmyndigheter pÄ nationell nivÄ och gemenskapsnivÄ. De rekommenderas vidare att frÀmja ÄtgÀrder för att bekÀmpa olaglig Internetverksamhet som skadar minderÄriga och göra Internet till ett mycket sÀkrare medium. Detta kan ske genom införande av en kvalitetsmÀrkning för tjÀnsteleverantörer för att anvÀndarna ska kunna veta om en viss leverantör arbetar enligt en uppförandekod eller inte.

Industrin för audiovisuella tjÀnster och nÀtverksbaserade informationstjÀnster liksom andra berörda parter rekommenderas bland annat att utveckla ÄtgÀrder till minderÄrigas fördel, inbegripet initiativ för att underlÀtta för dem att fÄ ökad tillgÄng till audiovisuella tjÀnster och nÀtverksbaserade informationstjÀnster, samtidigt som man undviker innehÄll som kan vara skadligt, exempelvis genom filtersystem. SÄdana ÄtgÀrder kan innefatta en harmonisering genom samarbete mellan regleringsorgan, sjÀlvreglerande organ och samregleringsorgan i medlemsstaterna och genom utbyte av bÀsta praxis nÀr det gÀller till exempel system för gemensamma beskrivande symboler eller varningsmeddelanden som anger Äldersgrupp eller aspekter av innehÄllet som har lett till en viss Äldersrekommendation, vilket skulle hjÀlpa anvÀndarna att bedöma innehÄllet i audiovisuella tjÀnster och nÀtverksbaserade informationstjÀnster. Detta kan ske exempelvis genom de ÄtgÀrder som anges i bilaga III:

a)Systematiskt ge anvÀndarna tillgÄng till ett effektivt filtersystem som kan uppdateras och Àr lÀtt att anvÀnda nÀr de tecknar abonnemang hos en Internetleverantör.

92

SOU 2009:51 Internationella regler och överenskommelser

b)Erbjuda tillgÄng till sÀrskilda tjÀnster som Àr avsedda för barn och försedda med automatiska filtersystem som hanteras av Internetleverantörer och mobiltelefonoperatörer.

c)Införa incitament för att tillhandahÄlla en regelbundet uppdaterad beskrivning av tillgÀngliga webbplatser som gör det lÀttare att klassificera webbplatser och bedöma deras innehÄll.

d)Publicera banners (webbannons el. banderoll/stor tidningsrubrik) pÄ sökmotorer för att rikta uppmÀrksamheten mot tillgÀnglig information bÄde om ansvarsfull anvÀndning av Internet och om telefonjourer.

Andra rekommenderade ÄtgÀrder Àr att undersöka möjligheten att skapa filter som förhindrar att information som krÀnker mÀnniskans vÀrdighet sprids pÄ Internet, att utarbeta ÄtgÀrder för att öka anvÀndningen av system för innehÄllsmÀrkning för material som sprids pÄ Internet samt att övervÀga effektiva metoder för att undvika och bekÀmpa diskriminering i tjÀnsterna och för att frÀmja en varierad och realistisk bild av kvinnors och mÀns möjligheter och förmÄga i samhÀllet.

4.3.5Meddelande frÄn kommissionen till Europaparlamentet, rÄdet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om skydd av minderÄriga för video- och onlinespel 2008

Kommissionens meddelande den 22 april 2008, KOM(2008) 207 slutlig, tar sikte pÄ konsumentskydd, sÀrskilt skydd av minderÄriga, vid anvÀndande av TV- och datorspel. Kommissionen genomförde en enkÀtundersökning bland samtliga medlemslÀnder för att fÄ reda pÄ hur starkt konsumentskyddet i frÄga om TV- och datorspel Àr i de olika lÀnderna. En första slutsats som kommissionen drog var att de flesta medlemsstaterna tillÀmpar PEGI-systemet för dator- och TV-spel som inte Àr nÀtverksbaserade (offlinespel). PEGI-systemet beskrivs nÀrmare i avsnitt 4.5.1. Den stora majoriteten av dessa medlemsstater har dessutom lagstiftning pÄ omrÄdet och ganska mÄnga har nyligen förbÀttrat lagstiftningen eller stÄr i begrepp att göra det. NÄgra medlemslÀnder har till och med baserat denna lagstiftning pÄ PEGI.

93

Internationella regler och överenskommelser SOU 2009:51

I frÄga om nÀtverksbaserade spel Àr lÀget enligt kommissionen ett annat. Majoriteten av medlemsstaterna har inte nÄgon sÀrskild lagstiftning för online-spel, men en del av dem gör bedömningen att lagstiftningen för offlinespel Àr analogt tillÀmplig och andra anvÀnder PEGI On-line som lanserades i juni 2007.

Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att i sina nationella system integrera det informations- och klassificeringssystem som PEGI och PEGI On-line anvÀnder. Vidare uppmanas TV- och datorspelsindustrin samt konsolindustrin att ytterligare förbÀttra PEGI och PEGI On-line-systemen (i synnerhet att regelbundet uppdatera kriterierna för Äldersklassificering och innehÄllsdeklaration), att marknadsföra PEGI mer aktivt och att fÄ fler företag att anvÀnda systemet. Vidare uppmÀrksammar kommissionen de problem som kan uppstÄ med nÀtverksbaserade spel, sÄsom Älderskontroll och möjliga faror för unga konsumenter relaterade till s.k. chat rooms som Àr förbundna med sÄdana spel, och uppmanar medlemsstaterna och andra intressenter att samarbeta för att nÄ innovativa lösningar. Medlemsstaterna och berörda parter uppmanas ocksÄ att utvÀrdera möjliga negativa och positiva effekter av TV- och datorspel, sÀrskilt hÀlsofrÄgor. LikasÄ uppmanas alla parter som berörs av detaljhandelsförsÀljning att inom tvÄ Är enas om en paneuropeisk uppförandekod om försÀljning av spel till minderÄriga och om Ätaganden att öka medvetenheten om PEGI-systemet bland förÀldrar och barn. Samtidigt vÀlkomnar och stödjer kommissionen ytterligare anstrÀngningar för att uppnÄ ett sjÀlvreglerande eller samreglerande Äldersklassificeringssystem som Àr EuropatÀckande och som gÀller för alla medier.

4.3.6TV-direktivet och AV-direktivet

RĂ„dets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestĂ€mmelser som faststĂ€llts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sĂ€ndningsverksamhet för television (EGT L 298, 17.10.1989, s. 23–30, Celex 31989L0552) Ă€ndrat genom Europaparlamentets och rĂ„dets direktiv 97/36/EG (EGT L 202, 30.7.1997, s. 60–70, Celex 31997L0036), har som syfte att underlĂ€tta för grĂ€nsöverskridande TV-sĂ€ndningar i Europa och att dĂ€rmed bidra till den inre marknadens framvĂ€xt. Direktivet beslutades av rĂ„det 1989 och reviderades första gĂ„ngen 1997. Direktivet har

94

SOU 2009:51 Internationella regler och överenskommelser

genomförts i svensk rÀtt i första hand genom bestÀmmelser i radio- och TV-lagen (1996:844) och i marknadsföringslagen (1995:450).

I direktivets artikel 22 (Àndrad 1997) föreskrivs att medlemsstaterna ska vidta lÀmpliga ÄtgÀrder för att sÀkerstÀlla att TV-sÀnd- ningar frÄn TV-programföretag inom respektive stats jurisdiktion inte innehÄller program som allvarligt kan skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos minderÄriga, sÀrskilt program som innehÄller pornografi eller meningslöst vÄld. Dessa ÄtgÀrder ska utstrÀckas till att gÀlla andra program som kan bedömas skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos underÄriga, utom dÄ det kan anses sÀkert, genom val av sÀndningstid eller genom tekniska ÄtgÀrder, att de underÄriga inom sÀndningsomrÄdet normalt inte hör eller ser sÄdana sÀndningar. Om sÄdana program sÀnds i okodad form ska medlemsstaterna dessutom se till att de föregÄs av en akustisk varning eller att de markeras med en visuell symbol under hela sÀndningstiden.

I artikel 22 a anges att medlemsstaterna ocksÄ ska sÀkerstÀlla att sÀndningarna inte innehÄller nÄgot som uppammar hat grundat pÄ ras, kön, religion eller nationalitet. Genom artikel 22 b fick kommissionen i uppdrag att följa upp bestÀmmelsernas tillÀmpning.

Den 19 december 2007 trÀdde Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2007/65/EG av den 11 december 2007 om Àndring av rÄdets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestÀmmelser som faststÀllts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sÀndningsverksamhet för television, EGT L 332, 18.12.2007, s. 27 (AV-direktivet) i kraft. Med direktivet förenklas och moderniseras TV-direktivets regler för att uppnÄ förbÀttrade villkor för den europeiska audiovisuella sektorn. För att skapa mer konkurrensneutrala förutsÀttningar för alla tjÀnsteleverantörer har direktivets tillÀmpningsomrÄde utökats sÄ att det inkluderar sÄdana audiovisuella medietjÀnster som sker pÄ den enskildes begÀran, s.k. bestÀlltjÀnster. Det har införts ett antal basregler som gÀller för alla audiovisuella medietjÀnster. För traditionella TV-tjÀnster finns dÀrutöver mer detaljerade innehÄllsregler. Direktivet ska vara genomfört tvÄ Är efter ikrafttrÀdandet, dvs. den 19 december 2009.

AV-utredningen (dir. 2007:133 och 2008:33) överlÀmnade den 15 december 2008 betÀnkandet En ny radio- och TV-lag, SOU 2008:116, till chefen för Kulturdepartementet. BetÀnkandet innehÄller förslag till bl.a. de Àndringar som krÀvs för att direktivet ska kunna genomföras i svensk rÀtt. Förslagen bereds för nÀrvarande i

95

Internationella regler och överenskommelser SOU 2009:51

Regeringskansliet och en remiss avses att överlÀmnas till LagrÄdet i början av juni 2009.

I likhet med det nu gÀllande TV-direktivet Àr AV-direktivet ett s.k. minimidirektiv. Det innebÀr att medlemsstaterna mÄste garantera att minst de regler som direktivet innehÄller upprÀtthÄlls för den nationella marknaden. Utöver detta kan medlemsstaterna ha striktare eller mera detaljerade regler.

Den tidigare nÀmnda bestÀmmelsen om skydd för minderÄriga i artikel 22 i TV-direktivet har inte förÀndrats i AV-direktivet. En nyhet i AV-direktivet Àr dÀremot att det införts en bestÀmmelse om skydd för minderÄriga Àven i frÄga om audiovisuella tjÀnster som sÀnds pÄ den enskildes begÀran. Enligt artikel 3 h ska medlemsstaterna nÀmligen vidta lÀmpliga ÄtgÀrder för att se till att audiovisuella medietjÀnster som tillhandahÄlls pÄ begÀran av leverantörer av medietjÀnster under deras jurisdiktion och som allvarligt kan skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos minderÄriga endast tillhandahÄlls pÄ ett sÄdant sÀtt att minderÄriga normalt inte hör eller ser sÄdana audiovisuella medietjÀnster pÄ begÀran (se vidare avsnitt 3.6).

Enligt AV-direktivet ska de tidigare nÀmnda artiklarna 22 a och 22 b utgÄ. I stÀllet införs en artikel 3 b som Àr tillÀmplig pÄ samtliga audiovisuella tjÀnster och som innebÀr att medlemsstaterna pÄ lÀmpligt sÀtt ska sÀkerstÀlla att audiovisuella medietjÀnster som tillhandahÄlls av medietjÀnstföretag under deras jurisdiktion inte innehÄller nÄgot som uppammar hat grundat pÄ ras, kön, religion eller nationalitet.

4.3.7Kommissionens strategi för mediekunskap i den digitala tidsÄldern

Kommissionen har i meddelandet En europeisk strategi för mediekunskap i den digitala miljön till Europaparlamentet, rÄdet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén den 20 december 2007, KOM(2007) 833 slutlig, tagit fram en strategi för mediekunskap i den digitala miljön. Strategin Àr ett komplement till framför allt bestÀmmelserna i AV-direktivet och programmet Media 2007 som ger stöd till den europeiska TV- och filmindustrin. Huvudsyftet med meddelandet Àr att framhÀva och frÀmja bÀsta praxis i mediekunskap pÄ europeisk nivÄ och att föreslÄ ÄtgÀrder.

96

SOU 2009:51 Internationella regler och överenskommelser

Mediekunskap definieras som möjligheten att fÄ tillgÄng till media, att förstÄ och kritiskt utvÀrdera olika aspekter av media och medieinnehÄll och att skapa kommunikationer i en rad olika sammanhang. Mediebudskap Àr informationsinnehÄll och kreativt innehÄll som ingÄr i texter, ljud och bilder som bÀrs av olika former av kommunikation, inbegripet television, bio, video, webbplatser, radio, videospel och virtuella gemenskaper. I meddelandet fokuseras pÄ tre omrÄden: Kommersiell kommunikation, audiovisuella verk och Internet. NÀr det gÀller mediekunskap för Internet innebÀr den

‱att ge anvĂ€ndarna verktyg för att kritiskt vĂ€rdera innehĂ„llet pĂ„ nĂ€tet

‱att frĂ€mja den digitala kreativiteten och produktionsfĂ€rdigheterna och frĂ€mja medvetenheten om upphovsrĂ€ttsfrĂ„gor

‱att sĂ€kerstĂ€lla att informationssamhĂ€llets fördelar kan njutas av alla (e-tillgĂ€nglighet)

‱att frĂ€mja medvetenheten om hur sökmotorer fungerar och att lĂ€ra sig att anvĂ€nda sökmotorerna pĂ„ ett bĂ€ttre sĂ€tt.

Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att bl.a. uppmuntra de myndigheter som har ansvar för reglering av audiovisuell och elektronisk kommunikation att bli mer engagerade och samarbeta för att förbÀttra mediekunskapen och att utveckla och tillÀmpa uppföranderegler och, i lÀmpliga fall, ramar för samreglering tillsammans med alla berörda parter pÄ nationell nivÄ och att frÀmja initiativ för sjÀlvreglering.

4.4EuroparÄdets arbete med frÄgan om skydd av minderÄriga

EuroparÄdets arbete för skydd av minderÄriga utgÄr frÄn Europakonventionen. Under de senaste tjugo Ären har ett antal rÀttsliga instrument och politiska deklarationer antagits för att understryka medlemsstaternas ansvar för att balansera yttrande- och informationsfrihet med andra viktiga fri- och rÀttigheter, dÀribland skydd för minderÄriga. Flera konventioner finns ocksÄ som behandlar barns rÀttigheter, t.ex. 2007 Ärs konvention om skyddet för barn mot sexuellt utnyttjande och sexuellt vÄld (CETS No 201).

97

Internationella regler och överenskommelser SOU 2009:51

År 2006 antog EuroparĂ„det en rekommendation till medlemsstaterna om att ge barn makt i den nya informations- och kommunikationsmiljön, Rec(2006) 12. Rekommendationen uppmĂ€rksammar möjligheter och risker som den nya informationsmiljön medför i förhĂ„llande till minderĂ„riga. Medlemsstaterna uppmanas att arbeta för ökad mediekompetens bland barn och unga och förordar forskningsinsatser pĂ„ omrĂ„det.

En politisk deklaration antogs av ministerrÄdet i februari 2008 om skyddet för barns vÀrdighet, sÀkerhet och privatliv pÄ Internet. I dokumentet uppmÀrksammas riskerna för att de spÄr barn och ungdomar, ofta ovetande, lÀmnar efter sig pÄ Internet kan utnyttjas pÄ olika sÀtt. Medlemsstaterna uppmanas att tillsammans med branschens aktörer undersöka möjligheten att tillse att anvÀndargenererat material inte sparas eller förs vidare pÄ Internet.

EuroparÄdet har under de senaste Ären ocksÄ arbetat aktivt tillsammans med branschaktörer för att ta fram riktlinjer om hur skyddet för de mÀnskliga rÀttigheterna och grundlÀggande friheterna, som t.ex. yttrandefriheten, bör tolkas av tjÀnsteleverantörer i det nya informationssamhÀllet. Riktlinjer har tagits fram för sÄvÀl Internetoperatörer som tjÀnsteleverantörer av online-spel.

4.5Internationella branschöverenskommelser m.m.

4.5.1PEGI-systemet för mÀrkning av dator- och TV-spel

För att öka informationen till konsumenterna har dataspelsbranschen enats om ett ÄldersmÀrkningssystem som anvÀnds pÄ produkter som distribueras i trettio europeiska lÀnder. Systemet har funnits sedan 2003 och kallas PEGI, Pan European Game Information (paneuropeisk spelinformation). Det Àr den europeiska branschorganisationen ISFE (Interactive Software Federation of Europe), ett alleuropeiskt handelsorgan för tillverkare av spelkonsoler och spelutgivare, som har tagit initiativet till systemet och som administrerar det. Det praktiska genomförandet av systemet har överlÀmnats Ät klassifikationsorganet NICAM (Netherlands Institute for the Classification of Audiovisual Media).

PEGI-mÀrkningen bygger pÄ redan befintliga europeiska system. Vid utarbetandet av bedömningsgrunderna för mÀrkningen har representanter frÄn bl.a. myndigheter samt konsument- och förÀldraorganisationer deltagit. MÀrkningen har utformats för att möta olika

98

SOU 2009:51 Internationella regler och överenskommelser

kulturella normer och attityder i de deltagande lÀnderna. PEGI- systemet Àr frivilligt och gÀller bara för de medlemmar av ISFE som har undertecknat uppförandekoden. Systemet stöds av de stora tillverkarna av spelkonsoler, t.ex. PlayStation, Xbox och Nintendo samt av utgivare av TV- och datorspel i hela Europa.

PEGI-mĂ€rkningen anges pĂ„ bĂ„de fram- och baksidan av omslagen till TV- och datorspelen. Systemet bestĂ„r av en kombination av Ă„ldersmĂ€rkning och en innehĂ„llsdeklaration. Åldersklasserna Ă€r 3+, 7+, 12+, 16+ och 18+. DĂ€rutöver ges information om spelets innehĂ„ll med hjĂ€lp av vissa symboler pĂ„ baksidan av förpackningen. InnehĂ„llssymbolerna indikerar om spelet skildrar nĂ„gon form av diskriminering eller innehĂ„ller skildringar som kan uppmuntra till diskriminering, om spelet skildrar eller refererar till bruk av droger, om spelet kan upplevas som skrĂ€mmande för smĂ„ barn, om spelet innehĂ„ller grovt sprĂ„kbruk, om spelet innehĂ„ller nakenhet eller sexuellt beteende eller sexuella referenser, om spelet innehĂ„ller skildringar av vĂ„ld, om spelet uppmuntrar eller lĂ€r ut spel om pengar och slutligen om spelet kan spelas online.

Syftet med PEGI Àr att ge förÀldrar och köpare vÀgledning om ett spels innehÄll för att bedöma om det Àr lÀmpligt för en viss Äldersgrupp. T.ex. innebÀr mÀrkningen 7+ att spelet kan innehÄlla material som kan uppfattas som olÀmpligt för personer under 7 Är. Det sÀger dÀremot inget om vad en viss Äldersgrupp kan ha för utbyte av spelet, eller om spelets svÄrighetsgrad. MÀrkningen talar i stÀllet om att personer under den Älder som anges avrÄds frÄn att ta del av innehÄllet.

Klassificeringarna görs av spelutgivarna sjÀlva genom att de fyller i ett utvÀrderingsformulÀr med vissa frÄgor. Med utgÄngspunkt frÄn svaren pÄ dessa frÄgor ges en Äldersrekommendation. Fr.o.m. den 1 maj 2009 kontrolleras dÀrefter alla spel av NICAM för att sÀkerstÀlla att Äldersrekommendationen Àr korrekt innan de fÄr en licens frÄn NICAM att anvÀnda en viss ÄldersmÀrkning och vissa innehÄllssymboler.

Den som Àr missnöjd med NICAM:s klassificering kan överklaga till en sÀrskild och oberoende överklagandenÀmnd. NÀmnden avgör tvister mellan utgivare och NICAM och prövar Àven klagomÄl om ÄldersmÀrkning frÄn allmÀnheten. Bland ledamöterna i nÀmnden finns experter pÄ skydd av barn och pÄ barnpsykologi liksom lÀrar- och förÀldrarepresentanter. I de fall ett överklagande leder till att ett spel ska ges en högre ÄldersmÀrkning Àn den tidigare beviljade dras försÀljningen av spelet omedelbart in till dess att

99

Internationella regler och överenskommelser SOU 2009:51

spelets förpackning kan förses med rÀtt ÄldersmÀrkning. Denna risk för merkostnader sÀkerstÀller en viss försiktighet hos utgivarna nÀr de ÄldersmÀrker spel.

Om ett företag som anslutit sig till PEGI-systemet inte följer de föreskrivna reglerna om mÀrkning eller marknadsföring kan det drabbas av sanktioner pÄ avtalsrÀttslig grund. Genomförandekommittén, PEC, beslutar om sanktioner som bland annat kan vara ett temporÀrt eller permanent borttagande av en produkt frÄn PEGI:s Äldersklassificeringssystem eller utdömande av böter mellan 1 000 och 500 000 euro per övertrÀdelse (PEGI Code of Conduct for the European Interactive Software Industry regarding age ration labelling, promotion and advertising of interactive software products).

4.5.2PEGI On-line

Sedan juni 2007 finns Àven en PEGI-mÀrkning för spel som spelas online, PEGI Online, vilken utgör ett komplement till PEGI-sys- temet (se föregÄende avsnitt). Definitionen av ett online-spel Àr ett digitalt spel som krÀver en nÀtverksuppkoppling för att kunna spelas. Det Àr inte bara spel som spelas pÄ Internet som avses utan Àven sÄdana som spelas via konsoler, mobiltelefoner eller s.k. peer-to- peer-nÀtverk.

Spel som inte krÀver en nÀtverksuppkoppling utan bara anvÀnder Internet för att visa högsta poÀng, ladda ner spelelement och utvÀxla data omfattas dÀremot inte av definitionen (www.pegionline.eu/sv/index/id/206/).

Genom att spelare kan generera innehÄll som medspelarna kan ta del av utan att spelleverantören dessförinnan kan kontrollera det finns inga garantier för att det inte förekommer innehÄll som Àr olÀmpligt för den avsedda Äldersgruppen att ett spel har en viss Äldersklassificering. Det kan exempelvis förekomma olÀmpligt eller grovt sprÄk, mobbning i samband med kommunikation mellan spelare i spelet, osportsligt upptrÀdande som fusk, manipulationer eller aggressivitet mot andra spelare. Dessutom kan det finnas lÀnkar till webbplatser som innehÄller material som inte Àr lÀmpligt för minderÄriga.

Syftet med PEGI Online Àr att ge minderÄriga ett bÀttre skydd mot olÀmpligt innehÄll i onlinespel och att utbilda förÀldrar om riskerna med onlinespel. MÀrkningen Àr tÀnkt att underlÀtta för förÀldrar och andra vid köp av spel genom att pÄ ett lÀttbegripligt

100

SOU 2009:51 Internationella regler och överenskommelser

och tillförlitligt sÀtt ge information om spelets innehÄll och rekommenderad Älder. I de fall ett spel sÀljs i butik ska PEGI OnlinemÀrkningen finnas pÄ förpackningen. Om i stÀllet spelet spelas direkt pÄ Internet ska mÀrkningen finnas pÄ webbplatsen.

För att en leverantör ska fÄ anvÀnda PEGI Online-mÀrkningen mÄste denne uppfylla kraven i PEGI Online Safety Code. Enligt denna kod Àr leverantören förpliktad att följa vissa sÀkerhetsregler. För det första mÄste spelinnehÄllet Äldersklassificeras, antingen i det vanliga PEGI-systemet eller i nÄgot av de vedertagna systemen i Europa. Leverantören ska ocksÄ se till att det finns lÀmpliga rapporteringsfunktioner sÄ att speldeltagare som upptÀcker olÀmpligt innehÄll i spelet eller pÄ webbplatsen kan informera leverantören om detta. Vidare förbinder sig leverantören att hÄlla spelet eller webbplatsen fritt frÄn innehÄll som Àr olagligt, rasistiskt, nedsÀttande, skadligt, hotfullt, obscent eller som kan störa minderÄrigas utveckling. DÀrutöver mÄste leverantören ha en konsekvent integritetspolicy och i sina avtal med spelare ha vissa regler för hur man uppför sig i spelet (www.pegionline.eu/sv/index/).

4.5.3The European Broadcasting Unions (EBU) riktlinjer för TV-program med vÄldsskildringar

EBU Àr en sammanslutning av nationella radio- och TV-företag och Àr vÀrldens största i sitt slag. Organisationen arbetar för att frÀmja samarbete mellan programföretag och underlÀtta utbytet av audiovisuellt innehÄll, samt för att stÀrka kunskapen om public serviceföretag bland beslutsfattare. EBU har 75 aktiva medlemmar frÄn 56 lÀnder i Europa. Dessutom finns 45 associerade medlemmar runt om i vÀrlden.

EBU har inte nÄgon uppförandekod betrÀffande skydd av minderÄriga mot skadligt medieinnehÄll. DÀremot har organisationen tagit fram riktlinjer för sÀndningar av program med vÄldsskildringar. Riktlinjerna innebÀr i korthet bland annat följande. Vid sÀndning av program med inslag av vÄldsskildringar bör programbolagen övervÀga tidpunkten för sÀndning. Publiken bör ocksÄ förvarnas pÄ lÀmpligt sÀtt. Före en viss lÀmplig tidpunkt pÄ kvÀllen bör alla program passa för en publik som bestÄr av en hög andel barn. Efter denna tidpunkt bÀr förÀldrar ett stort ansvar för vad barn tittar pÄ.

NÀr det gÀller nyhetssÀndningar och dokumentÀrer mÄste skildringar av vÄld accepteras. I sÄdana skildringar mÄste emellertid offrets

101

Internationella regler och överenskommelser SOU 2009:51

och andra berördas vÀrdighet och andra personliga rÀttigheter respekteras. I riktlinjerna anges vidare att valet av material mÄste bero pÄ vid vilken tidpunkt pÄ dagen nyhetsprogrammet kommer att sÀndas.

Skildringar av vÄld i program som riktar sig till barn ska göras med sÀrskild försiktighet och hÀnsyn ska tas till att barn och unga Àr mer lÀttpÄverkade Àn vuxna individer.

4.5.4Avtal om sÀkerhet pÄ sociala nÀtverkssajter

Den 10 februari 2009 ingick EU-kommissionen ett avtal med 17 sociala nĂ€tverkssajter i syfte att skydda ungdomar under 18 Ă„r mot bl.a. grooming och nĂ€tmobbning. Genom avtalet har sajterna förbundit sig att ha en rapportfunktion vĂ€l synlig för att exempelvis mobbning eller trakasserier ska kunna anmĂ€las. Alla personer som Ă€r under 18 Ă„r ska i sina profiler ha standardinstĂ€llningen ”privat” och de ska inte heller vara sökbara. Avtalet innebĂ€r vidare en skyldighet för sajterna att göra sekretessinstĂ€llningar tydligare och att i högre grad begrĂ€nsa barn frĂ„n sajter som riktar sig till vuxna. Bland de nĂ€tverkssajter som undertecknat avtalet finns bl.a. Facebook, Google/YouTube, Microsoft Europe, Myspace, Sulake/Habbo Hotel och Yahoo/Europe. Ännu har inga svenska ungdomssajter undertecknat avtalet, men MedierĂ„det arbetar med frĂ„gan tillsammans med branschen och andra aktörer.

Enligt avtalet skulle sajterna rapportera till EU-kommissionen om hur de kommer att leva upp till de avtalade kraven senast i april 2009.

102

5Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen

5.1Inledning

I utredningens uppdrag ingÄr att kartlÀgga och beskriva den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen för skydd av barn och unga mot skadligt medieinnehÄll och skadlig mediepÄverkan mellan olika statliga aktörer, mediebranscherna och intresseorganisationer.

5.2Statliga aktörer m.m.

5.2.1Statens biografbyrÄ

Statens biografbyrÄ inrÀttades Är 1911 i samband med att de första bestÀmmelserna om filmcensur infördes. Huvuduppgiften har alltsedan starten varit att förhandsgranska och godkÀnna filmer för offentlig visning.

Enligt 1 § första stycket förordningen (2007:1182) med instruktion för Statens biografbyrÄ (i det följande benÀmnd BiografbyrÄns instruktion) prövar BiografbyrÄn enligt filmgranskningslagen om framstÀllningen i en film eller ett videogram ska godkÀnnas för visning vid allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning. Myndigheten ska ocksÄ, enligt andra stycket i paragrafen, utöva tillsyn över lagens efterlevnad och över efterlevnaden av 16 kap. 10 b och 10 c §§ brottsbalken, nÀr det gÀller rörliga bilder i filmer och videogram. Vidare ska BiografbyrÄn föra ett register över videogramdistributörer enligt 15 § filmgranskningslagen. Slutligen har BiografbyrÄn enligt tredje stycket i det aktuella lagrummet till uppgift att pröva frÄgor om medgivande till Ätal och att lÀmna yttrande enligt 16 kap. 19 § brottsbalken.

103

Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen SOU 2009:51

Granskningsverksamheten har beskrivits nÀrmare i avsnitt 3.5.3 och 3.5.4. FrÄgan om framstÀllningen i en film eller ett videogram ska godkÀnnas för visning vid allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning (granskningsÀrende) ska enligt 5 § i BiografbyrÄns instruktion prövas av en eller flera censorer.

En nÀrmare redogörelse för BiografbyrÄns organisation och ekonomi finns i avsnitt 10.2.

5.2.2MedierÄdet

MedierÄdet bildades 1990 som en kommitté (U 1990:03) under dÄvarande Utbildningsdepartementet. RÄdets officiella namn Àr RÄdet mot skadliga vÄldsskildringar. MedierÄdet Àr fortfarande en kommitté men lyder numera under Kulturdepartementet. RÄdet arbetar med frÄgor om mediepÄverkan och barns och ungas mediesituation i syfte att minska riskerna för skadlig pÄverkan.

NÀr VÄldsskildringsrÄdet bildades var det i syfte att skydda konsumenterna mot det ökande utbudet av vÄldsskildringar som följde av den snabba tillvÀxten av hemvideomarknaden under 1980-talet. MedierÄdets ursprungliga uppdrag har förÀndrats pÄtagligt genom tillÀggsdirektiv. Till en början gÀllde uppdraget endast det s.k. videovÄldet. I dag omfattar det ocksÄ andra former av skadlig mediepÄverkan och alla rörliga bildmedier, alltsÄ Àven nya medier som datorspel och Internet.

Genom ett första tillÀggsdirektiv Är 1998 (dir 1998:110) utvidgades rÄdets uppdrag med anledning av antagandet av Europeiska unionens rÄds rekommendation (98/560/EG). Rekommendationen syftar till att stÀrka skyddet för minderÄriga och den mÀnskliga vÀrdigheten genom sjÀlvreglering inom sÄvÀl traditionella audiovisuella medier som nya elektroniska medier. RÄdet fick dÄ ansvar för att informera, följa och stödja mediebranschernas sjÀlvreglerande arbete i enlighet med nÀmnda rekommendation.

Bland annat pÄ grund av de stora förÀndringar som Àgt rum inom mediesektorn uppstod behov av en omfattande revidering av rÄdets uppdrag. En sÄdan kom till stÄnd genom ett tillÀggsdirektiv Är 2003 (dir. 2003:75). HÀrigenom fick rÄdet i uppdrag att inrikta sin verksamhet pÄ barns och ungas mediesituation i syfte att minska riskerna för skadlig mediepÄverkan pÄ barn och unga. Med barn och unga avses personer under 18 Är.

104

SOU 2009:51 Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen

RÄdets verksamhet omfattar numera sÄvÀl traditionella som nya elektroniska rörliga bildmedier, t.ex. film, TV, video, dvd, datorspel, TV-spel och Internet. Enligt tillÀggsdirektivet ska rÄdet ocksÄ Àgna vÄldsskildringar och pornografi sÀrskild uppmÀrksamhet samt ha ett tydligt genusperspektiv pÄ sitt arbete. RÄdet ska Àven delta i arbetet med att bekÀmpa förekomsten av olagligt innehÄll i medierna.

MedierÄdets uppgifter efter juni 2003 kan beskrivas enligt följande.

‱MedierĂ„det ska vara expert pĂ„ medieutvecklingen och dess konsekvenser för barn och unga.

Uppgiften innebÀr att rÄdet kontinuerligt följer och analyserar medieutvecklingen. En kÀlla för detta arbete Àr faktaartiklar och debattinlÀgg som kommer in via rÄdets pressklippsbevakningsarkiv samt artiklar pÄ Internet. MedierÄdet lÀmnar varje Är en beskrivning av verksamheten till Radio- och TV-verkets publikation Medieutveckling. Publikationen innehÄller fakta om den svenska mediemarknaden med fokus pÄ radio, TV och press samt ger en översiktlig bild av hur den svenska mediemarknaden och branschstrukturen ser ut i dag.

‱MedierĂ„det ska följa forskningen om mediepĂ„verkan. Genom upplysning samt kontinuerlig och tydlig information ska rĂ„det sprida fakta och ge vĂ€gledning om skadlig mediepĂ„verkan till barn, unga och vuxna.

RĂ„det presenterar fortlöpande nya rapporter och studier inom medieomrĂ„det för allmĂ€nheten genom artiklar och lĂ€nkar pĂ„ rĂ„dets webbplats. Genom ett nyhetsbrev som kommer ut varje mĂ„nad informeras prenumeranterna om uppdateringar pĂ„ webbplatsen. Under 2008 har mĂ„nadsbrevet gĂ„tt ut till 2 700 prenumeranter. En stor del av förfrĂ„gningar frĂ„n lĂ€rare, privatpersoner, elever, myndigheter m.m. besvaras via webbplatsen. PĂ„ webbplatsen publiceras Ă€ven exempel ur den dagliga mediedebatten, information om MedierĂ„det och om mediepĂ„verkan. Genom webbplatsen finns det ocksĂ„ möjlighet att bestĂ€lla eller ladda ned informationsmaterial, som för nĂ€rvarande uppgĂ„r till 92 publikationer. RĂ„det har under 2008 för tredje gĂ„ngen genomfört och publicerat undersökningen ”Ungar & Medier” dĂ€r 2 000 barn och unga i Ă„ldrarna 9–16 Ă„r samt 2 000 förĂ€ldrar till barn i samma Ă„ldrar har svarat pĂ„ frĂ„gor om medieanvĂ€ndning. Under-

105

Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen SOU 2009:51

sökningen ger möjligheter att jÀmföra vuxna och barns bild av medievardagen. Genom undersökningen förstÀrks rÄdets kunskap om barns och ungas medieanvÀndning. Under de tvÄ mÄnaderna frÄn lanseringen den 13 oktober 2008 till Ärsskiftet 2008/2009 hade 2 250 exemplar av rapporten bestÀllts och 1 600 nedladdningar frÄn webbplatsen skett. MedierÄdet har utvecklat en s.k. verktygslÄda i en EU-finansierad kampanj som heter Det unga Internet. I verktygslÄdan samlas och distribueras informationsmaterial, framförallt till skolan. Under 2008 har 190 000 exemplar bestÀllts av rÄdets informationsmaterial, inklusive material som har producerats inom kampanjen Det unga Internet. De populÀraste informationsmaterialen under 2008 var Tio tips till förÀldrar om Internet, Tips till vuxna om barn/unga och mobiltelefoner samt Information till förÀldrar med dator- och TV-spelande barn.

‱MedierĂ„det ska genom konstruktiva och kontinuerliga kontakter driva pĂ„ mediebranschernas sjĂ€lvreglering.

RĂ„det har ett samarbete med Dataspelsbranschen (se avsnitt 5.3.2). Samarbetet gĂ„r ut pĂ„ vidareutveckling och uppdatering av informationsbroschyrer och kampanjer mot Ă„terförsĂ€ljare. MedierĂ„det har Ă€ven ett samarbete med IT&Telekomföretagen (se avsnitt 5.3.3) och BitoS (se avsnitt 5.3.4). MedierĂ„det deltar aktivt i nĂ€tverk om barns och ungas InternetanvĂ€ndning, exempelvis Fryshusets ”NĂ€tvandrare” (se avsnitt 5.4.5) och World Internet Institute. RĂ„det Ă€r representerat i PEGI-samarbetet om Ă„ldersmĂ€rkning av datorspel (se avsnitt 4.5.1 och 4.5.2) genom en plats i systemets ”Advisory Board” sedan starten 2003. Efter 2006 har rĂ„dets inflytande över systemet ökat genom medlemskap i PEGI:s Criteria CommittĂ©.

RÄdet har Àven kontakter med Internetbranschen i syfte att öka sÀkerhetsrutinerna pÄ sajter som vÀnder sig till ungdomar.

‱ MedierĂ„det ska verka för ökad mediekunskap i skolan.

Inom ramen för kampanjen Det unga Internet hÄlls seminarier för bl.a. lÀrare, rektorer, skolpolitiker, socialtjÀnst och elevhÀlsovÄrd. Ett nÀtverk av s.k. regionala informatörer har byggts upp för att sprida kunskap om Det unga Internet. NÀtverket förses fortlöpande med ny information frÄn MedierÄdet.

106

SOU 2009:51 Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen

‱Genom samarbete med skola, föreningsliv, opinionsgrupper m.fl. – samt nĂ€r det gĂ€ller olagligt innehĂ„ll med ansvariga brottsbekĂ€mpande myndigheter – ska rĂ„det skydda och stĂ€rka barn och unga i det nya medielandskapet.

MedierĂ„dets nationella nĂ€tverk av samarbetspartner Ă€r omfattande. Samarbetet kan exempelvis bestĂ„ i projekt för utarbetande av informationsmaterial eller att rĂ„det respektive samarbetspartnerna medverkar som gĂ€ster vid olika arrangemang. Exempel pĂ„ samarbetsparter Ă€r Rikskriminalpolisen, Post- och telestyrelsen, Barnombudsmannen, BRIS, Friends, IT&Telekomföretagen, Microsoft och Telenor. I november 2008 anordnade Nordiska ministerrĂ„det och Kulturdepartementet, i samarbete med Nordicom (se avsnitt 5.2.9) och MedierĂ„det en konferens om barns och ungas medievanor och mediekonsumtion, ”Digital turist för en dag”. MedierĂ„dets kansli deltar regelbundet i nĂ€tverksmöten med mediemyndigheterna Statens biografbyrĂ„, GranskningsnĂ€mnden för Radio och TV, Radio- och TV-verket samt PresstödsnĂ€mnden.

‱MedierĂ„det ska följa den internationella utvecklingen och delta i internationellt samarbete nĂ€r det gĂ€ller att skydda barn och unga frĂ„n skadlig mediepĂ„verkan och att stĂ€rka dem som medvetna mediekonsumenter.

Sedan 2002 har rĂ„det drivit projekt med stöd av EU kommissionens handlingsprogram – Safer Internet Programme – som syftar till att skapa en sĂ€krare anvĂ€ndning av Internet och andra nya medier bland barn och unga. Sedan 2005 Ă€r MedierĂ„det svensk ”awareness node” i det europeiska nĂ€tverket Insafe. Insafe bestĂ„r av 27 nationella noder som har ett omfattande samarbete.

Det svenska projektet i detta samarbete Àr kampanjen Det unga Internet som MedierÄdet driver tillsammans med BRIS (se avsnitt 5.4.1). Syftet med kampanjen Àr att öka medvetenheten och uppmuntra till dialog mellan barn och vuxna om sÀkert anvÀndande av Internet och visa pÄ mediets fördelar, utveckla och sprida verktyg och metoder för en sÀkrare anvÀndning av nÀtet, stödja kunskap om Internet och kÀllkritik och lÀra barn att hantera nya medier pÄ ett ansvarsfullt sÀtt samt samarbeta med viktiga aktörer för att tillsammans öka medvetandet om InternetsÀkerhet. Kunskapsspridningen sker genom utbildning av olika personalgrupper som kommer i kontakt med barn och unga i sitt arbete.

107

Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen SOU 2009:51

En nÀrmare redogörelse för MedierÄdets organisation och ekonomi finns i avsnitt 10.3.

5.2.3GranskningsnÀmnden för radio och TV

GranskningsnÀmnden för radio och TV har som huvudsakligt uppdrag att övervaka att svenska radio- och TV-sÀndningar följer bestÀmmelserna i radio- och TV-lagen (1996:844), RTVL, och programföretagens sÀndningstillstÄnd. Detta sker genom att nÀmnden i efterhand granskar sÀnda radio- och TV-program. Oftast utgÄr granskningen frÄn anmÀlningar men i vissa fall tar nÀmnden initiativ till granskning av enstaka program eller lÀngre sÀndningar.

NÀmndens uppgifter Àr enligt 1 § förordningen (2007:1183) med instruktion för GranskningsnÀmnden för radio och TV (i det följande benÀmnd GranskningsnÀmndens instruktion) att utöva tillsyn över efterlevnaden av regler för sÀndningarnas innehÄll i frÄga om ljudradio- och TV-sÀndningar till allmÀnheten. I granskningen ingÄr kontroll av att den som pÄ grund av tillstÄnd enligt 2 kap. 2 § första, tredje, fjÀrde och femte styckena RTVL har rÀtt att sÀnda ljudradio- och TV-program, utövar denna rÀtt i enlighet med det tillstÄnd för programverksamheten som gÀller. Myndigheten ska ocksÄ följa innehÄllet i utlÀndska ljudradio- och TV-sÀndningar som riktas till den svenska allmÀnheten. De nÀrmare bestÀmmelserna om de uppgifter GranskningsnÀmnden har i frÄga om efterhandsgranskning av program finns i RTVL (2 § GranskningsnÀmndens instruktion).

Enligt 9 kap. 2 § RTVL övervakar GranskningsnÀmnden genom granskning i efterhand om sÀnda program stÄr i överensstÀmmelse med den lagen och de villkor som kan gÀlla för sÀndningarna.

De bestÀmmelser som GranskningsnÀmnden övervakar och som Àr avsedda att skydda minderÄriga finns alltsÄ dels i RTVL, dels i de enskilda programföretagens sÀndningstillstÄnd. De programföretag som har tillstÄnd att sÀnda TV i marknÀtet, t.ex. SVT, UR och TV4, har villkor i sina sÀndningstillstÄnd om att de ska ta hÀnsyn till televisionens sÀrskilda genomslagskraft nÀr det gÀller programmens Àmnen och utformning samt tiden för sÀndning av programmen. BestÀmmelsen tillÀmpas vid bedömning av program som innehÄller eller behandlar t.ex. vÄld, sex och droger och innebÀr att programföretagen dÄ ska visa varsamhet. I 6 kap. 2 § RTVL finns vidare en bestÀmmelse som gÀller för alla programföretag, oavsett sÀndnings-

108

SOU 2009:51 Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen

teknik och tillstÄndskrav. Den innebÀr att program som innehÄller ingÄende verklighetstrogna vÄldsskildringar eller pornografiska bilder mÄste vara försedda med en varning. De fÄr inte sÀndas pÄ sÄdan tid och pÄ sÄdant sÀtt att det finns betydande risk att barn kan se dem om det inte av sÀrskilda skÀl ÀndÄ Àr försvarligt. Om GranskningsnÀmnden efter granskning anser att ett programföretag har brutit mot tillstÄndsvillkor eller mot RTVL:s bestÀmmelser kan den vidta vissa sanktioner, t.ex. förelÀgga programföretaget att offentliggöra nÀmndens beslut (se vidare avsnitt 3.6). Enligt 9 kap. 2 § RTVL ska GranskningsnÀmnden, om den finner att en sÀndning innehÄller vÄldsskildringar eller pornografiska bilder i strid med 6 kap. 2 §, göra en anmÀlan om förhÄllandet till Justitiekanslern.

GranskningsnÀmnden bestÄr av en ordförande och sex andra ledamöter. För ledamöterna finns ersÀttare (9 kap. 3 § RTVL). Ledamöterna utses av regeringen för en period av tre Är. Den nuvarande ordföranden och vice ordföranden Àr domare i Högsta domstolen respektive RegeringsrÀtten medan övriga ledamöter kommer frÄn andra verksamhetsomrÄden och har erfarenhet av frÄgor som rör samhÀlle, kultur och massmedia. GranskningsnÀmnden har för nÀrvarande tolv anstÀllda och det Àr dessa som sköter den löpande verksamheten. Arbetet leds av en direktör som utses av regeringen och som mÄste ha domarerfarenhet (4 och 15 §§ GranskningsnÀmndens instruktion).

5.2.4Barnombudsmannen

Barnombudsmannen Àr en statlig myndighet som har till huvuduppgift att företrÀda barns och ungas rÀttigheter och intressen mot bakgrund av Sveriges Ätagande enligt konventionen om barnets rÀttigheter (se avsnitt 4.2). Barnombudsmannen inrÀttades 1993 och verksamheten regleras i huvudsak i lagen (1993:335) om Barnombudsman och förordningen (1993:710) med instruktion för Barnombudsmannen. Enligt regelverket Àr det Barnombudsmannens uppgift att driva pÄ genomförandet och bevaka efterlevnaden av barnkonventionen. DÀrvid ska Barnombudsmannen sÀrskilt uppmÀrksamma att lagar och andra författningar samt deras tillÀmpning stÀmmer överens med barnkonventionen. Inom sitt verksamhetsomrÄde ska Barnombudsmannen dÀrutöver hos regeringen föreslÄ de författningsÀndringar eller andra ÄtgÀrder som behövs för att barns och ungas rÀttigheter och intressen ska tillgodoses, infor-

109

Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen SOU 2009:51

mera, bilda opinion och ta initiativ till lÀmpliga ÄtgÀrder i övrigt, företrÀda barns och ungas rÀttigheter och intressen i den allmÀnna debatten, samla kunskap och sammanstÀlla statistik om barns och ungas levnadsvillkor, samt följa den internationella utvecklingen nÀr det gÀller barnkonventionens tolkning och dess tillÀmpning.

Barnombudsmannen har ingen behörighet att utöva tillsyn över andra myndigheter och kan inte ingripa i enskilda fall. DÀremot kan ombudsmannen uppmana förvaltningsmyndigheter, kommuner och landsting att lÀmna uppgifter till ombudsmannen om vilka ÄtgÀrder som vidtagits för att i den egna verksamheten genomföra barns och ungas rÀttigheter enligt barnkonventionen. Den som fÄtt en sÄdan uppmaning Àr skyldig att besvara den och Àr ocksÄ skyldig att pÄ ombudsmannens uppmaning komma till överlÀggningar med denne. Barnombudsmannen rapporterar varje Är till regeringen om sin verksamhet och om de frÄgor om barn och unga som ombudsmannen anser att regeringen behöver ha kÀnnedom om.

En central del i Barnombudsmannens arbete Àr att delta i den allmÀnna debatten, skapa opinion i angelÀgna frÄgor och pÄverka beslutsfattares och allmÀnhetens förhÄllningssÀtt i barn- och ungdomsfrÄgor. För att fÄ information om barns och ungas instÀllning i olika frÄgor har Barnombudsmannen regelbundna kontakter med barn och ungdomar (www.bo.se).

5.2.5Ungdomsstyrelsen

Ungdomsstyrelsen Àr en statlig myndighet under Integrations- och jÀmstÀlldhetsdepartementet som har i uppdrag att arbeta för att unga ska fÄ tillgÄng till inflytande och vÀlfÀrd.

Enligt 1 § förordningen (2007:1140) med instruktion för Ungdomsstyrelsen (i det följande benÀmnd Ungdomsstyrelsens instruktion) har Ungdomsstyrelsen ett övergripande ansvar för att de nationella ungdomspolitiska mÄlen fÄr genomslag inom olika samhÀllssektorer. I instruktionens 2 § anges att Ungdomsstyrelsen sÀrskilt ska

‱ansvara för att det finns samlad kunskap om ungdomars levnadsvillkor och sprida denna kunskap pĂ„ nationell och lokal nivĂ„,

110

SOU 2009:51 Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen

‱göra samordnade uppföljningar av statliga insatser för ungdomar och verka för att ungdomsperspektivet utvecklas i statliga myndigheters verksamheter,

‱verka för att kommunerna utvecklar en kunskapsbaserad ungdomspolitik och stödja denna utveckling, och

‱verka för förnyelse och utveckling av ungdomars fritids- och föreningsverksamheter.

DÀrtill fullgör Ungdomsstyrelsen uppgifter enligt flera förordningar om statsbidrag till olika organisationer och verksamheter, t.ex. enligt förordningen (2001:1060) om statsbidrag till ungdomsorganisationer och förordningen (2002:989) om statligt stöd för verksamhet som förebygger och motverkar diskriminering, se 3 § Ungdomsstyrelsens instruktion.

Vidare Àr Ungdomsstyrelsen enligt 5 § andra stycket instruktionen nationellt kontor för de EU-program inom ungdomsomrÄdet som regeringen beslutar. Ungdomsstyrelsen ansvarar för att programmen genomförs i Sverige. Myndigheten Àr organiserad i fyra enheter. Enheten för organisationsstöd fördelar statsbidrag till ungdomsorganisationer och etniska organisationer, antidiskrimineringsverksamhet och jÀmstÀlldhetsprojekt samt arbetar med riktade insatser till ungdomar i riskmiljöer m.m. Enheten sprider vidare kunskap om offentliga insatser för ungas fritids- och föreningsliv.

Enheten för nationell och kommunal ungdomspolitik utreder ungdomars levnadsvillkor. En del av detta arbete Ă€r att genomföra en studie om ungas hĂ€lsa och utsatthet. Ungdomspolitikens huvudsakliga mĂ„lgrupp Ă€r unga i Ă„ldern 13–25 Ă„r. Ungdomspolitiken ska realiseras genom att samordnas och analyseras inom fem huvudomrĂ„den, nĂ€mligen utbildning och lĂ€rande, hĂ€lsa och utsatthet, inflytande och representation, arbete och försörjning samt kultur och fritid. För att följa upp ungdomspolitiken sammanstĂ€ller Ungdomsstyrelsen tillsammans med berörda myndigheter indikatorer för att kunna följa utvecklingen av ungas levnadsvillkor. Ungdomsstyrelsens uppdrag omfattar som tidigare nĂ€mnts Ă€ven att förmedla kunskaperna om ungas villkor till berörda myndigheter, kommuner och landsting.

Ungdomsstyrelsen följer ocksĂ„ utvecklingen av ungdomars ”digitala livsvillkor” eftersom digital kommunikation anses snabbt förĂ€ndra vanor, uttryckssĂ€tt och fritidsaktiviteter (www.ungdomsstyrelsen.se). Inom ramen för det arbetet har Ung-

111

Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen SOU 2009:51

domsstyrelsen givit ut bl.a. rapporterna ”New Game – om unga och datorspel” (Ungdomsstyrelsen 2006) och ”Unga och nĂ€tverkskulturer” (Ungdomsstyrelsen 2007). Syftet med rapporterna har frĂ€mst varit att skapa förstĂ„else för hur nyare informationsteknologi pĂ„verkar ungdomars kultur- och fritidsvanor.

Enheten för internationellt samarbete handlÀgger EU:s utbytesprogram Ung och Aktiv i Europa, deltar i kommissionens nÀtverk för nationella kontor som arbetar med EU-utbyten och EU- information m.m. DÀrutöver finns en stabsenhet som arbetar med strategi- och ekonomifrÄgor samt administrativa frÄgor.

5.2.6Skolverket

I utredningens direktiv omnÀmns Myndigheten för skolutveckling (MSU) som en av de myndigheter som har ansvar för skydd av barn och unga. Denna myndighet upphörde den 1 oktober 2008 (SFS 2008:612). MSU hade till uppgift att stödja kommuner och andra huvudmÀn i deras utveckling av verksamheten sÄ att nationellt faststÀllda mÄl och likvÀrdighet i utbildningen uppnÄs. Mer konkret arbetade MSU bland annat med frÀmjande av kompetensutveckling av personal och stöd till anvÀndning av IT i förskola och skola. MedierÄdet har i samarbete med bland annat MSU genomfört en EU-finansierad kampanj för sÀkrare anvÀndning av Internet bland barn och unga. Under 2008 har den frÀmsta mÄlgruppen varit skolledare och rektorer (en nÀrmare redogörelse för kampanjen finns i avsnitt 5.2.2).

I samband med att MSU upphörde övergick en stor del av myndighetens verksamhet till Statens skolverk. Statens skolverk Àr förvaltningsmyndighet för det offentliga skolvÀsendet och för den av det allmÀnna anordnade förskoleverksamheten och skolbarnomsorgen (1 § förordningen [2008:612] med instruktion för Statens skolverk).

Skolverket har tagit över ansvaret frĂ„n MSU för det nationella utvecklingsstödet. En del av det ansvaret Ă€r att stödja anvĂ€ndningen av IT i skolan och förskolan. Skolverket har webbplatser som erbjuder pedagoger stödmaterial för kompetensutveckling pĂ„ omrĂ„det. En del av detta Ă€r ”Kolla KĂ€llan”, en webbplats som innehĂ„ller material om informationssökning, kĂ€llkritik och ungas nĂ€tkulturer. ”Kolla kĂ€llan” vĂ€nder sig till lĂ€rare och bibliotekarier pĂ„ alla skolans stadier (www.kollakallan.se). En underavdelning av

112

SOU 2009:51 Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen

”Kolla kĂ€llan” kallas ”SĂ€ker pĂ„ nĂ€tet” och vĂ€nder sig till den som vill lĂ€ra sig mer om ungas liv och sĂ€kerhet pĂ„ nĂ€tet. DĂ€r finns lĂ€nkar till webbkurser för lĂ€rare, sĂ€kerhetstips för lĂ€rare, förĂ€ldrar och barn, faktarutor och information om pĂ„gĂ„ende projekt inom omrĂ„det.

5.2.7Statens folkhÀlsoinstitut

Statens folkhÀlsoinstitut (FHI) Àr en statlig myndighet under Socialdepartementet som har till uppgift att frÀmja hÀlsa och förebygga sjukdomar och skador (1 § förordningen [2007:1214] med instruktion för Statens folkhÀlsoinstitut). SÀrskild vikt ska enligt instruktionen fÀstas vid insatser för de grupper som Àr utsatta för de största hÀlsoriskerna.

FHI ansvarar för sektorsövergripande uppföljning och utvÀrdering av insatser inom folkhÀlsoomrÄdet samt utövar tillsyn inom alkohol-, narkotika- och tobaksomrÄdet. Dessutom fungerar institutet som ett nationellt kunskapscentrum för metoder och strategier pÄ folkhÀlsoomrÄdet (1 § FHI:s instruktion). Verksamheten har vetenskaplig förankring och bedrivs i nÀra samarbete med andra statliga myndigheter, kommuner, landsting och organisationer (www.fhi.se).

En del av FHI:s uppdrag rör barns och ungdomars hÀlsa. Arbetet bestÄr i att sammanstÀlla kunskap om bestÀmningsfaktorer och effekter av hÀlsofrÀmjande insatser. En viktig del av arbetet Àr att göra denna kunskap tillgÀnglig för beslutsfattare inom stat, kommuner, landsting och andra organisationer.

I FHI:s uppdrag ingĂ„r ocksĂ„ frĂ„gor om spelberoende. Det Ă€r spel om pengar som avses. NĂ€r det gĂ€ller datorspel har FHI dĂ€remot inte nĂ„got uppdrag. Spel om pengar och datorspel nĂ€rmar sig dock alltmer varandra och det Ă€r enligt FHI svĂ„rt att upprĂ€tthĂ„lla grĂ€nserna mellan dem. FHI har en nationell stödlinje för personer med spelproblem och anhöriga till spelberoende. Dit ringer det Ă€ven personer som har frĂ„gor om datorspel. Även i övrigt fĂ„r myndigheten samtal och e-post om datorspel. Trots att datorspel inte ingĂ„r i uppdraget Ă€r TV- och datorspel ett av de omrĂ„den som Ă€r i fokus i den longitudinella befolkningsstudie om spel och hĂ€lsa (SWELOGS) som FHI fĂ„tt i uppdrag av regeringen att genomföra. FHI har Ă€ven genomfört en undersökning bland kommunerna för

113

Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen SOU 2009:51

att ta reda pÄ hur de arbetar med spelberoende och i samband dÀrmed Àven stÀllt frÄgor om datorspelande.

FHI genomförde Ă„r 2005 en genomgĂ„ng av den forskning som bedrivits om effekter av att spela TV- och datorspel, ”HĂ€lsoeffekter av tv- och datorspelande. En systematisk genomgĂ„ng av vetenskapliga studier” av Anton Lager och Sven Bremberg (Statens folkhĂ€lsoinstitut R 2005:18). Under vĂ„ren 2009 har FHI pĂ„börjat en uppdatering av denna forskningsrapport.

5.2.8Socialstyrelsen

Socialstyrelsen Àr en statlig myndighet för verksamhet som rör hÀlso- och sjukvÄrd och annan medicinsk verksamhet, tandvÄrd, hÀlsoskydd, smittskydd, socialtjÀnst, stöd och service till vissa funktionshindrade samt frÄgor om alkohol och missbruksmedel, allt i den utstrÀckning det inte Àr en uppgift för nÄgon annan statlig myndighet att handlÀgga sÄdana Àrenden. Socialstyrelsen ska vidare enligt 1 § förordningen (2007:1202) med instruktion för Socialstyrelsen verka för god hÀlsa och social vÀlfÀrd samt omsorg och vÄrd av hög kvalitet pÄ lika villkor för hela befolkningen. Myndigheten lyder under Socialdepartementet.

En av flera sÀrskilda uppgifter för Socialstyrelsen Àr att samordna de statliga insatserna inom socialtjÀnst och hÀlso- och sjukvÄrd nÀr det gÀller barn och ungdom (3 § Socialstyrelsens instruktion).

Verksamheten Àr till övervÀgande del riktad till personal, ansvariga och beslutsfattare inom de nu nÀmnda omrÄdena. Uppgiften innebÀr att samla in, sammanstÀlla, analysera och förmedla kunskap, ta fram normer baserade pÄ lagstiftning och kunskap, utöva tillsyn för att se till att normerna följs och för att minimera risker samt utföra andra myndighetsuppgifter som t.ex. att ansvara för hÀlsodataregister och officiell statistik.

5.2.9Nordicom

Nordicom (Nordiskt Informationscenter för Medie- och Kommunikationsforskning) Àr ett nordiskt kunskapscenter för medie- och kommunikationsomrÄdet. Med utgÄngspunkt i den akademiska forskningen samlar Nordicom in, bearbetar och förmedlar kunskap

114

SOU 2009:51 Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen

till olika brukargrupper i Norden, Europa och övriga vÀrlden. Ar- betet har till syfte att utveckla mediekunskapen och bidra till att forskningens resultat görs synliga i behandlingen av mediefrÄgor pÄ olika nivÄer i bÄde offentlig och privat verksamhet. Ett viktigt inslag i Nordicoms verksamhet Àr ocksÄ att frÀmja kontakter och samarbeten med medie- och kommunikationsmiljöer i andra delar av vÀrlden.

Nordicom Ă€r en institution inom Nordiska MinisterrĂ„det. Nordicoms ledning och största delen av den nordiska verksamheten Ă€r knuten till Göteborgs universitet men Nordicom har ocksĂ„ nationell verksamhet vid universiteten i Göteborg, Århus, Bergen och Tammerfors. Verksamheten finansieras genom anslag frĂ„n Nordiska MinisterrĂ„det, nationella medel (fakultetsanslag och andra statsanslag), externa uppdragsgivare och försĂ€ljningsintĂ€kter.

Arbetet inom Nordicom bedrivs i tvĂ„ huvudfĂ„ror som kan betecknas som ”kommunikation och samverkan inom forskarsamhĂ€llet” och ”kommunikation och samverkan mellan forskningen och samhĂ€llet”.

Nordicom har mÄnga olika funktioner. En viktig funktion Àr att vara en dokumentationscentral för medie- och kommunikationsomrÄdet i Norden. Det som dokumenteras Àr vilken forskning som bedrivs, vem som genomför den och var resultaten finns att hÀmta. Olika forskningsdatabaser om bl.a. litteratur och pÄgÄende forskning uppdateras fortlöpande och Àr tillgÀngliga via Internet.

Nordicom bedriver Àven en förlagsverksamhet som ger ut en nordisk tidskrift, en engelsksprÄkig tidskrift samt antologier och rapporter pÄ flera sprÄk. DÀrtill Àr Nordicom ett forskningsinstitut som följer medieutvecklingen, utarbetar mediestatistik, kartlÀgger mediemarknaden och analyserar trender. Resultaten redovisas i olika skriftserier.

Nordicom har vidare sedan mer Ă€n tio Ă„r tillbaka ett uppdrag av UNESCO att vara ett internationellt kunskapscenter vad gĂ€ller barn, unga och medier – the International Clearinghouse on Children, Youth and Media. Arbetet bygger pĂ„ ett globalt nĂ€tverk som har omkring tusen medlemmar i flertalet av vĂ€rldens lĂ€nder. Det Ă€r inriktat pĂ„ att klarlĂ€gga den kunskap som finns om barn, unga och medier frĂ„n flera olika perspektiv pĂ„ skilda hĂ„ll i vĂ€rlden.

115

Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen SOU 2009:51

5.3Branschorganisationer

5.3.1Sveriges Videodistributörers Förening

Sveriges Videodistributörers Förening (SVF) Àr en branschorganisation för videodistributörer som har tio medlemmar, bl.a. 20th Century Fox Home Entertainment AB, Nordisk Film AB, Sandrew Metronome Distribution Sverige AB, AB Svensk Filmindustri, Universal Pictures Nordic AB och Walt Disney Studios Home Entertainment. Föreningen organiserar omkring 85 procent av det totala antalet distributörsföretag som Àr verksamma i Sverige (distributörer av pornografisk film inte inrÀknade).

Numera stÄr försÀljningen av film för 80 procent av branschens intÀkter medan endast 20 procent kommer frÄn uthyrning av film. Det finns inte nÄgon branschorganisation för företagen i detaljistledet, dvs. bland dem som sÀljer eller hyr ut filmerna till konsumenter.

NÀr det gÀller mÀrkning finns det frÄn SVF:s sida en rekommendation till medlemmarna att anvÀnda den ÄldersgrÀns som BiografbyrÄn har gett en film. I de fall BiografbyrÄn inte har granskat en film finns inte nÄgra rekommendationer för hur mÀrkningen ska ske. Eftersom det Àr en gemensam nordisk marknad för filmer pÄ video, dvd och motsvarande anvÀnder sig distributörerna ofta av den ÄldersgrÀns som beslutats i nÄgot av de andra nordiska lÀnderna.

5.3.2Dataspelsbranschen

Dataspelsbranschen Àr en branschorganisation som samlar hela dataspelsbranschen, sÄvÀl utvecklare och producenter som förlag och distributörer. Organisationen Àr ett samarbete mellan MDTS (Multimedia, Dator- & TV-spel), som Àr en branschorganisation för distributörer och förlag (t.ex. Activision Blizzard, Atari, Bergsala och Electronic Arts), och Spelplan-ASGD (Association of Swedish Game Developers), som Àr en branschförening för utvecklare och producenter i Sverige (t.ex. Avalanche Studios och EA DICE).

Dataspelsbranschen har i egenskap av branschorganisation till uppgift att erbjuda medlemsservice och förmedla kontakter och arbetar ocksÄ bland annat med att stÀrka kunskapen om branschen samt samlar statistik, anordnar utbildningar och samordnar exportsatsningar. Organisationen arbetar för branschen som helhet och

116

SOU 2009:51 Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen

för dess talan i media och gentemot utomstÄende beslutsfattare och myndigheter, t.ex. som remissinstans.

Dataspelsbranschen informerar om PEGI-mÀrkningen (avsnitt 4.5.1) och uppmanar medlemmarna att anvÀnda den. De flesta medlemsföretag Àr anslutna till PEGI-systemet. Bland förlagen och distributörerna, som Àr de som ger ut spelen och sÀljer dem, Àr 99 procent (sett till försÀljningen) anslutna till PEGI. Bland utvecklarna Àr andelen företag som Àr anslutna till systemet inte lika stor.

Dataspelsbranschen samarbetar med de största ÄterförsÀljarna av spel för att verka för att ÄldersmÀrkningssystemet följs Àven i försÀljningsledet. Organisationen samverkar Àven sedan flera Är med MedierÄdet rörande informationsbroschyrer, kampanjer mot ÄterförsÀljare m.m.

5.3.3IT&Telekomföretagen

IT&Telekomföretagen Àr en branschorganisation för företag inom IT- och telekomsektorn som har drygt 900 medlemsföretag. Organisationen Àr Àven ett arbetsgivarförbund med en sÀrskild arbetsgivarsektion inom Almegagruppen med anslutning till Svenskt NÀringsliv. Den som Àr medlem i IT&Telekomföretagen Àr skyldig att följa föreningens affÀrsregler (2 § IT&Telekomföretagens stadgar).

IT&Telekomföretagens övergripande uppgift Àr att (hÀr bortses frÄn arbetet som arbetsgivarorganisation) tillvarata och frÀmja medlemmarnas gemensamma intressen som kommersiella företag i branschen. Bland de sÀrskilda uppgifterna mÀrks bl.a. att tillvarata medlemmarnas intressen i branschfrÄgor, verka för en sund utveckling av branschen samt branschens varor och tjÀnster, att skapa konkurrensneutrala villkor och förutsÀttningar för branschens företag, att företrÀda medlemmarnas branschintresse gentemot myndigheter, organisationer och massmedia och att fungera som remissinstans i frÄgor av betydelse för branschen.

IT&Telekomföretagen har tillsammans med bl.a. Rikspolisstyrelsen, Post- och telestyrelsen samt MedierÄdet stÄtt bakom ett initiativ av organisationen ECPAT för att hindra tillgÄng till och spridning av material pÄ Internet som skildrar övergrepp mot barn. Sedan Är 2005 samarbetar tolv Internetleverantörer med Rikskriminalpolisen för att blockera sajter med övergreppsbilder av barn i syfte att minska förekomsten av sÄdant material pÄ Internet

117

Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen SOU 2009:51

(www.itotelekomforetagen.se). Enligt ECPAT blockerar Internetleverantörerna i dag mellan 20 000 och 30 000 försök varje dygn att nÄ dessa sidor. IT&Telekomföretagen deltar ocksÄ i samarbetet Surfa Lugnt (se vidare avsnitt 5.5.5).

5.3.4BitoS

BitoS Àr en branschorganisation för Internetaktörer som startades 1996. Det Àr en ideell förening med omkring 40 medlemsföretag. Organisationens huvudsakliga uppgifter Àr att representera och marknadsföra Internetbranschen gentemot relevanta intressenter, att fungera som remissinstans gentemot politiker och andra organisationer/föreningar, att arbeta med etiska frÄgor i syfte att stÀrka förtroendet för Internet, att skapa instrument för mÀtning av exempelvis besök pÄ hemsidor samt att verka för kunskapsspridning om Internetbranschen (www.bitos.org).

I samarbete med ett stort antal branschaktörer har BitoS tagit fram etiska riktlinjer i syfte att sajter ska hĂ„lla en hög kvalitet för besökare och annonsörer. Riktlinjerna föreskriver bl.a. att uppenbart olagligt innehĂ„ll ska tas bort omedelbart, att det ska finnas tydliga kontaktuppgifter till det företag som stĂ„r bakom sajten och att det ska finnas en genvĂ€g för att anmĂ€la trakasserier och anstötliga inlĂ€gg. Medlemsföretag som följer riktlinjerna har möjlighet att bli en certifierad sajt med rĂ€tt att anvĂ€nda logotypen för ”Certifierad sajt”. Arbetet med Certifierad sajt lanserades den 19 december 2008 och frĂ„n start var drygt 20 sajter certifierade, dĂ€ribland www.aftonbladet.se, www.expressen.se, www.passagen.se och www.spray.se.

BitoS samarbetar med MedierĂ„det rörande frĂ„gor om etik och sĂ€kerhet pĂ„ Internet. Tillsammans med MedierĂ„det har organisationen tagit fram ett informationsmaterial benĂ€mnt ”Tio tips till förĂ€ldrar om Internet”. Dessutom deltar BitoS i EU-projekt som syftar till ett sĂ€krare Internet.

5.3.5MORGAN

MORGAN Àr en branschorganisation för företag verksamma inom den svenska mobila tjÀnstesektorn. Medlemmarna finns inom omrÄdena innehÄllstjÀnster, underhÄllning, rösttjÀnster, sms och andra

118

SOU 2009:51 Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen

bÀrartjÀnster samt teknikleverantörer till dessa. MORGAN Àr en ekonomisk förening. Syftet med MORGAN Àr att verka för medlemsföretagens intressen i press, gentemot kunder och allmÀnhet samt att vara en kommunikationskanal i kontakterna mellan branschen och övriga intressenter. Ett av MORGANs uppdrag bestÄr i att ta fram gemensamma etiska regler för branschen (Code of Conduct). Den nu gÀllande Code of Conduct trÀdde i kraft den 15 oktober 2008. Reglerna gÀller vid distribution av mobila betalteletjÀnster och positionsbaserade tjÀnster i Sverige. Reglerna har tagits fram av MORGAN och svenska mobiloperatörer. Avsikten Àr att reglerna ska följas av MORGANs medlemmar samt att operatörerna i sina avtal med tjÀnsteleverantörer skall ÄlÀgga dessa att följa reglerna (www.morganforum.com/regler/code-of-conduct).

5.3.6Etiska RÄdet för betalteletjÀnster (ERB)

Etiska RÄdet för BetalteletjÀnster (ERB) Àr en fristÄende och oberoende stiftelse som enligt sina stadgar har till uppgift att upprÀtta och vidmakthÄlla etiska regler för innehÄllet i betalteletjÀnster och deras marknadsföring samt att pröva Àrenden som gÀller innehÄll och marknadsföring av sÄdan information (www.etiskaradet.se).

Stiftelsen bildades 1994 under namnet Etiska RÄdet för Betalsamtal. ERB tar emot klagomÄl och synpunkter frÄn allmÀnheten pÄ betalteletjÀnster. KlagomÄlen prövas av ERB utifrÄn de etiska regler som rÄdet har upprÀttat.

ERB deltar i internationellt arbete pÄ omrÄdet genom organisationen International Audiotex Regulators Network (IARN).

5.3.7Konsumenternas tele- och internetbyrÄ (KTIB)

Konsumenternas tele- och InternetbyrÄ, KTIB, Àr en sjÀlvstÀndig organisation som ger objektiv information och vÀgledning kostnadsfritt till konsumenter kring tele- och Internetabonnemang (www.ktib.se).

KTIB:s vision Àr att lösa och förebygga konsumentproblem pÄ tele- och Internetmarknaden. Dess övergripande mÄl Àr att som en sjÀlvstÀndig och opartisk organisation tillhandahÄlla tydlig och lÀttillgÀnglig information och rÄdgivning till alla konsumenter, konsumentvÀgledare samt medier.

119

Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen SOU 2009:51

5.3.8ISFE

ISFE (Interactive Software Federation of Europe) bildades 1998 för att representera interaktiva innehÄllsleverantörers intressen gentemot EU och internationella institutioner. Sedan 2002 ingÄr företag frÄn alla EU:s 27 medlemslÀnder samt frÄn Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein i organisationen. ISFE representerar medlemmarnas intressen gentemot intressenter som EU:s institutioner, internationella organisationer och allmÀnheten.

En av de frÄgor som ISFE arbetat sÀrskilt med Àr frÄgan om skydd av minderÄriga och att ge konsumentinformation. ISFE arbetar för att bekrÀfta den interaktiva mjukvaruindustrins roll som en ansvarstagande industri genom att förbÀttra olika medel att informera europeiska konsumenter om innehÄllet i dess produkter och deras lÀmplighet för olika Äldersgrupper. ISFE har initierat och utarbetat sjÀlvregleringssystemet PEGI för ÄldersmÀrkning av TV- och datorspel (se vidare avsnitt 4.5.1).

5.4Intresseorganisationer

5.4.1BRIS

Barnens RĂ€tt I SamhĂ€llet (BRIS) Ă€r en ideell, partipolitiskt och religiöst obunden organisation som arbetar för att bistĂ„ barn och ungdomar som far illa. BRIS fungerar som en lĂ€nk mellan barn, vuxna och övriga samhĂ€llet. KĂ€rnan i verksamheten Ă€r Barnens HjĂ€lptelefon och BRIS-mejlen dit barn och ungdomar upp till 18 Ă„r anonymt och utan kostnad kan vĂ€nda sig nĂ€r de behöver stöd av en vuxen. Under senare Ă„r har BRIS startat försöksverksamhet med en chatt. Sedan AllmĂ€nna arvsfonden i mars 2009 beviljat ekonomiskt stöd Ă€r planen att BRIS-chatten om tre Ă„r ska ha öppettider som Ă€r jĂ€mförbara med Barnens hjĂ€lptelefon och att BRIS dĂ„ ska kunna fortsĂ€tta att driva den som en ordinarie stödverksamhet (”Barnen, BRIS och it”, 2009, se nedan). BRIS stödverksamhet bedrivs sedan 2003 Ă€ven genom BRIS Forum som bl.a. bestĂ„r av ett diskussionsforum. Alla inlĂ€gg pĂ„ BRIS Forum lĂ€ses av en vuxen person pĂ„ BRIS innan de publiceras.

BRIS Ă€r ett riksförbund med fem regionala kanslier. Verksamheten bygger pĂ„ frivilligt arbete samt ekonomiska bidrag och gĂ„vor frĂ„n privata och offentliga givare (BRIS, ”Barnen, BRIS och it. En

120

SOU 2009:51 Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen

studie av ungas kontakter med BRIS om Internet, it och mobiltelefoni”, 2008).

BRIS har under Ă„ren 2007 och 2008 samarbetat med MedierĂ„det i projektet Det unga Internet, som delvis finansierats av EU. Projektet syftar till sĂ€krare anvĂ€ndning av Internet bland barn och unga. BRIS har bidragit med en s.k. helpline dit barn kan vĂ€nda sig med frĂ„gor eller oro kring sin InternetanvĂ€ndning (Radio- och TV- verket, ”Medieutveckling 2008”, s. 144). Som en del i det projektet har BRIS Ă€ven sammanstĂ€llt de stödjande barnkontakter som var IT-relaterade under Ă„ren 2006, 2007 och 2008 och redovisat sammanstĂ€llningarna i rapporter (se t.ex. ”Barnen, BRIS och it. Om BRIS som en aktör pĂ„ Internet samt om ungas kontakter med BRIS om Internet, datorer och mobiltelefoner”, 2009).

5.4.2Friends

Friends Àr en ideell organisation som Àr politiskt och religiöst obunden. Verksamheten finansieras via skolor, stiftelser och företag. MÄlet med Friends arbete Àr att barn och unga ska kÀnna sig trygga och slippa utsÀttas för mobbning och andra krÀnkningar. Friends samarbetar med skolan och med idrottsrörelsen för att motverka mobbning. Friends verksamhetsidé Àr att utbilda barn och vuxna i förebyggande arbete mot mobbning och annan krÀnkande behandling. Genom att ge kunskap och verktyg samt pÄverka attityder och sjÀlvkÀnsla hjÀlper Friends skolor och idrottsföreningar att fÄ igÄng ett lÄngsiktigt arbete mot mobbning (www.friends.se).

Friends har ett utbildningskoncept i tre delar för de skolor som Àr intresserade. Den första delen bestÄr i utbildning av personalen om mobbning som sker fysiskt, psykiskt, verbalt och via Internet. NÀsta del utgörs av Äldersanpassade teaterförestÀllningar för skolans elever. Efter teatern diskuterar eleverna klassvis med sin klassförestÄndare om frÄgor om mobbning. Klasserna fÄr ocksÄ vÀlja kompisstödjare. I den tredje delen kommer representanter frÄn Friends till skolan och utbildar dem som blivit valda till kompisstödjare. Friends erbjuder ocksÄ skolrÄdgivning till de skolor som deltar i utbildningen, vilket innebÀr att skolorna kan ringa till Friends för att fÄ hjÀlp med frÄgor som rör mobbning. Det finns liknande utbildningskoncept för idrottsföreningar, men dÀr Àr det förÀldrar och ledare som utbildas.

121

Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen SOU 2009:51

Det finns sÀrskilda utbildningar om nÀtmobbning i form av förelÀsningar riktade till förÀldrar och lÀrare. Friends har vidare samarbetat mycket med MedierÄdet genom att hÄlla förelÀsningar tillsammans med rÄdet. Representanter för Friends och MedierÄdet har ocksÄ samverkat i ett bokprojekt.

5.4.3RĂ€dda Barnen

RÀdda Barnen Àr en politiskt och religiöst obunden folkrörelse med verksamhet i Sverige och i Ätta regioner runt om i vÀrlden. Arbetet bedrivs med barnkonventionen som grund och har som mÄl att barn ska fÄ det bÀttre och att barns rÀttigheter ska respekteras. Ett av de viktigaste arbetsomrÄdena Àr att skydda barn frÄn vÄld och sexuella övergrepp.

RÀdda Barnen har arbetat mot barnpornografi pÄ Internet sedan slutet av 1999. Det har framför allt skett via Hotline som störde trafiken mellan pedofiler pÄ Internet. Det arbetet har övertagits av organisationen ECPAT (se avsnitt 5.4.4).

Barn som utsatts för sexuella övergrepp pÄ Internet kan fÄ stöd hos RÀdda Barnens Centrum för barn och unga i kris.

5.4.4ECPAT Sverige

ECPAT Sverige Àr en ideell förening som arbetar med att förebygga och stoppa barnsexhandel (barnpornografi, trafficking och barnsexturism). Som ett led i detta arbete utarbetar ECPAT Sverige Àven regler och tips för ett sÀkert surfande för barn och unga. Tipsen riktar sig sÄvÀl till barn och unga som till vuxna. ECPAT deltar ocksÄ i det samarbete med Rikspolisstyrelsen och IT&Telekomföretagen som tidigare nÀmnts med blockering av sajter med övergreppsbilder av barn (se avsnitt 5.3.3).

ECPAT administrerar sedan 2005 ECPAT Hotline. Det Àr en s.k. hotline som via ett webbformulÀr tar emot tips frÄn allmÀnheten om misstÀnkt barnpornografi, barnsexturism och mÀnniskohandel av minderÄriga för sexuella syften (trafficking). ECPAT Hotline finansieras genom bidrag frÄn fonder, privatpersoner och nÀringslivet, bl.a. TeliaSonera Sverige, Bredbandsbolaget och .se (www.ecpathotline.se).

122

SOU 2009:51 Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen

Via ECPATs hemsida kan man ocksĂ„ ladda ned nĂ„got som kallas ”Keep my net clean”. Det Ă€r ett s.k. plug-in som lĂ€gger sig som en knapp i webblĂ€saren. Om man trĂ€ffar pĂ„ barnpornografi pĂ„ nĂ€tet klickar man pĂ„ knappen och kommer dĂ„ genast till ett anmĂ€lningsformulĂ€r dĂ€r anmĂ€lan gĂ„r till ECPAT Hotline (www.ecpat.se).

5.4.5Fryshuset - NĂ€tvandrarna

Fryshuset Àr en stiftelse (med KFUM Söder som huvudman) som har verksamheter i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. Fryshuset fungerar som en mötesplats för ungdomar och organisationen bedriver mÄnga olika projekt och verksamheter.

Fryshusets NÀtvandrare har till uppgift att finnas som ett vuxenstöd för barn och ungdomar pÄ nÀtet. Det sker genom att fyra personer fungerar som ett slags fritidsledare pÄ nÀtet sÄvÀl pÄ kommersiella webbplatser som pÄ Fryshusets egen hemsida. NÀtvandrarna deltar i diskussioner pÄ öppna forum sÄsom Ungdomar.se, Playahead och Lunarstorm. PÄ vissa sajter, som t.ex. Ungdomar.se, stÄr de ocksÄ för en frÄgelÄda. Huvudsakligen Àr arbetet dock mer uppsökande. Onlineverksamheten innefattar Internet, olika communities, chattprogram och andra onlinemiljöer sÄsom sociala datorspel.

Syftet med NÀtvandrarna Àr att finnas som en tillfÀllig kontakt för ungdomar att prata med, fÄ stöd av och vid behov fÄ hjÀlp att komma i kontakt med andra professionella. NÀtvandrarna Àr alltid öppna med sin nÀrvaro pÄ ett forum och det blir i allmÀnhet lugnare nÀr ungdomarna vet att vuxna Àr nÀrvarande. PÄ det sÀttet bidrar NÀtvandrarna till en sÀkrare tillvaro pÄ nÀtet Àven om det inte Àr det primÀra syftet med verksamheten.

En del av de frÄgor som NÀtvandrarna fÄr frÄn ungdomar Àr relaterade till medieanvÀndning, men de Àr inte överrepresenterade. Det Àr mest generella problem som ungdomarna vill prata med NÀtvandrarna om, t.ex. kÀrleksproblem.

En annan del av Fryshusets online-verksamhet Àr NÀtverket, som Àr ett samarbete mellan Fryshuset, 15 ideella organisationer och de flesta av landets kommuner. Syftet har varit att skapa ett kontaktnÀt med fÀltassistenter i kommunerna som kan hjÀlpa ungdomar som NÀtvandrarna fÄtt kontakt med och som behöver professionell hjÀlp. De ideella organisationer som ingÄr deltar med rÄdgivning. FrÄn början var det huvudsakligen ett sÀtt för NÀt-

123

Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen SOU 2009:51

vandrarna att slussa hjÀlpbehövande vidare. Numera Àr NÀtverket ett stöd för fÀltarbetarna. Projektet finansieras av AllmÀnna arvsfonden.

5.5Projekt och samarbeten

5.5.1Safer Internet plus Programme 2005–2008

Safer Internet plus-programmet pĂ„gick under fyra Ă„r, 2005–2008, och hade fyra huvudsyften: att motverka olagligt innehĂ„ll, att hantera oönskat och skadligt innehĂ„ll, att verka för sĂ€krare miljö samt medvetandegörande (awareness raising). Programmet skulle leda till en sĂ€krare anvĂ€ndning av Internet och andra nya onlineteknologier, sĂ€rskilt med sikte pĂ„ barn och ungdomar.

Arbetet har samordnats i olika nÀtverksprojekt, bl.a. Insafe (se avsnitt 5.5.3), EU Kids Online (se avsnitt 5.5.4), INHOPE (som arbetar för att öka allmÀnhetens möjligheter att anmÀla olagligt innehÄll pÄ Internet genom införande av s.k. hotlines), SIP-bench (undersökningar som genomförs bland anvÀndare i syfte att utveckla tekniker för sÀkrare InternetanvÀndning bland barn och unga) och Youth Protection Roundtable.

5.5.2Safer Internet Programme 2009–2013

Den 16 december 20081 antog Europaparlamentet ett nytt program kallat Safer Internet Programme som ska pĂ„gĂ„ Ă„ren 2009–2013 med en budget om 55 miljoner euro. Programmet bygger vidare pĂ„ Safer Internet plus-programmet men omfattar inte enbart olagligt och skadligt innehĂ„ll utan Ă€ven skadligt upptrĂ€dande sĂ„som s.k. grooming (nĂ€r vuxna försöker fĂ„ kontakt med minderĂ„riga i sexuella syften) och mobbning. Programmet kommer att hjĂ€lpa till med finansiering av projekt

‱som ska öka den allmĂ€nna medvetenheten (public awareness);

‱som förser allmĂ€nheten med ett nĂ€tverk av kontakter för att rapportera olagligt och skadligt innehĂ„ll och uppförande, sĂ€rskilt material innehĂ„llande sexuella övergrepp pĂ„ barn, grooming och nĂ€tmobbning;

1 Parlamentets och rÄdets beslut nr 1351/2008/EG den 16 december 2008 (EGT L 348/118 den 24.12.2008).

124

SOU 2009:51 Den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen

‱frĂ€mja initiativ till sjĂ€lvreglering pĂ„ omrĂ„det och ta hjĂ€lp av barn för att skapa en sĂ€krare online-miljö;

‱skapa en kunskapsbank om nya trender i anvĂ€ndandet av onlineteknologier och deras konsekvenser för barns liv.

5.5.3Insafe

Insafe Ă€r ett europeiskt nĂ€tverk som bestĂ„r av nationella nav, en “awareness node” i varje medlemsland. NĂ€tverket koordinerar aktioner och verktyg för ökad medvetenheten om InternetsĂ€kerhet i Europa. Det Ă€r bildat och delfinansieras inom ramen för EU- kommissionens Safer Internet plus-program. Det Ă€r MedierĂ„det som Ă€r Sveriges awareness node. (www.saferinternet.org)

5.5.4EU Kids Online

EU Kids Online Àr ett projekt som pÄgÄtt sedan 2006 och som ska fortsÀtta Àven under 2009. Syftet med projektet Àr att undersöka europeisk forskning om kulturella och kontextuella frÄgor samt riskfrÄgor betrÀffande barns sÀkra anvÀndning av Internet och nya medier i 21 olika lÀnder. Projektet finansieras av Safer Internet plus-programmet.

5.5.5Surfa Lugnt

Surfa Lugnt Àr ett samarbetsprojekt med syfte att med kunskap hjÀlpa svenskar att i samband med anvÀndande av Internet undvika att drabbas av och sprida virus vidare, att fÄ bukt med skrÀpmejl samt att upptÀcka bedrÀgeriförsök (s.k. phishing) pÄ Internet. Bakom kampanjen stÄr bl.a. Post- och telestyrelsen, Myndigheten för samhÀllsskydd och beredskap, Telia, Sveriges Kommuner och Landsting, Datainspektionen, IT&Telekomföretagen och Microsoft.

Surfa Lugnt har en sÀrskild del av sin hemsida som vÀnder sig till unga anvÀndare av Internet eller anhöriga till dem. DÀr finns tips om hur anvÀndningen av Internet kan göras sÀkrare och tryggare (www.surfalugnt.se).

125

6 Internationell utblick

6.1Inledning

I detta avsnitt finns en redogörelse för de bestÀmmelser om granskning av rörliga bilder som finns i nÄgra andra lÀnder med sÀrskild koncentration pÄ de nordiska grannlÀnderna. Det kan nÀmnas att Àven Island och FÀröarna har avskaffat censuren för filmer avsedda att visas för vuxna.

Uppgifterna har inhĂ€mtats frĂ€mst genom rĂ€ttsdatabaser och – betrĂ€ffande NederlĂ€nderna, Storbritannien och Tyskland – de svar som dessa lĂ€nders regeringar har lĂ€mnat pĂ„ det samrĂ„d som föregĂ„tt EU-kommissionens meddelande om skydd av bl.a. minderĂ„riga i samband med anvĂ€ndning av videospel (se nedan). Information har ocksĂ„ hĂ€mtats pĂ„ de berörda myndigheternas hemsidor och – i frĂ„ga om Danmark och Norge – genom kontakt med företrĂ€dare för berörda myndigheter.

NÀr det gÀller skydd av minderÄriga i samband med anvÀndning av dator- och TV-spel finns det en redogörelse för de olika medlemslÀndernas regleringar i kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rÄdet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om skydd av konsumenter, sÀrskilt minderÄriga, i samband med anvÀndning av videospel, KOM(2008) 207 slutlig.

6.2Danmark

6.2.1Granskning av filmer m.m. avsedda för barn

I Danmark avskaffades filmcensuren för vuxna redan 1969. DÀremot kvarstÄr krav pÄ förhandsgranskning och godkÀnnande för filmer som ska visas offentligt för barn under 15 Är.

Enligt 20 § filmloven (lov om film, nr 186 af 12/03/1997) ska varje film som visas offentligt eller som förvÀrvsmÀssigt sÀljs, hyrs

127

Internationell utblick SOU 2009:51

eller lÄnas ut offentligt i Danmark till barn under 11 och 15 Är, dessförinnan vara godkÀnd för barn i den aktuella Äldersgruppen av MedierÄdet for BÞrn og Unge (i det följande benÀmnt MedierÄdet).

En film som distributören inte har för avsikt att visa för eller sÀlja, hyra ut eller lÄna ut offentligt till barn under 15 Är behöver dÀremot inte lÀmnas in för granskning. I stÀllet mÀrker distributören sjÀlv filmen, videogrammet, dvd:n etc. med 15-ÄrsgrÀns. SÄdana filmer behöver alltsÄ inte heller anmÀlas eller registreras. DÀremot mÄste alla filmer mÀrkas i enlighet med reglerna i bekendtgÞrelse om MedierÄdet for BÞrn og Unge (BEK nr 30 af 16/01/1998). Reglerna innebÀr bl.a. att MedierÄdets klassificering ska anges genom sÀrskilda symboler som ska finnas pÄ förpackningen till ett videogram eller en dvd.

Det finns vidare regler om att distributörer och biografÀgare mÄste upplysa om MedierÄdets klassificering av filmen i samband med annonsering m.m. av biograffilm. I reklam m.m. för filmer som inte Àr granskade av MedierÄdet ska det anges att de Àr godkÀnda för barn frÄn 15 Är. Den som bryter mot reglerna för mÀrkning kan straffas med böter (23 § bekendtgÞrelsen).

Kravet pĂ„ MedierĂ„dets godkĂ€nnande i enlighet med vad som ovan sagts gĂ€ller ”film”. Med film förstĂ„s enligt 1 § andra stycket filmloven levande bilder av varje art oavsett upptagnings- eller förevisningsform, bl.a. fotografiska filmer och videogram. TV-sĂ€ndningar undantas uttryckligen. Enligt 11 § i den ovannĂ€mnda bekendtgĂžrelsen fĂ„r vissa filmer visas offentligt utan MedierĂ„dets klassificering, nĂ€mligen dels film, om innehĂ„llet Ă€r av uppenbart oskadlig karaktĂ€r och som uteslutande innehĂ„ller information om eller reklam för varor och tjĂ€nster samt film som visas i samband med filmfestivaler, kulturinitiativ o.d. Trailers Ă€r dock inte undantagna utan ska klassificeras av MedierĂ„det under samma förutsĂ€ttningar som filmer och videogram m.m.

6.2.2ÅldersgrĂ€nser för film

Bedömningen av vilken ÄldersgrÀns som bör ÄsÀttas en film görs utifrÄn om filmen kan antas vara skadlig för barn i den aktuella Äldersgruppen. De ÄldersgrÀnser som kan bli aktuella Àr att filmen godkÀnns för alla, att filmen godkÀnns för alla men avrÄdes för barn som inte fyllt 7 Är, att filmen godkÀnns för barn som har fyllt 11 Är eller att filmen godkÀnns för barn som har fyllt 15 Är (20 § andra stycket filmloven). Alla filmer fÄr dock visas offentligt för barn som har fyllt 7 Är och som Àr i sÀllskap med en förÀlder eller annan

128

SOU 2009:51 Internationell utblick

vuxen (20 § tredje stycket filmloven). ÅldersgrĂ€nserna Ă€r alltsĂ„ rekommendationer som förĂ€ldrarna kan sĂ€tta sig över om de anser att det Ă€r lĂ€mpligt. I de fall barn kommer till en biograf eller ett uthyrnings-, försĂ€ljnings- eller utlĂ„ningsstĂ€lle för film utan nĂ„gon vuxen i sĂ€llskap Ă€r Ă„ldersgrĂ€nserna dock absoluta.

Vid bedömningen av om filmen kan antas vara skadlig för barn ska beaktas om filmen innehÄller scener som kan antas verka förrÄande pÄ barn och unga, nÀmligen genom att försvaga deras hÀmningar mot att anvÀnda vÄld. Det ska vidare tas hÀnsyn till om filmen innehÄller sexuella skildringar som efter rÄdets bedömning inte bör visas för barn under 11 respektive 15 Är. Dessutom ska det tillmÀtas vikt om filmen kan verka skrÀmmande eller framkalla Ängest hos mindre barn. Det Àr MedierÄdet som faststÀller vilka kriterier som ska gÀlla för Äldersklassificeringen.

6.2.3MedierÄdets Äldersklassificering

MedierÄdet granskar omkring 1 000 filmer per Är, dÀrav Àr ca 200 biograffilmer, 200 trailers/reklamfilmer och 600 dvd:er. MedierÄdet bestÄr av sju personer som Àr utnÀmnda av Kulturministern. Tre av rÄdets medlemmar Àr experter pÄ barn, tvÄ har kunskap om filmbranschen, en representerar kultur-, medie- och forsningsomrÄdet och en medlem representerar konsumentintressen.

Filmgranskningen och Ă„ldersklassificeringen utförs av ”Vurderingsudvalget”, som bestĂ„r av MedierĂ„dets ordförande och de andra medlemmar av rĂ„det som Ă€r experter pĂ„ barn. De benĂ€mns censorer och utför uppdraget vid sidan av sitt ordinarie heltidsarbete.

Varje film granskas av en censor. Klassificeringarna och censorernas motiveringar till klassificeringarna finns tillgÀngliga via MedierÄdets hemsida. PÄ sÄ sÀtt fÄr förÀldrar och andra vuxna vÀgledning för att kunna fatta vÀlgrundande beslut om vilka filmer deras barn ska fÄ se.

MedierÄdet fÄr in omkring fem överklaganden Ärligen. RÄdet gör dÄ en omprövning inom myndigheten men i en annan sammansÀttning Àn vid det första beslutet.

129

Internationell utblick SOU 2009:51

6.2.4Avgifter

MedierÄdet fÄr ta ut avgifter till hel eller delvis tÀckning av kostnaden för Äldersklassificeringen av film. Regler om avgifter och om avgifternas storlek meddelas av Kulturministern. I 22 § bekendtgÞrelsen om MedierÄdet for BÞrn og Unge anges att avgiften berÀknas med ett fast belopp (12,78 DKK) per minut av filmens speltid. Vid slutlig klassificering av en film som tidigare granskats pÄ prov samt vid omklassificering av en tidigare klassificerad film betalas halv avgift.

6.2.5Sanktioner

Enligt 21 § filmloven har den som visar film offentligt eller den som förvÀrvsmÀssigt sÀljer, hyr ut eller pÄ annat sÀtt sprider film offentligt i Danmark skyldighet att mÀrka eller pÄ annat sÀtt upplysa om filmers lÀmplighet för barn och unga i överensstÀmmelse med de bedömningar som MedierÄdet har gjort. NÀrmare föreskrifter om hur mÀrkningen ska göras finns i bekendtgÞrelsen om MedierÄdet for BÞrn og Unge (se ovan). Den som bryter mot regeln kan straffas med böter (se 25 § första stycket filmloven).

Även övertrĂ€delser av regeln i 20 § första stycket filmloven om att filmer som visas offentligt för eller förvĂ€rvsmĂ€ssigt sĂ€ljs, hyrs ut eller lĂ„nas ut offentligt i Danmark till barn under 11 och 15 Ă„r dessförinnan ska vara godkĂ€nda av MedierĂ„det för barn i den aktuella Ă„ldersgruppen kan straffas med böter (se 25 § första stycket filmloven). Det innebĂ€r att en biografĂ€gare som slĂ€pper in barn under 11 respektive 15 Ă„r pĂ„ en film som Ă€r godkĂ€nd först frĂ„n 11 respektive 15 Ă„r kan bli straffrĂ€ttsligt ansvarig. Detsamma gĂ€ller den som förvĂ€rvsmĂ€ssigt hyr ut, lĂ„nar ut eller sĂ€ljer filmer till den som inte har uppnĂ„tt den föreskrivna Ă„ldersgrĂ€nsen.

6.2.6TV- och datorspel

Danmark har inte nÄgra regler om att TV- och datorspel ska klassificeras av en myndighet. I stÀllet anvÀnder branschen PEGI- systemet (se avsnitt 4.5.1) som har stor utbredning och acceptans pÄ den danska marknaden.

130

SOU 2009:51 Internationell utblick

6.2.7MedierÄdet for BÞrn og Unge Àr ansvarig myndighet

MedierĂ„det for BĂžrn og Unge bildades i samband med att filmloven trĂ€dde i kraft 1997. RĂ„det har dels uppgifter som tidigare utfördes av Statens Filmcensur, dels en rad nya informations- och vĂ€gledningsuppgifter, bl.a. avseende nyare medier sĂ„som Internet, mobiltelefoner samt dator- och TV-spel. RĂ„dets primĂ€ra uppgift Ă€r att granska film och videogram för att skydda barn och unga. DĂ€rutöver ska rĂ„det faststĂ€lla de överordnade kriterierna för att vĂ€rdera film, att vĂ€gleda och upplysa förĂ€ldrar m.fl. om lĂ€mpligheten av film och medier för barn och unga, att vara rĂ„dgivare och bistĂ„ ministern, att ingĂ„ i en aktiv dialog med andra institutioner och organisationer nationellt, bl.a. TV- bolagen, samt att delta i nordiskt och internationellt samarbete. MedierĂ„det Ă€r ”awareness node” för Danmark i det europeiska nĂ€tverket Insafe (se avsnitt 5.5.3).

6.3Finland

6.3.1Granskning av ”bildprogram”

Filmcensuren för vuxna avskaffades i Finland Är 2001. Numera gÀller att bildprogram som Àr avsedda för personer som Àr myndiga inte behöver granskas pÄ förhand. DÀremot ska de anmÀlas till Statens filmgranskningsbyrÄ. Bildprogram som ska förevisas och spridas i Finland till personer under 18 Är mÄste dock förhandsgranskas och ges en Äldersklassificering.

Lagen om granskning av bildprogram (25.8.2000/775), som trÀdde i kraft den 1 januari 2001, gÀller granskning av bildprogram och sÀrskilt om sÄdana begrÀnsningar i frÄga om visning och spridning av dem som Àr nödvÀndiga för att skydda barn (1 §). Med bildprogram avses en film eller en annan upptagning som Àr avsedd att ses i form av rörliga bilder, sÄsom filmband, videokassetter, dataskivor eller bildskivor (2 § p. 1).

Huvudregeln Àr att ett bildprogram inte fÄr visas offentligt eller spridas bland personer under 18 Är förrÀn det har godkÀnts för visning och spridning (3 § lagen om granskning av bildprogram). Undantagna frÄn huvudregeln Àr dels interaktiva bildprogram (dvs. bildprogram dÀr anvÀndaren kan pÄverka de hÀndelser som syns i bildrutan, sÄsom dator- och TV-spel), dels vissa andra typer av bildprogram. Bland dessa kan nÀmnas bildprogram som framstÀllts uteslutande för utbildningsÀndamÄl eller andra kulturrelaterade ÀndamÄl, vetenskaplig forsk-

131

Internationell utblick SOU 2009:51

ning eller fritidssysselsÀttning, för marknadsföring, som uteslutande eller huvudsakligen innehÄller musikframföranden, eller som enbart innehÄller aktuellt nyhetsstoff (4 § nÀmnda lag).

6.3.2ÅldersgrĂ€nser för film och andra bildprogram

I Finland tillĂ€mpas Ă„ldersgrĂ€nserna tillĂ„ten för alla, 7 Ă„r, 11 Ă„r, 13 Ă„r, 15 Ă„r eller 18 Ă„r. ÅldersgrĂ€nserna Ă€r bindande. Det finns ett undantag för film som visas offentligt (dvs. i huvudsak biograffilm). SĂ„dan film fĂ„r visas Ă€ven för ett barn som med högst tvĂ„ Ă„r underskrider den Ă„ldersgrĂ€ns som har godkĂ€nts för programmet, om barnet Ă€r i sĂ€llskap med en person som har fyllt 18 Ă„r. Undantaget omfattar dock inte den högsta Ă„ldersgrĂ€nsen (18 Ă„r).

Avgörande för Ă„ldersklassificeringen Ă€r om ett bildprogram bedöms ha ett innehĂ„ll som Ă€r skadligt för barns utveckling. Som pĂ„ detta sĂ€tt skadligt betraktas program som pĂ„ grund av sina vĂ„ldsinslag eller sitt sexuella innehĂ„ll eller genom att inge skrĂ€ck eller pĂ„ nĂ„got annat jĂ€mförbart sĂ€tt Ă€r Ă€gnat att inverka skadligt pĂ„ barns utveckling. Vid bedömningen av ett bildprogram ska beaktas ”i vilket sammanhang och pĂ„ vilket sĂ€tt hĂ€ndelserna i programmet skildras” (7 § lagen om granskning av bildprogram). ÅldersgrĂ€nserna sĂ€tts alltsĂ„ utifrĂ„n en skadlighetsbedömning och inte utifrĂ„n en lĂ€mplighetsbedömning.

Statens filmgranskningsbyrÄ ska godkÀnna bildprogrammet för att förevisas för och distribueras till personer i alla Äldrar, om det inte Àr skadligt för barns utveckling, eller ocksÄ stÀlla upp en ÄldersgrÀns för dess förevisande och spridande. FilmgranskningsbyrÄn kan som villkor för godkÀnnande av ett bildprogram ÄlÀgga sökanden att ta bort avsnitt i programmet som bedöms vara skadliga för barns utveckling (8 § andra stycket lagen om granskning av bildprogram).

PÄ förpackningen till bildprogram som sÀljs, hyrs ut eller pÄ annat sÀtt sprids ska det finnas uppgifter om bl.a. ÄldergrÀns och identifieringsnummer. Information om Äsatta ÄldersgrÀnser mÄste Àven anges i samband med marknadsföring av bildprogrammen.

Beslut av Statens filmgranskningsbyrÄ om granskning, visning och spridning av bildprogram fÄr överklagas hos Statens filmnÀmnd (18 § lagen om granskning av bildprogram).

132

SOU 2009:51 Internationell utblick

6.3.3StraffrÀttslig reglering

I 17 kap. 17 § strafflagen kriminaliseras spridning av vÄldsskildring. Den straffbara gÀrningen bestÄr i att saluföra, hyra ut eller sprida eller i detta syfte tillverka eller införa till landet filmer eller andra rörliga bilder eller upptagningar som innehÄller rörliga bilder som visar rÄtt vÄld. Straffet Àr böter eller fÀngelse i högst tvÄ Är. Om det ska anses befogat att Äterge vÄld pÄ grund av att filmen eller upptagningen Àr av sÄdan natur att den tjÀnar spridning av information eller pÄ grund av att den uppenbart har ett konstnÀrligt vÀrde ska dock inte dömas till ansvar. Om framstÀllningen har granskats och godkÀnts för visning enligt lagen om granskning av bildprogram ska inte heller dömas till ansvar.

Enligt 17 kap. 18 § strafflagen ska bland annat den som tillverkar, saluför eller till uthyrning bjuder ut eller pĂ„ annat sĂ€tt sprider bilder eller bildupptagningar som pĂ„ ett sedlighetssĂ„rande sĂ€tt visar barn, vĂ„ld eller könsumgĂ€nge med djur dömas för spridning av pornografisk bild till böter eller fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r. Även försök Ă€r straffbart.

I 17 kap. 18 b § strafflagen finns ett straffbud som straffbelÀgger olaglig visning eller spridning av bildprogram bland minderÄriga. För detta brott ska den dömas

”som offentligt

1)för personer under aderton Är visar eller bland dem sprider ett bildprogram som inte har godkÀnts för visning eller spridning med stöd av 8 § i lagen om granskning av bildprogram,

2)visar eller sprider ett bildprogram i strid med den ÄldersgrÀnsklassificering som faststÀllts med stöd av 8 § nÀmnda lag, eller

3)för personer under aderton Ă„r visar eller bland dem sprider ett ogranskat bildprogram, som enligt 8 § i nĂ€mnda lag borde ha förbjudits eller för vars visning eller spridning borde ha faststĂ€llts en i förhĂ„llande till personens Ă„lder högre Ă„ldersgrĂ€ns, om bildprogrammet hade granskats”.

Straffet Àr böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader.

Slutligen föreskrivs i 17 kap. 20 § att den som i förvĂ€rvssyfte bl.a. ”till en person som inte har fyllt 15 Ă„r överlĂ„ter - - - bilder, bildupptagningar eller föremĂ„l som Ă€r sedlighetssĂ„rande och dĂ€rigenom Ă€gnade att vĂ€cka allmĂ€n anstöt, skall för sedlighetssĂ„rande marknadsföring dömas till böter eller fĂ€ngelse i högst sex mĂ„nader.”

133

Internationell utblick SOU 2009:51

6.3.4Dator- och TV-spel

Alla dator- och TV-spel ska anmÀlas till Statens filmgranskningsbyrÄ. Spelen behöver inte förhandsgranskas men filmgranskningsbyrÄn ska registrera dem med den ÄldersgrÀns som framstÀllaren eller importören har rekommenderat. Rekommendationen kan utgÄ frÄn de ÄldersmÀrkningar som gÀller för icke-interaktiva bildprogram (filmer, dvd:er etc.) och som Àr angivna i lag. För de flesta spel finns en Äldersanteckning enligt PEGI-systemet (3 Är, 7 Är, 12 Är, 16 Är eller 18 Är (se avsnitt 4.5.1). Finns inte nÄgon PEGI-klassificering för spelet ska det alltsÄ ha en finlÀndsk Äldersklassificering.

Statens filmgranskningsbyrÄ kan förordna att ett spel ska granskas om det finns skÀl att misstÀnka att bildprogrammet innehÄller material som Àr skadligt för barn. Spelets importör eller tillverkare kan ocksÄ pÄ frivillig vÀg lÀmna in det för granskning. Om spelet har granskats av filmgranskningsbyrÄn Àr den angivna ÄldersgrÀnsen alltid bindande. I övriga fall gÀller att de lÀgre ÄldersgrÀnserna Àr rekommendationer medan ÄldersgrÀnsen 18 Är alltid Àr bindande, dvs. det Àr förbjudet att sÀlja sÄdana spel till nÄgon som Àr under 18 Är.

6.3.5Lagen om granskning av bildprogram omfattar Àven bestÀll-TV-tjÀnster

Med begreppet bestÀll-TV avses enligt 1 kap. 2 § lagen om granskning av bildprogram en tjÀnst dÀr ett bildprogram och dess programinnehÄll hÄlls tillgÀngligt för allmÀnheten genom förmedling i telenÀtet, bland annat via Internet. Med spridning menas enligt samma bestÀmmelse att bildprogram erbjuds allmÀnheten för köp, hyra, lÄn eller pÄ annat sÀtt för överlÄtelse samt att bestÀll-TV erbjuds. Detta innebÀr att lagens föreskrifter om granskning av bildprogram Àven innefattar bildprogram som erbjuds som s.k. video-on-demand.

Den som tillhandahÄller en sÄdan tjÀnst ska göra en anmÀlan eller granskningsansökan till Statens filmgranskningsbyrÄ avseende alla de bildprogram som tillhandahÄlls. Det Äligger ocksÄ den som tillhandahÄller en bestÀllprogramtjÀnst att se till att det inte distribueras bildprogram inom tjÀnsten i strid med ÄldersgrÀnserna.

134

SOU 2009:51 Internationell utblick

6.3.6Sanktioner

I 23 § lagen om granskning av bildprogram föreskrivs att den som uppsÄtligen

1)för personer under 18 Är visar eller bland dem sprider ett bildprogram innan det har godkÀnts för visning för och spridning bland minderÄriga pÄ det sÀtt som föreskrivs i lagen,

2)visar eller sprider ett bildprogram för vilket inte har gjorts anmÀlan till Statens filmgranskningsbyrÄ eller som

3)visar eller sprider ett bildprogram pÄ vilket eller i samband med vilket inte finns anteckningar i föreskriven ordning

ska dömas för brott mot bestÀmmelserna om granskning av bildprogram till böter. Detta gÀller dock inte om gÀrningen Àr straffbar enligt nÄgon av de tidigare nÀmnda bestÀmmelserna i strafflagen (se avsnitt 6.3.3).

6.3.7Avgifter

Statens filmgranskningsbyrÄ och Statens filmnÀmnd har rÀtt att ta ut avgift för sina beslut enligt lagen om granskning av bildprogram. Avgiftens storlek bestÀms av myndigheten sjÀlv med iakttagande av bland annat lagen om grunderna för avgifter till staten.

För nÀrvarande Àr avgiften för granskning av bildprogram 2 euro för varje pÄbörjad minut av programmet. För den tid av programmets speltid som överstiger fyra timmar Àr avgiften 1,50 euro per minut. AnmÀlan av bildprogram Àr dÀremot kostnadsfri.

6.4Norge

6.4.1Film för offentlig visning

År 2004 avskaffades filmcensuren för vuxna i Norge. Numera Ă€r det tillrĂ€ckligt att film och videogram som ska visas förvĂ€rvsmĂ€ssigt (”i nĂŠring”) registreras hos Medietilsynet (4 § lov 1987-05-15 nr 21 om film og videogram, nedan kallad filmog videogramlova). Film eller videogram som ska visas förvĂ€rvsmĂ€ssigt för personer under 18 Ă„r mĂ„ste dock förhandsgranskas och godkĂ€nnas av Medietilsynet. Myndigheten ska faststĂ€lla en Ă„ldersgrĂ€ns för dessa filmer.

Undantag frÄn kravet pÄ förhandsgranskning och godkÀnnande gÀller för filmer eller videogram som innehÄller enbart program

135

Internationell utblick SOU 2009:51

som tidigare har sÀnts i norsk TV eller som producerats av ett statligt eller kommunalt organ, upptagningar frÄn offentliga arrangemang, musik, idrott, dokumentÀrer, aktualiteter, nyheter, undervisningsmaterial eller reklam (§ 4-3 b) forskrift 1999-12-20 nr 1515 om film og videogram). Medietilsynet kan dÀrutöver efter ansökan göra undantag frÄn kravet pÄ förhandskontroll för filmer och videogram som har importerats till landet för att visas vid festivaler, filmveckor eller i samband med officiella kulturarrangemang.

GrÀnserna för vad som Àr tillÄtet att skildra i bild bestÀms av straffrÀttsliga bestÀmmelser som bl.a. föreskriver förbud mot spridning av grov pornografi och grovt underhÄllningsvÄld. Medietilsynet kan inte förbjuda att filmer eller delar av filmer visas pÄ bio Àven om myndigheten antar att en film strider mot straffbestÀmmelserna. DÀremot fÄr sÄdana filmer inte visas förvÀrvsmÀssigt för personer under 18 Är. Distributören och biografÀgaren Àr straffrÀttsligt ansvariga för innehÄllet (se vidare avsnitt 6.4.3).

Medietilsynet fÄr inte godkÀnna bilder för visning som myndigheten anser strider mot 13 a § filmog videogramlova. I den bestÀmmesen förbjuds förvÀrvsmÀssig visning av vissa filmer och videogram som krÀnker anstÀndigheten, t.ex. filmer eller videogram som innehÄller nÀrgÄende och omfattande skildringar av sexuell aktivitet, och som inte kan anses försvarliga utifrÄn nÄgot konstnÀrligt, vetenskapligt, informationsmÀssigt eller liknande perspektiv.

Det krÀvs, med vissa undantag, tillstÄnd av kommunen för att fÄ visa eller omsÀtta filmer eller videogram offentligt i nÀringsverksamhet. Kommunen fÄr faststÀlla tillstÄndsvillkor för offentlig visning av film och videogram. Kommunen och Medietilsynet har ocksÄ rÀtt att genomföra nödvÀndiga kontroller av att den tillstÄndspliktiga verksamheten drivs i enlighet med gÀllande regler, se 2 § filmog videogramlova.

6.4.2Registrering av videogram

Enligt 1 § tredje stycket filmog videogramlova avses med videogram en elektronisk signal för lagring och Ätergivning av levande bilder som Àr lagrad pÄ ett medium eller en informationsbÀrare.

Liksom för filmer gÀller att videogram som ska visas förvÀrvsmÀssigt först ska vara registrerade hos Medietilsynet. SÄdana videogram som ska visas förvÀrvsmÀssigt för personer under 18 Är mÄste först vara godkÀnda av Medietilsynet. Undantag gÀller för videogram som

136

SOU 2009:51 Internationell utblick

visas pÄ hotellrum samt för videogram som enbart innehÄller exempelvis sport, nyheter eller reklam (§ 4-3 forskriften om film og videogram).

Även videogram som ska sĂ€ljas eller hyras ut förvĂ€rvsmĂ€ssigt ska först registreras i ett videogramregister som förs av Medietilsynet (7 § filmog videogramlova). PĂ„ begĂ€ran av en distributör kan Medietilsynet förhandsgranska ett videogram innan det registreras. Videogram som Medietilsynet anser strider mot 204 § eller 382 § straffeloven (se vidare avsnitt 6.4.3) kan inte registreras.

Enligt uppgift frÄn Medietilsynet ger videogramgregistret en översikt över vilka filmer som Äldersklassificeras i Norge. Alla filmer som Äldersklassificerats för visning pÄ biografer publiceras i Medietilsynets filmdatabas. Denna ger information för sÄvÀl bransch som publik. Registret ger ocksÄ en översikt över vem som Àr straffrÀttsligt ansvarig distributör för respektive film och anvÀnds ocksÄ som grund för berÀkning av film- och videogramavgiften.

Videogram som ska distribueras i nÀringsverksamhet ska mÀrkas av distributören (8 § filmog videogramlova). Av mÀrkningen ska bland annat framgÄ av distributören rekommenderad ÄldersgrÀns. Om filmen Àr granskad av Medietilsynet, exempelvis pÄ grund av att den tidigare har visats pÄ bio, bör ÄldersgrÀnsen inte understiga den som Medietilsynet faststÀllt att gÀlla för den offentliga visningen.

Enligt 2 § femte stycket filmog videogramlova fÄr videogram inte sÀljas eller hyras eller lÄnas ut (omsÀttas) till den som inte har uppnÄtt den ÄldersgrÀns som Àr faststÀlld för videogrammet.

6.4.3StraffrÀttslig reglering

Enligt 382 § straffeloven (1902-05-22-10) straffas den som ger ut eller utbjuder till försÀljning eller uthyrning eller pÄ annat sÀtt försöker sprida film, videogram eller liknande dÀr det i underhÄllningssyfte har gjorts otillbörligt bruk av grova vÄldsskildringar med böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader eller bÄda delar. Detsamma gÀller den som pÄ sÄdant sÀtt anvÀnder grova vÄldsskildringar vid offentlig visning, t.ex. i TV-sÀndning eller i förmedling av sÄdan sÀndning i Norge. Om Medietilsynet efter förhandsgranskning har godkÀnt filmen eller videogrammet för offentlig visning eller förvÀrvsmÀssig omsÀttning kan straffansvar dock inte utkrÀvas.

I 204 § straffeloven förbjuds pornografi. Enligt den bestÀmmelsen kan bl.a. den som ger ut, sÀljer eller pÄ annat sÀtt försöker

137

Internationell utblick SOU 2009:51

sprida pornografi eller som överlÄter pornografi till personer under 18 Är dömas till böter eller fÀngelse högst tre Är. Med pornografi i bestÀmmelsens mening avses sexuella skildringar som framstÄr som stötande eller som pÄ annat sÀtt Àr Àgnade att ha en mÀnskligt nedvÀrderande eller förrÄande verkan, bl.a. sexuella skildringar dÀr det anvÀnds lik, djur, vÄld och tvÄng. Som pornografi rÀknas dÀremot inte sexuella skildringar som fÄr anses försvarliga utifrÄn ett konstnÀrligt, vetenskapligt, informationsmÀssigt eller liknande syfte. Filmer eller videogram som Medietillsynet har förhandskontrollerat och godkÀnt för offentlig visning eller spridning kan inte föranleda ansvar.

I 204 a § straffeloven finns ett förbud mot barnpornografi.

Det Àr distributören och biografen som Àr straffrÀttsligt ansvariga. Distributörerna Àr ocksÄ ansvariga för att försÀljning och uthyrning av filmer (videogram) inte stÄr i strid med straffelovens bestÀmmelser om vÄld och pornografi. Om Medietilsynet gör bedömningen att en film som har granskats för Äldersklassificering strider mot 382 § straffeloven Àr myndigheten skyldig att informera distributören om detta. Det Àr dock distributören eller biografÀgaren sjÀlv som avgör om filmen ska visas offentligt eller inte.

6.4.4ÅldersgrĂ€nser för film

Film som ska visas förvĂ€rvsmĂ€ssigt ska antingen godkĂ€nnas för alla Ă„ldrar, för 7 Ă„r och Ă€ldre, 11 Ă„r och Ă€ldre eller 15 Ă„r och Ă€ldre (5 § filmog videogramlova). Vid Ă„ldersklassificeringen ska Medietilsynet lĂ€gga avgörande vikt vid om filmen eller videogrammet kan pĂ„verka psyket eller rĂ€ttskĂ€nslan (”sinn eller rettsomgrep”) pĂ„ ett skadligt sĂ€tt.

Om en film inte lÀmnas in för Äldersklassificering fÄr den automatiskt en 18-ÄrsgrÀns. Medietilsynet kan enbart ge en film 15-ÄrsgrÀns eller lÀgre. Om en film inte kan fÄ en 15-ÄrsgrÀns eller lÀgre fÄr filmen visas med 18-ÄrsgrÀns. Medietilsynet kan besluta att en film inte fÄr visas med 15-ÄrsgrÀns eller lÀgre Àven om den inte strider mot bestÀmmelserna i straffloven. SÄ Àr fallet om filmen innehÄller sÄ starka skildringar att den antas kunna ha en skadlig effekt pÄ ungdomar under 18 Är. Det gÀller för filmer med ett sÀrskilt starkt uttryck, t.ex. filmer som innehÄller kraftigt Ängestskapande scener i kombination med brutala vÄldsskildringar, eller filmer med kombinationen sex, tvÄng och vÄld. Under 2008 gjorde Medietilsynet denna bedömning endast betrÀffande en film (Doomsday).

138

SOU 2009:51 Internationell utblick

Om ett barn Àr i sÀllskap med förÀlder eller annan vuxen kan barn frÄn 4 Är tillÄtas se film eller videogram som Àr godkÀnda frÄn 7 Är, barn frÄn 8 Är kan tillÄtas se film och videogram som Àr godkÀnda frÄn 11 Är och ungdomar frÄn 12 Är kan tillÄtas se film och videogram som Àr godkÀnda för Äldersgruppen 15 Är och Àldre. 18-ÄrsgrÀnsen Àr dock absolut, dvs. den som inte har fyllt 18 Är fÄr inte medges tilltrÀde till en visning av filmen ens i sÀllskap med en vuxen.

Medietilsynets beslut om ÄldersgrÀnser för biograffilmer kan överklagas av distributören av filmen eller av Barneombodet (den norska motsvarigheten till Barnombudsmannen) till Klagenemnda for film og videogram (kap. 6. forskrift om film og videogram).

Det finns ett bemyndigande för departementet att i föreskrifter göra undantag frĂ„n Ă„ldersgrĂ€nserna för barn upp till ett Ă„r. NĂ„gra sĂ„dana regler om s.k. ”baby-kino” har inte meddelats Ă€nnu men det finns ett förslag som varit ute pĂ„ remiss. Remisstiden gick ut den 1 april 2009.

6.4.5Sanktioner

Den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryter mot lagens bestÀmmelser eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av lagen kan straffas med böter eller fÀngelse i högst tre mÄnader eller med bÄda delar (13 § filmog videogramlova).

Det Àr inte tillÄtet att förvÀrvsmÀssigt visa film eller videogram som krÀnker anstÀndighet, inklusive filmer eller videogram som innehÄller nÀrgÄngna och omfattande skildringar av sexuell aktivitet (13 a § filmog videogramlova). Skildringar som fÄr rÀknas som försvarliga utifrÄn ett konstnÀrligt, vetenskapligt, informationsmÀssigt eller liknande syfte anses inte krÀnka anstÀndigheten. Den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryter mot dessa föreskrifter straffas med böter eller med fÀngelse i högst tre mÄnader. Detta gÀller dock inte om en film eller ett videogram har godkÀnts av Medietilsynet efter förhandsgranskning.

Filmog videogramlova innehÄller dÀrutöver en straffbestÀmmelse som innebÀr att den ansvarige ledaren för en distributionsfirma kan straffas med böter eller fÀngelse högst tre mÄnader om han eller hon förvÀrvsmÀssigt omsÀtter videogram som har ett innehÄll som Àr straffbart enligt 204 § eller 382 § straffelova (14 § filmog videogramlova).

139

Internationell utblick SOU 2009:51

6.4.6Avgifter

För förhandskontroll av film och videogram tar Medietilsynet ut en avgift baserad pÄ filmens eller videogrammets speltid (§ 4-5 forskriften om film og videogram). Departementet faststÀller avgiftens storlek som för nÀrvarande uppgÄr till 90 NOK per 100 meter film för första bedömningen och dÀrefter 45 NOK för kopiorna. SÄvÀl avgiftens storlek som berÀkningsgrund kommer sannolikt att Àndras under det nÀrmaste Äret som en följd av digitaliseringen av biograferna.

Medietilsynet har vidare rÀtt att ta ut en avgift för registrering och mÀrkning av videogram för förvÀrvsmÀssig omsÀttning (§ 10-1 forskriften om film og videogram). LikasÄ tas en avgift ut vid frivillig förhandsgranskning av videogram. Den baseras pÄ filmens speltid (§ 10-3 i forskriften).

6.4.7Medietilsynet Àr ansvarig myndighet

Som angetts i det föregÄende Àr Medietilsynet den myndighet som har till uppgift att sÀtta ÄldersgrÀnser för biograffilm och som handhar registreringen av filmer och videogram.

Medietilsynet utövar tillsyn över hela medieomrÄdet i Norge. Myndigheten övervakar att reglerna för radio- och TV-sÀndningar följs och Àr tillstÄnds- och registreringsmyndighet för lokala och andra radio- och TV-sÀndningar. Medietilsynet hanterar Àven presstöd till tidningar och sÀrskilda publikationer samt stödjer viss medieforskning. Dessutom bevakar myndigheten Àgarkoncentrationen pÄ mediemarknaden sÄvÀl nationellt som regionalt och beslutar om ingrepp mot förvÀrv av Àgarandelar som leder till för stark mediekoncentration.

Medietilsynet har Àven i uppdrag att öka medvetenheten om barns bruk av Internet och dataspel.

6.5NederlÀnderna

6.5.1Inledning

Sedan den 22 februari 2001 förekommer inte lÀngre filmcensur i NederlÀnderna. Det tidigare granskningssystemet ersattes dÄ av ett system med sjÀlvreglering som har till syfte att skydda minderÄriga frÄn skadligt innehÄll i media. Skyddet av barn och unga mot skadligt medieinnehÄll upprÀtthÄlls förutom genom denna sjÀlvreglering

140

SOU 2009:51 Internationell utblick

genom straffrÀttslig reglering och lagreglering pÄ radio- och TV- omrÄdet.

6.5.2StraffrÀttslig reglering

Den straffrĂ€ttsliga regleringen stĂ€ller upp restriktioner för vissa bilder oavsett vilket medium som Ă€r bĂ€rare av bilden. Det Ă€r frĂ„ga om bilder som, om de visas för en person under 16 Ă„r, kan skada vederbörande. Enligt artikel 240 a i den nederlĂ€ndska strafflagen döms den som förser eller erbjuder en person som han eller hon vet eller skĂ€ligen kan anta Ă€r under 16 Ă„r eller som för en sĂ„dan person visar en bild, eller ett föremĂ„l eller en databĂ€rare som innehĂ„ller en bild, vars visande kan anses vara skadligt för barn under 16 Ă„r till fĂ€ngelse i högst ett Ă„r eller böter (av fjĂ€rde graden, dvs. 16 750 euro). Detta innebĂ€r att det Ă€r straffbart att sĂ€lja eller hyra ut en dvd eller ett videogram med 16- Ă„rsgrĂ€ns till en person under 16 Ă„r. StraffbestĂ€mmelsen Ă€r Ă€ven tillĂ€mplig pĂ„ en biografĂ€gare som tillĂ„ter att ett barn under 16 Ă„r fĂ„r tilltrĂ€de till en film med 16-Ă„rsgrĂ€ns. Detta gĂ€ller oavsett om personen Ă€r i sĂ€llskap med en förĂ€lder eller annan vuxen (www.kijkwijzer.nl ”What is Kijkwijzer?”).

6.5.3SjĂ€lvregleringssystemet ”Kijkwijzer”

Det nederlĂ€ndska sjĂ€lvregleringssystemet kallas Kijkwijzer. Det har utvecklats under medverkan av NICAM (Netherlands Institute for the Classification of Audio-visual Media). NICAM bildades 1999 i nĂ€ra samarbete med Departementet för utbildning, kultur och vetenskap, Departementet för hĂ€lsa, vĂ€lfĂ€rd och sport och Justitiedepartementet. Kijkwijzer Ă€r ett klassificeringssystem som varnar förĂ€ldrar och lĂ€rare om frĂ„n vilken Ă„lder ett TV-program eller en film kan vara skadlig för barn. De Ă„ldersgrĂ€nser som tillĂ€mpas Ă€r: alla Ă„ldrar, 6 Ă„r, 9 Ă„r, 12 Ă„r och 16 Ă„r. Åldersrekommendationerna kompletteras i förekommande fall av piktogram som visar varför en viss Ă„ldersgrĂ€ns har valts. Det finns piktogram för vĂ„ld, skrĂ€ck, sex, diskriminering, drog- eller alkoholmissbruk och grovt sprĂ„k. ÅldersgrĂ€nsen Ă€r inte en lĂ€mplighetsrekommendation utan innebĂ€r enbart att barn under den angivna Ă„ldersgrĂ€nsen kan ta skada av innehĂ„llet. Kijkwijzer varnar alltsĂ„ för att det kan finnas skadliga bilder i ett TV-program eller en

141

Internationell utblick SOU 2009:51

film. Det slutliga ansvaret för vad barn fÄr titta pÄ ligger emellertid pÄ förÀldrarna.

Kijkwijzer tillÀmpas pÄ i princip alla audiovisuella produkter pÄ den nederlÀndska marknaden frÄn biograffilmer och TV-program till filmer pÄ dvd och videogram. NÀr det gÀller TV-program Àr nyhetsprogram och livesÀndningar undantagna eftersom de inte kan Äldersklassificeras pÄ förhand. Programföretagen mÄste dock beakta sÀndningstiden för sÄdana program och varna tittarna om eventuella starka bilder i förvÀg. Sedan april 2005 anvÀnds Kijkwijzer Àven för vissa mobiltelefontjÀnster. DÀremot omfattas inte Internet. NÀr det gÀller TV- och datorspel tillÀmpas PEGI-systemet.

De Äldersrekommendationer och piktogram som Kijkwijzer faststÀller anges i TV-guider, pÄ biografer, i filmguider, annonser, affischer och pÄ förpackningarna till dvd-filmer och videogram. Piktogrammen visas ocksÄ i början av TV-program. Rekommendationerna för TV- program finns dessutom pÄ en sÀrskild text-TV-sida.

6.5.4SÀrskilda regler för TV-sÀndningar

NÀr det gÀller TV-sÀndningar finns en medielag som bl.a. innehÄller bestÀmmelser som syftar till att skydda personer under 16 Är mot skadliga program, dvs. program som kan orsaka dem skada i deras fysiska, mentala eller moraliska utveckling. Lagen föreskriver att program av detta slag ska klassificeras och att hÀnsyn ska tas till sÀndningstiden. Den som bryter mot reglerna kan pÄföras en administrativ avgift om högst 135 000 euro. BestÀmmelsernas efterlevnad övervakas av Commissariaat voor de Media. Kijkwijzers Äldersrekommendationer Àr vÀgledande för sÀndningstiden för TV-program. Program som Äsatts ÄldersgrÀnserna alla Äldrar, 6 Är och 9 Är fÄr sÀndas nÀr som helst under dagen. Program med 12-ÄrsgrÀns fÄr visas först efter kl. 20.00 och program med 16-ÄrsgrÀns först efter kl. 22.00.

6.5.5Klassificeringen av filmer m.m.

Rent praktiskt gÄr Äldersklassificeringen till sÄ att TV-program- företag samt film- och videoföretag med hjÀlp av ett frÄgeformulÀr sjÀlva klassificerar sina produktioner. Specialutbildade anstÀllda, s.k. coders, fÄr efter att de har tittat pÄ ett program eller en film besvara femtio frÄgor om det de har sett. Svaren lÀmnas till

142

SOU 2009:51 Internationell utblick

Kijkwijzer via Internet och bearbetas av Kijkwijzers datorprogram som rÀknar ut vilken ÄldersgrÀns som ska sÀttas pÄ produktionen.

Alla företag och organisationer som Àr anslutna till NICAM Àr förpliktade att klassificera sina audiovisuella produktioner i enlighet med de regler som Kijkwijzer föreskriver och mÄste ocksÄ tillkÀnnage klassificeringen pÄ ett adekvat sÀtt. Efterlevnaden av reglerna övervakas av en överklagandenÀmnd (Complaints Committee) som har befogenhet att vidta sanktioner mot det företag som inte uppfyllt reglerna, frÄn tilldelning av varning till ÄlÀggande att betala en straffavgift om högst 135 000 euro. NÀmnden kan ocksÄ beordra om tillÀgg till en klassificering eller att sÀndningstiden för ett program ska Àndras.

Som nÀmnts ovan Àr NICAM ansvarigt för samordningen av Kijkwijzer-systemet, till vilket mer Àn 2 200 företag och organisationer Àr anslutna. I NICAM:s styrelse finns bÄde allmÀnheten och kommersiella programföretag, filmdistributörer och biografÀgare, distributörer och detaljister representerade. Till sin hjÀlp har NICAM en rÄdgivande kommitté som bestÄr av experter pÄ media, ungdomar, utbildning och vÀlfÀrd, representanter frÄn förÀldraorganisationer och andra samhÀllsorganisationer liksom frÄn de företag som Àr anslutna till NICAM.

Mediemyndigheten har regeringens uppdrag att övervaka hur vÀl det sjÀlvreglerande systemet efterlevs i praktiken. NICAM sjÀlv kvalitetssÀkrar systemet och utför dÀrutöver regelbundet tester av hur konsumenterna uppfattar och anvÀnder Kijkwijzer.

6.6Storbritannien

6.6.1Inledning

I Storbritannien sÀgs utgÄngspunkten vara att vuxna personer sjÀlva ska kunna bestÀmma vad de vill titta pÄ sÄ lÀnge som materialet Àr lagligt. Den yttersta grÀnsen för vad som Àr tillÄtet att visa utgörs sÄledes av straffbestÀmmelser som reglerar innehÄllet i bl.a. biograffilm, videogram och dvd.

All film som ska göras tillgÀnglig för allmÀnheten i Storbritannien, sÄvÀl sÄdan som ska visas pÄ biografer som filmer pÄ videogram och dvd för uthyrning och försÀljning, ska emellertid förhandsgranskas och tilldelas en ÄldersgrÀns. Det sker genom att filmerna lÀmnas in till British Board of Film Classification (BBFC)

143

Internationell utblick SOU 2009:51

som har att göra en Äldersklassificering och som dessutom har att kontrollera om innehÄllet i en film strider mot lag.

6.6.2StraffrÀttslig reglering

Allt material som publiceras, Ă€ven dator- och TV-spel, eller som offentliggörs i radioprogram, faller under lagen Obscene Publications Act 1959. En film kan anses obscen enligt den lagen om den, sedd som en helhet, har en tendens att ”deprave and corrupt” (ungefĂ€r demoralisera och fördĂ€rva) en betydande andel av dem som kan förmodas se den. Det Ă€r alltsĂ„ filmen som helhet som ska bedömas och enskilda scener mĂ„ste dĂ€rför ses i det större sammanhang som hela filmen utgör. En film som normalt skulle bedömas som obscen kan emellertid visas om det Ă€r i vetenskapligt, litterĂ€rt eller konstnĂ€rligt syfte, undervisningssyfte eller nĂ„got annat syfte som Ă€r av allmĂ€nt intresse (BBFC Student Guide s. 23).

Den nu nÀmnda lagen förbjuder bland annat distribution, cirkulation, försÀljning, uthyrning, utlÄning, och visning av filmer och bilder som faller in under den. Den gÀller bÄde online och offline.

Som nÀmndes inledningsvis har BBFC att bedöma om det material som understÀlls den för klassificering strider mot gÀllande straffbestÀmmelser. Utöver Obscene Publications Act finns det straffbestÀmmelser som förbjuder oanstÀndiga bilder av barn (barnpornografi) samt bilder som skildrar grymhet mot djur och rashat. Material som Àr olagligt ska klippas bort innan en film kan godkÀnnas. Om ett verk som helhet anses vara olagligt kan BBFC vÀgra att utfÀrda ett certifikat vilket innebÀr att det inte Àr godkÀnt för offentlig visning eller annan distribution till allmÀnheten.

Det finns vidare en straffbestÀmmelse med ett förbud mot att sprida en video eller dvd till nÄgon som inte har uppnÄtt den av BBFC faststÀllda ÄldersgrÀnsen. Straffet Àr fÀngelse högst sex mÄnader eller böter med upp till 5 000 brittiska pund. Att sprida en video eller dvd som inte har understÀllts BBFC:s bedömning eller som inte har fÄtt nÄgon ÄldersgrÀns straffas med upp till tvÄ Ärs fÀngelse eller böter (obegrÀnsat belopp).

144

SOU 2009:51 Internationell utblick

6.6.3Biograffilm

För att fÄ driva biografverksamhet i Storbritannien krÀvs tillstÄnd. Det Àr lokala myndigheter som beslutar om sÄdana tillstÄnd med stöd av Licensing Act 2003 (c. 17). Enligt denna lag ska det finnas ett obligatoriskt villkor i tillstÄndet om att tillstÄndshavaren förbinder sig att begrÀnsa barns tilltrÀde till filmvisningar i enlighet med de rekommendationer som BBFC utfÀrdar.

Den formella makten betrÀffande biograffilm ligger sÄledes kvar pÄ de lokala myndigheterna men i praktiken följer dessa BBFC:s bedömningar. Lokala myndigheter har dock befogenhet att Àndra BBFC:s beslut efter överklagande. De lokala myndigheterna kan alltsÄ godkÀnna filmer som BBFC inte har godkÀnt, förbjuda filmer som BBFC har godkÀnt, ta bort klipp som BBFC har gjort eller göra nya klipp. I de flesta fall accepteras dock de bedömningar som BBFC har gjort.

6.6.4Videogram, dvd-filmer m.m.

Video Recordings Act 1984 (c. 39) har till syfte att sÀkerstÀlla att barn inte fÄr tillgÄng till skadligt eller olÀmpligt material i form av filmer pÄ videogram och dvd. Lagen föreskriver Àven förhandsgranskning av vissa dator- och TV-spel, exempelvis sÄdana spel som innehÄller sex, vÄld eller tvÄng i samband med sex eller som visar grovt vÄld mot mÀnniskor eller djur (section 2 [1c] och [2] Video Recordings Act).

Vid bedömningen av om ett videograms eller en dvd-films (”video work”) lĂ€mplighet ska beslutsmyndigheten sĂ€rskilt beakta om det videogram etc. som Ă€r föremĂ„l för bedömning kan orsaka skada hos potentiella tittare eller, genom deras beteende, hos samhĂ€llet med hĂ€nsyn till hur filmen etc. behandlar kriminellt beteende, olagliga droger, vĂ„ld, skrĂ€ck eller sex (section 4 A (1) Video Recordings Act). Med potentiell tittare avses varje person, inklusive barn och unga, som kan tĂ€nkas se videogrammet i frĂ„ga om det godkĂ€nns för spridning.

Det Àr BBFC som har fÄtt i uppdrag att utföra den prövning som föreskrivs i Video Recordings Act och följaktligen utfÀrda det godkÀnnande som krÀvs för att videogram, dvd:er m.m. ska fÄ lov att spridas till den brittiska allmÀnheten.

145

Internationell utblick SOU 2009:51

6.6.5NÀrmare om BBFC:s prövning

De riktlinjer som BBFC följer Ă€r detaljerade och finns att tillgĂ„ via BBFC:s hemsida. Sammanfattningsvis Ă€r de huvudsakliga bedömningsgrunderna följande: Strider innehĂ„llet mot lag? Är det troligt att innehĂ„llet Ă€r skadligt för den berörda Ă„ldersgruppen? Är innehĂ„llet, i förhĂ„llande till den berörda Ă„ldersgruppen, klart oacceptabelt enligt allmĂ€n uppfattning?

Riktlinjerna tar hÀnsyn till alla tillÀmpliga bestÀmmelser i lag men Àven till allmÀnhetens uppfattning. Den senaste versionen av riktlinjerna Àr frÄn 2005 dÄ en omarbetning skedde som tog hÀnsyn till allmÀnhetens synpunkter pÄ de tidigare gÀllande riktlinjerna. BBFC beaktar vÄld och hur det presenteras men det Àr normalt endast dÄ vÄld skildras i ett sexuellt sammanhang som BBFC brukar vÀgra att godkÀnna en film eller en dvd för visning eller spridning.

I riktlinjerna föreskrivs sju olika Ă„lderskategorier. ”U” (Universal) betyder att en film Ă€r tillĂ„ten för alla. ”PG” (Parental Guidance) innebĂ€r att alla kan titta pĂ„ filmen men att vissa scener kan vara olĂ€mpliga för smĂ„ barn. ”12A” och ”12” Ă€r lĂ€mpliga för personer som Ă€r 12 Ă„r eller Ă€ldre men Ă€ven personer under den Ă„ldern fĂ„r se en film med ”12A”-klassificering i vuxens sĂ€llskap. Klassificeringen ”15” innebĂ€r att filmen Ă€r lĂ€mplig för personer som Ă€r 15 Ă„r eller Ă€ldre och ”18” att en film passar endast för vuxna. En film mĂ€rkt med ”R18” fĂ„r visas endast i speciella biografer med sĂ€rskilt tillstĂ„nd eller hyras ut eller sĂ€ljas i licensierade sexshopar och bara till personer som fyllt 18 Ă„r.

Klassificeringar kan skilja sig Ät mellan filmer som ska visas offentligt och filmer som distribueras för tittande i hemmet. Det har att göra med att BBFC vid klassificeringen av filmer pÄ videogram och dvd för hemmabruk mÄste ta hÀnsyn Àven till att det finns en ökad risk att personer som inte uppnÄtt ÄldersgrÀnsen för filmen tittar pÄ den och för att filmsekvenser spelas om och om igen eller ses lösryckt frÄn sitt sammanhang.

Vid sidan av Äldersklassificeringen ger BBFC Àven konsumentvÀgledning för filmer. Sedan 2004 anger flertalet av filmdistributörerna i Storbritannien dessa konsumentrÄd i marknadsföringen för alla filmer. Förutom att BBFC:s konsumentinformation finns med i reklamen eller pÄ förpackningarna av film, videogram, dvd och TV-spel publiceras den ocksÄ pÄ BBFC:s hemsida pÄ Internet (www.bbfc.co.uk).

146

SOU 2009:51 Internationell utblick

6.6.6Om British Board of Film Classification (BBFC)

BBFC stod ursprungligen för The British Board of Film Censors, vilken bildades av filmindustrin Är 1912. Vid den tiden tillÀmpade de lokala myndigheter som övervakade biograffilmerna sina egna vitt skilda censurregler. Syftet med bildandet av BBFC var att skapa större enhetlighet i bedömningarna genom en nÀmnd som skulle kunna fatta beslut som accepterades nationellt. I samband med att nÀmndens uppdrag utvidgades till att Àven Äldersklassificera videogram för privat bruk Àndrade nÀmnden namn till British Board of Film Classification, vilket Àven tydliggör att huvuduppgiften Àr att Äldersklassificera filmer.

BBFC Àr oberoende och tar inte emot bidrag frÄn vare sig filmindustrin eller regeringen. I stÀllet finansieras dess verksamhet med avgifter som betalas av dem som lÀmnar in filmer, videogram, dvd:er och digitala spel för klassificering. Avgifterna berÀknas utifrÄn filmens lÀngd och kategori enligt en standardtariff. (En omkring 90 minuter lÄng engelsksprÄkig spelfilm eller video kostar 660 pund plus moms.) För reklamfilmer och trailers liksom digitala medier betalas en standardavgift. VÀlgörenhetsorganisationer och icke-kommersiella organ kan ansöka om reducerad avgift för filmer som inte ska spridas i vinstsyfte.

6.7Tyskland

6.7.1Inledning

Förhandsgranskning Àr uttryckligen förbjuden i Tysklands konstitution (artikel 5 första och tredje stycket i Grundgesetz). BegrÀnsande ÄtgÀrder före produktionen eller distributionen av ett intellektuellt verk, sÀrskilt att göra det beroende av föregÄende granskning och godkÀnnande av dess innehÄll Àr alltsÄ inte tillÄten.

DÀremot Àr det tillÄtet att förhandsgranska medier i syfte att skydda barn och unga frÄn skadligt medieinnehÄll. Det finns en sÀrskild lag som behandlar skyddet av minderÄriga (Jugendschutzgesetz 23.7.2002 BGBl. I S. 2730 ff., 2003 I S. 476 med senare Àndringar). Lagen gÀller inte bara skydd frÄn skadlig pÄverkan frÄn medier utan reglerar Àven restriktioner för minderÄriga betrÀffande rökning, alkohol, tilltrÀde till offentliga lokaler etc.

I lagen om skydd för unga finns bl.a. bestÀmmelser som föreskriver att medier inte fÄr visas eller pÄ annat sÀtt göras tillgÀngliga för barn

147

Internationell utblick SOU 2009:51

och ungdomar om de inte har godkĂ€nts och Ă„ldersklassificerats av myndighet. För att skydda barn och unga finns det ocksĂ„ ett system med listning av medier som kan anses skadliga för barn och ungdomar. En sĂ„dan listning kan göras först efter att filmen, videogrammet, dvd:n etc. har kommit ut pĂ„ marknaden. Ett medium som listats förbjuds inte generellt. DĂ€remot föreskrivs begrĂ€nsningar i möjligheterna att göra materialet tillgĂ€ngligt för allmĂ€nheten och att marknadsföra det offentligt. Dessa inskrĂ€nkningar i frĂ„ga om spridning och marknadsföring gĂ€ller Ă€ven alster som bedöms som mycket farliga för minderĂ„riga (”schwer jugendgefĂ€hrdende”) Ă€ven om de inte har tagits med pĂ„ listan (BundesprĂŒfstelle fĂŒr jugendgefĂ€hrdende Medien: ”Wegweiser Jugendmedienschutz”, s. 6).

6.7.2StraffrÀttslig reglering

I 131 § i Strafgesetzbuch (13.11.1998 I 3322) finns ett absolut förbud mot viss befattning med skrifter som skildrar omÀnskliga vÄldshandlingar mot mÀnniskor eller mÀnniskoliknande varelser pÄ ett sÀtt som förhÀrligar sÄdana vÄldshandlingar eller framstÀller dem som harmlösa eller som framstÀller det grymma eller omÀnskliga i ett hÀndelseförlopp pÄ ett sÀtt som skadar den mÀnskliga vÀrdigheten. Med skrifter menas inte bara skrifter i egentlig mening utan Àven ljud- och bildbÀrare, databÀrare, illustrationer och andra bilder. Den som sprider en sÄdan skrift som nu sagts eller som visar den offentligt eller pÄ annat sÀtt gör den tillgÀnglig, eller som exempelvis erbjuder, ger eller gör den tillgÀnglig till en person under 18 Är eller producerar, förvarar, erbjuder, annonserar, importerar eller exporterar den straffas med böter eller fÀngelse i högst ett Är.

Enligt 18 § i lagen om skydd för unga (Jugendschutzgesetz) ska en sĂ€rskild nĂ€mnd, ”BundesprĂŒfstelle för jugendgefĂ€hrdende Medien”, upprĂ€tta en lista över ”TrĂ€germedia” och ”Telemedia” som allvarligt kan skada barns och ungdomars utveckling eller deras uppfostran till ansvarstagande samhĂ€llsmedborgare. Dit hör framför allt framstĂ€llningar som Ă€r omoraliska och förrĂ„ande eller som uppmuntrar till vĂ„ld, kriminalitet och rasism.

I lagen om skydd av unga anvĂ€nds begreppen ”TrĂ€germedia” och ”Telemedia”. Med ”TrĂ€germedia” avses alla medier genom vilka text, bild eller ljud kan spridas fysiskt, t.ex. böcker, tidningar, grammofonskivor, ljud- eller videokassetter eller digitala eller analoga dataminnen

148

SOU 2009:51 Internationell utblick

som disketter, cd-rom, dvd. Dessutom omfattas texter och bilder pÄ anslagstavlor, plakat, reklamblad etc.

Begreppet ”Telemedia” innefattar utbudet av onlinetjĂ€nster, digitala datafiler med text, bild eller ljud som görs tillgĂ€ngliga genom överföring med teleteknik i fasta telefonnĂ€t, mobiltelefonnĂ€t, kabelnĂ€t eller pĂ„ annat jĂ€mförbart sĂ€tt. DĂ€remot omfattas inte rundradiosĂ€ndningar (dvs. TV och radio) eller individuella kommunikationstjĂ€nster sĂ„som telefon och telefax.

Enligt 15 § i lagen om skydd av unga (Jugendschutzgesetz) fĂ„r ”TrĂ€germedia” som registrerats pĂ„ listan över media som Ă€r skadliga för unga inte erbjudas, ges eller pĂ„ annat sĂ€tt göras tillgĂ€ngliga för ungdomar. SĂ„dana ”TrĂ€germedia” fĂ„r inte heller visas i lokaler som barn och unga har tilltrĂ€de till eller som de har insyn i. Dessutom gĂ€ller sĂ€rskilda restriktioner för marknadsföring och försĂ€ljning av sĂ„dana ”medier” som finns med pĂ„ listan.

I paragraf 4(2), första meningen, punkt 2(2) och andra meningen i det avtal om skydd av den mĂ€nskliga vĂ€rdigheten och skydd av minderĂ„riga i radio- och TV-sĂ€ndningar samt ”Telemedien” som gĂ€ller mellan delstaterna (Staatsvertrag ĂŒber den Schutz der MenschenwĂŒrde und den Jugendschutz in Rundfunk und Telemedien vom 10. bis 27. September 2002), anges att ”Telemedia” som finns med pĂ„ listan över medier som Ă€r skadliga för unga eller vars innehĂ„ll helt eller delvis stĂ€mmer överens med nĂ„gon av de produkter som finns med pĂ„ listan Ă€r tillĂ„tna endast om den som tillhandahĂ„ller dem garanterar att de görs tillgĂ€ngliga endast för vuxna (slutna anvĂ€ndargrupper).

Förutom de nu nÀmnda bestÀmmelserna finns ytterligare nÄgra som föreskriver straff eller sanktionsavgifter för övertrÀdelser i samband med att medier görs tillgÀngliga för unga i strid med exempelvis angivna ÄldersgrÀnser.

6.7.3Biograffilmer

Barn och unga fÄr medges tilltrÀde till en offentlig filmvisning endast om den film som visas har godkÀnts av den ansvariga myndigheten i respektive delstat (Bundesland) eller en frivillig sjÀlvregleringsorganisation i enlighet med en i lag föreskriven procedur. Filmer som Àr gjorda i syfte att informera eller utbilda fÄr visas Àven utan sÄdant godkÀnnande. LikasÄ Àr det tillÄtet att lÄta barn som har fyllt 6 Är fÄ tilltrÀde till filmer som Àr godkÀnda frÄn 12 Är om de Àr i sÀllskap med en förÀlder eller förmyndare.

149

Internationell utblick SOU 2009:51

Det finns ytterligare restriktioner för barns tilltrÀde till biografer utifrÄn barns Älder och vid vilken tidpunkt pÄ dygnet filmvisningen Àger rum. Barn under 6 Är fÄr över huvud taget inte tilltrÀde till biografer och andra offentliga filmvisningar utan sÀllskap av förÀlder, förmyndare eller lÀrare. För barn över 6 Är men under 14 Är gÀller att de mÄste ha sÀllskap av en vuxen om filmvisningen slutar efter kl. 20.00. Ungdomar över 14 Är men under 16 Är mÄste ha sÀllskap av en vuxen om filmvisningen slutar efter kl. 22.00 och detsamma gÀller för ungdomar som fyllt 16 Är om filmvisningen slutar efter kl. 24.00.

6.7.4”TrĂ€germedia” (t.ex. videogram och dvd:er)

Videogram och andra tekniska upptagningar (”TrĂ€germedia” med tysk terminologi) fĂ„r endast göras allmĂ€nt tillgĂ€ngliga för barn eller unga om programmen har godkĂ€nts för den berörda Ă„lderskategorin av den ansvariga myndigheten i delstaten (Bundesland) eller av en frivillig sjĂ€lvregleringsorganisation i enlighet med en i lag föreskriven ordning.

Åldersrekommendationen ska anges pĂ„ en etikett som ska vara tydligt synlig pĂ„ den tekniska upptagningen och dess förpackning. Tekniska upptagningar som inte har Ă„satts nĂ„gon Ă„ldersgrĂ€ns eller som har klassats som ”inte godkĂ€nda för visning för unga” fĂ„r inte erbjudas, överlĂ€mnas eller pĂ„ annat sĂ€tt göras tillgĂ€ngliga för barn eller unga och inte heller erbjudas eller överlĂ€mnas i detaljhandel utanför affĂ€rslokaler, i kiosker eller andra försĂ€ljningsstĂ€llen som konsumenter normalt inte gĂ„r in i eller i postorderverksamhet.

6.7.5Åldersklassificering av filmer, TV-spel m.m.

Filmer och film- eller spelprogram som Àr sÄdana att de kan störa barns och ungas utveckling eller deras fostran till ansvarsfulla samhÀllsmedborgare fÄr inte godkÀnnas för den berörda Äldersgruppen. De ÄldersgrÀnser som finns Àr: tillÄten för alla, tillÄten frÄn 6 Är, tillÄten frÄn 12 Är, tillÄten frÄn 16 Är och inte tillÄten för visning för unga (dvs. för personer under 18 Är).

Ansvaret för Äldersklassificeringen av biofilmer och film pÄ dvd och videogram samt dator- och TV-spel ligger hos de delstatsmyndigheter (Obersten Landesjugendbehörden) som har ansvar för skyddet av minderÄriga. Dessa har kommit överens om att acceptera de bedömningar om ÄldersgrÀnser som görs av sjÀlvregleringsorganisa-

150

SOU 2009:51 Internationell utblick

tionerna Freiwillige Selbstkontrolle der Filmwirtschaft (FSK) för biograffilmer och videogram och Unterhaltungssoftware Selbstkontrolle (USK) för dator- och TV-spel.

151

7Om medieutbud, medieanvÀndning och mediepÄverkan

7.1Det nya medielandskapet

Under de senaste tio Ären har medielandskapet förÀndrats pÄ ett genomgripande sÀtt. Medieutbudet ökar i allt snabbare takt och vid sidan av de traditionella medieformerna har informationsteknologin lett till flera nya. Medierna har en betydligt större rÀckvidd i dag och mÄnga lÀgger mer tid pÄ nyare medier Àn pÄ de traditionella. Den moderna informationsteknologin har gjort det möjligt att styra mediekonsumtionen i frÄga om nÀr, var, hur och vad man vill ta del av. Flera av de nyare medieformerna erbjuder ocksÄ möjligheter till eller förutsÀtter att tittarna Àr delaktiga och pÄverkar medieinnehÄllet.

De olika teknikerna och marknaderna konvergerar – smĂ€lter samman – och grĂ€nserna mellan dem blir inte lika tydliga som tidigare. Tidningar finns numera bĂ„de i pappersformat och pĂ„ Internet och nyheter förmedlas via mobiltelefonen eller datorn. TV och radio gĂ„r att ta del av pĂ„ andra sĂ€tt Ă€n de traditionella, t.ex. via datorn eller mobiltelefonen. Tekniken möjliggör ocksĂ„ att anvĂ€ndande av medier inte lĂ€ngre Ă€r kopplat till t.ex. hemmet. Mobilitet Ă€r centralt i dagens kommunikationssamhĂ€lle.

Det sker ocksÄ en diversifiering, fragmentering och individualisering nÀr det gÀller medieinnehÄll, medieutbud och medieanvÀndning.

Omstruktureringen av mediemarknaden Àr omfattande. Samtidigt som konkurrensen blir hÄrdare ökar koncentrationen pÄ flera

153

Om medieutbud, medieanvÀndning och mediepÄverkan SOU 2009:51

mediemarknader. Producenter och förmedlare av medieprodukter Àr starkt koncentrerade bÄde i frÄga om Àgande och innehÄll.1

7.2MedieanvÀndningen i Sverige

7.2.1MedieanvÀndningen i dag2

Den tid som svenskar lĂ€gger ned pĂ„ anvĂ€ndning av medier har ökat med ungefĂ€r en halvtimme under den senaste tioĂ„rsperioden. Den samlade bruttotiden3 för svenskarnas medieanvĂ€ndning var ungefĂ€r 6 timmar en genomsnittlig dag Ă„r 2008 och den ökar i huvudsak med Ă„lder. Barn i Ă„ldern 9–14 Ă„r Ă€gnar medierna ca 4 timmar en genomsnittlig dag. För ungdomar 15–24 Ă„r handlar det om 6 timmar och 40 minuter vilket Ă€r en ökning med ungefĂ€r en halvtimme under en tioĂ„rsperiod. Samtidigt har ungdomarnas anvĂ€ndning av traditionella medier som TV, radio, cd och böcker minskat till förmĂ„n för andra aktiviteter pĂ„ Internet. Det Ă€r ungdomarna som har ökat sin medietid mest, följt av 24–44-Ă„ringarna. Barn (9–14 Ă„r) har ökat sin medietid med ca 10 minuter medan gamla (65–79 Ă„r) lĂ„g kvar pĂ„ ungefĂ€r samma nivĂ„ 2008 som tio Ă„r tidigare.

En genomsnittlig dag tittar 85 procent av befolkningen pĂ„ TV. TV-tittandet Ă€r utbrett i alla Ă„ldrar, men mest tittar barn och pensionĂ€rer, 90 respektive 93 procent. LĂ€gst andel TV-tittare Ă„terfinns bland 20–24-Ă„ringarna, 78 procent. Den tid som Ă€gnas Ă„t TV-tittande en vanlig dag Ă€r i genomsnitt knappt tvĂ„ timmar. NĂ€r det gĂ€ller tittartid ligger pensionĂ€rerna i topp medan barn i Ă„ldern 9–14 Ă„r Ă€gnar ca 1,5 timmar om dagen Ă„t att se pĂ„ TV.

Andelen vuxna som anvÀnder Internet dagligen eller nÀstan varje dag har ökat frÄn 35 procent Är 2003 till nÀrmare 70 procent Är 2008. Siffran avser den totala anvÀndningen oavsett om den sker i arbetet eller privat. Andelen som en genomsnittlig dag anvÀnder Internet i hemmet Àr 60 procent. Den totala InternetanvÀndningen en genomsnittlig dag skiljer sig markant mellan olika grupper. Det Àr fler mÀn

1Se Ulla Carlsson, ”Media Governance. Harm and Offence in Media Content” ur Regulation, Awareness, Empowerment, Ulla Carlsson (red.), The International Clearinghouse on Children, Youth and Media, Nordicom, Göteborgs universitet 2006, s. 11 f.

2Uppgifterna i detta avsnitt Àr hÀmtade frÄn Nordicoms Mediebarometer 2008, Nordicom, Göteborgs universitet 2009 (MedieNotiser 1/2009). Undersökningen genomförs Ärligen sedan 1979 genom telefonintervjuer med ett slumpmÀssigt individurval av svenska befolkningen mellan 9 och 79 Är (ca 4 500 intervjuer).

3Det Àr den samlade bruttotiden, dvs. en summering av den tid som avsÀtts för varje medium, som mÀts. Det tas inte hÀnsyn till om tvÄ eller flera medier anvÀnts samtidigt.

154

SOU 2009:51 Om medieutbud, medieanvÀndning och mediepÄverkan

Ă€n kvinnor bland InternetanvĂ€ndarna, fler unga Ă€n Ă€ldre och fler högutbildade Ă€n lĂ„gutbildade. De högsta andelarna anvĂ€ndare finns bland unga 15–24 Ă„r (86 procent) och högre tjĂ€nstemĂ€n/akademiker (85 procent). För barn i Ă„ldern 9–14 Ă„r Ă€r andelen 66 procent. De lĂ€gsta andelarna anvĂ€ndare finns bland lĂ„gutbildade och pensionĂ€rer (30 respektive 39 procent). Den totala tiden för InternetanvĂ€ndning bland nĂ€tanvĂ€ndare – oavsett anvĂ€ndningsplats och anvĂ€ndningsomrĂ„de – Ă€r drygt 100 minuter en genomsnittlig dag. Motsvarande siffra för InternetanvĂ€ndning i hemmet Ă€r 77 minuter.

Den dagliga InternetanvÀndningen i hemmet gÀller frÀmst e-post (51 procent) och fakta-/informationssökning (48 procent). Barns och ungdomars anvÀndning av Internet skiljer sig frÄn övriga gruppers. Ungdomar tittar pÄ videoklipp, deltar i diskussions-/chattgrupper, lÀser bloggar och laddar ner musik, film, radio eller TV i högre utstrÀckning Àn Àldre. Barn utnyttjar nÀtet till relativt fÄ aktiviteter: messenger-tjÀnster och spel Àr dominerande.

Spel pĂ„ dator, TV eller Internet Ă€r nĂ„got som frĂ€mst barn och unga Ă€gnar sig Ă„t. HĂ€lften av barnen och 30 procent av ungdomarna spelar en genomsnittlig dag. Under en vecka har drygt 70 procent av barnen och 52 procent av ungdomarna spelat. Motsvarande siffra för personer i Ă„ldern 25–44 Ă„r Ă€r 25 procent.

En genomsnittlig dag gÄr 1 procent av befolkningen pÄ bio, 7 procent gÄr pÄ bio under en vecka och nÀrmare 30 procent gör minst ett biobesök under en genomsnittlig mÄnad. Barn och ungdomar, studerande och yngre vuxna utan barn gÄr pÄ bio oftare Àn andra. NÀr det gÀller tittande pÄ lÄngfilm i befolkningen en genomsnittlig dag har televisionen och video/dvd störst betydelse. En sammanlÀggning av allt tittande pÄ lÄngfilm visar att ungefÀr en fjÀrdedel av befolkningen ser lÄngfilm en genomsnittlig dag 2008.

Antalet biobesök per helĂ„r i Sverige uppgick Ă„r 1963 till 40 miljoner. År 2007 rĂ€knades till totalt 15 miljoner biobesök. Det Ă€r en betydande minskning. Sedan mitten av 1980-talet har antalet biobesök per Ă„r dock legat pĂ„ en förhĂ„llandevis jĂ€mn nivĂ„ med undantag för en liten uppgĂ„ng under Ă„ren 2001–2003 dĂ„ antalet besök översteg 18 miljoner per Ă„r. Sett till dem som besöker biografer minst fyra gĂ„nger per Ă„r har besöken minskat mest i Ă„ldersgruppen 15–29 Ă„r (frĂ„n 71 procent Ă„r 1988 till 51 procent Ă„r 2007) medan det Ă€r fler personer i Ă„ldersgrupperna 50–64 Ă„r och 65–85 Ă„r som gĂ„r pĂ„ bio minst fyra gĂ„nger per Ă„r nu jĂ€mfört med Ă„r 1988.4

4 Statistikuppgifterna i detta stycke Àr hÀmtade frÄn SOM-rapport nr 2008:14, SOM Svenska biovanor 1988-2007 av Marina Ghersetti.

155

Om medieutbud, medieanvÀndning och mediepÄverkan SOU 2009:51

Om man ser till hur stor andel av befolkningen som ser film i olika visningsfönster svarar 55 procent att de ofta, dvs. minst en gÄng per vecka, ser film i allmÀnna TV-kanaler. Film pÄ filmkanaler i TV Àr det 30 procent som ofta tittar pÄ medan motsvarande siffra för film pÄ dvd eller video Àr 25 procent. NÀr det gÀller bio Àr det 8 procent som gÄr pÄ bio minst en gÄng i mÄnaden och endast 7 procent ser hyrfilm via Internet. Om man i stÀllet ser till hur stor andel som ser sporadiskt pÄ film via olika medier Àr det 39 procent som ser film sporadiskt i allmÀnna TV-kanaler, 34 procent i filmkanaler i TV och 59 procent som ser film pÄ dvd/video. Det Àr 58 procent som gÄr pÄ bio sporadiskt medan 34 procent aldrig gör det.5

7.2.2SÀrskilt om medieanvÀndningen bland barn och unga

MedierĂ„det genomför sedan 2005 enkĂ€tundersökningar om barns och ungas medievardag. Studien bestĂ„r av en del dĂ€r 2 000 barn och unga i Ă„ldern 9–16 Ă„r fĂ„r frĂ„gor om sin medievardag och sina erfarenheter av medier och en del dĂ€r förĂ€ldrar med barn i samma Ă„ldersgrupp tillfrĂ„gas om sin uppfattning om sina barns medievanor. Resultaten har redovisats i rapporterna ”Ungar & Medier” frĂ„n 2005, 2006 och 2008. Uppgifterna i detta avsnitt Ă€r hĂ€mtade frĂ„n ”Ungar & Medier 2008”, om inte annat anges. Med barn menas i det följande personer mellan 9 och 12 Ă„r och med ungdomar personer mellan 12 och 16 Ă„r.

De vanligaste fritidsaktiviteterna för barn och unga i Ă„ldern 9–16 Ă„r Ă€r att trĂ€ffa kamrater och att göra lĂ€xor och andra skolarbeten (64 procent vardera). 56 procent av samtliga hĂ„ller pĂ„ med nĂ„gon sport. DĂ€refter i rangordningen hamnar att hĂ„lla pĂ„ med Internet, surfa och chatta (48 procent) följt av att titta pĂ„ TV eller video/dvd (43 procent). Det Ă€r nĂ€stan dubbelt sĂ„ mĂ„nga av ungdomarna som barnen som hĂ„ller pĂ„ med Internet (62 procent jĂ€mfört med 34 procent av barnen). För bĂ„de barn och unga tillhör att spela datorspel liksom att spela TV-spel ett par av de fem vanligaste fritidsaktiviteterna (33 respektive 22 procent).

Det finns signifikanta skillnader mellan barns respektive ungas anvÀndning av olika medieformer. Skillnaderna har dock minskat i de flesta avseenden sedan 2006. Det finns ocksÄ skillnader mellan pojkars och flickors medieanvÀndning. Pojkar spelar mer datorspel

5 Se föregÄende not.

156

SOU 2009:51 Om medieutbud, medieanvÀndning och mediepÄverkan

och TV-spel Àn flickor. I den mÄn flickor spelar vÀljer de att spela andra typer av spel Àn vad pojkar gör.

NÀr det gÀller högkonsumenter, varmed avses personer som Àgnar tre timmar eller mer per dag Ät en medieform, finns den högsta andelen bland InternetanvÀndare, 18 procent. Av dem som tittar pÄ TV varje dag Àr 16 procent högkonsumenter. Av dem som anvÀnder datorspel eller TV-spel Àr 11 respektive 4 procent högkonsumenter. HÀr Àr det signifikanta skillnader mellan pojkar och flickor. Bland flickorna som spelar datorspel Àr 4 procent högkonsumenter mot 18 procent av pojkarna. NÀr det gÀller TV-spel Àr det 1 procent av flickorna som Àr högkonsumenter jÀmfört med 6 procent av pojkarna.

Internet Àr den medieform som barn och unga i störst utstrÀckning anvÀnder utan att andra Àr nÀrvarande. Av de unga svarar 75 procent att de oftast Àr sjÀlva nÀr de anvÀnder Internet. Motsvarande siffra bland barn Àr 59 procent. HÀr finns ocksÄ en signifikant könsskillnad. Av flickorna svarar 72 procent att de oftast Àr ensamma och 12 procent att de oftast Àr tillsammans med kamrater eller syskon. Motsvarande vÀrden bland pojkarna Àr 62 respektive 21 procent. TV Àr det medium som barn och unga i störst utstrÀckning Àgnar sig Ät tillsammans med sina förÀldrar.

Det Ă€r 87 procent av barnen och de unga i studien som har en egen mobiltelefon. Bland unga i Ă„ldern 12–16 Ă„r Ă€r det 96 procent som har det. Telefonerna anvĂ€nds mest för att ringa och skicka sms. Unga har en mer avancerad anvĂ€ndning Ă€n barn och flickor en mer avancerad anvĂ€ndning Ă€n pojkar. Det Ă€r nĂ€mligen en större andel flickor Ă€n pojkar som sms:ar, tar och skickar bilder och laddar ned musik.

NÀr det gÀller TV-tittande Àr det endast smÄ skillnader mellan barn och unga respektive flickor och pojkar i frÄga om nedlagd tid. Det Àr 78 procent som tittar pÄ TV varje dag, vilket gör TV till den vanligaste medieformen. Det finns skillnader mellan grupperna betrÀffande vad de tittar pÄ. Unga och pojkar tittar mer pÄ nyheter Àn vad barn och flickor gör. Valet av TV-serier och TV-program skiljer sig ocksÄ Ät.

I dag har 40 procent av barn och unga en dator med Internetuppkoppling pÄ sitt eget rum. Om man ser till enbart de unga Àr det 50 procent som har det och bland barnen Àr det 30 procent som har det. Det Àr 45 procent som har egen TV pÄ rummet (41 procent av barnen och 50 procent av de unga). Det Àr 20 procent av de unga

157

Om medieutbud, medieanvÀndning och mediepÄverkan SOU 2009:51

och 34 procent av barnen som varken har video/dvd-spelare, dator, TV eller TV-spel pÄ det egna rummet.

MedierÄdet har konstaterat att det har skett en förÀndring jÀmfört med de undersökningar som genomfördes 2005 och 2006 i det att andelen med TV pÄ sitt rum har minskat kraftigt samtidigt som datorinnehavet har ökat och nu Àr den mediebÀrare som flest har pÄ sitt rum.

AnvÀndandet av Internet skiljer sig Ät mellan olika Äldrar, bÄde nÀr det gÀller hur mycket tid man Àgnar Ät det och vad man gör. Unga Àgnar mer tid Àn barn Ät Internet (97 jÀmfört med 86 procent bland barnen). InternetanvÀndningen bland barn har dock ökat de senaste Ären och fÀrre barn svarar numera att de aldrig anvÀnder Internet. Den utveckling med ökad InternetanvÀndning som uppmÀttes redan 2006 har alltsÄ fortsatt.

Vad gör dÄ barn och unga pÄ Internet? NÀr det gÀller InternetanvÀndning Àr skillnaderna signifikanta bÄde mellan Äldersgrupperna och mellan könen. För fler unga Àn barn och fler flickor Àn pojkar Àr den vanligaste Internetaktiviteten att chatta. Unga och pojkar tittar i större utstrÀckning pÄ klipp pÄ t.ex. YouTube. Det Àr ocksÄ betydligt fler unga Àn barn och pojkar Àn flickor som spelar spel. DÀremot Àr flickor i större utstrÀckning Àn pojkar pÄ sajter som t.ex. Lunarstorm. Flickor anvÀnder Internet mer Àn pojkar för att göra skolarbeten, mejla och i högre grad för att lÀgga ut egna texter och bilder.

Barn och unga har vanligen regler för hur de fÄr anvÀnda olika medieformer. Generellt svarar en större andel av barn Àn unga att de har regler. Ju mer man anvÀnder en medieform desto vanligare Àr det att det finns regler kring anvÀndandet. Till exempel Àr det mindre vanligt att flickor spelar datorspel och TV-spel och följaktligen Àr det en mindre andel av flickorna som svarar att de har regler kring spel. Generellt Àr det vanligare att pojkarna svarar att de har regler Àn att flickorna gör det. NÀr det gÀller anvÀndning av Internet uppger dock flickor i högre grad Àn pojkar att de har regler för anvÀndningen.

158

SOU 2009:51 Om medieutbud, medieanvÀndning och mediepÄverkan

7.3NÄgot om barns och ungas uppfattning om och kontakter med skadligt medieinnehÄll m.m.

Bland de 2 000 barn som har tillfrĂ„gats i MedierĂ„dets studie ”Ungar och medier 2008” har 18 procent av de unga (12–16 Ă„r) och 9 procent av barnen (9–12 Ă„r) rĂ„kat ut för att nĂ„gon varit elak, mobbat, hotat, lagt ut bilder pĂ„ vederbörande som gjort honom eller henne ledsen eller utövat utpressning via Internet, sms, mms, e-post eller chatt. Det Ă€r vanligare att flickor har blivit mobbade (18 procent) Ă€n pojkar (9 procent). Högkonsumenter av Internet förefaller vara mer utsatta Ă€n genomsnittet.

PĂ„ frĂ„gan om vilket ”innehĂ„ll man mĂ„r dĂ„ligt av” har barn och unga i störst utstrĂ€ckning uppgett att det Ă€r chockbilder pĂ„ nĂ€tet – verkliga bilder eller filmer med döda, blodiga mĂ€nniskor och djur som de mĂ„r dĂ„ligt av att se i media. Fiktiva skildringar av vĂ„ld anges endast av en liten andel. Barn anger i lĂ€gre grad att de mĂ„r dĂ„ligt av att se fattiga mĂ€nniskor men i högre grad Ă€n unga att de mĂ„r dĂ„ligt av spelat vĂ„ld i filmer eller TV-serier. I övrigt Ă€r det stora likheter mellan de svar som lĂ€mnats av barn respektive unga. Flickor ligger signifikant högre Ă€n pojkar nĂ€r det gĂ€ller vissa typer av innehĂ„ll, t.ex. verkligt vĂ„ld i nyheter eller dokumentĂ€rer och nĂ€r mĂ€nniskor lider eller mĂ„r dĂ„ligt. Samtidigt Ă€r det en signifikant högre andel flickor Ă€n pojkar som angett att det inte finns nĂ„got innehĂ„ll i media som de mĂ„r dĂ„ligt av att se. MedierĂ„det har tolkat det som att det möjligen beror pĂ„ att flickor i större utstrĂ€ckning Ă€n pojkar medvetet undviker sĂ„dant de vet att de mĂ„r dĂ„ligt av.

Av dem som deltagit i MedierĂ„dets undersökning har 80 procent svarat att de aldrig har rĂ„kat ut för att nĂ„gon talat om sex med dem utan att de sjĂ€lva velat det. Detta Ă€r en ökning i förhĂ„llande till tidigare Ă„r (2006 var det 76 procent jĂ€mfört med 63 procent Ă„r 2005). Andelen som kommit i kontakt med sex- eller porrsajter har ocksĂ„ minskat. År 2006 svarade 55 procent att de aldrig hade kommit i kontakt med sajter av det slaget jĂ€mfört med 68 procent Ă„r 2008. InstĂ€llningen till innehĂ„llet pĂ„ sĂ„dana sajter tycks enligt MedierĂ„det ha blivit mer negativ. Fler verkar ha tagit illa vid sig och fĂ€rre andel uppger sig ha gillat det eller inte brytt sig om det. Det Ă€r 9 procent av barnen och ungdomarna i studien som har stĂ€mt trĂ€ff med nĂ„gon i verkligheten som de har lĂ€rt kĂ€nna pĂ„ Internet och det Ă€r en ökande andel av dessa som har gĂ„tt sjĂ€lva till mötet. Ingen har uppgett att nĂ„gon har försökt göra dem illa eller att den de har trĂ€ffat har visat sig vara Ă€ldre Ă€n de hade trott.

159

Om medieutbud, medieanvÀndning och mediepÄverkan SOU 2009:51

Barnombudsmannen har i sin Ärsrapport frÄn 2008 (s. 92 ff.) redovisat resultaten av frÄgor som stÀllts till barnen och ungdomarna i de kontaktklasser som Barnombudsmannen arbetar med. En tredjedel av dessa barn och unga tyckte inte att de hade upplevt nÄgot oönskat pÄ TV, Internet eller i datorspel. Av den dryga tredjedel som svarade att det fanns nÄgot de hade önskat slippa uppleva i TV, pÄ Internet eller i datorspel, svarade en knapp tredjedel att de ville slippa reklam. För en knapp tredjedel av samma grupp var det oönskade sexuellt relaterat och en knapp tredjedel ville slippa att se vÄld.

Enligt MedierĂ„dets förĂ€ldrastudie i ”Ungar och Medier 2008” bedömer förĂ€ldrarna generellt att deras barn inte har nĂ„gra större problem med varken sex- och porrsajter, personer som talar om sex, hot, oönskade bilder som sprids eller utpressning. DĂ€remot tycks mobbning vara relativt vanligt förekommande enligt förĂ€ldrar till unga (12–16 Ă„r) och flickor. Drygt 20 procent av förĂ€ldrarna anger att deras barn har varit utsatt för mobbning eller att nĂ„gon har varit elak mot barnet pĂ„ Internet.

Unga har haft kontakt med sex och porr i nÄgot högre utstrÀckning Àn vad förÀldrarna tror. FörÀldrarna underskattar ocksÄ andelen som har rÄkat ut för att nÄgon pratat om sex med dem mot deras vilja.

Av MedierÄdets undersökning framgÄr vidare att förÀldrar i högre grad tror att barn och unga mÄr dÄligt av att se sex och porr Àn vad barn och unga uppger att de gör. Sex och porr ligger relativt lÄngt ner pÄ barns och ungas lista över innehÄll de mÄr dÄligt av.

NĂ€r det gĂ€ller medietid uppger förĂ€ldrar i avsevĂ€rt högre grad att barn och unga spenderar för mycket tid pĂ„ TV, Internet, datorspel och TV-spel Ă€n vad de unga sjĂ€lva anser. Det framtrĂ€der enligt MedierĂ„dets studie ocksĂ„ vissa skillnader nĂ€r det gĂ€ller anvĂ€ndning av Internet. Framför allt barnen (9–12 Ă„r) uppger bĂ„de en högre frekvens och större omfattning Ă€n vad förĂ€ldrarna uppger eller tror. Men bilden av vad de gör pĂ„ Internet, vilka kontakter de tar etc. Ă€r samstĂ€mmig mellan barn/unga och förĂ€ldrar.

7.4Kort om forskningen om mediepÄverkan

Oron över hur moderna massmedier pÄverkar barn och unga ökar i takt med teknologiutvecklingen pÄ medieomrÄdet. Det Àr framför allt vÄldsskildringar i medierna och pornografiska bilder och filmer

160

SOU 2009:51 Om medieutbud, medieanvÀndning och mediepÄverkan

som varit föremÄl för farhÄgor om negativ pÄverkan, sÀrskilt pÄ barn och unga.

Det har genomförts ett stort antal studier om hur vÄldet i medierna pÄverkar sÄvÀl vuxna som barn och unga. Det Àr frÀmst vÄldsskildringar i underhÄllning och fiktion som har studerats. Ulla Carlsson har i rapporten VÄld och pornografi i medierna sammanfattat detta pÄ följande sÀtt (s. 12 f.):

Forskningen har i huvudsak uppmÀrksammat möjlig pÄverkan av det synliga och fysiska vÄldet i rörliga bilder, dvs. mord, skjutande, slagsmÄl, etc. Det Àr frÀmst vÄldsskildringar i underhÄllning och fiktion som har intresserat forskningen. Följande kan utlÀsas frÄn denna forskning:

VĂ„ldsskildringar kan leda till imitation bland yngre barn, oftast Ă€r det dock frĂ„ga om kortsiktiga impulser. Lite Ă€ldre barn och unga kan fĂ„ ”tips” om hur vĂ„ld kan utföras, tips som de kan anvĂ€nda om de i en krissituation upplever att de har behov av den kunskapen. DĂ€remot har medierna inte orsakat krissituationen.

Vi fÄr intryck frÄn medierna och dessa blandas med alla andra förestÀllningar, kÀnslor, normer, vÀrderingar och erfarenheter vi har. Oftast Àr dessa intryck viktigare Àn de vi fÄr frÄn medierna. Det Àr denna smÀltdegel av vÄra samlade intryck som ökar eller minskar benÀgenheten att handla pÄ ett visst sÀtt. PÄ detta indirekta och förstÀrkande sÀtt bidrar medierna till ökad aggression hos vissa individer under vissa förutsÀttningar.

En annan typ av inflytande Àr att bÄde fiktivt och icke-fiktivt vÄld ger upphov till rÀdsla bland mÄnga barn och unga. Hos vissa individer Àr det just rÀdslan, förestÀllningarna och upplevelsen av hot i omgivningen som medievÄldet bidragit till, som i krissituationer kan vÀndas till destruktiv aggression.

Det finns ocksÄ tecken pÄ att medievÄldet ger felaktiga förestÀllningar om vÄldet i verkligheten. Vissa studier tyder t.ex. pÄ att barn i skolÄldern, pÄ grund av att de sett actionfilmer, tror att kroppar Àr starkare Àn de faktiskt Àr, och att barnen inte kan förutse eller förstÄ hur allvarliga konsekvenserna av sparkar och slag kan vara. (Feilitzen 2001)

Forskning om vÄld i TV- och datorspel samt pÄ Internet har av förklarliga skÀl inte funnits sÄ lÀnge. Det finns dÀrför inte tillrÀckligt mÄnga undersökningar för att det ska kunna dras nÄgra sÀkra slutsatser om vilken pÄverkan de har.6 Ett antal experimentella studier har gjorts i syfte att svara pÄ frÄgan om vÄldsamma datorspel ökar

6 Cecilia von Feilitzen, ”MedievĂ„ldets pĂ„verkan. En kortfattad forskningsöversikt”, Nordicom, Göteborgs universitet 2001, s. 2.

161

Om medieutbud, medieanvÀndning och mediepÄverkan SOU 2009:51

aggressiviteten hos spelaren. Flera av studierna har konstaterat ett samband mellan vÄldsamt spelinnehÄll och aggressivt beteende. Men oenigheten om giltigheten i dessa resultat Àr stor. MÄnga forskare hÀvdar att experimentella studier inte avspeglar den verklighet i vilken barn och unga faktiskt anvÀnder datorspel.7

Det finns alltsÄ forskning som antyder ett förmodat samband mellan att spela vÄldsamma dator- och TV-spel och efterföljande aggression hos spelare men nÄgra sÀkra slutsatser kan inte dras. Samtidigt finns det anledning att förmoda att olika personer pÄverkas pÄ olika sÀtt. NÀr det gÀller vÄldsskildringar i filmer och pÄ TV har Àven andra faktorer, sÄsom personlighet, kön, social och etnisk tillhörighet, livssituation samt relationer till jÀmnÄriga, skola, familj och samhÀlle, betydelse för hur en viss person pÄverkas, liksom vilken typ av vÄld det rör sig om. FrÄgan om pÄverkan Àr dÀrför mycket komplex. En hypotes Àr att TV-spelsvÄld kan ha dÄligt inflytande pÄ vissa barn under sÀrskilda omstÀndigheter. DÀremot finns det ingen anledning att tro att sÄdant vÄld har skadlig inverkan pÄ majoriteten av dem som spelar sÄdana spel. Huruvida vÄldet har en skadlig pÄverkan har alltsÄ frÀmst att göra med sÄdant som barnets personlighet, relation till omgivningen och förÀldrarnas insikter i spelandet och hur de hanterar det. SÀkert Àr i vart fall att vÄldet i dator- och TV-spel endast Àr en av flera samverkande faktorer för ett ökat aggressivt beteende hos en spelare.8

Statens folkhĂ€lsoinstitut har publicerat en studie (”HĂ€lsoeffekter av tv- och datorspelande. En systematisk genomgĂ„ng av vetenskapliga studier” av Anton Lager och Sven Bremberg, R 2005:18) som utgör en sammanstĂ€llning av vetenskapliga studier om hur barns och ungdomars TV- och datorspelande pĂ„verkar deras hĂ€lsa. DĂ€r konstateras följande.

GenomgÄngen ger starkt stöd för att datorspelande ger positiva effekter pÄ spatiala förmÄgor och pÄ reaktionstid. De spatiala förmÄgorna betraktas traditionellt som en av de viktigaste delarna i vÄr intelligens. Studierna ger begrÀnsat stöd för att spelande leder till val av aggressiva leksaker men det Àr oklart hur detta bÀst tolkas eftersom studierna inte ger nÄgot stöd för samband mellan spelande och aggressiva kÀnslor, tankar eller beteenden trots att dessa utfall Àr vÀl studerade. De tvÄ longitudinella studierna av datorspelandets effekter pÄ övervikt ger inte stöd för ett sÄdant samband.

7Ulla Carlsson, VÄld och pornografi i medierna, The International Clearinghouse on Children, Youth and Media, Nordicom, Göteborgs universitet 2005, s. 13.

8Texten i detta stycke Ă€r fritt översatt frĂ„n Cecilia von Feilitzen, ”Influences of Mediated Violence. A Brief Research Summary, The International Clearinghouse on Children, Youth and Media, Nordicom, Göteborgs universitet 2009.

162

SOU 2009:51 Om medieutbud, medieanvÀndning och mediepÄverkan

Det Àr svÄrt att ge ett entydigt svar pÄ frÄgorna om och i sÄ fall hur medievÄldet pÄverkar barn och unga. Medierna kan vara en faktor i samspel med flera andra faktorer som kan bidra till att förklara visst vÄld i samhÀllet. Att vÄldet har konsekvenser för tittarnas upplevelser, tankar, kÀnslor, preferenser och referensramar Àr nog de flesta forskare överens om. Det betyder inte att det behöver yttra sig i utagerande vÄld men det kan ÀndÄ vara frÄga om en stark och lÄngvarig pÄverkan.9 Vissa forskare anser att det mot den bakgrunden Àr viktigt att forskningen breddas och mer inriktar sig pÄ mediernas roll i barns socialisering och kulturella fostran Àn pÄ medieeffekter.

9 Ulla Carlsson, a. a., s. 13.

163

8ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning

8.1Uppdraget

Utredningens uppgift Àr att förutsÀttningslöst bedöma om nuvarande möjlighet att förbjuda film för offentlig visning Àr relevant. Utredningen ska vidare övervÀga ett ÀndamÄlsenligt system för förhandsgranskning och godkÀnnande av film som ska visas offentligt samt utformningen av lÀmpliga ÄldersgrÀnser med utgÄngspunkt bl.a. i statens ansvar enligt barnkonventionen och med beaktande av barns och ungas förÀndrade medievanor och tillkomsten av nya visningsformer.

Utredningen ska vidare ta stÀllning till om kravet pÄ förhandsgranskning av kortfilmer som Àr gjorda av barn och unga i syfte att visas pÄ filmfestivaler bör avskaffas. Utredningen ska Àven pröva möjligheten att visa film offentligt dÀr vuxna har med sig spÀdbarn.

8.2Förhandsgranskning av film avsedd att visas för vuxna

Förslag: Förhandsgranskningen av film avsedd att visas för vuxna avskaffas.

Som har framgĂ„tt av avsnitt 2 har frĂ„gan om förhandsgranskningen av film varit omdiskuterad och omdebatterad alltsedan den infördes för snart hundra Ă„r sedan. Även om lagstiftningen har moderniserats, sĂ€rskilt i frĂ„ga om grunderna för censuringripanden, kvarstĂ„r alltjĂ€mt kravet pĂ„ att filmer som ska visas offentligt dessförinnan

165

ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning SOU 2009:51

mÄste ha genomgÄtt en statlig kontroll och godkÀnts för visning. SÀtter man in frÄgan i sitt principiella sammanhang Àr det inte förvÄnande att förhandsgranskningen ifrÄgasÀtts.

Yttrandefriheten Àr en av de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna och den tillförsÀkras medborgarna genom sÄvÀl regeringsformen (RF), tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) som Europakonventionen. Censurförbudet Àr en av de grundlÀggande principerna i TF och YGL. Det enda undantaget frÄn censurförbudet avser rörliga bilder i filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar som ska visas offentligt. Undantaget har en förklaring.

Rörliga bilder har alltid ansetts ha en större inverkan pÄ sin publik Àn andra kulturyttringar. Syftet med införandet av regler om förhandsgranskning av film var dÀrför att motverka förmodade skadeverkningar eller andra oönskade effekter av olika slags skildringar i rörliga bilder. NÀr den första biografförordningen antogs var offentliga visningar pÄ biografer det enda sÀttet som mÀnniskor i allmÀnhet kunde ta del av rörliga bilder. Kravet pÄ förhandsgranskning var sÄledes ett effektivt sÀtt för staten att förhindra att allmÀnheten fick ta del av rörliga bilder som ansÄgs skadliga. FörhÄllandena har emellertid successivt förÀndrats. Genom TV- mediet kom rörliga bilder att nÄ en större publik. I slutet av 1970- talet och början av 1980-talet utvecklades möjligheterna att hyra och köpa videogram för visning i hemmiljö. DÀrefter har den fortsatta tekniska utvecklingen lett till att endast en liten del av all film som finns tillgÀnglig ses pÄ bio vid offentliga visningar (se avsnitt 7). Huvuddelen sprids i stÀllet pÄ annat sÀtt. Det har vidare utvecklats andra medier Àn film som innehÄller rörliga bilder, t.ex. interaktiva spel. Den utveckling som har skett i frÄga om medieutbud och medieanvÀndning har sÄledes inneburit att den kontroll som det allmÀnna kan utöva inskrÀnker sig till en mycket liten del av det totala utbudet av filmer. Det Àr sÄledes endast en brÄkdel av alla filmer som sprids i Sverige som omfattas av granskningsplikten.

Till detta kommer att de filmer som granskas ytterst sĂ€llan blir föremĂ„l för ingripande enligt lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram (filmgranskningslagen). Mellan Ă„ren 1990 och 1995 klippte BiografbyrĂ„n i sammanlagt 26 filmer (35 mm) för att de skulle fĂ„ visas för den som fyllt 15 Ă„r (se avsnitt 3.5.3). Av dessa var tre pornografiska. DĂ€refter har BiografbyrĂ„n – alltsĂ„ pĂ„ nĂ€rmare 14 Ă„r – inte nĂ„gon gĂ„ng ingripit i biograffilmer. Till detta har kommit ingripanden i ett antal videogram och pĂ„ senare Ă„r dvd-filmer. Dessa har dock till största delen varit pornografiska och med stor

166

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning

sannolikhet inte avsedda för traditionell biografvisning. Det har varit frÄga om s.k. frivillig granskning, vilket innebÀr att granskningens syfte har varit att den som förmedlar filmen eller videogrammet ska vara sÀker pÄ att han inte riskerar att Ätalas för brottet olaga vÄldsskildring. Det kan nog ocksÄ antas att syftet med granskningen i vissa fall varit att vid export kunna pÄvisa att videogrammet godkÀnts av ett offentligt organ, nÄgot som mÄste sÀgas ligga vid sidan av filmgranskningslagens syfte.

Vad skÀlet till det minskade antalet ingripanden Àr gÄr inte sÀkert att uttala sig om utan mera ingÄende studier. Sannolikt Àr det sÄ att synen pÄ vad som kan uppfattas som förrÄande Àndras över tiden. Det kan ocksÄ vara sÄ att filmbranschen inte har nÄgot intresse av att visa filmer med extremvÄld och att videouthyrningsmarknaden förÀndrats. Den som söker efter filmer med t.ex. vÄldspornografiska inslag eller extremvÄldsskildringar av annat slag söker andra vÀgar att nÄ filmerna, t.ex. via Internet. Dessa visningsformer Àr i allmÀnhet inte Ätkomliga för den nationelle lagstiftaren.

Det minskade antalet ingripanden vĂ€cker dock inte bara frĂ„gan om det Ă€r dags att avskaffa förhandsgranskningen. Även frĂ„gan om censurgrunderna borde skĂ€rpas Ă€r berĂ€ttigad. I kontakterna med utredningens referensgrupp har jag uppfattat att enighet rĂ„der om att den nuvarande filmcensuren inte fyller nĂ„gon funktion men synpunkter har förts fram om en annan inriktning pĂ„ granskningen. Jag anser dock att det finns starka principiella skĂ€l mot en förĂ€ndring i den riktningen.

InskrÀnkningar i de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna fÄr göras endast om sÀrskilt viktiga skÀl föranleder det. En inskrÀnkning mÄste dÀrtill vara proportionerlig i förhÄllande till det mÄl den avser att uppnÄ. Med det förÀndrade medieutbudet Àr det lÀtt att inse att censur av filmer som ska visas offentligt har en mycket liten effekt nÀr det gÀller att tillgodose ett önskemÄl om att fÀrre vÄldsskildringar m.m. ska vara tillgÀngliga. Som redan pÄpekats Àr möjligheterna för den nationelle lagstiftaren att kunna ingripa mot nya visningsformer ytterst begrÀnsad. Enligt min mening uppvÀgs den inskrÀnkning i frÀmst yttrandefriheten som filmcensuren innebÀr inte av den marginella nytta den kan antas ha nÀr det gÀller att skydda mÀnniskor frÄn förrÄande skildringar.

Det mÄste ocksÄ beaktas att vÄra nordiska grannlÀnder inte lÀngre har kvar bestÀmmelser om förhandsgranskning och möjligheter till censuringripanden betrÀffande film avsedd att visas för vuxna.

167

ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning SOU 2009:51

Det nu sagda leder mig till slutsatsen att kravet pÄ förhandsgranskning av filmer som ska visas offentligt för vuxna bör avskaffas.

Man mÄste hÄlla i minnet att Àven om kravet pÄ förhandsgranskning tas bort, detta inte innebÀr att det inte finns nÄgra möjligheter att ingripa mot förrÄande framstÀllningar. Den yttersta grÀnsen för vad som Àr tillÄtet att skildra i rörliga bilder kommer Àven fortsÀttningsvis att lÀggas fast genom de straffrÀttsliga bestÀmmelserna i YGL och brottsbalken. Skillnaden blir att ingripande i fortsÀttningen enbart kommer att kunna ske i efterhand.

8.3Åldersklassificering av filmer avsedda att visas för barn

8.3.1Åldersklassificeringen av filmer avsedda att visas offentligt för barn bör behĂ„llas

Förslag: Filmer som ska visas för barn vid en allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning ska Àven fortsÀttningsvis Äldersklassificeras. En ny lag ska reglera förutsÀttningarna för Äldersprövningen.

Kravet pÄ förhandsgranskning för Äldersprövning av filmer som ska visas offentligt för barn har aldrig varit föremÄl för ifrÄgasÀttande och diskussion pÄ samma sÀtt som förhandsgranskningen av film avsedd för en vuxen publik. Den har ansetts fylla sin uppgift att skydda barn mot psykiska skador av olÀmpliga filmer. De principiella invÀndningarna mot en reglering i dessa avseenden gör sig inte alls gÀllande med samma styrka som nÀr det gÀller vuxencensuren. En Äldersklassificering innebÀr ju inte att det allmÀnna förhindrar att framstÀllningar blir offentliga.

Barnkonventionen erkÀnner barnets rÀtt till yttrandefrihet och rÀtt att ta del av information och annat innehÄll i massmedier. Samtidigt ska konventionsstaterna uppmuntra utvecklingen av lÀmpliga riktlinjer för att skydda barnet mot information och material som Àr till skada för barnets vÀlfÀrd. Detta ska ske med beaktande bland annat av att förÀldrarna enligt artikel 5 har sÄvÀl rÀttigheter som skyldigheter att ge barnet lÀmplig ledning och rÄd i utövandet av barnets rÀttigheter, pÄ ett sÀtt som överensstÀmmer med barnets fortlöpande utveckling. Det mÄste alltsÄ göras en avvÀgning mellan

168

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning

barnets behov av skydd och dess rÀtt till informationsfrihet. Vid denna avvÀgning mÄste Àven barnets Älder spela in pÄ ett sÄdant sÀtt att ju Àldre barnet blir desto mindre blir dess behov av skydd och desto större tyngd ska tillmÀtas rÀtten till informationsfrihet.

Ett argument som ibland förs fram mot att ha nĂ„gon förhandsgranskning för Ă„ldersprövning av film för barn Ă€r att det inte Ă€r nĂ„gon idĂ© att begrĂ€nsa barns tillgĂ„ng till film eftersom de Ă€ndĂ„ kan se allt de vill om Ă€n pĂ„ andra sĂ€tt Ă€n pĂ„ bio. Som har konstaterats i det föregĂ„ende Ă€r det riktigt att endast en brĂ„kdel av all film ses pĂ„ biografer. Barn och unga tar i hög grad – i mĂ„nga fall i högre grad Ă€n förĂ€ldragenerationen – del av film via andra spridningssĂ€tt Ă€n biografförestĂ€llningar. Även nĂ€r det gĂ€ller barn och unga mĂ„ste dĂ€rför konstateras att en Ă„ldersklassificering inte hindrar dem att ta del av filmer som inte Ă€r avsedda för dem annat Ă€n i begrĂ€nsad utstrĂ€ckning. Det Ă€r förĂ€ldrar och andra personer i barnets omgivning som styr vad de ska fĂ„ ta del av. Jag uppfattar dock att det allmĂ€nt anses vĂ€rdefullt med en norm för vad som Ă€r acceptabelt att visa för barn i det offentliga rummet. Dessutom fĂ„r de Ă„ldersgrĂ€nser som sĂ€tts pĂ„ biofilmer en viss effekt Ă€ven nĂ€r filmerna senare sprids för uthyrning och försĂ€ljning samt i TV-sĂ€ndningar. Åldersklassificeringen Ă€r vidare en hjĂ€lp för vuxna i barnets nĂ€rhet nĂ€r det gĂ€ller att bedöma en films lĂ€mplighet för en viss Ă„lder.

Jag har inte heller uppfattat mitt uppdrag sÄ att jag ska övervÀga ett avskaffande av Älderklassificeringen. TvÀrtom framgÄr av direktiven att jag ska övervÀga utformningen av lÀmpliga ÄldersgrÀnser med utgÄngspunkt bl.a. i statens ansvar enligt barnkonventionen och med beaktande av barns och ungas förÀndrade medievanor och tillkomsten av nya visningsformer. Min slutsats Àr dÀrför att klassificeringen av filmer som ska visas offentligt för barn bör finnas kvar.

Ett alternativ till en ordning dÀr det allmÀnna sÀtter tvingande grÀnser för vilka Äldersgrupper som ska fÄ tillgÄng till en offentlig filmvisning vore att i stÀllet ha ett system dÀr filmen rekommenderas frÄn en viss Älder. Ett sÄdant system skulle kunna mer inriktas pÄ vad som Àr lÀmpligt för ett barn Àn vad som Àr skadligt. Jag anser dock att det inte bör vara en uppgift för staten att utfÀrda rekommendationer om lÀmpliga filmer. Ett sÄdant system bör handhas av branschorgan. Jag tror att det finns goda förutsÀttningar att i en förlÀngning övergÄ till ett sÄdant system. Jag Äterkommer till den frÄgan i avsnitt 12.2.

169

ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning SOU 2009:51

8.3.2ÅldersgrĂ€nserna

Förslag: De nuvarande ÄldersgrÀnserna behÄlls.

VuxengrÀnsen

En viktig ingrediens i de tidigare förslag som lĂ€mnats om att avskaffa förhandsgranskningen av film avsedd att visas offentligt för vuxna har varit att den s.k. vuxengrĂ€nsen ska höjas frĂ„n 15 till 18 Ă„r (se SOU 1983:70 och SOU 1993:39). VĂ„ldsskildringsrĂ„det anförde (SOU 1993:39 s. 58) som ett skĂ€l för en sĂ„dan höjning att det skulle möjliggöra ett avskaffande av den obligatoriska förhandsgranskningen och möjligheten att klippa i filmer eller totalförbjuda dem. Införandet av en 18-Ă„rsgrĂ€ns betraktades alltsĂ„ som en förutsĂ€ttning för ett avskaffande av vuxencensuren. Bakgrunden till det var bland annat att VĂ„ldsskildringsrĂ„det vid en försöksverksamhet med en fiktiv 18- Ă„rsgrĂ€ns funnit att de ingripanden som beslutats var gjorda med hĂ€nsyn till 16- och 17-Ă„ringarna. Ett motiv för att höja vuxengrĂ€nsen till 18 Ă„r har sĂ„lunda varit att skydda unga i gruppen 15–17 Ă„r frĂ„n att se sĂ„dana framstĂ€llningar som de skulle ha skyddats ifrĂ„n om filmcensuren funnits kvar.

Flera av ledamöterna i referensgruppen har ocksÄ uttalat att ett avskaffande av vuxencensuren bör kombineras med en 18-ÄrsgrÀns.

Inför ett stĂ€llningstagande till frĂ„gan om en sĂ„dan Ă„ldersgrĂ€ns skulle ha nĂ„gon effekt Ă€r det lĂ€mpligt att undersöka vad det Ă€r som BiografbyrĂ„n har beslutat att förbjuda och alltsĂ„ ansett att en 15-Ă„ring inte ska fĂ„ se. Som redogjorts för tidigare har BiografbyrĂ„n inte sedan 1995 ingripit i nĂ„gon film avsedd att visas för personer över 15 Ă„r pĂ„ bio (se avsnitt 3.5.3 och 8.2). Offentliga visningar av pornografiska filmer förekommer numera i mycket begrĂ€nsad utstrĂ€ckning. De tre icke-pornografiska videogram som BiografbyrĂ„n efter 1996 har beslutat att delvis förbjuda var inte heller avsedda att visas offentligt. Det innebĂ€r att avskaffandet av förhandsgranskningen av vuxenfilm inte kommer att medföra att unga i Ă„ldersgruppen 15–17 Ă„r fĂ„r tillgĂ„ng till nĂ„got som de inte fĂ„r redan med dagens reglering. Mot denna bakgrund kan jag konstatera att en 18-Ă„rsgrĂ€ns skulle fĂ„ en mycket liten – om ens nĂ„gon – reell betydelse för att skydda barn och unga.

En annan omstÀndighet som har betydelse för frÄgan om hur verkningsfull en höjning av vuxengrÀnsen skulle bli för skyddet av barn och unga Àr, som flera gÄnger nÀmnts, att dagens unga, sÀrskilt i den

170

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning

nu berörda Äldersgruppen, har tillgÄng till film genom sÄ mÄnga andra kanaler Àn biografer. Det som inte Àr tillgÀngligt för dem pÄ bio kan de dÀrmed ta del av pÄ andra sÀtt. Möjligheten till vuxenkontroll av vad denna Äldersgrupp tar del av i medierna torde vara ytterst begrÀnsad. Den inskrÀnkning i yttrande- och informationsfriheten som en förhandsgranskning för Äldersklassificering upp till 18 Är innebÀr kan dÀrför knappast anses berÀttigad med hÀnsyn till den mycket begrÀnsade nytta som en 18-ÄrsgrÀns skulle fÄ.

Internationellt sett Àr 18-ÄrsgrÀnsen dock vanlig. SÄvÀl i Norge som i Finland finns en sÄdan grÀns. I Danmark dÀremot betraktas man som vuxen pÄ bio vid 15 Ärs Älder.

Barnkonventionen innebÀr att det ska göras en avvÀgning mellan Ä ena sidan barnets rÀtt till informationsfrihet och Ä den andra sidan barnets behov av skydd. Vid bedömningen mÄste dock barnets utveckling beaktas (se avsnitt 4.2). Jag kan inte se att Sveriges Ätaganden enligt barnkonventionen skulle krÀva att vuxengrÀnsen sÀtts vid 18 Är. HÀnsyn bör vidare tas till att 15-ÄrsgrÀnsen Àr föranledd av att ett barn som fyllt 15 Är anses ha uppnÄtt en viss mognad och utveckling, vilket har ansetts tillrÀckligt för att betraktas som vuxen Àven i vissa andra sammanhang. Mot den nu angivna bakgrunden anser jag att vuxengrÀnsen Àven i fortsÀttningen ska gÄ vid 15 Är.

Övriga Ă„ldersgrĂ€nser

FrĂ„gan Ă€r dĂ€refter om det finns anledning att Ă€ndra de övriga Ă„ldersgrĂ€nserna. Den tid jag har haft till förfogande för att genomföra uppdraget har inte medgivit nĂ„gon djupare analys av denna frĂ„ga. Ett möjligt skĂ€l för en förĂ€ndring skulle kunna vara att Ă„ldersgrĂ€nserna för biograffilmer inte stĂ€mmer överens med de Ă„ldersgrĂ€nser som tillĂ€mpas inom ramen för PEGI-systemet för Ă„ldersmĂ€rkning av dataspel (se avsnitt 4.5.1). Att ha tvĂ„ olika system med olika grĂ€nser kan möjligen vara förvirrande. Samtidigt mĂ„ste man komma ihĂ„g att det Ă€r frĂ„ga om olika bedömningssystem, vilka svĂ„rligen kan samordnas. Åldersklassificeringen av biograffilmer Ă€r ett nationellt system med bedömningsgrunder som Ă€r accepterade hĂ€r och som har funnits under mycket lĂ„ng tid. De grĂ€nser som tillĂ€mpas inom PEGI-systemet Ă€r resultatet av ett paneuropeiskt samarbete och meningen Ă€r att det ska kunna accepteras av samtliga deltagande lĂ€nder trots skillnader i vĂ€rderingar och moraluppfattning. Det Ă€r dĂ€rför inte helt överförbart till ett nationellt system. Eftersom inte samma bedömningskriterier anvĂ€nds

171

ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning SOU 2009:51

i de bÄda systemen skulle förvirringen snarare bli Ànnu större om ÄldersgrÀnserna var desamma. Det Àr ocksÄ skillnad mellan dataspel och offentligt visad film. Min bedömning Àr dÀrför att det inte finns nÄgon anledning att Àndra de nuvarande ÄldersgrÀnserna för att skapa överensstÀmmelse med ÄldersmÀrkningssystemet för dataspel.

En frÄga som har uppkommit Àr om det finns anledning att införa ytterligare en ÄldergrÀns vid 13 Är. BiografbyrÄns censorer har uppgivit att de i avsaknad av 13-ÄrsgrÀns fÄtt sÀtta en 15-ÄrsgrÀns pÄ vissa filmer trots att dessa haft yngre tonÄringar som mÄlgrupp. De har dock pÄpekat att de inte anser att det Àr möjligt att motivera en 13-ÄrsgrÀns utifrÄn ett skadekriterium (se vidare avsnitt 8.3.3).

Finland har redan i dag en 13-ÄrsgrÀns. En sÄdan grÀns kan ocksÄ betraktas som naturlig i den meningen att det Àr dÄ barn övergÄr till att bli tonÄringar. De börjar dÄ ocksÄ pÄ högstadiet i skolan.

En ytterligare Ă„ldersgrĂ€ns skulle emellertid innebĂ€ra att det endast blir tvĂ„Ă„rsintervaller mellan de tre övre Ă„ldersgrupperna. Inom varje Ă„lderskategori finns naturligt nog en stor spridning i frĂ„ga om barnens utveckling och mognad. NĂ€r man bestĂ€mmer Ă„ldersgrĂ€ns för en film mĂ„ste man i första hand utgĂ„ frĂ„n en genomsnittlig utvecklingsgrad för den aktuella Ă„ldersgruppen. Det innebĂ€r att vissa barn i en Ă„ldersgrupp Ă€ndĂ„ inte Ă€r mogna att se en film som Ă€r tillĂ„ten för den Ă„ldersgruppen. Åldersklassificeringen Ă€r dĂ€rför ett ganska trubbigt instrument och jag finner det svĂ„rt att utifrĂ„n det underlag jag har föreslĂ„ införande av en mer nyanserad klassificering. Behovet av en 13-Ă„rsgrĂ€ns framstĂ„r inte heller som sĂ€rskilt stort. Jag har uppfattat att det inom branschen inte finns nĂ„got mer uttalat intresse för en Ă€ndring. Dagens Ă„ldersgrĂ€nser Ă€r dessutom vĂ€l inarbetade och kĂ€nda bland allmĂ€nheten. Med hĂ€nsyn till detta anser jag att de nuvarande Ă„ldersgrĂ€nserna, som innebĂ€r att en film kan bli barntillĂ„ten, tillĂ„ten frĂ„n 7 Ă„r, tillĂ„ten frĂ„n 11 Ă„r eller tillĂ„ten frĂ„n 15 Ă„r, ska finnas kvar.

172

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning

8.3.3Kriterier för Äldersklassificeringen

Förslag: Åldersklassificeringen ska göras utifrĂ„n en bedömning av om framstĂ€llningen i en film kan vara till skada för vĂ€lbefinnandet för barn i den aktuella Ă„ldersgruppen.

Kriteriet ”psykisk skada” som grund för att godkĂ€nna offentlig visning av filmer för barn under 15 Ă„r infördes 1954 (SFS 1954:512). Dessförinnan gĂ€llde att för barn under 15 Ă„r inte fick godkĂ€nnas ”biografbilder, som Ă€ro Ă€gnade att skadligt uppjaga barns fantasi eller eljest menligt inverka pĂ„ deras andliga utveckling och hĂ€lsa”. Vid införandet av det nya begreppet ”psykisk skada” fördes inte nĂ„gra resonemang om hur det skulle tillĂ€mpas.

I sitt budgetunderlag för 2010–2012 har BiografbyrĂ„n anfört att kriteriet psykisk skada Ă€r ett ”alldeles för otympligt, svĂ„rkommunicerat och odefinierat verktyg för filmklassificering i framtiden” och dĂ€rför bör mönstras ut frĂ„n filmgranskningens praktik och ersĂ€ttas av en vidare definition. ByrĂ„n har – sĂ„vitt avser vĂ„ldsskildringar – angett att i de dokumenterade resonemang som under Ă„ren varit vĂ€gledande för bedömning av Ă„ldersgrĂ€nser nĂ„gra begrepp Ă„terkommer som byrĂ„n menar fortfarande Ă€r aktuella, nĂ€mligen:

Framkallande av stark rÀdsla/skrÀck/panik

Barn kan i samband med filmvisning invaderas av sÄ stark rÀdsla att det kan medföra symptom som mardrömmar, kvardröjande Àngslan, klÀngighet, svÄrigheter att somna, mörkrÀdsla etc. De skrÀckeffekter som det ofta handlar om Àr vÀlkÀnda och vÀlanvÀnda; hastigt uppdykande monster, blodsugande vampyrer, mÀnniskor som förvandlas frÄn goda till onda, nÀrbilder pÄ skadade mÀnniskor och djur etc.

Skapande av oro

Vissa stÀmningar av Ängest och förtvivlan, undergÄngsstÀmningar, upprörda grÀl, uttalade och outtalade hot mot mÀnniskor och djur, sjÀlvmordsskildringar, mÀnniskor och djur som plÄgas Àr exempel pÄ företeelser som kan skapa oro hos barn och som gör att deras trygghet och tillit till omgivningen kan pÄverkas.

Förvirring

Inte minst reaktioner pĂ„ skildringar av avancerad sexualitet av pornografisk karaktĂ€r, skulle kunna falla under detta bedömningskriterium. Inslag av grovt vĂ„ld/sadistiskt vĂ„ld i humoristisk kontext hör ocksĂ„ till sĂ„dant som kan verka förvirrande för minderĂ„riga, liksom viss science fiction, skildringar av ”onda barn”, ”levande döda”, â€Ă¶vernaturliga” skeenden etc. Att utsĂ€ttas för och att bli lĂ€mnad ensam med upprepad höggradig förvir-

173

ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning SOU 2009:51

ring kring existentiella frÄgor, bedömer vi skulle kunna riskera att störa barnets intellektuella, psykosexuella/psykosociala utveckling.

BiografbyrĂ„n anser att risken med att behĂ„lla kriteriet ”psykisk skada” Ă€r att det bidrar till en urholkning och förflackning av ett begrepp som behöver skyddas och anvĂ€ndas dĂ€r det hör hemma, exempelvis för sjukdomstillstĂ„nd som neuroser och psykoser. Att ange risk för psykisk skada som motivering för vilken Ă„ldersgrĂ€ns som ska gĂ€lla anses vilseledande och ocksĂ„ kunna framstĂ„ som ansvarslöst. Begreppet bör dĂ€rför enligt vad som framfördes i budgetunderlaget mönstras ut frĂ„n filmgranskningens praktik och reserveras för beskrivningar av skador och symtom inom psykiatrins omrĂ„de.

BiografbyrĂ„ns kritik mot begreppet mĂ„ste givetvis tas pĂ„ största allvar. DĂ€r finns sakkunskapen. Jag instĂ€mmer ocksĂ„ i byrĂ„ns uppfattning att begreppet ”psykisk skada” kan bli missvisande eftersom det möjligen ger det intrycket att det ska vara frĂ„ga om en skada som krĂ€ver behandling för att det ska vara uppfyllt. Å andra sidan har begreppet funnits i mer Ă€n 50 Ă„r och sĂ„vitt jag förstĂ„r tillĂ€mpats pĂ„ ett vĂ€l avvĂ€gt sĂ€tt.

Om man jĂ€mför med lagstiftningen i de övriga nordiska lĂ€nderna Ă€r bedömningsgrunden formulerad pĂ„ ett likartat sĂ€tt dĂ€r. I Norge görs en vĂ€rdering av om innehĂ„llet skadligt kan pĂ„verka psyket eller rĂ€ttskĂ€nslan, i Finland bedöms om innehĂ„llet Ă€r skadligt för barns utveckling (t.ex. pĂ„ grund av vĂ„ld, sex, skrĂ€ck e.d.) och i Danmark om innehĂ„llet Ă€r skadligt för barn i den aktuella Ă„ldersgruppen. Även dĂ€r Ă€r det alltsĂ„ frĂ„ga om skadebegrepp om Ă€n formulerade pĂ„ nĂ„got annorlunda sĂ€tt Ă€n i den svenska regleringen.

Även fortsĂ€ttningsvis menar jag att Ă„ldersklassificeringen av filmer ska utgĂ„ ifrĂ„n i vilken utstrĂ€ckning en framstĂ€llning kan vara skadlig för barn i olika Ă„ldrar. Det finns dock mot den ovan redovisade bakgrunden skĂ€l att Ă€ndra begreppet psykisk skada till ett begrepp som pĂ„ ett mer tydligt sĂ€tt motsvarar den bedömning som censorerna gör vid Ă„ldersprövningen. Ett nytt begrepp bör vara flexibelt i den meningen att det kan anpassas till utvecklingen och det bör ocksĂ„ vara förankrat i ett modernt barnrĂ€ttsorienterat synsĂ€tt pĂ„ det sĂ€tt som uttrycks i barnkonventionens artikel 17 (e). DĂ€r anges att konventionsstaterna ska ”uppmuntra utvecklingen av lĂ€mpliga riktlinjer för att skydda barnet mot information och material som Ă€r till skada för barnets vĂ€lfĂ€rd, med beaktande av bestĂ€mmelserna i artiklarna 13 och 18”. I den engelska versionen

174

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning

talas om barnets ”well-being”, dvs. vĂ€lbefinnande. Begreppet har översatts till svenska som ”vĂ€lfĂ€rd” men det begreppet passar sĂ€mre i förevarande sammanhang.

Enligt BiografbyrĂ„n utgĂ„r prövningen i dag i huvudsak ifrĂ„n om en framstĂ€llning kan medföra stark rĂ€dsla/skrĂ€ck/panik, oro eller förvirring. SĂ„dana reaktioner Ă€r generellt sĂ€tt till skada för barns vĂ€lbefinnande och ryms sĂ„ledes inom begreppet. UtgĂ„ngspunkten för Ă„ldersklassificeringen bör dĂ€rför vara om framstĂ€llningen i en film kan vara till skada för vĂ€lbefinnandet för barn i den aktuella Ă„ldersgruppen. Jag föreslĂ„r dĂ€rför att begreppet ”psykisk skada” ersĂ€tts av ”skada för vĂ€lbefinnandet”.

8.3.4Vad ska Ă„ldersklassificeras?

Förslag: FramstÀllningar med rörliga bilder i filmer och andra tekniska upptagningar samt i uppspelningar ur en databas ska omfattas av regleringen, om de ska visas för barn under 15 Är vid en allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning.

BestĂ€mmelsen i 1 kap. 3 § andra stycket YGL, som medger att det i lag införs föreskrifter om granskning och godkĂ€nnande trots det generella förbudet mot förhandsgranskning, omfattar ”rörliga bilder i filmer, videogram och andra tekniska upptagningar”. Enligt den nuvarande filmgranskningslagen omfattar granskningsplikten endast framstĂ€llningar i filmer och videogram.

FramstĂ€llningar i filmer och videogram bör Ă€ven i fortsĂ€ttningen omfattas av granskningsplikten om de ska visas för den som Ă€r under 15 Ă„r. FrĂ„gan Ă€r om granskningsplikten ska vidgas till att omfatta ytterligare medier, nĂ€rmast ”andra tekniska upptagningar” och s.k. digital bio.

Det ligger nĂ€ra till hands att anse att Ă€ven andra tekniska upptagningar Ă€n filmer och videogram ska omfattas av kravet pĂ„ förhandsgranskning för Ă„ldersklassificering. YttrandefrihetskommittĂ©n har pĂ„pekat att viss ”digital bio” redan i dag torde omfattas av undantaget i YGL eftersom filmen visas genom uppspelning frĂ„n en skiva, ett band eller annan teknisk upptagning. En annan sak Ă€r enligt kommittĂ©n att det kan vara tveksamt om en sĂ„dan skiva, ett band eller liknande omfattas av granskningsplikten enligt filmgranskningslagen (a. bet. s. 167 f.). Jag ansluter mig till denna tvekan och anser att det

175

ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning SOU 2009:51

klart bör framgÄ av en ny lag att Àven tekniska upptagningar omfattas. Regleringen framstÄr annars som inkonsekvent. En sÄdan förÀndring aktualiserar ytterligare en frÄgestÀllning.

Eftersom tekniska upptagningar inte omfattas av övergÄngsbestÀmmelserna i punkt 4 till lagen (1976:871) om Àndring i regeringsformen i deras lydelse enligt SFS 1985:862 mÄste först stÀllning tas till om en sÄdan utvidgning av det granskningsbara omrÄdet kan göras utan Àndring i dessa övergÄngsbestÀmmelser. Den bestÀmmelsen medger nÀmligen censur av filmer och videogram som ska visas offentligt utan hinder av RF:s bestÀmmelser om tillÄtna begrÀnsningar i mötesfriheten.

ÖvergĂ„ngsbestĂ€mmelsen gĂ€llde ursprungligen endast film men den utvidgades Ă„r 1986 till att omfatta Ă€ven videogram. DĂ„ fanns Ă€nnu inte YGL. NĂ€r den infördes gjordes en följdĂ€ndring i 2 kap. 1 § RF. Ändringen innebar att sĂ„vitt gĂ€llde friheten att yttra sig i bl.a. filmer, videogram och andra rörliga bilder gĂ€llde YGL:s regelsystem, dvs. de

undantogs frÄn RF:s bestÀmmelser i motsvarande mÄn
(prop. 1990/91:64 s. 142. Se ocksÄ Holmberg m.fl., Grundlagarna,
2006, s. 101).      

DĂ€refter har bestĂ€mmelsen Ă€ndrats sĂ„ att ”andra upptagningar av rörliga bilder” bytts ut mot ”andra tekniska upptagningar” (SFS 1998:1437). Denna Ă€ndring var en konsekvensĂ€ndring föranledd av att YGL:s tillĂ€mpningsomrĂ„de vidgades till att omfatta alla tekniska upptagningar oavsett upptagningsform (prop. 1997/98:43 s. 149 och 154).

Av det nu sagda kan slutsatsen dras att RF:s bestÀmmelser om mötesfriheten mÄste beaktas för de medier som omfattas av YGL Àven sedan YGL har trÀtt i kraft. Undantaget för regleringen i RF med hÀnvisning till YGL tar bara sikte pÄ yttrandefriheten och informationsfriheten.

Om Äldersklassificeringen ska utvidgas sÄ att den omfattar ocksÄ andra tekniska upptagningar Àn filmer och videogram krÀvs det sÄledes en Àndring i punkt 4 av de nu aktuella övergÄngsbestÀmmelserna. Det ingÄr dock inte i mitt uppdrag att föreslÄ grundlagsÀndringar. SÄdana förslag kan endast lÀggas fram av Yttrandefrihetskommittén. Jag vÀljer ÀndÄ att utforma mitt förslag sÄ att det omfattar Àven andra tekniska upptagningar. SÄvitt jag förstÄr tillÀmpas bestÀmmelserna i filmgranskningslagen redan pÄ det sÀttet. Om Àndringar i RF inte lÀggs fram i annat sammanhang mÄste dock mitt förslag begrÀnsas i motsvarande mÄn.

176

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning

I sin nuvarande utformning gÀller YGL inte för digital bio som bestÄr i offentlig uppspelning ur en databas. Yttrandefrihetskommittén har i betÀnkandet Grundlagsskydd för digital bio och andra yttrandefrihetsrÀttsliga frÄgor, SOU 2009:14, föreslagit att YGL Àndras sÄ att Àven offentlig uppspelning ur en databas kommer att omfattas av grundlagen. Förslaget medför att Àven andra offentliga uppspelningar ur en databas Àn digital bio kommer att omfattas av YGL. Det innebÀr dock inte att det införs nÄgot automatiskt grundlagsskydd för all digital bio och andra offentliga uppspelningar. I enlighet med regleringen i databasregeln i 1 kap. 9 § YGL krÀvs för grundlagsskydd bland annat att biografen antingen har utgivningsbevis eller att den som anses driva verksamheten utgör ett företag för yrkesmÀssig framstÀllning av tekniska upptagningar eller Àr ett annat sÄdant traditionellt massmedieföretag som avses i 1 kap. 9 § första stycket YGL.

YttrandefrihetskommittĂ©n har ocksĂ„ lĂ€mnat förslag till Ă€ndring av 1 kap. 3 § andra stycket YGL sĂ„ att det undantag frĂ„n censur som finns dĂ€r Ă€ven kommer att omfatta ”rörliga bilder i en sĂ„dan offentlig uppspelning ur en databas som avses i 9 § första stycket 3”. I 9 § första stycket 3 anges att bestĂ€mmelsen Ă€r tillĂ€mplig dĂ„ nĂ„gon genom offentlig uppspelning tillhandahĂ„ller allmĂ€nheten information ur en sĂ„dan databas som anges i 1.

Sedan filmgranskningslagen tillkom har de tekniska möjligheterna att visa film utökats. Inom en snar framtid kommer sannolikt digitaliseringen av landets biografer att vara helt genomförd (se avsnitt 13.3). En lag om Ă„ldersklassificering bör dĂ€rför sĂ„ lĂ„ngt det Ă€r möjligt vara anpassad till den nya tekniken. Jag föreslĂ„r dĂ€rför att skyldigheten att Ă„ldersklassificera framstĂ€llningar som ska visas för personer under 15 Ă„r – utöver framstĂ€llningar med rörliga bilder i filmer och andra tekniska upptagningar – ocksĂ„ ska gĂ€lla för rörliga bilder i en uppspelning ur en databas.

Ett sÄdant förslag innebÀr att den nya lagens tillÀmpningsomrÄde kommer att omfatta Àven vissa framstÀllningar med rörliga bilder som inte omfattas av YGL ens efter ett genomförande av Yttrandefrihetskommitténs förslag till Àndring. Som nÀmnts ovan innebÀr kommitténs förslag inte att en offentlig uppspelning ur en databas automatiskt fÄr grundlagsskydd. I de fall en film visas offentligt genom att den spelas upp ur en databas utan att biografen har utgivningsbevis och det inte heller i övrigt finns förutsÀttningar att tillÀmpa databasregeln i 1 kap. 9 § YGL omfattas biovisningen inte av grundlagsskyddet.

177

ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning SOU 2009:51

Om ett yttrande inte omfattas av YGL gÀller den generella principen om rÀtt till yttrandefrihet i 2 kap. 1 § RF. BegrÀnsningar i yttrandefriheten och informationsfriheten fÄr dock enligt 2 kap. 12 och 13 §§ RF göras under förutsÀttning att det sker i lag och om det Àr föranlett av sÀrskilt viktiga skÀl. Att sÄdana skÀl föreligger sÄvitt avser offentlig visning av film m.m. för den som Àr under 15 Är har riksdagen redan tagit stÀllning till genom att det redan finns ett undantag i YGL som tillÄter förhandsgranskning av film m.m. som ska visas offentligt och genom filmgranskningslagen. Det kan knappast vÀcka nÄgra betÀnkligheter att utvidga granskningsplikten till att ocksÄ omfatta de nu nÀmnda framstÀllningarna. Jag anser att Àven dessa framstÀllningar ska omfattas av de nya reglerna om Äldersklassificering.

Som har framgĂ„tt i det föregĂ„ende anser jag att de framstĂ€llningar som ska Ă„ldersklassificeras mĂ„ste omfattas av bestĂ€mmelserna i punkt 4 i övergĂ„ngsbestĂ€mmelserna till lagen (1976:871) om Ă€ndring i regeringsformen i deras lydelse enligt SFS 1985:862. YttrandefrihetskommittĂ©n har föreslagit att bestĂ€mmelsen Ă€ndras sĂ„ att sĂ„dana föreskrifter om obligatorisk förhandsgranskning fĂ„r meddelas Ă€ven betrĂ€ffande ”offentlig uppspelning av rörliga bilder ur en databas”. Detta undantag Ă€r sĂ„ formulerat att det tĂ€cker alla former av offentlig uppspelning av rörliga bilder ur en databas. Ett genomförande av de Ă€ndringar jag nu diskuterat förutsĂ€tter alltsĂ„ att de av YttrandefrihetskommittĂ©n föreslagna Ă€ndringarna i RF och YGL genomförs. Jag vĂ€ljer att nu lĂ€gga fram förslagen. Om grundlagsĂ€ndringarna inte genomförs fĂ„r förslaget i den delen utgĂ„. Jag ansluter mig ocksĂ„ till kommittĂ©ns bedömning att det finns anledning att övervĂ€ga om undantaget frĂ„n censurförbudet i YGL bör snĂ€vas in sĂ„ att det endast medger förhandsgranskning i form av Ă„ldersprövning till skydd för barn (se SOU 2009:14 s. 193).

Jag vill erinra om att det Àven fortsÀttningsvis endast Àr framstÀllningar i filmer m.m. som ska visas vid en allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning som behöver Äldersklassificeras (se avsnitt 8.3.1). Dessutom gÀller skyldigheten endast i de fall barn under 15 Är ska medges tilltrÀde till visningen. Den som inte har för avsikt att lÄta personer under 15 Är fÄ tilltrÀde till en sÄdan visning som angetts behöver inte lÀmna in sin framstÀllning för Äldersklassificering. FramstÀllningar som inte har klassificerats fÄr automatiskt en 15-ÄrsgrÀns.

178

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning

8.3.5Undantag frÄn plikten att lÀmna in film för Äldersklassificering

Förslag: De undantag som finns i den nuvarande filmgranskningslagen ska gÀlla Àven enligt den nya lagen om Äldersklassificering. DÀrutöver ska det införas ett undantag frÄn kravet pÄ Äldersklassificering för enkla framstÀllningar om högst 15 minuter som Àr skapade av barn eller unga amatörer nÀr de visas vid en filmfestival eller annat konstnÀrligt eller ideellt evenemang som huvudsakligen riktar sig till barn och unga. Vidare behöver en framstÀllning med rörliga bilder inte Äldersklassificeras om den endast utgör ett Ätergivande av en offentlig opera-, teater- eller musikförestÀllning eller ett sportevenemang.

De nuvarande undantagen i 2 § filmgranskningslagen

Enligt 2 § filmgranskningslagen Àr vissa filmer och videogram undantagna frÄn granskningsplikt, nÀmligen sÄdana som sÀnds i ett TV-program som omfattas av YGL, utgör reklam för vara eller tjÀnst, visas vid varumÀssa, utstÀllning eller sportevenemang, om inte sjÀlva visningen utgör en allmÀn sammankomst, samt sÄdana som visas inom ett museum som ett led i museets normala utstÀllningsverksamhet och Àr en dokumentÀr framstÀllning. Jag ser inte nÄgon anledning till Àndring i dessa avseenden utan de undantag som nu finns bör i sak föras över till en ny lag om Äldersklassificering av film m.m.

SĂ„vitt avser undantaget för TV-program som omfattas av YGL bör följande tillĂ€ggas. Enligt AV-utredningens förslag En ny radio- och TV-lag, SOU 2008:116, ska Ă€ven s.k. bestĂ€ll-TV omfattas av den nya lagen. Med bestĂ€ll-TV avses enligt förslaget en tjĂ€nst varigenom en leverantör av medietjĂ€nster i informations-, underhĂ„llnings- eller utbildningssyfte tillhandahĂ„ller allmĂ€nheten TV-program med hjĂ€lp av elektroniska kommunikationsnĂ€t pĂ„ begĂ€ran av anvĂ€ndaren, vid en tidpunkt som han eller hon vĂ€ljer och frĂ„n en katalog med program som leverantören av medietjĂ€nsten har valt ut. BestĂ€ll-TV enligt den av utredningen föreslagna definitionen kan falla in under databasregeln i 1 kap. 9 § YGL eller – nĂ€r det Ă€r frĂ„ga om inspelade program – under den s.k. webbsĂ€ndningsregeln i 1 kap. 6 § första stycket andra meningen YGL (se YttrandefrihetskommittĂ©ns yttrande över betĂ€nkandet, dnr Ku2008/2231/MFI).

179

ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning SOU 2009:51

Syftet med undantaget för TV-program i filmgranskningslagen Ă€r att förbudet i YGL mot censur av TV-program inte ska bli verkningslöst om en film eller ett videogram visas i ett TV-program vid en allmĂ€n sammankomst eller en offentlig tillstĂ€llning (prop. 1995/96:160 s. 201). Inte heller framstĂ€llningar med rörliga bilder i bestĂ€ll-TV bör omfattas av plikten att Ă„lderklassificera filmer m.m. AV-utredningens förslag bereds för nĂ€rvarande i Regeringskansliet. En remiss om en ny radio- och TV-lag avses överlĂ€mnas till LagrĂ„det i början av juni mĂ„nad 2009. Det Ă€r alltsĂ„ nĂ€r detta skrivs oklart hur bestĂ€ll-TV kommer att definieras och om tillhandahĂ„llande av bestĂ€ll-TV kommer att anses vara TV-program enligt YGL. Beroende pĂ„ hur den nya lagen kommer att utformas – sĂ€rskilt hur bestĂ€ll-TV kommer att definieras

– kan det komma att behövas ett undantag frĂ„n skyldigheten att Ă„ldersklassificera framstĂ€llningar i filmer m.m. Ă€ven för framstĂ€llningar med rörliga bilder i bestĂ€ll-TV.

Undantag för operaförestÀllningar m.m.

En konsekvens av att lagens tillÀmpningsomrÄde föreslÄs omfatta rörliga bilder i uppspelningar ur en databas som sker vid allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning Àr att vissa sÄdana uppspelningar som inte avser film enligt vanligt sprÄkbruk kommer att falla in under lagen. Jag avser nÀrmast sÄdana offentliga uppspelningar som innebÀr att det i en biografsalong visas en upptagning frÄn en opera- eller teaterförestÀllning, en konsert eller ett sportevenemang.

NÀr det Àr frÄga om visning av ett direktsÀnt TV-program pÄ en storbildsskÀrm Àr huvudregeln om radioprogram i YGL tillÀmplig pÄ överföringen till biografen (SOU 2009:14 s. 168). Den situationen faller dÀrmed in under det undantag för TV-program som omfattas av YGL som föreslÄs överfört till den nya lagen.

Folkets Hus & Parkers visningar av opera (frÄn Metropolitan i New York) och teater (bl.a. frÄn Dramaten och National Theatre i London) sÀnds direkt via satellit och tas emot i varje biograf via en parabol och en HDTV-mottagare (högupplösnings-TV) som omvandlar signalen till rÀtt bild- och ljudformat i projektor och ljudanlÀggning. En sÄdan förevisning kan emellertid ocksÄ ske genom att en upptagning av evenemanget laddas ned i en server hos biografen eller hos den som tillhandahÄller innehÄllet och sedan spelas upp ur servern vid förevisningen.

180

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning

En förestÀllning som sÀnds direkt utan nÄgon mellanlagring i en server kommer inte att falla in under den föreslagna lagens tillÀmpningsomrÄde eftersom det inte kan anses vara frÄga om en uppspelning ur en databas och inte heller ett TV-program (jfr prop. 1986/87:151 s. 164 f. och 1990/91:64 s. 109 f. samt SOU 2009:14 s. 170). Om dÀremot förevisningen gÄr till sÄ att en upptagning frÄn en operaförestÀllning, ett evenemang etc. laddas ned i en server hos biografen eller hos den som tillhandahÄller innehÄllet och spelas upp ur servern vid förevisningen kommer innehÄllet att omfattas av kravet pÄ Äldersklassificering om inget undantag görs. Eftersom det naturligtvis inte Àr meningen att upptagningar av teaterförestÀllningar, konserter, operaförestÀllningar eller sportevenemang ska behöva undergÄ Äldersprövning för att fÄ visas för en publik under 15 Är föreslÄr jag att ett undantag ska göras Àven för dessa typer av visningar.

Undantag för vissa kortfilmer som skapats av barn och unga

I utredningens direktiv anges att en frÄga som aktualiserats under senare Är Àr om det bör finnas ett undantag frÄn kravet pÄ förhandsgranskning nÀr det gÀller kortfilmer som Àr gjorda av barn och unga i syfte att visas pÄ lokala filmfestivaler.

Teknikutvecklingen har medfört att det blivit bÄde enklare och billigare att göra egna filmer. Det ökade ekonomiska stödet till det enkla skapandet har medfört en kraftig ökning av kortfilmsproduktion under senare Är. Det har t.ex. blivit vanligare att filmer görs som en del i utbildningen.

Ute i landet finns 19 regionala resurscentra med verksamhet inom huvudsakligen pedagogik, visning och produktion av film och video. Verksamheten fÄr ekonomiskt stöd av Statens filminstitut och av respektive landsting. Syftet med stödet Àr att regional och lokal filmverksamhet ska frÀmjas. Ett regionalt resurscentrum som beviljas stöd ska bland annat stimulera och utveckla filmpedagogisk verksamhet och ungas eget skapande, frÀmja spridning och visning av film (i synnerhet pÄ biograf) och stödja produktion av kort- och dokumentÀrfilm samt talangutveckling av unga filmare.

Ett forum för kortfilm skapad av barn och unga amatörer Àr den s.k. Novemberfestivalen som hÄlls i TrollhÀttan varje Är. DÀr visas ett 60-tal filmer och en jury vÀljer ut en pristagare i varje klass. Det Àr endast oetablerade filmare som fÄr delta i tÀvlingen. De regionala resurscentren Ätar sig att ordna en regional uttagningsomgÄng för

181

ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning SOU 2009:51

kortfilmer som Ă€r producerade av barn och unga upp t.o.m. 26 Ă„r. Filmerna tĂ€vlar i tre klasser, lĂ€ttvikt (0–16 Ă„r), mellanvikt (17– 21 Ă„r) och tungvikt (22–26 Ă„r). En regional jury vĂ€ljer ut en film i varje tĂ€vlingsklass som fĂ„r tĂ€vla vid Novemberfestivalen.

Enligt BiografbyrÄn lÀmnas det varje Är in mellan 200 och 300 filmer i denna kategori för granskning och godkÀnnande för visning för barn under 15 Är. Merparten Àr filmer som gjorts av barn i skol- eller fritidsverksamhet. Under 2008 lÀmnades det in totalt 396 kortfilmer för granskning. Flertalet var avsedda att visas pÄ festivaler eller liknande evenemang för barn. Filmerna Àr i allmÀnhet mycket korta. MÄnga har en speltid som uppgÄr till högst en eller ett par minuter. Eftersom de ska visas offentligt omfattas de av filmgranskningslagen. BiografbyrÄn beviljar med stöd av 9 § tredje stycket filmgranskningslagen undantagslöst avgiftsbefrielse för granskningen av filmer av denna typ. Det administrativa arbetet med bl.a. registrering och upprÀttande av granskningsprotokoll Àr dock lika tidskrÀvande för kortfilmer som nÀr det gÀller granskning av en lÄngfilm. De flesta kortfilmer i denna kategori blir enligt uppgift frÄn BiografbyrÄn barntillÄtna men det förekommer ocksÄ att de godkÀnns för visning frÄn 7 Är eller, i nÄgra fall, först frÄn 11 Är. Av de kortfilmer som lÀmnades in under 2008 blev 84 procent barntillÄtna, 11 procent tillÄtna frÄn 7 Är och 5 procent tillÄtna frÄn 11 Är.

Det Àr enligt BiografbyrÄn frÄga om enkelt gjorda filmer som har skapats av barn eller unga, ofta som ett led i utbildningen. De flesta filmerna Àr helt oproblematiska och kan visas för alla barn. I enstaka fall ges 11-ÄrsgrÀns.

De visningssituationer som kan bli aktuella Àr filmfestivaler av den typ som nu beskrivits. Det förekommer ocksÄ att barn som skapat kortfilmer i skolan eller i fritidsverksamhet visar dessa vid visningar för frÀmst förÀldrar och klasskamrater. Det Àr sÄledes frÄga om ett begrÀnsat utbud av visningar och de Àr huvudsakligen avsedda för barn och unga.

Att enkla filmer av denna typ mÄste lÀmnas in för Äldersklassificering före visning Àr ett exempel pÄ vad som mÄste betecknas som onödig byrÄkrati. Det skulle ocksÄ innebÀra en lÀttnad för den myndighet som ska göra Äldersklassificeringarna att slippa framför allt den administrativa hanteringen av kortfilmer av denna typ. Jag föreslÄr dÀrför att denna typ av filmer ska undantas frÄn kravet pÄ Äldersklassificering. Undantaget bör gÀlla för enkla filmer om högst 15 minuter som Àr skapade av barn eller unga amatörer nÀr de visas vid en filmfestival

182

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning

eller annat konstnÀrligt eller ideellt evenemang som huvudsakligen riktar sig till barn och unga.

8.3.6Barnvagnsbio

Förslag: Utan hinder av bestÀmmelserna om ÄldersgrÀnser vid tilltrÀde till biografförestÀllningar fÄr den som fyllt femton Är ta med sig barn som inte har fyllt ett Är till en för ÀndamÄlet sÀrskilt anpassad visning, s.k. barnvagnsbio.

Det ingÄr ocksÄ i mitt uppdrag att pröva möjligheten att visa film offentligt dÀr vuxna har med sig spÀdbarn.

Sedan att antal Är tillbaka förekommer pÄ vissa orter s.k. barnvagnsbio. Det innebÀr att biograferna arrangerar sÀrskilda filmvisningar med filmer pÄ den ordinarie repertoaren under dagtid för frÀmst förÀldrar som Àr förÀldralediga. FörÀldrarna tillÄts ha med sig spÀdbarn och ofta ges möjlighet att parkera barnvagnar i biografens foajé. Vid vissa visningar förekommer det pauser i filmen för blöjbyte eller förfriskningar. LjudnivÄn Àr lÀgre Àn vid en ordinÀr filmvisning och det Àr inte heller lika mörkt i salongen.

Bland andra SF Bio arrangerar sÄdana filmvisningar. Under mars till maj 2009 visades barnvagnsbio pÄ 23 SF-biografer runt om i landet, varav 7 i Stockholm. Visningarna Àger rum en eller ett par gÄnger per mÄnad.

Det har uppmĂ€rksammats att det kan strida mot filmgranskningslagen att ordna sĂ„dana visningar av filmer som Ă€r begrĂ€nsat barntillĂ„tna. Det Ă€r dock endast nĂ€r det Ă€r frĂ„ga om filmer som Ă€r tillĂ„tna först frĂ„n 11 eller 15 Ă„r som det strider mot bestĂ€mmelserna att ha med barn som Ă€r yngre Ă€n 7 Ă„r. DĂ€remot Ă€r det alltsĂ„ möjligt för förĂ€ldrar att ta med sig barn pĂ„ filmer som Ă€r barntillĂ„tna och pĂ„ filmer som Ă€r tillĂ„tna frĂ„n 7 Ă„r. FrĂ„gan Ă€r mot denna bakgrund om det finns ett reellt behov av en sĂ€rreglering för barnvagnsbio. Å andra sidan ser jag inte nĂ„got hinder mot en sĂ„dan öppning i tilltrĂ€desreglerna. Det Ă€r inte rimligt att anta att ett mycket litet barn skulle ta skada av att följa med en förĂ€lder pĂ„ en biografvisning dĂ€r belysningen delvis Ă€r tĂ€nd, dĂ€r ljudet Ă€r dĂ€mpat och barnen sitter eller ligger i förĂ€lderns famn. Jag föreslĂ„r dĂ€rför att den som fyllt 15 Ă„r utan hinder av bestĂ€mmelserna om tilltrĂ€de till offentliga filmvisningar fĂ„r ta med sig barn som inte har

183

ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning SOU 2009:51

fyllt 1 Är till en visning som sÀrskilt anpassats för förÀldrar som har med sig spÀdbarn.

8.3.7Övriga frĂ„gor

Förslag: Ansvars- och överklagandebestÀmmelserna Àndras inte i förhÄllande till vad som i dag gÀller i frÄga om Äldersklassificeringarna.

StraffbestÀmmelser m.m.

I 19 § filmgranskningslagen finns en ansvarsbestÀmmelse som föreskriver böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader för den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryter mot vissa av bestÀmmelserna i lagen.

Det torde Àven i fortsÀttningen finnas ett behov av en specialstraffbestÀmmelse för vissa övertrÀdelser av bestÀmmelser i en ny lag om Äldersklassificering. Jag föreslÄr dÀrför att det Àven i fortsÀttningen ska vara förenat med straffansvar att inte iaktta de ÄldersgrÀnser som gÀller för tilltrÀde till visning. Det ska Àven gÀlla i de fall dÄ den som inte har fyllt 15 Är medges tilltrÀde till visning av en film som inte har Äldersklassificerats.

I 20 § filmgranskningslagen finns en bestÀmmelse som möjliggör förverkande av film, videogram och utrustning som anvÀnts i strid med 1 § (dvs. om nÄgon visar filmer som inte har granskats och godkÀnts för offentlig visning av BiografbyrÄn). Förverkande fÄr ske om det inte Àr uppenbart oskÀligt. Det kan antas att bestÀmmelsen Àr avsedd att tillÀmpas frÀmst i de fall dÄ visning sker i strid med ett uttryckligt förbud av BiografbyrÄn att visa filmen offentligt. I en sÄdan situation finns i princip inte nÄgot lagligt anvÀndningsomrÄde för filmen i frÄga. Med den förÀndring av granskningsverksamheten som nu föreslÄs blir det straffbara omrÄdet inskrÀnkt till situationer dÄ personer som inte har uppnÄtt föreskriven Älder ÀndÄ medges tilltrÀde till en biografförestÀllning. Den film som visats fÄr naturligtvis visas offentligt med iakttagande av gÀllande ÄldersgrÀns. Det Àr med den nya regleringen svÄrt att förestÀlla sig en situation dÄ det inte skulle framstÄ som uppenbart oskÀligt att förverka utrustning och film. Det torde i de allra flesta fall vara frÄga om en förhÄllandevis dyr utrustning. En förverkandebestÀmmelse framstÄr dÀrför som överflödig.

184

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning

BestÀmmelserna om straff och sÀrskild rÀttsverkan i filmgranskningslagen utgör en inskrÀnkning i yttrandefriheten och möjliggörs genom ett undantag i 3 kap. 12 § andra stycket YGL. DÀr anges att bestÀmmelserna i YGL inte hindrar att det meddelas föreskrifter i lag om straff och sÀrskild rÀttsverkan för den som bryter mot föreskrifter om granskning och godkÀnnande av filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder som ska visas offentligt.

Den föreslagna lagen om Äldersklassificering kommer förutom filmer och andra tekniska upptagningar Àven att omfatta uppspelningar av rörliga bilder ur en databas som sker vid en allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning. StraffbestÀmmelserna i förslaget gÀller oavsett hur en film visas, dvs. oavsett om det Àr en traditionell film eller digital bio som sker genom en uppspelning ur en databas. Den bestÀmmelse i YGL som öppnar för bestÀmmelser i lag om straff och sÀrskild rÀttsverkan i detta sammanhang omfattar emellertid inte offentliga uppspelningar ur databaser. För att de av mig föreslagna straffbestÀmmelserna ska kunna införas i full omfattning krÀvs dÀrför att den nÀmnda bestÀmmelsen i YGL utvidgas till att Àven omfatta sÄdana offentliga uppspelningar som nu sagts. Eftersom jag inte föreslÄr nÄgra bestÀmmelser om sÀrskild rÀttsverkan kan bestÀmmelsen i YGL begrÀnsas i denna del. Enligt direktiven kan som jag nÀmnt tidigare, förslag till Àndringar i grundlag endast lÀggas fram av Yttrandefrihetskommittén och jag ska samrÄda med den i sÄdana frÄgor. Jag har informerat kommittén om behovet av denna Àndring. Om en sÄdan utvidgning av 3 kap. 12 § andra stycket YGL som jag nu berört inte kommer till stÄnd fÄr mitt förslag inskrÀnkas i motsvarande mÄn.

Överklagande m.m.

En nyhet i filmgranskningslagen var att BiografbyrĂ„ns beslut i frĂ„gor om filmcensur inte lĂ€ngre skulle överklagas till regeringen utan i stĂ€llet till kammarrĂ€tt. VĂ„ldsskildringsutredningen hade i betĂ€nkandet Censurlagen – en modernisering av biografförordningen, SOU 1989:22, föreslagit att det skulle inrĂ€ttas en sĂ€rskild besvĂ€rsnĂ€mnd för dessa frĂ„gor. Regeringen ansĂ„g dock att det skulle innebĂ€ra inte minst ekonomiska nackdelar att inrĂ€tta en ny myndighet för de med all sannolikhet ytterligt fĂ„ Ă€renden som skulle komma att bli föremĂ„l för överprövning. I stĂ€llet överfördes prövningen till domstol. BiografbyrĂ„ns beslut

185

ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning SOU 2009:51

fÄr överklagas hos KammarrÀtten i Stockholm. DÀrmed uppfylldes ocksÄ kravet pÄ domstolsprövning enligt Europakonventionen.

Enligt uppgift frĂ„n BiografbyrĂ„n har antalet överklaganden uppgĂ„tt till omkring tio per Ă„r sedan filmgranskningslagen trĂ€dde i kraft 1991. Under de senaste fem Ă„ren har fem till tio beslut om Ă„ret överklagats. Överklagandena har sĂ€llan medfört nĂ„gon Ă€ndring i byrĂ„ns beslut. Det Ă€r endast de beslut som gĂ„r sökanden emot som Ă€r möjliga att överklaga. Av de 1 114 beslut i granskningsĂ€renden som BiografbyrĂ„n fattade under 2008, gick 222 beslut distributören emot. Av dessa överklagades Ă„tta beslut. För 2007 uppgick antalet beslut i granskningsĂ€renden till 1 223, varav 180 gick distributören emot. Av dessa överklagades 5 beslut.

Det Àr sÄledes endast ett fÄtal Àrenden som blir föremÄl för överklagande. Trots att antalet granskningsÀrenden med stor sannolikhet kommer att minska om kravet pÄ förhandsgranskning av filmer som ska visas för en vuxen publik avskaffas kommer antalet överklagbara beslut sannolikt att stanna pÄ ungefÀr samma nivÄ. Jag ser inte nÄgon anledning att Àndra den nuvarande ordningen utan föreslÄr att de nuvarande överklagandebestÀmmelserna förs över till den nya lagen om Äldersklassificering av film m.m. som ska visas offentligt. NÀr det gÀller frÄgor om inkallande till tjÀnstgöring i kammarrÀtten, ordnandet av kammarrÀttens arbete med handlÀggning av Àrenden enligt den nu föreslagna lagen och sÀrskilda ledamöters rÀtt till ersÀttning kan föreskrifter liksom i dag meddelas i förordning. NÄgon upplysning i lagen om detta behövs enligt min mening inte.

Anslag om ÄldersgrÀnser, m.m.

I 4 § förordningen (1990:992) om granskning och kontroll av filmer och videogram (filmgranskningsförordningen) anges att det genom tydliga anslag ska utmĂ€rkas i vad mĂ„n barn fĂ„r medges tilltrĂ€de till allmĂ€n sammankomst eller offentlig tillstĂ€llning dĂ€r visning av en framstĂ€llning i film eller videogram förekommer. PĂ„ motsvarande sĂ€tt bör det Ă€ven i fortsĂ€ttningen Ă„ligga en biograf att genom tydliga anslag ange vilka Ă„ldersgrĂ€nser som gĂ€ller för tilltrĂ€de till en allmĂ€n sammankomst eller offentlig tillstĂ€llning för filmvisning. SĂ„dana föreskrifter meddelas i förordning. Även andra Ă€ndringar i filmgranskningsförordningen kommer att bli nödvĂ€ndiga. Jag lĂ€gger dock inte fram nĂ„gra sĂ„dana förslag. FrĂ„gan fĂ„r övervĂ€gas i det fortsĂ€tta lagstiftningsarbetet.

186

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning

8.4Justitiekanslerns anmÀlan till Justitiedepartementet

8.4.1Inledning

I utredningens uppdrag ingÄr att, i samband med övervÀgandena om ett ÀndamÄlsenligt system för förhandsgranskning och godkÀnnande av film för offentlig visning, beakta en anmÀlan frÄn JK till regeringen och övervÀga om det finns behov av Àndringar i filmgranskningslagen i syfte att upprÀtthÄlla straffstadgandet i 16 kap. 10 b § brottsbalken och i 5 kap. 1 § YGL.

8.4.2Justitiekanslerns anmÀlan

I ett beslut den 6 mars 2007 (dnr 1921-07-94) beslöt JK att hos regeringen, Justitiedepartementet, begÀra en översyn av straffstadgandet rörande olaga vÄldsskildring i 16 kap. 10 b § brottsbalken, sÀrskilt med hÀnsyn till hur detta stadgande förhÄller sig till bestÀmmelsen i 4 § granskningslagen om förutsÀttningarna för Statens biografbyrÄ att ingripa mot sÄdana vÄldsskildringar i biograffilm som bedöms vara förrÄande.

Bakgrunden till begĂ€ran var följande. JK hade vĂ€ckt Ă„tal mot en importör av ett datorspel innehĂ„llande ingĂ„ende skildringar av grovt vĂ„ld. Åtalet prövades under medverkan av jury av Helsingborgs tingsrĂ€tt (dom den 12 december 2006 i mĂ„l B 311-05). Juryn fann att de Ă„talade sekvenserna av datorspelet inte kunde anses innefatta olaga vĂ„ldsskildring och Ă„talet ogillades dĂ€rför. Under huvudförhandlingen Ă„beropade den Ă„talade importören av spelet utdrag ur biograffilmer med starka vĂ„ldsinslag som godkĂ€nts för offentlig visning av Statens biografbyrĂ„.

JK uttalade i begÀran bl.a. följande.

Vid de underhandskontakter som jag har haft med företrÀdare för Statens biografbyrÄ under utredningen av det aktuella Àrendet har framkommit att nÄgra ingripanden knappast lÀngre sker mot vÄldsinslag i filmer som skall visas för vuxna (över 15 Är). BiografbyrÄn arbetar i stÀllet med ÄldersgrÀnser (7, 11 och 15 Är). Detta gÀller Àven skildringar som innefattar nÀrgÄnget eller utdraget grovt vÄld mot mÀnniskor. Att rekvisiten för olaga vÄldsskildring Àr uppfyllda gör inte automatiskt att en skildring skall anses förrÄande. NÄgon vetenskaplig forskning som ger stöd för att sÀtta likhetstecken mellan begreppen finns inte.

187

ÖvervĂ€ganden avseende ett Ă€ndamĂ„lsenligt system för filmgranskning SOU 2009:51

I praktiken tycks alltsÄ utvecklingen snarare ha blivit den omvÀnda mot vad som antogs böra vara fallet enligt förarbetena till granskningslagen. SÄdant vÄld som uppfyller rekvisiten för olaga vÄldsskildring enligt 16 kap. 10 b § brottsbalken godkÀnns för offentlig visning dÀrför att rekvisitet förrÄande inte anses uppfyllt och att iakttagande av en viss ÄldersgrÀns anses tillrÀckligt för ett godkÀnnande. - - -

InnehÄllet i det datorspel som blev föremÄl för rÀttegÄng i Helsingborg var enligt min mening utan tvekan sÄdant att det bort anses stÄ i strid med straffstadgandet i brottsbalken 16 kap. 10 b §. En jury motiverar emellertid inte sina avgöranden. Det gÄr dÀrför inte sÀkert att veta vad som ytterst föranledde den friande utgÄngen i detta fall. Att juryn kom till en sÄdan bedömning torde dock med stor sannolikhet ha berott pÄ den jÀmförelse som gjordes med de filmer med starka vÄldsinslag som granskats av och godkÀnts för offentlig visning av biografbyrÄn. Dessa filmer innehöll ocksÄ otvivelaktigt sÄdana skildringar av grovt och nÀrgÄnget vÄld som avsetts med kriminaliseringen i brottsbalken.

Min slutsats av det anförda Àr att det nuvarande regelverket inte gÄr ihop och att kriminaliseringen av skildringar av sÄdant nÀrgÄnget eller utdraget grovt vÄld som avses i straffstadgandet i 16 kap. 10 b § brottsbalken och 5 kap. 1 § YGL inte lÀngre kan upprÀtthÄllas vid sidan av granskningslagens regler. Reglerna mÄste dÀrför Àndras. En möjlighet kan vara att helt upphÀva straffstadgandet, eftersom det kan antas att det aldrig kommer att tillÀmpas. En annan möjlighet Àr att vidta lagstiftningsÄtgÀrder för att skÀrpa tillÀmpningen. Justitiekanslern vill för sin del inte ta stÀllning till vad som lÀmpligen bör göras, endast pÄpeka att nuvarande rÀttstillstÄnd Àr inkonsekvent och i lÀngden ohÄllbart.

8.4.3ÖvervĂ€ganden

Det problem som JK har uppmÀrksammat uppstÄr nÀr rekvisiten för brottet olaga vÄldsskildring jÀmförs med BiografbyrÄns bedömningar enligt 4 § filmgranskningslagen och beror pÄ att bedömningarna görs frÄn olika utgÄngspunkter. Jag har i det föregÄende föreslagit att förhandsgranskningen av filmer som ska visas offentligt för personer över 15 Är ska upphöra. I stÀllet ska kontroll av innehÄllet i sÄdana filmer enbart göras i efterhand. Endast filmer som Àr avsedda att visas för barn under 15 Är ska förhandsgranskas och tilldelas en ÄldersgrÀns. Den myndighet som ska göra denna Äldersklassificering kommer inte att ha nÄgon befogenhet att förbjuda hela eller delar av filmer för offentlig visning. Det problem som JK har pÄtalat kommer med utredningens förslag inte att aktualiseras. Jag bedömer dÀrför att det inte finns anledning att vidta nÄgra ÄtgÀrder med anledning av JK:s anmÀlan.

188

9Att skydda barn och unga mot skadlig mediepÄverkan

9.1Uppdraget

Utredningens uppdrag Àr bl.a. att identifiera behovet av att skydda barn och unga mot skadligt medieinnehÄll och skadlig mediepÄverkan, kartlÀgga de insatser som finns för att minska riskerna för skadlig mediepÄverkan pÄ barn och unga samt analysera om det behövs ytterligare insatser. I direktiven anges att jag i denna del ska utgÄ frÄn befintligt material, studier och erfarenheter inom omrÄdet frÄn bl.a. MedierÄdet och Nordicom.

9.2Vad Àr skadligt medieinnehÄll och skadlig mediepÄverkan?

Direktiven innehĂ„ller inte nĂ„gon definition av begreppen ”skadligt medieinnehĂ„ll” respektive ”skadlig mediepĂ„verkan”. I de senaste direktiven till MedierĂ„det (dir. 2003:75) talas enbart om ”skadlig mediepĂ„verkan”. Inte heller dĂ€r preciseras begreppet. Jag uppfattar begreppen sĂ„ att med skadligt medieinnehĂ„ll avses inte endast olagligt material utan Ă€ven annat innehĂ„ll som kan vara skadligt, frĂ€mst vissa vĂ„ldsskildringar och pornografi. Även innehĂ„llet i stereotypa och missaktande skildringar av unga, kvinnor och minoritetsgrupper, hatiska uttryck och förödmjukande reklam anses skadligt (Ulla Carlsson, ”VĂ„ld och pornografi i medierna”, s. 22). Jag förestĂ€ller mig att i detta begrepp innefattas frĂ€mst de fenomen som BiografbyrĂ„n ingriper mot inom ramen för kriteriet ”psykisk skada” (se avsnitt 8.3.3). Begreppet skadlig mediepĂ„verkan Ă€r mer omfattande. Det inbegriper inte bara reaktioner pĂ„ ett skadligt innehĂ„ll utan

189

Att skydda barn och unga mot skadlig mediepÄverkan SOU 2009:51

ocksĂ„ den pĂ„verkan den enskilde utsĂ€tts för genom att medierna anvĂ€nds som ett redskap vid mobbning, hot, förtal och andra krĂ€nkningar, bedrĂ€gerier, integritetsintrĂ„ng och grooming. Internationellt anvĂ€nds begreppet ”harmful conduct” i detta sammanhang. Detta innebĂ€r att det som brukar benĂ€mnas skadligt medieinnehĂ„ll ryms inom skadlig mediepĂ„verkan. Jag kommer i fortsĂ€ttningen att anvĂ€nda endast begreppet skadlig mediepĂ„verkan.

MediepÄverkan kan ses i ett Ànnu vidare sammanhang, sÄsom att personer som Àgnar en stor del av sin tid Ät medier kan fÄ försÀmrad fysisk hÀlsa pÄ grund av för mycket stillasittande eller att mediekonsumtion kan orsaka beroendeproblematik. Det kan ocksÄ vara förenat med en risk att stÀmma trÀff med nÄgon som man endast kommit i kontakt med via Internet. MediepÄverkan i denna vidare mening gÄr jag inte nÀrmare in pÄ i det följande.

Jag anser det mer konsekvent att skilja mellan Ă„ ena sidan den pĂ„verkan det har pĂ„ en individ nĂ€r han eller hon tar del av en skildring i en framstĂ€llning som omfattas av YGL och Ă„ andra sidan den pĂ„verkan som kommer av att en individ anvĂ€nder sig av Internet som ett led i en kriminell – eller i vart fall stötande – verksamhet. Det Ă€r givetvis lika angelĂ€get att förhindra negativ pĂ„verkan i bĂ„da situationerna. De medel som stĂ„r till buds Ă€r i bĂ„da fallen frĂ€mst lagstiftning, information och utbildning, branschöverenskommelser samt forskning.

9.3Det nuvarande skyddet av barn och unga mot skadlig mediepĂ„verkan – en sammanfattning

Det nuvarande skyddet av barn och unga mot skadlig mediepÄverkan har beskrivits utförligt i avsnitt 3, 4 och 5. DÀrutöver kan följande nÀmnas.

Lagreglering

I frÄga om medieinnehÄll utgör straffrÀttsliga bestÀmmelser den yttersta grÀnsen för vad som Àr tillÄtet att skildra (se avsnitt 3.8). I straffbestÀmmelserna om barnpornografibrott (16 kap. 10 a § brottsbalken) och olaga vÄldsskildring (16 kap. 10 b § brottsbalken) kriminaliseras ett visst innehÄll som skildras i bild. Straffbuden omfattar sÄdana skildringar i alla rörliga bildmedier, sÄledes i TV,

190

SOU 2009:51 Att skydda barn och unga mot skadlig mediepÄverkan

film, dvd, TV-spel, rörliga bilder pÄ Internet etc. (barnpornografi och sÄdan olaga vÄldsskildring som bestÄr i skildring av sexuellt vÄld eller tvÄng Àr straffbart Àven i stillbilder). I stort sett all befattning med barnpornografi, Àven innehav, Àr kriminaliserad.

Utöver de tvĂ„ nu nĂ€mnda bestĂ€mmelserna som kriminaliserar visst medieinnehĂ„ll finns det nĂ„gra straffbestĂ€mmelser som innebĂ€r förbud att i vissa fall sprida medier med visst innehĂ„ll. Enligt 16 kap. 10 c § brottsbalken Ă€r det förbjudet att i förvĂ€rvssyfte lĂ€mna ut en teknisk upptagning till en person under 15 Ă„r om den tekniska upptagningen innehĂ„ller rörliga bilder som innefattar ingĂ„ende skildringar av verklighetstrogen karaktĂ€r som Ă„terger vĂ„ld eller hot om vĂ„ld mot mĂ€nniskor eller djur (otillĂ„ten utlĂ€mning av teknisk upptagning). BestĂ€mmelsen gĂ€ller alla tekniska upptagningar, sĂ„ledes i princip Ă€ven dator- och TV-spel. Det s.k. skyltningsförbudet i 16 kap. 11 § brottsbalken förhindrar spridning av pornografiska bilder genom visning pĂ„ allmĂ€n plats pĂ„ ett sĂ€tt som Ă€r Ă€gnat att vĂ€cka allmĂ€n anstöt (otillĂ„tet förfarande med pornografisk bild). Det Ă€r vidare straffbart att bland barn eller ungdom sprida skrift, bild eller teknisk upptagning som genom sitt innehĂ„ll kan verka förrĂ„ande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran (16 kap. 12 § brottsbalken – förledande av ungdom).

Utöver de straffrÀttsliga bestÀmmelserna finns Àven förvaltningsrÀttsliga regler.

Filmer och videogram som visas vid en allmĂ€n sammankomst eller offentlig tillstĂ€llning ska dessförinnan vara granskade och godkĂ€nda av Statens biografbyrĂ„. En film eller ett videogram som ska visas offentligt för barn ska vara godkĂ€nd för visning för den Ă„ldersgrupp som medges tilltrĂ€de till visningen. Enligt utredningens förslag (se avsnitt 8) ska förhandsgranskningen av film som ska visas offentligt för personer över 15 Ă„r avskaffas. Ålderklassificeringen av framstĂ€llningar i rörliga bilder som ska visas offentligt för barn under 15 Ă„r ska dock finnas kvar.

InnehÄllet i radio- och TV-sÀndningar regleras i viss mÄn i radio- och TV-lagen (1996:844), se vidare avsnitt 3.6. För att fÄ bedriva sÀndningsverksamhet via marknÀtet krÀvs statligt tillstÄnd. I tillstÄnden fÄr vissa villkor föreskrivas som har betydelse för innehÄllet i sÀndningarna. TillstÄndsmyndigheten kan pÄ detta sÀtt föreskriva villkor som ÄlÀgger ett programföretag att visa varsamhet nÀr det gÀller att t.ex. sÀnda vÄldsinslag eller inslag med sexualskildringar, program som kan verka skrÀmmande pÄ barn, program som pÄ ett

191

Att skydda barn och unga mot skadlig mediepÄverkan SOU 2009:51

felaktigt sÀtt speglar bruk av alkohol eller narkotika och program som Àr uppenbart krÀnkande mot ettdera könet eller mot mÀnniskor med viss hudfÀrg, nationalitet eller religion (prop. 1990/91:149 s. 141 f.).

För alla typer av TV-sĂ€ndningar oavsett sĂ€ndningsteknik och oavsett om tillstĂ„nd krĂ€vs för sĂ€ndningarna gĂ€ller att program med ingĂ„ende vĂ„ldsskildringar av verklighetstrogen karaktĂ€r eller med pornografiska bilder antingen ska föregĂ„s av en varning i ljud eller innehĂ„lla en varning som anges löpande i bild under hela sĂ€ndningstiden. SĂ„dana program fĂ„r inte sĂ€ndas under sĂ„dan tid och pĂ„ sĂ„dant sĂ€tt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen, om det inte av sĂ€rskilda skĂ€l Ă€ndĂ„ Ă€r försvarligt. AV-utredningen har föreslagit att motsvarande regler ska gĂ€lla Ă€ven för s.k. bestĂ€ll– TV, dvs. TV-tjĂ€nster som levereras pĂ„ begĂ€ran av anvĂ€ndaren vid en tidpunkt som han eller hon vĂ€ljer, t.ex. video-on-demand (se avsnitt 8.3.5 under rubriken De nuvarande undantagen i 2 § filmgranskningslagen).

Enligt den s.k. sÀndarlandsprincipen i TV-direktivet (se avsnitt 4.3.6) ska TV-sÀndningar som faller utanför svensk jurisdiktion följa reglerna i det land som sÀndningen hÀrrör ifrÄn. Kanaler med stor spridning i Sverige som inte hör under svensk jurisdiktion Àr bl.a. TV3, Kanal 5 och TV6. Dessa sÀndningar ska i stÀllet följa brittisk lag och granskas av den brittiska tillsynsmyndigheten Ofcom. Enligt en överenskommelse med Ofcom vidarebefordrar GranskningsnÀmnden anmÀlningar mot TV3, Kanal 5 m.fl. till Ofcom. Brittiska bestÀmmelser pÄ omrÄdet mÄste leva upp till de minimikrav som slÄs fast i TV-direktivet. Enligt GranskningsnÀmndens bedömning Àr de brittiska reglerna till skydd för minderÄriga i flera avseenden strÀngare en de svenska.

NĂ€r det gĂ€ller skadligt mediebeteende (”harmful conduct”) Ă€r det oftast mobbning och andra krĂ€nkningar samt s.k. grooming som avses. Mobbning och andra krĂ€nkningar kan vara straffbara enligt brottsbalkens regler om t.ex. ofredande, sexuellt ofredande och förtal. Även annat handlande via nĂ€tet eller via mobiltelefon kan vara att bedöma som brott enligt gĂ€llande straffrĂ€ttsliga regler, t.ex. dataintrĂ„ng, olaga hot, hets mot folkgrupp och brott mot personuppgiftslagen (1998:204). Det bör framhĂ„llas att om en gĂ€rning begĂ„s genom ett medium som omfattas av TF eller YGL det enbart Ă€r de gĂ€rningar som upptas i dessa grundlagar som kan föranleda straff. Ansvar kan dessutom endast Ă„dömas den som dĂ€r utpekas som ansvarig. Se vidare SOU 2009:14 s. 84.

192

SOU 2009:51 Att skydda barn och unga mot skadlig mediepÄverkan

Genom en lagĂ€ndring som trĂ€der i kraft den 1 juli 2009 kommer grooming att kriminaliseras. Det nya brottet – kontakt med barn i sexuellt syfte – gĂ€ller kontakter med barn, t.ex. pĂ„ Internet, som syftar till att möjliggöra sexuella övergrepp vid ett fysiskt sammantrĂ€ffande med barnet. Det omfattar den som, med syftet att begĂ„ vissa sexualbrott mot ett barn under 15 Ă„r, kommer överens med barnet om att trĂ€ffas och dĂ€refter gör nĂ„got för att mötet ska bli av. Straffet ska vara böter eller fĂ€ngelse i högst ett Ă„r (prop. 2008/09:149, bet. JuU27, prot. 112, rskr. 235).

Arbetet inom EU

Inom ramen för Safer Internet Programme (2009–2013) bedrivs ett omfattande arbete inom EU för att öka sĂ€kerheten vid InternetanvĂ€ndning. Det syftar sĂ€rskilt till att öka allmĂ€nhetens medvetenhet om sĂ€kerhetsrisker vid InternetanvĂ€ndning, bygga upp ett sĂ€tt för allmĂ€nheten att rapportera olagligt och skadligt innehĂ„ll och uppförande, att frĂ€mja sjĂ€lvregleringsinitiativ och engagera barn i arbetet med att öka InternetsĂ€kerheten samt att bygga upp en kunskapsbas om nya trender inom anvĂ€ndning av onlineteknologier och hur de pĂ„verkar barns liv (se Ă€ven avsnitt 4.3.1 och 5.5.2.). Kommissionen har vidare utarbetat en strategi för mediekunskap i den digitala tidsĂ„ldern, se avsnitt 4.3.7. Mediekunskap definieras dĂ€r som möjligheten att fĂ„ tillgĂ„ng till media, att förstĂ„ och kritiskt utvĂ€rdera olika aspekter av media och medieinnehĂ„ll och att skapa kommunikationer i en rad olika sammanhang.

SjÀlvreglering och andra branschstyrda initiativ

NĂ€r det gĂ€ller dator- och TV-spel har Ă„ldersmĂ€rkningssystemet PEGI fĂ„tt ett mycket brett genomslag som innebĂ€r att i stort sett alla spel som sĂ€ljs i Sverige Ă€r Ă„ldersmĂ€rkta enligt PEGI (se avsnitt 4.5.1). PEGI Ă€r ett sjĂ€lvregleringssystem som ocksĂ„ inrymmer sanktionsmöjligheter pĂ„ avtalsmĂ€ssig grund för medlemmar som inte följer reglerna. De största Ă„terförsĂ€ljarna av spel, t.ex. CDON, Expert Stormarknad, Game, Media Markt, Onoff, Siba och ÅhlĂ©ns har frivilligt Ă„tagit sig att följa PEGI-systemet dels genom att informera om det i butiken, dels genom att inte utan förĂ€lders samtycke sĂ€lja spel till personer som inte har uppnĂ„tt den

193

Att skydda barn och unga mot skadlig mediepÄverkan SOU 2009:51

Älder som PEGI-mÀrkningen för spelet i frÄga anger. För video- och dvd-marknaden finns inte nÄgot system som fÄtt en motsvarande utbredning i branschen.

NĂ€r det gĂ€ller Internet finns det vissa initiativ till sjĂ€lvsanering. Bland dessa kan nĂ€mnas BitoS arbete med ”Certifierad sajt” och överenskommelsen mellan företag som driver social-networking- sajter och EU-kommissionen att sajterna ska hĂ„lla en viss sĂ€kerhetsnivĂ„.

Ytterligare arbete för ökat skydd av barn och unga mot skadlig mediepÄverkan

Det mer specifika arbetet frĂ„n det allmĂ€nnas sida med att skydda barn mot skadlig mediepĂ„verkan Ă€r koncentrerat till MedierĂ„det. Även Statens biografbyrĂ„ har en uppgift genom sitt arbete med att Ă„ldersklassificera filmer och videogram som ska visas offentligt. Dessa myndigheters arbete har beskrivits utförligt i avsnitt 5.2.1 och 5.2.2.

Det finns dock flera myndigheter som bedriver arbete med inriktning pÄ eller anknytning till barns och ungas medieanvÀndning.

GranskningsnÀmnden för radio och TV kontrollerar att TV- sÀndningar uppfyller kraven i radio- och TV-lagen, Ungdomsstyrelsen har bland annat till uppgift att samla och sprida information om ungas levnadsvillkor, undersöka ungdomars hÀlsa och utsatthet och bevaka exempelvis hur anvÀndningen av digitala medier pÄverkar barns och ungas fritid etc.

Flera intresseorganisationer arbetar mer generellt med frÄgor om barn och unga, t.ex. Barnombudsmannen, BRIS, RÀdda Barnen och Friends, utan att ha sÀrskild inriktning pÄ medier.

Andra myndigheter och organisationer arbetar bland annat med medierelaterade frÄgor generellt utan att ha sÀrskild inriktning pÄ barn och unga, t.ex. Datainspektionen och BitoS.

9.4Behövs ytterligare insatser?

Barnombudsmannen har vid kontakt med utredningen uttryckt en viss oro för de vÄldsskildringar som förekommer, sÀrskilt i nya medier, men har inte ansett det ÀndamÄlsenligt att skÀrpa lagstift-

194

SOU 2009:51 Att skydda barn och unga mot skadlig mediepÄverkan

ningen. I stÀllet har Barnombudsmannen framfört önskemÄl om etiska regler för barn och unga i TV samt om ÄtgÀrder som bidrar till en ökad efterlevnad av befintliga regler, t.ex. om varningar för vÄldsskildringar i TV-sÀndningar. SÄdana skulle enligt Barnombudsmannen behövas Àven i samband med nyhetssÀndningarna. I stÀllet för inskrÀnkande lagstiftning bör alternativa ÄtgÀrder sÄsom utbildning och möjligheter att anmÀla olagligt innehÄll eller beteende anvÀndas. Barnombudsmannen har ocksÄ uttalat en viss skepsis mot anvÀndande av filtersystem eftersom det inskrÀnker barns rÀtt att ta del av information.

I sammanhanget kan framhÄllas att nÀr det gÀller nyhetsprogram pÄ TV pekar MedierÄdets studie pÄ att pojkar i högre grad aktivt söker upp nyhetssÀndningar i TV. Barns och ungas vanligaste upplevelse av nyheter pÄ TV eller Internet Àr att man lÀr sig saker. Men det finns signifikanta könsskillnader nÀr det gÀller hur man upplever nyheterna. Flickorna uppger i signifikant högre grad negativa upplevelser som att de blir arga, ledsna eller rÀdda.

I sin Ärsrapport frÄn 2008 (s. 92 ff.) uttalade Barnombudsmannen att forskning om bÄde negativa och positiva effekter av datorspelande mÄste frÀmjas och föreslog att regeringen ger en myndighet i uppdrag att sÀrskilt bevaka frÄgor som rör sÄdant datorspelande som inte rör spel om pengar. Barnombudsmannen har i sin Ärsrapport 2009 (s. 69) pÄpekat att mobbning som sker efter skoltid, t.ex. via mobiltelefoner eller pÄ virtuella mötesplatser för barn och unga, inte gÄr att stoppa med gÀllande lagstiftning (diskrimineringslagen [2008:567]).

FN:s barnrĂ€ttskommittĂ© har i sina tredje sammanfattande slutsatser Ă„r 2005 (CRC/C/15 Add. 248) uttryckt oro över dels det bristande skyddet för barn mot tillgĂ„ng till pornografiskt material, dels mĂ€ngden vĂ„ldsskildringar som Ă€r tillgĂ€ngliga för barn via Internet och i TV:s tidigare kvĂ€llsprogram, dels det bristfĂ€lliga skyddet av barn mot vĂ„ldsskildrande datorspel (Handbok i barnkonventionen, UNICEF, 2008, s. 142). KommittĂ©n Ă€r ocksĂ„ bekymrad över det bristfĂ€lliga skyddet mot barnpornografi. KommittĂ©n rekommenderade Sverige att vidta alla nödvĂ€ndiga Ă„tgĂ€rder i syfte att effektivt skydda barn mot vĂ„ldsskildringar pĂ„ Internet, pĂ„ TV och i datorspel samt mot barnpornografi. De ”nödvĂ€ndiga Ă„tgĂ€rder” som kommittĂ©n specifikt rekommenderade var tillĂ€mplig lagstiftning, utbildning av förĂ€ldrar och program för att öka barns medvetenhet. KommittĂ©n uppmuntrade ocksĂ„ till internationellt samarbete i frĂ„gorna.

195

Att skydda barn och unga mot skadlig mediepÄverkan SOU 2009:51

MedierÄdet har framhÄllit att det krÀvs att Àven barn och unga Àr delaktiga i arbetet med skyddet mot skadlig mediepÄverkan. Genom information och stöd frÄn förÀldrar, bransch, skola och myndigheter kan barn och unga ges kompetens att sjÀlva ta ett ansvar för sin egen medieanvÀndning. DÀrtill bör enligt MedierÄdet förÀldrar ta ett ökat ansvar och behöver för den uppgiften information och stöd frÄn sÄvÀl bransch som myndigheter. Skolan kan bidra till ett förbÀttrat skydd genom att det införs medieutbildning i lÀroplanen samt i lÀrarutbildningen och lÀrares fortbildning. För detta behöver skolan information och stöd frÄn ansvariga myndigheter. Branschen kan ta ansvar genom att vidareutveckla sjÀlvregleringsinitiativ i syfte att uppnÄ ett bÀttre skydd mot skadlig mediepÄverkan och behöver stöd och information frÄn myndigheterna för att bedriva arbetet framÄt. Det allmÀnna kan bidra med viss lagstiftning pÄ omrÄdet men i övrigt bör ÄtgÀrderna inriktas pÄ information, stöd och rÄdgivning till övriga aktörer.

GranskningsnÀmnden för radio och TV har till utredningen framfört att efterlevnaden av de regler i radio- och TV-lagen (1996:844) som har till syfte att skydda minderÄriga generellt sett anses vara god. I förhÄllande till det mycket stora programutbudet Àr sÄvÀl antalet anmÀlningar som antalet fÀllande beslut fÄ. GranskningsnÀmnden anser vidare att nuvarande regler till skydd för minderÄriga pÄ TV-omrÄdet Àr tillrÀckliga.

9.5Det framtida skyddet av barn och unga mot skadlig mediepÄverkan

Bedömning: En ökad lagreglering pÄ medieomrÄdet kan endast i begrÀnsad utstrÀckning bidra till ett förbÀttrat skydd för barn och unga mot skadlig mediepÄverkan. Den nuvarande regleringen mÄste i stÀllet kombineras med andra ÄtgÀrder för att skapa ett effektivt skydd i detta hÀnseende.

Det Àr nödvÀndigt med ett lÄngsiktigt arbete pÄ olika nivÄer och mellan olika aktörer. FörutsÀttningarna för detta arbete kan förbÀttras genom en förÀndrad och mer samordnad myndighetsorganisation pÄ omrÄdet.

Att det finns ett behov av lagregler som stÀller upp ramar för verksamheten pÄ medieomrÄdet Àr klart. Regler som förbjuder barn-

196

SOU 2009:51 Att skydda barn och unga mot skadlig mediepÄverkan

pornografi och extrema vÄldsskildringar finns redan, liksom regler som begrÀnsar rÀtten att sprida material med visst skadligt innehÄll till barn.

Förutom risk för att stöta pĂ„ olagligt innehĂ„ll i samband med medieanvĂ€ndning löper barn risk att utsĂ€ttas för bland annat bedrĂ€gerier, förtal, hot, sexuella trakasserier eller sexuella nĂ€rmanden, sĂ€rskilt vid Internet-anvĂ€ndning. SĂ„dana handlingar Ă€r emellertid i stor utstrĂ€ckning straffbara enligt regleringen i brottsbalken. Även innehĂ„ll som inte Ă€r olagligt och beteenden som inte Ă€r tillrĂ€ckligt allvarliga för att vara straffbara kan emellertid innebĂ€ra en skadlig pĂ„verkan pĂ„ barn och unga. Det finns dĂ€rför ett behov av att skydda barn Ă€ven frĂ„n sĂ„dant innehĂ„ll och sĂ„dant beteende som Ă€r skadligt utan att vara olagligt. NĂ€r det gĂ€ller offentliga visningar av film uppnĂ„s ett sĂ„dant skydd genom kravet pĂ„ Ă„ldersklassificering av filmer. För TV-omrĂ„det finns regler som syftar till att skydda minderĂ„riga bl.a. mot skildringar av vĂ„ld och pornografi. FrĂ„gan Ă€r hur ett sĂ„dant skydd bĂ€st uppnĂ„s pĂ„ övriga omrĂ„den.

MedieomrÄdet förÀndras stÀndigt och snabbt. Lagstiftning Àr ett lÄngsamt instrument och pÄ grund av de förÀndringar den tekniska utvecklingen medför blir den snabbt förÄldrad. Globaliseringen av mediemarknaden utgör ytterligare ett hinder för en effektiv nationell reglering. Marknadens internationella karaktÀr gör den svÄrreglerad, bl.a. pÄ grund av möjligheterna för aktörer att erbjuda tjÀnster frÄn lÀnder med en mer tillÄtande lagstiftning.

Jag ser inte att en ökad lagreglering av medieomrÄdet Àr ett ÀndamÄlsenligt sÀtt att uppnÄ ett förbÀttrat skydd för barn och unga mot skadlig mediepÄverkan. Den nuvarande regleringen mÄste i stÀllet kombineras med andra ÄtgÀrder för att skapa ett effektivt skydd av barn och unga i detta avseende. Hur skyddet ska utformas för de olika medieomrÄden som Àr aktuella Àr beroende av exempelvis hur branschstrukturen ser ut och hur vÀl samorganiserad branschen Àr pÄ respektive omrÄde.

I barnkonventionens artikel 17, som behandlar barns informationsfrihet och tillgÄng till information, föreslÄs ocksÄ utveckling av lÀmpliga riktlinjer för att skydda barnet mot information och material som Àr till skada för dess vÀlfÀrd. Det innebÀr frivillig hellre Àn lagstadgad kontroll (Handbok i barnkonventionen, UNICEF, 2008, s. 169). Vid utarbetandet av riktlinjer mÄste Àven bestÀmmelserna i artikel 13(2) om barnets rÀtt till yttrandefrihet och artikel 18 om förÀldrarnas huvudansvar för barnets uppfostran och utveckling, med barnets bÀsta för ögonen, och samhÀllets

197

Att skydda barn och unga mot skadlig mediepÄverkan SOU 2009:51

skyldighet att ge lĂ€mpligt stöd beaktas (a.a. s. 169). DĂ€rtill ska förĂ€ldrarnas rĂ€tt att ge lĂ€mplig ledning och rĂ„d i överensstĂ€mmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmĂ„ga respekteras, se artikel 5. ”Ytterst Ă€r det förĂ€ldrar och andra vĂ„rdnadshavare som har huvudansvaret för att ha uppsikt över hur deras barn anvĂ€nder medier. SamhĂ€llet bör bistĂ„ förĂ€ldrarna, t.ex. genom att sĂ€kerstĂ€lla att de har tillrĂ€cklig information om innehĂ„llet i TV-program, filmer och datorspel. Detsamma gĂ€ller information om anvĂ€ndning av Internet och mobiltelefoner etc.” (a.a. s. 169).

SjÀlvreglering Àr sÄledes vÀl förenlig med de uttalanden som gjorts i anslutning till barnkonventionens tillÀmpning och har visat sig vara framgÄngsrikt i vissa branscher, framför allt nÀr det gÀller dataspel. SjÀlvreglering innebÀr enkelt uttryckt att företag i en bransch, en organisation eller liknande vidtar ÄtgÀrder för att skapa goda förhÄllanden inom det omrÄde dÀr de verkar. InnehÄllsdeklarationer liksom system för ÄldersmÀrkning av innehÄll i branschens regi kan vara ett hjÀlpmedel för barn och unga och vuxna i deras nÀrhet nÀr det gÀller bedömningar av vad som kan vara lÀmpligt för dem att ta del av. Andra ÄtgÀrder kan vara upprÀttande av etiska regler, skapande av varningssystem eller filtersystem som begrÀnsar barns tillgÄng till visst innehÄll.

Vad det allmĂ€nna kan bidra med utöver ett formellt regelverk Ă€r insatser för att informera, utbilda, ge rĂ„d och stöd till barn och unga, förĂ€ldrar och andra vuxna, samt skolan. Detta sker redan i dag frĂ€mst genom MedierĂ„dets arbete. Vissa aspekter pĂ„ barns medieanvĂ€ndning och konsekvenser av den hanteras av andra myndigheter, t.ex. Ungdomsstyrelsen och Statens folkhĂ€lsoinstitut. Även ideella organisationer bedriver ett mycket viktigt arbete och besitter kunskaper och kontaktytor som Ă€r vĂ€rdefulla för arbetet. FramhĂ„llas bör det omfattande arbete som bedrivs inom olika EU- projekt (se avsnitt 5.5.1 och 5.5.2). Den inslagna vĂ€gen med samarbeten mellan MedierĂ„det och andra myndigheter och organisationer bör dĂ€rför fortsĂ€ttas och utvecklas. Jag Ă„terkommer till denna frĂ„ga i avsnitt 12.

Det allmÀnna bör Àven fortsÀttningsvis i olika former bidra med resurser för forskning om barns och ungas medieanvÀndning och hur den pÄverkar dem och deras levnadsvillkor. SÄdan forskning utgör en vÀrdefull kunskapskÀlla för de aktörer som arbetar med barn, unga och medier. Insatser pÄ detta omrÄde Àr dÀrför viktiga för arbetet med att skydda barn och unga mot skadlig mediepÄverkan.

198

SOU 2009:51 Att skydda barn och unga mot skadlig mediepÄverkan

Det betonas ofta och frÄn mÄnga hÄll att det Àr förÀldrarna och andra vuxna i barns nÀrhet som har det frÀmsta ansvaret och som Àr bÀst lÀmpade att skydda barn och unga. Det Àr de som mÄste sÀtta de grÀnser för barnens medieanvÀndning som Àr lÀmpliga utifrÄn det enskilda barnets bÀsta. HÀr kan myndigheterna bidra med stöd och information till förÀldrar men Àven branschen har en viktig roll. Branschen kan bidra till förbÀttrade förutsÀttningar för förÀldrar att ta ansvar dels genom ökad information om produkter och tjÀnster, dels genom att exempelvis utveckla tekniska möjligheter att skydda barn och unga mot skadlig pÄverkan.

Samtidigt Ă€r det sĂ„ att det inte Ă€r möjligt eller ens önskvĂ€rt att skydda barn och unga enbart genom att pĂ„ olika sĂ€tt filtrera det utbud av medieinnehĂ„ll som finns. I stĂ€llet bör den största insatsen lĂ€ggas pĂ„ att ge barn och unga nödvĂ€ndiga verktyg för att hantera sin mediesituation. Detta kan ske genom information och genom att medieutbildning fĂ„r ett större utrymme i skolorna. Medieutbildning (media literacy eller media information literacy) föresprĂ„kas av EU och förekommer i högre grad i andra lĂ€nder. Barn och unga behöver lĂ€ra sig bland annat att förstĂ„ hur medierna fungerar och pĂ„verkar mĂ€nniskor för att dĂ€rigenom stĂ€rkas som mediekonsumenter. Det har framhĂ„llits att detta Ă€r viktigt inte enbart frĂ„n ett skyddsperspektiv utan Ă€ven frĂ„n ett demokratiskt perspektiv. Barn och unga behöver förutom att lĂ€ra sig att undgĂ„ skadlig mediepĂ„verkan fostras i att tĂ€nka pĂ„ att deras eget beteende fĂ„r konsekvenser för andra, i den virtuella vĂ€rlden likavĂ€l som i den verkliga. Även hĂ€r har vuxna en betydelsefull roll.

En annan inte ovÀsentligt del i ett arbete för att undvika eventuella skadeeffekter av medieanvÀndning kan vara att frÀmja de goda alternativen genom att stödja produktion och spridning av barnprogram i TV, barnfilmer, dataspel för barn etc.

PÄ samma sÀtt som nu bör arbetet med att skapa en sÀkrare medievardag för barn och unga ske utifrÄn ett barnperspektiv. En utgÄngspunkt ska vara att respektera barnens rÀtt till informationsfrihet och yttrandefrihet. MÄlet för arbetet bör vara att dagens och morgondagens barn och unga ges möjlighet att dra nytta av allt det positiva som dagens medieutbud erbjuder samtidigt som de rustas för att undvika de risker som kan vara förenade med medieanvÀndning.

Bland andra Barnombudsmannen har pĂ„pekat att mycket talar för att barn som Ă€r socialt utsatta löper större risk för att bli utsatta ocksĂ„ pĂ„ nĂ€tet (”RĂ„dslag om ett sĂ€krare Internet”, Barnombuds-

199

Att skydda barn och unga mot skadlig mediepÄverkan SOU 2009:51

mannen bloggar, 28 april 2009). I konsekvens hÀrmed bör det undersökas om det Àr nödvÀndigt med sÀrskilda insatser för att nÄ dessa barn och unga i syfte att minska deras utsatthet sÄvÀl i den virtuella vÀrlden som den verkliga.

Min slutsats Àr sammanfattningsvis att det nuvarande systemet i stort sett fungerar pÄ ett ÀndamÄlsenligt sÀtt. MedierÄdet och andra aktörer arbetar pÄ det sÀtt som beskrivits. Det Àr nödvÀndigt med ett lÄngsiktigt arbete pÄ olika nivÄer och mellan olika aktörer. Det Àr viktigt att detta arbete fortsÀtter. Hur omfattande insatserna ska vara Àr alltid en resursfrÄga. Jag anser att förutsÀttningarna för detta arbete kan förbÀttras genom en förÀndrad och samordnad myndighetsorganisation pÄ omrÄdet. Jag Äterkommer till den frÄgan i avsnitt 12.

200

10Myndighetsstrukturen pÄ filmomrÄdet

10.1Uppdraget i denna del

I mitt uppdrag ingÄr att bedöma utformningen av en ÀndamÄlsenlig myndighetsstruktur. Jag ska, mot bakgrund av de förslag och övervÀganden som lÀmnas i betÀnkandet, analysera myndighetsstrukturen för skydd av barn och unga mot skadligt medieinnehÄll och skadlig mediepÄverkan. Jag ska vidare analysera behovet av att hÄlla samman och samordna nuvarande insatser. Jag ska Àven bedöma behovet av att löpande följa och utvÀrdera dels medieutvecklingen och dess konsekvenser för barn och unga, dels samhÀllets insatser inom omrÄdet.

Det Àr frÀmst tvÄ statliga aktörer som arbetar med skydd av barn och unga som berörs av mitt uppdrag, nÀmligen Statens biografbyrÄ och MedierÄdet.

Radio- och TV-verket och GranskningsnĂ€mnden för radio- och TV Ă€r myndigheter som ocksĂ„, i vart fall delvis, har i uppgift att arbeta med skydd av barn och unga i mediesammanhang. Dessa myndigheter berörs emellertid inte direkt av utredningsuppdraget. I departementsskrivelsen Ds 2009:4, Översyn av vissa mediemyndigheter, har föreslagits att Radio- och TV-verket, GranskningsnĂ€mnden för radio och TV samt PresstödsnĂ€mnden ska avvecklas och att dessa myndigheters uppgifter ska tas över av en nybildad myndighet. Skrivelsen bereds för nĂ€rvarande i Regeringskansliet. Jag anser inte att förslagen i skrivelsen pĂ„verkar mitt uppdrag.

201

Myndighetsstrukturen pÄ filmomrÄdet SOU 2009:51

10.2Statens biografbyrÄ

En nÀrmare redogörelse för Statens biografbyrÄs uppgifter finns i avsnitt 3.5 och 5.2.1

10.2.1Organisation

Statens biografbyrÄ Àr en enrÄdighetsmyndighet som leds av en myndighetschef (en direktör). Vid myndigheten finns det filmcensorer och ersÀttare för dem till det antal som regeringen bestÀmmer. Direktören Àr Àven filmcensor. Andra censorer Àn direktören och ersÀttare för dessa anstÀlls, efter förslag frÄn myndigheten, genom beslut av regeringen för en bestÀmd tid av högst tre Är. En anstÀllning som censor eller ersÀttare kan förlÀngas en gÄng med ytterligare högst tre Är (10 § förordningen [2007:1182] med instruktion för Statens biografbyrÄ). Vid ingÄngen av 2009 fanns det fem censorer (fyra plus en ersÀttare) vid BiografbyrÄn. Deras sammanlagda arbetstid utgjorde ca 1,8 Ärsarbetskrafter. Censorerna prövar granskningsÀrendena. Under budgetÄren 2008 fattade BiografbyrÄn beslut i totalt 1 114 granskningsÀrenden. Av dessa var 419 lÄngfilmer, 396 kortfilmer och 299 trailers. Om en censor anser att en framstÀllning helt eller delvis bör förbjudas, ska ytterligare en censor delta i prövningen. Kan censorerna inte enas om beslutet, ska Àven en tredje censor pröva framstÀllningen. Om en framstÀllning önskas tillÄten Àven för barn under 15 Är, ska frÄgan om godkÀnnande alltid prövas av tvÄ censorer. Minst en av dem ska ha kvalificerad utbildning och erfarenhet i barnpsykologi, sociologi, pedagogik, barnpsykiatri eller nÄgot annat Àmne som Àr av vÀrde vid prövningen. Kan censorerna inte enas om beslutet ska Àven en tredje censor pröva framstÀllningen. NÀr ett Àrende prövas av tre censorer, gÀller som myndighetens beslut den mening som majoriteten enar sig om eller, vid tre olika meningar, den mening som den i tjÀnsten Àldste censorn har (6 § instruktionen). Under 2008 var det oenighet mellan censorerna i sju fall av 1 141. Utan direktörens medverkan fÄr det i ett granskningsÀrende inte fattas ett beslut som innebÀr att myndighetens praxis Àndras (8 § instruktionen).

För myndighetens tillsynsverksamhet fÄr det finnas en eller flera kontrollörer i varje lÀn (4 § instruktionen). Innan myndigheten utser nÄgon att som kontrollör utöva tillsyn, ska lÀnsstyrelsen i det lÀn kontrollören huvudsakligen avses vara verksam lÀmna förslag pÄ lÀmplig

202

SOU 2009:51 Myndighetsstrukturen pÄ filmomrÄdet

person (11 § instruktionen). Vid ingÄngen av 2008 fanns det 16 kontrollörer. TvÄ av dessa gick i pension frÄn sina ordinarie tjÀnster under Äret och deras förordnanden vid BiografbyrÄn förlÀngdes dÄ inte. Kontrollörernas arbete beskrivs i avsnitt 11.

Under budgetÄret 2008 var tio personer anstÀllda vid BiografbyrÄn, kontrollörerna och ersÀttarna för censorerna orÀknade. Antalet anstÀllda motsvarade 7,72 Ärsarbetskrafter.

BiografbyrÄn har specialanpassade lokaler med biograf och filmutrustning i centrala Stockholm.

10.2.2Ekonomi

Statens biografbyrÄs verksamhet bekostas med anslag över statsbudgeten. För verksamhetsÄret 2008 uppgick utgiften pÄ anslaget till 9 477 000 kr. BiografbyrÄn hade utöver anslaget intÀkter av avgifter (andra avgifter Àn granskningsavgifter) med 7 000 kr samt finansiella intÀkter i form av rÀntor om 17 000 kr. Den totala intÀkten för myndigheten under 2008 var 9 501 000 kr.

Statens biografbyrÄs kostnader uppgick under 2008 till sammanlagt 9 482 000 kr. Av kostnaderna utgjorde 5 263 000 kr personalkostnader, 2 362 000 kr lokalkostnader, 1 657 000 kr övriga driftkostnader, 30 000 kr finansiella kostnader och 170 000 kr avskrivningar.

Granskningsverksamheten Àr BiografbyrÄns ursprungliga verksamhet och bÀr kostnaderna som myndighetens allmÀnna förvaltning ger upphov till. Vissa personalkostnader förs dock till tillsynsverksamheten. Granskningsverksamhetens kostnader under 2008 uppgick till 8 526 000 kr. Kostnaderna för tillsynsverksamheten uppgick till 956 000 kr.

BiografbyrÄns kostnader för granskningsverksamheten ska i princip tÀckas av de avgifter som tas ut för granskningen. Avgiftssystemet beskrivs nÀrmare i avsnitt 13. Under 2008 uppgick intÀkterna för granskningsverksamheten till 9 443 000 kr. De redovisas pÄ statsbudgetens inkomstsida. Myndighetens förvaltningsanslag (ramanslag) för Är 2009 uppgÄr till 9 692 000 kr.

Statens BiografbyrĂ„ har i budgetunderlaget för Ă„r 2010–2012 anfört att biografbyrĂ„ns ekonomi frĂ„n och med 2009 Ă€r i kraftig obalans stĂ€llt mot kostnaderna för verksamheten. Enligt BiografbyrĂ„n Ă€r anledningen till obalansen att regeringen för perioden 2008–2010 har beslutat att dra in sammanlagt 2 miljoner kr frĂ„n anslaget och att en ny direktör har utsetts för BiografbyrĂ„n frĂ„n och med 2009 utan att mot-

203

Myndighetsstrukturen pÄ filmomrÄdet SOU 2009:51

svarande finansiering har tillförts. BiografbyrĂ„n anser att myndigheten bör beviljas ett anslag 2010 pĂ„ 10,2 miljoner kr. (Budgetunderlag 2010–2012, Statens biografbyrĂ„).

10.3MedierÄdet

En nÀrmare redogörelse för MedierÄdets uppgifter finns i avsnitt 5.2.2.

10.3.1Organisation

MedierÄdet Àr som redovisats i avsnitt 5.2.2 en kommitté under Kulturdepartementet. MedierÄdet bestÄr av en ordförande och sex ledamöter. RÄdet har fyra sakkunniga och tre experter knutna till sig. Ledamöterna trÀffas fem gÄnger per Är. De bestÀmmer över budgeten och i stora drag vad rÄdet ska arbeta med under Äret. Det dagliga arbetet utförs av rÄdets kansli. En fortlöpande diskussion förs mellan kanslichefen och kommittéordföranden. Antalet anstÀllda pÄ kansliet, inklusive kanslichefen, uppgÄr per den 1 januari 2009 till sju stycken eller 6,5 Ärsarbetskrafter. En av de heltidsanstÀllda Àr administratör. RÄdet fÄr viss hjÀlp med ekonomiska frÄgor frÄn departementet. Kansliet har sina lokaler i Regeringskansliets kommittélokaler i centrala Stockholm.

10.3.2Ekonomi

För 2009 uppgĂ„r MedierĂ„dets anslag till 4,2 miljoner kr. MedierĂ„det har dĂ€rutöver fĂ„tt ett anslag för extrainsatser under 2009–2010 med sammanlagt 2 miljoner kr, dvs. 1 miljon kr per Ă„r. MedierĂ„det uppbĂ€r ocksĂ„ stöd frĂ„n EU för projekt som rĂ„det Ă€r engagerat i. Stödet frĂ„n EU uppgĂ„r till 3 375 000 kr (kurs € 10.00) för tvĂ„ Ă„r, dvs. ca 1 688 000 kr per Ă„r. MedierĂ„dets totala budget för 2009 uppgĂ„r dĂ€rmed till 6 888 000 kr. Av den totala budgeten utgör 3 964 000 kr lönekostnader. DĂ€rutöver kommer lokalkostnader, datorer och vissa övriga overheadkostnader som finansieras över Regeringskansliets kommittĂ©anslag. Det har inte varit möjligt för utredningen att fĂ„ reda pĂ„ det beloppets storlek eftersom nĂ„gon sĂ€rredovisning för de olika kommittĂ©erna inte finns.

204

11 Den nuvarande tillsynen

11.1Uppdraget i denna del

I mitt uppdrag ingÄr att analysera Statens biografbyrÄs nuvarande tillsynsorganisation. Vidare ska jag analysera och pröva den nuvarande tillsynens utformning och ÀndamÄlsenlighet samt om sÄ anses nödvÀndigt föreslÄ förÀndringar. Den senare frÄgan Äterkommer jag till i avsnitt 12.

11.2Statens biografbyrÄs tillsynsorganisation

I samband med att filmgranskningslagen infördes fick som framgÄtt av avsnitt 3.5.5 Statens biografbyrÄ en sÀrskild tillsynsfunktion. I förarbetena till lagen anfördes bl.a. att en straffskÀrpning inte ensam Àr en verksam ÄtgÀrd för att komma tillrÀtta med vÄldsskildringar utanför lagens rÄmÀrken. Förbudet mÄste dÀrför förenas med ÄtgÀrder som gör att risken för upptÀckt och lagföring blir högst pÄtaglig och straffhotet dÀrmed en realitet. Detta skulle, enligt förarbetena, uppnÄs med en tillsynsmyndighet, som aktivt kunde kontrollera det faktiska utbudet pÄ marknaden (prop. 1989/90:70 s. 47). Vidare framhölls att tillsynsorganisationen skulle kunna göras mer effektiv om BiografbyrÄn ocksÄ fick en regional organisation till sitt förfogande.

Enligt 10 § första stycket lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram (filmgranskningslagen) innebÀr uppdraget att BiografbyrÄn ska utöva tillsyn över efterlevnaden av filmgranskningslagen och av straffbestÀmmelserna i 16 kap. 10 b § (olaga vÄldsskildring) och 10 c § (otillÄten utlÀmning av teknisk upptagning) brottsbalken. BiografbyrÄn ska ocksÄ verka för att övertrÀdelser mot de angivna bestÀmmelserna beivras. Det innebÀr att byrÄn har en plikt att anmÀla vad den bedömer som övertrÀdelser av bestÀmmelserna till polis- eller Äklagarmyndighet (prop. 1989/90:70 s. 69). Myndigheten ska ocksÄ pröva frÄgor om medgivande till Ätal och lÀmna yttrande

205

Den nuvarande tillsynen SOU 2009:51

enligt 16 kap. 19 § brottsbalken. MÄlet för tillsynsverksamheten Àr enligt BiografbyrÄns regleringsbrev att alla filmer och videogram som visas offentligt, utom de i filmgranskningslagen undantagna, ska vara granskade av BiografbyrÄn, samt att beslutade ÄldersgrÀnser efterlevs. MÄlet Àr ocksÄ att i dialog med berörda branscher förhindra förekomsten av dels olaga vÄldskildringar nÀr det gÀller rörliga bilder, dels otillÄten utlÀmning av teknisk upptagning, samt att skapa en god överblick över videogrammarknaden. Enligt 10 § andra stycket filmgranskningslagen fÄr BiografbyrÄn uppdra Ät dÀrtill lÀmpade personer att utöva tillsyn för byrÄns rÀkning. För tillsynsverksamheten fÄr det finnas en eller flera kontrollörer i varje lÀn (4 § förordningen [2007:1182] med instruktion för Statens biografbyrÄ). Innan BiografbyrÄn utser nÄgon att som kontrollör utöva tillsyn, ska lÀnsstyrelsen i det lÀn kontrollören huvudsakligen avses vara verksam lÀmna förslag pÄ lÀmplig person (11 § instruktionen). BiografbyrÄn ansvarar för att befattningshavarna fÄr erforderlig utbildning för sina uppdrag samt stöd i sin verksamhet (prop. 1989/90:70 s. 49).

Den 1 januari 2009 fanns det 14 kontrollörer. Landet Àr numera indelat i fyra regioner och ett antal kontrollörer har gemensamt ansvar för varje region. De Àr dÀrmed inte lÀngre knutna till endast ett lÀn vilket var fallet nÀr tillsynsuppdraget var nytt. Kontrollörerna har tÀta kontakter med BiografbyrÄn i den löpande verksamheten. Varje Är ordnas dessutom en tillsynskonferens dÀr kontrollörerna trÀffar varandra och utbyter erfarenheter.

11.3Medel för tillsynsverksamheten

För sin tillsyn har BiografbyrÄn rÀtt att fÄ tilltrÀde till lokaler och andra utrymmen dÀr filmer och videogram sÀljs eller hyrs ut eller visas för konsumenter. BiografbyrÄn har Àven rÀtt att fÄ tilltrÀde till lokaler och andra utrymmen som huvudsakligen anvÀnds för lagring eller förvaring av filmer och videogram (11 § filmgranskningslagen). Vidare har BiografbyrÄn rÀtt att av den som i yrkesmÀssig verksamhet eller annars i förvÀrvssyfte sprider filmer eller videogram pÄ begÀran fÄ de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen (12 § filmgranskningslagen). Det kan exempelvis röra sig om rÀkenskaper och andra handlingar som kan belysa hanteringen med videogrammen och videogrammens ursprung (prop. 1989/90:70 s. 47). Om det kan antas att en framstÀllning sprids i strid med 16 kap. 10 b § brottsbalken, fÄr BiografbyrÄn utan ersÀttning ta hand om exemplar för kontroll under

206

SOU 2009:51 Den nuvarande tillsynen

högst 24 timmar. Om det finns sÀrskilda skÀl, fÄr tiden utstrÀckas, dock lÀngst till fem dygn (13 § filmgranskningslagen). Polismyndigheten ska pÄ begÀran lÀmna den hjÀlp som behövs vid tillsynen (14 § filmgranskningslagen). I förarbetena till lagen underströks det att hjÀlp av polisen bör begÀras nÀr det finns anledning för BiografbyrÄn att övervÀga nÄgon mer ingripande ÄtgÀrd eller om tveksamhet om befogenheterna uppkommer (prop. 1989/90:70 s. 69).

Som ett hjÀlpmedel i verksamheten ska BiografbyrÄn, som ocksÄ framgÄr av avsnitt 3.5.5, föra ett register över videogramdistributörer (15 § filmgranskningslagen). Den som yrkesmÀssigt sÀljer eller hyr ut videogram ska anmÀla sig för registrering hos BiografbyrÄn (17 § filmgranskningslagen). En anmÀlan för registrering i BiografbyrÄns register ska innehÄlla fysisk persons namn, firma, postadress och telefonnummer, person- eller organisationsnummer samt adress till uthyrnings- och försÀljningsstÀllen, kontor, lager och andra lokaler dÀr verksamheten bedrivs. BetrÀffande juridisk person ska ocksÄ anges namn och telefonnummer för den som företrÀder den juridiska personen (8 § förordningen [1990:992] om granskning och kontroll av filmer och videogram). I registret fÄr tillföras endast de uppgifter som lÀmnas av de registreringsskyldiga. I registret fÄr alltsÄ inte antecknas ÄtgÀrder som BiografbyrÄn har vidtagit gentemot den registreringsskyldige (prop. 1989/90:70 s. 71).

11.4Tillsynsverksamheten i praktiken

BiografbyrÄns kontrollörer utför bl.a. kontroller vid biografvisningar. Det finns dock över 1 000 biografsalonger i landet och nÀrmare hÀlften av dessa har minst sex förestÀllningar per vecka, vilket innebÀr att kontroller endast kan genomföras vid en mycket liten del av de biografvisningar som Àger rum under ett Är. Kontrollerna sker i allmÀnhet genom enstaka stickprov. Annonsering och tips frÄn biobesökare kan leda till besök pÄ, eller telefonkontakt med, biografer. Under 2008 har BiografbyrÄns kontrollörer besökt eller haft telefonkontakt med biografer vid 86 tillfÀllen. Vid ett tillfÀlle under 2008 upptÀcktes att en film som inte hade granskats av BiografbyrÄn hade fÄtt biopremiÀr.

Kontrollörerna besöker Àven videobutiker. Under 2008 hade de kontakt med videobutiker vid 299 tillfÀllen. Kontroller i butiker ledde 2005 till att BiografbyrÄn lÀmnade över iakttagelser gjorda frÄn ett antal butiker till Justitiekanslern (JK). Efter inhÀmtande av

207

Den nuvarande tillsynen SOU 2009:51

yttrande frĂ„n biografbyrĂ„n beslutade JK att inleda förundersökning och under 2007 vĂ€cktes Ă„tal. HovrĂ€tten för VĂ€stra Sverige har den 18 februari 2009 fattat slutligt beslut i mĂ„len i frĂ„gan om ansvarighet enligt 6 kap. YGL (mĂ„l nr Ö 3128-08 och Ö 1926-08). BiografbyrĂ„n har under perioden 1992–2008 sammanlagt avgett 18 yttranden. Av dessa avgavs 12 under 1992 nĂ€r tillsynsuppdraget var nytt. NĂ„gra av de senare yttrandena har avsett flera hundra filmer.

BiografbyrÄn följer genom fackpress och annonser premiÀrer pÄ svenska biografer och har dÀrigenom kontroll över vilka filmer som har premiÀr. BiografbyrÄn har dÀrutöver varje vecka kontakt med FilmÀgarnas kontrollbyrÄ AB för att stÀmma av antalet premiÀrer mot antalet utfÀrdade tillstÄndskort. Vid tio tillfÀllen under 2008 har skillnader mellan antalet utfÀrdade tillstÄndskort för en film och antalet premiÀrbiografer dÀr samma film visats uppdagats.

En allt större del av BiografbyrÄns tillsynsverksamhet berör omrÄden som tidigare varit av marginellt slag. Det gÀller exempelvis festivaler, utstÀllningar, biblioteksvisningar och liknande, dvs. visningar som inte Àr traditionella biografförestÀllningar. Utöver de större, riksbekanta festivalerna anordnas ett vÀxande antal mindre, ofta regionala eller lokala festivaler. Det kan vara lokalt producerade videofilmer, inte sÀllan gjorda av barn eller ungdomar (se avsnitt 8.3.5), som visas för lokalbefolkningen. Arrangörerna av dessa festivaler Àr ibland okunniga om filmgranskningslagens bestÀmmelser. NÀr BiografbyrÄn fÄr kÀnnedom om exempelvis en festival tar byrÄn kontakt med arrangören och upplyser om gÀllande regelverk och informerar arrangören om möjligheten att söka tillstÄnd eller avgiftsbefrielse. Under 2008 har BiografbyrÄn haft att hantera flera frÄgor dÀr arrangörer av filmvisningar av vitt skilda slag vÀnt sig till byrÄn för att förhöra sig om reglerna.

BiografbyrÄn för registret över videogramdistributörer. Antalet registrerade videogramdistributörer har varit nÄgorlunda konstant sedan 2004. Under 2008 uppgick antalet registrerade till 7 052. BiografbyrÄn hade vid Ärsskiftet 2008/2009 informationen att 2 250 av de registrerade videogramdistributörerna inte lÀngre Àr aktiva.

Under verksamhetsÄret 2007 och 2008 uppgick den totala kostnaden för tillsynsverksamheten till 1 108 000 kr respektive 956 000 kr. Den största delen av kostnaden för tillsynsverksamheten utgörs av fasta arvoden till kontrollörerna, 3 000 kr per mÄnad (ca 655 000 kr totalt inkl. sociala avgifter) samt en Ärlig tillsynskonferens (ca 50 000 kr samt resekostnader). En del av lönen för tvÄ av de fast

208

SOU 2009:51 Den nuvarande tillsynen

anstÀllda pÄ BiografbyrÄn samt ett schablonbelopp för post och telefon hos BiografbyrÄn belastar tillsynsverksamheten.

11.5Statens biografbyrÄs erfarenheter av tillsynsverksamheten

Statens biografbyrÄ har vid flera sammantrÀffanden informerat utredningen om sin erfarenhet av tillsynsuppdraget. I Ärsredovisningen för 2008 har verksamheten ocksÄ beskrivits. FöretrÀdare för utredningen deltog ocksÄ i den Ärliga konferensen som Àgde rum i Visby den 22 och 23 april 2009. BiografbyrÄns erfarenhet av tillsynsuppdraget kan sammanfattas enligt följande.

Granskade filmer

BiografbyrÄns bedömning Àr att det vid reguljÀra biografförestÀllningar i landet endast visas filmer granskade och godkÀnda av BiografbyrÄn. Regler och rutiner kring biografförestÀllningar Àr av den natur och omfattning att det Àr svÄrt att förestÀlla sig att det vid förestÀllningar skulle visas framstÀllningar som inte Àr granskade och godkÀnda. Vid de enstaka fall dÄ detta sker beror det pÄ rena misstag. BiografÀgare och filmdistributörer Àr vÀl förtrogna med sÄvÀl branschens rutiner som det statliga regelverket. Det förekommer dock att det pÄ filmfestivaler och andra evenemang visas framstÀllningar som inte granskats och som inte omfattas av undantag eller sÀrskilda tillstÄnd.

ÅldersgrĂ€nser

BiografbyrÄns bedömning Àr att beslutade ÄldersgrÀnser i stor utstrÀckning efterlevs. Det Àr dock svÄrt att genom den nuvarande tillsynsverksamheten kontrollera efterlevnaden av ÄldersgrÀnserna. Annonsering och tips frÄn biobesökare kan leda till besök pÄ, eller telefonkontakt med, biografer. Kontrollörerna har svÄrt att avgöra besökarnas Älder och kan inte avkrÀva barn och ungdomar legitimation. BiografbyrÄn har uppmÀrksammat att det kan föreligga brister i rutinerna sÀrskilt vid större biografanlÀggningar med mÄnga salonger.

209

Den nuvarande tillsynen SOU 2009:51

TillstÄndskort

Ett besök av en kontrollör för kontroll av att det finns ett tillstÄndskort fÄr stor effekt för efterlevnaden av lagen hos alla biografer i landet. Pornografiska videogram visas pÄ ett mindre antal klubbar och videobutiker. Det kan i vissa fall ifrÄgasÀttas om visningen Àr av den karaktÀren att tillstÄndskort krÀvs, dvs. om det Àr frÄga om en allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning. I de fall visningarna Àger rum i biografliknande lokaler och Àr annonserade anser BiografbyrÄn att det finns ett krav pÄ tillstÄndskort. Vid vissa av dessa visningar har kontroller visat att tillstÄndskort saknats.

Under 2008 granskade BiografbyrÄn 1 114 framstÀllningar och utfÀrdade 35 550 tillstÄndskort. Endast vid tio tillfÀllen under detta Är har skillnader mellan antalet utfÀrdade tillstÄndskort för en film och antalet premiÀrbiografer dÀr samma film visats uppdagats. En beskrivning av tillstÄndskorten finns i avsnitt 13.2.

Kontroll av videohandeln

Videomarknaden har expanderat och dvd-filmer sÀljs numera i mÄnga olika typer av affÀrer. De sÀrskiljs inte frÄn försÀljning av exempelvis cd-skivor med musik. De besök som BiografbyrÄns kontrollörer genom Ären avlagt i videobutiker har gett vid handen att framstÀllningar som skulle kunna utgöra olaga vÄldsskildringar förekommit hos ett ytterst begrÀnsat antal handlare. Flertalet videobutiker har ett standardsortiment frÄn ett fÄtal distributionskedjor. Det finns inget som tyder pÄ att utbudet av olaga vÄldsskildringar har ökat i takt med att försÀljningsstÀllena har blivit fler. Det finns ett mindre antal butiker som har specialiserat sig pÄ pornografiska filmer. Det Àr enbart bland dessa som videogram har pÄtrÀffats som blivit bedömda som olaga vÄldsskildring.

BiografbyrÄn har totalt haft tre tillsynsÀrenden som har rört otillÄten utlÀmning av teknisk upptagning. BiografbyrÄn anser att det inte gÄr att finna belÀgg för att tillsynsverksamheten förhindrar förekomsten av olaga vÄldsskildringar pÄ videomarknaden. Det Àr, för en kontrollör pÄ tillfÀlligt besök i en butik, nÀst intill omöjligt att kontrollera olaglig uthyrning till barn under 15 Är. NÀr olaglig uthyrning upptÀcks beror det oftast pÄ att förÀldrar har hittat videofilmer hemma.

210

SOU 2009:51 Den nuvarande tillsynen

Videodistributörsregistret

Sedan registret upprÀttades har marknaden Àndrats pÄtagligt. MÄnga butiker i olika branscher saluför Àven filmer vid sidan om sitt bassortiment. Dessa försÀljningsstÀllen borde egentligen ha anmÀlt sig till registret men har inte gjort det. Det Àr svÄrt att se nyttan med registret. Registret anvÀnds enbart för att planera tillsynsverksamheten. Registret hindrar inte förekomsten av skadliga vÄldsframstÀllningar. Enligt BiografbyrÄns mening har videodistributörsregistret i dess nuvarande form spelat ut sin roll.

Övrigt

Genom tillsynsuppdraget anser sig BiografbyrÄn ha fÄtt en god bild av videogrammarknaden och dÀrigenom kunnat konstatera att det inte finns grund för misstankarna att det finns olaga vÄldsskildringar hos de ordinÀra videogramdistributörerna.

11.6Justitiekanslerns uppgifter vad gÀller filmer och videogram

JK Àr ensam Äklagare i mÄl om yttrandefrihetsbrott (7 kap. 1 § YGL, jmf med 9 kap. 2 § TF). JK fÄr emellertid överlÀmna Ät allmÀn Äklagare att vara Äklagare i yttrandefrihetsmÄl om ansvar eller konfiskering pÄ grund av bl.a. olaga vÄldsskildring. JK har ocksÄ till uppgift att genom granskning i efterhand övervaka om sÀnda program innehÄller vÄldsskildringar eller pornografiska bilder i strid med 6 kap. 2 § radio- och TV-lagen (1996:844), RTVL. Enligt 6 kap. 2 § RTVL ska program med ingÄende vÄldsskildringar av verklighetstrogen karaktÀr eller med pornografiska bilder som sÀnds i televisionen antingen föregÄs av en varning i ljud eller innehÄlla en varning som anges löpande i bild under hela sÀndningstiden. SÄdana program fÄr inte sÀndas under sÄdan tid och pÄ sÄdant sÀtt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen, om det inte av sÀrskilda skÀl ÀndÄ Àr försvarligt. Om GranskningsnÀmnden för radio och TV finner att en sÀndning innehÄller vÄldsskildringar eller pornografiska bilder i strid med 6 kap. 2 § RTVL ska nÀmnden göra en anmÀlan till JK (9 kap. 2 § RTVL). GranskningsnÀmnden har vid fyra tillfÀllen gjort sÄdana anmÀlningar till JK. JK har i samtliga fall delat nÀmndens bedömning att sÀnd-

211

Den nuvarande tillsynen SOU 2009:51

ningen stred mot 6 kap. 2 § RTVL. JK:s övervakning initieras i praktiken genom anmÀlningar frÄn GranskningsnÀmnden för radio och TV eller annan anmÀlare.

212

12ÖvervĂ€ganden avseende den framtida myndighetsorganisationen och dess uppgifter

12.1En ny myndighet

Förslag: Statens biografbyrÄ och MedierÄdet avvecklas. En ny myndighet bildas med uppdrag att bl.a. skydda barn och unga mot skadlig mediepÄverkan.

Om filmer m.m. avsedda för den som Àr över 15 Är inte lÀngre ska förhandsgranskas innebÀr det att Statens biografbyrÄs huvuduppgift kommer att upphöra. De Àndrade filmgranskningsuppgifterna, dvs. frÄn censurgranskning till Äldersklassificering, kommer med stor sannolikhet att fÄ konsekvenser för antalet Àrenden hos BiografbyrÄn. Det Àr troligt att filmdistributörer inte kommer att lÄta Äldersklassificera filmer som Àr avsedda för vuxenpublik eller unga över 15 Är. Det Àr dock svÄrt att ha en uppfattning om i vilken omfattning ÀrendemÀngden kommer att pÄverkas av förslaget och dÀrmed ocksÄ att uttala sig om vilken organisation som behövs i framtiden. Censorerna Àr alla deltidsanstÀllda. Antalet Ärsarbetskrafter Àr som nÀmnts 1,8. Det krÀvs ett visst antal censorer för att uppnÄ effektivitet och rÀttssÀkerhet vid beslutsfattandet. Sammantaget innebÀr dock förslagen minskade arbetsuppgifter för myndigheten. Det innebÀr ocksÄ att BiografbyrÄns uppgifter helt kommer att vara inriktade mot barn och unga.

Statens biografbyrÄ har vid ett flertal tillfÀllen uttryckt önskemÄl om att dess uppdrag ska breddas och att den exempelvis Àven ska tilldelas en mer konsumentupplysande roll.

213

ÖvervĂ€ganden avseende den framtida myndighetsorganisationen och dess uppgifter SOU 2009:51

De uppgifter som MedierÄdet har i dag ser jag inte nÄgon anledning att Àndra pÄ utan dessa uppgifter bör finnas kvar i sina huvuddrag och förstÀrkas. RÄdet har i snart 20 Är arbetat i kommitté- form vilket inte Àr ÀndamÄlsenligt. Kommittéformen Àr inte avsedd att anvÀndas för mer eller mindre permanenta förvaltningsuppgifter. Jag anser att de uppgifter som MedierÄdet har i dag ska överföras till en permanent förvaltningsmyndighet.

Statens biografbyrÄ och MedierÄdet lyder bÄda under Kulturdepartementet. Organisationerna har olika uppgifter men mÄlet med deras respektive verksamhet kommer att vara detsamma nÀmligen att skydda barn och unga mot skadlig mediepÄverkan. Statens biografbyrÄ och MedierÄdet utgör var för sig smÄ organisationer med begrÀnsade resurser. SmÄ organisationer Àr ofta sÄrbara. Ordinarie personals sjukfrÄnvaro och lÀngre ledigheter kan medföra kraftiga störningar i verksamheten och det Àr inte alltid möjligt för en liten organisation att ha tillgÄng till den kompetens som man anser vara nödvÀndig. En stor andel av en liten organisations resurser mÄste anvÀndas till administrativa funktioner som t.ex. ekonomi- och personalfrÄgor samt lokalkostnader. Dessa resurser bör istÀllet kunna anvÀndas till kÀrnverksamheten och till utvecklingen av denna.

Jag föreslÄr dÀrför att Statens biografbyrÄ och MedierÄdet ska avvecklas och att en ny myndighet bildas med det huvudsakliga uppdraget att skydda barn och unga mot skadlig mediepÄverkan.

12.2Den nya myndighetens huvudsakliga uppgifter

Förslag: Den nya myndigheten övertar de uppgifter som hittills har ingÄtt i MedierÄdets uppdrag. Den ska dÀrutöver ha till uppgift att samarbeta med andra myndigheter i sÄdana frÄgor som rör skyddet av barn och unga mot skadlig mediepÄverkan. I den nya myndighetens uppgifter ska ocksÄ ingÄ att Äldersklassificera filmer m.m. som ska visas offentligt.

Den nya myndighetens övergripande uppgift bör vara att verka för att barn och unga skyddas mot skadlig mediepÄverkan. Den bör överta de uppgifter som hittills har ingÄtt i MedierÄdets uppdrag som det har beskrivits i tillÀggsdirektivet 2003 (dir. 2003:75).

Den nya myndigheten bör ocksÄ samarbeta med andra myndigheter inom ramen för sitt uppdrag. Enligt MedierÄdets ursprungliga

214

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende den framtida myndighetsorganisationen och dess uppgifter

direktiv (dir. 1990:40) var en grundlÀggande uppgift för rÄdet att vara ett samarbetsorgan för Skolöverstyrelsen, Socialstyrelsen, Statens biografbyrÄ, Brottsförebyggande rÄdet, Statens ungdomsrÄd, Arkivet för ljud och bild och BarnmiljörÄdet. Uppgiften att vara ett samarbetsorgan upphörde dock nÀr det nu gÀllande direktivet kom 2003. Enligt MedierÄdet har samarbetet med andra myndigheter Äterigen kommit att bli en omfattande uppgift för rÄdet. Under de senaste Ären har ett flertal myndigheter, t.ex. Barnombudsmannen, Datainspektionen, Post- och telestyrelsen, Konsumentverket och Rikskriminalpolisen tagit kontakt med rÄdet. Myndigheterna vill ta del av rÄdets kunskaper men ocksÄ samarbeta i olika frÄgor. Jag anser dÀrför att det Àr lÀmpligt att uppgiften att samarbeta med andra myndigheter uttryckligen ska ingÄ i den nya myndighetens uppdrag.

Det innebÀr att den nya myndigheten fÄr i uppgift att:

‱vara expert pĂ„ medieutvecklingen och dess konsekvenser för barn och unga,

‱sprida information och ge vĂ€gledning om skadlig mediepĂ„verkan till barn, unga och vuxna,

‱verka för mediebranschernas sjĂ€lvreglering,

‱genom samarbete med andra myndigheter, skola, föreningsliv, ideella organisationer, opinionsgrupper m.fl. skydda och stĂ€rka barn och unga i medielandskapet,

‱följa den internationella utvecklingen och delta i internationellt samarbete nĂ€r det gĂ€ller att skydda barn och unga frĂ„n skadlig mediepĂ„verkan och att stĂ€rka dem som medvetna mediekonsumenter.

Myndigheten bör ha stor frihet att inom ramen för de upprÀknade uppgifterna utveckla verksamheten och arbetsformerna. Jag uppfattar att det arbete som hittills har bedrivits av MedierÄdet har varit framgÄngsrikt och avsikten med en ny organisationsform Àr inte att begrÀnsa eller förÀndra detta arbete. Utvecklingen inom media och teknik gÄr fort och det mÄste finnas en flexibilitet i uppdraget sÄ att myndigheten vid varje tidpunkt kan finna arbetsformer som i den miljön pÄ bÀsta sÀtt skyddar barn och unga mot skadlig mediepÄverkan. Med uppgifter som lÀtt kan anpassas bÄde mot olika medieformer och över tiden finns det goda förutsÀttningar för myndigheten att bli framgÄngsrik i sitt uppdrag.

215

ÖvervĂ€ganden avseende den framtida myndighetsorganisationen och dess uppgifter SOU 2009:51

Jag anser att den nya myndigheten ocksÄ ska ha till uppgift att Äldersklassificera framstÀllningar som ska visas offentligt för barn under 15 Är i enlighet med det förslag jag lÀmnat (se avsnitt 8).

Som jag har anfört tidigare ser jag en framtida utveckling som innebÀr att statens roll att Äldersklassificera försvinner och att uppgiften handhas av branschorgan inom ramen för ett frivilligt system. En viktig uppgift för den nya myndigheten bör vara att verka för ett sÄdant system.

MedierÄdet har framhÄllit att det finns risker med att sammanföra rÄdets hittillsvarande uppgifter med Statens biografbyrÄs uppgifter. RÄdets arbete bygger pÄ frivilliga ÄtgÀrder och ett gott samarbete mellan myndigheter, föreningar, ideella organisationer och branschorganisationer. En av anledningarna till det goda samarbetet Àr att rÄdet inte samtidigt har nÄgra tillsynsuppgifter eller andra uppgifter som medför nÄgon form av tvÄng för de aktörer rÄdet samarbetar med. RÄdet ser en risk att det goda samarbetet och de frivilliga ÄtgÀrderna kan komma att försvÄras. Jag kommer dock i det följande att föreslÄ vissa förÀndrade uppgifter vad gÀller tillsyn m.m.. Min uppfattning Àr dÀrför att det goda samarbetet ska kunna fortsÀtta Àven med en samlad myndighetsorganisation.

12.3Filmgranskare

Förslag: För uppgiften att Äldersklassificera filmer m.m. som ska visas offentligt ska det finnas filmgranskare som utses av regeringen. Filmgranskare ska anstÀllas, efter förslag frÄn myndigheten, genom beslut av regeringen för en bestÀmd tid av högst tre Är. En anstÀllning som filmgranskare ska kunna förlÀngas högst tvÄ gÄnger med ytterligare högst tre Är per gÄng.

Beslutsförhetsreglerna i ÄldersklassificeringsÀrenden ska inte förÀndras i förhÄllande till de regler som i dag gÀller för filmgranskningsÀrenden.

En av uppgifterna för den nya myndigheten Àr att Äldersklassificera filmer som ska visas vid en allmÀn sammankomst eller en offentlig tillstÀllning till vilken den som Àr under 15 Är ska ha tilltrÀde. Enligt de nu gÀllande reglerna prövas filmgranskningsÀrenden hos Statens biografbyrÄ av sÀrskilt utsedda filmcensorer. Denna ordning fungerar vÀl. Jag ser inte nÄgra skÀl att Àndra pÄ detta förhÄllande och före-

216

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende den framtida myndighetsorganisationen och dess uppgifter

slÄr dÀrför att beslut om Äldersklassificering av filmer ska prövas av sÀrskilt utsedda beslutsfattare Àven i den nya myndighetsorganisationen.

Filmcensorer anstĂ€lls, efter förslag frĂ„n Statens biografbyrĂ„, genom beslut av regeringen för en bestĂ€md tid av högst tre Ă„r. En sĂ„dan anstĂ€llning som censor eller ersĂ€ttare för censorn kan förlĂ€ngas en gĂ„ng med ytterligare högst tre Ă„r. Utformningen av denna paragraf i förordningen (2007:1182) med instruktion för Statens biografbyrĂ„ tillkom för att möta krav pĂ„ omedelbara Ă„tgĂ€rder efter en offentlig debatt om vĂ„ld och pornografi. I debatten framfördes bl.a. argumenten att censorerna vid Statens biografbyrĂ„ efter ett visst antal Ă„r riskerade att bli ”avtrubbade” av att titta pĂ„ sĂ„dant material och att detta kunde leda till brister i omdömet rörande Ă„ldersgrĂ€nser samt att det fanns ett uttalat behov av rotation av censorsuppdragen. Statens biografbyrĂ„ har bl.a. i budgetunderlaget för Ă„r 2010–2012 föreslagit att regleringen av filmcensorers anstĂ€llning ska Ă€ndras sĂ„ att det blir möjligt att förlĂ€nga förordnandena ytterligare en period. SkĂ€len för detta Ă€r enligt BiografbyrĂ„n att det Ă€r ett i sig tidskrĂ€vande rekryteringsförfarande vid varje anstĂ€llning av censorer, att det Ă€r ett slöseri med resurser att förvĂ€rvad kompetens alltför snabbt gĂ„r förlorad om censorerna mĂ„ste lĂ€mna uppdraget redan efter sex Ă„r och att det finns ett behov av kontinuitet inom kĂ€rnkompetensen nĂ€r verksamheten ses över.

Jag anser att man bör tillmötesgÄ BiografbyrÄn i denna frÄga sÄ att den sammanlagda anstÀllningstiden kan bli högst nio Är. Det finns mÄnga yrkeskategorier, exempelvis poliser och socialsekreterare, som ofta möts av vÄld och hot utan att de av den anledningen anses bli avtrubbade i sin yrkesverksamhet. Det bör ocksÄ beaktas att en censorsanstÀllning i de flesta fall inte Àr en heltidsanstÀllning utan bara ett uppdrag vid sidan av en censors ordinarie anstÀllning. Det kan ocksÄ antas att antalet Àrenden med filmer som innehÄller grovt vÄld och pornografi kommer att minska i antal eftersom uppgiften i fortsÀttningen endast kommer att bestÄ i Äldersklassificering.

Enligt nu gÀllande ordning (se avsnitt 3.5.4) ska en framstÀllning som önskas tillÄten Àven för barn under 15 Är, prövas för godkÀnnande av tvÄ censorer. Minst en av dem ska ha kvalificerad utbildning och erfarenhet i barnpsykologi, sociologi, pedagogik, barnpsykiatri eller nÄgot annat Àmne som Àr av vÀrde vid prövningen. Kan censorerna inte enas om beslutet ska Àven en tredje censor pröva framstÀllningen. NÀr ett Àrende prövas av tre censorer, gÀller som myndighetens beslut den mening som majoriteten enar sig om eller, vid

217

ÖvervĂ€ganden avseende den framtida myndighetsorganisationen och dess uppgifter SOU 2009:51

tre olika meningar, den mening som den i tjÀnsten Àldste censorn har (6 § instruktionen). Jag ser inte att det finns nÄgra skÀl att Àndra pÄ denna ordning utan detsamma bör gÀlla enligt den nya regleringen.

DÀremot kan det ifrÄgasÀttas om det i fortsÀttningen Àr lÀmpligt att anvÀnda titeln censor för de beslutsfattare som med mitt förslag kommer att ha till uppgift att Äldersklassificera framstÀllningar. I regeringens remiss till LagrÄdet av den nuvarande filmgranskningslagen hade föreslagits att lagen skulle benÀmnas lag om filmcensur och kontroll av videogram. LagrÄdet pÄpekade att ordet filmcensur var vÀrdeladdat och att det mindre vÀl Äterspeglade den svenska synen pÄ den granskningsverksamhet som Äsyftades i lagen (prop. 1989/90:70, s. 145). Regeringen följde LagrÄdets förslag och Àndrade rubriken. Titeln censor associerar till censur och detta begrepp kommer att vara Ànnu mer missvisande i förhÄllande till den uppgift som beslutsfattarna i framtiden avses ha. Jag föreslÄr dÀrför att titeln Àndras frÄn censor till filmgranskare.

12.4Den nya myndigheten ska inte ha nÄgot sÀrskilt tillsynsuppdrag

Förslag: Den nya myndigheten ska inte ha nÄgot uppdrag att utöva tillsyn över efterlevnaden av lagen om Äldersklassificering eller av 16 kap. 10 b och 10 c §§ brottsbalken nÀr det gÀller rörliga bilder. Som en följd hÀrav avskaffas Statens biografbyrÄs sÀrskilda tillsynsorganisation och videogramdistributörsregistret.

NÄgon uttrycklig skyldighet för den nya myndigheten att verka för att övertrÀdelser av lagen om Äldersklassificering av vissa framstÀllningar med rörliga bilder och 16 kap. 10 b och 10 c §§ brottsbalken beivras föreskrivs inte i lag.

Tillsyn över efterlevnaden av lagen om Äldersklassificering

Mot bakgrund av BiografbyrÄns redovisning av tillsynsverksamheten anser jag att den slutsatsen kan dras att filmgranskningslagens regler om att en film eller ett videogram ska vara granskad och godkÀnd av BiografbyrÄn innan den fÄr visas offentligt samt filmgranskningslagens regler om ÄldersgrÀnser efterlevs i mycket

218

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende den framtida myndighetsorganisationen och dess uppgifter

hög utstrÀckning. Regelverket fyller sÄledes sin funktion. I enstaka fall har övertrÀdelser upptÀckts men dÄ har det snarast handlat om rena misstag eller ordningsförseelser beroende pÄ okunskap om regelverket. Okunskapen har framför allt funnits hos arrangörer av mindre, ofta regionala eller lokala filmfestivaler. Det kan alltsÄ konstateras att övertrÀdelserna Àr av ett relativt harmlöst slag. BiografbyrÄn har uttryckt ett stort förtroende för biografÀgarnas och filmdistributörernas vilja att följa gÀllande regelverk.

Vad gÀller kravet att utfÀrdade tillstÄndskort ska finnas tillgÀngliga nÀr en av BiografbyrÄn granskad och godkÀnd framstÀllning visas vid en allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning kan det konstateras att efterlevnaden Àven av denna regel Àr god.

En naturlig frÄga Àr dÄ om det beror pÄ tillsynsverksamheten att lÀget Àr sÄ gott. Utredningens referensgrupp har ocksÄ framhÄllit att en av anledningarna till att efterlevnaden av regelverket Àr sÄ god kan vara just att BiografbyrÄn utövar tillsyn med hjÀlp av sina kontrollörer. Detta gÄr inte att uttala sig om med nÄgon större grad av sÀkerhet. Det finns dock all anledning att tro att den har haft sin betydelse. Det Àr ÀndÄ berÀttigat att stÀlla frÄgan om den bör finnas kvar i sin nuvarande form i en ny organisation med förÀndrade uppgifter vad gÀller filmgranskning.

MedierÄdets nuvarande uppdrag Àr bl.a. att följa barns och ungas mediesituation i syfte att minska riskerna för skadlig mediepÄverkan, att upplysa och informera om skadlig mediepÄverkan, att driva pÄ branschens sjÀlvreglering, att skydda och stÀrka barnen i det nya medielandskapet samt följa den internationella utvecklingen. MedierÄdets arbete bygger pÄ frivilliga ÄtgÀrder och ett gott samarbete med myndigheter, föreningar, ideella organisationer och branschorganisationer. Det finns ett upparbetat förtroende mellan de olika aktörerna. Ett uppdrag som bygger pÄ frivillighet och god vilja Àr svÄrt att förena med ett formellt tillsynsuppdrag. Jag tycker mig ocksÄ kunna dra slutsatsen att en stor del av den nuvarande tillsynsorganisationens arbete faller in under begreppet rÄdgivning och stöd.

Det bör ocksÄ tas i beaktande att det finns principiella betÀnkligheter att i samma myndighet förena uppgifter som bestÄr av kunskapsinhÀmtning, informationsspridning, rÄdgivning och beslutsfattande med tillsynsuppgifter. Det kan ifrÄgasÀttas om det Àr lÀmpligt att en myndighet har tillsyn över sina egna beslut. Tillsynsverksamheten kan försvÄras vÀsentligt av en organisatorisk samhörighet och mycket talar för en konsekvent princip om att hÄlla isÀr tillsyn

219

ÖvervĂ€ganden avseende den framtida myndighetsorganisationen och dess uppgifter SOU 2009:51

frÄn tillstÄndsgivning (se t.ex. Statlig tillsyn, Granskning pÄ medborgarnas uppdrag, SOU 2002:14 s. 77).

Jag anser att det inte finns tillrÀckliga skÀl att tro att efterlevnaden av reglerna skulle bli sÀmre för det fall den nya myndigheten inte ska ha nÄgot sÀrskilt uppdrag sÄvitt gÀller efterlevnaden av lagen om Äldersklassificering. Den skyldighet som BiografbyrÄn har i dag att informera filmdistributörer och biografÀgare om det gÀllande regelverket kommer naturligtvis att kvarstÄ Àven om tillsynsuppdraget försvinner. Jag anser sÄledes att det inte finns ett tillrÀckligt starkt behov av att ha en sÀrskild tillsynsverksamhet för efterlevnaden av den av mig föreslagna Äldersklassificeringslagens regler. Möjligheterna för en myndighet att utöva nÄgon reell tillsyn över att ÄldersgrÀnserna vid biografförestÀllningar efterlevs Àr, som redogjorts för i avsnitt 11.5, dessutom mycket smÄ. Min slutsats Àr att uppdraget att utöva tillsyn över efterlevnaden av filmgranskningslagen ska upphöra.

Tillsyn över efterlevnaden av 16 kap. 10 b och 10 c §§ brottsbalken

Vid sin tillsyn över efterlevnaden av straffbestÀmmelserna i 16 kap. 10 b och 10 c §§ brottsbalken har BiografbyrÄn kontrollerat videohandeln. Vid tillsynen har det konstaterats att antalet framstÀllningar som skulle kunna utgöra olaga vÄldsskildringar har förekommit hos ett begrÀnsat antal handlare som har specialiserat sig pÄ pornografiska filmer. Videomarknaden har under de Är som BiografbyrÄn haft tillsynsverksamhet expanderat kraftigt men det finns enligt BiografbyrÄn inte nÄgot som tyder pÄ att utbudet av olaga vÄldsskildringar har ökat i takt med att försÀljningsstÀllena har blivit fler. TillgÄngen till framstÀllningar som skulle kunna anses utgöra olaga vÄldsskildringar har kraftigt förÀndrats genom den snabba utvecklingen av olika media, exempelvis Internet. Det rÄder dock inget tvivel om att det fortfarande förekommer olaga vÄldsskildringar och otillÄten utlÀmning av teknisk upptagning och att det finns ett behov av att försöka förhindra detta samt se till att övertrÀdelser av straffbestÀmmelserna beivras.

BiografbyrÄns tillsynsorganisation ska ses i ljuset av den debatt som fördes om det s.k. videovÄldet pÄ 1980-talet och den oro som fanns för en ohÀmmad spridning av sÄdana skildringar. Utan tvivel har tillsynsverksamheten varit till nytta. Sedan dess har dock marknaden förÀndrats. Det förekommer förvisso extrema vÄldsskildringar

220

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende den framtida myndighetsorganisationen och dess uppgifter

fortfarande men de sprids i andra former Àn genom uthyrning i butiker. Det gÄr knappast att hÀvda att tillsynsverksamheten förhindrar förekomsten av olaga vÄldsskildringar eller otillÄten utlÀmning av tekniska upptagningar i nÄgon mÀtbar omfattning. Genom att den obligatoriska förhandsgranskningen försvinner kommer sambandet mellan filmgranskningen och brottet olaga vÄldsskildring att upphöra. Min slutsats Àr dÀrför att Àven BiografbyrÄns uppdrag att utöva tillsyn över efterlevnaden av 16 kap. 10 b och 10 c §§ brottsbalken nÀr det gÀller rörliga bilder ska upphöra. Som en följd hÀrav föreslÄr jag ocksÄ att videodistributörsregistret avskaffas.

Skyldighet att verka för att övertrÀdelser av lagen om Äldersklassificering av filmer m.m. och 16 kap. 10 b och 10 c §§ brottsbalken beivras

BiografbyrÄn ska som en del av tillsynsuppdraget enligt nuvarande lagstiftning Àven verka för att övertrÀdelser av filmgranskningslagen och 16 kap. 10 b och 10 c §§ brottsbalken beivras (10 § filmgranskningslagen). Det innebÀr att BiografbyrÄn har en plikt att anmÀla vad man bedömer som övertrÀdelser till polis- eller Äklagarmyndighet (prop. 1989/90:70 s. 69).

FrÄgan uppkommer dÄ om det trots att det sÀrskilda tillsynsuppdraget försvinner ska vara en skyldighet reglerad i lag för den nya myndigheten att verka för att övertrÀdelser av lagen om Äldersklassificering av filmer m.m. och straffbestÀmmelserna i 16 kap. 10 b och 10 c §§ brottsbalken beivras. Det kan antas att situationer dÄ den nya myndigheten kommer att upptÀcka misstÀnkta övertrÀdelser av de aktuella bestÀmmelserna inte kommer att uppstÄ sÀrskilt ofta eftersom de filmer som den nya myndigheten kommer att komma i kontakt med i sin Äldersklassificeringsverksamhet Àr filmer som i huvudsak riktar sig till barn under 15 Är. En lagstadgad skyldighet för myndigheten att anmÀla misstÀnkta brott skulle kunna motverka den nya myndighetens arbete, som ska bygga pÄ frivillighet och samarbete med branschaktörerna. Enligt mitt förslag Àr en av uppgifterna för den nya myndigheten att samarbeta med andra myndigheter för att skydda och stÀrka barn och unga i medielandskapet (se avsnitt 12.2). I det arbetet fÄr anses ingÄ att ocksÄ samarbeta med polisen för de fall myndigheten upptÀcker misstÀnka övertrÀdelser mot Äldersklassificeringslagen eller straffbestÀmmelserna i brottsbalken. NÄgon uttrycklig skyldighet i lag

221

ÖvervĂ€ganden avseende den framtida myndighetsorganisationen och dess uppgifter SOU 2009:51

för den nya myndigheten att verka för att övertrÀdelser beivras behövs dÀrför inte.

Bör nÄgon annan myndighet utöva tillsyn?

FrÄgan Àr om nÄgon annan myndighet bör utöva tillsyn över straffbestÀmmelserna.

Med hÀnsyn till att Justitiekanslern (JK) Àr Äklagare i yttrandefrihetsmÄl och har tillsyn över vissa framstÀllningar som innehÄller vÄldsskildringar eller pornografiska bilder kan det övervÀgas om JK Àven skulle ha en sÀrskild roll vad gÀller efterlevnaden av i vart fall straffbestÀmmelsen i 16 kap. 10 b § brottsbalken. Jfr 9 kap. 1 § RTVL.

FrÄgan uppkommer dock hur en sÄdan tillsyn över efterlevnaden av straffbestÀmmelsen skulle gÄ till. JK bedriver normalt inte nÄgot fÀltarbete. NÄgon anledning till förÀndringar i detta avseende finns knappast. Det innebÀr att JK i sin tillsyn skulle fÄ förlita sig till anmÀlningar frÄn allmÀnheten och myndigheter som kommer i kontakt med vÄldsskildringar. Uppgiften att ta emot sÄdana anmÀlningar har JK redan i sin roll som Äklagare. Ett uttalat tillsynsuppdrag skulle dÀrför knappast innebÀra nÄgon reell förÀndring.

Till polisens uppgifter hör bl.a. att förebygga brott och andra störningar av den allmÀnna ordningen eller sÀkerheten och att bedriva spaning och utredning i frÄga om brott som hör under allmÀnt Ätal (2 § 1 och 3 polislagen [1984:387]). Polisen har sÄledes redan nu i uppdrag att förebygga, bedriva spaning och utredning i frÄga om olaga vÄldsskildring och otillÄten utlÀmning av teknisk upptagning. Jag Àr medveten om att polisens resurser ska rÀcka till mycket och att ett förebyggande arbete mot brott mot de aktuella straffbestÀmmelserna knappast kan tillhöra polisens mest prioriterade uppgifter. Polisen arbetar dock ute i samhÀllet och i miljöer dÀr bl.a. olaga vÄldsskildringar sannolikt oftast pÄtrÀffas. Det borde inte vara helt ovanligt att polisen i samband med andra ingripanden och uppdrag stöter pÄ misstÀnkta övertrÀdelser av de nu aktuella straffbestÀmmelserna. Kontrollörerna har pÄpekat att det ofta Àr i miljöer dÀr Àven annan brottslighet förekommer som vÄldsskildringar som misstÀnks vara olagliga pÄtrÀffas. Jag anser dÀrför att polisen har bÀst förutsÀttningar att genom sina ordinarie uppgifter övervaka efterlevnaden av straffbestÀmmelserna i 16 kap. 10 b och 10 c §§ brottsbalken. Om polisen skulle pÄtrÀffa misstÀnkta olagliga vÄlds-

222

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende den framtida myndighetsorganisationen och dess uppgifter

skildringar fÄr frÄgan om Ätal överlÀmnas till JK pÄ samma sÀtt som sker i dag.

12.5Konsekvenser för vissa bestÀmmelser i YGL och brottsbalken

12.5.1BestÀmmelser i YGL

Bedömning: Det finns anledning att i annat sammanhang se över bestÀmmelserna i 3 kap. 14 § och 7 kap. 5 § YGL om utredningens förslag genomförs.

I 3 kap. 14 § YGL finns en bestÀmmelse som lÀmnar utrymme för den skyldighet som i dag föreskrivs i 17 § filmgranskningslagen för videogramdistributörer att anmÀla sig till det register över videogramdistributörer som förs av BiografbyrÄn (jfr prop. 1990/91:64 s. 122). Eftersom det förslag som nu lÀggs fram innebÀr att videogramdistributörsregistret ska upphöra finns det inte lÀngre nÄgot behov av bestÀmmelsen.

Genom 7 kap. 5 § YGL möjliggörs den tillsyn som Statens biografbyrĂ„ utövar enligt 10–14 §§ filmgranskninglagen. Enligt mitt förslag ska tillsynen över 16 kap. 10 b och 10 c §§ vara en uppgift enbart för polisen. Den angivna grundlagsbestĂ€mmelsen torde dĂ€rmed bli överflödig. Det i sin tur krĂ€ver en följdĂ€ndring i 7 kap. 6 § YGL.

Som tidigare nÀmnts ingÄr det inte i mitt uppdrag att föreslÄ Àndringar i grundlag. Det pÄpekas att sÄdana förslag endast kan lÀggas fram av Yttrandefrihetskommittén. Jag utgÄr ifrÄn att kommittén kommer att uppmÀrksamma frÄgan i sitt fortsatta arbete.

223

ÖvervĂ€ganden avseende den framtida myndighetsorganisationen och dess uppgifter SOU 2009:51

12.5.2BestÀmmelser i brottsbalken

Förslag: Vissa följdÀndringar görs i bestÀmmelserna i 16 kap. 10 b och 10 c §§ brottsbalken. BestÀmmelsen i 16 kap. 19 § brottsbalken upphÀvs.

16 kap. 10 b § brottsbalken

BestÀmmelsen om olaga vÄldsskildring har beskrivits nÀrmare i avsnitt 3.8.2. I 16 kap. 10 b § tredje stycket brottsbalken anges att ansvar för olaga vÄldsskildring inte kan utkrÀvas nÀr det gÀller filmer och videogram som Statens biografbyrÄ har godkÀnt för visning. Detsamma gÀller tekniska upptagningar med rörliga bilder som har samma innehÄll som en film eller ett videogram som har godkÀnts av BiografbyrÄn. DÀrtill undantas offentliga förevisningar av filmer och videogram. FjÀrde stycket innebÀr ett undantag frÄn straffansvar i vissa fall nÀr en teknisk upptagning med rörliga bilder har försetts med intyg om att en film eller ett videogram med samma innehÄll har godkÀnts av BiografbyrÄn.

Förslaget i avsnitt 8 innebÀr att förhandsgranskningen och godkÀnnandet av filmer enligt filmgranskningslagen avskaffas. En följd av förslaget Àr att bestÀmmelserna i tredje och fjÀrde styckena i 16 kap. 10 b § brottsbalken förlorar sin funktion. De bör dÀrför upphÀvas.

16 kap. 10 c § brottsbalken

I andra stycket 16 kap. 10 c § brottsbalken anges att bestÀmmelsen om otillÄten utlÀmning av teknisk upptagning inte ska gÀlla för filmer eller videogram som Statens biografbyrÄ har godkÀnt för visning för nÄgon Äldersgrupp av barn under 15 Är. Den gÀller inte heller för teknisk upptagning med rörliga bilder med samma innehÄll som en film eller ett videogram som har godkÀnts av BiografbyrÄn. Dessa bestÀmmelser bör finnas kvar i sak men mÄste justeras med hÀnsyn till att den myndighet som ska göra Äldersklassificeringen sannolikt kommer att ha ett annat namn. DÀrtill behöver bestÀmmelsen Àndras sÄ att den omfattar samma medier som den nya lagen om Äldersklassificering, se avsnitt 8.3.4.

224

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende den framtida myndighetsorganisationen och dess uppgifter

Undantaget i sista meningen i andra stycket för ”offentliga förevisningar av filmer eller videogram” bör behĂ„llas i sak. BestĂ€mmelsen Ă€r föranledd av att spridning av en film eller ett videogram till en person under 15 Ă„r genom visning vid en allmĂ€n sammankomst eller offentlig tillstĂ€llning redan Ă€r straffbelagd genom 19 § filmgranskningslagen. I detta avseende innebĂ€r utredningens förslag inte nĂ„gon Ă€ndring i sak. BestĂ€mmelsen bör dĂ€rför finnas kvar men vissa Ă€ndringar av redaktionell karaktĂ€r Ă€r nödvĂ€ndiga.

I tredje stycket mÄste redaktionella Àndringar göras dels med anledning av att den myndighet som ska göra Äldersklassificeringen kommer att ha ett annat namn, dels pÄ grund av den förÀndrade omfattningen av vad som ska vara föremÄl för Älderklassificering.

16 kap. 19 § brottsbalken

Enligt 16 kap. 19 § brottsbalken fÄr allmÀnt Ätal för brott enligt 16 kap. 10 c § brottsbalken vÀckas endast efter medgivande av Statens biografbyrÄ. I bestÀmmelsen föreskrivs vidare att BiografbyrÄn ska yttra sig innan allmÀnt Ätal vÀcks i frÄga om brottet olaga vÄldsskildring sÄvitt avser rörliga bilder i filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar.

Enligt det förslag som nu lĂ€ggs fram ska nĂ„gon tillsyn av efterlevnaden av straffbestĂ€mmelserna i 16 kap. 10 b och 10 c §§ brottsbalken inte utövas av den nya myndigheten. Det finns mot den bakgrunden inte skĂ€l att upprĂ€tthĂ„lla ett krav pĂ„ att den nya myndigheten ska yttra sig eller lĂ€mna sitt medgivande innan allmĂ€nt Ă„tal vĂ€cks för brott mot dessa bestĂ€mmelser. Jag föreslĂ„r dĂ€rför att 16 kap. 19 § brottsbalken upphĂ€vs. Det finns naturligtvis inte nĂ„got som hindrar att Åklagarmyndigheten Ă€ndĂ„, om den anser det pĂ„kallat, lĂ„ter klassificeringsmyndigheten yttra sig inför ett allmĂ€nt Ă„tal.

12.6Ledningsform

Förslag: Den nya myndigheten ska vara en enrÄdighetsmyndighet och ledas av en myndighetschef. Vid myndigheten ska det finnas ett insynsrÄd.

Enligt 2 § myndighetsförordningen (2007:515) kan en myndighet ledas av en myndighetschef (enrÄdighetsmyndighet), en styrelse

225

ÖvervĂ€ganden avseende den framtida myndighetsorganisationen och dess uppgifter SOU 2009:51

(styrelsemyndighet) eller en nÀmnd (nÀmndmyndighet). Som tidigare beskrivits leds Statens biografbyrÄ av en myndighetschef (direktör). Direktören Àr Àven filmcensor. MedierÄdet Àr en kommitté inom Regeringskansliet. Kommittén bestÄr av en ordförande och sex ledamöter. Med hÀnsyn till den nya myndighetens arbetsuppgifter framstÄr det som mest naturligt att myndigheten ska vara en enrÄdighetsmyndighet och ledas av en myndighetschef. Det bör i fortsÀttningen inte vara ett krav att myndighetschefen ocksÄ ska vara filmgranskare. Föreskriften i myndighetsförordningen (2007:515) att myndighetens ledning ska delta i Àrenden som har principiell karaktÀr eller större betydelse bör dÀrför undantas sÄvitt avser ÄldersklassificeringsÀrenden (4 § 5 myndighetsförordningen). Referensgruppen har betonat att det Àr viktigt att det finns insyn, öppenhet och en kontakt med samhÀllet i den nya myndigheten. För att tillgodose ett sÄdant behov anser jag att det bör finnas ett insynsrÄd. I rÄdet bör ingÄ företrÀdare för olika intressen, dvs. ungefÀr den kompetens som i dag finns bland ledamöterna i MedierÄdet. RÄdet bör bestÄ av högst fem ledamöter. Myndighetschefen bör vara ordförande.

12.7Genomförande

Förslag: Den nya myndigheten ska vara lokaliserad i StockholmsomrÄdet.

En organisationskommitté bör fÄ i uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av den nya myndigheten.

En integrering av tvÄ statliga aktörers verksamhet kan ske pÄ olika sÀtt. Ett alternativ Àr att aktörerna avvecklas och att en ny myndighet bildas som tar över hela eller delar av de tidigare aktörernas verksamhet. Ett annat alternativ Àr att avveckla den ena aktörens verksamhet och lÄta hela eller delar av verksamheten tas över av den andra aktören. MedierÄdet Àr en kommitté medan Statens biografbyrÄ Àr en förvaltningsmyndighet. Det framstÄr som mest lÀmpligt att avveckla bÄda aktörerna och skapa en ny myndighet.

Statens biografbyrÄ har i dag lokaler i centrala Stockholm. Lokalerna Àr specialanpassade för BiografbyrÄns behov med bl.a. filmutrustning. MedierÄdet har sina lokaler i Regeringskansliets kommittélokaler i centrala Stockholm. All erfarenhet visar att nÀr en ny myndighet

226

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende den framtida myndighetsorganisationen och dess uppgifter

bildas och nya arbetsformer ska utvecklas, det Àr vÀsentligt att samtliga anstÀllda i myndigheten arbetar i samma lokaler. Det Àr dÀrför önskvÀrt att den nya myndigheten fÄr tillgÄng till lokaler som Àr bÄde specialanpassade för Äldersklassificeringsverksamheten och rymmer samtliga anstÀllda.

En viktig uppgift för den nya myndigheten Àr att ha nÀra kontakter med andra myndigheter, organisationer, föreningar och branschorganisationer. Flertalet av samarbetspartnerna finns i StockholmsomrÄdet. Det Àr dÀrför en fördel om den nya myndigheten lokaliseras till Stockholm.

Under förutsÀttning att mina förslag lÀggs fram för riksdagen bör sÄ snart riksdagen fattat beslut i de principiella frÄgorna en organisationskommitté tillsÀttas med uppdrag att förbereda den nya organisationen, bl.a. bör den ges i uppdrag att ta fram förslag till kompletterande organisationsplan, budgetunderlag och regleringsbrev. Jag Äterkommer till frÄgan om ikrafttrÀdande i författningskommentaren.

12.8AnstÀllningsavtal och andra civilrÀttsliga avtal

Bedömning: Den verksamhet som förs över till den nya myndigheten frÄn Statens biografbyrÄ och MedierÄdet torde i arbetsrÀttslig mening bevara sin identitet vid övergÄngen. Reglerna om verksamhetsövergÄng i 6 b § lagen (1982:80) om anstÀllningsskydd ska i sÄdant fall beaktas.

Av 6 b § lagen (1982:80) om anstÀllningsskydd (LAS) framgÄr bl.a. att, vid övergÄng av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet frÄn en arbetsgivare till en annan, ocksÄ de rÀttigheter och skyldigheter pÄ grund av de anstÀllningsavtal och de anstÀllningsförhÄllanden som gÀller vid tidpunkten för övergÄngen övergÄr pÄ den nya arbetsgivaren. Detta gÀller Àven statligt anstÀllda arbetstagare. Berörd personal har emellertid rÀtt att motsÀtta sig en övergÄng. Den verksamhet som förs över till den nya myndigheten frÄn Statens biografbyrÄ och MedierÄdet torde bevara sin identitet vid övergÄngen. Reglerna om verksamhetsövergÄng i 6 b § LAS ska i sÄdant fall beaktas. I sammanhanget bör pÄpekas att 7 § tredje stycket LAS anger att vid en sÄdan verksamhetsövergÄng som avses i 6 b § övergÄngen i sig inte ska anses utgöra saklig grund för upp-

227

ÖvervĂ€ganden avseende den framtida myndighetsorganisationen och dess uppgifter SOU 2009:51

sÀgning. Detta förbud hindrar dock inte att uppsÀgningar sker av ekonomiska, tekniska eller organisatoriska skÀl dÀr förÀndringar i arbetsstyrkan ingÄr. Det fÄr ankomma pÄ den organisationskommitté som bör tillsÀttas att nÀrmare ta stÀllning till de arbetsrÀttsliga frÄgor som uppkommer med anledning av mitt förslag om en ny myndighet.

228

13 Granskningsavgifterna

13.1Uppdraget i denna del

I mitt uppdrag ingÄr att se över digitaliseringens konsekvenser för filmgranskningens avgifter och finansiering. Jag ska med beaktande av Tryck- och yttrandefrihetsberedningens förslag i delbetÀnkandet Ett nytt grundlagsskydd för tryck- och yttrandefriheten?, SOU 2006:96, analysera och beskriva vilka konsekvenser digitaliseringen fÄr för nuvarande avgifter och finansiering. En utgÄngspunkt Àr att kostnaderna för granskningsverksamheten ocksÄ i fortsÀttningen ska finansieras med avgifter samt att intÀkter och kostnader ska vara i balans. Jag ska Àven analysera möjligheten att avgiften inte regleras i lag.

13.2Nuvarande reglering

Statens biografbyrÄs granskningsverksamhet Àr avgiftsfinansierad. Avgifternas storlek bestÀms sÄ att de i princip ska motsvara BiografbyrÄns kostnader för granskningsverksamheten (prop. 1989/90:70, s. 57). BiografbyrÄn granskar en films eller ett videograms innehÄll som sÄdant och filmdistributörerna har ansvar för att spridda exemplar och visningskopior överensstÀmmer med vad BiografbyrÄn har godkÀnt för visning (prop. 1989/90:70, s. 53 f.). NÀr en av BiografbyrÄn granskad och godkÀnd framstÀllning visas vid en allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning ska ett utfÀrdat tillstÄndskort finnas tillgÀngligt (8 § filmgranskningslagen). Om en film visas pÄ fler biografer samtidigt mÄste distributören sÄledes bestÀlla motsvarande antal tillstÄndskort. Av tillstÄndskortet ska framgÄ distributörens namn, det registreringsnummer som framstÀllningen har fÄtt hos BiografbyrÄn, en kortfattad beskrivning av framstÀllningen och av vad som eventuellt har uteslutits, uppgifter om framstÀllningens lÀngd vid granskningen och dess lÀngd sedan nÄgot eventuellt uteslutits, samt om framstÀllningen godkÀnts för visning för barn under sju Är, under elva

229

Granskningsavgifterna SOU 2009:51

Är, eller under femton Är. TillstÄndskortet ska innehÄlla en erinran om att kortet ska finnas tillgÀngligt dÄ framstÀllningen visas vid en allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning (3 § förordningen [1990:992] om granskning och kontroll av filmer och videogram). Vid varje visningstillfÀlle kan dÄ en kontroll ske av att framstÀllningen uppfyller BiografbyrÄns krav (prop. 1989/90:70 s. 54).

Avgiftssystemet bestÄr av tre komponenter, en grundavgift, en tidsavgift och en avgift för varje erforderligt tillstÄndskort utöver det första. Det innebÀr att framstÀllningens spridningsgrad och lÀngd pÄverkar granskningsavgiftens storlek. Enligt nu gÀllande reglering uppgÄr grundavgiften till 200 kr, tidsavgiften till 17 kr per spelminut vid normal visningshastighet, dock minst 200 kr, och avgiften för varje tillstÄndskort utöver det första till 975 kr. Tidsavgift tas inte ut om en film eller ett videogram till vÀsentlig del Àr en dokumentÀr framstÀllning. Om en film eller ett videogram har en speltid under trettio minuter vid normal visningshastighet tas en avgift ut för varje tillstÄndskort utöver det första med 450 kr, eller, om speltiden understiger fem minuter, med 70 kr. Om en film eller ett videogram endast ska visas vid en filmfestival eller ett annat konstnÀrligt eller ideellt evenemang dÀr sÄdana framstÀllningar förekommer som godkÀnts för personer under 15 Är, fÄr BiografbyrÄn medge befrielse frÄn avgift för granskningen (9 § filmgranskningslagen).

Granskningsavgifterna regleras i lag. NÀr filmgranskningslagen infördes yttrade sig LagrÄdet om detta förhÄllande och anförde att paragrafen om avgifter avhandlade synbarligen administrativa detaljer som med fördel skulle kunna föras över till föreskrifter av lÀgre dignitet, Ätminstone i stor utstrÀckning. Man torde emellertid fÄ beakta att den i följande paragraf föreskrivna avgiften för tillstÄndskort lÀr fÄ uppfattas som en punktskatt och inte som en avgift i konstitutionell mening (prop. 1989/90:70, s. 146).

Storleken pÄ avgifterna stÀms Ärligen av i ett samrÄdsförfarande med Ekonomistyrningsverket. BiografbyrÄns intÀkter av granskning har varje Är under den senaste femÄrsperioden överstigit granskningsverksamhetens kostnader. Storleken pÄ avgifterna har Àndrats ett flertal gÄnger sedan filmgranskningslagen infördes den 1 januari 1991. I de flesta fall har avgifterna sÀnkts (SFS 1992:315, 1994:367, 1996:1594, 1998:1712, 2001:1050 och 2006:1443). Eftersom det tar en viss tid frÄn förslag till dess beslut om en lagÀndring fattats av riksdagen medför det en efterslÀpning i anpassningen av avgifterna till kostnaderna för granskningsverksamheten.

230

SOU 2009:51 Granskningsavgifterna

Under 2007 och 2008 hade BiografbyrÄn intÀkter frÄn granskningsverksamheten med 9 110 000 kr respektive 9 443 000 kr. Kostnaderna för granskningsverksamheten uppgick under samma Är till 8 497 000 kr respektive 8 526 000 kr. BiografbyrÄn uppskattar dock att 2009 Ärs granskningsavgifter inte kommer att tÀcka granskningsverksamheten kostnader. Prognostiserade granskningsintÀkter 2009 uppgÄr till 9,4 miljoner kr medan granskningskostnaderna berÀknas uppgÄ till ca 10 miljoner kr. BiografbyrÄn kommer, i samrÄd med Ekonomistyrningsverket, under 2009 att föreslÄ en höjning av granskningsavgiften.

13.3NĂ„got om utvecklingen av digital bio

Riksdagen beslutade den 10 mars 2005 (bet. 2004/05:KrU4, rskr. 2004/05:172) att tillkĂ€nnage att regeringen borde övervĂ€ga att föreslĂ„ Ă„tgĂ€rder som kunde stödja och underlĂ€tta en teknikneutral utbyggnad av e-bio i landet. Med anledning av tillkĂ€nnagivandet fick Svenska Filminstitutet i regleringsbreven för 2006 och 2007 i uppdrag att följa utvecklingen av digital bio. Svenska Filminstitutet har redovisat uppdraget i ”Digital bio. Rapport 1 mars 2007”.

Det finns internationellt accepterade definitioner för att beskriva vad som avses med digital bio. Jag anvÀnder hÀr begreppet digital bio pÄ samma sÀtt som Svenska Filminstitutet har anvÀnt det i sin rapport, nÀmligen som en samlingsterm för bÄde e-bio (paraplybegrepp som innefattar all form av offentlig, elektronisk/digital visning av alla slags rörliga bilder i biografer eller biografliknande lokaler) och Digital Cinema (visning av lÄngfilm pÄ biograf med en viss teknisk standard).

I februari 2007 fanns det sammanlagt 61 digitala biografer i Sverige med totalt 68 dukar. Detta ska jĂ€mföras med att det vid samma tid fanns totalt 1 011 biografsalonger i 704 biografer registrerade i hela landet. Folkets Hus & Parker var med 41 salonger den största Ă€garen av digitala biografer. Övriga digitala salonger fanns hos VĂ„ra GĂ„rdar (2 st.), BygdegĂ„rdarna (1 st.), Riksföreningen Folkets Bio (11 st.) och privata Ă€gare (18 st.). Ett problem för de digitala salongerna har varit bristen pĂ„ digitala kopior av aktuella och publikdragande filmer (rapporten s. 15).

Vid digitala visningar av biofilm i dag Àr det vanligast att filmen distribueras till biografen pÄ en minihÄrddisk. Filmen, dvs. ljud, bild och text, laddas sedan ned pÄ biografens server. SjÀlva visningen sker genom att filmen spelas upp frÄn servern och visas för

231

Granskningsavgifterna SOU 2009:51

publiken via projektor. Ett annat sÀtt Àr att filmen spelas upp direkt frÄn en dvd eller annan teknisk upptagning. I framtiden kommer leveransen av filmer till biograferna troligen att ske genom elektronisk överföring via bredband eller satellit. Den databas som innehÄller filmen behöver inte finnas i Sverige.

En fördel med digital bio Àr att det Àr upp till 90 procent billigare att framstÀlla digitala kopior av en film jÀmfört med kopior pÄ 35 millimeters film. Distributionskostnaderna Àr ocksÄ lÄga eftersom fraktkostnaden för de hÄrddiskkopior som anvÀnds Àr lÄg. De lÀgre kostnaderna medför att det Àr möjligt att visa aktuell, attraktiv film pÄ biografer i hela landet samtidigt. SmÄ biografer kan pÄ det sÀttet dra fördel av den uppmÀrksamhet som filmerna fÄr i media och till följd av marknadsföringen inför premiÀren. Det innebÀr ocksÄ ökade möjligheter att anpassa filmvisningen för personer med hörsel- eller synskador. DÀrtill ges ökade möjligheter till mÄngfald och lokala anpassningar.

Svenska Filminstitutet bedömde i mars 2007 att all filmproduktion, filmdistribution och filmvisning sannolikt kommer att vara digital inom en femÄrsperiod. Att det i slutet av 2006 antogs en gemensam teknisk standard för filmvisning innebar ett avgörande genombrott för utvecklingen av digital bio.

Filminstitutet har för 2009 fÄtt i uppdrag att följa den digitala utvecklingen inom filmomrÄdet, oavsett visningsform. Institutet ska Àven följa utvecklingen kring frÄgor rörande olovlig hantering av film. En samlad bild av utvecklingen ska redovisas till regeringen senast den 1 mars 2010. Vidare har en sÀrskild utredare fÄtt i uppdrag att bland flera andra frÄgor Àven övervÀga hur en kostnadseffektiv och lÄngsiktig utveckling av digital bio kan frÀmjas (dir. 2008:88). Uppdraget ska redovisas senast den 15 september 2009.

13.4Effekter av den nuvarande avgiftsregleringen

Avgiftssystemets konstruktion innebĂ€r att film som inte nĂ„r en bred publik, dvs. film som visas pĂ„ ett fĂ„tal biografer, fĂ„r en relativt lĂ€gre avgift dĂ€rför att det dĂ„ inte krĂ€vs sĂ„ mĂ„nga tillstĂ„ndskort. De kommersiellt mer framgĂ„ngsrika filmerna bĂ€r dĂ€rigenom merparten av kostnaderna för BiografbyrĂ„ns granskningsverksamhet. Granskningen av smĂ„ distributörers filmer subventioneras alltsĂ„ av de s.k. storfilmerna. Som exempel kan nĂ€mnas ”Mamma Mia!”. Distributören bestĂ€llde 176 tillstĂ„ndskort och betalade en granskningsavgift pĂ„ sammanlagt

232

SOU 2009:51 Granskningsavgifterna

172 678 kr. Distributören av dokumentĂ€rfilmen ”H:r Landshövding”, bestĂ€llde fyra tillstĂ„ndskort och betalade 3 125 kr i granskningsavgift. (Det bör dock noteras att ”H:r Landshövding” Ă€r en dokumentĂ€r och att nĂ„gon tidsavgift, i detta fall motsvarande ca 1 500 kr, inte tas ut för granskningen av dokumentĂ€ra framstĂ€llningar). Skillnaden i tidsĂ„tgĂ„ng för respektive granskning var marginell. Avgiftssystemets nuvarande konstruktion innebĂ€r alltsĂ„ att de smĂ„ filmdistributörerna, som ofta distribuerar s.k. smal film, subventioneras.

Det förekommer att framstÀllningar som inte Àr avsedda för offentlig visning ÀndÄ lÀmnas till BiografbyrÄn för granskning (frivillig förhandsgranskning). BiografbyrÄn gör i sin hantering och bedömning inte nÄgon skillnad mellan framstÀllningarna. BiografbyrÄn ska inte undersöka om granskningsplikt föreligger eller inte och den som ansöker om granskning behöver inte ange om framstÀllningen avses visas offentligt eller ej (prop. 1989/90:70 s. 66). SÄdana framstÀllningar Àr bl.a. pornografiska videogram. Under 2008 granskade BiografbyrÄn 119 pornografiska videogram. SÄvitt BiografbyrÄn kÀnner till visas inte dessa framstÀllningar offentligt; ingen av de pornografiska framstÀllningarna har visats pÄ biograf. SkÀlet till att de ÀndÄ granskas Àr sannolikt att filmdistributören vill undvika risk för Ätal (jfr 16 kap. 10 b § fjÀrde stycket BrB). Det kan ocksÄ vara sÄ att en statlig klassificering underlÀttar försÀljning till andra lÀnder. De pornografiska filmerna utgör elva procent av det totala antalet granskade filmer. Granskningsavgifterna för pornografisk film uppgÄr dock endast till tre procent av de totala intÀkterna. De filmer som visas pÄ traditionella biografer för en stor publik subventionerar sÄledes granskningen av dels de pornografiska filmerna dels andra filmer som har fÄ efterföljande kopior.

Kulturutskottet behandlade i mars 2008 (bet. 2007/08:KrU10) en motion angÄende frÄgan om avgift för tillstÄndskort för digitalt distribuerade filmer. I motionen föreslogs att den som visar filmer som distribuerats digitalt skulle slippa betala Statens biografbyrÄ för tillstÄndskort eftersom filmen inte varit föremÄl för förhandsgranskning. Utskottet hemstÀllde att riksdagen skulle avslÄ motionen eftersom frÄgan hörde nÀra samman med utvecklingen av de digitala biograferna i Sverige och det dÀrför var rimligt att anta att frÄgan skulle komma att aktualiseras i arbetet med att utforma en ny filmpolitik. Utskottet hÀnvisade ocksÄ till det arbete som skulle komma att utföras i en parlamentarisk utredning om tryck- och yttrandefriheten. Riksdagen följde utskottet.

233

Granskningsavgifterna SOU 2009:51

Filminstitutet har i den tidigare nĂ€mnda rapporten ”Digital bio. Rapport 1 mars 2007” framfört att det nuvarande regelverket för filmgranskning Ă€r illa anpassat till den digitala biografĂ„ldern (a. rapport s. 21). Den avgift som tas ut per tillstĂ„ndskort ”utgör ett ekonomiskt hinder för vidare spridning av lĂ„gbudgetkort- och dokumentĂ€rfilm samt ungas egna filmer.” Svenska Filminstitutet föreslĂ„r att reglerna Ă€ndras sĂ„ att filmĂ€garen endast betalar en avgift för tillstĂ„ndskort för den första digitala kopian. Detta tillstĂ„ndskort skulle sedan fĂ„ kopieras av filmĂ€garen utan extra kostnader sĂ„ att efterföljande kopior av samma filmtitel (t.ex. pĂ„ en server) kan visas samtidigt.

Branschens företrÀdare anser att filmdistributörerna inte ska behöva betala för tillstÄndskort för sina digitala kopior av filmerna. Digitaliseringen innebÀr en förenkling i hanteringen men kravet pÄ fysiska tillstÄndskort medför en onödig byrÄkrati.

234

14ÖvervĂ€ganden avseende granskningsavgifterna

14.1Avgiftssystemet fÄr en annan karaktÀr

Mitt förslag innebÀr att förhandsgranskningen av film för vuxna ska avskaffas men att Äldersklassificeringen av filmer som ska visas offentligt för barn ska finnas kvar (avsnitt 8). En ny lag införs som reglerar förutsÀttningarna för Äldersprövningen. Förslaget innebÀr att filmdistributören sjÀlv avgör om en film ska Äldersklassificeras. Om en film inte Äldersklassificeras fÄr den automatiskt en femtonÄrsgrÀns.

Förslaget fÄr konsekvenser för det nu gÀllande avgiftssystemet. De Àndrade filmgranskningsuppgifterna, dvs. frÄn censurgranskning till Äldersklassificering, kommer med stor sannolikhet att minska antalet Àrenden. Det Àr troligt att filmdistributörer avstÄr frÄn att lÄta Äldersklassificera filmer som ÀndÄ Àr avsedda för vuxenpublik eller unga över 15 Är.

Sannolikt kommer inte heller pornografiska framstÀllningar att lÀmnas in för Äldersklassificering.

BiografbyrÄn har bitrÀtt utredningen med att ta fram berÀkningar av vilka effekter utredningens förslag skulle kunna fÄ för det nuvarande avgiftssystemet.

Under 2008 lĂ€mnades det in 23 lĂ„ngfilmer till BiografbyrĂ„n dĂ€r distributören ansökte om en Ă„ldersgrĂ€ns om 15 Ă„r. Ett antagande Ă€r att dessa framstĂ€llningar inte skulle ha lĂ€mnats in till BiografbyrĂ„n om utredningens förslag till Ă€ndrade regler hade gĂ€llt. De 23 framstĂ€llningarna har inbringat 464 000 kr i granskningsavgifter, vilket motsvarar ca fem procent av de totala granskningsavgifterna för Ă„r 2008. De totala ekonomiska konsekvenserna skulle uppskattningsvis kunna vara att 400 000–600 000 kr faller bort i granskningsavgifter. Om de pornografiska framstĂ€llningarna inte kommer

235

ÖvervĂ€ganden avseende granskningsavgifterna SOU 2009:51

att lÀmnas in för Äldersklassificering kommer intÀkterna att minska med ytterligare ca 300 000 kr.

Den ekonomiska effekten av mina förslag Àr sÄledes att intÀkterna frÄn granskningsavgifterna kan antas komma att minska. Antalet Àrenden kommer visserligen att bli fÀrre men det medför inte att kostnaderna för Äldersklassificeringen kommer att minska i motsvarande omfattning. Vissa administrativa kostnader försvinner men som jag har redogjort för i avsnitt 12 Àr det inte önskvÀrt att antalet filmgranskare blir för fÄ. Det krÀvs ett visst antal filmgranskare för att uppnÄ effektivitet och rÀttssÀkerhet vid myndighetens beslut.

Om principen om kostnadstÀckning ska upprÀtthÄllas innebÀr det att avgifterna mÄste höjas. En konsekvens av mina förslag blir ocksÄ att kostnaderna för Äldersklassificeringssystemet framförallt kommer att belasta de framstÀllningar som riktar sig till barn under 15 Är. Utredningens referensgrupp har framhÄllit att det Àr angelÀget att barnfilmerna inte ska behöva finansiera hela Äldersklassificeringssystemet.

Det gÄr inte heller att bortse frÄn risken att filmdistributörer av ekonomiska skÀl vÀljer att avstÄ frÄn att lÄta Äldersklassificera vissa filmer Àven om de kan vara av intresse för barn under 15 Är. Det fÄr till följd att barn under 15 Är inte fÄr tilltrÀde till offentliga visningar av sÄdana filmer vilket innebÀr att utbudet kommer att minska för den gruppen. Chefen för danska MedierÄdet har pÄtalat att hon ser en sÄdan tendens. Referensgruppen har ocksÄ framfört att avgiftssystemet inte fÄr leda till att det enbart blir de breda kommersiellt mycket lönsamma filmerna som blir barnklassificerade och att fÀrre filmer kommer att kunna ses av yngre.

14.2Ett statligt finansierat system

Det av mig föreslagna systemet med Äldersklassificering Àr av en helt annan karaktÀr Àn det nu gÀllande. Det framtida systemet Àr renodlat inriktat pÄ att skydda barn och unga mot skadlig mediepÄverkan. Det framstÄr dÄ inte som lika naturligt som hittills att filmbranschen ska bÀra kostnaderna. En utgÄngspunkt Àr dock enligt direktiven att kostnaderna för granskningsverksamheten ocksÄ i fortsÀttningen ska finansieras med avgifter samt att intÀkter och kostnader ska vara i balans. Det gÄr dock inte att bortse ifrÄn att det finns mÄnga fördelar med en ordning dÀr kostnaderna finansieras över statsbudgeten. Det skulle bl.a. innebÀra att filmdistri-

236

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende granskningsavgifterna

butörerna inte behöver övervÀga att av kostnadsskÀl avstÄ frÄn att Äldersklassificera filmer. Sannolikheten att filmdistributörerna vÀljer att Äldersklassificera merparten av sina filmer ökar och risken att barn under 15 Är inte fÄr tilltrÀde till för dem i och för sig lÀmpliga offentliga visningar minskar.

Staten lÀmnar Ärligen ett filmstöd som fördelas av Svenska Filminstitutet. Insatserna ska vara inriktade pÄ att bl.a. upprÀtthÄlla, utveckla och stimulera till förnyelse av vÀrdefull svensk filmproduktion och verka för att svensk filmproduktion ska utgöra en dynamisk tillvÀxtbransch, medverka till att svensk film nÄr en större publik i alla visningsformer, bÄde i Sverige och internationellt, stimulera till förnyelse och utveckling av distribution och visning av vÀrdefull film i olika visningsformer i hela landet, upprÀtthÄlla och utveckla biografens roll som kulturell mötesplats i hela landet och medverka till att antalet biobesök ökar samt frÀmja regional och lokal filmkultur, sÀrskilt med tanke pÄ barn och ungdom (prop. 2005/2006:3, s. 18). I Svenska Filminstitutets regleringsbrev för budgetÄret 2009 anför regeringen att de kulturpolitiska prioriteringarna under mandatperioden bl.a. Àr barns och ungas rÀtt till kultur (Ku2008/2172/SAM). En finansiering av Äldersklassificeringssystemet med statliga medel Àr enligt min mening vÀl förenligt med den inriktning och den prioritering som angivits för filmstödet. En statlig finansiering av Äldersklassificeringssystemet skulle innebÀra en kostnad sannolikt understigande nio miljoner kr Ärligen. Det rör sig alltsÄ om ett i sammanhanget relativt begrÀnsat belopp.

Det ligger dock utanför ramen för mitt uppdrag att föreslÄ en statlig finansiering.

14.3Ett nytt avgiftssystem

Förslag: Det nuvarande avgiftssystemet med tillstÄndskort bör avskaffas. I stÀllet bör ett system införas dÀr en avgift för Äldersklassificeringen tas ut som Àr baserad pÄ framstÀllningens speltid.

Det har frÄn flera hÄll, bl.a. frÄn filmdistributörerna, framförts kritik mot det nuvarande avgiftssystemet med tillstÄndskort. Klart Àr att systemet har nackdelar. Med hÀnsyn till den snabba utvecklingen pÄ omrÄdet, frÀmst digitalbio, framstÄr systemet som otids-

237

ÖvervĂ€ganden avseende granskningsavgifterna SOU 2009:51

enligt (se avsnitt 13.4) och onödigt byrÄkratiskt. DÀrtill kommer att mina förslag om Äldersklassificering av framstÀllningar fÄr till följd att avgiftssystemet fÄr en annan karaktÀr Àn tidigare (se avsnitt 14.1).

I referensgruppen har ocksÄ pÄpekats att det Àr svÄrt att upprÀtthÄlla systemet med tillstÄndskort vid digitaliseringen av filmer och att det Àr viktigt att finansieringen av granskningen inte blir teknikfientlig.

Den lösning som ligger nÀrmast till hands, och som tillÀmpas i de andra nordiska lÀnderna Àr att avgiften enbart baseras pÄ antalet spelminuter. En sÄdan lösning har dock, frÄn kulturpolitiska utgÄngspunkter, den nackdelen att den i avsnitt 13.4 beskrivna subventioneringen av de filmer som inte vÀnder sig till sÄ stor publik försvinner. FrÄn den utgÄngspunkten framstÄr ett system baserat pÄ antalet besökare som lÀmpligare.

14.3.1Avgift efter antal besökare

Med det nuvarande avgiftssystemet mÄste filmdistributörerna bestÀmma sig för pÄ hur mÄnga stÀllen en film ska visas samtidigt och dÀrefter bestÀlla ett antal tillstÄndskort. Ett alternativ skulle kunna vara att göra avgiften beroende av antalet biobesökare och dÀrmed sÀtta avgiften i relation till de faktiska intÀkter som filmen inbringat. Avgiften skulle dÄ fÄ betalas i efterhand.

En variant av ett sÄdant system skulle kunna vara att filmdistributören uppskattar antalet biobesökare och betalar en preliminÀr lÀgsta avgift till myndigheten i samband med Äldersklassificeringen. Om filmen sedan inte fÄr sÄ mÄnga biobesökare som distributören har uppskattat alternativt fÄr fler besökare Àn vÀntat korrigerar myndigheten avgiften i efterhand.

Ett avgiftssystem som bygger pÄ det faktiska antalet besökare skulle medföra att tekniken med bl.a. digitalbio (se avsnitt 13.3) kan anvÀndas i större utstrÀckning. Det moment som i nuvarande system kan upplevas som ologiskt, nÀmligen att BiografbyrÄn granskar endast en framstÀllning men sedan tar betalt Àven för kopior försvinner.

Ett avgiftssystem som bygger pÄ antalet biobesökare krÀver dock en omfattande administrativ hantering. Uppgifter om intÀkter alternativt antalet biobesökare mÄste rapporteras till Äldersklassificeringsmyndigheten. Svenska Filminstitutet och FilmÀgarnas Kon-

238

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende granskningsavgifterna

trollbyrĂ„ AB för i dag statistik över bl.a. antalet biobesökare. Statistiken anvĂ€nds bl.a. för att administrera de s.k. biografavgifterna som Ă€r en del av Filminstitutets intĂ€kter till stöd till svensk film. FilmĂ€garnas KontrollbyrĂ„ AB bestĂ€mmer hur uppgifterna ska redovisas och hur avgifterna ska betalas. En i och för sig enkel lösning skulle vara att den myndighet som har hand om Ă„ldersklassificeringen fĂ„r tillgĂ„ng till dessa uppgifter. Regleringen skulle dock innebĂ€ra ett Ă„liggande för enskilda och sĂ„ledes krĂ€va lagstöd (8 kap. 3 § regeringsformen). Det kan av principiella skĂ€l ifrĂ„gasĂ€ttas om ett enskilt rĂ€ttssubjekt ska Ă„lĂ€ggas att till det allmĂ€nna lĂ€mna uppgifter om andra enskilda som ett led i ett uttag av offentligrĂ€ttsliga pĂ„lagor nĂ€r uppgifterna har samlats in för ett helt annat Ă€ndamĂ„l. Även med tillgĂ„ng till redan nu befintlig statistik kommer ocksĂ„ ett avgiftssystem som bygger pĂ„ antalet biobesökare att innebĂ€ra en omfattande administration som sannolikt kommer att upplevas som byrĂ„kratisk. Enligt min uppfattning Ă€r det inte försvarbart att föreslĂ„ ett sĂ„dant omfattande administrativt system dĂ„ det avses medföra en intĂ€kt pĂ„ mindre Ă€n tio miljoner kr om Ă„ret. De administrativa kostnaderna för ett sĂ„dant system skulle sannolikt medföra att avgifterna för Ă„ldersklassificeringen skulle bli oproportionerligt höga. Än mindre kan det bli frĂ„ga om att införa ett sĂ€rskilt rapporteringssystem. Det bör ocksĂ„ beaktas att det skulle innebĂ€ra att enskilda rĂ€ttssubjekt Ă„lĂ€ggs ytterligare ett regelverk. Ett avgiftssystem som bygger pĂ„ antalet biobesökare bör dĂ€rför inte införas.

14.3.2Avgift efter antal spelminuter

Det andra alternativet innebÀr att filmdistributören skulle fÄ betala en avgift baserad pÄ antalet spelminuter i framstÀllningen. SÄdana avgiftssystem finns som nÀmnts i de nordiska lÀnderna (se avsnitt 6).

Utredningen har lÄtit Statens biografbyrÄ berÀkna vad ett sÄdant system skulle fÄ för ekonomiska effekter jÀmfört med dagens system.

Under 2008 granskade BiografbyrÄn totalt 1 113 filmtitlar vilka innehöll sammanlagt 51 329 granskningsminuter. NÀr avgiftsbefriade titlar har rÀknats bort kvarstÄr 34 390 granskningsminuter. De totala granskningsintÀkterna för 2008 uppgick till 9 443 000 kr. NÀr intÀkterna fördelas pÄ antalet granskade minuter blir resultatet en avgift pÄ 275 kr per minut. Att fÄ en 90-minuters film granskad

239

ÖvervĂ€ganden avseende granskningsavgifterna SOU 2009:51

skulle kosta 24 750 kr och att fĂ„ en tvĂ„minuters trailer granskad skulle kosta 550 kr. Som jĂ€mförelse kan nĂ€mnas att granskningen av lĂ„ngfilmen ”Mamma Mia!” kostade 199 918 kr och granskningen av lĂ„ngfilmen ”En lanthandel i Provence” 14 135 kr. Med ett enhetspris för varje granskad spelminut skulle granskningen av ”Mamma Mia!” kosta 29 975 kr och granskningen av ”En lanthandel i Provence” 33 000 kr.

Ett sÄdant system innebÀr sÄledes i jÀmförelse med det nuvarande att det blir en lÀgre avgift för s.k. breda filmer och en högre avgift för filmer som brukar benÀmnas smala.

Fördelen med ett system med en avgift som Àr baserad pÄ antalet spelminuter i framstÀllningen Àr att det Àr lÀttöverskÄdligt. Filmdistributörerna kan enkelt rÀkna ut vad en Äldersklassificering kommer att kosta. De behöver inte heller i förvÀg ta stÀllning till pÄ hur mÄnga stÀllen en film ska visas. Ett avgiftssystem som bygger pÄ antalet spelminuter skulle ocksÄ underlÀtta för tekniken med bl.a. digitalbio. Om filmen en gÄng har lÀmnats in för Äldersklassificering och avgiften Àr betald Àr det sedan fritt att visa filmen samtidigt pÄ det antal stÀllen man önskar. Problemen med de otidsenliga tillstÄndskorten försvinner dÀrmed. Ett sÄdant system Àr ocksÄ frÄn konstitutionella utgÄngspunkter mer rÀttvist. Den enskilde betalar bara för sina egna verkliga kostnader och behöver inte subventionera nÄgon annan.

Införs ett avgiftssystem med en avgift för varje spelminut i framstÀllningen försvinner dock det inbyggda stödet i det nuvarande avgiftssystemet för smala filmer. Det gÄr inte heller att bortse frÄn risken att filmdistributörer av kostnadsskÀl vÀljer att avstÄ frÄn att lÄta Äldersklassificera vissa filmer trots att de Àr lÀmpliga för barn under 15 Är.

Jag anser emellertid att det Àr viktigt att systemet anpassas till utvecklingen av den moderna tekniken. Det bör ocksÄ vara sÄ enkelt som möjligt. Jag finner dÀrför att ett avgiftssystem dÀr avgiften Àr baserad pÄ antalet spelminuter i framstÀllningen framstÄr som den mest ÀndamÄlsenliga lösningen av de alternativ som stÄr till buds.

För det fall de ekonomiska konsekvenserna för kulturpolitiskt angelÀgna filmer, t.ex. barnfilm, bedöms bli oproportionerligt stora med ett system som bygger pÄ en avgift för varje spelminut skulle ett sÀrskilt stöd kunna utgÄ till dessa typer av framstÀllningar. För att finansiera ett sÄdant stöd kan minutavgiften för Äldersklassificering av framstÀllningar generellt sett höjas och överskottet som

240

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende granskningsavgifterna

uppstÄr fördelas enligt fastlagda kriterier. Ett sÄdant stöd krÀver en hel del praktiska övervÀganden. Det ligger inte heller inom ramen för mitt uppdrag att föreslÄ nÄgot sÄdant och jag finner dÀrför inte heller skÀl att mer detaljerat övervÀga hur ett sÄdant stöd skulle kunna se ut.

14.4MĂ„ste Ă„ldersklassificeringsavgiften regleras i lag?

Förslag: Åldersklassificeringsavgiften ska bestĂ€mmas i lag. Om en film endast ska visas vid en filmfestival eller ett annat konstnĂ€rligt eller ideellt evenemang fĂ„r den ansvariga myndigheten medge befrielse frĂ„n avgiften.

De nuvarande granskningsavgifterna regleras i filmgranskningslagen. Det ingÄr i mitt uppdrag att analysera möjligheten att avgifterna inte regleras i lag.

Skyldigheten att erlÀgga skatt och betala vissa avgifter till staten regleras genom normgivning (prop. 1973:90 s. 212). BestÀmmelser om fördelning av normgivningsmakten mellan frÀmst riksdagen och regeringen finns i 8 kap. regeringsformen (RF). Enligt 8 kap. 3 § RF ska föreskrifter om förhÄllandet mellan enskilda och det allmÀnna, som gÀller Äligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhÄllanden, meddelas genom lag, dvs. av riksdagen. Föreskrifter om skatt och belastande avgifter faller in under denna bestÀmmelse. Enligt 8 kap. 9 § andra stycket RF kan dock regeringen eller kommun efter riksdagens bemyndigande meddela sÄdana föreskrifter om avgifter, som pÄ grund av 8 kap. 3 § annars ska meddelas av riksdagen. Eftersom olika delegationsregler sÄledes gÀller för skatter och avgifter mÄste det klargöras om en avgift Àr att betrakta som en skatt eller en belastande avgift. RF innehÄller inte nÄgon definition av begreppet skatt och avgift utan grÀnsdragningen fÄr i första hand göras med utgÄngspunkt i uttalandena i förarbetena till RF och med stöd av den praxis som utarbetats pÄ omrÄdet. FrÄgan om den nÀrmare grÀnsdragningen mellan skatt och avgift har diskuterats i ett flertal lagstiftningsÀrenden och i rÀttspraxis, bl.a. i betÀnkandet Avgifter, SOU 2007:96. Med stöd av den praxis som finns torde slutsatsen kunna dras att en avgift av den typ jag föreslagit i sig vÀl

241

ÖvervĂ€ganden avseende granskningsavgifterna SOU 2009:51

faller in inom det delegeringsbara omrĂ„det (se SOU 2007:96 s. 89). Om tillstĂ„ndskorten tas bort försvinner ocksĂ„ det punktskatteliknande moment som LagrĂ„det talade om i det redovisade yttrandet (se avsnitt 13.2). I nu förevarande sammanhang mĂ„ste dock beaktas att förhandsgranskning berör en av de grundlĂ€ggande fri- och rĂ€ttigheterna i RF, nĂ€mligen mötesfriheten (se avsnitt 8.3.4). Även den del av förhandsgranskningen som gĂ€ller skyldigheten att erlĂ€gga en avgift för granskningen mĂ„ste enligt min mening ses som ett led i den fri- och rĂ€ttighetsbegrĂ€nsande regleringen. SĂ„dana regler mĂ„ste – med hĂ€r inte aktuella undantag – alltid ges i lag (8 kap. 1 § RF). Se ocksĂ„ prop. 1985/86:36 s. 4.

DÀrtill kommer att en förutsÀttning för undantaget frÄn censurförbudet i 1 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) Àr att föreskrifterna meddelas genom lag. BestÀmmelserna om Äldersklassificering stöder sig pÄ detta undantag. Jag anser att samma synsÀtt pÄ avgiften mÄste lÀggas i detta fall som nÀr det gÀller regleringen i RF. Föreskrifter om avgiftsuttag Àr ett led i regleringen av förhandsgranskningen och mÄste sÄledes meddelas genom lag. Det bör i det sammanhanget pÄpekas att nÄgon motsvarighet till den bestÀmmelse i RF som ger regeringen rÀtt att genom förordning besluta föreskrifter om verkstÀllighet av lag (8 kap. 13 § första stycket 1 RF) inte finns i YGL. Det Àr alltsÄ inte möjligt att endast besluta om grunderna för hur avgiften ska tas ut i lag och dÀrefter överlÄta Ät regeringen att faststÀlla avgiftens exakta storlek.

Avgiften bör enligt min uppfattning regleras i lagen om Äldersklassificering.

I den nu gÀllande filmgranskningslagen Àr dokumentÀra framstÀllningar undantagna frÄn tidsavgift. DÀremot tas grundavgift och avgift för tillstÄndskort ut Àven för dessa framstÀllningar. SkÀlet för sÀrredovisningen Àr att det ansetts krÀvas en lÀgre arbetsinsats för s.k. nyttofilmer (se prop. 1985/86:36 s. 7). Jag kan inte se att det finns nÄgon anledning att ha en sÀrreglering för dokumentÀra framstÀllningar i det nya avgiftssystemet Àven om det ocksÄ i detta fall finns en risk för att distributören av kostnadsskÀl avstÄr frÄn att Äldersklassificera en film trots att den kan vara sevÀrd Àven för den som Àr under 15 Är.

Enligt den nuvarande filmgranskningslagen fÄr BiografbyrÄn medge befrielse frÄn avgift för granskningen om en film eller ett videogram endast ska visas vid en filmfestival eller ett annat konstnÀrligt eller ideellt evenemang dÀr sÄdana framstÀllningar förekommer som godkÀnts för personer under 15 Är. Vid införandet av undan-

242

SOU 2009:51 ÖvervĂ€ganden avseende granskningsavgifterna

taget anfördes i förarbetena att en avgiftsbefrielse har obetydlig effekt frÄn ekonomisk synpunkt för staten, men kan vara av stor betydelse för den enskilde arrangören. Den kan leda till ett bÀttre iakttagande av de lagliga förpliktelserna om granskning av filmer i dessa sammanhang. (prop. 1993/94:100 Bil. 12). Jag anser att dessa skÀl alltjÀmt Àr aktuella och att Äldersklassificeringen av ifrÄgavarande framstÀllningar Àven i fortsÀttningen bör vara avgiftsbefriade.

243

15 Konsekvenser

15.1Ekonomiska konsekvenser

Bedömning: Den föreslagna myndighetsorganisationen förvÀntas medföra samordningsvinster, framför allt vad gÀller de statliga aktörernas administrativa funktioner. Dessa resurser kan i stÀllet anvÀndas i den nya myndighetens verksamhet. NÀr Statens biografbyrÄs tillsynsverksamhet upphör frigörs det ekonomiska resurser som ocksÄ kan anvÀndas till verksamheten i den nya myndigheten. Granskningsverksamheten ska Àven fortsÀttningsvis vara avgiftsfinansierad.

Enligt 14 § kommittéförordningen (1998:1474) gÀller att, om förslagen i ett betÀnkande pÄverkar kostnaderna eller intÀkterna för staten, kommuner, landsting, företag eller andra enskilda, en berÀkning av dessa konsekvenser ska redovisas i betÀnkandet. Om förslagen innebÀr samhÀllsekonomiska konsekvenser i övrigt ska Àven dessa redovisas. NÀr det gÀller kostnadsökningar och intÀktsminskningar för staten, kommuner eller landsting ska kommittén föreslÄ en finansiering.

Förslagen till organisationsförÀndringar (se avsnitt 12) syftar till att skapa en effektiv myndighet med uppdrag att skydda barn och unga mot skadlig mediepÄverkan. Den nya organisationen bör medföra samordningsvinster, framför allt vad gÀller de administrativa funktionerna. Det bör leda till att ytterligare resurser frigörs för den nya myndighetens verksamhet.

I och med att Statens biografbyrÄs tillsynsverksamhet upphör frigörs ocksÄ ekonomiska resurser som kan anvÀndas för den nya myndighetens verksamhet. Kostnaderna för tillsynsverksamheten har hittills uppgÄtt till ca en miljon kr per Är (se avsnitt 11.4).

Enligt mitt förslag ska polisen inom ramen för sina ordinarie uppgifter övervaka efterlevnaden av straffbestÀmmelserna i 16 kap.

245

Konsekvenser SOU 2009:51

10 b och c §§ brottsbalken (se avsnitt 12.4). Detta innebÀr inte nÄgon ny uppgift för polisen och nÄgra extra ekonomiska resurser för denna uppgift behöver inte tillföras.

Den Àndrade inriktningen av granskningsverksamheten frÄn förhandsgranskning av all biograffilm till Äldersklassificering av filmer som ska visas offentligt för barn under 15 Är kommer med stor sannolikhet att fÄ konsekvenser för antalet Àrenden hos den nya myndigheten. Det Àr dock osÀkert i vilken utstrÀckning en minskad ÀrendemÀngd leder till minskade kostnader (se avsnitt 12.1).

Granskningsverksamheten ska Àven fortsÀttningsvis vara avgiftsfinansierad, se avsnitt 14.

Det Ă€r angelĂ€get att framhĂ„lla att syftet med organisationsförĂ€ndringarna inte Ă€r att genomföra besparingar. De ekonomiska anslag som de statliga aktörerna förfogar över i dag bör dĂ€rför vara oförĂ€ndrade. Enligt regleringsbrevet för budgetĂ„ret 2009 uppgĂ„r Statens biografbyrĂ„s förvaltningsanslag till 9 692 000 kr. Anslaget bör i sin helhet, dvs. Ă€ven den del av anslaget som nu Ă€r att hĂ€nföra till Statens biografbyrĂ„s tillsynsverksamhet, föras över till den nya myndigheten. För 2009 uppgĂ„r departementets anslag till MedierĂ„det till ca 4,2 miljoner kr samt ett extra anslag för extrainsatser om 2 miljoner kr för 2009–2010. Även detta anslag bör föras över till den nya myndigheten. DĂ€rutöver bör ett belopp motsvarande den del av rĂ„dets utgifter som i dag bekostas direkt av departementet, dvs. lokalkostnader, kostnader för datorer och vissa övriga overheadkostnader, föras över till den nya myndigheten.

15.2Andra konsekvenser

Bedömning: Förslaget om Äldersklassificeringsavgifter kan innebÀra konsekvenser för smÄ företags arbetsförutsÀttningar. Förslagen i övrigt medför inte nÄgra konsekvenser av det slag som anges i 15 § kommittéförordningen.

Enligt 15 § kommittéförordningen gÀller att, om förslagen i ett betÀnkande har betydelse för den kommunala sjÀlvstyrelsen, konsekvenserna i det avseendet ska anges i betÀnkandet. Detsamma gÀller nÀr ett förslag har betydelse för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för sysselsÀttning och offentlig service i olika delar av landet, för smÄ företags arbetsförutsÀttningar, konkurrens-

246

SOU 2009:51 Konsekvenser

förmÄga eller villkor i övrigt i förhÄllande till större företags, för jÀmstÀlldheten mellan kvinnor och mÀn eller för möjligheterna att nÄ de integrationspolitiska mÄlen.

Vad avser eventuella konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet bör sÀrskilt nÀmnas förslaget att den nya myndigheten inte ska ha nÄgot uppdrag att utöva tillsyn över efterlevnaden av Äldersklassificeringslagen eller av 16 kap. 10 b och 10 c §§ brottsbalken nÀr det gÀller rörliga bilder (se avsnitt 12.4). Jag har gjort bedömningen att tillsynsverksamheten inte motverkar brottslighet i form av olaga vÄldsskildringar eller otillÄten utlÀmning av tekniska upptagningar i nÄgon mÀtbar omfattning. Med hÀnsyn hÀrtill samt till att det redan i dag hör till polisens uppgifter att förebygga brott och andra störningar av den allmÀnna ordningen eller sÀkerheten och att bedriva spaning och utredning i frÄga om brott som hör under allmÀnt Ätal anser jag att mina förslag i denna del inte fÄr nÄgra konsekvenser för brottsligheten eller det brottsförebyggande arbetet.

Vad avser smĂ„ företags arbetsförutsĂ€ttningar och konkurrensförmĂ„ga innebĂ€r mitt förslag om granskningsavgifter (se avsnitt 14) att det kommer att kosta i princip lika mycket att lĂ„ta granska filmer med förvĂ€ntad liten publik som filmer med förvĂ€ntad stor publik. Filmdistributörer som hyr ut filmer med en förvĂ€ntad liten publik kommer generellt sett att fĂ„ högre kostnader för Ă„ldersklassificeringen med mitt förslag Ă€n vad de har i dag. Det Ă€r ofta de smĂ„ filmdistributörerna som distribuerar filmer med liten publik. Mitt förslag kan sĂ„ledes fĂ„ en viss inverkan pĂ„ smĂ„ företags arbetsförutsĂ€ttningar och konkurrensförmĂ„ga. Å andra sidan innebĂ€r förslagen lĂ€gre kostnader och minskad byrĂ„krati för alla företag i branschen genom att filmer som endast ska visas för vuxna inte behöver förhandsgranskas.

Jag bedömer att förslagen inte fÄr nÄgra konsekvenser i de övriga avseenden som anges i 15 § kommittéförordningen.

Om ett betÀnkande innehÄller förslag till nya eller Àndrade regler ska, enligt 15 a § kommittéförordningen, förslagens kostnadsmÀssiga och andra konsekvenser anges i betÀnkandet. Konsekvenserna ska anges pÄ ett sÀtt som motsvarar de krav pÄ innehÄllet i konsekvensutredningar som finns i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. De konsekvenser av förslag till nya eller Àndrade regler som enligt 15 a § ska anges i betÀnkandet redovisas i de kapitel i det föregÄende som behandlar respektive frÄga.

247

Konsekvenser SOU 2009:51

Enligt 16 § kommittéförordningen anger regeringen nÀrmare i utredningsuppdraget vilka konsekvensbeskrivningar som ska finnas i ett betÀnkande. I utredningens direktiv har inte angetts att nÄgra sÀrskilda konsekvensbeskrivningar ska göras.

248

16 Författningskommentar

16.1Förslaget till lag om Äldersklassificering av film m.m. som ska visas offentligt

1 §

I första stycket anges lagens innehÄll.

BestÀmmelsen i andra stycket anger att det Àr X-myndigheten som har att pröva Àrenden om Älderklassificering. Till ansökan ska fogas den framstÀllning som önskas Älderklassificerad. FramstÀllningen mÄste vara sÄdan att den motsvarar den som sedan ska visas offentligt och vara av god kvalitet.

2 §

BestÀmmelsen innehÄller en definition av vad som avses med film. Begreppet överensstÀmmer i stort med det begrepp som i dagligt tal anvÀnds för att beteckna det som upphovsrÀttsligt benÀmns filmverk. Videogram har inte nÀmnts sÀrskilt eftersom de ryms inom begreppet tekniska upptagningar. BestÀmmelsen har behandlats i avsnitt 8.3.4. Som redovisats dÀr förutsÀtter bestÀmmelsen att punkt 4 i övergÄngsbestÀmmelserna till lagen (1985:562) om Àndring i regeringsformen Àndras.

3 §

BestÀmmelsen, som har behandlats i avsnitt 8.3.1, klargör att det föreligger krav pÄ Älderklassificering för filmer som ska visas vid en allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning för personer som

249

Författningskommentar SOU 2009:51

inte fyllt 15 Är. Den innebÀr att filmer som inte Àr Äldersklassificerade enligt lagen automatiskt fÄr en 15-ÄrsgrÀns.

Med allmÀn sammankomst och offentlig tillstÀllning avses detsamma som i ordningslagen (1993:1617).

4 §

I denna paragraf anges ett antal undantag frÄn förbudet att medge barn under 15 Är tilltrÀde till en film som inte har Äldersklassificerats enligt lagen. I de angivna fallen fÄr alltsÄ den som Àr under 15 Är ges tilltrÀde till sammankomsten eller tillstÀllningen Àven om filmen inte Äldersklassificerats.

De undantag som tas upp i punkterna 1–4 motsvarar 2 § i filmgranskningslagen. Undantagen i punkterna 5 och 6 Ă€r dĂ€remot nya. De har behandlats i avsnitt 8.3.5.

5 §

BestĂ€mmelsen motsvarar 5 § i filmgranskningslagen. Bedömningsgrunden för Ă„ldersklassificeringen har Ă€ndrats frĂ„n ”psykisk skada” till ”skada för vĂ€lbefinnandet”. Se vidare avsnitt 8.3.3.

Vid den bedömning som myndigheten har att göra vid Äldersklassificeringen mÄste den göra en avvÀgning mellan Ä ena sidan intresset av att skydda barn och Ä andra sidan barns rÀtt till informationsfrihet.

6 §

Denna paragraf, som innehÄller den s.k. ledsagarregeln, överensstÀmmer med 6 § filmgranskningslagen.

7 §

BestÀmmelsen i denna paragraf tar sikte pÄ s.k. barnvagnsbio. Den har behandlats i avsnitt 8.3.6.

250

SOU 2009:51 Författningskommentar

8 §

BestÀmmelsen motsvarar 7 § filmgranskningslagen. Liksom tidigare gÀller att den myndighet som ska besluta om ÄldersgrÀnser inte fÄr behÄlla en upptagning av den film som har bedömts utan ska lÀmna den Äter i anslutning till att beslut meddelas. Det gÀller oavsett i vilken form framstÀllningen lÀmnas. Att uppgifter om innehÄllet i en film som lÀmnats in för Äldersklassificering omfattas av sekretess framgÄr av 30 kap. 19 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:000)1.

9 §

I denna paragraf finns reglerna om avgifter för Äldersklassificering. FrÄgan har behandlats i avsnitt 14.

En avgift för Äldersklassificeringen ska enligt första stycket tas ut med ett i lagen bestÀmt belopp per spelminut vid bestÀmd visningshastighet. Avgifterna ska Àven i fortsÀttningen vara avvÀgda pÄ sÄdant sÀtt att de motsvarar kostnaderna för Äldersklassificeringen. BiografbyrÄn har, pÄ uppdrag av utredningen, rÀknat ut att med de ovan angivna förutsÀttningarna hade granskningsavgiften under 2008 uppgÄtt till 275 kr per spelminut vid normal visningshastighet (se avsnitt 14.3.2).

BerÀkningen Àr gjord med utgÄngspunkt i antalet granskade spelminuter med den nu gÀllande filmgranskningslagens regler. De förslag som lÀggs fram i betÀnkandet innebÀr dock att granskningsverksamheten kommer att Àndra inriktning, frÄn censur till Äldersklassificering, och att enbart de filmer som ska visas offentligt för barn under 15 Är mÄste Äldersklassificeras. Den Àndrade inriktningen av granskningsverksamheten kommer att medföra effekter pÄ sÄvÀl den totala mÀngden film som kommer att granskas som pÄ hur Äldersklassificeringsmyndigheten kommer att vara organiserad. Det krÀvs dÀrför en grundligare analys av vad avgiften per spelminut mÄste uppgÄ till för att motsvara kostnaderna för Äldersklassificeringen. Med hÀnsyn hÀrtill samt till att det Àr lÀmpligt att avgiftsbeloppet övervÀgs i nÀra tid till det att en eventuell lag trÀder i kraft Àr det inte meningsfullt att nu föreslÄ ett bestÀmt minutpris.

BestÀmmelsen i andra stycket motsvarar 9 § tredje stycket i filmgranskningslagen. Den Àndring som gjorts Àr föranledd av att filmer avsedda att visas för den som fyllt 15 Är inte lÀngre omfattas

1 Förslag enligt prop. 2008/09:150.

251

Författningskommentar SOU 2009:51

av granskningsplikt. Det kan anmÀrkas att kortfilmer i denna kategori vars speltid understiger 15 minuter Àr undantagna frÄn skyldigheten att Äldersklassificera enligt 4 § punkt 5.

10 §

I bestÀmmelsen föreskrivs straffansvar för övertrÀdelser av lagens bestÀmmelser. För straffansvar krÀvs uppsÄt eller oaktsamhet och straffet Àr liksom enligt filmgranskningslagen böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader.

I första punkten föreskrivs straffansvar för den som vid en allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning för ett barn som inte fyllt 15 Är visar en framstÀllning i en film som inte har Äldersklassificerats enligt lagen.

Liksom enligt 19 § punkt 3 filmgranskningslagen gÀller enligt andra punkten att den som bryter mot 6 § om ÄldersgrÀnser för tilltrÀde till visning kan straffas enligt denna bestÀmmelse. BestÀmmelsen har behandlats i avsnitt 8.3.7. DÀr har pÄpekats att det krÀvs en Àndring i 3 kap. 12 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen för att bestÀmmelsen ska kunna omfatta viss digital bio. FrÄgan har anmÀlts till Yttrandefrihetskommittén. Den kommittén kommer dock inte att lÀmna nÄgot ytterligare betÀnkande i sÄdan tid att ett förslag till grundlagsÀndring kan förelÀggas riksdagen i anslutning till 2010 Ärs riksdagsval. Om lagen om Äldersklassificering av film m.m. som ska visas offentligt ska kunna trÀda i kraft Är 2011 krÀvs alltsÄ att grundlagsÀndringen bereds i annan ordning.

11 §

BestÀmmelsen överensstÀmmer med 21 § filmgranskningslagen. Den har behandlats i avsnitt 8.3.7.

12 §

BestÀmmelserna motsvarar regleringen i 22 § filmgranskningslagen.

252

SOU 2009:51 Författningskommentar

13 §

BestÀmmelsen motsvarar 23 § filmgranskningslagen.

IkrafttrÀdande m.m.

Lagen ska tillÀmpas vid beslut efter lagens ikrafttrÀdande Àven om Àrendet har lÀmnats in till Statens biografbyrÄ före ikrafttrÀdandet. Sannolikt kommer de Àrenden som inte Àr avgjorda vid ikrafttrÀdandet att avse filmer som ska visas vid en allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning som Àger rum efter ikrafttrÀdandet. Om frÄga Àr om filmer som sökanden begÀrt godkÀnda för barn under 15 Är ska den nya lagen tillÀmpas Àven om ansökan kommit in före lagens ikrafttrÀdande. För Àrenden som kommit in till Statens biografbyrÄ före ikrafttrÀdandet och som avser en film som ska visas offentligt först efter lagens ikrafttrÀdande och dÀr sökanden har begÀrt en 15-ÄrsgrÀns Àr granskning och Äldersklassificering inte lÀngre nödvÀndig. Det innebÀr att frÄgan om granskning förfaller. Eftersom frÄgan förfallit ska myndigheten skriva av Àrendet, vilket innebÀr att sökanden inte kommer att belastas med avgift för en granskning som inte lÀngre Àr nödvÀndig.

Det följer av 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken att övertrÀdelser enligt 19 § filmgranskningslagen som har begÄtts före den lagens upphÀvande men som ska prövas först dÀrefter ska prövas enligt den nya lagen, om den leder till en mildare bedömning. Det innebÀr att sÄdana övertrÀdelser av filmgranskningslagen som efter den nya lagens ikrafttrÀdande inte lÀngre Àr straffbara inte ska föranleda straffansvar. NÄgon sÀrskild övergÄngsbestÀmmelse om detta Àr dÀrför inte nödvÀndig.

16.2Förslaget till lag om Àndring i brottsbalken

16 kap. 10 b §

Paragrafens tredje och fjĂ€rde stycken har upphĂ€vts eftersom kravet pĂ„ förhandsgranskning och godkĂ€nnande av film som ska visas för personer över 15 Ă„r har upphört. Ändringen har berörts i avsnitt 12.6.2.

253

Författningskommentar SOU 2009:51

16 kap. 10 c §

Ändringen i första stycket Ă€r endast av redaktionell karaktĂ€r. Ett videogram Ă€r en teknisk upptagning och borttagandet av ordet ”videogram” innebĂ€r dĂ€rmed inte nĂ„gon Ă€ndring i sak.

De Ă€ndringar som har gjorts i andra och tredje styckena Ă€r föranledda av att filmgranskningslagen har ersatts av en ny lag om Ă„ldersklassificering av film m.m. som ska visas offentligt. Ändringarna har berörts i avsnitt 12.6.2.

Ändringarna i andra stycket har gjorts för att anpassa terminologin till den som anvĂ€nds i den nya lagen om Ă„ldersklassificering av film m.m. Lagtexten har ocksĂ„ utformats för att stĂ€mma överens med den nya lagens tillĂ€mpningsomrĂ„de. Införandet av begreppet framstĂ€llning Ă€r föranlett av att med film enligt den nya lagen om Ă„ldersklassificering av film m.m. som ska visas offentligt avses inte enbart film pĂ„ fysiska lagringsmedier utan Ă€ven rörliga bilder i en uppspelning ur en databas (digital bio). Liksom tidigare gĂ€ller att spridning av tekniska upptagningar med rörliga bilder som sker genom visning för personer under 15 Ă„r inte ska föranleda straffansvar enligt denna bestĂ€mmelse. I stĂ€llet tillĂ€mpas ansvarsbestĂ€mmelserna i den nya lagen om Ă„ldersklassificering av film m.m. som ska visas offentligt.

IkrafttrÀdande m.m.

Det följer av 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken att gÀrningar som har begÄtts före ikrafttrÀdandet av ny lagstiftning ska bedömas enligt Àldre bestÀmmelser. Endast om de nya bestÀmmelserna skulle leda till en mildare bedömning gÀller dessa för tidigare förövade brott.

Det kommer Àven efter lagens ikrafttrÀdande att finnas mÄnga filmer och videogram i omlopp som har granskats och godkÀnts för offentlig visning av Statens biografbyrÄ före lagens ikrafttrÀdande. I punkt 2 av övergÄngsbestÀmmelserna anges att Àldre bestÀmmelser gÀller för sÄdana upptagningar. Om en film eller ett videogram har godkÀnts av Statens biografbyrÄ före lagens ikrafttrÀdande kan den som sprider upptagningen inte straffas enligt 10 b § Àven om spridningen sker efter det att de nya bestÀmmelserna har trÀtt i kraft.

För filmer och videogram som BiografbyrÄn före ikrafttrÀdandet har godkÀnt för visning för nÄgon Äldersgrupp under 15 Är ska

254

SOU 2009:51 Författningskommentar

enligt punkt 3 i övergÄngsbestÀmmelserna gÀlla detsamma som i frÄga om filmer eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder med samma innehÄll som en framstÀllning som godkÀnts för visning för Äldersgrupper under 15 Är av den nya X-myndigheten. Detsamma gÀller för tekniska upptagningar med rörliga bilder med samma innehÄll som en film eller ett videogram som har godkÀnts av BiografbyrÄn.

16.3Förslaget till lag om Àndring i lagen (1971:289) om allmÀnna förvaltningsdomstolar

11 §

Ändringen i första stycket Ă€r endast av sprĂ„klig karaktĂ€r.

Ändringen i andra stycket Ă€r föranledd av att filmgranskningslagen upphör och en ny lag om Ă„ldersklassificering av film m.m. som ska visas offentligt införs.

12 §

I andra stycket har endast gjorts en sprÄklig Àndring.

Ändringen i tredje stycket Ă€r föranledd av att filmgranskningslagen upphör och en ny lag om Ă„ldersklassificering av film m.m. som ska visas offentligt införs.

16.4Förslaget till lag om Àndring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument

12 §

I första och andra styckena har endast sprÄkliga Àndringar gjorts. Tredje stycket har upphÀvts eftersom det enligt den nya regle-

ringen inte blir aktuellt att vÀgra godkÀnnande.

20 §

Första stycket innehÄller en sprÄklig Àndring.

255

Författningskommentar SOU 2009:51

BestÀmmelsen i andra stycket har upphÀvts eftersom den blir överflödig sedan filmcensuren avskaffats.

28 §

I första stycket har endast en sprÄklig Àndring införts. BestÀmmelsen i andra stycket har upphÀvts eftersom den blir

överflödig sedan filmcensuren avskaffats.

31 §

Sista meningen i första stycket har upphĂ€vts. Ändringen Ă€r föranledd av att Statens BiografbyrĂ„ kommer att upphöra. Det saknas anledning att lĂ„ta den nya X-myndigheten fĂ„ terminalĂ„tkomst till registret eftersom den inte kommer att ha nĂ„gra tillsynsuppgifter.

16.5Förslaget till lag om Àndring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:000)2

30 kap. 19 §

Ändringarna Ă€r endast av redaktionell karaktĂ€r.

16.6Förslaget till förordning med instruktion för X-myndigheten

Förslaget har behandlats i avsnitt 12.2 – 12.3.

2 Enligt prop. 2008/09:150.

256

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Översyn av granskningslagen och skyddet av Dir.
barn och unga mot skadligt medieinnehÄll och 2008:62
skadlig mediepÄverkan  

Beslut vid regeringssammantrÀde den 22 maj 2008

Sammanfattning av uppdraget

En sÀrskild utredare ges i uppdrag att se över skyddet av barn och unga mot skadligt medieinnehÄll och skadlig mediepÄverkan. UtgÄngspunkten Àr att nuvarande lagstiftning och insatser ska anpassas till utvecklingen av nya medier och nya medievanor.

Utredaren ska bl.a.

-identifiera behovet av skydd för barn och unga mot skadligt medieinnehÄll och skadlig mediepÄverkan,

-övervÀga ett ÀndamÄlsenligt system för granskning och godkÀnnande av film för offentlig visning,

-analysera Justitiekanslerns begÀran om en översyn av lagstiftningen rörande vÄldsskildringar som visas offentligt eller annars sprids till allmÀnheten och övervÀga om det finns behov av Àndringar i granskningslagen,

-se över digitaliseringens konsekvenser för filmgranskningens avgifter och finansiering,

-analysera nuvarande tillsynsorganisation,

-bedöma utformningen av en ÀndamÄlsenlig myndighetsstruktur.

Utredaren ska lÀmna de förslag som föranleds av analyserna och bedömningarna.

Uppdraget ska redovisas senast den 31 maj 2009.

257

Bilaga 1 SOU 2009:51

Bakgrund

Den senaste större översynen av omrÄdet skydd av barn och unga mot skadligt medieinnehÄll gjordes under slutet av 1980-talet, den s.k. VÄldsskildringsutredningen (SOU 1988:28, 1989:22). Bakgrunden var videovÄldsdebatten under 1980-talet. En analys gjordes utifrÄn det dÄvarande utbudet av rörliga bilder och medievanor och omfattade de medier, förutom televisionen, som dÄ var tillgÀngliga för barn och unga, dvs. film och videogram.

Utredningen ledde bl.a. fram till att nuvarande regelverk om filmgranskning infördes, lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram (granskningslagen), att straffet för olaga vÄldsskildring höjdes och att en tillsynsorganisation inrÀttades (prop. 1989/90:70, bet. 1989/90:KrU30, rskr. 1989/90:309). Ett sÀrskilt rÄd inrÀttades ocksÄ med syfte att bl.a. initiera projekt inom forskning, utbildningsvÀsende och föreningsliv samt stödja frivilliga krafter i kampen mot skadliga vÄldsskildringar, RÄdet mot skadliga vÄldsskildringar, eller VÄldsskildringsrÄdet (U1990:3).

VÄldsskildringsrÄdet, nuvarande MedierÄdet

VÄldsskildringsrÄdets huvuduppdrag var att i nÀra samarbete med folkrörelser och skilda lokala grupper pÄverka och förÀndra utbudet av videogram.

Genom tillĂ€ggsdirektiv 1998 och 2003 kom VĂ„ldsskildringsrĂ„dets uppdrag att förĂ€ndras. I tillĂ€ggsdirektiven 1998 (dir. 1998:110) fick rĂ„det ansvar för att informera, följa och stödja mediebranschernas sjĂ€lvreglerande arbete i enlighet med EU:s rekommendation om skydd av minderĂ„riga och den mĂ€nskliga vĂ€rdigheten (98/560/EG). I tillĂ€ggsdirektiven 2003 (dir. 2003:75) breddades uppdraget till att omfatta alla medier för rörliga bilder, dvs. Ă€ven TV, Internet samt dator- och TV-spel. Uppdraget gjordes Ă€ven mer utĂ„triktat och förtydligades pĂ„ vissa punkter, bl.a. skulle rĂ„det Ă€gna vĂ„ldsskildringar och pornografi sĂ€rskild uppmĂ€rksamhet, ha ett tydligt genusperspektiv pĂ„ sitt arbete samt avse barn och unga upp till 18 Ă„r. År 2005 antog rĂ„det namnet MedierĂ„det. RĂ„dets verksamhet bedrivs sedan starten i kommittĂ©form.

258

SOU 2009:51 Bilaga 1

Yttrandefrihetsgrundlagen

Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) bygger pÄ en princip om förbud mot censur och hindrande ÄtgÀrder. I 1 kap. 3 § andra stycket YGL görs emellertid ett undantag frÄn denna princip genom att det anges att det i lag fÄr meddelas föreskrifter om granskning och godkÀnnande av rörliga bilder i filmer, videogram och andra tekniska upptagningar som ska visas offentligt. I granskningslagen finns föreskrifter för sÄdan förhandsgranskning. GrundlagsbestÀmmelsen medger dÀremot inte censur av t.ex. filmer och videogram som sprids till allmÀnheten pÄ annat sÀtt.

Yttrandefrihetsgrundlagen utgör inte heller hinder mot att i lag begrÀnsa möjligheterna att i förvÀrvssyfte till personer under femton Är sprida filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder med ingÄende skildringar av vÄld eller hot om vÄld mot mÀnniskor eller djur (3 kap. 11 § YGL). Det finns en straffbestÀmmelse i brottsbalken med ett sÄdant förbud.

I lag fÄr vidare föreskrifter meddelas om sÀrskild tillsyn i frÄga om olaga vÄldsskildring i filmer, videogram och andra tekniska upptagningar med rörliga bilder (7 kap. 5 § YGL). NÀrmare bestÀmmelser om detta finns i granskningslagen.

Granskningslagen

Enligt granskningslagen fÄr inte en framstÀllning i en film eller ett videogram, eller en del av framstÀllningen, godkÀnnas för offentlig visning om hÀndelserna skildras pÄ ett sÄdant sÀtt eller i ett sÄdant sammanhang att framstÀllningen kan verka förrÄande. Granskningen utförs vid Statens biografbyrÄ av censorer som anstÀlls pÄ maximalt sex Är genom beslut av regeringen.

Vid bedömningen tas hÀnsyn till om framstÀllningen innehÄller nÀrgÄngna eller utdragna skildringar av grovt vÄld mot mÀnniskor eller djur, skildrar sexuellt vÄld eller tvÄng eller skildrar barn i pornografiska sammanhang. Lagen gör det dÀrmed möjligt att förbjuda filmer för offentlig visning. I praktiken har inte möjligheten att klippa i eller förbjuda film för offentlig visning anvÀnts sedan en misshandelsscen i filmen Casino klipptes bort 1995. BiografbyrÄns filmcensorer sÀtter Àven ÄldersgrÀnser (barntillÄten samt tillÄten frÄn sju, elva eller femton Är) utifrÄn en bedömning om framstÀllningen kan vÄlla barn i den aktuella Äldersgruppen psykisk skada.

259

Bilaga 1 SOU 2009:51

Ett videogram som hyrs eller köps i butik och inte ska visas offentligt omfattas inte av kravet pÄ förhandsgranskning.

En frÄga som aktualiserats under senare Är Àr om det bör finnas ett undantag frÄn kravet pÄ förhandsgranskning nÀr det gÀller kortfilmer som Àr gjorda av barn och unga i syfte att visas pÄ lokala filmfestivaler. En annan frÄga som lyfts fram Àr att det inte finns nÄgot undantag i granskningslagen som gör det möjligt att ta med spÀdbarn pÄ biograf, s.k. barnvagnsbio.

BestÀmmelser om olaga vÄldsskildring m.m.

I 16 kap. brottsbalken finns straffbestÀmmelser om olaga vÄldsskildring och otillÄten utlÀmning av teknisk upptagning som gör det möjligt att i efterhand ingripa rÀttsligt mot innehÄllet i rörliga bilder. Undantagna Àr filmer och videogram som BiografbyrÄn godkÀnt för visning.

Den som i bild skildrar sexuellt vÄld eller tvÄng med uppsÄt att bilderna sprids eller som sprider en sÄdan skildring, döms för olaga vÄldsskildring till böter eller fÀngelse i högst tvÄ Är. Detsamma gÀller den som i rörliga bilder nÀrgÄnget eller utdraget skildrar grovt vÄld mot mÀnniskor eller djur med uppsÄt att bilderna sprids eller som sprider en sÄdan skildring (16 kap. 10 b § brottsbalken). Olaga vÄldsskildring Àr ocksÄ ett yttrandefrihetsbrott nÀr det begÄs i sÄdana medier som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen (5 kap. 1 § YGL jÀmfört med 7 kap. 4 § 13 tryckfrihetsförordningen).

Vidare Àr det förbjudet att uppsÄtligen eller av oaktsamhet i yrkesmÀssig verksamhet eller annars i förvÀrvssyfte till den som Àr under femton Är lÀmna ut en film, ett videogram eller annan upptagning med rörliga bilder som innefattar ingÄende skildringar av verklighetstrogen karaktÀr som Äterger vÄld eller hot om vÄld mot mÀnniskor eller djur. Brottet, otillÄten utlÀmning av teknisk upptagning, kan leda till böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader (16 kap. 10 c § brottsbalken).

Statens biografbyrÄ utövar tillsyn enligt 10 § granskningslagen. I 16 kap. 19 § brottsbalken regleras hur Ätal fÄr vÀckas.

I mars 2007 begÀrde Justitiekanslern (JK) att regeringen skulle genomföra en översyn av straffstadgandet nÀr det gÀller olaga vÄldsskildring i 16 kap. 10 b § brottsbalken, sÀrskilt med hÀnsyn till hur detta förhÄller sig till 4 § granskningslagen (Ju2007/2772/L5). JK hÀvdar i sin begÀran att nuvarande regelverk inte gÄr ihop och att den kriminalisering som avses i straffstadgandet i 16 kap. 10 b § brottsbal-

260

SOU 2009:51 Bilaga 1

ken och 5 kap. 1 § YGL inte lÀngre kan upprÀtthÄllas vid sidan av granskningslagens regler.

Radio- och TV-lagen

Enligt 6 kap. 2 § radio- och TV-lagen (1996:844) fĂ„r inte TV-pro- gram som innehĂ„ller verklighetstroget vĂ„ld eller pornografiska bilder sĂ€ndas under sĂ„dan tid och pĂ„ sĂ„dant sĂ€tt att det finns en betydande risk för att barn kan se dem. TV-reklam riktad till barn under 12 Ă„r Ă€r förbjuden (7 kap. 4 § radio- och TV-lagen). GranskningsnĂ€mnden för radio och TV har i uppdrag att i efterhand granska programinslag utifrĂ„n bĂ„de lagstiftningen och sĂ€ndningstillstĂ„ndens bestĂ€mmelser om bl.a. mediets genomslagskraft. År 2006 fĂ€lldes ett program för brott mot bestĂ€mmelser om mediets sĂ€rskilda genomslagskraft.

Nya medier och medievanor

NĂ€r granskningslagen tillkom var rörliga bilder av verklighetstrogen karaktĂ€r endast tillgĂ€ngliga i ett begrĂ€nsat antal TV-kanaler, vid biografförestĂ€llningar och i form av videogram som kunde hyras eller köpas. Den tekniska utvecklingen av nya medier har medfört att rörliga bilder numera Ă€r tillgĂ€ngliga och sprids i en rad olika visningsformer. Även grĂ€nserna mellan olika medier blir alltmer flytande.

FörÀndringar inom medieomrÄdet har i hög grad pÄverkat konsumtionen av rörliga bilder, inte minst barns och ungas medievanor och vardag. Samtidigt som nya möjligheter till kommunikation, kreativitet och eget skapande öppnas ökar ocksÄ risken för att barn och unga hamnar i situationer som kan vara olÀmpliga, skadliga eller olagliga.

För olika medier gÀller olika regelverk och system för skydd av barn och unga. Olikheterna gör det svÄrt för bl.a. förÀldrar, barn och unga att fÄ klarhet i vilka system och regler som gÀller.

NÀr utbudet ökar i omfattning och blir tillgÀngligt i olika visningsformer försvÄras möjligheterna till övervakning av innehÄllet, inte minst avseende s.k. anvÀndargenererat material. De nationella regelverkens effektivitet begrÀnsas i den allt mer internationella och grÀnsöverskridande mediemiljön.

261

Bilaga 1 SOU 2009:51

ÅldersmĂ€rkning och klassificering av dator- och TV-spel

Dator- och TV-spel slog igenom i mitten av 1990-talet och bilderna i spelen fick alltmer verklighetstrogen karaktĂ€r. År 1999 fördes begreppet "tekniska upptagningar" in i svensk lagstiftning. Begreppet innefattar bl.a. dator- och TV-spel. Spelen fick dĂ€rmed skydd av yttrandefrihetsgrundlagen. InnehĂ„llet kan prövas rĂ€ttsligt i efterhand genom att distributören av ett spel Ă„talas för spridning av olaga vĂ„ldsskildring och för otillĂ„ten utlĂ€mning av teknisk upptagning. Brister i möjligheten att upprĂ€tthĂ„lla den kriminalisering som avses i straffstadgandet i 16 kap. 10 b § brottsbalken och 5 kap. 1 § YGL vid sidan av granskningslagens regler har dock gjorts gĂ€llande av JK.

Inom EU finns ett gemensamt Ă„ldersmĂ€rkningssystem PEGI (Pan- European Game Information). PEGI lanserades i april 2003 av ISFE (Interactive Software Federation of Europe) som Ă€r en europeisk branschorganisation för interaktiva spel. Ålderskategorierna Ă€r 3+, 7+, 12+, 16+ och 18+. ÅldersmĂ€rkningen kompletteras med sĂ„ kallade piktogram vilka anger vilken typ av innehĂ„ll konsumenten kan mötas av nĂ€r produkten anvĂ€nds, exempelvis skildring av vĂ„ld, diskriminering, droger eller nakenhet och sexuellt beteende. En PEGI- mĂ€rkning för on-linespel kom 2007.

Bedömningen görs av producenter och distributörer och faststÀlls av branschorganisationen ISFE. Organisationen har en rÄdgivande kommitté till sitt förfogande dÀr samtliga deltagande lÀnder, dÀribland Sverige, Àr representerade med experter.

EU:s rekommendationer m. m.

I och med mediernas internationalisering har behovet av dialog och erfarenhetsutbyte över nationsgrÀnserna ökat. Inom EU har olika initiativ tagits för att gemensamt hantera frÄgor som rör barns och ungas medievanor.

EU antog 1998 en rekommendation (98/560/EG) som vĂ€nde sig till bĂ„de medlemslĂ€nderna och mediebranscherna och omfattade alla audiovisuella tjĂ€nster oavsett spridningssĂ€tt. MedlemslĂ€nderna rekommenderades att frĂ€mja och följa branschernas sjĂ€lvreglerande arbete och samarbeta med andra medlemslĂ€nder inom omrĂ„det. År 2002 antog EU en resolution (2002/C65/02) som uppmuntrade Ă„ldersklassificering i medlemslĂ€nderna och lyfte fram sjĂ€lvreglering som en god vĂ€g. Kommissionen presenterade i april 2008 en uppföljning av PEGI-

262

SOU 2009:51 Bilaga 1

systemet och föreslog olika initiativ för att stÀrka sjÀlvregleringen. Sedan 2002 bedriver EU Àven handlingsplanen Safer Internet programme som syftar till en sÀkrare anvÀndning av Internet bland barn och unga. MedierÄdet Àr Sveriges s.k. Awareness Node och ingÄr i det europeiska nÀtverket Insafe som Àr knutet till handlingsplanen.

Tryck- och yttrandefrihetsberedningen (Ju 2003:04)

Enligt Tryck- och yttrandefrihetsberedningens delbetÀnkande Ett nytt grundlagsskydd för tryck- och yttrandefriheten? (SOU 2006:96) omfattas digital bio inte av yttrandefrihetsgrundlagen och dÀrmed inte heller av censurförbudet. Med digital bio menas att den film som ska visas distribueras till biografen via bredband, satellit eller pÄ en minihÄrddisk som laddas ned pÄ biografens server. Biografvisningen sker sedan genom en uppspelning ur servern. Enligt beredningens bedömning Àr inte heller granskningslagen tillÀmplig pÄ digital bio. Utvecklingen av digital bio innebÀr alltsÄ att filmcensuren i motsvarande mÄn förlorar sitt lagstöd.

Genom tillÀggsdirektiv den 17 april 2008 beslutade regeringen att ge beredningen i uppdrag att bl.a. lÀmna förslag till de Àndringar i yttrandefrihetsgrundlagen som behövs för att digital bio ska omfattas av grundlagsskydd och för att offentlig visning av digital bio ska omfattas av undantaget frÄn förbudet av censur (dir. 2008:42). I samband hÀrmed uttalade regeringen att Àven filmvisning som sker med digital teknik bör kunna förhandsgranskas pÄ samma sÀtt som annan film som visas offentligt. Beredningen ska redovisa sitt uppdrag vad avser bl.a. digital bio senast den 1 februari 2009.

I tillÀggsdirektiven lyfts Àven fram att regeringen anser att det i och för sig kan finnas anledning att se över bestÀmmelserna om s.k. vuxencensur men att det bör göras i samband med en allmÀn översyn av granskningslagen.

UtgÄngspunkter

Skyddet av barn och unga mot skadligt medieinnehÄll och skadlig mediepÄverkan behöver ses över med hÀnsyn till att nya medier utvecklats och medfört förÀndrade medievanor. Det finns inget som talar för att förÀndringstakten kommer att avstanna. UtgÄngs-

263

Bilaga 1 SOU 2009:51

punkten Àr att nuvarande lagstiftning och förebyggande insatser behöver anpassas till den nya mediesituationen.

En ytterligare utgÄngspunkt Àr FN:s konvention om barnets rÀttigheter som föreskriver att barn ska ha en generell rÀtt till yttrande- och informationsfrihet, men att de samtidigt ska skyddas mot framstÀllningar som kan vara skadliga. Respekten för barns sjÀlvstÀndighet, rÀtt till kreativitet och förmÄga till kritiskt tÀnkande Àr grundlÀggande. En viktig frÄga Àr hur balansgÄngen mellan barns och ungas rÀttigheter och behov av skydd tillgodoses pÄ bÀsta sÀtt. Med barn och unga avses hÀr personer under 18 Är, vilka enligt FN:s barnkonvention definieras som barn.

Studier visar att flickor och pojkar, unga kvinnor och unga mÀn anvÀnder och upplever medier olika. Ett genusperspektiv ska dÀrför genomsyra uppdraget.

Brottsbalkens och yttrandefrihetsgrundlagens bestÀmmelser som gör det möjligt att i efterhand ingripa rÀttsligt mot innehÄllet i rörliga bilder ska kvarstÄ. En eventuell förÀndring i granskningslagen kan dock leda till behov av Àndringar i bÄde yttrandefrihetsgrundlagen och brottsbalken.

Förslag till lagÀndringar som rör radio- och TV-lagen ska inte lÀmnas.

Uppdraget

Utredaren ska utifrÄn en analys av det nuvarande skyddet av barn och unga mot skadligt medieinnehÄll och skadlig mediepÄverkan ta fram underlag till hur skyddet av barn och unga upp till 18 Är kan förbÀttras och moderniseras och ges bÀsta möjliga förutsÀttningar inför framtiden. Utredaren ska lÀmna de förslag till insatser och författningsÀndringar som föranleds av analysen. Utredaren ska berÀkna de ekonomiska konsekvenserna av de förslag som lÀggs fram samt strÀva efter ett förenklat regelverk. Om förslagen förvÀntas leda till en kostnadsökning ska utredaren lÀmna förslag till finansiering. Erfarenheter frÄn andra lÀnder ska belysas i den utstrÀckning som det Àr motiverat.

FrÄgor som anges i det följande ska sÀrskilt övervÀgas.

264

SOU 2009:51 Bilaga 1

Behovet av skydd för barn och unga mot skadligt medieinnehÄll och skadlig mediepÄverkan

Utredaren ska identifiera behovet av att skydda barn och unga mot skadligt medieinnehÄll och skadlig mediepÄverkan, kartlÀgga de insatser som finns för att minska riskerna för skadlig mediepÄverkan pÄ barn och unga samt analysera om det behövs ytterligare insatser. Utredaren ska i denna del utgÄ frÄn befintligt material, studier och erfarenheter inom omrÄdet frÄn bl.a. MedierÄdet och Nordicom.

Utredaren ska Àven kartlÀgga och beskriva den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen för skydd av barn och unga mot skadligt medieinnehÄll och skadlig mediepÄverkan mellan olika statliga aktörer, mediebranscherna och intresseorganisationer. Utredaren ska göra en internationell jÀmförelse och beakta aktuell europeisk utveckling inom omrÄdet som kan vara av intresse för svenska förhÄllanden.

Ett ÀndamÄlsenligt system för granskning och godkÀnnande av film för offentlig visning

Den tekniska utvecklingen av olika visningsformer har medfört att endast en begrÀnsad del av all film ses pÄ biograf. Av dem som ser lÄngfilm varje mÄnad Àr det nÀrmare 90 procent som sÀllan eller aldrig ser film pÄ bio (SOM-institutet, 2007). Film Àr ocksÄ tillgÀnglig i visningsformer som Àr svÄra att förena med krav pÄ förhandsgranskning, exempelvis film via Internet.

Sverige Àr en av fÄ demokratiska stater som har kvar möjligheten att förbjuda filmer, eller delar av filmer, för offentlig visning. Norge avskaffade förbudsmöjligheten 2004 i samband med en grundlagsöversyn med motiveringen att det inte överensstÀmde med principerna för yttrandefrihet. I Finland skedde samma sak 2001 i samband med en förnyelse av grundlagens bestÀmmelser om yttrandefrihet. Danmark har sedan tidigare motsvarande lagstiftning.

Utredaren ska förutsÀttningslöst bedöma om nuvarande möjlighet att förbjuda film för offentlig visning Àr relevant. Utredaren ska vidare övervÀga ett ÀndamÄlsenligt system för förhandsgranskning och godkÀnnande av film som ska visas offentligt samt utformningen av lÀmpliga ÄldersgrÀnser med utgÄngspunkt bl.a. i statens ansvar enligt barnkonventionen och med beaktande av barns och

265

Bilaga 1 SOU 2009:51

ungas förÀndrade medievanor och tillkomsten av nya visningsformer. Utredaren ska i detta sammanhang beakta JK:s anmÀlan och övervÀga om det finns behov av Àndringar i granskningslagen i syfte att upprÀtthÄlla straffstadgandet i 16 kap. 10 b § brottsbalken och i 5 kap. 1 § YGL.

Utredaren ska vidare ta stÀllning till om kravet pÄ förhandsgranskning av kortfilmer som Àr gjorda av barn och unga i syfte att visas pÄ filmfestivaler bör avskaffas. Utredaren ska Àven pröva möjligheten att visa film offentligt dÀr vuxna har med sig spÀdbarn.

Filmgranskningens avgifter och finansiering

Digital distribution av film kommer sannolikt att krÀva en förÀndring av de avgifter BiografbyrÄn tar ut för granskningsverksamheten. Avgifternas storlek Àr reglerad i granskningslagen och ska motsvara kostnaderna. IntÀkterna disponeras inte av BiografbyrÄn utan gÄr in pÄ statsbudgetens inkomstsida och redovisas under inkomsttitel. För 2007 uppgick intÀkterna till drygt 9 miljoner kronor.

Utredaren ska med beaktande av Tryck- och yttrandefrihetsberedningens förslag i delbetÀnkandet Ett nytt grundlagsskydd för tryck- och yttrandefriheten? (SOU 2006:96) analysera och beskriva vilka konsekvenser digitaliseringen fÄr för nuvarande avgifter och finansiering. En utgÄngspunkt Àr att kostnaderna för granskningsverksamheten ocksÄ i fortsÀttningen ska finansieras med avgifter samt att intÀkter och kostnader ska vara i balans. Utredaren ska Àven analysera möjligheten att avgifterna inte regleras i lag.

Tillsyn

NĂ€r den nuvarande lagstiftningen infördes fick BiografbyrĂ„n ett tillsynsuppdrag som omfattar bĂ„de granskningslagen och brottsbalkens bestĂ€mmelser om olaga vĂ„ldsskildring. För att underlĂ€tta tillsynen skulle BiografbyrĂ„n upprĂ€tta ett register över videogramdistributörer (15–17 §§ granskningslagen) samt uppdra Ă„t dĂ€rtill lĂ€mpade personer att utöva tillsyn för byrĂ„ns rĂ€kning (10–14 §§ granskningslagen). För nĂ€rvarande Ă€r sexton regionala kontrollörer utsedda av BiografbyrĂ„n för att övervaka videogrammarknaden.

266

SOU 2009:51 Bilaga 1

Utredaren ska analysera och pröva den nuvarande tillsynens utformning och ÀndamÄlsenlighet samt om sÄ anses nödvÀndigt föreslÄ förÀndringar.

En sammanhÄllen myndighetsstruktur

Statens insatser för att skydda barn och unga mot skadligt medieinnehÄll och skadlig mediepÄverkan Àr för nÀrvarande uppdelade pÄ Statens biografbyrÄ, MedierÄdet och GranskningsnÀmnden för radio och TV. DÀrutöver arbetar andra myndigheter med frÄgor som rör barn och unga utifrÄn sina respektive ansvarsomrÄden och perspektiv, bl.a. Barnombudsmannen, Ungdomsstyrelsen, Myndigheten för skolutveckling, Statens folkhÀlsoinstitut och Socialstyrelsen.

MedierÄdet arbetar övergripande med inriktning pÄ barns och ungas mediekonsumtion och medievanor. I MedierÄdets senaste tillÀggsdirektiv (dir. 2003:75) aviseras att rÄdets organisationsform kommer att ses över.

Utredaren ska, mot bakgrund av de förslag och övervÀganden som lÀmnas inom ramen för detta uppdrag, analysera myndighetsstrukturen för skydd av barn och unga mot skadligt medieinnehÄll och skadlig mediepÄverkan. Utredaren ska vidare analysera behovet av att hÄlla samman och samordna nuvarande insatser. Utredaren ska Àven bedöma behovet av att löpande följa och utvÀrdera dels medieutvecklingen och dess konsekvenser för barn och unga, dels samhÀllets insatser inom omrÄdet.

Arbetsformer och redovisning av uppdraget

Utredaren ska samrÄda med Statens biografbyrÄ, MedierÄdet och Nordicom, samt med andra berörda myndigheter och organisationer, dÀribland GranskningsnÀmnden för radio och TV, Barnombudsmannen och Ungdomsstyrelsen. Om utredaren avser att lÀmna förslag som nödvÀndiggör Àndringar i yttrandefrihetsgrundlagen ska samrÄd ske med Tryck- och yttrandefrihetsberedningen (Ju 2003:04). Förslag till Àndring i grundlag kan endast lÀggas fram av Tryck- och yttrandefrihetsberedningen.

Utredaren ska under arbetets gÄng ha en dialog med riksdagens partier, exempelvis genom en referensgrupp.

267

Bilaga 1 SOU 2009:51

Barns och ungas synpunkter och erfarenheter ska inhÀmtas i arbetet, exempelvis genom redan befintliga barn- och ungdomsrÄd eller -paneler.

Utredaren ska beakta det arbete pÄ omrÄdet som pÄgÄr inom EU samt de skyldigheter som följer av Sveriges medlemskap.

Utredaren fÄr utöver vad som anges i direktiven lÀmna de förslag till insatser och författningsÀndringar som utredaren finner lÀmpliga för att förbÀttra och modernisera skyddet av barn och unga mot skadligt medieinnehÄll och skadlig mediepÄverkan.

Om behov finns fÄr delbetÀnkande lÀmnas. Uppdraget ska redovisas slutligt senast den 31 maj 2009.

(Kulturdepartementet)

268

Statens offentliga utredningar 2009

Kronologisk förteckning

1.En mer rÀttssÀker inhÀmtning av elektronisk kommunikation i brottsbekÀmpningen. Ju.

2.Nya nÀt för förnybar el. N.

3.Ransonering och prisreglering i krig och fred. Fö.

4.Sekretess vid anstÀllning av myndighetschefer. Fi.

5.SÀkerhetskopiors rÀttsliga status. Ju.

6.Återkrav inom vĂ€lfĂ€rdssystemen.

– Förslag till lagstiftning. Fi.

7.Den svenska administrationen av jordbruksstöd. Jo.

8.Trygg med vad du Ă€ter – nya myndigheter för sĂ€kra livsmedel och hĂ„llbar produktion. Jo.

9.SÀkerhetskontroller vid fullmÀktige- och nÀmndsammantrÀden. Fi.

10.Miljöprocessen. M.

11.En nationell cancerstrategi för framtiden. S.

12.Skatt i retur. Fi.

13.Effektiviteten i KriminalvÄrdens lokalförsörjning. Ju.

14.Grundlagsskydd för digital bio och andra yttrandefrihetsrÀttsliga frÄgor. Ju.

15.Kraftsamling!

– museisamverkan ger resultat.

+ Bilagor. Ku.

16.BetÀnkande av Kulturutredningen. Grundanalys

Förnyelseprogram Kulturpolitikens arkitektur. Ku.

17.Kommunal kompetenskatalog. En problemorientering. Ju.

18.TvÄ rapporter till Grundlagsutredningen. Ju.

19.Aktiv vĂ€ntan – asylsökande i Sverige. Ju.

20.Mer jÀrnvÀg för pengarna. N.

21.Redovisning av kommunal medfinansiering. Fi.

22.En ny alkohollag. S.

23.Olovlig tobaksförsÀljning. S.

24.De statliga bestÀllarfunktionerna och anlÀggningsmarknaden. N.

25.Samordnad kommunstatistik för styrning och uppföljning. Fi.

26.Det vÀxande vattenbrukslandet. Jo.

27.Ta klass. U.

28.StĂ€rkt stöd för studier – tryggt, enkelt och flexibelt. + Bilagor. U.

29.Fritid pÄ egna villkor. IJ.

30.Skog utan grÀns? Jo.

31.Effektiva transporter och samhĂ€llsbyggande – en ny struktur för sjö, luft, vĂ€g och jĂ€rnvĂ€g. N.

32.SocialtjĂ€nsten. Integritet – Effektivitet. S.

33.Skatterabatt pÄ aktieförvÀrv och vinstutdelningar. Fi.

34.Förenklingar i aktiebolagslagen m.m. Ju.

35.Moderna hyreslagar. Ju.

36.FrĂ€mja, Skydda, Övervaka

– FN:s konvention om rĂ€ttigheter för personer med funktionsnedsĂ€ttning. IJ.

37.Enklare beslutsfattande i ekonomiska föreningar. Ju.

38.Ingen fÄr vara Svarte Petter. Tydligare ansvarsfördelning inom socialtjÀnsten. S.

39.En ny kollektivtrafiklag. + Bilagor. N.

40.En ny modell för arbetsmiljötillsyn. A.

41.BÀttre och snabbare insÀttningsgaranti. Fi.

42.Vattenverksamhet. M.

43.Klinisk forskning – ett lyft för sjukvĂ„rden. U.

44.Integritetsskydd i arbetslivet. A.

45.OmrÄden av riksintresse och Miljökonsekvensbeskrivningar. M.

46.Försenad Ärsredovisning och bokföringsbrott, m.m. Ju.

47.God arbetsmiljö - en framgÄngsfaktor? A

48.Koncessioner för el- och gasnÀt. N.

49.BÀttre samverkan. NÄgra frÄgor kring samspelet mellan sjukvÄrd och socialförsÀkring. S.

50.Nytt pensionssystem för den statsunder stödda scenkonsten. Fi.

51.Avskaffande av filmcensuren för vuxna

– men förstĂ€rkt skydd för barn och unga mot skadlig mediepĂ„verkan. Ku.

Statens offentliga utredningar 2009

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

En mer rÀttssÀker inhÀmtning av elektronisk kommunikation i brottsbekÀmpningen.[1]

SÀkerhetskopiors rÀttsliga status. [5]

Effektiviteten i KriminalvÄrdens lokalförsörjning. [13]

Grundlagsskydd för digital bio och andra yttrandefrihetsrÀttsliga frÄgor. [14]

Kommunal kompetenskatalog. En problemorientering. [17]

TvĂ„ rapporter till Grundlagsutredningen. [18] Aktiv vĂ€ntan – asylsökande i Sverige. [19] Förenklingar i aktiebolagslagen m.m. [34] Moderna hyreslagar. [35]

Enklare beslutsfattande i ekonomiska föreningar. [37]

Försenad Ärsredovisning och bokföringsbrott, m.m. [46]

Försvarsdepartementet

Ransonering och prisreglering i krig och fred. [3]

Socialdepartementet

En nationell cancerstrategi för framtiden. [11] En ny alkohollag. [22]

Olovlig tobaksförsĂ€ljning. [23] SocialtjĂ€nsten. Integritet – Effektivitet. [32]

Ingen fÄr vara Svarte Petter. Tydligare ansvarsfördelning inom socialtjÀnsten. [38]

BÀttre samverkan. NÄgra frÄgor kring sam-- spelet mellan sjukvÄrd och socialförsÀkring. [49]

Finansdepartementet

Sekretess vid anstÀllning av myndighetschefer. [4]

Återkrav inom vĂ€lfĂ€rdssystemen.

– Förslag till lagstiftning. [6]

SÀkerhetskontroller vid fullmÀktige- och nÀmndsammantrÀden. [9]

Skatt i retur. [12]

Redovisning av kommunal medfinansiering. [21]

Samordnad kommunstatistik för styrning och uppföljning. [25]

Skatterabatt pÄ aktieförvÀrv och vinstutdelningar. [33]

BÀttre och snabbare insÀttningsgaranti. [41]

Nytt pensionssystem för den statsunder stödda scenkonsten. [50]

Utbildningsdepartementet

Ta klass. [27]

StĂ€rkt stöd för studier – tryggt, enkelt och flexibelt. + Bilagor. [28]

Klinisk forskning – ett lyft för sjukvĂ„rden. [43]

Jordbruksdepartementet

Den svenska administrationen av jordbruksstöd. [7]

Trygg med vad du Ă€ter – nya myndigheter

för sÀkra livsmedel och hÄllbar produktion. [8]

Det vÀxande vattenbrukslandet. [26] Skog utan grÀns? [30]

Miljödepartementet

Miljöprocessen. [10] Vattenverksamhet. [42]

OmrÄden av riksintresse och Miljökonsekvensbeskrivningar. [45]

NĂ€ringsdepartementet

Nya nÀt för förnybar el. [2] Mer jÀrnvÀg för pengarna. [20]

De statliga bestÀllarfunktionerna och anlÀggningsmarknaden. [24]

Effektiva transporter och samhÀllsbyggande

– en ny struktur för sjö, luft, vĂ€g och jĂ€rnvĂ€g. [31]

En ny kollektivtrafiklag. + Bilagor. [39] Koncessioner för el- och gasnÀt. [48]

Integrations- och jÀmstÀlldhetsdepartementet

Fritid pÄ egna villkor. [29]

FrĂ€mja, Skydda, Övervaka

– FN:s konvention om rĂ€ttigheter för personer med funktionsnedsĂ€ttning. [36]

Kulturdepartementet

Kraftsamling!

– museisamverkan ger resultat. + Bilagor. [15]

BetÀnkande av Kulturutredningen. Grundanalys Förnyelseprogram Kulturpolitikens arkitektur. [16]

Avskaffande av filmcensuren för vuxna

– men förstĂ€rkt skydd för barn och unga mot skadlig mediepĂ„verkan. [51]

Arbetsmarknadsdepartementet

En ny modell för arbetsmiljötillsyn. [40] Integritetsskydd i arbetslivet. [44]

God arbetsmiljö - en framgÄngsfaktor? [47]