Nytt pensionssystem för den statsunderstödda scenkonsten

Betänkande av Scenkonstpensionsutredningen

Stockholm 2009

SOU 2009:50

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm

Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 2003.

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Tryckt av Edita Sverige AB

Stockholm 2009

ISBN 978-91-38-23216-3

ISSN 0375-250X

Till statsrådet Mats Odell

Regeringen beslutade den 3 april 2008 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att genomföra en översyn av regleringen av tjänste- pensioneringen för de anställda vid vissa statsunderstödda teater-, dans- och musikinstitutioner. Statsrådet Mats Odell förordnade samma dag avtalsexperten Staffan Ekebrand att vara särskild utredare.

Som experter i utredningen förordnades den 29 april 2008 departementssekreteraren Gunnar Eriksson, biträdande förhandlings- chefen Åsa Hollmén, handläggaren Veronica Lamppa Lönnbro, departementssekreteraren Ari Niemelä och produktspecialisten Kjell Olofsson. Till sekreterare anställdes från och med den 15 april numera departementssekreteraren Ronnie Hedin. Den 29 augusti 2008 förordnades förbundsdirektören Jaan Kolk att vara expert i utredningen.

Den särskilde utredaren har under arbetets gång tagit råd och fått underlag av experterna, men de har inte varit delaktiga i de förslag som utredningen lämnar. Experterna har följaktligen inte getts möjlighet att avge särskilda yttranden.

Utredningen, som har arbetat under namnet Scenkonstpensions- utredningen, överlämnar härmed sitt betänkande Nytt pensions- system för den statsunderstödda scenkonsten (SOU 2009:50).

Utredningens uppdrag är därmed slutfört.

Stockholm i maj 2009

Staffan Ekebrand

/Ronnie Hedin

Innehåll tabeller

Tabell 3.1 Antal årsverken vid institutionerna 2003–2007..76
Tabell 3.2 Antal årsverken vid institutionerna 2006
fördelade på yrkesgrupper ...........................................		76
Tabell 3.3 Institutionernas kostnader 2003–2007 .............		76
Tabell 3.4 Institutionernas kostnader 2006 fördelad på
olika poster................................................................		78
Tabell 3.5 Institutionernas intäkter 2003–2007 ................		78
Tabell 3.6	Institutionernas intäkter 2006 fördelad på
olika poster................................................................		79
Tabell 3.7	Antal anställda i genomsnitt 2007 fördelade
på pensionsålder ........................................................		83
Tabell 3.8	Nivå på förmånsbestämd ålderspension från
och med 65 år för övergångsgenerationen.....................		85
Tabell 3.9	Avgiftssatser för AIP och kollektiva
premiesatser för PISA 2004–2006 ............................		104
Tabell 3.10 Avgifter för AIP och premier för PISA
2004–2006 ............................................................		105

Tabell 3.11 Avgifter för AIP och premier för PISA 2007 .. 106

Innehåll tabeller		SOU 2009:50
Tabell 3.12 Premier för PISA 2003–2007 fördelade på
premietyper..............................................................		108
Tabell 3.13 Premiesatser för kollektiva PISA-premier
2003–2007.............................................................		108
Tabell 3.14 Avgifter för AIP och premier för PISA 2007
fördelade på pensionsåldrar och premietyp..................		109
Tabell 3.15	Genomsnittliga månadsavgifter för AIP och
månadspremier för PISA 2007 fördelade på
pensionsåldrar och premietyp ....................................		110
Tabell 3.16	Andel premier för ålderspension före 65 år
som inte resulterar i en pension .................................		112
Tabell 3.17	Riskpremiens fördelning på försäkrade
förmåner 2007.........................................................		114

Tabell 4.1 Genomsnittliga månadsavgifter för AIP och månadspremier för PISA fördelade på pensionsåldrar ...115

Tabell 4.2 Pensionsåldrar för konstnärliga anställningar
enligt PISA-förordningen ...........................................	120

Tabell 4.3 Taxerad förvärvsinkomst 2007 för pensionärer födda 1932–1942 fördelad på pensionsålder och kön..129

Tabell 4.4	Taxerad förvärvsinkomst 2007 för pensionärer
födda 1932–1942 fördelad på inkomstslag och
pensionsålder...........................................................		130
Tabell 4.5	Taxerad förvärvsinkomst 2007 för pensionärer
födda 1943 eller senare fördelad på pensionsålder
och kön ...................................................................		132

SOU 2009:50	Innehåll tabeller
Tabell 4.6 Taxerad förvärvsinkomst 2007 för pensionärer
födda 1943 eller senare fördelad på pensionsålder
och födelseår ...........................................................	133
Tabell 4.7 Taxerad förvärvsinkomst 2007 för pensionärer
födda 1943 eller senare fördelad på inkomstslag och
pensionsålder ..........................................................	134
Tabell 4.8 Pensionsgrundande inkomst 2007 för
pensionärer födda 1943 eller senare fördelad på
pensionsålder och kön ..............................................	136
Tabell 4.9 Justerad pensionsgrundande inkomst 2007
för pensionärer födda 1943 eller senare fördelad på
pensionsålder och kön ..............................................	137
Tabell 4.10 Pensionsgrundande inkomst 2007 för
pensionärer födda 1943 eller senare fördelad på
pensionsålder och födelseår ......................................	138
Tabell 7.1 PISA-förordningen fortsätter att gälla efter
2011 för anställda som är födda i följande intervall .....	163
Tabell 9.1 Fribrev för ålderspension före 65 år
multiplicerat med följande faktorer ger
övergångsfribrev för livsvarig ålderspension från och
med 65 år ...............................................................	184
Tabell 9.2 Genomsnittlig pensioneringsålder ...................	188
Tabell 9.3 Genomsnittligt övergångsfribrev fr.o.m. 65 år
för olika pensionsåldrar och födelseår, kr/månad .........	189
Tabell 10.1 Kollektiva premier för ålderspension före 65
år i procent av pensionsunderlag................................	194

Innehåll tabeller	SOU 2009:50
Tabell 10.2	Genomsnittliga ålderspensionspremier
2007 enligt PISA-förordningen fördelade på
pensionsålder...........................................................		196
Tabell 10.3 Riskpremiens fördelning på försäkrade
förmåner	................................................................	200
Tabell 11.1 Förslag till pensionsavgift i procent av lön.....		204
Tabell 11.2 Förslag till tilläggsavgift i procent av lön .......		205
Tabell 11.3 Antal och andel anställda med lön över 7,5
ibb 2007-12-31.......................................................		209
Tabell 13.1 Institutionernas justerade pensionskostnad
2007, exklusive särskild löneskatt, fördelad på
pensionsålder och förmån..........................................		225
Tabell 13.2 Institutionernas uppskattade framtida
pensionskostnad, exklusive särskild löneskatt,
fördelad på pensionsålder och förmån.........................		227

Tabell 13.3 Institutionernas uppskattade pensionskostnader, exklusive särskild löneskatt, per

person och pensionsålder i kronor per månad olika år...230

Tabell 13.4	Institutionernas uppskattade
pensionskostnader, exklusive särskild löneskatt, per
person och pensionsålder i procent av utbetald lön
olika år	................................................................231

Innehåll

Förkortningar och ordförklaringar.........................................			15
Sammanfattning ................................................................			23
Författningsförslag .............................................................			27
1	Utredningens bakgrund och uppdrag ............................		57
1.1	Uppdraget.................................................................................		57
1.2	Utredningsarbetet....................................................................		58
1.3	Betänkandets disposition.........................................................		59
2	En tillbakablick..........................................................		63
2.1	Införlivande med den statliga tjänstepensioneringen ............		64
2.2	Fortsatt statligt åtagande.........................................................		65
3	Rådande förhållanden.................................................		69
3.1	Scenkonstområdet ...................................................................		69
	3.1.1	Aktörer..........................................................................	69
	3.1.2	Institutioner..................................................................	73
3.2	Pensionssystemet.....................................................................		78
	3.2.1	Allmän pension.............................................................	79
	3.2.2	PISA-förordningen.......................................................	80
	3.2.3	AIP-avtalet ....................................................................	88
	3.2.4	Administration av PISA-förordningen .......................	89
	3.2.5	Finansiering och tryggande..........................................	91
	3.2.6	Kostnad .......................................................................	100
			5

Innehåll SOU 2009:50

4	Problembild .............................................................		113
4.1	Pensionssystemet och scenkonstområdet ............................		113
	4.1.1 Osäkra och höga kostnader för arbetsgivarna...........		114
	4.1.2	Svårt att administrera..................................................	117
	4.1.3 Osäkra förmåner för arbetstagarna............................		119
4.2	Scenkonst och ålder................................................................		120
	4.2.1 Nuvarande låga pensionsåldrar fungerar ej................		122
	4.2.2 Scenkonstnärer som passerat pensionsåldern ...........		123
	4.2.3 Höga kostnader riskerar leda till utslagning .............		124
	4.2.4 Höga premier ger inte alltid motsvarande förmån....		125
	4.2.5	Scenkonstnärers förvärvsinkomster efter
		pensioneringen ............................................................	126
4.3	Ansvaret för pensionsvillkoren .............................................		139

5	Så ser det ut på andra håll ........................................		143
5.1	Övriga scenkonstområdet......................................................		143
	5.1.1	Pensionsplanerna.........................................................	143
	5.1.2	Pensionsavtalen på scenkonstområdet ......................	147
5.2	Andra länder ...........................................................................		149
	5.2.1	Norge...........................................................................	149
	5.2.2	Danmark......................................................................	150
5.3	Andra yrken med låga pensionsåldrar...................................		151
	5.3.1	Statliga sektorn............................................................	152
	5.3.2	Kommunala sektorn....................................................	154
	5.3.3	Privata sektorn ............................................................	155
	5.3.4	Övrigt ..........................................................................	156

6	Genomgripande förändringar......................................	159
6.1	Förändrade bakomliggande pensionssystem ........................	159
6.2	Behov av förändrat scenkonstpensionssystem .....................	160

SOU 2009:50 Innehåll

7	Den statliga regleringen av pensionsvillkoren
	avvecklas.................................................................		163
7.1	Förslag ....................................................................................		163
7.2	Överväganden ........................................................................		164
	7.2.1 Kollektivavtalsreglerat i stället för
		författningsreglerat.....................................................	164
	7.2.2 PISA-förordningen fortsätter att gälla för
		avgångna, äldre och sjuka ...........................................	167
	7.2.3 PISA-förordningen fortsätter att gälla för
		nuvarande institutionschefer......................................	168
	7.2.4	Sjukpension och efterlevandepension .......................	169
	7.2.5	Avgiftsbefrielse ...........................................................	170

8	Omställningsersättning och efterlön för dansare och
	sångare ...................................................................	173
8.1	Förslag ....................................................................................	173
8.2	Överväganden ........................................................................	174
	8.2.1 Omställningsersättning i stället för pension.............	175
	8.2.2 Efterlön .......................................................................	177
	8.2.3 Möjlighet att välja efterlön redan vid avgång............	179
	8.2.4 Dansare som går kvar på PISA-förordningen får
	välja..............................................................................	179
	8.2.5 I statens och SPVs regi...............................................	180

9	Intjänad pensionsrätt enligt PISA-förordningen............	183
9.1	Förslag ....................................................................................	183
9.2	Överväganden ........................................................................	185
	9.2.1 Fribrev för ålderspension från och med 65 år...........	185
	9.2.2 Övergångsfribrev ersätter antastbar ålderspension
	före 65 år .....................................................................	186
	9.2.3 Fribrev för ålderspension före 65 år vid
	långtidskontrakt..........................................................	190
	9.2.4 Administration och information ...............................	191

Innehåll SOU 2009:50

10	Finansiering av statligt reglerade förmåner ..................	193
10.1	Förslag.....................................................................................	193
10.2	Överväganden.........................................................................	194
	10.2.1 Kollektiva premier för förmånsbestämd
	ålderspension före 65 år..............................................	195
	10.2.2 Avgift för omställningsersättning och efterlön ........	197
	10.2.3 Premiebefrielseförsäkring och annan
	riskförsäkring ..............................................................	200
	10.2.4 Justering av statsbidragen...........................................	200

11	Ett avgiftsbestämt pensionsavtal ................................	203
11.1	Förslag.....................................................................................	203
11.2	Överväganden.........................................................................	206
	11.2.1 En avgiftsbestämd ålderspension ...............................	206
	11.2.2 Högre pensionsavgifter för konstnärlig personal .....	210
	11.2.3 Kompensation för växlingen från
	förmånsbestämt till avgiftsbestämt............................	212
	11.2.4 Fond för förtida avgång av konstnärliga skäl ............	213
	11.2.5 Annan pensionslösning för institutionschefer..........	214
	11.2.6 Varför inte kollektivavtalsreglering fullt ut?.............	215

12	Frågan om pensionsförbättring från och med 65 år ......	217
12.1	Aktiva dansare och sångare....................................................	217
12.2	Dansare och sångare som gått i pension ...............................	218
13	Konsekvenser ...........................................................	223
13.1	För institutionerna .................................................................	223
	13.1.1 Dagens kostnader........................................................	224
	13.1.2 Framtida kostnader.....................................................	226
	13.1.3 Kostnad för olika personalkategorier ........................	229
	13.1.4 Administration............................................................	232
13.2	För statsbudgeten...................................................................	232
	13.2.1 Premiebefrielse för AIP..............................................	232
	13.2.2 Kollektiva premier för respektive pensionsålder.......	233
	13.2.3 Avveckling av PISA-förordningen.............................	233
8

SOU 2009:50		Innehåll
	13.2.4 Omställningsförmåner till sångare och dansare	........ 235
	13.2.5 Övergångsfribrev ........................................................	236
	13.2.6 Administrationskostnader .........................................	237
13.3	För skatter ..............................................................................	239
	13.3.1 Omställningsersättning och efterlön.........................	239
	13.3.2 AIP-avgift....................................................................	240
	13.3.3 Fond för förtida avgång..............................................	240
13.4	För scenkonsten.....................................................................	241
13.5	Kommittéförordningen .........................................................	242
14	Författningskommentarer ..........................................	245

14.1Förslag till förordning om ändring i förordningen (2003:56) om tjänstepension och tjänstegrupplivförsäkring för vissa arbetstagare med

	icke-statlig anställning ...........................................................	245
14.2	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2003:56) om tjänstepension och
	tjänstegrupplivförsäkring för vissa arbetstagare med
	icke-statlig anställning ...........................................................	245
14.3	Förslag till förordning om omställningsförmåner för
	vissa dansare och sångare.......................................................	248

14.4Förslag till förordning om ändring i förordningen (2003:56) om tjänstepension och tjänstegrupplivförsäkring för vissa arbetstagare med

icke-statlig anställning ...........................................................

249

14.5Förslag till förordning om ändring i förordningen (2009:000) om omställningsförmåner för vissa dansare

och sångare .............................................................................

249

Innehåll

SOU 2009:50

Referenser.......................................................................		251
Bilaga 1	Kommittédirektiv.................................................	253
Bilaga 2	Förordning (2003:56) om tjänstepension och
tjänstegrupplivförsäkring för vissa arbetstagare med
icke-statlig anställning ..............................................		263
Bilaga 3	Utdrag ur rapport från Carlström Försäkringsrutin
AB	..........................................................................	277

Förkortningar och ordförklaringar

Förkortningar

AIP	Avgiftsbestämd individuell ålders-
	pension
Avgiftsförordningen	Förordning (1984:222) om pen-
	sionsavgifter enligt statliga tjän-
	stepensionsbestämmelser
EP	Efterlevandepension
ibb	Inkomstbasbelopp
Kåpan	Kompletterande ålderspension
LKP	Lönekostnadspålägg
PA 03	Pensionsavtal	för	arbetstagare
	hos staten m.fl.
PA-91	Pensionsplan	för	arbetstagare
	hos staten m.fl.
PA-SPR	Allmänt pensionsavtal för stat-
	liga och vissa andra tjänstemän
	(även kallat PA-74)
PB	Premiebefrielse
Pensionsvalet	Pensionsvalet PV AB
PISA-förordningen	Förordning (2003:56) om tjän-
	stepension och tjänstegruppliv-
	försäkring för vissa arbetstagare
	med icke-statlig anställning.

Förkortningar och ordförklaringar SOU 2009:50

	Är även benämningen på tidi-
	gare förordningar som knyter
	an till statliga tjänstepensions-
	avtal.
Premieförordningen	Förordning (1997:908) om pre-
	mier för statens avtalsförsäk-
	ringar
PU	Pensionsunderlag
SCB	Statistiska centralbyrån
SjP	Sjukpension
SPR	Statens allmänna tjänstepensions-
	reglemente (1959:287)
SPV	Statens pensionsverk
Tryggandelagen	Lag (1967:531) om tryggande
	av pensionsutfästelse m.m.
ÅP	Ålderspension
ÅPE	Ålderspension från och med 65
	år
ÅPF	Ålderspension före 65 år

Ordförklaringar

Antastbar förmån	Innebär att rätten till förmånen är
	villkorad, dvs. den bortfaller om
	anställningen upphör före avgång
	med pension. Pensionen före 65 år
	enligt PISA-förordningen är ett
	exempel på en antastbar förmån.
Avgiftsbestämd individuell	Kollektivavtalad förmån som kom-
ålderspension (AIP)	pletterar förmånerna enligt PISA-
	förordningen. Scenkonstområdets
	motsvarighet till den individuella
	ålderpensionen och Kåpan inom det
	statliga avtalsområdet.
16

SOU 2009:50 Förkortningar och ordförklaringar

Avgiftsbestämd tjänstepension	Tjänstepension vars avgift är bes-
	tämd till en viss procent av lönen
	eller till ett visst belopp. För-
	månens storlek beror av inbetalda
	avgifter och tillgodoräknad avkast-
	ning på kapitalet. AIP är ett exem-
	pel på en avgiftsbestämd pension.
Avgångspension	Pension som betalas ut till en an-
	ställd före pensionsåldern				enligt
	särskild	överenskommelse.			Den
	pension före 65 år som enligt
	utredningens		förslag	ska	kunna
	erbjudas när en konstnärligt anställd
	(exklusive sångare och dansare)
	fysiskt och konstnärligt inte klarar
	sin uppgift på ett nöjaktigt sätt är
	exempel på en avgångspension.
Beräkningsfribrev	Benämning på det tekniska fribrev
	som SPV använder vid beräkning av
	premier för antastbara ålders-
	pensioner före 65 år.
Bruttopension	Tjänstepension som garanterar en
	viss totalnivå inklusive allmän pen-
	sion. I exempelvis det tidigare stat-
	liga pensionsavtalet PA-SPR, och
	den PISA-förordning som knöt an
	till det avtalet, var ålderspensionen
	fr.o.m. 65 år en bruttopension.
Efterlön	Förmån	som	enligt	utredningens
	förslag tillsammans med omställ-
	ningsersättning ska ersätta ålders-
	pensionen före 65 år enligt PISA-
	förordningen för sångare och dan-
	sare.
Fribrev	Tjänstepension där premieinbetal-
	ning har upphört före uppnådd
	pensionsålder eller intjänad del av
	pågående	försäkring. I exempelvis
					17

Förkortningar och ordförklaringar SOU 2009:50

PA 03 och PISA-förordningen finns regler för fribrev.

Fribrevshavare	Individ som har slutat sin anställ-
	ning i förtid och som är berättigad
	till ett fribrev i stället för en
	pension. Enligt		PISA-förordnin-
	gen gäller vanligen att anställningen
	ska ha motsvarat minst 20 % av en
	heltidstjänstgöring och			ha upphört
	efter 28 års ålder för att en person
	ska vara berättigad till ett fribrev.
Förmånsbestämd tjänstepen-	Tjänstepension som i förväg är
sion	bestämd till ett visst belopp eller
	till en viss nivå av lönen. Ålders-
	pensionen före och från och med
	65 år enligt PISA-förordningen är
	exempel på förmånsbestämda pen-
	sioner.
Försäkringsmodellen [för stat-	En modell för att redovisa de för-
ens avtalsförsäkringar]	säkringsmässiga		kostnaderna		för
	statens avtalsförsäkringar.
Försäkringsrörelsen [för stat-	Ett område inom försäkringsmod-
ens avtalsförsäkringar]	ellen för statens avtalsförsäkringar
	som är tänkt att likna ett försäk-
	ringsbolag. Försäkringsrörelsen är
	inomstatlig.	Premier		tillförs	in-
	komsttitel och		förmåner belastar
	anslag. Tillgångarna utgörs av en
	redovisningspost		på statsbudgeten.
	Resultatet regleras mot en återbär-
	ingsfond. Storleken på återbärings-
	fonden påverkar premierna.
Försäkringstekniska riktlinjer	Innehåller principer för beräkning
	av bl.a. premier, försäkringsteknisk
	avsättning	(pensionsskuld)			och
	återbäring. I de försäkringstekniska
	riktlinjerna	finns antaganden			om
	livslängd, ränta och omkostnader.
18

SOU 2009:50 Förkortningar och ordförklaringar

Det är SPV som beslutar om de försäkringstekniska riktlinjer som gäller för statens avtalsförsäkringar.

Individuell ålderspension	Avgiftsbestämd förmån enligt pen-
	sionsavtalet	PA 03.		Arbetstagaren
	får välja vilket bolag som ska för-
	valta inbetalda avgifter och om de
	ska placeras i fondförsäkring eller
	traditionell försäkring.
Individuella premier	Avser premier för förmånsbestämd
	pension och bestäms försäkrings-
	tekniskt med hänsyn till den
	anställdes ålder, pensionsålder, tid
	under vilken pensionen intjänas
	och pensionens storlek. Individu-
	ella premier utjämnas inte mellan
	arbetsgivarna. Ålderspensionen före
	respektive	fr.o.m.		65 år	enligt
	PISA-förordningen är exempel på
	förmåner som betalas med indivi-
	duella premier.
Kollektiva premier	Utjämnas över den grupp som om-
	fattas av förmånen och uppgår till
	en procentsats av ett underlag, alt-
	ernativt ett belopp i kronor. Nivån
	på de kollektiva premierna bestäms
	för ett år i taget, så att det premier
	som betalas in förväntas täcka
	årets kostnader för de förmåner
	som premien finansierar. Värde-
	säkringspremie och riskpremie är
	exempel på kollektiva premier.
Kompletterande ålderspension	Avgiftsbestämd		förmån		enligt
(Kåpan)	PA 03 och PA-91. Inbetalda avgif-
	ter förvaltas av Kåpan Pensioner
	Försäkringsförening.
Livränta	Förmånsbestämd		pensionsförmån
	som, när det gäller tjänstepension,
					19

Förkortningar och ordförklaringar SOU 2009:50

	kan utbetalas fr.o.m. pensionsåld-
	ern till den som slutat sin anställ-
	ning före pensionsåldern. Livränta
	enligt äldre bestämmelser,					bland
	annat PA-91, som inte är värde-
	säkrad före utbetalning är exempel
	på denna förmån.
Långtidskontrakt	Särskilt avtal om tillfällig anställ-
	ning på minst två och högst fem år
	för konstnärlig personal vid teater-
	, dans- eller musikinstitution. Lång-
	tidskontrakt utgör ett komplement
	till tillsvidareanställningar.
Målbelopp	Beräknat årsbelopp för förmånsbe-
	stämd ålderspension när anställnin-
	gen antas fortsätta fram till uppnådd
	pensionsålder. SPV använder mål-
	beloppet bl.a. vid beräkning av
	individuella premier.
Oantastbar förmån	Innebär att den anställde fortlö-
	pande tjänar in sin framtida tjänste-
	pension och att rätten till den intjä-
	nade	pensionsförmånen			kvarstår,
	även om anställningen upphör före
	pensionsåldern.		Ålderspensionen
	fr.o.m. 65 år enligt PISA-för-
	ordningen är exempel på en
	oantastbar förmån.
Omställningsförmåner	De	förmåner,	omställningsersätt-
	ning och efterlön, som enligt utred-
	ningens förslag ska ersätta ålders-
	pensionen före 65 år enligt PISA-
	förordningen		för	sångare		och
	dansare.
Pensionsgrundande lön	Avlöningsförmåner			som	tillgodo-
	räknas för pensionsunderlag. Enligt
	PISA-förordningen utgörs den
	pensionsgrundande			lönen		av
20

SOU 2009:50 Förkortningar och ordförklaringar

	arbetstagarens		fasta lön,	andra
	kontanta	avlöningsförmåner			samt
	vissa naturaförmåner.
Pensionsrörelsen	Benämning på de delar av försäk-
	ringsmodellen		där pensionsåtagan-
	dena redovisas i SPV:s balans-
	räkning.
Pensionsunderlag	Löneunderlag som ligger till grund
	för beräkning av pension. Enligt
	PISA-förordningen är det medel-
	talet av de pensionsgrundande lön-
	erna, värdesäkrade med prisbas-
	beloppets utveckling, för de fem
	sista kalenderåren före beräknings-
	året.
Pensionsålder	Ålder enligt avtal eller förordning
	vid vilken den anställde har rätt att
	avgå med pension utan att göra
	förtida uttag av pensionen. I PISA-
	förordningen finns följande pen-
	sionsåldrar: 65, 63, 60, 59, 52 och
	41 år.
Pensionsåtagande	Förpliktelse om finansiering av för-
	månsbestämd		tjänstepension. För
	arbetsgivare som betalar			premier
	till SPV förs pensionsåtagandet över
	på staten.
Riskförmåner	Består av sjukpensioner och efter-
	levandepensioner, samt premiebe-
	frielse/premienedsättning för				arb-
	etsgivaren.
Riskpremie	Finansierar de så kallade riskför-
	månerna,	dvs. sjukpensioner			och
	efterlevandepensioner,				samt
	premiebefrielse/premienedsättning
	för arbetsgivaren.
Sparpremie	Finansierar förmånsbestämd ålders-
	pension. Beräknas individuellt uti-
					21

Förkortningar och ordförklaringar SOU 2009:50

	från försäkringstekniska riktlinjer.
SPAR-ÅPE	SPV:s benämning på den premie
	som finansierar förmånsbestämd
	ålderspension fr.o.m. 65 år.
SPAR-ÅPF	SPV:s benämning på den premie
	som finansierar förmånsbestämd
	ålderspension före 65 år.
Statens avtalsförsäkringar	Samlingsnamn på förmåner, bl.a.
	pension, som antingen regleras via
	kollektivavtal som slutits mellan
	parterna på det statliga avtalsom-
	rådet, eller via författningar utfär-
	dade av regeringen.
Tjänstepension	Pension som bekostas av arbets-
	givaren och som grundas på kol-
	lektivavtal, författning eller indivi-
	duella avtal mellan arbetstagare och
	arbetsgivare. Det innebär att både
	förmånerna enligt PISA-förord-
	ningen och avtalet om AIP är exem-
	pel på tjänstepensioner.
Tjänstetidsfaktor	Förhållandet mellan pensionsgrund-
	ande tjänstetid och tid som behövs
	för hel pension enligt exempelvis
	PISA-förordningen. Tjänstetidsfak-
	torn kan maximalt uppgå till 1.
Värdesäkringspremie	Finansierar värdesäkring av intjä-
	nad pensionsrätt för personer som
	är aktiva i tjänst.
Övergångsfribrev	De nya fribrev från och med 65 år
	som enligt utredningens förslag
	skapas för dem som enligt PISA-
	förordningen har lägre pensionsål-
	der än 65 år och blir av med rätten
	till en antastbar förmån före 65 år.

Sammanfattning

Mitt uppdrag har varit att genomföra en översyn av regleringen av tjänstepensioneringen för de anställda vid statsunderstödda teater-, dans- och musikinstitutioner. Inriktningen ska vara ett system som är anpassat till de speciella förhållanden som råder på området och kostnader som är förutsägbara för arbetsgivarna. En grundläggande fråga är i vilken utsträckning pensionsvillkoren ska vara reglerade i kollektivavtal eller i författning. Om det behövs ändringar i författ- ningar ska förslag läggas fram om sådana ändringar.

Bakgrund

Pensionssystemet för anställda inom det statsunderstödda scen- konstområdet har länge varit en statlig angelägenhet. Skälet till det var ursprungligen att scenkonstinstitutionerna genom statsbidra- gen till verksamheten hade en statlig anknytning. I den nu gällande förordningen (2003:56) om tjänstepension och tjänstegruppliv- försäkring för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning, den så kallade PISA-förordningen, föreskrivs att det statlig pensionsavta- let PA 03 ska tillämpas på vissa i en bilaga till förordningen angivna arbetstagare. PA 03 ska tillämpas med de tillägg och undantag som anges i förordningen. Som komplement till förordningen finns ett kollektivavtal om avgiftsbestämd individuell ålderspension (AIP).

Under senare år har stora förändringar skett på pensionsområ- det. Reformeringen av det allmänna ålderspensionssystemet inne- bar en övergång från ett förmånsbestämt system, baserat på de femton bästa inkomståren av ett trettioårigt intjänande, till ett avgiftsbestämt system enligt livsinkomstprincipen, där hela arbetslivets inkomster ligger till grund för pensionens storlek. De statliga tjänstepensionerna har i likhet med tjänstepensionerna på den kommunala och den privata sektorn utvecklats från förmåns- bestämda till i huvudsak avgiftsbestämda pensioner.

Sammanfattning

SOU 2009:50

Enligt uppgift från Statens pensionsverk (SPV) var det vid utgången av 2007 cirka 5 700 arbetstagare hos 65 scenkonstinstitu- tioner som omfattas av PISA-förordningen, varav 2 500 är konst- närlig personal med rätt till ålderspension före 65 år. Av fysiska och konstnärliga skäl har till exempel dansare pensionsålder 41 år och sångare 52 år. Pensionsåldern är inte förenad med någon avgångs- skyldighet utan som för andra arbetstagare på den svenska arbets- marknaden finns en ovillkorlig rätt att kvarstå i anställningen till 67 års ålder.

För finansiering av den förmånsbestämda delen av tjänstepen- sionen, den som är reglerad i PISA-förordningen, är teater-, dans- och musikinstitutionerna anslutna till den statliga försäkrings- modellen. De betalar sedan 2007 försäkringstekniskt individuellt beräknade premier till SPV för den ålderspensionsrätt som de anställda tjänar in.

Som förstås av den inriktning som utredningens direktiv anger är pensionssystemet inte särskilt väl anpassat till de speciella förhållanden som råder på scenkonstområdet. Korttidsanställningar och anställningar för en viss produktion ställer till problem vid beräkningen av förmåner och premier. Kostnaderna är instabila och svåra att förutse för institutionerna. Höga premier för ålderspen- sion före 65 år resulterar inte alltid i en förmån. Dansare och sångare som inte arbetar efter det att de avgått med pension får en låg pension från och med 65 år. Detta är några av de problem som jag har analyserat och sökt lösningar på.

Jag har funnit det närmast självklart att pensionsvillkoren även på detta område ska bestämmas av arbetsmarknadens parter. Tre centrala frågor behöver då besvaras. Hur kan den statliga regle- ringen avvecklas på bästa sätt? Behöver någon del i en ny ordning vara statligt reglerad? Hur skulle det kollektivavtalade pensions- systemet kunna se ut?

Förslag 2010

Jag föreslår att de premier som de statsunderstödda teater-, dans- och musikinstitutionerna betalar till SPV för ålderspension före 65 år från och med 2010 ska vara kollektivt beräknade för respektive pensionsålder. Från och med 2010 ska dessutom den riskpremie som institutionerna betalar till SPV omfatta premiebefrielse för pensionsavgiften enligt AIP-avtalet.

SOU 2009:50

Sammanfattning

Förslag 2012

Jag föreslår att ålderspensionen enligt PISA-förordningen upphör att gälla för anställda inom scenkonstområdet 2012. Detta ska dock inte gälla för anställda som då har högst fem år kvar till pensions- åldern.

Den personal som upphör att omfattas av PISA-förordningen 2012 ska ha rätt till fribrev för den ålderspension från och med 65 år som de då kan ha tjänat in. Fribrev för ålderspension före 65 år ska fastställas och räknas om till fribrev för ålderspension från och med 65 år med faktorer som jag lämnar förslag om.

Avvecklingen av PISA-förordningen innebär att den konstnär- liga personalen inte längre har rätt till en ålderspension före 65 år, i vart fall inte i statlig regi. Dansare och sångare föreslår jag ska få rätt till det jag kallar omställningsersättning och efterlön enligt en ny statlig förordning vid i stort sett de pensionsåldrar som de har haft enligt PISA-förordningen. Omställningsersättningen utges under fem år, varav fyra på en högre nivå än nuvarande ålderspen- sion. Efterlönen utges därefter under tiden fram till 65 år på en lägre nivå än ålderspensionen.

Jag föreslår att omställningsersättningen och efterlönen ska finansieras genom att medel från och med 2012 avsätts på statsbudgeten för att täcka kostnaden för förmånerna. Statsbidra- gen till de institutioner som anställer dansare och sångare ska sänkas med motsvarande belopp. Förmånerna ska administreras av SPV och särredovisas i verkets pensionsrörelse.

Avskaffandet av ålderspensionen enligt PISA-förordningen lämnar ett stort utrymme för kollektivavtalsparterna Svensk Scen- konst och PTKs förhandlingsgrupp Svensk Scenkonst att förhandla om. Jag har uppfattat parterna som att de gärna ser att jag lämnar förslag även i denna del. Mitt förslag är då att utrymmet används till ett avgiftsbestämt system genom höjda pensionsavgifter enligt AIP-avtalet.

Pensionsavgiften för anställda som enligt PISA-förordningen har pensionsålder 65 år bör ligga på den på svensk arbetsmarknad numera vedertagna nivån. För dansare och sångare bör nivån vara högre med hänsyn till den kortare intjänandetid som gäller för dem. Som viss kompensation för höjd pensionsålder och för att skapa flexibilitet bör anställda i konstnärliga yrken få ett påslag på nu nämnda pensionsavgifter. För att den generation som är med om växlingen från förmånsbestämda till avgiftsbestämda pensioner

Sammanfattning

SOU 2009:50

inte ska förlora på växlingen krävs dessutom födelseårsberoende tilläggsavgifter.

Jag har utarbetat förslag till nu nämnda avgifter som med viss marginal ryms inom nuvarande kostnadsram. Inom den ramen ryms också mitt förslag att avsättningar görs till en eller flera fonder för förtida avgång av konstnärliga skäl och stöd och handledning åt dansares och sångares omställning.

Förslag 2017

Jag föreslår att rätten till sjukpension och efterlevandepension enligt PISA-förordningen och premiebefrielsen för arbetsgivarna ska upphöra att gälla 2017. Vid den tiden bör kollektivavtals- parterna ha kompletterat AIP-avtalet med motsvarande villkor.

Författningsförslag

1Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2003:56) om tjänstepension och tjänstgrupplivförsäkring för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning;

Härigenom föreskrivs att bilaga A till förordningen (2003:56) om tjänstepension och tjänstgrupplivförsäkring för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Bilaga A1

Förteckning över icke-statliga anställningar och vissa särskilda bestämmelser i anslutning till dessa

Förvaltningsområde

Särskilda bestämmelser

–– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Teater-, dans- och musikinstitu- tioner

Arbetstagare vid:

AB Helsingborgs Stadsteater,

–– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Västsvenska Teater och Dans AB och

Östgötamusiken	4), 5)
Arbetstagare vid fria teater-,
dans- och musikgrupper	4), 6)
Arbetstagare vid Teateralliansen
AB	4)

1 Senaste lydelse 2005:170. Den tidigare särskilda bestämmelsen 3 upphävd genom 2005:170.

Författningsförslag SOU 2009:50

Konstnärlig ledare (teaterchef)
vid Drottningholms Slottsteater	5), 7)

Särskilda bestämmelser

1)Huvudmannen får besluta att vissa arbetstagare inte skall ha pensionsrätt enligt förordningen. Om detta beslutas, anses arbets- tagaren ha en anställning som inte avses i statliga tjänstepensions- bestämmelser. Ett sådant beslut skall sändas till Statens pensions- verk.

2)Förordningen tillämpas på anställning hos en institution för vil- ken Nordiska ministerrådet beslutat om tillämpning av överens- kommelsen den 9 december 1988 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om de anställdas rättsställning vid nordiska insti- tutioner. När rättsställningsavtalet tillämpas på en institution skall de anställda även omfattas av föreskrifterna i tredje kapitlet PA 03.

4)Högst fem år av konstnärlig anställning vid utländsk eller icke- statsunderstödd svensk teater-, dans- eller musikinstitution får till- godoräknas arbetstagaren som pensionsgrundande tjänstetid mot engångspremie, om huvudmannen anser att anställningen är av sär- skild betydelse för sin verksamhet.

5)För chef för teater-, dans- eller musikinstitution (teaterchef) gäller följande. Rätt till avgångsförmån vid avgång före pensions- åldern kan beviljas teaterchef som av annan anledning än på egen begäran avgår från sin anställning före pensionsåldern. Huvudman- nen beslutar om rätt till sådan förmån och betalar kostnaderna för den.

Med avgångsförmån enligt första stycket avses inkomstgaranti eller avgångsvederlag. Inkomstgaranti beräknas, samordnas med andra inkomster, utbetalas, värdesäkras och omräknas till en ålders- pension på samma sätt som en inkomstgaranti enligt förordningen (2003:55) om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning. Vid omräkningen beaktas även föreskrifterna i bilaga C. Avgångsvederlag beräknas, utbetalas och samordnas med andra inkomster enligt föreskrifterna i samma förordning.

6)Statens pensionsverk beslutar om tillämpning av förordningen på en fri teater-, musik- eller dansgrupp. Som villkor för detta gäller att statsbidrag till gruppens verksamhet betalas ut av Statens kulturråd.

7)Avtalet om statens tjänstegrupplivförsäkring (TGL-S) tillämpas.

SOU 2009:50

Författningsförslag

Föreslagen lydelse

Bilaga A

Förteckning över icke-statliga anställningar och vissa särskilda bestämmelser i anslutning till dessa

Förvaltningsområde

Särskilda bestämmelser

–– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Teater-, dans- och musikinstitu- tioner

Arbetstagare vid:

AB Helsingborgs Stadsteater,

–– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Västsvenska Teater och Dans AB och

Östgötamusiken	3), 4), 5), 8)
Arbetstagare vid fria teater-,
dans- och musikgrupper	3), 4), 6), 8)
Arbetstagare vid Teateralliansen
AB	3), 4), 8)
Konstnärlig ledare (teaterchef)
vid Drottningholms Slottsteater	5), 7), 8)

Särskilda bestämmelser

Författningsförslag

SOU 2009:50

pensionsålder oavsett arbetsgivare. Premien bestäms av Statens pen- sionsverk inför varje kalenderår och beräknas på samtliga arbetstaga- res pensionsgrundande lön.

7)Avtalet om statens tjänstegrupplivförsäkring (TGL-S) tillämpas.

8)Om arbetsgivaren enligt kollektivavtal ska betala för avgifts- bestämd tjänstepension i form av ålderspension, får arbetsgivaren eller den försäkringsgivare som pensionen försäkras hos ersättning för avgif- ten under tid då den anställde haft sjukpenning under en längre period än 90 dagar eller sjukersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Ersättningen ska dock högst beräknas på den avgift som gällde när rätten till ersättning inträdde. Om sjukpenningen eller sjuk- ersättningen inte är hel ska så stor del av kostnaden som svarar mot sjukpenningens respektive sjukersättningens omfattning ersättas. Ersätt- ning för tid med sjukersättning, som inte följer på en period med sjuk- penning som omfattat längre tid än 90 dagar, lämnas dock inte för tid före den månad då Försäkringskassan beslutar om sjukersättningen.

SOU 2009:50

Författningsförslag

1.Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2010.

2.Den nya särskilda bestämmelsen 8 i bilaga A ska inte tillämpas på arbetstagare som vid ikraftträdandet har sjukpenning, som omfattat längre tid än 90 dagar, eller har sjukersättning, så länge som han eller hon oavbrutet har sjukpenning eller sjukersättning.

Arbetstagare som har haft en anställning hos en arbetsgivare som är upptagen under rubriken Teater-, dans- och musikinstitu- tioner i bilaga A under minst 30 dagar under såväl 2011 som 2012 och som enligt före 2012 gällande bestämmelser har haft en lägre pen- sionsålder än 65 år får ett särskilt övergångsfribrev på en livsvarig förmån från 65 år. Övergångsfri- brevet kan omräknas enligt vad som gäller för fribrev på ålders-

Författningsförslag

SOU 2009:50

2Förslag till förordning

om ändring i förordningen (2003:56) om tjänstepension och tjänstgrupplivförsäkring för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning;

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2003:56) om tjänstepension och tjänstgrupplivförsäkring för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning

dels att 4–7 och 10 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 4, 5, 6 och 7 §§ ska utgå, dels att bilaga C ska upphöra att gälla,

dels att 2 och 3 §§, bilagorna A och B samt rubriken närmast före 3 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	2 §
I 3–10 §§ och bilagorna	till	I 3 och 8–9 §§ och bilagorna
förordningen föreskrivs om	til-	till förordningen föreskrivs om
lägg till eller undantag	från	tillägg till eller undantag från
PA 03.		PA 03.
I bilaga A finns vissa särskilda bestämmelser.
Pensionsåldrar		Fribrev på grund av anställning
		före år 2012

3 §

I vilka fall pensionsåldern är lägre än 65 år framgår av bilaga B.

Om en arbetstagares anställning omfattar arbetsuppgifter från två eller flera verksamhetsområden med olika pensionsåldrar, skall den pensionsålder tillämpas som gäller för det verksamhetsområde där de huvudsakliga arbetsuppgifterna normalt ingår.

SOU 2009:50

Författningsförslag

pension från 65 år.

Den som den 31 december 2011 hade en sjukpension som därefter upphört före pensionsål- dern får övergångsfribrev enligt första stycket även om villkoret om anställning under 2011 och 2012 inte är uppfyllt.

Den som har fått utbetalning enligt ett fribrev på ålderspension före 65 år har dock inte rätt till övergångsfribrev enligt denna para- graf.

Övergångsfribrevet beräknas enligt bilaga B.

Nuvarande lydelse

Bilaga A2

Förteckning över icke-statliga anställningar och vissa särskilda bestämmelser i anslutning till dessa

Förvaltningsområde

Särskilda bestämmelser

–– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Teater-, dans- och musikinstitu- tioner

Arbetstagare vid:

AB Helsingborgs Stadsteater

–– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Västsvenska Teater och Dans AB och

Östgötamusiken	3), 4), 5), 8)
Arbetstagare vid fria teater-, dans-
och musikgrupper	3), 4), 6), 8)
Arbetstagare vid Teateralliansen
AB	3), 4), 8)
Konstnärlig ledare (teaterchef)
vid Drottningholms Slottsteater	5), 7), 8)

2 Lydelse enligt författningsförslag 1.

Författningsförslag

SOU 2009:50

Särskilda bestämmelser

3)Arbetsgivaren betalar för rätten till pension mellan pensionsåldern och 65 år för arbetstagare med lägre pensionsålder än 65 år genom en premie, som ska vara lika hög för alla arbetstagare, med undantag för chef för teater-, dans- eller musikinstitution (teaterchef), med samma pensionsålder oavsett arbetsgivare. Premien bestäms av Statens pen- sionsverk inför varje kalenderår och beräknas på samtliga arbetstaga- res pensionsgrundande lön.

4)Högst fem år av konstnärlig anställning vid utländsk eller icke- statsunderstödd svensk teater-, dans- eller musikinstitution får tillgodo- räknas arbetstagaren som pensionsgrundande tjänstetid mot engångs- premie, om huvudmannen anser att anställningen är av särskild bety- delse för sin verksamhet.

5)För chef för teater-, dans- eller musikinstitution (teaterchef) gäller följande. Rätt till avgångsförmån vid avgång före pensionsåldern kan beviljas teaterchef som av annan anledning än på egen begäran avgår från sin anställning före pensionsåldern. Huvudmannen beslutar om rätt till sådan förmån och betalar kostnaderna för den.

Med avgångsförmån enligt första stycket avses inkomstgaranti eller avgångsvederlag. Inkomstgaranti beräknas, samordnas med andra inkomster, utbetalas, värdesäkras och omräknas till en ålderspension på samma sätt som en inkomstgaranti enligt förordningen (2003:55) om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning. Vid omräkningen beaktas även föreskrifterna i bilaga C. Avgångs- vederlag beräknas, utbetalas och samordnas med andra inkomster enligt föreskrifterna i samma förordning.

SOU 2009:50

Författningsförslag

7)Avtalet om statens tjänstegrupplivförsäkring (TGL-S) tillämpas.

8)Om arbetsgivaren enligt kollektivavtal ska betala för avgifts- bestämd tjänstepension i form av ålderspension, får arbetsgivaren eller den försäkringsgivare som pensionen försäkras hos ersättning för avgiften under tid då den anställde haft sjukpenning under en längre period än 90 dagar eller sjukersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Ersättningen ska dock högst beräknas på den avgift som gällde när rätten till ersättning inträdde. Om sjuk- penningen eller sjukersättningen inte är hel ska så stor del av kost- naden som svarar mot sjukpenningens respektive sjukersättningens omfattning ersättas. Ersättning för tid med sjukersättning, som inte följer på en period med sjukpenning som omfattat längre tid än 90 dagar, lämnas dock inte för tid före den månad då Försäk- ringskassan beslutar om sjukersättningen.

Föreslagen lydelse

Bilaga A

Förteckning över icke-statliga anställningar och vissa särskilda bestämmelser i anslutning till dessa

–– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Teater-, dans- och musikinstitu- tioner

Arbetstagare vid:

AB Helsingborgs Stadsteater,

–– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Västsvenska Teater och Dans AB och

Östgötamusiken	8), 9)
Arbetstagare vid Teateralliansen
AB	8), 9)
Konstnärlig ledare (teaterchef)
vid Drottningholms Slottsteater	7), 8), 9)

Särskilda bestämmelser

1) Huvudmannen får besluta att vissa arbetstagare inte skall ha pen- sionsrätt enligt förordningen. Om detta beslutas, anses arbetsta- garen ha en anställning som inte avses i statliga tjänstepensions-

Författningsförslag

SOU 2009:50

bestämmelser. Ett sådant beslut skall sändas till Statens pensions- verk.

2) Förordningen tillämpas på anställning hos en institution för vil- ken Nordiska ministerrådet beslutat om tillämpning av överens- kommelsen den 9 december 1988 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om de anställdas rättsställning vid nordiska insti- tutioner. När rättsställningsavtalet tillämpas på en institution skall de anställda även omfattas av föreskrifterna i tredje kapitlet PA 03.

7)Avtalet om statens tjänstegrupplivförsäkring (TGL-S) tillämpas.

8)Om arbetsgivaren enligt kollektivavtal ska betala för avgifts- bestämd tjänstepension i form av ålderspension, får arbetsgivaren eller den försäkringsgivare som pensionen försäkras hos ersättning för avgiften under tid då den anställde haft sjukpenning under en längre period än 90 dagar eller sjukersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Ersättningen ska dock högst beräknas på den avgift som gällde när rätten till ersättning inträdde. Om sjuk- penningen eller sjukersättningen inte är hel ska så stor del av kost- naden som svarar mot sjukpenningens respektive sjukersättningens omfattning ersättas. Ersättning för tid med sjukersättning, som inte följer på en period med sjukpenning som omfattat längre tid än 90 dagar, lämnas dock inte för tid före den månad då Försäkrings- kassan beslutar om sjukersättningen.

9)De anställdas pensionsförmåner enligt denna förordning är sjuk- pension, tillfällig sjukpension och efterlevandepension.

Nuvarande lydelse

Bilaga B3

Pensionsåldrar för anställningar vid teater-, dans och musik- institutioner

Institution, anställning	Pensionsålder
Dirigent, musikinspicient,
annan kapellmästare eller
musiker än vid hovkapellet,
repetitör	63 år
Balettchef, balettmästare, chef för
Stockholms Konserthusstiftelse, chef
för Göteborgs konsert AB,	chef

3 Senaste lydelse 2003:856.

SOU 2009:50 Författningsförslag

för Malmö Symfoniorkester AB, danspedagog, chef för stiftelsen Svenska rikskonserter, hovkapel- list, kapellmästare vid hovkapel- let, koreograf, koreolog, kormäst- are, musiker inom regional musik- verksamhet eller vid stiftelsen

Svenska rikskonserter, regissör, tea-
terchef (dock inte teaterchef vid fria
teater-, dans- och musikgrupper)	60 år
Dockspelare, skådespelare	59 år
Korist, sångsolist	52 år
Dansare	41 år

När pensionsåldern är lägre än 65 år infaller den vid utgången av den månad då föreskriven ålder uppnås.

Pensionsgrundande tjänstetid och pensionsunderlag tillgodoräknas arbetstagaren för högst tre år efter pensionsåldern, dock längst till den ålder som gäller enligt PA 03.

Pensionens storlek för tid före den månad då arbetstagaren fyller 65 år bestäms med tillämpning av 20 § PA 03.

Ålderspensionens storlek från den månad då arbetstagaren fyller 65 år bestäms med tillämpning av tabellerna i 18 och 19 §§ PA 03. För den som har pensionsålder 63 år skall tabellerna för pensionsålder 65 år tillämpas. För den som har pensionsålder 60 eller 59 år skall tabel- lerna för pensionsålder 60 år tillämpas.

För anställda med pensionsåldern 41 år är den förmånsbestämda ålderspensionen från 65 års ålder nedanstående procenttal av de olika delarna av pensionsunderlaget multiplicerat med tjänstetidsfaktorn.

	Pensions-	Pensions-	Pensions-
	underlag under	underlag 7,5–	underlag 20–
	7,5 inkomst-	20 inkomst-	30 inkomst-
Födelseår	basbelopp	basbelopp	basbelopp
1967	8,4	64,20	32,10
1968	8,0	64,00	32,00
1969	7,6	63,80	31,90
1970	7,2	63,60	31,80
1971	6,8	63,40	31,70
1972	6,3	63,15	31,60
1973	5,9	62,95	31,45
1974	5,4	62,70	31,35

Författningsförslag

SOU 2009:50

1975	5,0	62,50	31,25
1976	4,5	62,25	31,15
1977	4,0	62,00	31,00
1978	3,5	61,75	30,90
1979	3,0	61,50	30,75
1980	2,5	61,25	30,60
1981	2,0	61,00	30,50
1982	1,4	60,70	30,35
1983	0,9	60,45	30,20
1984	0,3	60,15	30,05
1985 och senare	0,0	60,00	30,00

För anställda med pensionsåldern 52 år är den förmånsbestämda ålderspensionen från 65 års ålder nedanstående procenttal av de olika delarna av pensionsunderlaget multiplicerat med tjänstetidsfaktorn.

	Pensions-	Pensions-	Pensions-
	underlag under	underlag 7,5–	underlag 20–
	7,5 inkomst-	20 inkomst-	30 inkomst-
Födelseår	basbelopp	basbelopp	basbelopp
1956	8,9	64,45	32,25
1957	8,6	64,30	32,15
1958	8,4	64,20	32,10
1959	8,1	64,05	32,00
1960	7,7	63,85	31,95
1961	7,4	63,70	31,85
1962	7,1	63,55	31,80
1963	6,8	63,40	31,70
1964	6,4	63,20	31,60
1965	6,1	63,05	31,50
1966	5,7	62,85	31,45
1967	5,4	62,70	31,35
1968	5,0	62,50	31,25
1969	4,6	62,30	31,15
1970	4,2	62,10	31,05
1971	3,8	61,90	30,95
1972	3,4	61,70	30,85
1973	3,0	61,50	30,75
1974	2,6	61,30	30,65
1975	2,1	61,05	30,55
1976	1,7	60,85	30,40
38

SOU 2009:50 Författningsförslag

1977	1,2	60,60	30,30
1978	0,7	60,35	30,20
1979	0,2	60,10	30,05
1980 och senare	0,0	60,00	30,00

Föreslagen lydelse

Bilaga B

Övergångsfribrev för vissa anställda vid teater-, dans- och musikinstitutioner

Under de förutsättningar som anges i 3 § ska ett övergångsfribrev utbeta- las.

Övergångsfribrevet grundas på ålderspension mellan pensionsåldern och 65 år enligt före 2012 gällande bestämmelser. Den del som grun- das på anställning till och med den 31 december 2011 av den ålders- pension som den anställde skulle ha haft rätt till om anställningen fort- satte till pensionsåldern ska användas. Övergångsfribrevet beräknas genom att denna del av ålderspensionen multipliceras med faktorerna i nedanstående tabell.

Om de före 2012 gällande bestämmelserna om ålderspension varit tillämpliga för en anställd även efter 2011 ska vad som sägs i första stycket om anställning till och med den 31 december 2011 i stället gäl- la anställning till och med den tidpunkt då de före 2012 gällande bestämmelserna upphörde att vara tillämpliga för honom eller henne. I sådana fall fastställer Statens pensionsverk hur övergångsfribrevet ska beräknas med tillämpning av grunderna för tabellen.

Faktorer för beräkning av övergångsfribrevet
	Pensionsålder enligt 2011 gällande bestämmelser
Födelseår	41 år	52 år	59 år	60 år	63 år
1954					0,054
1955					0,053
1956					0,053
1957				0,244	0,052
1958			0,347	0,241	0,052
1959			0,343	0,239	0,051
1960			0,339	0,236	0,051
1961		0,156	0,335	0,233	0,050

Författningsförslag SOU 2009:50

1962			0,331	0,230	0,050
1963			0,327	0,228	0,049
1964			0,323	0,225	0,049
1965			0,319	0,222	0,048
1966		0,154	0,315	0,220	0,047
1967		0,151	0,311	0,217	0,047
1968		0,149	0,307	0,214	0,046
1969		0,147	0,303	0,211	0,046
1970		0,144	0,299	0,209	0,045
1971		0,142	0,295	0,206	0,045
1972		0,139	0,291	0,203	0,044
1973		0,137	0,287	0,201	0,044
1974		0,134	0,283	0,198	0,043
1975		0,132	0,279	0,195	0,043
1976	0,532	0,129	0,275	0,192	0,042
1977	0,519	0,127	0,271	0,190	0,042
1978	0,507	0,124	0,267	0,187	0,041
1979	0,495	0,122	0,263	0,184	0,040
1980	0,483	0,119	0,259	0,182	0,040
1981	0,470	0,117	0,255	0,179	0,039
1982	0,458	0,114	0,251	0,176	0,039
1983	0,446	0,112	0,247	0,174	0,038
1984	0,434	0,109
1985	0,421	0,107
1986	0,409	0,105
1987	0,397	0,102
1988	0,384	0,100
1989	0,372	0,097
1990	0,360	0,095
1991	0,348	0,092
1992	0,335	0,090
1993	0,323	0,087

1.Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012.

2.Den äldre lydelsen gäller fortfarande för pension och fribrev som en arbetstagare eller före detta arbetstagare har rätt till vid ikraftträdandet. De arbetstagare som inte avses i punkterna 3–5 har rätt till fribrev för den pension från 65 år som de intjänat före ikraftträdandet.

SOU 2009:50

Författningsförslag

3.Den äldre lydelsen gäller fortfarande för arbetstagare hos en arbetsgivare som är upptagen under rubriken Teater-, dans- och musikinstitutioner i bilaga A och som uppnår pensionsåldern enligt den äldre lydelsen av bilaga B senast under 2016 eller är född 1951 eller tidigare.

4.Om en anställd eller före detta anställd vid ikraftträdandet har tillfällig sjukpension gäller den äldre lydelsen för honom eller henne så länge den tillfälliga sjukpensionen utbetalas. Om den till- fälliga sjukpensionen upphör då rätt till ålderspension inträder gäl- ler den äldre lydelsen även fortsättningsvis.

5.Den äldre lydelsen fortsätter att gälla för arbetstagare som vid ikraftträdandet har en anställning som avses i den särskilda bestäm- melsen 5 i den äldre lydelsen av bilaga A (teaterchefer). För arbets- tagare som är född 1957 eller senare gäller detta endast om inte annat följer av en överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbets- tagaren. En sådan överenskommelse ska sändas till Statens pensionsverk. För teaterchefer gäller denna punkt i stället för punkt 3.

6.Den upphävda 7 § fortsätter att gälla med avseende på den pensionsrätt som intjänats före ikraftträdandet för den som vid ikraftträdandet innehar en sådan visstidsanställning som avses i para- grafen om han eller hon senast vid upphörandet av nämnda anställning uppfyller kravet i paragrafen om fem års tjänstetid.

7.Vid tillämpning av den upphävda 7 § ska med anställning med statlig pensionsrätt jämställas anställning som upptagits i bilaga A.

8.Premier för ålderspension mellan pensionsåldern och 65 år ska inte betalas för dansare, sångsolister och korister.

9.Om ersättning enligt den särskilda bestämmelsen 8 i bilaga A ska betalas för såväl december 2011 som januari 2012 på grund av att en anställd har sjukpenning ska från och med januari 2012 den avgiftsnivå på vilken ersättningen högst beräknas höjas med skill- naden mellan nivåerna för januari 2012 och december 2011. Denna punkt gäller inte för anställda för vilka den äldre lydelsen gäller enligt punkterna 3–5.

Författningsförslag

SOU 2009:50

3Förslag till

förordning om omställningsförmåner för vissa dansare och sångare;

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna förordning gäller förmåner till personer som är anställ- da för tjänstgöring som uppgår till minst 20 procent av heltids- tjänstgöring som dansare, sångsolist eller korist hos en arbetsgivare som upptagits under rubriken Teater-, dans- och musikinstitutio- ner i bilaga A till förordningen (2003:56) om tjänstepension och tjänstegrupplivförsäkring för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning.

Den som i anställning efter 2011 kan ha rätt till tjänstepension enligt förordningen om tjänstepension och tjänstegrupplivförsäk- ring för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning har endast rätt till förmåner enligt 5 eller 7 §§ .

Den som har rätt till fribrev på ålderspension före 65 år enligt förordningen om tjänstepension och tjänstegrupplivförsäkring för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning har rätt till förmåner enligt denna förordning endast om han eller hon avstår från att få fribrevet utbetalt.

2 § Förmånerna beräknas på grundval av ett ersättningsunderlag, som motsvarar det pensionsunderlag enligt förordningen (2003:56) om tjänstepension och tjänstegrupplivförsäkring för vissa arbets- tagare med icke-statlig anställning som gällde för avgångsåret eller som skulle ha gällt om arbetstagaren haft pensionsrätt enligt för- ordningen. Ersättningsunderlaget begränsas till 20 gånger inkomst- basbeloppet enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålders- pension. Vid beräkning av annan efterlön än enligt 5 och 7 §§ begrän- sas ersättningsunderlaget till 7,5 gånger inkomstbasbeloppet.

SOU 2009:50

Författningsförslag

Förmåner för dansare med minst 16 års tjänstetid

3 § Den som avgår från en anställning som dansare tidigast under den månad då 39 års ålder uppnås och senast under den månad då 44 års ålder uppnås, och som har minst 16 års tjänstetid som dan- sare, har rätt till omställningsersättning och efterlön. Detta gäller under förutsättning att en anställning som dansare innehafts måna- den före den månad då 39 års ålder uppnås eller att en anställning som dansare innehafts under en period av minst sex månader efter den månad då 39 års ålder uppnås. Den som tagit ut förmån enligt 4 § har dock inte rätt till förmåner enligt denna paragraf.

Under de fem första åren efter avgången betalas en omställ- ningsersättning. Därefter betalas fram till och med månaden före den då 65 års ålder uppnås en efterlön. Under de fyra första åren utgör omställningsersättningen 85 procent och under det femte året 65 procent av ersättningsunderlaget. Efterlönen utgör 40 pro- cent av ersättningsunderlaget.

4 § Den som avgår från en anställning som dansare tidigast under den månad då 41 års ålder uppnås och senast under den månad då 44 års ålder uppnås, och som har minst 16 års tjänstetid som dan- sare, har rätt till efterlön. Detta gäller under förutsättning att en anställning som dansare innehafts månaden före den månad då 41 års ålder uppnås. Den som tagit ut förmåner enligt 3 § har dock inte rätt till förmån enligt denna paragraf.

Efterlönen utgör 49 procent av ersättningsunderlaget.

5 § Den som avses i 1 § andra stycket och som uppfyller förutsätt- ningarna i 3 § första stycket har rätt att byta ut sin rätt till pension mellan pensionsåldern och 65 år mot en omställningsersättning och en efterlön.

Under de fem första åren efter avgången betalas en omställnings- ersättning. Därefter betalas fram till och med månaden före den då 65 års ålder uppnås en efterlön. Under de fyra första åren utgör omställningsersättningen 85 procent och under det femte året 65 pro- cent av ersättningsunderlaget. Efterlönen utgör 60 procent av ersättningsunderlaget.

Författningsförslag

SOU 2009:50

Förmåner för dansare med minst 8 års tjänstetid

6 § Den som avgår från en anställning som dansare tidigast under den månad då 39 års ålder uppnås och senast under den månad då 44 års ålder uppnås, och som har minst 8 men mindre än 16 års tjänstetid som dansare, har rätt till omställningsersättning och efter- lön. Detta gäller under förutsättning att en anställning som dansare innehafts månaden före den månad då 39 års ålder uppnås eller att en anställning som dansare innehafts under en period av minst sex månader efter den månad då 39 års ålder uppnås.

Rätt till omställningsersättning och efterlön har även den som har avgått från en anställning som dansare före den månad då 39 års ålder uppnås om han eller hon har en ålder av minst 39 och högst 43 år och har en tjänstetid på minst 8 år i anställning som dansare, varav minst 5 år av tjänstetiden har tjänats in i en visstidsanställning om minst två år enligt särskilt avtal om detta för konstnärlig per- sonal vid teater-, dans- eller musikinstitution. Detta gäller under förutsättning att någon del av visstidsanställningen har varit efter 43 års ålder.

Under de tre och en halvt första åren efter avgången betalas en omställningsersättning. Därefter betalas fram till och med månaden före den då 65 års ålder uppnås en efterlön. Omställningsersätt- ningen utgör 70 procent och efterlönen 20 procent av ersättnings- underlaget.

7 § Den som avses i 1 § andra stycket och som uppfyller förutsätt- ningarna i 6 § första stycket har rätt att byta ut sin rätt till pension mellan pensionsåldern och 65 år mot en omställningsersättning och en efterlön.

Förmåner för sångare med minst 16 års tjänstetid

8 § Den som avgår från en anställning som sångsolist eller korist tidigast under den månad då 48 års ålder uppnås och senast under den månad då 53 års ålder uppnås, och som har minst 16 års tjäns-

SOU 2009:50

Författningsförslag

tetid som sångsolist eller korist, har rätt till omställningsersättning och efterlön. Detta gäller under förutsättning att en anställning som sångsolist eller korist innehafts månaden före den månad då 48 års ålder uppnås eller att en anställning som sångsolist eller korist inne- hafts under en period av minst sex månader efter den månad då 48 års ålder uppnås. Den som har tagit ut förmån enligt 9 § har dock inte rätt till förmåner enligt denna paragraf.

Under de fem första åren efter avgången betalas en omställnings- ersättning. Därefter betalas fram till och med månaden före den då 65 års ålder uppnås en efterlön. Under de fyra första åren utgör omställningsersättningen 85 procent och under det femte året 65 procent av ersättningsunderlaget. Efterlönen utgör 40 procent av ersättningsunderlaget.

9 § Den som avgår från en anställning som sångsolist eller korist tidigast under den månad då 52 års ålder uppnås och senast under den månad då 55 års ålder uppnås, och som har minst 16 års tjäns- tetid som sångsolist eller korist, har rätt till efterlön. Detta gäller under förutsättning att en anställning som sångsolist eller korist innehafts månaden före den månad då 52 års ålder uppnås. Den som tagit ut förmåner enligt 8 § har dock inte rätt till förmån enligt denna paragraf.

Efterlönen utgör 56 procent av ersättningsunderlaget.

Förmåner för sångare med minst 8 års tjänstetid

10 § Den som avgår från en anställning som sångsolist eller korist tidigast under den månad då 48 års ålder uppnås och senast under den månad då 53 års ålder uppnås, och som har minst 8 men mindre än 16 års tjänstetid som sångsolist eller korist, har rätt till omställningsersättning och efterlön. Detta gäller under förutsätt- ning att en anställning som sångsolist eller korist innehafts måna- den före den månad då 48 års ålder uppnås eller att en anställning som sångsolist eller korist innehafts under en period av minst sex månader efter den månad då 48 års ålder uppnås.

Rätt till omställningsersättning och efterlön har även den som har avgått från en anställning som sångsolist eller korist före den månad då 48 års ålder uppnås om han eller hon har en ålder av minst 48 och högst 52 år och har en tjänstetid på minst 8 år i anställ- ning som sångsolist eller korist, varav minst 5 år av tjänstetiden har

Författningsförslag

SOU 2009:50

tjänats in i en visstidsanställning om minst två år enligt särskilt avtal om detta för konstnärlig personal vid teater-, dans- eller musik- institution. Detta gäller under förutsättning att någon del av visstids- anställningen har varit efter 43 års ålder.

Under de tre och en halvt första åren efter avgången betalas en omställningsersättning. Därefter betalas fram till och med månaden före den då 65 års ålder uppnås en efterlön. Omställningsersättningen utgör 70 procent och efterlönen 20 procent av ersättningsunderlaget.

Gemensamma bestämmelser

11 § Som tjänstetid som ska tillgodoräknas enligt denna förord- ning räknas ledighet utan lön som varat högst åtta månader. Dock räknas inte tid för sammanhängande ledighet för att inneha annan anställning med tjänstepensionsrätt som tid som ska tillgodoräknas enligt denna förordning. Ledighet för längre tid till följd av sjuk- dom eller arbetsskada ska dock räknas om tid som ska tillgodo- räknas, liksom ledighet för vilken havandeskapspenning eller föräldra- penningförmån utgetts.

Med tjänstetid som dansare, sångsolist eller korist avses i denna förordning tjänstetid i en anställning som är inrättad för tjänstgö- ring till minst 20 procent av heltidstjänstgöring i en sådan befatt- ning hos någon av de arbetsgivare som anges i 1 § eller arbetsgivare som upptagits i motsvarande äldre förordningar.

12 § Arbetsgivaren får medge undantag från villkoren om senaste tidpunkt för avgång i 3, 4, 6 och 8–10 §§.

13 § Förmåner enligt denna förordning värdesäkras genom anknyt- ning till prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäk- ring från det år ersättningsunderlaget avsåg.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012 och tillämpas på avgångar som äger rum efter ikraftträdandet.

SOU 2009:50

Författningsförslag

4Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2003:56) om tjänstepension och tjänstgrupplivförsäkring för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning;

Härigenom föreskrivs att bilaga A förordningen (2003:56) om tjänstepension och tjänstegrupplivförsäkring för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning och punkt 7 övergångsbestämmelserna till förordningen (2009:000) om ändring i nämnda förordning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Bilaga A4

Förteckning över icke-statliga anställningar och vissa särskilda bestämmelser i anslutning till dessa

Förvaltningsområde		Särskilda bestämmelser
Utrikesförvaltningen
Arbetstagare vid nordisk institu-
tion som tjänstgör i Sverige		1), 2), 7)
Arbetstagare vid Nordiska mini-
sterrådets sekretariat som tjänst-
gör i Sverige		1), 7)
Arbetstagare vid Nordiska rådets
presidiesekretariat som	tjänst-
gör i Sverige		1), 7)
Undervisningsväsendet,	forsk-
nings- institutioner m.m.
Rektor och annan lärare än tim-
lärare vid statsunderstödd svensk
utlandsskola		1), 7)
Bergsskolan i Filipstad:
Rektor, studierektor och annan
lärare än timlärare		7)
Arbetstagare vid Drottningholms
teatermuseum		7)

4 Lydelse enligt författningsförslag 2.

Författningsförslag

SOU 2009:50

Teater-, dans- och musikinstitu- tioner

Arbetstagare vid:

AB Helsingborgs Stadsteater,

AB Regionteatern Blekinge- Kronoberg,

AB Upsala Stadsteater, Borås Stadsteater,

Byteatern Kalmar läns teater, Dramaten,

Folkoperan AB,

Folkteatern i Göteborg ek.för., Gotlandsmusiken,

Gävle symfoniorkester, Göteborgs konsert AB, GöteborgsOperan AB, Göteborgs Stadsteater AB, Helsingborgs Nya Konserthus AB, Kalmar läns musikstiftelse, Kammarorkestern Musica Vitae, Kommunalförbundet Norrlands Musik- och dansteater (NMD), Kommunalförbundet Teater Väst- manland,

Kommunalförbundet Sundsvalls Kammarorkester, Kommunalförbundet Västmanlandsmusiken (Västerås Sinfonietta), Kommunalförbundet Västmanlandsmusiken, Länsmusiken i Jämtlands län, Länsteatern på Gotland, Länsteatern i Jämtlands län, Malmö Dramatiska Teater AB, Malmö Musikteater AB,

Malmö Symfoniorkester AB, Musik för Örebro län (Svenska Kammarorkestern),

Musik för Örebro län, Musik i Blekinge,

SOU 2009:50 Författningsförslag

Musik i Dalarna,
Musik i Gävleborg,
Musik i Halland,
Musik i Syd,
Musik i Uppland,
Musik i Uppland (Uppsala Kam-
marorkester),
Musik i Väst,
Musik i Västernorrland,
Norrbottensmusiken		(Norrbottens
Kammarorkester),
Norrbottensmusiken,
NorrDans,
Operan,
Riksteatern,
Skånes Dansteater AB,
Smålands musik och teater,
Smålands	musik	och	teater
(Jönköpings sinfonietta),
Stiftelsen Folkteatern i Gävleborg,
Svenska rikskonserter,
Stiftelsen Göteborgsmusiken,
Stiftelsen Länsteatern i Dalarna,
Stiftelsen Länsteatern i Örebro,
Stiftelsen	Musikteatern		i
Värmland,
Stiftelsen Norrbottensteatern,
Stiftelsen Teater Västernorrland,
Stiftelsen Östergötlands länsteater,
Stockholms konserthusstiftelse,
Stockholms Stadsteater AB,
Symfoniorkestern Norrköping,
Sörmlands Musik och Teater,
Teater Halland,
Västerbottensmusiken AB (Norr-
landsoperan),
Västerbottensteatern AB,
Västsvenska Teater och Dans AB
och
Östgötamusiken				8), 9)
Arbetstagare vid Teateralliansen AB				8), 9)

Författningsförslag SOU 2009:50

Konstnärlig ledare (teaterchef) vid
Drottningholms Slottsteater	7), 8), 9)

Särskilda bestämmelser

7)Avtalet om statens tjänstegrupplivförsäkring (TGL-S) tillämpas.

8)Om arbetsgivaren enligt kollektivavtal ska betala för avgifts- bestämd tjänstepension i form av ålderspension, får arbetsgivaren eller den försäkringsgivare som pensionen försäkras hos ersättning för avgif- ten under tid då den anställde haft sjukpenning under en längre period än 90 dagar eller sjukersättning enligt lagen (1962:381) om allmän för- säkring. Ersättningen ska dock högst beräknas på den avgift som gällde när rätten till ersättning inträdde. Om sjukpenningen eller sjukersätt- ningen inte är hel ska så stor del av kostnaden som svarar mot sjuk- penningens respektive sjukersättningens omfattning ersättas. Ersätt- ning för tid med sjukersättning, som inte följer på en period med sjuk- penning som omfattat längre tid än 90 dagar, lämnas dock inte för tid före den månad då Försäkringskassan beslutar om sjukersättningen.

9)De anställdas pensionsförmåner [enligt denna förordning] är endast sjukpension, tillfällig sjukpension och efterlevandepension.

SOU 2009:50

Författningsförslag

Föreslagen lydelse

Bilaga A

Förteckning över icke-statliga anställningar och vissa särskilda bestämmelser i anslutning till dessa

Förvaltningsområde		Särskilda bestämmelser
Utrikesförvaltningen
Arbetstagare vid nordisk insti-
tution som tjänstgör i Sverige		1), 2), 7)
Arbetstagare vid Nordiska mini-
sterrådets sekretariat som tjänst-
gör i Sverige		1), 7)
Arbetstagare vid Nordiska rådets
presidiesekretariat som	tjänst-
gör i Sverige		1), 7)
Undervisningsväsendet,	forsk-
nings- institutioner m.m.
Rektor och annan lärare än tim-
lärare vid statsunderstödd svensk
utlandsskola		1), 7)
Bergsskolan i Filipstad:
Rektor, studierektor och annan
lärare än timlärare		7)
Arbetstagare vid Drottningholms
teatermuseum		7)

Särskilda bestämmelser

2)Förordningen tillämpas på anställning hos en institution för vil- ken Nordiska ministerrådet beslutat om tillämpning av överens- kommelsen den 9 december 1988 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om de anställdas rättsställning vid nordiska institutioner. När rättsställningsavtalet tillämpas på en institution

Författningsförslag

SOU 2009:50

skall de anställda även omfattas av föreskrifterna i tredje kapitlet PA 03.

7) Avtalet om statens tjänstegrupplivförsäkring (TGL-S) tillämpas.

Nuvarande lydelse

75. Vid tillämpning av den upphävda 7 § ska med anställning med statlig pensionsrätt jämstäl- las anställning som upptagits i bilaga A.

Föreslagen lydelse

7. Vid tillämpning av den upphävda 7 § ska med anställning med statlig pensionsrätt jämstäl- las anställning som upptagits i bilagan till förordningen (2009:000) om omställningsför- måner för vissa dansare och sångare.

1.Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2017.

2.Den tidigare lydelsen gäller fortfarande för sjukpensioner och tillfälliga sjukpensioner om motsvarande sjukersättning beviljats från och med en tidpunkt före ikraftträdandet och för efterlevan- depensioner om dödsfallet inträffat före ikraftträdandet.

3.Den särskilda bestämmelsen 8 i den tidigare lydelsen av bilaga A fortsätter att gälla för de arbetstagare för vilka den gällde i december 2016 så länge som ersättning enligt bestämmelsen oavbrutet ska lämnas.

5 Lydelse enligt författningsförslag 2.

SOU 2009:50

Författningsförslag

5Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2009:000) om omställningsförmåner för vissa dansare och sångare;

Härigenom föreskrivs i fråga om § förordningen (2009:000) om omställningsförmåner för vissa dansare och sångare

dels att 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det i förordningen ska införas en ny bilaga av följande lydelse.

Nuvarande lydelse6	Föreslagen lydelse
1 §
Denna förordning gäller för-	Denna förordning gäller för-
måner till personer som avgår	måner till personer som avgår
från en anställning som dansare,	från en anställning som dansare,
sångsolist eller korist hos en	sångsolist eller korist hos en
arbetsgivare som upptagits under	arbetsgivare som		upptagits i
rubriken Teater-, dans- och musik-	bilagan.
institutioner i bilaga A till förord-
ningen (2003:56) om tjänstepen-
sion och tjänstegrupplivförsäkring
för vissa arbetstagare med icke-
statlig anställning.
Den som i anställning efter	Den som i anställning efter
2011 kan ha rätt till tjänste-	2011 kan ha rätt till tjänstepen-
pension enligt förordningen om	sion	enligt	förordningen
tjänstepension och tjänstegrupp-	(2003:56) om tjänstepension och
livförsäkring för vissa arbetstag-	tjänstegrupplivförsäkring			för
are med icke-statlig anställning	vissa arbetstagare med icke-statlig
har endast rätt till förmåner	anställning har endast rätt till
enligt 5 eller 7 §§ .	förmåner enligt 5 eller 7 §§.

6 Lydelse enligt författningsförslag 3.

Författningsförslag

SOU 2009:50

Bilaga

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Förteckning över vissa arbetsgivare inom teater-, dans- och musikområdet

AB Helsingborgs Stadsteater,

AB Regionteatern Blekinge-

Kronoberg,

AB Upsala Stadsteater,

Borås Stadsteater,

Byteatern Kalmar läns teater,

Dramaten,

Folkoperan AB,

Folkteatern i Göteborg ek.för.,

Gotlandsmusiken,

Gävle symfoniorkester,

Göteborgs konsert AB,

GöteborgsOperan AB,

Göteborgs Stadsteater AB,

Helsingborgs Nya Konserthus

AB,

Kalmar läns musikstiftelse,

Kammarorkestern Musica Vitae,

Kommunalförbundet Norrlands

Musik- och dansteater (NMD),

Kommunalförbundet Teater

Västmanland,

Kommunalförbundet Sundsvalls

Kammarorkester,

Kommunalförbundet

Västmanlandsmusiken (Västerås

Sinfonietta),

Kommunalförbundet

Västmanlandsmusiken,

Länsmusiken i Jämtlands län,

Länsteatern på Gotland,

Länsteatern i Jämtlands län,

Malmö Dramatiska Teater AB,

SOU 2009:50

Författningsförslag

Malmö Musikteater AB, Malmö Symfoniorkester AB, Musik för Örebro län (Svenska Kammarorkestern),

Musik för Örebro län, Musik i Blekinge, Musik i Dalarna, Musik i Gävleborg, Musik i Halland, Musik i Syd,

Musik i Uppland,

Musik i Uppland (Uppsala Kammarorkester),

Musik i Väst,

Musik i Västernorrland, Norrbottensmusiken (Norrbottens Kammarorkester), Norrbottensmusiken, NorrDans,

Operan,

Riksteatern,

Skånes Dansteater AB, Smålands musik och teater, Smålands musik och teater (Jönköpings sinfonietta), Stiftelsen Folkteatern i Gävleborg,

Svenska rikskonserter, Stiftelsen Göteborgsmusiken,

Stiftelsen Länsteatern i Dalarna, Stiftelsen Länsteatern i Örebro, Stiftelsen Musikteatern i Värmland,

Stiftelsen Norrbottensteatern, Stiftelsen Teater Västernorrland, Stiftelsen Östergötlands länsteater,

Stockholms konserthusstiftelse, Stockholms Stadsteater AB, Symfoniorkestern Norrköping, Sörmlands Musik och Teater,

Författningsförslag

SOU 2009:50

Teater Halland, Västerbottensmusiken AB (Norr- landsoperan), Västerbottensteatern AB, Västsvenska Teater och Dans AB, Östgötamusiken,

Teateralliansen AB och Drottningholms Slottsteater

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2017.

1Utredningens bakgrund och uppdrag

Tjänstepensionerna för anställda vid statsunderstödda teater-, dans- och musikinstitutioner är i huvudsak statligt reglerade. I den så kallade PISA-förordningen föreskrivs att de statliga kollektiv- avtalade pensionsvillkoren ska tillämpas med de tillägg och undan- tag som anges i förordningen. Anställnings- och arbetsvillkoren för scenkonstnärer är emellertid så speciella att det är svårt att inordna dem i samma pensionssystem som det statliga. Låga pensionsåldrar med höga kostnader och stor rörlighet gör systemet svårförutsäg- bart för arbetsgivare och anställda. Mot denna bakgrund beslutade regeringen den 3 april 2008 att tillkalla en särskild utredare.

1.1Uppdraget

Utredningens uppdrag är att genomföra en översyn av regleringen av tjänstepensioneringen för de anställda vid vissa statsunderstödda scenkonstinstitutioner. Översynen ska inriktas på att pensions- systemet ska vara anpassat till de speciella förhållanden som råder på området. Arbetsgivarnas kostnader för pensionsförmånerna ska vara förutsägbara.

Enligt direktiven (dir. 2008:34)1 ska utredningen lämna förslag

på

•vad som ska vara kollektivavtalsreglerat och vad som ska vara författningsreglerat – det författningsreglerade måste kunna motiveras särskilt.

•författningsändringar som underlättar en ökad kollektivavtals- reglering.

1 Direktiven finns i sin helhet intagna i bilaga 1.

Utredningens bakgrund och uppdrag

SOU 2009:50

•materiella förändringar av det som föreslås vara fortsatt författningsreglerat för en bättre anpassning till förhållandena på området – det kan gälla frågor om avgiftsbestämda eller förmånsbestämda system, pensionsåldrar, intjänandetider och krav på anställningstid för hel förmån.

•i vilken utsträckning pensionerna även i fortsättningen ska ingå i det statliga finansieringssystemet och om det i så fall bör förändras i något avseende utan att ändra på förhållandet att arbetsgivarna ska bära kostnaderna.

•hur staten ska fullgöra sina åtaganden i fråga om pensionsförmåner som föreslås utgå ur det statliga pensionsfinansieringssystemet.

•de författningar som erfordras för förslagen.

Utredningen kan även lämna förslag på villkor som ett kollektiv- avtal skulle kunna innehålla.

Utredningen ska redovisa pensionsvillkoren för anställda vid de teater-, dans- och musikarbetsgivare som inte är anslutna till den statliga tjänstepensioneringen och för motsvarande konstnärliga grupper i andra länder som kan vara av intresse. Utredningen ska dessutom undersöka i vad mån personer som avgått vid en låg pensionsålder parallellt med tjänstepensionen har haft inkomster som grundar rätt till pensionsförmån och vilken inverkan detta har på den totala pensionen från 65 år.

Utredningen ska redovisa eventuella skattekonsekvenser av de förslag som utredningen lämnar och de konsekvenser som förslagen får för statsbudgeten. En beräkning ska också göras av hur utred- ningens förslag till förändringar påverkar arbetsgivarnas kostnader.

1.2Utredningsarbetet

Till utredningen har, utöver en särskild utredare, förordnats sex experter och en sekreterare. Åtta sammanträden har hållits med utredningens experter.

I enlighet med direktiven har utredningen inhämtat synpunkter från Svensk Scenkonst, Statens pensionsverk, Arbetsgivarverket, Statens kulturråd och Kulturutredningen (Ku 2007:06). Likaså har utredningen träffat PTKs förhandlingsgrupp Svensk Scenkonst och mottagit synpunkter från dem på utredningsuppdraget. Utred- ningen har även sammanträffat med representanter för Dramaten,

SOU 2009:50

Utredningens bakgrund och uppdrag

Konserthuset, Västerbottensteatern och såväl Operan som personalen vid Operan. Samråd har skett med Ekonomistyrningsverket och ett antal befattningshavare inom Regeringskansliet. Utredningen har också sammanträffat med Kulturutskottets uppföljnings- och utvärde- ringsgrupp av pensionsvillkoren inom scenkonstområdet.

Uppdraget att undersöka hur arbets- och pensionsinkomsterna ser ut efter pensioneringen för arbetstagare med låg pensionsålder har genomförts på grundval av uppgifter från Statens pensionsverk och Statistiska centralbyrån.

Statistiska uppgifter som redovisas i betänkandet har utred- ningen inhämtat från Statens pensionsverk, Pensionsvalet PV AB och Kulturrådet. För de försäkringstekniska beräkningar som flera av utredningens förslag är grundade på har utredningen engagerat aktuarie Karl-Åke Carlström, Carlström Försäkringsrutin AB. I bilaga 2 till betänkandet finns ett utdrag ur den rapport som Karl- Åke Carlström lämnat om sitt arbete.

1.3Betänkandets disposition

Betänkandet är uppdelat i 14 kapitel. Kapitlen 2–5 avgränsar och beskriver olika aspekter på de frågor som utredningen har haft att behandla. Kapitel 6 är en inledning till de förslag som utredningen sedan lämnar i kapitlen 7–11. Kapitel 12 behandlar en fråga som inte ingår i utredningens uppdrag att lösa. Kapitel 13 beskriver utredningsförslagens konsekvenser i olika avseenden och kapitel 14 innehåller författningskommentarer.

I kapitel 2 En tillbakablick ges en beskrivning av hur pensions- villkoren för anställda vid statsunderstödda scenkonstinstitutioner utvecklats genom åren. Kapitlet ger bakgrunden till att villkoren är statligt reglerade.

I kapitel 3 Rådande förhållanden beskrivs dels scenkonstområdet och den del därav som berörs av utredningsuppdraget, dels pensions- villkoren och dess administration, finansiering och kostnader.

I kapitel 4 Problembild behandlas de problem med dagens pensionssystem som det varit utredningen uppdrag att finna lösningar på. De handlar bland annat om låga pensionsåldrar och höga och oförutsägbara kostnader. I kapitlet redovisas också en undersökning som utredningen gjort av scenkonstnärernas inkomster efter pensioneringen.

Utredningens bakgrund och uppdrag

SOU 2009:50

I kapitel 5 Så ser det ut på andra håll redovisas vilka pensions- villkor som gäller på de delar av scenkonstområdet som inte är statsunderstött och hur det ser ut i våra nordiska grannländer. En översiktlig genomgång ges också av förekomsten av låga pensions- åldrar på arbetsmarknaden i övrigt.

I kapitel 6 Genomgripande förändringar ges skälen till varför genomgripande förändringar behövs. Kapitlet är också en introduktion till de påföljande kapitlen 7–11 med utredningens förslag. Vart och ett av de kapitlen inleds med ett avsnitt med respektive förslag som följs av ett avsnitt kallat Överväganden, där förslagen förklaras och skälen till dem gås igenom.

I kapitel 7 Den statliga regleringen av pensionsvillkoren avvecklas föreslås att förordningen (2003:56) om tjänstepension och tjänste- grupplivförsäkring för vissa arbetstagare med icke-statlig anställ- ning, PISA-förordningen, avvecklas för anställda vid statsunder- stödda teater-, dans- och musikinstitutioner samt när och hur snabbt avvecklingen ska genomföras.

I kapitel 8 Omställningsersättning och efterlön för dansare och sångare föreslås de förmåner som dansare och sångare ska ha rätt till före 65 år.

I kapitel 9 Intjänad pensionsrätt enligt PISA-förordningen föreslås hur staten ska fullgöra sina åtaganden mot dem som innehar eller har innehaft anställningar med pensionsrätt enligt förordningen.

I kapitel 10 Finansiering av statligt reglerade förmåner föreslås vissa förändringar av de premier som under återstående tid ska betalas för förmåner enligt PISA-förordningen och vidare hur omställningsersättningen och efterlönen ska finansieras.

I kapitel 11 Ett avgiftsbestämt pensionsavtal föreslås för kollektiv- avtalsparterna Svensk Scenkonst och PTKs förhandlingsgrupp Svensk Scenkonst en påbyggnad av avtalet om avgiftsbestämd individuell ålderspension, AIP, finansierad av det utrymme som uppstår till följd av avvecklingen av PISA-förordningen.

I kapitel 12 Frågan om pensionsförbättring från och med 65 år diskuteras risken för låg total pension från och med 65 år för dansare och sångare.

I kapitel 13 Konsekvenser redovisas vilka konsekvenser som utredningens förslag får i olika avseenden.

I kapitel 14 Författningskommentar kommenteras utredningens förslag till förordningar.

SOU 2009:50

Utredningens bakgrund och uppdrag

I bilagor till betänkandet finns utredningens direktiv, PISA- förordningen och utdrag ur den rapport om försäkringstekniska beräkningar som Carlström Försäkringsrutin gjort åt utredningen.

2 En tillbakablick

När Gustav III grundade de kungliga teatrarna mot slutet av 1700- talet fanns tanken på en ”besparingsfond varur avskedade förtjänta personer vid spectaclet med tiden kunde åtnjuta understöd”. Någon pensionsfond kom dock inte till stånd förrän Kungl. Maj:t år 1816 utfärdade det första reglementet för pensionsinrättningen. För rätt till pension krävdes att ha tillhört inrättningen i 15 år, erlagt alla avgifter och uppnått pensionsåldern. Delägare som lämnade anställningen i förtid miste all rätt till förmån, såvida han inte varit delägare i 15 år, i vilket fall han ägde rätt att kvarstå i inrättningen mot betalning av stadgade avgifter. Envar som hade fast anställning på aktörs- balett- eller korstaten eller viss angiven anställning på tjänstemannastaten var enligt pensionsinrättningens senaste stadgar från 1931 berättigad och skyldig att ingå som delägare.

I slutet på 1800-talet började understöd i vissa fall utbetalas även till avgående arbetare. Kungl. Teaterns arbetares pensionskassa bildades och senare också Kungl. Dramatiska teaterns arbetares pensionskassa.

Medlemmar av hovkapellet inrättade 1794 en ”Enke- och Pupill- kassa” och 1815 Kongliga hofkapellets pensionskassa för delägarnas egenpensionering. De båda kassorna slogs senare ihop. Enligt det senaste reglementet från 1925 var ordinarie personal vid hovkapellet med svenskt medborgarskap skyldiga att tillhöra pensions- inrättningen. Delägarna var indelade i två klasser, varav den första bestod av förste och andra kapellmästare och den andra av de övriga musikerna. Som villkor för ålderspension gällde att ha uppnått 50 års ålder och att ha tillhört inrättningen i 25 år. För att familjepension eller förtidspension skulle utgå skulle den avlidne respektive den berättigade ha varit delägare i minst 10 år.

En tillbakablick

SOU 2009:50

Förtidspensionen utgick till den som på grund av sjukdom eller olycksfall blivit varaktigt oförmögen till arbete.1

2.1Införlivande med den statliga tjänstepensioneringen

Kungl. hovkapellets pensionsinrättning införlivades 1938 med den statliga tjänstepensioneringen genom Statens pensionsanstalt som då fanns till för anställda i statsunderstödd verksamhet. Kungl. teatrarnas pensionsinrättning, Kungl. teaterns arbetares pensionskassa och Kungl. Dramatiska teaterns arbetares pensionskassa gick samma väg 1943. Pensionsvillkoren kom därmed att tas in i reglementena för Statens pensionsanstalt, utfärdade av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens bemyndigande. De låga pensionsåldrar för dansare, sångare, skådespelare och musiker som då etablerades står sig i stort sett än i dag. En skillnad är att det då var skilda åldrar för manliga och kvinnliga artister. Skälet till införlivandet med den statliga tjänstepensioneringen förefaller främst ha varit, att den förbättring av pensionsförhållandena som ansågs nödvändig för teatrarnas personal inte kunde komma till stånd utan väsentliga bidrag av det allmänna.

Statens pensionsanstalts reglemente avsåg pensionering av icke- statligt anställda, vars löneförmåner helt eller till större delen finan- sierades genom statliga eller kommunala skattemedel. Pensionerna finansierades till cirka hälften genom avgifter som togs ut av arbets- givarna. För resten av kostnaden svarade staten. Möjligheten att ansluta personal till pensioneringen genom Statens pensionsanstalt innebar således ett inte obetydligt statsbidrag. Det var inte avsikten att de anställda skulle betala avgifter, då man utgick från att deras löner var nettolöner.

För bestämmande av avgifts- och pensionsunderlag var alla tjänster med pensionsrätt enligt reglementet hänförda till viss pensionsklass. Huvudmannen betalade fortlöpande avgift, baserad på det avgifts- underlag som i reglementsbilagan fanns angivet för varje pensionsklass Enligt reglementet var ett tjänsteår inte en konstant storhet. Ett tillgodoräknat tjänstår gällde för pension beräknad enligt ett visst underlag. Om en anställd tillträdde en tjänst för vilken gällde ett underlag som var till exempel 10 procent högre än det som gällt för

1 Huvudkälla till delar av tillbakablicken i detta kapitel är Historik av Bertil Sjöfors, 1992.

SOU 2009:50

En tillbakablick

den tidigare tjänsten, så reducerades de redan intjänade tjänståren med en tiondel. Genom att betala en engångsavgift motsvarande ungefär hälften av reduktionens värde kunde huvudmannen återställa tjänsteårens värde.

Den 1 juli 1959 ersatte Statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR) med tillhörande författningar de statliga pensionsreglementen som gällde för olika områden, bland andra Statens pensionsanstalts icke-statliga område.

2.2Fortsatt statligt åtagande

Det pensionssystem som innefattades i SPR kom att bestå till utgången av år 1991. Under tiden kom den yttre ramen för bestäm- melserna att ändras. Det hade samband med att de statsanställda vid mitten av 1960-talet tillerkändes förhandlingsrätt avseende löne- och anställningsvillkor inklusive pensionsvillkor. Från och med 1966 blev således löne- och anställningsvillkoren kollektiv- avtalsreglerade. Det visade sig emellertid betydligt svårare att sluta kollektivavtal i fråga om pensionsvillkoren. Under de närmaste åren nöjde sig parterna med att låta de dittillsvarande författ- ningarna fortsätta att gälla. I den mån parterna var överens om vissa ändringar av detaljer i systemet träffades avtal om det, varefter ändringarna effektuerades genom att regeringen utfärdade ändringar i författningarna. På så sätt blev ändringarna gällande även för den del av det icke-statliga området som inte tillhörde det statliga förhandlingsområdet.

I december 1974 undertecknades emellertid Allmänt pensions- avtal för statliga och vissa andra tjänstemän (PA-SPR, även kallat PA-74). Beträffande det materiella innehållet valde parterna att hänvisa till bestämmelserna i SPR. Pensionsrätten för sådana icke- statliga anställningar som låg utanför avtalsområdet reglerades fortfarande i reglementet. Viss text i SPR, speciellt en hel del särbestämmelser om bland annat låga pensionsåldrar för scenkonst- området, hade tillämpning enbart på denna grupp. Detta blev i längden ohanterligt. Frågan löstes så att gruppen tillförsäkrades pensionsrätt enligt bestämmelserna i PA-SPR utan att omfattas av avtalet. Det skedde genom förordningen (1987:1060) om tjänste- pension för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning (PISA), som trädde i kraft den 1 januari 1988. Till PISA-förordningen överflyttades de för gruppen gällande särbestämmelserna.

En tillbakablick

SOU 2009:50

Samtidigt som stora icke-statliga grupper övergick till annan pensionering än den statliga skedde en viss utbyggnad av denna på teater-, dans- och musikområdet. Det växte fram ett ganska stort antal scenkonstinstitutioner för vilka landsting och några av de större kommunerna åtog sig huvudmannaskapet. Ett visst stats- bidrag utgick och det lämnades delvis även i form av en genom staten ordnad pensionering av de anställda.

1992 ersatte avtalsparterna på det statliga förhandlingsområdet det pensionssystem som gällt sedan 1959 med pensionsavtalet Pensionsplan för arbetstagare hos staten m.fl. (PA-91). I stället för en bruttopension på närmare 70 procent av lönen, den allmänna pensionen inräknad, kom en nettopension på 10 procent att gälla. Den andra stora förändringen i pensionsvillkoren var att pensionsåldern höjdes till 65 år för de stora grupper statsanställda – med undantag för officerare inom försvaret – som kunnat gå i pension vid 60 eller 63 års ålder. En tredje nyhet i PA-91 var att en kompletterande ålderspension, Kåpan, infördes. En pensionsavgift sattes av till en försäkringsförening som de statliga avtalsparterna kom att bilda. Någon motsvarighet kom inte till stånd för anställda inom scenkonstområdet. Det blev aktuellt först tio år senare.

Genom en ny PISA-förordning (1991:1427) kom bestäm- melserna i PA-91, med undantag för Kåpan, att gälla även för anställda vid statsunderstödda teater-, dans- och musikinstitu- tioner. Att de inte längre garanterades en total pension, inklusive allmän pension, på 70 procent av lönen från 65 år föranledde inte någon ändring av de låga pensionsåldrarna för konstnärlig personal. De särbestämmelserna följde med till den nya förordningen utan att kompletteras med någon bestämmelse som behandlade det eventuella problemet med en låg allmän pension.

Finansieringen av pensionerna var för Dramaten, Operan, Riksteatern och Svenska rikskonserter vid den tiden reglerad i förordningen (1969:54) om beräkning och redovisning av löne- kostnadspålägg. För övriga institutioner som var anslutna till PISA-förordningen gällde förordningen (1984:222) om pensions- avgifter enligt statliga tjänstepensionsbestämmelser. Det löne- kostnadspålägg som de nationella institutionerna skulle betala var elva procent på underlaget för socialavgifter utom för musiker vid Svenska rikskonserter, för vilka lönekostnadspålägget var åtta procent. Pensionsavgiften som övriga institutioner betalade till Statens pensionsverk var antingen elva eller åtta procent av arbets- tagarens pensionsgrundande lön.

SOU 2009:50

En tillbakablick

Den fortsatta utvecklingen av pensionssystemet för statsunder- stödda teater-, dans- och musikinstitutioner återkommer jag till i avsnitt 3.2. Där beskriver jag vad som gäller i dag och de stora förändringar som skett under de senaste tio åren.

3 Rådande förhållanden

Efter en tillbakablick på hur pensionsvillkoren för det statsunder- stödda scenkonstområdet har utvecklats genom åren, följer här en avgränsning och beskrivning av området som sådant. Därefter går jag igenom dagens pensionssystem – förmåner, administration, finan- siering och kostnader. Avsnitten om finansiering och kostnader är relativt utförliga med hänsyn till alla de frågor om förändringarna under senare år av de delar av systemet som utredningen mött och alla besvärligheter som förändringarna vållat teater-, dans- och musik- institutionerna.

3.1Scenkonstområdet

Det är inte helt lätt att beskriva scenkonstområdet. Det finns ingen tydlig helhet, ingen fullständig statistik och ingen myndighet eller annan instans som har till uppgift att sammanställa material om hela området. När försök ändå har gjorts att kartlägga branschen har uppgifter fått hämtas från olika håll: Kulturrådet, Statistiska central- byrån, Arbetsförmedlingen, branschorganisationer, fackliga organi- sationer etc. Tillgängligt material är av skiftande kvalitet och inne- håll och det är ofta svårt att dra några säkra slutsatser.

Den här utredningens fokus är de statsunderstödda teater-, dans- och musikinstitutionerna, men först en grov kartläggning av hela scenkonstområdet.

3.1.1Aktörer

Nedan presenteras kortfattat de olika aktörerna inom scenkonst- området. Genomgången tar sin utgångspunkt i de delar av bran- schen som tillämpar kollektivavtal i någon form, antingen genom medlemskap i någon arbetsgivarorganisation eller genom så kallade

Rådande förhållanden

SOU 2009:50

hängavtal med något av branschens fackförbund. En rad aktörer på scenkonstområdet tillämpar inte kollektivavtal. Dessa har följaktli- gen inte varit möjliga att kartlägga.

Arbetsgivare

Arbetsgivarna brukar delas in i tre grupperingar: institutioner, fria grupper och privatteatrar. Gränserna är flytande då det inte finns någon tydlig definition av respektive grupp. En fri grupp brukar ibland definieras som att det inte är en institution eller en privatteater. De tre grupperingarna kan kort beskrivas så här:

•Institutioner har ett offentligt uppdrag

•Fria grupper har ofta en viss bidragsfinansiering

•Privatteatrar har ingen statlig finansiering

Vid sidan av dessa tre finns teaterföreningar, som ofta är knuta till institutionen Riksteatern.

Arbetsgivarorganisationer

Det finns tre huvudsakliga arbetsgivarorganisationer inom scen- konstområdet, nämligen Svensk Scenkonst, Teatercentrum och Danscentrum.

Svensk Scenkonst (tidigare Teatrarnas Riksförbund) är bransch- organisation för arbetsgivare inom scenkonstområdet, främst för statsunderstödda scenkonstinstitutioner men också för privatteatrar och teaterföreningar. Medlemmarna består av cirka 70 institutioner, 6 privatteatrar och ett 30-tal teaterföreningar.

Inom privatteaterområdet finns det ett stort antal aktörer som inte är medlemmar hos Svensk Scenkonst men som likväl tillämpar Svensk Scenkonsts kollektivavtal. Teaterförbundet har tecknat sådana hängavtal med cirka 40 arbetsgivare.

Teatercentrum organiserar de fria teatergrupperna. Både juridi- ska personer och enskilda individer kan vara medlemmar. Centru- met har ett 70-tal medlemmar. Också inom fri-grupp-området finns ett stort antal aktörer som utan att vara medlemmar ändå tilläm- par de kollektivavtal som gäller på området. Teaterförbundet har

SOU 2009:50

Rådande förhållanden

avtal med drygt 130 fria teatergrupper varav cirka 70 är medlemmar i Teatercentrum.

Danscentrum organiserar fria dansgrupper och koreografer. Även här kan både juridiska personer och enskilda individer vara med- lemmar. Danscentrum har cirka 165 medlemmar, varav endast ett 30-tal är juridiska personer.

De fria musikgrupperna saknar motsvarighet till Teatercentrum och Danscentrum. Inom musikområdet finns dock ett stort antal fria aktörer. Enligt vad som är känt tillämpar de inte några kollek- tivavtal.

Arbetstagarorganisationer

Det finns tre arbetstagarorganisationer som i huvudsak organiserar anställda inom scenkonstområdet, Teaterförbundet, Sveriges yrkes- musikerförbund och Svenska Musikerförbundet.

Teaterförbundet organiserar yrkesverksamma artister, upphovs- män och teknisk och administrativ personal inom svensk teater, film, radio, TV och bio. Förbundet organiserar både löntagare och egen- företagare. Teaterförbundet har enligt kontakt i april 2009 totalt 8 386 medlemmar.

Sveriges yrkesmusikerförbund (SYMF) organiserar yrkesverk- samma musiker och sångare. Medlemmar arbetar i huvudsak i sym- foniorkestrar, på operahus, länsteater- och länsmusikavdelningar samt musikteatrar och privatteatrar. SYMF uppger i april 2009 på sin webbplats att de har drygt 1 900 medlemmar varav cirka 400 fri- lansare.

Svenska Musikerförbundet organiserar yrkesverksamma inom samtliga musikgenrer, det vill säga rock, pop, dansband, klassisk- /konst, jazz, folk, studio, musikal och cover. Antalet medlemmar uppgår till 3 058 enligt kontakt i april 2009.

Vidare organiserar Unionen, Sveriges ingenjörer och DIK-för- bundet tjänstemän vid bland annat orkesterföretag, musikstiftelser och teaterföreningar samt andra ideella föreningar. Ledarna organise- rar chefer anställda vid bland annat Kungliga Operan och Stockholms Konserthusstiftelse. Antalsuppgifter för dessa grupper saknas.

I PTKs förhandlingsgrupp Svensk Scenkonst finns nu nämnda fackförbund representerade, vad gäller Svenska Musikerförbundet inom LO genom en adjungering.

Rådande förhållanden

SOU 2009:50

Allianserna

Staten har sedan slutet av 1990-talet finansierat uppbyggnaden av så kallade allianser inom scenkonstområdet. Alliansmodellen kan beskri- vas som en anställningsform som ger yrkesverksamma konstnärer med frilansuppdrag en grundanställning. De som är anställda i en allians tar tjänstledigt från alliansen när de arbetar hos andra arbets- givare på området. Anställningsformen minskar skillnaden mellan fast anställning och frilansanställning. Bildandet av allianserna kan ses som en arbetsmarknads- och kulturpolitisk fråga.

Allianserna är tre bolag vars verksamhet finansieras genom stat- liga bidrag.

•TeaterAlliansen ägs gemensamt av Teaterförbundet, Svensk Scen- konst och Trygghetsrådet TRS. TeaterAlliansen har 128 skåde- spelare anställda.

•Dansalliansen ägs gemensamt av Teaterförbundet, Svensk Scen- konst, Danscentrum och Trygghetsrådet TRS. Dansalliansen har 61 dansare anställda.

•Musikalliansen ägs gemensamt av Svensk Scenkonst, Svenska Musikerförbundet, Sveriges Yrkesmusikerförbund, Teaterför- bundet och Trygghetsrådet TRS. Musikalliansen har 51 musiker anställda och kommer enligt uppgift att anställa ytterligare cirka 50 musiker under 2009.

Antal individer

Det är inte möjligt att säkert säga hur många som omfattas av kol- lektivavtalen inom scenkonstområdet. Branschen karaktäriseras av stor rörlighet med en förhållandevis liten andel fast anställd perso- nal och en stor andel visstidsanställd personal.

Kulturrådet samlar årligen in statistik om verksamhet, ekonomi och personal för institutioner och fria grupper på teater-, dans- och musikområdet som fått statsbidrag det året. Enligt statistiken från 2006, som i april 2009 är den senaste som publicerats, uppgick anta- let årsverken vid institutionerna till 5 719 och vid de fria grupperna till 485. Totalt var 17 314 anställda vid institutionerna och 1 930 vid de fria grupperna.

SOU 2009:50

Rådande förhållanden

Det finns ingen aktuell statistik tillgänglig för de fria grupper som inte får några statsbidrag och heller inte för privatteatrarna eller teaterföreningarna.

I sammanhanget bör också sägas något om andelen uppdrags- tagare/egenföretagare kontra anställda i branschen. I olika utred- ningar förekommer skiftande uppgifter om utvecklingen och om att antalet uppdragstagare skulle ha ökat kraftigt under senare år. Enligt prognoser från Arbetsförmedlingen Kultur och Konstnärs- nämnden uppskattas andelen uppdragstagare/egenföretagare öka trendmässigt med mellan 10 och 15 procent per år. Svensk Scen- konst har gjort en enkätundersökning avseende åren 2003–2005 om hur många av scenkonstnärerna som har F-skattsedel vid institu- tionerna. Enkäten visar att andelen har ökat från 10,1 procent till 13,5 procent. Det är länsmusiken som står för ökningen.

3.1.2Institutioner

Nedan presenteras institutionerna och deras verksamhet med utgångs- punkt från material som Kulturrådet har lämnat till utredningen. I Kulturrådets statistik brukar institutionerna delas upp i nationella, regionala/lokala och övriga institutioner. Vidare brukar scenkonst- området i den statistiken grupperas i dels teater och dans, dels musik. Enligt Kulturrådets klassning finns det cirka 75 institutioner, varav 64 omfattas av de pensionsbestämmelser som är föremål för denna utredning1.

Nationella institutioner

Till de nationella institutionerna räknas Kungliga Operan AB (Operan), Kungliga Dramatiska Teatern AB (Dramaten), Rikstea- tern, Svenska rikskonserter, Stiftelsen Dansens hus, Drottningholms slottsteater och Voksenåsen. Riksdagen fattar beslut om anslaget för dessa verksamheter sammantaget. Regeringen beslutar om för- delningen av statsbidraget och om mål, återrapporteringskrav och uppdrag. Statsbidraget betalas ut av Kammarkollegiet.

Operan och Dramaten är nationalscener. Ett av regeringens upp- ställda mål med verksamheten är att de ska vara de i Sverige ledande

1 De 64 institutionerna finns förtecknade i bilaga A till PISA-förordningen, se bilaga 2 PISA- förordningen.

Rådande förhållanden

SOU 2009:50

institutionerna inom opera och balett respektive teater. Riksteatern är en ideell förening uppbyggd av lokala och regionala teaterföre- ningar. Cullbergbaletten är en del av Riksteatern. Svenska riks- konserter är en av staten bildad stiftelse som har till uppgift att bidra till bredd och variation i musikutbudet i hela landet. Dansens hus är en stiftelse bildad av de institutioner som har större fasta dansensembler samt Danscentrum och Dansmuseet. Stiftelsens ända- mål är att främja och utveckla den samtida dansen. Drottningholms Slottsteater är en självständig verksamhet inom Stiftelsen Drottningholms teatermuseum som bland annat anordnar teater- föreställningar. Voksenåsen är en nationalgåva från Norge till Sverige. Målet med statens bidrag är bland annat att öka den ömsesidiga kunskapen om ländernas samhällsliv, språk och kultur.

Regionala och lokala teater- och dansinstitutioner

De regionala och lokala teater-, musikteater- och dansinstitutioner- na får stöd från såväl staten som landsting2 och kommuner. Det statliga stödet betalas ut av Kulturrådet. Normalt har dessa institu- tioner en styrelse bestående av politiskt valda representanter, med kommun och/eller landsting som huvudman. Den statliga kultur- politiska ambitionen är att möjliggöra en mångsidig verksamhet av hög kvalitet i hela landet.

I vissa län är den regionala musikverksamheten integrerad med musikteater och/eller orkesterverksamhet.

Övriga teatrar

I denna kategori inryms ett antal teatrar som bedöms vara av natio- nellt intresse utan att regeringen har fastställt särskilda verksam- hetsmål för det statliga bidraget. Exempel på dessa är Föreningen Dalhallas vänner och Orionteatern.

2 Med landsting avses här och i den fortsatta texten även Region Skåne och Västra Götalands- regionen.

SOU 2009:50

Rådande förhållanden

Länsmusikorganisationer

Det statliga bidraget till den regionala musikverksamheten utgår till landsting som i de allra flesta fall utför uppdraget genom länsmusik- organisationen i länet. Länsmusikorganisationerna i respektive län ser sinsemellan relativt olika ut. Samverkan med arrangörsledet och verksamhet för barn och ungdom är några av länsmusikens upp- gifter. Länsmusiken bedriver också verksamhet i projektform, till exempel barnkulturdagar, tonsättarprojekt, kultur i vården och sam- arbete med amatörverksamhet.

Regeringen beslutar vilka institutioner som ska få statligt bidrag för orkesterverksamhet. En förutsättning för statligt bidrag är att verksamheten också stöds av kommun och/eller landsting. Några av orkestrarna är en del av länsmusiken i respektive län, medan andra har en mer självständig organisation. Åtta av 20 länsmusikorganisa- tioner har också orkesterverksamhet med bidrag från Kulturrådet.

I vissa län är den regionala musikverksamheten integrerad med musikteater och/eller orkesterverksamhet.

Utanför Kulturrådets statistik

Det finns ett par institutioner som inte ingår i Kulturrådets stati- stik beroende på att det inte har någon statlig finansiering. En sådan institution är Kungliga filharmonikerna, vars hemvist är Stockholms Konserthus.

Stockholms Konserthusstiftelse är namnet på den stiftelse som äger Konserthuset och hyr marken av Stockholms stad. Stockholms läns landsting är huvudfinansiär för Konserthusets och därmed även för Kungliga Filharmonikernas verksamhet. Den här ordningen blev resultatet av en särskild överenskommelse där landstinget fick ansvaret för Konserthuset och staten fick ansvaret för Nordiska museet och Skansen.

Institutionernas årsverken, kostnader och intäkter

Kulturrådet har lämnat statistik för åren 2003–2007 till utredningen avseende antal årsverken, kostnader och intäkter vid institutio- nerna. Uppgifterna för 2007 saknar Dramaten och Riksteatern och är i övrigt preliminära och har ännu inte publicerats.

Rådande förhållanden SOU 2009:50

Tabell 3.1	Antal årsverken vid institutionerna 2003–2007

Verksamhet		2003	2004	2005	2006	2007
Nationell	Teater & dans	1 181	1 205	1 217	1 198	1 201
Regional/	Musik	1 507	1 441	1 621	1 698	1 663
lokal	Teater & dans	2 811	2 677	2 794	2 728	2 782
Övrig	Teater & dans	74	105	75	95	73
Totalt		5 573	5 428	5 707	5 719	5 719

Källa: Kulturrådet, uppgifter för Dramaten och Riksteatern 2007 har hämtats från årsredovisning respektive verk- samhetsberättelse. För Dramaten saknas uppgift om årsverken. I stället har uppgift om medeltal anställda använts. Begreppen är snarlika men inte identiska.

Den markanta ökningen av antalet årsverken mellan 2004 och 2005 förklaras delvis av institutionernas rapportering. För 2005 redovi- sade tre institutioner med integrerad verksamhet organisationens totala personal och ytterligare två länsmusikorganisationer inklude- rade respektive orkesterinstitution i sina redovisningar.

Tabell 3.2 Antal årsverken vid institutionerna 2006 fördelade på yrkes- grupper

	Verksamhet		Total	Varav
				konstnärlig	teknisk	administrativ	övrig
	Nationell	Teater & dans	1 198	488	361	349	0
	Regional/	Musik	1 698	1 187	0	0	512
	lokal	Teater & dans	2 728	1 231	907	591	0
	Övrig	Teater & dans	95	39	29	27	0
	Totalt		5 719	2 944	1 297	967	512

Källa: Kulturrådet.
Tabell 3.3		Institutionernas kostnader 2003–2007

	Verksamhet		2003	2004	2005	2006	2007
					tusen kronor
	Nationell	Teater & dans	889 446	918 207	971 096	968 552	1 026 674
	Regional/	Musik	936 358	950 927	1 078 342	1 250 702	1 253 990
	lokal	Teater & dans	1 782 647	1 812 599	1 937 831	2 072 501	2 147 578
	Övrig	Teater & dans	68 362	80 387	73 418	96 342	117 088
	Totalt		3 676 813	3 762 120	4 060 687	4 388 097	4 545 330

Källa: Kulturrådet, uppgifter för Dramaten och Riksteatern 2007 har hämtats från årsredovisning respektive verk- samhetsberättelse.

SOU 2009:50

Rådande förhållanden

På samma sätt som i redovisningen av antal årsverken skedde en ökning mellan 2004 och 2005 som hänger samman med rapporte- ringen av uppgifter till Kulturrådet. Kostnaderna ökade även mellan 2005 och 2006. Framför allt var det personalkostnaderna som ökade.

Tabell 3.4 Institutionernas kostnader 2006 fördelad på olika poster

Verksamhet		Total kost-	Varav (procent)
		nad (tkr)
			löne-	arvoden F-	lokal-	prod.-	övrigt
			kostn.	skattsedel	kostn.	kostn.
Nationell	Teater & dans	968 552	63,7	4,5	11,7	7,2	12,9
Regional/	Musik	1 250 702	58,1	9,3	9,4	7,5	15,7
lokal	Teater & dans	2 072 501	61,8	4,6	11,2	6,4	16,0
Övrig	Teater & dans	96 342	34,2	26,4	5,0	18,3	16,1
Totalt		4 388 097	60,5	6,4	10,6	7,2	15,3

Källa: Kulturrådet.
Tabell 3.5	Institutionernas intäkter 2003–2007

Verksamhet		2003	2004	2005	2006	2007
				tusen kronor
Nationell	Teater & dans	906 199	921 404	960 301	981 960	1 013 930
Regional/	Musik	918 598	967 390	1 121 106	1 307 425	1 271 776
lokal	Teater & dans	1 799 747	1 827 076	1 893 780	2 214 989	2 105 766
Övrig	Teater & dans	69 070	72 450	74 676	102 897	77 156
Totalt		3 693 614	3 788 320	4 049 863	4 607 271	4 468 628

Källa: Kulturrådet, uppgift för Dramaten och Riksteatern 2007 har hämtats från årsredovisning respektive verksam- hetsberättelse.

Ökningen mellan 2004 och 2005 hänger samman med rapporterin- gen av uppgifter till Kulturrådet. De ökade intäkterna mellan 2005 och 2006 kan härledas till ökade bidrag från staten och landsting. Minskningen av intäkter mellan 2006 och 2007 kan också härledas till staten och landsting.

Rådande förhållanden SOU 2009:50

Tabell 3.6	Institutionernas intäkter 2006 fördelad på olika poster

Verksamhet		Totala			Varav (procent)
		intäkter	statligt	bidrag	bidrag	spelintäkter	övriga
		(tkr)	bidrag	från	från	och	intäkter
				landsting	kommun	sponsring
Nationell	Teater		82,3	0	0	13,7	4,0
	& dans	981 960	82,3	0	0	13,7	4,0
Regional/	Musik	1 307 425	39,3	21,7	14,0	12,6	12,4
lokal	Teater	2 214 989	26,9	24,2	22,7	10,8	15,4
	& dans	2 214 989	26,9	24,2	22,7	10,8	15,4
Övrig	Teater	102 897	15,8	2,7	5,8	55,4	20,3
	& dans	102 897	15,8	2,7	5,8	55,4	20,3
Totalt		4 607 271	42,0	17,8	15,0	12,9	12,3

Källa: Kulturrådet.

3.2Pensionssystemet

Tjänstepensionsvillkoren vid flertalet av de statsunderstödda teater-, dans- och musikinstitutionerna regleras dels i en statlig förordning, dels i ett kollektivavtal.

Förordningen (2003:56) om tjänstepension och tjänstegruppliv- försäkring för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning (PISA- förordningen) knyter an till det statliga pensionsavtalet PA 03. Den omfattar förmånsbestämd ålderspension, sjukpension och efterlev- andepension. Med förmånsbestämd pension menas att det är pen- sionsförmånens storlek som är definierad i pensionsbestämmel- serna. Kollektivavtalet om avgiftsbestämd individuell ålderspension (AIP) omfattar en avgiftsbestämd ålderspension. Med avgifts- bestämd menas att det är den pensionsavgift som ska sättas av som är definierad i pensionsbestämmelserna.

När PA 03 och den nuvarande PISA-förordningen infördes 2003 fick de som hade fem år eller mindre kvar till pensionsåldern kvarstå på äldre pensionsbestämmelser. För dem regleras pensions- villkoren i pensionsavtalet PA-91 och förordningen (1991:1427) om tjänstepension och tjänstegrupplivförsäkring för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning (även den kallad PISA-förordningen).

Anställda vid teater-, dans- och musikinstitutionerna omfattas inte av statens grupplivförsäkring (TGL-S), det statliga person- skadeavtalet (PSA) eller det statliga trygghetsavtalet (TA).3 I stället

3 Detta gäller med undantag för den konstnärlige ledaren vid Drottningholms Slottsteater som omfattas av TGL-S.

SOU 2009:50

Rådande förhållanden

har institutionerna egna kollektivavtal för trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) och tjänstegrupplivförsäkring (TGL) för vilka AFA Försäkring är försäkringsgivare. Vidare omfattas de anställda av ett omställningsavtal och den verksamhet som bedrivs genom Trygghetsrådet TRS.

3.2.1Allmän pension

Denna utredning handlar inte om den allmänna pensionen, men en kort beskrivning av dess ålderspension är på sin plats.

Nuvarande ålderspensionssystem beslutades av riksdagen 1998. Det består av inkomstpension, premiepension och garantipension samt tilläggspension för personer som är födda 1953 och tidigare. Systemet har trätt i kraft gradvis och gäller fullt ut från och med den 1 januari 2003. Det omfattar alla som är födda 1938 eller sena- re. De äldsta i åldersgruppen, de som är födda 1938–1953, får en del av sin pension i form av tilläggspension enligt de gamla reglerna om folkpension och ATP. Ju tidigare i perioden en person är född, desto större är andelen tilläggspension.

Inkomstpensionen och premiepensionen grundar sig på hela liv- ets inkomst. Det innefattar alla inkomster för vilka skatt betalas, inklusive ersättningar från socialförsäkringssystemet och arbetslös- hetsförsäkringen, med begränsning till en lägsta och en högsta nivå. Den högsta nivån, det så kallade taket, för pensionsgrundande inkomst under ett år är 7,5 inkomstbasbelopp, vilket 2009 motsva- rar en månadslön på 31 813 kronor. För att tjäna in till en pensions- grundande inkomst krävs att årsinkomsten uppgår till minst 0,423 prisbasbelopp. Är inkomsten så hög beräknas den pensionsgrundande inkomsten från första kronan. Den pensionsgrundande inkomsten är bruttoinkomsten minus allmän pensionsavgift (7 procent).

För att kompensera tillfällen i livet som är mindre inkomst- bringande tjänas pension in i samband med barns födelse, vid högre studier och vid värnplikt. Det som då tjänas in kallas pensionsgrund- ande belopp.

Pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp utgör tillsammans pensionsunderlaget. Med det som grund fastställs årets pensionsrätt för inkomstpensionen. Den är 16 procent av pensions- underlaget. Pensionsrätterna läggs samman år för år på ett pensions- konto till en pensionsbehållning. Pensionsbehållningen räknas varje år upp i takt med den genomsnittliga inkomstutvecklingen i

Rådande förhållanden

SOU 2009:50

Sverige. Storleken på inkomstpensionen påverkas av många fakto- rer, exempelvis under hur lång tid pensionsrätt tjänats in, hur hög lönen har varit, vid vilken ålder pensionen tas ut och hur den eko- nomiska situationen i samhället utvecklar sig.

2,5 procent av pensionsunderlaget sätts in på ett individuellt premiepensionskonto som sköts av Premiepensionsmyndigheten (PPM). Individen väljer själv var pengarna ska placeras bland de fonder som är registrerade hos PPM. Premiepensionsrätt kan föras över till make/maka eller registrerad partner. Premiepensionen är en form av fondförsäkring. När den tas ut kan den omvandlas till traditionell försäkring. Den kommer då att förändras med återbä- ringsräntan. Om den fortsätter som fondförsäkring kommer den att förändras med fondernas värdeförändringar.

Tilläggspension, inkomstpension och premiepension kan tidi- gast tas ut från 61 år. Ju längre uttaget dröjer, desto högre blir pen- sionen. Fortsatt arbete innebär också att inkomstpensionen och premiepensionen ökar.

Den som haft låg eller ingen inkomst kan få garantipension. Nivån på den är 2,13 prisbasbelopp per år för en ensamstående pen- sionär och 1,9 prisbasbelopp för en gift pensionär, vilket 2009 är 7 519 respektive 6 777 kronor per månad. För att få full garantipen- sion krävs minst 40 års bosättning i Sverige från 16 år. Garantipen- sionens storlek minskas med annan pension från det allmänna pen- sionssystemet. Däremot påverkas inte garantipensionen av tjänste- pensioner, privata pensioner eller kapitalinkomster. Garantipensio- nen följer prisbasbeloppets utveckling och den kan tidigast tas ut från 65 år.

3.2.2PISA-förordningen

De teater-, dans- och musikinstitutioner vars anställda omfattas av PISA-förordningen finns förtecknade i bilaga A till förordningen.4 Förutom 64 institutioner omfattas även arbetstagare vid fria teater-, dans- och musikgrupper, arbetstagare vid TeaterAlliansen AB samt den konstnärlige ledaren vid Drottningholms Slottsteater. Det finns dock ingen fri grupp som har anslutits till PISA-förordningen.

I PISA-förordningen föreskrivs att det statliga kollektivavtalade pensionsavtalet PA 03 ska tillämpas med de tillägg och undantag

4 Förordningen återges i bilaga 2 PISA-förordningen.

SOU 2009:50

Rådande förhållanden

som anges i förordningen.5 De avgiftsbestämda förmånerna enligt PA 03 är undantagna. Tilläggen avser i första hand reglering om lägre pensionsåldrar än 65 år. Förordningen gäller under förutsätt- ning att arbetsgivaren betalar premier för detta enligt förordningen (1997:908) om premier för statens avtalsförsäkringar (premieför- ordningen) eller enligt särskilt beslut av regeringen.

I förhandlingsprotokoll till PA 03 från den 30 september 2003 beslutade parterna på det statliga avtalsområdet att pensionsrätt enligt PISA-förordningen från och med den 1 januari 2004 inte längre ska beaktas för pensionsrätt enligt PA 03. Det innebär att förmåner enligt PA 03 inte ska påverkas av löner och tjänstetid efter 2003 hos en arbetsgivare som omfattas av PISA-förordningen.

Regeringen har dock beslutat att pensionsrätt enligt PISA- förordningen även i fortsättningen ska påverkas av pensionsrätt enligt PA 03. Av PISA-förordningen framgår att om en arbets- tagare omfattas eller har omfattas av PA 03 ska anställningen anses vara en sådan anställning som avses i förordningen. Vidare kan rege- ringen besluta att arbetstagare som avses i förordningen, och som samtidigt har eller senare får en statlig anställning kan få statlig pensionsrätt genom PISA-förordningen i stället för genom PA 03, för att därigenom inte riskera att få en lägre pension.

5 PA 03 finns att tillgå via Arbetsgivarverkets webbplats, www.arbetsgivarverket.se. Under avtal & skrifter går det både att ladda ner och att beställa Centrala avtal 2008:3, Pensionsavtal PA 03.

Rådande förhållanden

SOU 2009:50

Pensionsålder

I bilaga B till PISA-förordningen regleras att den pensionsålder som framgår av följande tabell ska gälla för respektive anställning.

Tabell 3.7 Antal anställda i genomsnitt 2007 fördelade på pensionsålder6

Pensionsålder	Anställning	Totalt	Varav
			uppnått	långtids-
			pensionsåldern	kontrakt
41 år	dansare	197	8
52 år	korist	180	13
	sångsolist	113	16	11
59 år	dockspelare, skådespelare	590	71	146
60 år	balettchef, balettmästare, chef
	institution,7 regissör	64	3	15
60 år	danspedagog, hovkapellist,
	kapellmästare,8 koreograf,
	koreolog, kormästare, musiker9	439	26	1
63 år	dirigent, musikinspicient,
	kapellmästare,10 musiker,11
	repetitör	893	24
65 år	övriga	3 195	31
ALLA		5 671	192	178
Varav <65 år	konstnärlig personal	2 476	161	178

Källa: SPV.

Om en arbetstagares anställning omfattar arbetsuppgifter från två eller flera verksamhetsområden med olika pensionsåldrar, tillämpas den pensionsålder som gäller för det verksamhetsområde där de huvudsakliga arbetsuppgifterna normalt ingår. Här avses så kallade kombinationsanställningar som till exempel skådespelare/regissör. Arbetsgivaren ansvarar för rapporteringen av vilken pensionsålder som ska tillämpas.

6Antal anställda i genomsnitt har beräknats genom att summera alla anställningar den första i varje månad under 2007 och därefter dela detta antal med 12.

7Stockholms konserthusstiftelse, Göteborgs konsert AB, Malmö Symfoniorkester AB, stift- elsen Svenska rikskonserter eller teaterchef utom vid fria grupper.

8Vid hovkapellet.

9Inom regional musikverksamhet eller vid stiftelsen Svenska rikskonserter.

10Annan än vid hovkapellet.

11Annan än vid hovkapellet eller stiftelsen Svenska rikskonserter eller inom regional musik- verksamhet.

SOU 2009:50

Rådande förhållanden

Ålderspension

Ålderspensionen enligt PISA-förordningen bestäms utifrån ett pen- sionsunderlag och en tjänstetidsfaktor och förändras i samma grad som prisbasbeloppet förändras. Före 65 år utgör ålderspensionen enligt PISA-förordningen hela pensionen och från och med 65 år är den ett komplement till den allmänna pensionen. Nivåerna på ålders- pensionen är därför olika före 65 år och därefter.

Pensionsunderlaget är den genomsnittliga pensionsgrundande lönen för de fem hela kalenderåren närmast före avgångsåret. Lönerna indexeras med prisbasbeloppet och jämförs i samma basbelopps- nivå. Vid avgång senare än vid pensionsåldern sätts gränsen vid året före det år då tre år gått efter det att pensionsåldern uppnåtts eller det år då 65 år uppnåtts.

Hel ålderspension före 65 år uppgår till

•101 procent av pensionsunderlaget upp till 1 inkomstbasbelopp,

•65 procent av pensionsunderlaget mellan 1 och 20 inkomstbasbe- lopp och

•32,5 procent av pensionsunderlaget mellan 20 och 30 inkomst- basbelopp.

För en arbetstagare med lägre pensionsålder än 65 år gäller att vid beräkning av pensionsunderlaget räknas inte pensionsgrundande lön in från en anställning med högre pensionsålder med mer än vad som motsvarar den pensionsgrundande lönen i den anställning som grundar rätt till pensionen.

För ålderspension före 65 år krävs att arbetstagaren har en anställ- ning när han eller hon uppnår pensionsåldern.12 Pensionen betalas ut först sedan arbetstagaren avgått från den anställning som berätti- gar till pensionen och den minskas inte med eventuella andra för- värvsinkomster.

När PA 03 ersatte det tidigare statliga pensionsavtalet PA-91 påbörjades en växling från förmånsbestämd till avgiftsbestämd ålders- pension. En pension på 10 procent av pensionsunderlaget ersattes av en pensionsavgift på 2,3 procent av pensionsunderlaget upp till 7,5 basbelopp. På pensionsunderlaget över 7,5 basbelopp var det endast en mindre del av pensionen som ersättes med pensions- avgiften 2,3 procent. För teater-, dans- och musikinstitutionerna

12 För anställd med långtidskontrakt kan rätt till fribrev finnas. Se under rubriken Fribrev istället för pension.

Rådande förhållanden

SOU 2009:50

åstadkoms samma förändring genom PISA-förordningen från 2003 och tillkomsten av AIP-avtalet, som beskrivs nedan i ett eget avsnitt.

För den övergångsgeneration som kan ha tjänat in ålderspension före 2003 finns fortfarande rätt till en förmånsbestämd ålderspension beräknad på pensionsunderlaget upp till 7,5 inkomstbasbelopp, om än på en lägre nivå än 10 procent. Storleken på pensionen varierar beroende på den anställdes födelseår och beräknas enligt särskilda födelseårstrappor. Detta fortsatta intjänande av förmånsbestämd ålderspension för dem som är födda före visst år, beroende på pen- sionsålder, krävs för att övergångsgenerationen inte ska förlora på växlingen från förmånsbestämda till avgiftsbestämda pensioner. Det är också så att de som omfattades av PA-91 eller PISA-förordningen den 31 december 2002 har rätt till en intjänad pensionsrätt per den tidpunkten som samordnas med det fortsatta intjänandet. I följan- de tabell redovisas de olika intervallen för avtrappningen för de olika pensionsåldrarna.13

Tabell 3.8 Nivå på förmånsbestämd ålderspension från och med 65 år för övergångsgenerationen

Pensionsålder		Födelseår	Pensionsnivå i procent av pensionsunderlag
			>7,5 ibb	7,5–20 ibb	20–30 ibb
41	år	1967–1984	8,4–0,3	64,20–60,15	32,10–30,05
52	år	1956–1979	8,9–0,2	64,45–60,10	32,25–30,05
59	& 60 år	1948–1974	8,9–0,5	64,40–60,10	32,10–30,00
63	& 65 år	1943–1972	9,5–0,5	64,85–60,10	32,40–30,00

Ålderpensionen från och med 65 år enligt PISA-förordningen för dem som är födda senare än övergångsgenerationen uppgår till

•60 procent av pensionsunderlaget mellan 7,5 och 20 inkomstbas- belopp och

•30 procent av pensionsunderlaget mellan 20 och 30 inkomstbas- belopp.

Den del av pensionsunderlaget som ligger under 7,5 inkomstbas- belopp ger ingen förmånsbestämd ålderspension. Storleken på pen- sionen påverkas av den anställdes tjänstetidsfaktor. Tid tjänas nor- malt in från 28 års ålder. Tjänstetid som korist, sångsolist och dan-

13 De fullständiga förmånstrapporna finns i 18 och 19 §§ PA 03 och Bilaga B till PISA- förordningen.

SOU 2009:50

Rådande förhållanden

sare får tillgodoräknas även om den infallit före 28 års ålder. Anställda med konstnärligt arbete får tillgodoräkna tjänstetid under högst tre år efter pensionsåldern, men inte längre än till 65 år. För att få hel pension krävs 30 år med minst 20 procent av heltidstjänstgöring. Kravet på 30 år för hel pension gäller med följande undantag.

•25 år krävs för balettchef, balettmästare, regissör, teaterchef samt chef för Stockholms Konserthusstiftelse, Göteborgs konsert AB, Malmö Symfoniorkester AB och stiftelsen Svenska rikskonserter.

•24 år krävs för dockspelare och skådespelare.

•22 år krävs för korist.

•20 år krävs för dansare och sångsolist.

Om en arbetstagares anställning omfattar arbetsuppgifter från två eller flera verksamhetsområden med olika antal år för hel pension, tillämpas det antal som gäller för det verksamhetsområde där de huvudsakliga arbetsuppgifterna normalt ingår.

I den pensionsgrundande tjänstetiden medräknas ledighet utan lön som varar i högst åtta månader. Dock räknas inte tid för sam- manhängande hel ledighet utan lön för att inneha annan anställning med pensionsrätt.

Ålderspensionen från och med 65 år kan tidigast börja utbetalas vid 61 års ålder, genom ett så kallat förtida uttag. Den reduceras då enligt SPVs försäkringstekniska riktlinjer. Pensionen kan tas ut livsvarigt eller som en temporär pension fram till 65 år. Ålderspen- sionen före 65 år kan inte tas ut före respektive pensionsålder.

Fribrev i stället för pension

Om en anställd slutar sin anställning före pensionsåldern har han eller hon rätt till ett så kallat fribrev för ålderspensionen från och med 65 år. Fribrevet utgörs av den intjänade pensionen vid den tid- punkt anställningen upphörde. Det beräknas försäkringstekniskt enligt riktlinjer som SPV fastställer och värdesäkras med prisbas- beloppets förändring. Det kan tas ut enligt samma regler som en ålderspension från och med 65 år.

Rätt till fribrev finns inte för ålderspensionen före 65 år. Den rätten bortfaller om en anställd med lägre pensionsålder än 65 år avgår före pensionsåldern. Pensionen är antastbar. Undantag gäller

Rådande förhållanden

SOU 2009:50

för dem som har haft långtidskontrakt enligt särskilt avtal om detta för konstnärlig personal. Det krävs anställningar med långtidskon- trakt i minst fem år för att rätt till fribrev för ålderspension före 65 år ska finnas. Fribrevsbeloppet utbetalas tidigast från pensionsål- dern och längst till och med månaden före den månad den kon- traktsanställde fyller 65 år. Om arbetstagaren har en annan anställning med statlig pensionsrätt vid pensionsåldern, betalas fribrevet inte ut för tid före den tidpunkt då den andra anställningen upphör. Fri- brevets månadsbelopp höjs inte om det tas ut från en senare tid- punkt än pensionsåldern.

Fortsatt pensionsrätt vid uppsägning på grund av arbetsbrist

Om en arbetstagare som omfattas av PISA-förordningen och har högst fem år kvar till pensionsåldern blir uppsagd på grund av arbets- brist, kan Kollektivavtalsstiftelsen Trygghet i samverkan TRS (TRS) upprätthålla den statliga pensionsrätten genom att betala premier. En förutsättning är att arbetstagaren är anställd hos en huvudman som har anslutit sig till TRS. Om arbetstagaren under den avsedda tiden får nytt arbete med statlig pensionsrätt men med lägre lön, får TRS upprätthålla pensionsrätten beräknad på lönen i den tidi- gare anställningen genom att betala kompletterande premier.

Sjukpension

Sjukpension enligt PISA-förordningen betalas ut till den som För- säkringskassan har beviljat hel sjukersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Sjukpensionen är ett komplement till hel sjukersättning.

En förmånstagare har rätt till sjukpension så länge han eller hon uppbär hel sjukersättning, vilket längst kan ske till 65 år. En förut- sättning är att personen har hel sjukersättning som inte är tidsbe- gränsad och att dennes anställning har upphört.

Om arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom och Försäkringskassan har beviljat tidsbegränsad sjukersättning, partiell sjukersättning eller aktivitetsersättning, kan arbetstagaren i stället ha rätt till tillfällig sjukpension. Den tillfälliga sjukpensionen beta- las ut i motsvarande omfattning som ersättningen från Försäkrings- kassan och så länge den ersättningen betalas ut, som längst till 65 år.

SOU 2009:50

Rådande förhållanden

Sjukpensionen och den tillfälliga sjukpensionen beräknas obero- ende av vilken tjänstetid som en individ får tillgodoräkna sig. Från och med 2008 uppgår sjukpensionen och den tillfälliga sjukpensio- nen till

•15 procent av pensionsunderlaget upp till 7,5 prisbasbelopp,

•75 procent av pensionsunderlaget mellan 7,5 och 20 prisbasbe- lopp och

•37,5 procent av pensionsunderlaget mellan 20 och 30 prisbasbe- lopp.

Efterlevandepension

Om en arbetstagare avlider som omfattas av PISA-förordningen eller uppbär ålders- eller sjukpension enligt förordningen, finns under vissa förutsättningar rätt till pension till efterlevande make, registrerad partner, sambo och barn. Pension till vuxen efterlevan- de betalas ut under sex år, dock längst till dess den avlidne skulle ha fyllt 75 år, och till barn till dess att barnet fyllt 20 år.

Efterlevandepension till vuxen betalas ut med ett månadsbelopp på 10 procent av ett prisbasbelopp. Om den avlidne vid dödsfallet hade ett pensionsunderlag som översteg 7,5 inkomstbasbelopp fin- ns rätt till ytterligare belopp. Det beloppet uppgår för vuxen efter- levande till

•45 procent år ett och 30 procent år 2–6 av pensionsunderlaget mellan 7,5 och 20 inkomstbasbelopp och

•22,5 procent år ett och 15 procent år 2–6 av pensionsunderlaget mellan 20 och 30 inkomstbasbelopp.

Om en efterlevande vuxen saknas tillfaller beloppen arvsberättigat barn. Om det finns flera arvsberättigade barn delas beloppet lika mellan dem. Arvsberättigade barn har också rätt till en särskild efter- levandepension som per barn uppgår till

•10 procent av pensionsunderlaget upp till 7,5 inkomstbasbelopp,

•25 procent av pensionsunderlaget mellan 7,5 och 20 inkomst- basbelopp och

Rådande förhållanden

SOU 2009:50

•12,5 procent av pensionsunderlaget mellan 20 och 30 inkomst- basbelopp.

3.2.3AIP-avtalet

PISA-förordningen innefattar inte de avgiftsbestämda pensionerna i PA 03, benämnda individuell ålderspension och kompletterande ålderspension (Kåpan). Scenkonstområdet har egna kollektivavtals- parter som sluter avtal om anställnings- och arbetsvillkor. De är tidigare nämnda Svensk Scenkonst och PTKs förhandlingsgrupp Svensk Scenkonst. Parterna har träffat överenskommelse om avgifts- bestämd individuell ålderspension (AIP), som komplement till PISA-förordningen.

Avtalet om AIP gäller inte för dem som enligt övergångsbestäm- melserna till PISA-förordningen från 2003 fortsätter att omfattas av tidigare PISA-förordningar.

Pensionsavgift

Enligt AIP-avtalet ska arbetstagaren fortlöpande tillgodoräknas en pensionsavgift beräknad på utbetald lön. Avgift tillgodoräknas även vid föräldraledighet (högst 18 månader per barn) och sjukledighet samt tid då sjukpension utbetalas efter det att anställningen upp- hört. Arbetsgivaren betalar avgiften från 23 års ålder (dansare 18 år) till pensionsåldern. Arbetstagare som innehar en tillsvidarean- ställning med en lägre pensionsålder enligt PISA-förordningen än 65 år tillgodoräknas pensionsavgifter till högst tre år efter pensions- åldern, dock längst till 65 år. Den som har en tidsbegränsad anställ- ning får däremot före 65 års ålder tillgodoräkna sig AIP-avgifter även efter tre år efter pensionsåldern. Detsamma gäller den som övergår från en tillsvidareanställning till en tidsbegränsad anställ- ning efter pensionsåldern.

Avgiften för AIP uppgår sedan 2008 till 4,3 procent av utbetald lön. Under perioden 2003–2004 uppgick avgiften till 2,3 procent och 2005–2007 till 3,3 procent. Under de första två åren motsva- rade AIP den individuella ålderspensionen i PA 03, men däremot inte Kåpan vars avgift är 2,0 procent av utbetald lön. Höjningen från 2,3 till 3,3 procent innebar en anpassning som i huvudsak finan- sierades av ökade statbidrag. Höjningen till 4,3 procent för att lik-

SOU 2009:50

Rådande förhållanden

ställa nivån med de statsanställdas avgiftsnivå finansierades i för- handlingar mellan parterna. Emellertid höjdes avgiften för den indi- viduella ålderspensionen med 0,2 procentenheter från och med 2008, vilket innebär att de totala avgiftsbestämda ålderspensionerna för de statsanställda motsvarar 4,5 procent av utbetald lön.

Val av försäkringsgivare

Arbetstagaren bestämmer hur de tillgodoräknade avgifterna ska förvaltas. Försäkringsbolag som har tillstånd från Finansinspektio- nen att erbjuda pensionsförsäkring eller fondförsäkring har inbju- dits att vara med i AIP. De alternativ som arbetstagarna för närva- rande kan välja bland är traditionell pensionsförsäkring hos KPA Pensionsförsäkring, Länsförsäkringar eller Swedbank Försäkring och fondförsäkring hos Folksam-LO Fondförsäkring, Länsförsäkringar eller Swedbank Försäkring. Anställda som inte gör ett val får sina pengar placerade hos KPA Pensionsförsäkring i en traditionell för- säkring utan återbetalningsskydd. Den avgiftsbestämda individuella ålderspensionen utbetalas tidigast från 55 års ålder och i övrigt enligt försäkringsgivarens försäkringsvillkor.

Val av försäkringsgivare och förmedling av pensionsavgift för AIP administreras av Pensionsvalet PV AB. Arbetsgivaren betalar pen- sionsavgift årligen senast den 31 mars avseende föregående år till Pensionsvalet, som överför avgiften till den försäkringsgivare som arbetstagaren valt.

3.2.4Administration av PISA-förordningen

Förmånerna enligt PISA-förordningen administreras av Statens pensionsverk (SPV). Handläggningen regleras i förordningen (1997:909) om handläggning av ärenden om statliga tjänstepensions- förmåner (handläggningsförordningen). Formerna för utbetalning av förmånerna regleras i förordningen (2002:869) om utbetalning av statliga tjänstepensions- och grupplivförmåner (utbetalningsför- ordningen). Finansieringen sker enligt förordningen (1997:908) om premier för statens avtalsförsäkringar (premieförordningen).

Grundläggande för administrationen av förmånerna enligt PA 03 och PISA-förordningen är de anställningsuppgifter som arbets- givarna ska lämna till SPV:s matrikelföring. Anställningsuppgifter-

Rådande förhållanden

SOU 2009:50

na behövs för beräkning av pensionsförmåner, pensionspremier och pensionsskulder. SPV har med stöd av 4 § handläggningsför- ordningen utfärdat föreskriften AgVFS 2001:1 A 1 om lämnande av uppgifter till systemet för automatisk matrikelföring. Till föreskrif- ten finns särskilda överföringskrav om hur anställningsuppgifterna ska rapporteras till SPV. Det är arbetsgivaren som ansvarar för att anställningsuppgifterna i SPV:s matrikelregister är fullständiga och korrekta.

Vid SPV pågår ett arbete som syftar till att uppdatera historiska anställningsuppgifter i matrikelregistret. Detta arbete, kallat aktuali- sering, innebär att en individs historiska tjänstetid och intjänade pensionsrätt utreds och fastställs.

Anställningsuppgifterna för PA 03 ska överföras månadsvis till SPV. För det tidigare avtalet PA-91 sker överföringen av anställ- ningsuppgifter årsvis i efterhand. Motsvarande regler gäller för de PISA-förordningar som knyter an till respektive avtal. Enligt SPV:s föreskrift ska uppgifter lämnas genom dataöverföring från ett löne- system som är godkänt av SPV. Uppgifter kan även lämnas genom Rapport Direkt, som är ett webbaserat verktyg. Rapport Direkt kan användas för att rätta eventuella felaktigheter som har uppstått vid inrapporteringen.

För vissa yrkesgrupper inom teater-, dans- och musikinstitutio- nerna är det vanligt med tillfälliga anställningar och med anställ- ningar för en viss produktion. Det innebär att det kan vara svårt att definiera lönen enligt begreppet pensionsgrundande lön och likaså den tillgodoräkningsbara anställningstiden.

Kvaliteten på anställningsuppgifterna är avgörande för hur väl administrationen fungerar. Om en arbetsgivare ändrar tidigare inrap- porterade anställningsuppgifter för en person, kan det ha påverkan på premier från senare arbetsgivare som personen är eller har varit anställd hos. Ändras de uppgifter på vilka en premie är grundad, regleras premien senast vid utgången av månaden efter den månad som SPV fått del av de ändrade uppgifterna.

När en anställd ska gå i pension ansvarar arbetsgivaren, i samråd med den anställde, för att ansökan om pensionen görs till SPV. Arbetsgivaren kontrollerar att arbetstagaren tagit del av tjänstema- trikeln. Eventuella ändringar av pensionsgrundande uppgifter görs av arbetsgivaren.

SOU 2009:50

Rådande förhållanden

3.2.5Finansiering och tryggande

Arbetsgivarna betalar för de förmånsbestämda pensionerna enligt de statliga tjänstepensionsavtalen och PISA-förordningen genom en inomstatlig försäkringsmodell som SPV har ansvaret för. För- säkringsmodellen infördes 1998 och innebar en övergång från ett fördelningssystem till en försäkringsteknisk redovisning av de stat- liga avtalsförsäkringarna (tjänstepensioner, pensionsersättningar, gruppliversättningar och personskadeersättningar).

Före 1998 betalade de flesta arbetsgivarna som omfattades av statens avtalsförsäkringar ett så kallat lönekostnadspålägg (LKP). Principen var att ett års inbetald LKP skulle täcka det årets utbetal- da förmåner. Det fanns även arbetsgivare, däribland en del teater-, dans och musikinstitutioner, som betalade avgifter enligt förord- ningen (1984:222) om pensionsavgifter enligt statliga tjänstepensions- bestämmelser (avgiftsförordningen). Dessutom fanns det arbetsgi- vare som i stället för en avgift betalade utgående pensioner.

Från och med 1998 är i stället principen den att arbetsgivarna varje år ska betala för det årets kostnader för intjänad pensionsrätt och uppkomna försäkringsfall. Det sker genom att arbetsgivaren antingen betalar premier eller gör avsättningar i balansräkningen. Det finns också förmåner för vilka en försäkringsmässig finansie- ring inte varit möjlig. De hanteras i särskild ordning.

De förmåner som arbetsgivarna betalar försäkringstekniskt beräk- nade premier för, ingår i den statliga försäkringsrörelsen. Försäk- ringsrörelsen fungerar så att arbetsgivarna betalar premier till SPV, vilka tillförs inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter. Utbetalningar av förmånerna kommer att belasta anslaget Statliga tjänstepen- sioner m.m. SPV redovisar de försäkringstekniska avsättningarna (pensionsskulden) för försäkringsrörelsen i sin balansräkning. Avsätt- ningarna balanseras av en tillgångspost i balansräkningen, benämnd Pensionsfordran på statsverket. Det sker alltså inte någon extern fondering, utan försäkringsrörelsens tillgångar består av en post i den statliga redovisningen. På denna tillgångspost beräknas en avkast- ning med utgångspunkt i marknadsräntan för tioåriga statsobliga- tioner. Resultatet i försäkringsrörelsen regleras mot en återbärings- fond. Storleken på återbäringsfonden påverkar premiesättningen.

Genom försäkringsrörelsen behålls således pensionsmedlen inom staten fram till dess att en förmån betalas ut. De premier som till- förs inkomsttiteln utgör inkomster på statsbudgeten. På motsvarande sätt innebär förmånsutbetalningar utgifter på statsbudgeten.

Rådande förhållanden

SOU 2009:50

Principer vid försäkring av förmånsbestämda pensioner

Det finns olika sätt att trygga förmånsbestämda pensioner. Handlar det om ett tryggande genom försäkring betalar arbetsgivaren en premie till en försäkringsgivare. Vid beräkning av premier för för- månsbestämda pensioner görs försäkringstekniska antaganden om ränta (avkastning på tillgångarna), livslängd och omkostnader. Differenser mellan de försäkringstekniska antagandena och det verk- liga utfallet resulterar i vinster och förluster för försäkringsrörelsen. Det sammanlagda resultatet regleras mot en återbäringsfond. Åter- bäringsfonden består av ackumulerat överskott, även kallat konsoli- deringskapital.

Om premierna i en förmånsbestämd försäkringslösning skulle visa sig vara för lågt satta kommer antagandena att justeras, vilket innebär höjda premier för arbetsgivarna. Om premierna skulle visa sig vara för högt satta kommer arbetsgivarna att få lägre premier genom i första hand återbäring, det vill säga premierabatter. Däre- mot kommer inte under- eller överskott att påverka arbetstagarens pensionsförmån.

Den statliga försäkringsrörelsen

Den statliga försäkringsrörelsen är indelad i olika delrörelser som finansierar olika förmåner enligt statens avtalsförsäkringar. Teater-, dans- och musikinstitutionerna omfattas endast av den statliga tjänste- pensionen, inte av de statliga försäkringarna för tjänstegruppliv, personskador och trygghetsförmåner.14 Institutionerna har kollektiv- avtal om egna lösningar.

De förmånsbestämda statliga tjänstepensionerna, både de kollek- tivavtalade och de författningsreglerade, redovisas inom försäkrings- rörelsens sparrörelse och riskrörelse. Genom sparrörelsen finansie- ras de förmånsbestämda ålderpensionerna och livsvarig efterlev- andepension enligt äldre bestämmelser. Genom riskrörelsen finan- sieras sjukpensioner, efterlevandepensioner och premiebefrielse, det vill säga att arbetsgivaren inte behöver betala premien vid vissa ledigheter eller då sjukpension utges.

Delrörelserna tillförs olika premietyper, som antingen är indivi- duella eller kollektiva. De individuella premierna bestäms utifrån

14 Detta gäller med undantag för den konstnärlige ledaren vid Drottningholms Slottsteater som omfattas av TGL-S.

SOU 2009:50

Rådande förhållanden

individens aktuella och historiska anställningsuppgifter, och beräk- ningarna sker enligt försäkringstekniska riktlinjer. De kollektiva premierna uppgår i stället till en viss procent av ett underlag eller ett belopp i kronor, som är lika för samtliga som ingår i kollektivet.

För PISA-förordningen består de individuella premierna av en sparpremie som finansierar ålderspensionen från och med 65 år och en sparpremie som finansierar ålderspensionen före 65 år. De kol- lektiva premier som scenkonstinstitutionerna betalar är värdesäk- ringspremie, som finansierar värdesäkring av intjänad pensionsrätt för personer som är aktiva, och riskpremie, som finansierar sjuk- pensioner, efterlevandepensioner och premiebefrielsen.15

Det är SPV:s styrelse som beslutar om de försäkringstekniska riktlinjer och det beräkningsunderlag som styr beräkningen av pre- mierna och de försäkringstekniska avsättningarna (pensionsskulden). Enligt SPV:s årsredovisning för 2008 är de försäkringstekniska antaganden som används aktsamma och sätts på sådant sätt att de säkerställer att försäkringsrörelsen ska kunna fullgöra sina åtaganden.

Samtliga arbetstagare som ingår i respektive delrörelse inom den statliga försäkringsrörelsen utgör ett kollektiv. Det innebär att arbetsgivarna betalar individuella premier som är fastställda enligt gemensamma försäkringstekniska riktlinjer och att de betalar sam- ma kollektiva premier. Den premie en arbetsgivare ska betala påver- kas således inte av exempelvis sjukligheten hos just den arbetsgiv- aren, eller hos en viss grupp arbetsgivare.

Varje delrörelse inom försäkringsrörelsen ska bära sina egna kostnader. Resultatet för ett år regleras mot en återbäringsfond som är gemensam för samtliga arbetsgivare inom delrörelsen. Det är följaktligen ingen arbetsgivare som har någon särskild andel av återbäringsfonden, som kan tas ut exempelvis om arbetsgivaren skulle lämna försäkringsrörelsen.

Allmänt om beräkning av individuella premier

SPV beräknar individuella premier enligt PA 03 så att skillnaden mellan den pension som en individ beräknas vara berättigad till vid pensionsåldern (målbeloppet), och den pensionsrätt som personen hittills har tjänat in (fribrevet), ska finansieras med en viss premie under den tid som återstår till pensionsåldern. Vid beräkningen av

15 För den konstnärlige ledaren vid Drottningholms Slottsteater betalas även TGL-premie avseende den statliga tjänstegrupplivförsäkringen.

Rådande förhållanden

SOU 2009:50

premien tas hänsyn till antaganden om ränta, livslängd och omkost- nader.

Målbeloppet påverkas av det aktuella pensionsunderlaget och den tjänstetid som individen maximalt kan tillgodoräkna sig vid pensions- åldern. Vidare påverkas målbeloppet av prisbasbeloppet och inkomstbasbeloppet.

Pensionsunderlaget består av medeltalet av de fastställda pen- sionsgrundande lönerna för de fem sista kalenderåren före beräk- ningsåret. Pensionsunderlaget förändras i normala fall vid ett års- skifte när en pensionsgrundande lön i pensionsunderlaget läggs till och en annan faller bort. Lönerna i pensionsunderlaget räknas om till samma nivå med hjälp av prisbasbeloppet. Målbeloppet påverkas av att pensionen, med hänsyn till gränsvärdena 7,5, 20 och 30 inkomstbasbelopp, är olika stor beroende på vilken del av pensions- underlaget som den beräknas på.

Om målbeloppet ökar, kommer även premien att öka. Hur stor premieökningen blir, påverkas av hur lång tid det är kvar till dess personen uppnår pensionsåldern. En ökning av målbeloppet sent i karriären innebär kortare tid för finansiering av ökningen, vilket leder till en högre premie än vad motsvarande ökning av målbelop- pet skulle ha medfört tidigare i karriären.

Vidare påverkas premien av prisbasbeloppet beroende på att det används för att räkna upp både fribrev och målbelopp. Eftersom fribrevet vanligtvis är lägre än målbeloppet innebär en ökning av prisbasbeloppet att skillnaden mellan fribrev och målbelopp ökar (med prisbasbeloppet), vilket leder till en högre premie.

Sammantaget innebär det här att de individuella premierna inte bara är beroende av det aktuella pensionsunderlaget, utan även av tidigare intjänat fribrev, hur lång tid som återstår till pensionsåldern samt förändringar i prisbasbelopp och inkomstbasbelopp. Storlek- en på det intjänade fribrevet påverkas bland annat av vilka löner och anställningsperioder som en person tidigare har haft. Två personer som är födda samma år och har lika lön kan alltså ha väsentligt olika premier, beroende på anställningshistorik. Däremot kommer två personer som är födda samma år och som har samma målbe- lopp, att ha lika stora avsättningar för pensionen när de väl uppnår pensionsåldern. Skillnaden ligger i hur betalningen för att bygga upp avsättningarna för pensionen har fördelats över den tid pen- sionen har tjänats in.

SOU 2009:50

Rådande förhållanden

Premier för ålderspensionen från och med 65 år

Pensionen från och med 65 år enligt PA 03 är olika i olika inkomst- basbeloppsintervall. För den del av pensionsunderlaget som under- stiger 7,5 inkomstbasbelopp är den förmånsbestämda pensionen i PA 03 helt ersatt av avgiftsbestämd pension även om en övergångs- generation får förmånsbestämd pension beroende på pensionsålder och födelseår. Motsvarande gäller för ålderspensionen i PISA-för- ordningen.

SPV gör inte någon uppdelning av fribrevet i de olika inkomst- basbeloppsintervallen. Premien bestäms utifrån den pensionsrätt som vid var tidpunkt återstår att finansiera, det vill säga målbelopp i förhållande till intjänat fribrev. Det går därför inte att säga hur stor del av premien som beror på pensionsunderlaget under respektive över 7,5 inkomstbasbelopp.

Premier för ålderspensionen före 65 år

Ålderspensionen före 65 år enligt PISA-förordningen är antastbar, det vill säga den är villkorad till att arbetstagaren är anställd vid pensionsåldern.16 Att förmånen är antastbar innebär att det i faktisk mening inte går att tala om en intjänad pensionsrätt förrän pensionen börjar betalas ut. Det är först då det avgörs om det blir någon förmån eller inte. För att ändå kunna beräkna en individuell premie, antar SPV att det sker ett tekniskt intjänande av pensionsrätt i form av ett så kallat beräkningsfribrev. Intjänandet av beräkningsfribrevet sker enligt samma principer som fribrevet för ålderspensionen från och med 65 år. SPV gör därtill en reduktion av premien som kompensation för att det kanske inte blir någon förmånsutbetalning. Från och med 2008 är reduktionsfaktorn 5 procent och innan dess var den 3 procent.

Beräkningsreglerna för sparpremien för pension före 65 år är desamma för samtliga lägre pensionsåldrar enligt PISA-förordningen och enligt PA 03. Det finns alltså ingen skillnad mellan olika pen- sionsåldrar eller mellan statliga myndigheter och teater-, dans- och musikinstitutionerna. Eventuella överskott eller underskott i spar- rörelsen till följd av beräkningsreglerna för sparpremien regleras,

16 Det gäller som tidigare nämnts inte dem som varit anställda i minst fem år med lång- tidskontrakt. De är berättigade till en oantastbar förmån före 65 år, förutsatt att de inte sam- tidigt innehar en anställning med statlig pensionsrätt.

Rådande förhållanden

SOU 2009:50

liksom övriga beräkningsantaganden, mot sparrörelsens återbärings- fond.

Premier för PA-91

Metoden för att beräkna premier skiljer sig mellan förmåner enligt PA 03 och förmåner enligt det tidigare avtalet PA-91. Skillnaderna beror främst på vilket sätt pensionsrätten tjänas in. I PA 03 tjänas pensionen in som ett fribrev, vilket även kallas för försäkrings- teknisk metod. I PA-91 tjänas i stället pensionen in som en liv- ränta, vilket brukar kallas linjär metod. Den här skillnaden mellan PA 03 och PA-91 gör att premien utvecklas på olika sätt.

En annan skillnad mellan PA 03 och PA-91 gäller den tjänstetid som används vid beräkning av premier. Premien för pensioner enligt PA-91 beräknas med en tjänstetidsschablon, medan beräk- ningarna i PA 03 baseras på faktisk anställningshistorik.

Allmänt om beräkning av kollektiva premier

De kollektiva premierna bestäms för ett år i taget, så att de premier som betalas in ska täcka årets kostnader för de förmåner som pre- mien finansierar. Eventuella över- eller underskott påverkar pre- miesättningen för kommande år. Det innebär att om det exempel- vis visar sig att en premie har satts för högt ett år så att det skapas ett överskott inom delrörelsen, kan detta överskott användas till att reducera premien kommande år. På motsvarande sätt innebär det att om en delrörelse gör ett negativt resultat ett år, kan premien behöva höjas kommande år.

Värdesäkringspremie

Värdesäkringspremier tillgodoräknas sparrörelsen och finansierar värdesäkring av intjänad pensionsrätt för personer som är aktiva. Kostnaden för värdesäkring för pensionärer och för fribrevshavare finansieras genom sparrörelsens återbäringsfond. Med fribrevsha- vare avses personer som har lämnat sin anställning och i stället för pension har rätt till ett fribrev. Statliga tjänstepensioner värdesäkras med förändringen av prisbasbeloppet, vilket innebär att kostnaden för värdesäkring följer prisbasbeloppets förändringstakt.

SOU 2009:50

Rådande förhållanden

Värdesäkringspremien utgörs av en procentsats av pensions- underlaget och är densamma för samtliga som ingår i sparrörelsen. Premien betalas för anställda från och med den ålder då de kan tjäna in förmånsbestämd ålderspension, till och med pensionsåldern. Den verkliga kostnaden för värdesäkring varierar mellan olika individer beroende av hur mycket pensionsrätt som han eller hon har tjänat in. Värdesäkringspremien innebär således att kostnaden för värde- säkring jämnas ut över kollektivet.

SPV:s styrelse kan besluta att värdesäkringspremien rabatteras genom att även värdesäkringskostnaden för dem som är aktiva ska bekostas av sparrörelsens konsolideringsmedel. Enligt SPV:s kon- solideringspolicy kan premierabatt lämnas om sparrörelsens kol- lektiva konsolideringsgrad F, tillgångar i förhållande till skulder, ligger i intervallet 105–115 procent. Premierabatter i sparrörelsen lämnas i första hand som en reduktion av värdesäkringspremien.

Riskpremie

Riskpremier tillgodoräknas riskrörelsen och finansierar sjukpen- sioner, efterlevandepensioner och premiebefrielse. Med premiebe- frielse menas att arbetsgivaren under vissa omständigheter är befri- ad från att betala premier för de anställda. Riskpremien utgörs av en procentsats av pensionsunderlaget och är densamma för samtliga individer och samtliga arbetsgivare som ingår i sparrörelsen. Risk- premie betalas från och med 18 år till och med pensionsåldern. Det innebär att riskpremie betalas under en kortare tid för dem med lägre pensionsålder än 65 år.

För PA 03 täcker riskpremien premiebefrielse för både de för- månsbestämda och de avgiftsbestämda pensionerna. Enligt regel- verket för PA 03 gäller hel eller partiell premiebefrielse dels vid sjukpenning mer än 90 dagar, dels när tillfällig sjukpension eller sjukpension har beviljats.

Premiebefrielse för de avgiftsbestämda pensionerna belastar anslaget Statliga tjänstepensioner m.m. AIP och dess finansiering ligger helt utanför det statliga systemet. Det innebär att teater-, dans- och musikinstitutionernas kollektivavtal om AIP inte omfat- tas av den statliga premiebefrielseförsäkringen.

Rådande förhållanden

SOU 2009:50

Betalning av premier för PA 03

Formerna för hur premier för de statliga tjänstepensionerna ska betalas, regleras dels i premieförordningen, dels i SPV:s så kallade försäkringsvillkor. Reglerna är desamma för de PISA-förordningar som knyter an till respektive pensionsavtal. Enligt PISA-förordningen kan dock premier för de arbetsgivare som omfattas av förordningen även betalas enligt särskilt beslut av regeringen.

Premierna för PA 03 betalas som månatliga definitiva premier och de beräknas på de anställningsuppgifter som överförs månads- vis till SPV. Senast den 4:e i månaden skickar SPV ut en premie- faktura avseende föregående månads premiekostnad, som arbets- givarna ska betala senast den sista i månaden. Till premiefakturan publiceras specifikationer på SPV:s webbplats på dels aggregerad nivå, dels individnivå.

Om inrapporterade anställningsuppgifter ändras i efterhand, kommer premien för den eller de månader som påverkas att räknas om. Kostnaden för dessa så kallade retroaktiva premier kommer på nästa faktura. När premien avser en retroaktiv premiemånad redo- visas en kod på premiespecifikationen, som anger orsaken till var- för premien har räknats om retroaktivt.

Betalning av premier för PA-91

Premierna för PA-91 betalas som preliminära och slutliga premier och beräknas på anställningsuppgifter som överförs årsvis till SPV. För PA-91 lämnar SPV i november ett besked om nästa års preli- minära premie. Den preliminära premien är i praktiken en prognos och anger det belopp som arbetsgivaren ska betala under beräk- ningsåret. Året efter beräkningsåret fastställer SPV en slutlig pre- mie. Eventuella differenser mellan de preliminärt inbetalda och de slutliga premierna regleras vid utgången av maj.

Särskilda händelser som påverkar premierna

Premier för ålderspensioner enligt de statliga pensionsbestämmel- serna beräknas så att förmånerna är färdigbetalda vid pensions- åldern. Om en person fortsätter att arbeta efter pensionsåldern betalar arbetsgivaren ingen premie för honom eller henne. Enligt nuvaran- de regelverk debiterar SPV heller inga premier under den period på

SOU 2009:50

Rådande förhållanden

maximalt tre år efter pensionsåldern som en person enligt PISA- förordningen kan fortsätta att tjäna in pensionsrätt.

Innan en person är aktualiserad, det vill säga att en individs historiska tjänstetid och intjänade pensionsrätt har utretts och fast- ställts, beräknas premien utifrån schablonantaganden. Skillnader i premie före och efter aktualiseringstidpunkten faktureras inte arbetsgivaren, men efter att aktualisering skett ändras den premie som arbetsgivaren fortsättningsvis ska betala. Om det i samband med aktualisering fastställs nya pensionsgrundande löner får dock arbetsgivaren stå för eventuella kostnader som följer av detta.

Den premie som en arbetsgivare ska betala kan vara beroende av löner som satts av andra arbetsgivare. Det innebär att om en arbets- givare brister i sin inrapportering av anställningsuppgifter för en person, kan det ha påverkan på samtidiga eller senare arbetsgivares premier som personen är eller varit anställd hos. Om en arbetsgivare exempelvis inte rapporterar att en person har avslutat sin anställning kommer det att debiteras premier för denne. När uppgiften korri- geras kommer även premierna att korrigeras.

Om en person har mer än en anställning i vilka han eller hon omfattas av PISA-förordningen och är helt tjänstledig utan lön från någon av anställningarna, betalas premier för gemensamma förmå- ner av de arbetsgivare som utbetalar lön till personen. Premier för förmåner som inte är gemensamma betalas av respektive arbetsgi- vare. Om lön utbetalas av mer än en arbetsgivare, delas premien mellan arbetsgivarna i proportion till sysselsättningsgraden.

Om en anställd är tjänstledig av annan orsak än att inneha en annan tjänst gäller att premien för ålderspension från och med 65 år inte ska betalas efter det att den försäkrade varit helt tjänstledig utan lön i åtta månader. Det följer av att tjänstetid inte får tillgodo- räknas därefter och att det därför inte sker något fortsatt intjä- nande av fribrevet från och med 65 år. Ålderspensionen före 65 år tjänas dock inte in som ett fribrev utan bestäms vid pensionsav- gången. Efter åtta månader räknas därför målbeloppet för pension- en före 65 år om, utan den tjänstetid som återstår till pensionsål- dern. Det nya målbeloppet kan vara högre än det beräkningsfribrev som SPV använder i beräkningen av premien för ålderspensionen före 65 år. För att skillnaden mellan det nya målbeloppet och det intjänade beräkningsfribrevet inte ska resultera i en ofinansierad pensionsrätt om pensionsavgången sker i direkt anslutning till tjänstledigheten, har SPV beslutat att en premie som täcker skillna- den ska betalas under tjänstledigheten. Detta är tänkt att införas

Rådande förhållanden

SOU 2009:50

2009 med retroaktivitet från och med 2007. De kollektiva premi- erna betalas redan idag under hela tjänsteledigheten, beroende på att den som är tjänstledig omfattas av pensionsvillkoren.

Om en anställd blir sjuk kan, som tidigare beskrivits, arbetsgiva- ren i vissa fall bli helt eller delvis befriad från att betala premier för den anställde. Vid föräldraledighet fortsätter emellertid arbetsgiva- ren att betala premier.

3.2.6Kostnad

De teater-, dans- och musikinstitutioner som omfattas av PISA- förordningen betalade före 2007 premier på annat sätt än de statliga myndigheterna. Institutionerna betalade premier enligt särskilda beslut av regeringen. Det innebär att de premier som de har betalat inte är desamma som de försäkringstekniska premier som SPV har beräknat för respektive år.

En annan skillnad mellan institutionerna och myndigheterna är att institutionerna inte omfattats av de statliga avgiftsbestämda pensionerna. Sedan 2003 har institutionerna ett eget kollektivavtal för avgiftsbestämda pensioner benämnt AIP.

De premier och avgifter som institutionerna har betalat

Under det att de statliga myndigheterna började betala försäkrings- tekniska premier 1998 fortsatte institutionerna till och med 2000 att i princip betala motsvarande avgifter för pensionerna som LKP och enligt avgiftsförordningen17. Vissa institutioner skulle betala 6,44 procent av den pensionsgrundande lönen, medan andra skulle betala 11,19 procent av de statsbidrag som betalades till institutio- nerna. Vidare fanns det några som skulle betala 8,85 procent av den pensionsgrundande lönen och några som skulle betala 8,85 procent av bruttolönesumman. För musiker vid Svenska rikskonserter var premier 6,44 procent av bruttolönesumman.

17 Fi 97/3339, Fi 98/1613, Ju1999/2952/PP.

100

SOU 2009:50

Rådande förhållanden

Åren 2001–2003

Från och med 2001 anpassades pensionspremierna för institutioner till de faktiska premiekostnaderna18. Betalningsvillkoren skilde sig dock. För det första var premien gemensam för samtliga institutio- ner och inte specifik för respektive institution. För det andra fast- ställdes premienivån i form av procentsatsen 11,89 procent för tre år framåt19. Premien skulle betalas på det underlag som gäller vid beräkning av arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 24 och 25 §§ socialav- giftslagen (2000:980), vilket brukar benämnas bruttolönesumma.

Under ett beräkningsår betalade institutionerna preliminära premier som de beräknade genom att multiplicera procentsatsen med bruttolönesumman. Året efter beräkningsåret rapporterade institutionerna in den faktiska bruttolönesumman till SPV. Utifrån den fastställde SPV den slutliga premien. Eventuella differenser mellan den slutliga premien och de preliminärt inbetalda premierna reglerades vid utgången av maj.

År 2003, det tredje året, infördes emellertid en ny PISA-förordning som knöt an till det nya statliga pensionsavtalet PA 03. Kostnader- na för de förmånsbestämda pensionerna beräknades därmed bli läg- re, varför regeringen beslutade att sänka procentsatsen med 2,3 procentenheter till 9,59 procent20. Avgiften för den individuella ålderspensionen i PA 03 motsvarade 2,3 procent. Det var också den AIP-avgift som parterna på scenkonstområdet förhandlade fram. För 2003 uppgick AIP-avgiften till 27 968 602 kronor och den slut- liga PISA-premien till 133 065 149 kronor exklusive särskild löne- skatt på pensionskostnader.

Före 2001 uppgick pensionernas andel av institutionernas stats- bidrag till cirka 84 miljoner kronor, enligt uppgift från Kultur- utskottets rapport Uppföljning av pensionsvillkoren inom scen- konstområdet.21 Anpassningen till de verkliga pensionskostnaderna som skedde i budgetpropositionen och tilläggsbudgeten för 2001, innebar en ökning av statsbidragen med totalt 97 miljoner kronor. Under 2005 gjordes dessutom en retroaktiv höjning av statsbidra- gen från och med 2001 med 5 miljoner kronor per år.

18Prop. 2000/01:1 utg.omr. 17 sid. 59, bet. 2000/01:KrU1, rskr. 2000/01:59.

19Ju 2000/6516/PP.

20Fi2003/214, 1049.

212008/2009:RFRI.

101

Rådande förhållanden

SOU 2009:50

Åren 2004–2006

Under perioden 2004–2006 ändrades ordningen för hur institutio- nerna skulle betala premier. Regeringen fattade särskilda beslut22 som innebar att premierna skulle betalas som preliminära och slut- liga premier med en utjämning mellan institutionerna. Utjämningen gällde dock inte för eventuella höjningar av den slutliga premien, efter att denna fastställts och fördelats på institutionerna, om höjningen berodde på att en institution inte rapporterat uppgifter om sina anställda enligt gällande föreskrifter.

För 2004 och 2005 fastställdes den preliminära premien av reger- ingen och för 2006 av SPV. De slutliga premierna fastställdes av SPV och beräknades enligt gällande försäkringstekniska riktlinjer och beslutade nivåer för de kollektiva premierna. AIP-avgiften höjdes 2005 från 2,3 procent till 3,3 procent av utbetald lön. I tabellen nedan redovisas vilka premiesatser som gällde de här åren.

Tabell 3.9 Avgiftssatser för AIP och kollektiva premiesatser för PISA 2004– 2006

År	AIP-avgift	PISA-premie
		preliminär	slutlig
2004	2,3 %	9,59 %	12,50 %
2005	3,3 %	9,59 %	9,65 %
2006	3,3 %	12,23 %	13,12 %

Källa: SPV och Pensionsvalet.

SPV beräknade premierna i samma system som premierna för stat- liga myndigheter. Det innebar att premierna för PISA-förordningen som knyter an till PA 03 beräknades som månatliga definitiva pre- mier, medan premierna för PISA-förordningen som knyter an till PA-91 beräknades som slutliga premier årvis i efterhand. Skillnaden var att dessa premier inte debiterades i vanlig ordning. Efter beräk- ningsåret summerade SPV de månatliga och slutliga premierna och satte dem i relation till samtliga inrapporterade bruttolönesummor från institutionerna. Resultatet blev procentsatserna för den slutliga premien enligt tabellen ovan. Utifrån dessa procentsatser har de slut- liga premierna för respektive institution beräknats och stämts av mot de preliminärt inbetalda premierna.

22 Fi2003/3544, Fi2005/2416, Fi2005/6361, Fi2004/4848, Fi2005/6444.

102

SOU 2009:50

Rådande förhållanden

Vid fastställandet av de slutliga premierna tillämpade SPV prin- cipen att kostnaden ska tas det år den uppstått, inte det år den hän- för sig till. Det innebär att de fastställda slutliga premierna för beräkningsåren 2005 och 2006 inkluderade så kallade retroaktiva premier för tidigare år. Med retroaktiva premier avses när premien för en månad räknas om i efterhand på grund av att arbetsgivaren ändrar tidigare inrapporterade anställningsuppgifter.

Retroaktiva premier som beror på ändrade anställningsuppgifter före 2004 har inte fakturerats, eftersom premierna till och med 2003 betalats enligt nivåer fastställda av regeringen. I de slutliga premierna för 2005 ingår därför retroaktiva premier för 2004 som uppkommit under 2005. På motsvarande sätt ingår i de slutliga pre- mierna för 2006 retroaktiva premier för åren 2005 och 2004 som uppkommit 2006.

I tabellen redovisas avgifter och premier för 2004–2006 exklusive särskild löneskatt på pensionskostnader och exklusive kostnads- och intäktsräntor.

Tabell 3.10 Avgifter för AIP och premier för PISA 2004–2006

År	AIP-avgift, kr		PISA-premier, kr
		preliminära	slutliga	avstämning
2004	33 001 999	133 912 456	178 322 674	44 410 218
2005	49 830 443	139 970 285	142 810 365	2 840 080
2006	52 273 480	184 093 652	200 951 952	16 858 300

Källa: SPV och Pensionsvalet.

Avstämningen mellan de preliminära och de slutliga premierna för 2004 skedde i februari 2006 efter en höjning av statsbidragen. Avstäm- ningen av 2005 års premier skedde i maj 2006. Avstämningen av 2006 års premier skedde i maj 2007.

Statbidragen höjdes i flera omgångar under åren 2004–2006. 2005 genomfördes först en höjning med 5 miljoner kronor som gällde retroaktivt från 2001 för ökade kostnader för PISA-premier. Samma år höjdes bidragen med ytterligare 15 miljoner kronor för att avsättningarna för AIP skulle kunna öka. Det året beslutade parterna på scenkonstområdet att höja AIP från 2,3 till 3,3 procent. Slutligen genomfördes 2006 en nivåhöjning med 45 miljoner kro- nor, som en anpassning till de slutliga premierna jämfört med de

103

Rådande förhållanden

SOU 2009:50

preliminära premierna på 9,59 procent som institutionerna hade betalat under 2004 och 2005.23

Från och med 2007

Från och med beräkningsåret 2007 övergick institutionerna till att betala premier helt i enlighet med premieförordningen. Premierna är institutionsspecifika och avser således kostnaderna för de perso- ner som är anställda hos respektive institution. För anställda för vilka PA 03 ska tillämpas, betalas premierna som månatliga defini- tiva premier. För anställda för vilka PA-91 ska tillämpas, betalas premierna som preliminära och slutliga premier. Övergången från utjämnade till institutionsspecifika premier skedde genom att reger- ingen inte fattade något nytt beslut om utjämning av premierna mellan institutionerna.

Vid övergången till institutionsspecifika premier kopplade SPV på sitt ordinarie systemstöd. Det skedde genom att samtliga insti- tutioner ansågs ha betalat de premier som systemet hade räknat fram till och med den 31 december 2006. Om det från och med den 1 januari 2007 uppstår en retroaktivitet som innebär en ökad eller minskad premiekostnad för någon månad 2004 eller senare, påver- kar det den enskilda institutionens premiekostnad. De premier som institutionerna betalade 2007 innefattade således retroaktiva pre- mier för åren 2004–2006 som beräknats under 2007.

I följande tabell redovisas avgifter och premier för 2007 exklu- sive särskild löneskatt på pensionskostnader och exklusive kostnads- och intäktsräntor.

Tabell 3.11 Avgifter för AIP och premier för PISA 2007

År	AIP-avgift, kr		PISA-premier, kr
		avser 2007	retro 2004–2006	totalt
2004	55 451 323	197 522 059	3 002 093	200 524 152

Källa: SPV och Pensionsvalet.

Eftersom premien till och med 2006 varit utjämnad mellan institu- tionerna, innebar övergången 2007 till institutionsspecifika premier att vissa institutioner skulle få högre kostnader och andra lägre. Vid

23 2008/2009:RFRI.

104

SOU 2009:50

Rådande förhållanden

övergången justerades därför statbidragen för institutionerna enligt den förväntade nya kostnaden.

Justeringen skedde med stöd av underlag från SPV. Emellertid kan institutionernas premiekostnader variera mellan olika månader och olika år beroende på vilka personer som är anställda. Det inne- bar att en absolut rättvis omfördelning av statsbidragen inte var möjlig att göra. Vidare kunde justeringen av statsbidragen av log- iska skäl inte inkludera effekterna av retroaktiva premier. Detta efter- som en förändring av redan inrapporterade anställningsuppgifter, och vilken effekt det får på premiekostnaden, inte kan förutses.

För flertalet institutioner har de retroaktiva premierna inte haft någon större påverkan på den totala premiekostnaden. Det finns dock en del extremfall. Exempelvis blev den totala premiekostna- den för Helsingborgs stadsteater under 2007 endast 26 923 kronor exklusive kostnads- och intäktsräntor. Detta förklaras av att pre- mien avseende 2007 uppgick till 950 468 kronor, medan de retro- aktiva premierna uppgick till -923 545 kronor. I andra änden finns Malmö opera och musikteater, för vilken de retroaktiva premierna avseende åren 2004–2006 innebar en ökning av premien för 2007 med 1 868 978 kronor.

I budgetpropositionen och tilläggsbudgeten för 2008 genom- fördes en slutlig justering av statsbidragen med anledning av över- gången till institutionsspecifika premier. Av budgetpropositionen framgår att från och med 2008 ska medel som avsatts för att täcka kostnader för tjänstepensioner enligt PISA-förordningen och pen- sionsavgifter enligt AIP-avtalet inkluderas i scenkonstinstitutio- nernas verksamhetsbidrag. Det innebär att det inte längre ska fin- nas särskilda medel destinerade till pensioner.

Inför 2008 beslutade parterna på scenkonstområdet höja avgiften för AIP från 3,3 till 4,3 procent. Höjningen finansierades utan till- skott av statsmedel.

Försäkringstekniska kostnader totalt för området

För de år då teater- dans och musikinstitutionerna betalat premier enligt särskilda regeringsbeslut har SPV även beräknat den försäk- ringstekniska kostnaden. I tabellen nedan redovisas den försäk- ringstekniska kostnaden, definierad som premier hänförliga till ett år. Med det menas att en retroaktiv premiekostnad som uppstått exempelvis 2007 men som avser 2004, redovisas på 2004. Uppgifterna

105

Rådande förhållanden

SOU 2009:50

inkluderar inte särskild löneskatt på pensionskostnader eller kostnads- och intäktsräntor.

Tabell 3.12 Premier för PISA 2003–2007 fördelade på premietyper

Premietyp	2003	2004	2005	2006	2007
Spar-ÅPE	49 263 735	46 672 539	46 026 943	51 152 928	55 097 456
Spar-ÅPF	83 399 492	83 725 642	86 719 886	95 972 717	104 096 544
Risk	44 375 819	36 737 901	23 580 872	16 094 593	16 610 601
Värdesäkring	26 063 481	23 357 781	3 410 567	9 796 273	21 717 458
Totalt	203 102 527	190 493 863	159 738 268	173 016 511	197 522 059

Källa: SPV.

Tabellen visar att kostnaden för de båda sparpremierna ökade mar- kant 2006. Det beror på att räntan i de försäkringstekniska riktlin- jerna det året sänktes med 0,5 procentenheter. Vidare visar tabellen att kostnaderna för riskpremien och värdesäkringspremien varierar mellan olika år, vilket till stor del förklaras av premiesättningen. I tabellen nedan redovisas premiesatserna för de kollektiva premierna för respektive år.

Tabell 3.13 Premiesatser för kollektiva PISA-premier 2003–2007

Premietyp	2003	2004	2005	2006	2007
Risk	3,4 %/1,95 %	2,75 %/2,00 %	1,65 % 1,10 % 1,10 %
Värdesäkring	2,00 %	1,80 %	0,25 %	0,70 %	1,50 %

Källa: SPV.

För 2003 och 2004 var riskpremierna högre för PA 03 än för PA- 91, men därefter har samma procentsats gällt för båda pensionspla- nerna. Riskpremien har kunnat sänkas bland annat beroende på minskad sjuklighet. Värdesäkringspremien har under perioden följt förändringen i prisbasbeloppet. Premienivån har satts så att i prin- cip hela kostnaden för att värdesäkra de aktivas förmåner ska täckas av inbetalda premier.

Den försäkringstekniska kostnad som redovisas i tabell 3.12 ovan kan jämföras med de premier som institutionerna har betalat under perioden 2003–2007. En sådan jämförelse visar att institutio- nerna har betalat cirka 68,2 miljoner kronor mindre än den beräk- nade försäkringstekniska kostnaden. Detta underskott är hänförligt till 2003, då de försäkringstekniska premierna höjdes i förhållande till de förväntningar som låg till grund för regeringens beslut om

106

SOU 2009:50

Rådande förhållanden

institutionernas premier för perioden 2001–2003. Underskottet reg- leras mot återbäringsfonden i försäkringsrörelsens sparrörelse.

Kostnader för olika pensionsåldrar

Premiekostnaderna för de förmånsbestämda ålderspensionerna påver- kas i hög grad av pensionsåldern. Dels är värdet av pensionen före 65 år högre ju lägre pensionsåldern är, dels ska pensionen från och med 65 år finansieras under en kortare tid ju lägre pensionsåldern är.

I tabellen nedan redovisas hur kostnaderna för 2007 fördelar sig mellan de olika pensionsåldrarna. Tabellen har kompletterats med de AIP-avgifter som institutionerna betalat. Av de inbetalda avgif- terna har 12 procent inte kunnat härledas till en viss pensionsålder och de har därför fördelats proportionellt.

Tabell 3.14 Avgifter för AIP och premier för PISA 2007 fördelade på pensionsåldrar och premietyp

Pensions- AIP-avgift,				PISA-premier, kr
ålder	kr	Spar-ÅPF	Spar-ÅPE	Värdesäkr	Risk	Totalt
				1,50 %	1,10 %
41 år	1 711 073	32 793 458	1 400 582	765 399	562 660	35 522 099
52 år	2 645 958	27 755 300	4 454 429	1 167 075	855 748	34 232 552
59 år	4 754 024	18 323 545	3 563 792	2 068 546	1 636 806	25 592 689
60 år	5 598 418	16 696 334	9 245 846	2 371 713	1 805 141	30 119 034
63 år	9 094 867	8 527 907	7 946 624	3 692 692	2 821 002	22 988 225
65 år	31 646 983	-	28 486 183	11 652 033	8 929 244	49 067 460
Summa	55 451 323	104 096 456	55 097 456	21 717 458	16 610 601	197 522 059

Källa: SPV och Pensionsvalet.

SPV har även lämnat uppgifter om vad premiekostnaden uppgår till i genomsnitt för de olika pensionsåldrarna. Det finns dock problem med att ge en rättvisande bild av vad medelpremien är. För AIP fin- ns det endast årsbelopp, vilket gör att det inte går att särskilja hur många månader som en inbetald avgift avser. För PISA-förordnin- gen gäller att de olika premietyperna börjar betalas vid olika åldrar. Det innebär att antalet individer som ingår i ett medeltal blir olika beroende på vilken premietyp som undersöks.

I tabellen nedan redovisas medelvärdena per månad för dem som tjänar in förmånsbestämd pension från och med 65 år. Det är den enda gruppen som har samtliga premietyper. Det innebär att medel-

107

Rådande förhållanden

SOU 2009:50

värdena blir högre än om samtliga individer skulle ha räknats med. Kostnaden avser personer för vilka PA 03 tillämpas.

Den redovisade uppgiften om AIP avser samma grupp. Månads- beloppen för AIP har beräknats till 3,3 procent av det genomsnitt- liga pensionsunderlaget/0,95. Divisionen med 0,95 är gjord för att kompensera för att det verkliga underlaget för pensionsavgiften, utbetald lön, är något högre än pensionsunderlaget.

Tabell 3.15 Genomsnittliga månadsavgifter för AIP och månadspremier för PISA 2007 fördelade på pensionsåldrar och premietyp

Pensions-	AIP avgift,			PISA-premier, kr
ålder	kr	Spar-	Spar-	Värdesäkr.	Risk	Totalt	Procent
		ÅPF	ÅPE	1,50 %	1,10 %		av PU

41 år	775	14 237	471	326	242	15 276	68,45 %
52 år	817	8 268	947	352	258	9 825	41,80 %
59 år	822	3 328	645	355	260	4 588	19,40 %
60 år	999	2 988	1 754	428	314	5 484	19,06 %
63 år	942	932	1 042	400	293	2 667	9,83 %
65 år	808	0	952	344	253	1 549	6,66 %

Källa: SPV. Beräkningar av AIP-avsnitt har gjorts av utredningen på datamaterial från SPV.

Uppgifterna i tabellen inkluderar, som nämnts, inte de individer som omfattas av den PISA-förordning som knyter an till PA-91. Skulle de ha ingått hade medelvärdena för PISA-premierna blivit högre, dels för att PA-91 i större utsträckning är en förmånsbestämd pensionsplan, dels för att premierna tenderar att vara högre för äld- re personer. Å andra sidan skulle det inte vara någon AIP-avgift för de individerna. Skulle nu gällande procentsats för AIP-avgiften, 4,3 procent, ha tillämpats skulle den avgiften vara 30 procent högre.

Försäkringstekniska kostnader jämfört med verkliga kostnader

Som tidigare beskrivits gäller samma försäkringstekniska riktlinjer och kollektiva premier för de beröra teater-, dans- och musikinsti- tutionerna som för statliga myndigheter. Det har ifrågasatts om de premier som institutionerna betalar motsvarar deras verkliga kost- nader. För att undersöka detta har dels material från SPV inhämtats, dels en försäkringsteknisk utredning gjorts av Carlström Försäkringsrutin.

108

SOU 2009:50

Rådande förhållanden

Resultatet är inte entydigt. Kostnadsbilden skiljer sig mellan insti- tutionerna och myndigheterna. Att SPV har valt att använda samma beräkningsantaganden för samtliga arbetsgivare, innebär att kost- naderna för olika förmåner utjämnas mellan arbetsgivarna. Det kan konstateras att utjämningen i vissa avseenden har varit till fördel och i andra avseenden till nackdel för institutionerna.

Reduktionsfaktorn på premier för ålderspension före 65 år

Den premie som finansierar ålderpensioner före 65 år beräknas indi- viduellt enligt samma principer som premier för ålderspensionen från och med 65 år. En skillnad är att premien för pensionen före 65 år reduceras med fem procent beroende på att pensionen är antastbar.

SPV har satt reduktionsfaktorn till fem procent med hänsyn till hela det kollektiv som har lägre pensionsålder än 65 år. Bland stat- liga myndigheter är det främst officerare som är berörda. Kritiker menar att reduktionen är för liten när det gäller scenkonstområdet, bland annat beroende på att det är vanligt med tillfälliga anställningar.

I Carlström Försäkringsrutins rapport ingår en överslagsmässig undersökning av reduktionsfaktorn. Undersökningen syftar till att fastställa hur många månader som institutionerna har betalat en premie för förmånen före 65 år avseende fribrevshavare, det vill säga personer som har slutat före pensionsåldern och i stället för pension fått rätt till ett fribrev. För fribrevshavarna upphör rätten till förmånen före 65 år, bortsett från dem som haft långtidskon- trakt i minst fem år. Undersökningen har dock inte tagit hänsyn till dem med långtidskontrakt som kan ha rätt till ett fribrev före 65 år.

Underlaget har varit anställningshistorik från och med 2003 till och med september 2008. För varje månad finns en försäkringspost som anger om ålderspension intjänas. Denna information har kom- pletterats med uppgift om status (aktiv eller fribrev) per den 31 december 2007. Därefter har posterna för varje pensionsålder sum- merats i historikregistret som anger att ålderspension intjänas och denna summa har sedan satts i relation till antalet i summan som avser dem som per den 31 december 2007 var fribrev. Resultatet i tabellen nedan kan jämföras med SPVs reduktionsfaktor om fem procent.

109

Rådande förhållanden SOU 2009:50

Tabell 3.16 Andel premier för ålderspension före 65 år som inte resulterar i

	en pension

Pensionsålder	Andel månader som premie betalats
	för personer som är fribrevshavare
41 år	15 %
52 år	21 %
59 år	16 %
60 år	10 %
63 år	8 %
Samtliga	12 %

Källa: Beräkningarna är gjorda av Carlström Försäkringsrutin på datamaterial från SPV.

I undersökningen har inte hänsyn tagits till den ålder då personer med lägre pensionsålder än 65 år faktiskt har gått i pension. Många väljer att kvarstå i tjänst en tid efter det att de uppnått pensions- åldern. Skulle även denna uppgift ha lagts till hade skillnaden ökat ytterligare mellan SPVs faktor och det beräknade procenttalet.

Mot detta ska vägas att det finns anställda med långtidskontrakt som kommer att bli berättigade till ett fribrev före 65 år. Hade hän- syn tagits till dem hade procenttalen för 52 och 59 års pensions- ålder i tabellen ovan blivit lägre.

I rapporten konstateras att trots att allt pekar på att SPVs reduk- tionsfaktor skulle vara högre om scenkonstområdet hade utgjort ett eget kollektiv, går det inte att ha någon uppfattning om vad den i så fall borde vara. Det genomsnittliga procenttalet 12 är inte viktat mot premiens storlek och talet kan mycket väl vara lägre om sådan viktning hade kunnat utföras. Detta har dock inte varit möjligt på de uppgifter som varit tillgängliga.

Tilläggas bör att SPVs försäkringstaganden ska vara aktsamma, varmed avses att säkerhetsbelastningar endast ska förekomma då de kan motiveras ur risksynpunkt.24 När det gäller den osäkerhet som antastbara förmåner innebär, kan det vara motiverat med en viss säkerhetsmarginal i antagandena för att säkerställa att det finns till- räckligt med kapital för att täcka utbetalningarna.

24 SPV, Årsredovisning 2008.

110

SOU 2009:50

Rådande förhållanden

Kostnaden för värdesäkring av intjänad pensionsrätt

De statliga tjänstepensionerna värdesäkras årligen med förändrin- gen av prisbasbeloppet. Kostnaden för värdesäkring för pensionärer och fribrevshavare finansieras genom återbäringsfonden i försäk- ringsrörelsens sparrörelse. Kostnaden för värdesäkring av intjänad pensionsrätt för personer som är aktiva i tjänst kan antingen finan- sieras med återbäringsmedel eller med en särskild värdesäkrings- premie.

Kostnaden för värdesäkring är beroende av hur mycket pensions- rätt som en individ har tjänat in. Det innebär att värdesäkringskost- naden är högre för personer som har rätt till en förmånsbestämd pension före 65 år. SPV har dock beslutat att premien för att finan- siera värdesäkringskostnaden för de aktiva ska vara kollektiv. Arbets- givarna betalar värdesäkringspremie för samtliga individer som kan tjäna in förmånsbestämd pension oavsett vad värdesäkringskostna- den uppgår till för den enskilde individen.

Eftersom en stor andel av de anställda vid teater-, dans- och musikinstitutionerna har lägre pensionsålder än 65, är värdesäkrings- kostnaden relativt sett högre för anställda vid institutionerna än för statsanställda. Enligt uppgifter från SPV rabatteras värdesäkrings- premien för teater-, dans- och musikinstitutionerna med 23,65 procent, om premien bestäms så att den ska täcka hela värdesäk- ringskostnaden för de aktiva. Det betyder att värdesäkringspremien skulle ha varit 30,1 procent högre om anställda vid institutionerna skulle ha utgjort ett eget försäkringskollektiv.

Riskpremie

Riskpremien är en kollektiv premie som finansierar sjukpensioner, efterlevandepensioner och premiebefrielse. Premiebefrielse innebär att arbetsgivaren är befriad från att betala premier för de anställda vid vissa ledigheter, såsom vid långvarig sjukdom.

För arbetsgivare som omfattas av PA 03 täcker riskpremien premiebefrielse för både de förmånsbestämda och de avgiftsbestämda pensionerna. Emellertid har teater-, dans- och musikinstitutionerna ett eget kollektivavtal för den avgiftsbestämda pensionen, AIP, som inte omfattas av den statliga premiebefrielseförsäkringen. Premie- satsen för sjukpensionen är dock densamma för institutionerna och myndigheterna.

111

Rådande förhållanden

SOU 2009:50

SPV har lämnat följande uppgift om hur kostnaderna som risk- premien finansierar fördelar sig mellan de olika riskförmånerna.

Tabell 3.17 Riskpremiens fördelning på försäkrade förmåner 2007

Riskförmån	Andel av kostnaden
Efterlevandepension	30,0 %
Sjukpension	39,6 %
Premiebefrielse förmånsbestämt	20,3 %
Avgiftsbefrielse avgiftsbestämt	10,1 %

Källa: SPV.

SPV har även utrett sjukfrekvensen bland anställda vid teater-, dans- och musikinstitutionerna och jämfört med anställda vid myn- digheterna. Resultatet är att frekvensen sjukpension och tillfällig sjukpension inom PISA-kollektivet är drygt hälften av frekvensen inom övriga kollektivet som ingår i försäkringsrörelsen, vilket skul- le tala för att premiesatsen är i överkant för institutionernas del. Å andra sidan är premiebetalningsperioden förhållandevis kort för anställda med låga pensionsåldrar och premierna som är premie- befriade är förhållandevis höga.

112

4 Problembild

Den översyn av pensionssystemet för anställda vid statligt stödda teater-, dans- och musikinstitutioner som jag haft att genomföra ska vara inriktad på en anpassning till de speciella förhållanden som råder på området och att arbetsgivarnas kostnader för pensions- förmånerna ska vara förutsägbara. Problemen med nuvarande system är med andra ord att det inte är anpassat till förhållandena på scenkonstområdet och att kostnaderna är svåra att förutse. I detta kapitel utvecklar och analyserar jag de problemen. En under- sökning presenteras också av i vad mån personer som avgått vid en låg pensionsålder parallellt med tjänstepensionen har haft inkoms- ter som grundar rätt till pension.

4.1Pensionssystemet och scenkonstområdet

Den nuvarande regleringen av pensionsvillkoren vid de statsunder- stödda teater-, dans- och musikinstitutionerna är ett resultat av en uppgörelse från 1960-talet. Uppgörelsen innebar att staten skulle stå för hälften av driftkostnaderna för institutionerna plus scen- konstnärernas pensioner. Även om det har skett förändringar av pensionsvillkoren och av hur pensionerna finansieras, har pensio- nerna fortsatt att vara en statlig angelägenhet.

Pensionsvillkoren för institutionerna har i stort följt villkoren för statsanställda. Den främsta skillnaden är att pensionsvillkoren för statsanställda sedan 1974 regleras i kollektivavtal, medan vill- koren för de anställda vid institutionerna har fortsatt att vara för- fattningsreglerade. Fram till 1987 skedde regleringen i ett regle- mente. Därefter har regleringen skett i tre olika förordningar som knutit an till det aktuella statliga pensionsavtalet med vissa tillägg, såsom de lägre pensionsåldrarna.

113

Problembild

SOU 2009:50

När det statliga pensionsavtalet PA-91 infördes 1992, introduce- rades en avgiftsbestämd kompletterande ålderspension (Kåpan) för de statligt anställda. Någon motsvarighet infördes inte i PISA-för- ordningen. Parterna inom scenkonstområdet slöt heller inte något kollektivavtal om motsvarande förmån.

Det statliga pensionsavtalet PA 03, som infördes 2003, innebar att en betydande del av den förmånsbestämda pensionen från och med 65 år växlades mot en avgiftsbestämd pension, benämnd indi- viduell ålderspension.

De avgiftsbestämda pensionerna regleras inte i PISA-förord- ningen. I stället skapade regeringen utrymme för parterna på scen- konstområdet att sluta ett kollektivavtal om avgiftsbestämd pen- sion, genom att sänka nivån på de pensionspremier som institutio- nerna skulle betala enligt ett särskilt regeringsbeslut. Sänkningen uppgick till 2,3 procentenheter, vilket motsvarade avgiften för den individuella ålderspensionen.

Parterna på scenkonstområdet slöt ett eget kollektivavtal benämnt avgiftsbestämd individuell ålderspension (AIP). För åren 2003–2004 var avgiften 2,3 procent av utbetald lön. 2005 höjdes avgiften till 3,3 procent och från 2008 uppgår den till 4,3 procent. Det motsvarar avsättningarna inom PA 03 till avgiftsbestämda ålderspensioner till och med 2007. Från 2008 har avsättningarna för de statsanställda ökat till 4,5 procent.

4.1.1Osäkra och höga kostnader för arbetsgivarna

PISA-förordningen reglerar således de förmånsbestämda pensio- nerna för berörda teater-, dans- och musikinstitutioner. Förmåns- bestämda pensioner medför alltid ett visst mått av osäkerhet om vad premiekostnaderna kommer att bli för en arbetsgivare. Vill- koren i PISA-förordningen, tillsammans med att det är vanligt med tillfälliga anställningar inom scenkonstområdet, bidrar till att öka osäkerheten.

Premierna för ålderspensionen före och för den från och med 65 år beräknas på individnivå. Storleken på premierna påverkas inte bara av aktuella anställningsuppgifter, utan även av vilka löner och anställningsperioder som en individ tidigare har haft. Det beror på att premien beräknas så att skillnaden mellan den pension som en individ beräknas vara berättigad till vid pensionsåldern och den pensionsrätt som personen hittills har tjänat in (fribrevet), ska

114

SOU 2009:50

Problembild

kunna betalas med en viss premie under den tid som återstår till pensionsåldern.

Värdet av förmånerna enligt PISA-förordningen är högt, sär- skild för de grupper som har de lägsta pensionsåldrarna. För- månerna ska dessutom finansieras under relativt kort tid. En dan- sare har exempelvis möjlighet att under 20 aktiva år tjäna in en ålderspension som motsvarar 65–70 procent av slutlönen och som ska betalas ut i 24 år. Det höga slutvärdet på pensionen gör att pre- mierna generellt sett blir höga. Vidare blir det fribrev som en indi- vid kan tillgodoräkna sig vid varje tidpunkt av särskilt stor bety- delse för vilken premie som en institution ska betala för honom eller henne.

Följande tabell ger en uppfattning om hur höga kostnaderna är för respektive pensionsåldrar. Tabellen är en vidareutveckling av värdena i tabell 3.15. En skillnad är att i denna tabell är AIP-avgif- ten höjd till 4,3 procent.

Tabell 4.1 Genomsnittliga månadsavgifter för AIP och månadspremier för PISA fördelade på pensionsåldrar

Pensions-	AIP-avgift	PISA-	Totalt	Pensions-	Procent av
ålder	4,3 %	premier		underlag	pensions-
		2007			underlag

41 år	1 010	15 276	16 286	22 317	73,0 %
52 år	1 065	9 825	10 890	23 505	46,3 %
59 år	1 071	4 588	5 659	23 649	23,9 %
60 år	1 302	5 484	6 786	28 772	23,6 %
63 år	1 227	2 667	3 894	27 131	14,4 %
65 år	1 053	1 549	2 602	23 258	11,2 %

Källa: Beräkningar gjorda av utredningen på datamaterial från SPV.

Förmånerna enligt PISA-förordningen, och därmed premierna, beräknas på ett pensionsunderlag och inte den aktuella lönen. Pen- sionsunderlaget utgörs av genomsnittet av de pensionsgrundande lönerna, omräknade med prisbasbeloppet, under de fem kalenderår som föregår beräkningsåret. Endast år då arbetstagaren varit anställd hela året ska beaktas, vilket betyder att anställningsavbrott kan leda till att enstaka år får stort genomslag. Pensionen och pre- mien kan på så sätt vara beräknad endast på löner som ligger flera år före det aktuella året. Den premie som en institution ska betala för

115

Problembild

SOU 2009:50

en individ, kan alltså vara helt beroende av löner som har bestämts av andra scenkonstinstitutioner.

Det här innebär att kopplingen mellan en individs lön och den- nes premiekostnad är svag. Det är i praktiken omöjligt att utifrån den aktuella lönen säga vad premiekostnaden för en individ kom- mer att bli. Det krävs en individuell beräkning på faktiska upp- gifter, eller att det görs antaganden om pensionen i förhållande till intjänat fribrev. Det går naturligtvis att säga vad premien uppgår till i genomsnitt, men skillnaden mellan genomsnittet och en enskild individ kan vara betydande. Detta innebär att institutionerna får stora problem att förutse vad premiekostnaden kommer att bli. De totala kostnaderna kan variera markant mellan olika månader och mellan olika år beroende på vilka individer som är anställda. För större institutioner med en relativt fast ensemble tenderar premie- kostnaderna att jämna ut sig. För små institutioner blir dock osä- kerheten betydande, särskilt om de har tillfälligt anställa med låga pensionsåldrar.

SPV ska enligt premieförordningen senast den 30 november lämna en prognos över nästa års premiekostnad. Arbetsgivarna kan använda prognosen som stöd för budgetarbetet. Prognosen baseras på de anställningsuppgifter som inrapporterats till och med en viss månad. I prognosen görs olika antaganden, bland annat om löne- ökningar och antal anställda, som är generella och anpassade efter hela det kollektiv som omfattas av statliga pensionsbestämmelser. Träffsäkerheten i prognosen är beroende av hur väl dessa antagan- den stämmer överens med det verkliga utfallet. För teater-, dans- och musikinstitutionerna blir prognoserna dessutom känsliga för hur signifikativ den månad är som prognosen baseras på beträf- fande vilka som är anställda. Det har förekommit att prognosen blivit totalt missvisande, beroende på att de anställningsuppgifter som legat till grund för beräkningen inte motsvarat det antal eller de grupper som vanligtvis är anställda.

En annan osäkerhetsfaktor gäller de så kallade retroaktiva pre- mier som beräknas om de anställningsuppgifter som premien för en månad grundar sig på ändras i efterhand. När uppgifterna ändras sker en omräkning av premien för den eller de månader som påver- kas av ändringen. De retroaktiva premierna kan vara både positiva och negativa. Eftersom de är resultatet av att redan inrapporterade anställningsuppgifter ändras, kan de inte förutses.

En oklarhet om kostnaderna för förmånerna enligt PISA-för- ordningen gäller avdragsrätten för de premier som institutionerna

116

SOU 2009:50

Problembild

betalar. Rätten till avdrag regleras i inkomstskattelagen (1999:1229). I lagens 8 kap. 3 § används begreppet ”tryggande” för att definiera i vilken mån utfästelser om pension till arbetstagare ska dras av som kostnad. Begreppet återfinns också i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggande- lagen). Av 1 § tredje stycket följer att tryggandelagen inte äger till- lämpning på pensionsutfästelse som lämnats efter den 31 december 1966 om rätten till pension gjorts beroende av att arbetstagaren kvarstår i arbetsgivarens tjänst vid inträdet i pensionsåldern. Detta innebär att för att arbetsgivaren ska medges avdrag för att trygga en framtida pension ska den anställde, om han eller hon slutar sin anställning eller tar en annan anställning, få ett fribrev avseende den intjänade pensionsrätten. Pensionsrätten måste med andra ord vara oantastbar för att avdragsrätt ska föreligga. Vidare finns i inkomst- skattelagens 58 kap. villkor om att en ålderspension inte får börja betalas ut innan den försäkrade fyller 55 år.

Eftersom ålderspensionerna före 65 år enligt PISA-förord- ningen är antastbara förefaller det som att de inte är avdragsgilla. Vidare har PISA-förordningen två pensionsåldrar, 41 och 52 år, som är lägre än inkomstskattelagens reglering att en ålderspension inte får börja utbetalas före 55 års ålder.

Såvitt jag känner till har den här problematiken inte uppmärk- sammats. Jag har heller inte kunnat finna några undantag från inkomstskattelagens regler för berörda teater-, dans- och musik- institutioner eller, på ett mer allmänt plan, för premier som betalas till staten. Förklaringen till att frågan inte har uppmärksammats kanske finns i PISA-områdets historik. Tidigare gick det inte att särskilja kostnaderna för förmånerna före 65 år. Sedan 2007, då institutionsspecifika premier infördes, har den kostnaden synlig- gjorts.

4.1.2Svårt att administrera

Bestämmelserna i det statliga pensionsavtalet PA 03 och därmed i PISA-förordningen är ofta svåra att tillämpa på teater-, dans- och musikinstitutionerna. Anställningsförhållandena skiljer sig mellan institutionerna och statliga myndigheter genom att det vid institu- tionerna är vanligt med tillfälliga anställningar och tjänstledigheter. Det förekommer också andra typer av anställningar, såsom att skapa ett sceneri till ett visst datum, eller att anställningen inklude-

117

Problembild

SOU 2009:50

rar förberedelsetid inför en uppsättning. I de statliga pensions- avtalen är anställningstid per månad och årslön centrala begrepp. Det här ger problem för institutionerna vid inrapporteringen av anställningsuppgifter till SPV:s matrikelregister.

Det pensionsunderlag som pensionerna och premierna beräknas på bidrar till att göra administrationen komplicerad. Pensions- underlaget utgörs av medeltalet av de pensionsgrundande lönerna för de fem sista kalenderåren före beräkningsåret. Löner från samt- liga arbetsgivare som ingår i tillämpningsområdet för PISA-förord- ningen ingår vid beräkningen av pensionsunderlaget. Eftersom det är vanligt med tillfälliga anställningar och tjänstledigheter, innebär det att institutionerna i hög utsträckning påverkas av varandras rapportering av anställningsuppgifter.

Inrapporteringen av anställningsuppgifter till SPV är central för administrationen av förmånerna enligt PISA-förordningen. SPV:s administration av PA 03, inklusive PISA-förordningen, är i hög grad automatiserad vad gäller premieberäkningen. De anställnings- uppgifter som arbetsgivarna rapporterar har därmed en direkt på- verkan på pensionspremierna.

Om en institution släpar efter med sin rapportering av anställ- ningsuppgifter, beräknas premierna på de uppgifter som finns till- gängliga. När institutionen väl rapporterar in uppgifterna, kan det medföra att premien räknas om för vissa personer. Om någon av de personerna senare har varit eller är anställd vid en annan institution, finns det risk för att omräkningen även påverkar den institutionen.

Ett exempel på detta är om en arbetsgivare inte avslutar anställ- ningen när en person slutar. Fram till dess arbetsgivaren har rap- porterat in det, kommer SPV att debitera en premie för personen. När uppgiften korrigeras kommer även premien att korrigeras. Om personen under tiden har övergått till en anställning vid en annan institution som rapporterar in anställningen till SPV, kommer pre- mien att ha beräknats som om person haft två parallella anställ- ningar. Det innebär att premien har delats mellan arbetsgivarna. Följden blir att när den första institutionen rapporterar in att anställningen har upphört kommer den att retroaktivt få tillbaka premier, medan den andra institutionen retroaktivt kommer att få betala premier.

118

SOU 2009:50

Problembild

4.1.3Osäkra förmåner för arbetstagarna

Förmånsbestämda pensionsplaner brukar sägas innebära större säkerhet för de anställda än avgiftsbestämda pensionsplaner. Detta eftersom pensionen är förutbestämd till en viss nivå av lönen.

För anställda vid teater-, dans- och musikinstitutionerna är det en sanning med modifikation. Ålderspensionen före 65 år enligt PISA-förordningen är antastbar, vilket innebär att det krävs att individen har en anställning när han eller hon uppnår pensions- åldern för att rätt till en pension före 65 år ska föreligga. Det finns ett undantag från antastbarheten och det är sångare och skådespe- lare som varit anställda med långtidskontrakt i minst fem år. De är berättigade till ett fribrev före 65 år. För övriga personer som sak- nar fast anställning blir det osäkert om han eller hon kommer att få någon pension före 65 år. Det är naturligtvis särskilt otillfreds- ställande med hänsyn till de höga premier som dessa personer är belastade med.

Avgång med pension vid de lägsta pensionsåldrarna medför enligt PISA-förordningen osäkerhet om vad den totala pensionen kommer att bli från och med 65 år. I och med reformeringen av det allmänna pensionssystemet ligger alla inkomster under hela arbets- livet till grund för pensionens storlek. För att inte riskera en låg allmän pension behöver dansare och sångare fortsätta att arbeta efter 41 respektive 52 års ålder.

När det gäller pensionen från och med 65 år är det enligt PISA- förordningen i första hand inkomster som överstiger 7,5 inkomst- basbelopp som berättigar till en förmånsbestämd pension. Tjänste- pensionen avseende inkomster under 7,5 inkomstbasbelopp utgörs framför allt av den avgiftsbestämda pensionen AIP. Det finns dock en övergångsgeneration som även har rätt till en förmånsbestämd pension för inkomster som understiger 7,5 inkomstbasbelopp. Slumpmässigheten i utfallet av hur pensionsunderlaget bestäms är stor för dem som inte har en fast anställning. Det leder till ovisshet för individen om pensionens storlek.

Avgiftsbestämda pensioner innebär per definition en osäkerhet om vilket belopp som kommer att betalas ut, eftersom pensionen är beroende dels av hur stora avsättningar som gjorts, dels av avkastningen på dessa avsättningar. Om pensionsavgifterna inte har placerats alltför riskfyllt bör emellertid de årliga värdebeskeden från försäkringsbolagen kunna ge en bra uppfattning om storleken på den vid var tidpunkt intjänade pensionen.

119

Problembild

SOU 2009:50

4.2Scenkonst och ålder

Vid de statsunderstödda teater-, dans- och musikinstitutionerna har den konstnärligt anställda personalen lägre pensionsålder när det gäller tjänstepensionen än den gängse åldern 65 år. Villkoren för tjänstepensionen regleras i PISA-förordningen. I tabellen nedan redovisas de olika pensionsåldrarna och vilka anställningar som är knuten till respektive pensionsålder. Med övre gräns avses den ålder som det inom ramen för en viss anställning är möjligt att fort- sätta tjäna in pensionsrätt enligt PISA-förordningen.

Tabell 4.2	Pensionsåldrar för konstnärliga anställningar enligt PISA-
	förordningen

Pensionsålder	Övre gräns	Anställning

41 år	44 år	Dansare
52 år	55 år	Korist, Sångsolist
59 år	62 år	Skådespelare, Dockspelare
60 år	63 år	Balettchef, Balettmästare, Chef institution1,
		Danspedagog, Hovkapellist, Kapellmästare2,
		Koreograf, Koreolog, Kormästare, Musiker3,
		Regissör
63 år	65 år	Musiker4, Dirigent, Musikinspicient,
		Kapellmästare5, Repetitör

De låga pensionsåldrarna beror på att det för scenkonstnärer i många fall inte är möjligt att fortsätta att arbeta professionellt i det konstnärliga yrket fram till 65 år. Det gäller framför allt dansare och sångare, som har 41 respektive 52 års pensionsålder.

Enligt de kontakter som utredningen har haft med institutioner, arbetstagarorganisationer, arbetsgivarorganisationer etc. är åldrarna 41 respektive 52 år med möjlighet att arbeta ytterligare tre år väl avvägda. Ungefär vid de åldrarna blir det svårt för de allra flesta att fortsätta inom sitt yrke. Pensionsåldern 59 år är däremot starkt ifrågasatt, åtminstone att det skulle finnas fysiska eller konstnärliga skäl. Att rollerna är färre för skådespelare i 60-årsåldern är däremot

1Stockholms konserthusstiftelse, Göteborgs konsert AB, Malmö Symfoniorkester AB, stiftelsen Svenska rikskonserter eller teaterchef.

2Vid hovkapellet.

3Inom regional musikverksamhet eller vid stiftelsen Svenska rikskonserter.

4Annan än vid hovkapellet eller stiftelsen Svenska rikskonserter eller inom regional musik- verksamhet.

5Annan än vid hovkapellet.

120

SOU 2009:50

Problembild

en realitet, vilket skulle kunna anses vara ett skäl att ge skådespelare möjlighet att gå i pension före 65 år.

Musiker har antingen pensionsålder 60 eller 63 år beroende på vid vilken institution han eller hon är anställd. Att det finns två olika pensionsåldrar beror i huvudsak på historiska omständigheter. Länsmusiken är sprungen ur militära orkestrar och musikerna har fått behålla 60 års pensionsålder från tiden de tillhörde Försvars- makten6. Att pensionsåldern för kapellister vid Kungliga Operan är 60 år, medan musiker vid Kungliga Filharmonikerna har pensions- ålder 63 år, brukar motiveras av att kapellisterna spenderar mer tid i orkesterdiket. Skälet ifrågasätts dock av filharmonikerna. Syn- punkter som har framkommit under utredningsarbetet är att musi- ker visserligen kan behöva avgå före 65 år, men det är svårt att pre- cisera behovet till en viss ålder. Det beror på vilket instrument en musiker spelar, vilken roll i orkestern vederbörande har och på individuella egenskaper. Därför finns det behov av ett flexibelt system, som kan ta hänsyn till de individuella behoven.

Uppfattningen om övriga anställningar som har 60 eller 63 års pensionsålder är i stort densamma som för musikerna. Det finns ett behov av att kunna avgå före 65 år, men det är svårt att ange en generell ålder. Systemet borde därför vara flexiblare.

PISA-förordningen ger teaterchefer pensionsrätt från 60 år. Att villkoren för chefer är reglerade i PISA-förordningen ifrågasätts framför allt av Svensk Scenkonst. Chefer borde utgöra en undan- tagskrets från pensionsplanen, och pensionen borde i stället ingå som en komponent i det totala förmånspaketet som förhandlas fram vid anställningstillfället. Skälet till att teaterchefer har 60 års pensionsålder enligt PISA-förordningen är i första hand konstnär- ligt. På senare år har det dock blivit vanligare att anställa chefer för viss tid, vilket minskar behovet av en reglerad lägre pensionsålder. Vidare är det vanligt med delat ledarskap vid institutionerna – en VD och en konstnärlig ledare. Enligt PISA-förordningen kan dock endast en vara chef, och då tenderar teaterchefspensionen att gå till VD:n. Det rekryteras även chefer från andra branscher och då har de ofta andra pensionslösningar med sig sedan tidigare. För att en institution ska kunna erbjuda en annan pensionslösning måste, som det nu fungerar, regeringen besluta om undantag från PISA-för- ordningen.

6 För yrkesofficerare vid Försvarsmakten är pensionsåldern numera 61 år.

121

Problembild

SOU 2009:50

4.2.1Nuvarande låga pensionsåldrar fungerar ej

De låga pensionsåldrarna för konstnärliga anställningar riskerar att leda till en låg pension från och med 65 år. För att undvika det krävs fortsatt arbete efter pensioneringen, vilket inte borde vara fallet för den som uppnår pensionsåldern och börjar lyfta sin ålderspension. Förr var detta inte något problem, då var pensio- nären tillförsäkrad en tillräcklig pension även efter uppnådda 65 år. För många konstnärliga anställningar får numera pensionsålder och ålderspension enligt PISA-förordningen anses vara bedrägliga benämningar, i vart fall för dansare och sångare. Som framgår av följande beskrivning av det allmänna pensionssystemet har refor- meringen av systemet inneburit försämringar för personer som slutar förvärvsarbeta långt före 65 år.

I det tidigare allmänna pensionssystemet med folkpension och allmän tilläggspension (ATP) krävdes att man hade arbetat i minst 30 år för att få full pension. Nivån på ATP bestämdes av inkomsten under de 15 bästa inkomståren, medan folkpensionen var obero- ende av lönen. I det nuvarande systemet byggs i stället pensionen upp av avgifter som arbetsgivare och arbetstagare betalar som en andel av utbetald lön under hela yrkeslivet. Storleken på pensionen blir därmed beroende av de avgifter som sammantaget har betalats in, allt enligt den så kallade livsinkomstprincipen. Det finns dock ett grundskydd benämnt garantipension för dem som har haft inga eller låga inkomster. Konsekvensen av livsinkomstprincipen är att en tidig pensionering leder till att mindre pensionsavgifter betalas och att pensionen därmed blir lägre.

I ATP-systemet hade många scenkonstnärer hunnit tjäna in en fullgod allmän pension när de uppnådde pensionsåldern enligt PISA-förordningen. Med det nya allmänna pensionssystemet riske- rar framför allt de som enligt PISA-förordningen har pensionsålder 41 eller 52 år att få en låg allmän pension och därmed en låg total pension från och med 65 år. Pensionen före 65 år enligt PISA-för- ordningen är inte pensionsgrundande i det allmänna pensions- systemet. För att avgifter ska betalas in till den allmänna pensionen måste därför de som avgått med pension enligt PISA-förordningen skaffa sig pensionsgrundande inkomster genom att fortsätta att arbeta.

Förändringarna i det allmänna pensionssystemet får inte ome- delbart genomslag. En mellangeneration född 1938–1953 får pen- sion både enligt det gamla och enligt det nya systemet. De som i

122

SOU 2009:50

Problembild

dag avgår med pension enligt PISA-förordningen vid 41 eller 52 års ålder måste emellertid arbeta efter pensionsavgången för att inte få en för låg pension vid 65 år. Hur det ser ut med pensionsgrundande inkomster för dem som redan avgått med pension framgår av den undersökning som redovisas i avsnitt 4.2.5.

Det var bättre förr – ett konstaterande som inte bara gäller för den allmänna pensionen. De regler som gällde för tjänstepensionen enligt PISA-förordningen före 1992 tillförsäkrade scenkonstnären en något högre pension från och med 65 år än före, oavsett stor- leken på den allmänna pensionen. Jag återkommer till den saken i kapitel 13.

En pensionsålder signalerar att då den åldern uppnås behövs inget mer arbete för den fortsatta försörjningen. Att det inte stämmer för dansare och sångare med pensionsåldrarna 41 respek- tive 52 år måste anses vara ett systemfel. Redan mycket höga kost- nader för de låga pensionsåldrarna gör att en förstärkning av pen- sionen från och med 65 år på annat sätt än genom förvärvsarbete inte är ett tänkbart alternativ. Det måste till andra förändringar.

4.2.2Scenkonstnärer som passerat pensionsåldern

Samtidigt som den nya allmänna pensionen infördes 2003, ändrades lagen (1982:80) om anställningsskydd så att en anställd har rätt att kvarstå i anställningen till 67 års ålder. Därmed avskaffades den avgångsskyldighet som dittills hade funnits i PISA-förordningen, och som gällde vid den övre gränsen för intjänandet av pension för respektive pensionsålder.

Rätten att kvarstå till 67 år har väckt farhågor om att allt fler scenkonstnärer kommer att utnyttja rätten att stanna kvar i sin anställning efter det att de uppnått pensionsåldern enligt PISA- förordningen. Oron för att få en för låg pension från 65 år, väger tyngre än problemet att fysiskt och konstnärligt kanske inte klara av sin uppgift.

Rätten till pension före 65 år enligt PISA-förordningen kvarstår så länge en person har kvar den anställning som är förknippad med den lägre pensionsåldern. Det innebär att en dansare som har kvar sin anställning som dansare kan avgå vid exempelvis 50 års ålder och då börja lyfta sin pension. Det finns således i det avseendet ingen risk för en scenkonstnär att utnyttja rätten att kvarstå i sin tjänst.

123

Problembild

SOU 2009:50

Som tidigare nämnts anses pensionsåldrarna enligt PISA-för- ordningen för framför allt dansare och sångare vara väl avvägda utifrån fysiska och konstnärliga aspekter. Om allt fler kvarstår i sin tjänst efter pensionsåldern finns det risk för att den konstnärliga kvaliteten på institutionernas verksamhet försämras. Nyutbildade konstutövare får också sämre möjligheter till anställning. Det finns dessutom hälsorisker med att personer känner sig tvingade att fort- sätta inom sitt yrke trots att de fysiskt inte mäktar med uppgiften.

4.2.3Höga kostnader riskerar leda till utslagning

Pensionsvillkoren i PISA-förordningen gör att pensionspremierna blir höga. Villkoren innebär att en individ under 20–30 aktiva år tjänar in en ålderspension som motsvarar 65–70 procent av slut- lönen och som ska betalas ut från pensionsåldern till och 65 år. Efter 65 år är tjänstepensionen ett komplement till den allmänna pensionen. De här villkoren innebär att ju lägre pensionsåldern är, desto större är värdet av pensionen före 65 år. Även kostnaden för pensionen från och med 65 år påverkas, eftersom en låg pensions- ålder innebär att förmånen ska finansieras under en förhållandevis kort tid.

En dansuppsättning blir i det avseendet kostsammare än en tea- teruppsättning, eftersom dansare har pensionsåldern 41 år medan skådespelare har pensionsåldern 59 år. Konsekvensen blir att kost- naden för pensionspremierna kan påverka vilken typ av uppsätt- ningar som en institution gör. Det kan också påverka om en individ kommer att anställas som dansare, sångare eller skådespelare i exempelvis en musikaluppsättning.

Vidare skiljer sig premiekostnaden åt mellan olika individer som har samma pensionsålder. I avsnitt 3.2.5 beskrivs närmare hur pre- mierna beräknas. Där konstateras att premien inte bara är beroende av lönen utan även av ålder och anställningshistorik med mera. Premien beräknas så att skillnaden mellan den pension som en individ beräknas vara berättigad till vid pensionsåldern, och den pensionsrätt som personen hittills har tjänat in, ska kunna finansie- ras med en viss premie under den tid som återstår till pensions- åldern. En ökning av lönen och därmed pensionen sent i karriären innebär att det blir kortare tid att finansiera ökningen, vilket leder till en högre premie än vad motsvarande ökning av lönen skulle ha medfört för en yngre person. Hur mycket pensionsrätt som en

124

SOU 2009:50

Problembild

individ hittills kan tillgodoräkna sig påverkas av vilka löner och anställningsperioder som en person tidigare har haft.

Det här innebär en risk för att institutioner försöker undvika att anställa vissa individer, på grund av att premierna för just dem blir särskilt höga. De höga premierna kan vara resultatet av låga löner tidigare i karriären. De kan också bero på icke kontinuerliga anställningar, vilket innebär att pensionen ska finansieras under en kortare tid. De höga kostnaderna riskerar därmed att diskvalificera vissa individer från att anställas av institutionerna. Den genom- snittliga kostnaden framgår av tabell 4.1 ovan, men i enskilda fall kan de vara betydligt högre.

Det som nu sagts om beräkning av premier gäller generellt för förmånsbestämd ålderspension. Risken för utslagning på grund av ålder är emellertid särskilt stor inom scenkonstområdet eftersom premierna i sig är utomordentligt höga.

4.2.4Höga premier ger inte alltid motsvarande förmån

Ålderspensionen före 65 år enligt PISA-förordningen är antastbar.7 Med det menas att pensionen är villkorad på så sätt att rätten till pension upphör om anställningen avslutas före uppnådd pensions- åder. Att förmånen är antastbar innebär att det i faktisk mening inte går att tala om en intjänad pensionsrätt förrän pensionen bör- jar betalas ut, eftersom det är först då som rätten till pension prö- vas.

SPV beräknar premien för pensionen före 65 år enligt samma metod som premien för ålderspensionen från och med 65 år. Skill- naden är att premien för förmånen före 65 år reduceras med en faktor som kompensation för att det eventuellt inte blir någon pen- sionsutbetalning. Reduktionen innebär att i de fall det börjar beta- las ut en förmån finns det ett underskott av inbetalda premier för den aktuella förmånen. Detta underskott är tänkt att kompenseras av de överskott som uppstår i de fall då det inte blir någon för- månsutbetalning. Institutionerna har emellertid svårt att acceptera att de för vissa personer får betala höga premier trots att personen med stor sannolikhet inte kommer att bli berättigad till någon pen- sion före 65 år. Svårt att acceptera de höga kostnaderna har natur- ligtvis också de berörda personerna.

7 Antastbarheten gäller inte arbetstagare som varit anställda i minst fem år med långtids- kontrakt.

125

Problembild

SOU 2009:50

Även storleken på reduktionsfaktorn ifrågasätts. Som redovisa- des i avsnitt 3.2.6 kan det finnas skäl för det. Samtidigt måste pre- miesättning ses ur ett helhetsperspektiv och hänsyn tas till det totala premieuttaget. SPV har valt att använda samma beräknings- antaganden för samtliga arbetsgivare, vilket innebär att kostnaderna för olika förmåner utjämnas mellan arbetsgivarna. Institutionerna har i vissa avseenden varit vinnare och i andra avseenden förlorare på utjämningen.

Institutionerna har sedan 2004 betalat premier som motsvarar de försäkringstekniska kostnader som SPV har beräknat. Kostna- derna på individnivå blev dock synliga först 2007, vid övergången från utjämnade premier till institutionsspecifika premier. Det har gjort det tydligt vilka effekter som villkoren i PISA-förordningen för med sig på pensionskostnaderna och premiesättningen. Det råder ingen tvekan om att det har undergrävt legitimiteten för systemet hos arbetsgivare och arbetstagare.

4.2.5Scenkonstnärers förvärvsinkomster efter pensioneringen

Som tidigare har beskrivits medför reformeringen av det allmänna pensionssystemet ökade krav på scenkonstnärer att fortstätta arbeta efter det att de uppnått pensionsåldern enligt PISA-förord- ningen. En uppgift som utredningen haft är att undersöka i vad mån personer som avgått vid en låg pensionsålder parallellt med tjänstepensionen har haft inkomster som grundar rätt till pen- sionsförmån, och vilken inverkan detta har på den totala pensionen från 65 års ålder. Till detta ändamål har SPV och Statistiska central- byrån (SCB) engagerats. SPV har tillhandahållit personuppgifter om dem som avgått med pension enligt PISA-förordningen. SCB har sökt ut inkomstuppgifter för dessa personer i sina register och har utifrån dem gjort olika beräkningar.

Metod och underlag för undersökningen

SPV har levererat personnummer och pensionsålder på de individer som per den 31 december 2007 hade pension enligt PISA-förord- ningen och som hade en pensionsålder lägre än 65 år. Pensions- avgångar före den 1 juli 1990 har inte kunnat identifieras beroende

126

SOU 2009:50

Problembild

på äldre administrativa rutiner som innebar att SPV före det datu- met beviljade pensioner på en kod som var gemensam för alla icke- statliga arbetsgivare. Det kan förekomma att pensioner har blivit beviljade på den koden även senare, och dessa ingår heller inte i materialet. Totalt uppgick antalet personer till 816, varav 86 perso- ner som är äldre än 75 år har undantagits från undersökningen.

Av de 730 personer i materialet som lämnades till SCB var 250 kvinnor och 480 män. SCB har sökt ut inkomstuppgifter för dessa personer avseende 2007. För 29 personer, 13 kvinnor och 16 män, fanns inga inkomstuppgifter i SCB:s register beroende på att de inte var folkbokförda i Sverige den 31 december 2007. De ingår därför inte i undersökningen. Två kvinnor med den numera av- skaffade pensionsåldern 50 år har undantagits från undersökningen.

Ålderspensionen enligt PISA-förordningen ändras vid 65 år, och övergår till att bli ett komplement till den allmänna pensionen. Det blir därför naturligt att dela in den population som undersöks i två grupper, dels personer som ännu inte har fyllt 65 år, dels personer som är 65 år och äldre. Grupperna har definierats som de som är födda 1943 eller senare, och de som är födda 1942 eller tidigare.

Som en följd av att SPV inte har kunnat identifiera avgångar före den 1 juli 1990, ingår det inga personer med 41 års pensionsålder i gruppen som är födda 1942 eller tidigare. De som är födda 1942 och har 41 års pensionsålder uppnådde den åldern 1983. Den äldsta personen med pensionsålder 41 år som ingår i undersökningen är född 1943.

Effekten på undersökningen av att det saknas personer som är födda 1942 eller tidigare ska dock inte överdrivas. Till och med 1991 knöt PISA-förordningen an till det statliga pensionsavtalet PA-SPR. Det innebär att de ålderpensioner som beviljades fram till dess är så kallade bruttoförmåner, vilket innebär att tjänstepensio- nen samordnas med den allmänna pensionen. Vid låg allmän pen- sion blir tjänstepensionen högre och vice versa. Personer med bruttopension påverkas således inte av förändringen i det allmänna pensionssystemet att inkomsterna under hela livet ligger till grund för pensionens storlek.

Påverkan av förändringarna i det allmänna pensionssystemet sker successivt. En mellangeneration född 1938–1953 får pension både enligt det gamla och enligt det nya systemet. Det innebär att förändringarna i den allmänna pensionen inte hunnit få särskilt stort genomslag för dem som ingår i gruppen födda 1942 eller tidi-

127

Problembild

SOU 2009:50

gare. I gruppen som är födda 1943 eller senare blir däremot genom- slaget större för varje årskull.

För gruppen som är född 1943 eller senare blir det allt viktigare att ha pensionsgrundande inkomster efter pensionsavgång enligt PISA-förordningen. Undersökningen för den gruppen omfattar både de taxerade förvärvsinkomsterna och de pensionsgrundande inkomsterna. För de taxerade inkomsterna redovisas även hur in- komsterna fördelas mellan olika inkomstslag, såsom statlig tjänste- pension, bruttolön och privat pension. Vidare särredovisas resulta- tet för olika födelseårsgrupper för dem med pensionsåldern 41 och 52 år, för att belysa eventuella skillnader i inkomster mellan olika åldersgrupper.

För gruppen som är född 1942 eller tidigare omfattar undersök- ningen de totala taxerade förvärvsinkomsterna. Det har inte be- dömts vara relevant att undersöka de pensionsgrundande inkoms- terna för den här gruppen, bland annat för att det endast är per- soner som är födda 1938 eller senare som kan fortsätta att tjäna in allmän pension efter 65 års ålder. Desto mer intressant är att under- söka hur inkomsterna fördelas mellan olika inkomstslag, såsom tjänstepension, allmän pension etc.

Undersökningen omfattar både värden för medel och median. Medelinkomsten kan påverkas kraftigt av enskilda höga belopp, vilket medianinkomsten inte gör. Vidare redovisas värdena för kvartil 1 och kvartil 3, det vill säga gränsvärdet för de 25 procent som har lägst respektive högst inkomster. Undersökningen av hur de taxerade inkomsterna fördelar sig mellan olika inkomstslag avser medelvärdet.

Taxerad förvärvsinkomst 2007 för 65 år eller äldre

I tabellen nedan redovisas uppgifterna om taxerad förvärvsinkomst för 2007 för dem som är födda 1932–1942, det vill säga de som var 65 år eller äldre. I den taxerade förvärvsinkomsten ingår allmänna avdrag, vilket till största delen avser avdrag för pensionssparande. Som tidigare nämnts saknas uppgifter om personer med 41 års pen- sionsålder.

128

SOU 2009:50 Problembild

Tabell 4.3	Taxerad förvärvsinkomst 2007 för pensionärer födda 1932–
	1942 fördelad på pensionsålder och kön

Pensionsålders-	Antal	Medel	Kvartil 1	Median	Kvartil 3
grupp

52 år totalt	53	236 134	160 800	200 800	272 900
varav män	29	253 031	160 200	200 900	287 400
varav kvinnor	24	215 717	163 750	199 200	252 750
59 år totalt	150	339 123	209 500	263 450	392 300
varav män	87	350 190	211 100	253 600	417 700
varav kvinnor	63	323 841	208 700	278 900	370 500
60 år totalt	141	263 087	200 200	230 500	279 500
varav män	124	253 406	197 650	228 450	278 550
varav kvinnor	17	333 700	227 800	259 300	305 800
63 år totalt	92	258 576	205 350	246 000	296 000
varav män	78	265 008	213 400	255 200	303 600
varav kvinnor	14	222 743	172 100	200 050	245 400

Källa: SPV och SCB.

Undersökningen visar att den taxerade inkomsten skiljer sig mellan de olika pensionsåldrarna. Det tycks finnas ett visst samband mel- lan pensionsålder och taxerad förvärvsinkomst, så att ju lägre pen- sionsåldern är, desto lägre blir den taxerade förvärvsinkomsten. Undantaget är gruppen med 59 års pensionsålder, där skådespelare ingår. Det är samtidigt den grupp som uppvisar störst spridning på inkomsterna. Gruppen med 52 års pensionsålder, som utgörs av sångare, uppvisar de lägsta värdena för både medel och median. Dessutom är värdet för kvartil 1 betydligt lägre än för de övriga grupperna.

Av undersökningen framgår att män generellt sett har högre taxerade förvärvsinkomster än kvinnor. Undantaget är gruppen med 60 års pensionsålder. Andelen kvinnor är dock låg i den grup- pen, vilket kan ha påverkan på resultatet.

I tabellen nedan redovisas hur medelvärdet för taxerad för- värvsinkomst fördelar sig mellan olika inkomstslag. Fördelningen går dock inte att beräkna exakt. Det kan även finnas inkomster som saknas och avdrag för inkomsternas förvärvande som heller inte

129

Problembild

SOU 2009:50

ingår. Ett exempel på sådant som inte ingår är inkomst från få- mansbolag. Under posten Varav övrigt redovisas den differens som uppstått vid fördelningen. Förutom taxerad förvärvsinkomst redo- visas även inkomst av kapital och skattefria inkomster.

Tabell 4.4 Taxerad förvärvsinkomst 2007 för pensionärer födda 1932– 1942 fördelad på inkomstslag och pensionsålder

Inkomstslag		Pensionsålder
	52 år	59 år	60 år	63 år
Taxerad
förvärvsinkomst	236 134	339 123	263 087	258 576
varav allmän pension	132 423	170 810	160 210	166 960
varav statlig
tjänstepension	49 312	36 094	44 856	39 493
varav övrig
tjänstepension	907	4 608	4 975	1 357
varav privat pension	5 724	20 900	14 618	18 966
varav bruttolön m.m.	49 982	87 457	22 886	29 397
varav föräldrapenning	24	0	0	0
varav sjukpenning	78	193	0	0
varav sjuk- och
aktivitetsersättning	0	0	1 103	238
varav
arbetsmarknadsstöd	0	847	0	813
varav
näringsverksamhet	1 176	18 817	14 089	2 280
varav allmänna
avdrag	-1 819	-481	-840	-626
varav övrigt	-1 673	-122	1 190	-302
Inkomst av kapital	26 871	53 903	26 035	49 601
Skattefri inkomst	872	425	274	957
varav ekonomiskt
bistånd	0	0	0	0
varav bostadsbidrag	623	0	230	206
varav barnbidrag	249	425	45	516
varav studiemedel
m.m.	0	0	0	0
varav övrigt	0	0	0	235

Källa: SPV och SCB.

130

SOU 2009:50

Problembild

Gruppen med 52 års pensionsålder, det vill säga sångare, uppvisar det lägsta medelvärdet för den allmänna pensionen. Samtidigt har gruppen det högsta medelvärdet för den statliga tjänstepensionen. Utfallet kan ha påverkats av att det ingår personer med bruttoför- måner där det finns ett direkt samband mellan den allmänna pen- sionen och tjänstepensionen. Vidare kan utfallet ha påverkats av hur pensionssystemen är utformade. I PISA-förordningen har hän- syn tagits till att de med 52 års pensionsålder har en kortare tid att tjäna in ålderspensionen på och kraven på tjänstetiden för hel pen- sion är därför lägre. I det allmänna pensionssystemet är däremot regelverket detsamma för samtliga individer. De med 52 års pen- sionsålder uppvisar ett lågt medelvärde för övrig tjänstepension. Gruppen har även de lägsta medelvärdena för privat pension och inkomst av näringsverksamhet.

Grupperna med 59 och 60 års pensionsålder har högre medel- värde för övrig tjänstepension än de andra pensionsåldersgrup- perna. Det tyder på att de har haft anställningar som grundat tjänstepension enligt andra pensionsplaner än PISA-förordningen. De med pensionsåldern 59 år består främst av skådespelare. Grup- pen med pensionsåldern 60 år är mer blandad och innefattar bland annat musiker, regissörer och institutionschefer.

Gruppen med pensionsåldern 59 år uppvisar det högsta medel- värdet vad gäller löneinkomster. Det kompletterar bilden från den förra tabellen, som visade på betydande skillnader mellan medel- och medianinkomst för den gruppen, och även mellan kvartil 1 och kvartil 3. Det är rimligt att anta att dessa skillnader snarare förkla- ras av skillnader i lön än av skillnader i pension.

Taxerad förvärvsinkomst 2007 för 64 år eller yngre

I tabellen nedan redovisas uppgifterna om taxerad förvärvsinkomst för 2007 för dem som är födda 1943 eller senare, det vill säga de som 2007 var yngre än 65 år.

131

Problembild SOU 2009:50

Tabell 4.5		Taxerad förvärvsinkomst 2007 för pensionärer födda 1943 eller
		senare fördelad på pensionsålder och kön

Pensionsålders-		Antal	Medel	Kvartil 1	Median	Kvartil 3
grupp

41	år totalt	98	345 107	223 800	325 900	429 600
varav män		43	308 316	205 200	290 100	399 500
varav kvinnor		55	373 871	239 400	333 100	453 600
52	år totalt	87	340 053	222 300	300 400	407 700
varav män		43	283 840	212 000	259 500	358 800
varav kvinnor		44	394 989	239 500	364 350	495 050
59	år totalt	45	364 247	221 200	322 500	480 900
varav män		32	343 203	220 600	320 050	423 050
varav kvinnor		13	416 046	280 900	382 600	514 400
60	år totalt	29	363 286	261 000	323 200	405 300
varav män		25	353 960	261 000	308 400	381 300
varav kvinnor		4	421 575	260 550	451 150	582 600
63	år totalt8	4	365 675	323 000	338 450	408 350

Källa: SPV och SCB.

Resultatet är något överraskande att värdena generellt sett är högre för kvinnor än män. Den förklaring som SCB har funnit är att kvinnorna i större utsträckning fortsätter att arbeta efter pensions- åldern.

För övrigt är skillnaderna mellan de olika pensionsåldrarna rela- tivt små oavsett mått. Det är gruppen med 59 års pensionsålder som avviker genom att värdet för kvartil 3 är noterbart högre. Det bör observeras att gruppen med 63 års pensionsålder endast utgörs av 4 personer.

För att se om det finns skillnader mellan olika åldersgrupper har SCB gjort beräkningar för olika födelseårsgrupper för dansare och sångare. Vid gruppindelningen har hänsyn tagits till antalet indivi- der så att grupperna inte ska bli alltför små. Framför allt berör det dem med pensionsålder 41 år som är födda 1943–1951. Många som

8 På grund av det låga antalet inom gruppen sker ingen redovisning av statistiken uppdelad på kön.

132

SOU 2009:50

Problembild

tillhör de födelseåren kan antas ha avgått före juli 1990, vilket inne- bär att de inte ingår i materialet.

Tabell 4.6 Taxerad förvärvsinkomst 2007 för pensionärer födda 1943 eller senare fördelad på pensionsålder och födelseår

Pensionsålders-	Antal	Medel	Kvartil 1	Median	Kvartil 3
grupp

41 år totalt	98	345 107	223 800	325 900	429 600
varav 1943-1951	13	419 092	236 500	312 600	459 600
varav 1952-1956	32	335 000	222 050	334 500	425 700
varav 1957-1961	28	364 586	216 100	377 250	487 500
varav 1962-1966	25	297 756	231 600	294 800	342 500
52 år totalt	87	340 053	222 300	300 400	407 700
varav 1943-1947	57	303 693	214 000	271 900	380 600
varav 1948-1955	30	409 137	232 700	377 800	470 300

Källa: SPV och SCB.

Tabellen visar att resultatet för kvartil 1 är ganska jämnt både mel- lan sångare och dansare och mellan olika åldersgrupper. För dan- sarna är inkomsterna mer sammanpressade i den yngsta ålders- gruppen. Resultatet för sångarna är det motsatta, att inkomstsprid- ningen är mindre i den äldsta åldersgruppen.

I den äldsta åldersgruppen för pensionsålder 41 år, uppnådde de flesta personerna pensionsåldern före 1992, vilket innebär att de har en bruttopension. Medelvärdet för den gruppen är högt jämfört med medianen. Det är ett litet antal som ingår i gruppen vilket innebär att enstaka höga belopp kan få stort genomslag.

I tabellen nedan redovisas hur medelvärdet för taxerad för- värvsinkomst fördelar sig mellan olika inkomstslag. Under posten varav övrigt redovisas den differens som uppstått vid fördelningen. Förutom taxerad förvärvsinkomst redovisas även inkomst av kapi- tal och skattefria inkomster.

133

Problembild SOU 2009:50

Tabell 4.7	Taxerad förvärvsinkomst 2007 för pensionärer födda 1943 eller
	senare fördelad på inkomstslag och pensionsålder

Inkomstslag			Pensionsålder
		41	52	59	60	63

Taxerad
förvärvsinkomst		345 107	340 053	364 247	363 286	365 675
varav allmän
pension		0	10 596	5 308	8 672	35 487
varav statlig
tjänstepension		183 585	198 226	176 239	233 214	162 224
varav övrig
tjänstepension		0	5 984	840	0	0
varav privat pension		703	7 698	3 438	12 145	2 863
varav bruttolön
m.m.		145 415	121 474	159 176	112 143	144 668
varav
föräldrapenning		1 494	20	1 534	0	0
varav sjukpenning		1 090	286	247	1 423	0
varav sjuk- och
aktivitetsersättning		1 471	2 790	7 399	0	22 419
varav
arbetsmarknadsstöd		999	344	0	957	0
varav
näringsverksamhet		3 756	4 572	6 184	806	1 632
varav allmänna
avdrag		-5 197	-6 456	-3 282	-4 786	-2 508
varav övrigt		11 791	-5 481	7 164	-1 288	-1 110
Inkomst av kapital		30 699	16 324	27 839	13 554	-4 083
Skattefri inkomst		6 014	921	1 536	0	0
varav ekonomiskt
bistånd		0	0	0	0	0
varav
bostadsbidrag		124	0	0	0	0
varav barnbidrag		5 204	921	1 536	0	0
varav studiemedel
m.m.		374	0	0	0	0
varav övrigt		312	0	0	0	0

Källa: SPV och SCB.

134

SOU 2009:50

Problembild

Medelvärdet för taxerad förvärvsinkomst är relativt jämnt mellan de olika pensionsåldersgrupperna. Det finns dock betydande skill- nader i hur inkomsterna fördelar sig mellan olika inkomstslag.

För pensionsålder 63 år påverkas samtliga värden av att det endast ingår fyra personer i gruppen. Det låga värdet för statlig tjänstepension för den här gruppen samverkar med det höga värdet för sjuk- och aktivitetsersättning.

Värdena för allmän pension följer av att vissa individer har valt att ta ut pensionen före 65 års ålder, vilket tidigast kan ske från 61 år. I gruppen med 41 års pensionsålder är det således färre som är berörda. Medelvärdet är högt för dem med pensionsåldern 63 år, men även för dem med pensionsåldern 52 år.

Gruppen med 52 års pensionsålder har det högsta medelvärdet för övrig tjänstepension. Resultatet för dem som är 65 år eller äldre, var tvärt om att pensionsålder 52 år hade det lägsta medelvärdet för övrig tjänstepension. Det kan tyda på att de med 52 års pensions- ålder väljer att ta ut övrig tjänstepension före 65 år genom förtida uttag. Det kan också vara en effekt av enskilt höga belopp som på- verkar medelvärdena.

Det finns stora skillnader mellan pensionsåldrarna vad gäller medelvärdena för privat pension. En privat pensionsförsäkring kan tidigast börja betalas ut från 55 års ålder. Det innebär att det finns ett betydande antal med pensionsålder 41 år som inte är berörda, vilket påverkar medelvärdet. De med 52 års pensionsålder har det näst högsta medelvärdet för privat pension. För dem som var 65 eller äldre uppvisade de med 52 års pensionsålder i stället det lägsta medelvärdet. Det kan tyda på att de med 52 års pensionsålder tar ut en stor del av sin privata pensionsförsäkring före 65 års ålder, vilket innebär att det inte blir så mycket kvar efter 65 års ålder. Även i det här fallet kan det dock vara en effekt av enskilt höga belopp som påverkar medelvärdena.

De med pensionsåldern 41 år har relativt höga medelvärden för föräldrapenning och barnbidrag. Det är också den enda gruppen som uppvisar ett medelvärde för studiemedel. De här värdena är i första hand hänförliga till dem som 2007 var mellan 41 och 45 år. Det kan sättas i relation till att den åldersgruppen uppvisade minst variation av inkomsterna av dem med 41 års pensionsålder.

135

Problembild

SOU 2009:50

Pensionsgrundande inkomst 2007 för 64 år eller yngre

I tabellen nedan redovisas uppgifter om de pensionsgrundande inkomsterna 2007 för dem som var yngre än 65 år.

Tabell 4.8 Pensionsgrundande inkomst 2007 för pensionärer födda 1943 eller senare fördelad på pensionsålder och kön

Pensionsålders-		Antal	Medel	Kvartil 1	Median	Kvartil 3
grupp

41	år totalt	98	141 568	28 700	126 600	244 000
varav män		43	122 980	0	104 800	230 800
varav kvinnor		55	156 100	29 300	163 100	253 400
52	år totalt	87	107 884	0	64 400	199 500
varav män		43	77 370	0	32 800	172 500
varav kvinnor		44	137 706	0	123 500	230 000
59	år totalt	45	144 647	23 700	135 700	253 700
varav män		32	129 655	11 850	115 200	234 400
varav kvinnor		13	181 550	90 500	168 500	311 600
60	år totalt	29	96 143	0	56 400	179 400
varav män		25	97 646	0	56 400	179 400
varav kvinnor		4	86 750	0	71 050	173 500
63	år totalt9	4	155 550	102 000	131 250	209 100

Källa: SPV och SCB.

Undersökningen bekräftar att kvinnorna i högre utsträckning fort- sätter att arbeta efter att de har avgått med pension enligt PISA- förordningen. Följden blir att de fortsätter att tjäna in pensions- rätter till den allmänna pensionen.

Vidare visar undersökningen att det är flera grupper där värdet för kvartil 1 är noll, det vill säga att de inte har några pensions- grundande inkomster under 2007. Det är mest anmärkningsvärt för dem med 41 respektive 52 års pensionsålder, eftersom det i första hand är de grupperna som behöver fortsätta att tjäna in pensions-

9 På grund av det låga antalet inom gruppen sker ingen redovisning av statistiken uppdelad på kön.

136

SOU 2009:50

Problembild

rätter i det allmänna pensionssystemet för att inte riskera en låg total pension från 65 års ålder.

SCB har gjort en kompletterande beräkning av hur många som har noll i pensionsgrundande lön, och vad resultatet blir när dessa utesluts från beräkningen.

Tabell 4.9 Justerad pensionsgrundande inkomst 2007 för pensionärer födda 1943 eller senare fördelad på pensionsålder och kön

Pensionsålders-		Antal	Medel	Kvartil 1	Median	Kvartil 3
grupp	0	>0

41 år totalt	20	78	177 867	93 100	185 000	260 200
varav män	11	32	165 255	92 050	134 100	267 700
varav kvinnor	9	46	186 641	111 600	204 200	259 200
52 år totalt	29	58	161 827	64 400	171 800	222 900
varav män	15	28	118 818	37 000	113 500	198 750
varav kvinnor	14	30	201 968	119 800	199 450	285 400
59 år totalt	10	35	185 974	90 500	168 500	303 700
varav män	8	24	172 873	59 700	158 000	278 450
varav kvinnor	2	11	214 559	137 900	173 800	344 250
60 år totalt	11	18	154 897	86 300	162 350	195 900
varav män	9	16	152 572	71 350	162 350	191 000
varav kvinnor	2	2	173 500	142 100	173 500	204 900
63 år totalt10	0	4	155 550	102 000	131 250	209 100

Källa: SPV och SCB.

Tabellen ska utläsas så att de två kolumnerna med antal summerar till det totala antalet som redovisades i den föregående tabellen. Den vänstra kolumnen anger antalet pensionärer med noll i pen- sionsgrundande inkomst. Resultatet visar att det är en stor andel pensionärer som inte har några pensionsgrundande inkomster. Vidare framgår det att inkomststorleken varierar starkt bland dem som har pensionsgrundande inkomst.

10 På grund av det låga antalet inom gruppen sker ingen redovisning av statistiken uppdelad på kön.

137

Problembild

SOU 2009:50

I tabellen nedan redovisas de pensionsgrundande inkomsterna för pensionsålder 41 (dansare) och pensionsålder 52 (sångare) upp- delad i olika födelseårsgrupper. Tabellen redovisar värdena för samtliga individer som ingår i undersökningen. Tabellen har kom- pletterats med uppgift om hur många i respektive grupp som sak- nar pensionsgrundande inkomst för 2007.

Tabell 4.10 Pensionsgrundande inkomst 2007 för pensionärer födda 1943 eller senare fördelad på pensionsålder och födelseår

Pensionsålders-	Antal	varav	Medel	Kvartil 1	Median	Kvartil 3
grupp		med 0

41 år totalt	98	20	141 568	28 700	126 600	244 000
varav 1943-1951	13	2	166 738	111 600	163 100	231 100
varav 1952-1956	32	7	151 122	37 500	150 250	256 300
varav 1957-1961	28	5	167 084	25 850	208 650	277 750
varav 1962-1966	25	6	87 672	25 800	85 200	120 500
52 år totalt	87	29	107 884	0	64 400	199 500
varav 1943-1947	57	24	87 848	0	51 400	179 400
varav 1948-1955	30	5	145 953	25 100	144 400	233 800

Källa: SPV och SCB.

För dansare är det ingen åldersgrupp där den pensionsgrundande inkomsten i kvartil 1 är noll. Skillnaden mellan kvartil 1 och 3 är dock betydande. Den yngsta åldersgruppen uppvisar de lägsta pen- sionsgrundande inkomsterna.

Även sångarna uppvisar stora skillnader i pensionsgrundande inkomster mellan kvartil 1 och 3. För sångare är dock resultatet att de pensionsgrundande inkomsterna är lägre för den äldre ålders- gruppen.

Slutsatser

Undersökningen för dem som är 65 år eller äldre visar på lägre tax- erade förvärvsinkomster för sångare än för övriga. Sångarna har ett lägre medelvärde för allmän pension än övrigt grupper, men även för privat pension och inkomst av näringsverksamhet. De med 59

138

SOU 2009:50

Problembild

års pensionsålder, där skådespelare ingår, uppvisar störst spridning i taxerad inkomst.

Undersökningen för dem som är 64 år eller yngre visar att kvin- nor i större utsträckning än män arbetar efter att de har avgått med pension enligt PISA-förordningen. De fortsätter därmed att tjäna in pensionsrätter i det allmänna pensionssystemet.

Vidare visar undersökningen att det finns en grupp som inte alls har några pensionsgrundande inkomster efter att de har avgått med pension. Det är i första hand dansare och sångare, med de lägsta pensionsåldrarna 41 respektive 52 år, som alltså riskerar att få en låg pension från och med 65 år. Det gäller särskilt dem som helt, eller till stor del, kommer att omfattas av den nya allmänna pensionen.

För dansare är de pensionsgrundande inkomsterna någotsånär jämna mellan olika åldersgrupper, med undantag från den yngsta gruppen där inkomsterna var lägre än för övriga tre åldergrupper. Den gruppen har samtidigt högre medelinkomster av föräldrapen- ning.

Bland sångare uppvisar den yngre åldersgruppen högre pen- sionsgrundande inkomster än den äldre. Både för manliga sångare och dansare var dock de pensionsgrundande inkomsterna för kvar- til 1 noll.

För dem med pensionsålder 59, 60 eller 63 år har eventuella pen- sionsgrundande inkomster efter pensionsavgången mindre bety- delse. De pensionsgrundande inkomsterna för dem med 59 respek- tive 63 års pensionsålder är högre än för dem med 60 års pensions- ålder.

Sammanfattningsvis ser det ut som att en inte obetydlig del av de pensionerade dansare och sångare som är yngre än 65 år kom- mer att få en sänkning av sin pension när de når den åldern.

4.3Ansvaret för pensionsvillkoren

Pensionsvillkoren för de statsunderstödda teater-, dans- och musikinstitutionerna är en udda konstruktion på den svenska arbetsmarknaden på det sättet att regleringen sker dels i en statlig förordning, dels i ett kollektivavtal. Att regleringen för området delvis sker i en statlig förordning har som tidigare beskrivits histo- riska förklaringar. Kollektivavtalet om AIP tillkom som en följd av att förordningsregleringen hade anpassats till ett nytt statligt kol- lektivavtalat pensionsavtal.

139

Problembild

SOU 2009:50

Det kan konstateras att pensionsvillkoren i PISA-förordningen ur många aspekter inte är särskilt väl lämpade för verksamheten vid institutionerna. Anställningsvillkoren skiljer sig mellan institutio- nerna och statliga myndigheter. Parterna på scenkonstområdet har anpassat anställningsvillkoren efter verksamhetens behov, vilket bland annat medfört mer av kontraktsanställningar och färre fasta anställningar. Det har därmed blivit svårt att tillämpa samma regel- verk för institutionerna som för myndigheterna beträffande de fundamentala begreppen i pensionsvillkoren för lön och anställ- ning.

Vidare har de höga kostnader som synliggjorts de senaste åren inneburit att legitimiteten för pensionssystemet har urholkats. Beräkningen av premierna är komplicerad och kostnaderna är svåra att förutse. Dessutom bygger systemet på att premier även ska betalas för personer som sannolikt inte kommer att få någon för- mån i slutänden. Kulturutskottet har i sin rapport Uppföljning av pensionsvillkoren inom scenkonstområdet visat att institutioner kan kringgå kostnader genom att bland annat köpa en tjänst av en scenkonstnärs företag i stället för att anställa en scenkonstnär.11 Enligt Kulturrådet finns det även exempel på att institutioner har gjort samproduktioner med en fri grupp, vilket innebär att anställ- ningsförhållandet blir med den fria gruppen. Institutionen anlitar den fria gruppen och de som är anställda vid gruppen får de villkor som gäller vid gruppen.

Det nuvarande systemet med både reglering i förordning och kollektivavtal gör det svårt att säga var ansvaret för pensionsvill- koren egentligen ligger. Kollektivavtalet om AIP är utformat så att det gäller för arbetstagare vid teater-, dans- och musikinstitutioner, vilka omfattas av PA 03 enligt PISA-förordningen. Det innebär att det är regeringen som beslutar om vilka arbetsgivare som ska omfattas av den pensionsordningen.

Det finns fall där regeringen har beslutat att inte låta en arbets- givare omfattas av PISA-förordningen. Ett exempel är Vara Kon- serthus, som övertog viss verksamhet från länsmusikorganisationen Stiftelsen Musik i Väst. Konserthuset drivs som ett självförvalt- ningsorgan direkt under kommunstyrelsen i Vara kommun. Vid överförandet av personal från stiftelsen till konserthuset bestämdes att alla anställningsvillkor skulle vara likvärdiga hos den nya arbets- givaren. Vara Konserthus anslöt sig till Svensk Scenkonst och

11 2008/09:RFRI.

140

SOU 2009:50

Problembild

gjorde den 10 november 2005 en framställan hos regeringen om att anställda som överförts från Stiftelsen Musik i Väst till Vara Kon- serthus skulle fortsätta att omfattas av den statliga tjänstepensione- ringen.

Regeringen prövade ärendet den 19 januari 2006 och fann att det inte fanns särskilda skäl att bevilja de anställda som överförts från stiftelsen till konserthuset personlig statlig pensionsrätt12. Vara Konserthus gjorde den 30 januari 2006 en framställan om ompröv- ning av beslutet, med hänvisning till att ansökan inte avsåg pen- sionsvillkoren för de anställda som överförts den 1 januari 2004, utan dessa personers befattningar, det vill säga musikerna i tre länsmusikensembler.

Regeringen avslog denna framställan den 23 mars 200613. I skä- len för beslutet konstaterades att Vara Konserthus är ett självför- valtningsorgan inom Vara kommun, vilket innebär att för befatt- ningar som inte avses i ansökan gäller kommunala tjänstepensions- villkor. Regeringen ansåg att en fördelning av befattningar av i princip samma slag hos samma arbetsgivare mellan olika pensions- planer skulle innebära ett avsteg från den reglering som gäller i övrigt.

Frågan om pensionsvillkoren för musiker vid Vara Konserthus är enligt uppgift från Svensk Scenkonst ännu inte löst. Tills vidare betalar Vara Konserthus avgift för AIP för de berörda musikerna, trots att de inte omfattas av bestämmelserna i PISA-förordningen.

Svensk Scenkonst menar vidare att Vara Konserthus heller inte skulle ha varit unikt om musikerna i länsmusikensemblerna hade omfattats av bestämmelserna i PISA-förordningen och andra befattningar hade omfattats av kommunala pensionsbestämmelser. Motsvarande konstruktioner finns vid institutioner som ägs av landsting, där den konstnärliga personalen omfattas av bestämmel- serna i PISA-förordningen, medan den administrativa personalen omfattas av landstingskommunala pensionsbestämmelser.

12Fi2005/5734.

13Fi2006/623.

141

5 Så ser det ut på andra håll

I utredningens uppdrag ingår att ta reda på hur tjänstepensioneringen är ordnad inom de delar av scenkonstområdet som inte omfattas av PISA-förordningen. Det ingår även att studera regleringen av pensionsvillkoren för motsvarande konstnärliga grupper i andra länder som kan vara av intresse. Det här kapitlet handlar om detta plus en översiktlig kartläggning av förekomsten av låga pensionsåldrar på den svenska arbetsmarknaden.

5.1Övriga scenkonstområdet

Förutom AIP-avtalet, som är ett komplement till PISA-förord- ningen, finns det ingen särskild kollektivavtalad pensionsplan på scenkonstområdet. Vanligtvis är det Avtalspension SAF-LO som tillämpas, men även ITP-planen förekommer. Jag inleder med en kort genomgång av de olika pensionsplanerna. Därefter kommer jag att beskriva vilka delar av scenkonstområdet som tillämpar respektive plan.

5.1.1Pensionsplanerna

På den privata arbetsmarknaden finns det två dominerande tjänste- pensionsavtal, ett för arbetare kallat Avtalspension SAF-LO, och ett för tjänstemän, ITP. ITP-planen är i sin tur tudelad. Den består av dels den nya avdelning 1 (ITP 1) dels den äldre avdelning 2 (ITP 2).

143

Så ser det ut på andra håll

SOU 2009:50

Avtalspension SAF-LO

Avtalspension SAF-LO är en avgiftsbestämd pensionsplan som gäller sedan 1996, då den ersatte den tidigare förmånsbestämda STP-planen. Pensionsplanen har förhandlats fram av Svenskt Näringslivs föregångare Svenska arbetsgivarföreningen (SAF) och LO. Avtalspension SAF-LO innefattar ålderspension och premie- befrielseförsäkring samt möjlighet att köpa återbetalningsskydd och familjeskydd.

Pensionsavgiften var ursprungligen 3,5 procent på den pensions- medförande lönen. Avgiften höjs dock att under åren 2008–2012 stegvis till samma nivå som gäller för tjänstemännens ITP 1. Det innebär att avgiften på lönedelar upp till 7,5 inkomstbasbelopp kommer att uppgå till 4,5 procent och att avgiften på lönedelar som överstiger 7,5 inkomstbasbelopp kommer att uppgå till 30 procent, beräknat på årsbasis. Beräkningen på årsbasis betyder att det kan vara svårt att få pensionsavgiften beräknad på lönedel över 7,5 inkomstbasbelopp för en arbetstagare som under året varit anställd på två ställen. Den pensionsmedförande lönen utgörs av kontant utbetald bruttolön. Avgiften betalas från och med 25 års ålder till

65år.

Arbetsgivaren kan träffa överenskommelse om att göra komplette-

rande avsättningar. Överenskommelse träffas då med lokal facklig organisation eller med den anställde.

Avtalspension SAF-LO administreras av Fora, en valcentral som ägs av Svenskt näringsliv och LO. Arbetsgivaren betalar månatligen in en preliminär avgift för ålderspension och premiebefrielse- försäkring till Fora. Fora informerar den anställde om vilka pensionsval som går att göra. Pensionsmedlen överförs till vald förvaltare året efter intjänandeåret, när slutliga avgifter erlagts av arbetsgivaren. Genom ett upphandlingsförfarande har parterna utsett ett antal valbara alternativ.

Den anställde väljer sparform och försäkringsbolag bland dem som har slutit avtal med Fora och vidare om ett återbetalnings- skydd ska vara kopplat till pensionen och om familjeskydd ska ingå. Återbetalningsskydd innebär att avsatt pensionskapital betalas ut till efterlevande i form av en pension vid den försäkrades dödsfall. Familjeskydd innebär att ett belopp om ett eller två förhöjda prisbasbelopp betalas ut under fem år vid dödsfall. Den som inte väljer får för närvarande sin avgift placerad i traditionell pensionsförsäkring utan återbetalningsskydd i AMF Pension.

144

SOU 2009:50

Så ser det ut på andra håll

Kostnaden för såväl återbetalningsskydd som familjeskydd belastar den avgiftsbestämda ålderspensionen.

Den premiebefrielseförsäkring som ingår i Avtalspension SAF- LO innebär att avgiften till den försäkrades ålderspension, samt i förekommande fall familjeskydd, betalas vid sjukdom och föräldra- ledighet.

Ålderspensionen betalas ut till den försäkrade från och med 65- årsmånaden, om inte annan överenskommelse träffas. Pensionen kan tidigast börja tas ut från 55 års ålder. Den kan tas ut under begränsad tid eller livsvarigt.

ITP 1

ITP 1 är en avgiftsbestämd pensionsplan som gäller för privat- anställda tjänstemän som är födda 1979 eller senare. Den gäller även för samtliga anställda tjänstemän hos arbetsgivare som börjat tillämpa ITP-planen efter den 1 juli 2007, då den nya planen med avdelning 1 började gälla. Kollektivavtalsparterna är Svenskt Näringsliv och PTK. Planen omfattar ålderspension, sjukpension, premiebefrielseförsäkring samt möjlighet att köpa återbetalnings- skydd och familjeskydd. Sjukpension och premiebefrielseförsäkring betalas med en premie utöver avgiften för ålderspensionen.

För ålderspensionen betalar arbetsgivaren en avgift på 4,5 procent av lönen på lönedelar upp till 7,5 inkomstbasbelopp, och 30 procent på lön därutöver. Pensionsmedförande lön, som beräknas per kalendermånad, är den kontant utbetalda bruttolönen exklusive kostnadsersättningar. Pensionsavgiften tjänas in från 25 till 65 års ålder. Arbetsgivaren kan träffa överenskommelse om att göra kompletterande avsättningar. Överenskommelse träffas då med lokal facklig organisation eller med enskild tjänsteman.

Förmedlare av pensionsavgiften från arbetsgivare till valt alternativ är den partsägda valcentralen Collectum. Arbetstagaren väljer förvaltare och sparform, det vill säga traditionell pensions- försäkring eller fondförsäkring. Minst hälften av medlen ska placeras i en traditionell pensionsförsäkring. Genom ett upphandlings- förfarande har parterna utsett ett antal valbara alternativ. Icke-väljaren hamnar för närvarande med sin pensionsavgift i en traditionell pensionsförsäkring hos Alecta utan återbetalningsskydd.

Det går att lägga till ett återbetalningsskydd för ålderspensio- nen. Det går även att välja till ett familjeskydd som före 65 års ålder

145

Så ser det ut på andra håll

SOU 2009:50

betalas ut till efterlevande vid dödsfall. Arbetstagaren kan välja såväl storleken på pensionen, 1, 2, 3 eller 4 prisbasbelopp per år, som utbetalningsperiodens längd, 5, 10, 15 eller 20 år. Utbetalningen upphör senast när den försäkrade skulle ha fyllt 70 år.

Pensionen kan betalas ut helt eller delvis, och tidigast från 55 års ålder. Individen väljer om utbetalningstiden ska vara livslång eller kortare. Minsta utbetalningstid är fem år.

Vid sjukskrivning längre än tre månader börjar en sjukpension betalas ut som ett komplement till den allmänna sjukförsäkringen.

Premiebefrielseförsäkringen innebär att pensionspremierna efter viss tids sjukdom och vid föräldrapenning betalas av försäkringen.

ITP 2

ITP 2 gäller för privatanställda tjänstemän som är födda 1978 eller tidigare. Pensionsplanen tillkom i sitt ursprungliga skick redan 1960 som ett komplement till folkpension och ATP. Den innehåller både en förmånsbestämd ålderspension och en avgifts- bestämd (ITPK). Alecta är försäkringsgivare för de förmåns- bestämda pensionerna och Collectum administrerar ITPK.

Pensionsnivån för den förmånsbestämda ålderspensionen är 10 procent av den pensionsmedförande lönen upp till 7,5 inkomstbas- belopp. Mellan 7,5 och 20 inkomstbasbelopp är nivån 65 procent och mellan 20 och 30 inkomstbasbelopp är den 32,5 procent. Den pensionsmedförande lönen består av aktuell fast månadslön multiplicerad med 12,2 plus eventuella rörliga lönedelar. Vissa ersättningar ingår inte, bland annat övertidsersättning och kostnads- ersättningar. När det återstår mindre än 60 månader till den ordinarie pensionsåldern finns begränsningar av hur mycket den pensions- medförande lönen får höjas.

Pensionen tjänas in från 28 års ålder fram till pensionsåldern. Pensionsåldern enligt ITP-planen är 65 år, såvida inte lägre pensionsålder överenskommits. För att få hel ålderspension krävs en anställning med ITP eller annan likvärdig tjänstepension i 30 år.

Avgiften för ITPK uppgår till 2 procent av lönen och betalas från 28 års ålder fram till pensionsåldern. Den anställde väljer sparform och förvaltare samt om återbetalningsskydd och/eller familjeskydd ska ingå. Utbetalningstiden väljs av individen och kan variera från två år till livsvarigt.

146

SOU 2009:50

Så ser det ut på andra håll

Vid sjukskrivning längre än tre månader betalas en sjukpension ut som ett komplement till den allmänna sjukförsäkringen.

Om en försäkrad inte kan arbeta på grund av sjukdom betalas premierna av en särskild premiebefrielseförsäkring i stället för av arbetsgivaren.

5.1.2Pensionsavtalen på scenkonstområdet

Följande genomgång av på vilka delar av scenkonstområdet som pensionsavtalen i föregående avsnitt förekommer täcker inte hela området. Som beskrivits i avsnitt 3.1 finns det en rad aktörer som inte har kollektivavtal om pensioner. Sannolikt finns det bland dessa grupper de som helt saknar tjänstepension.

Privatteatrar och fria grupper

De flesta aktörerna inom scenkonstområdet som inte omfattas av PISA-förordningen, men som har kollektivavtal, tillämpar Avtals- pension SAF-LO. Det gäller privatteatrar och ett antal andra arbetsgivare som är medlemmar i Svensk Scenkonst. Detsamma gäller för de fria grupper som är medlemmar i Teatercentrum och i Danscentrum. Även de aktörer som har tecknat hängavtal till dessa arbetsgivarorganisationers kollektivavtal tillämpar Avtalspension SAF-LO.

Avtalspension SAF-LO ger möjlighet att träffa överenskommelser om kompletterande avgifter. Det finns däremot ingen lägre pensions- ålder, vilket innebär att pensionerna kostar betydligt mindre än vad de gör för de statsunderstödda teater-, dans- och musikinstitutioner som omfattas av PISA-förordningen.

När det gäller privatteatrar och de fria teater- och dans- grupperna är det först från och med 2003–2004 som det över huvud taget finns kollektivavtal som reglerar de anställdas tjänste- pensioner. Även om pensionsvillkoren för konstnärliga anställ- ningar är sämre än vid institutionerna, innebar således införandet av en tjänstepensionsplan ett stort steg framåt.

De fria grupper som har statsbidrag som betalas ut av Statens kulturråd har sedan den 1 november 1996 möjlighet att ansluta sig till PISA-förordningen1. Det är emellertid ingen grupp som har

1 Ändring 1996:910 i SFS nr 1991:1427.

147

Så ser det ut på andra håll

SOU 2009:50

gjort det, sannolikt på grund av de höga kostnader som det skulle medföra.

Allianserna

Till skillnad från TeaterAlliansen, vars anställda omfattas av PISA- förordningen och AIP-avtalet, tillämpar Dansalliansen och Musik- alliansen Avtalspension SAF-LO.

De dansare och musiker som är anställda vid Dansalliansen respektive Musikalliansen har därmed sämre pensionsvillkor än sina kollegor vid institutionerna. För anställda i Dansalliansen och Musikalliansen innebär det dessutom att när de är tjänstlediga från alliansen för att arbeta vid en institution belastas de med en hög premie för den antastbara ålderspensionen före 65 år enligt PISA- förordningen, som sannolikt inte kommer att resultera i någon förmån.

TeaterAlliansen betalar premier för förmånerna enligt PISA- förordningen för de skådespelare som är anställda vid alliansen. När en skådespelare är tjänstledig för att arbeta vid en institution blir det institutionen som får betala premierna. Om en anställd i stället arbetar hos en arbetsgivare som inte omfattas av PISA- förordningen, får TeaterAlliansen fortsätta att betala kollektiva premier för förmånerna enligt PISA-förordningen under hela tjänstledigheten. Dessutom planerar SPV att fakturera premier för pensionen före 65 år2. Om den anställde inte skulle omfattas av en annan pensionsplan under tjänstledigheten, får TeaterAlliansen även betala premier för ålderspensionen från och med 65 år i åtta månader eftersom den anställde fortsätter att tjäna in förmåns- bestämd pension under den perioden. Sammantaget innebär det här problem för TeaterAlliansen att förutse premiekostnaderna för de anställda skådespelarna.

2 Den här regeln är planerad att införas i SPV:s system under 2009 och syftar till att undvika att det uppstår en ofinansierad pensionsrätt vid pensionsåldern. Fakturering av premier för ålderspensionen före 65 år vid tjänstledighet kommer då att göras retroaktivt från och med 2007-01-01.

148

SOU 2009:50

Så ser det ut på andra håll

Teaterföreningar m.m.

Det finns ett antal aktörer inom scenkonstområdet som tillämpar ITP-planen. Det gäller bland annat ett 30-tal teaterföreningar som är medlemmar i Svensk Scenkonst. Inom teaterföreningarna är i princip administrativ personal anställd. Även Radiosymfonikerna i Sveriges Radio AB Berwaldhallen omfattas av ITP-planen. För dem finns rätt till ålderspension från och med 60 år.

5.2Andra länder

En del i utredningens uppdrag är att studera regleringen av pensionsvillkoren för motsvarande yrkesgrupper inom det konst- närliga området i andra länder som kan vara av intresse. Förhållandena i våra nordiska grannländerna är de som mest liknar våra och pensionsvillkoren där är därför de som är av störst intresse. Jag har begränsat undersökningen till dem.

Till skillnad från Sverige finns i de övriga nordiska länderna ingen sammanhållen pensionsordning för de nationella och de regionala/lokala scenkonstinstitutionerna. I Norge och Danmark har institutioner på regional/lokal nivå anknytning till kommunala pensionsvillkor. För Den Norske Opera i Oslo och Det Kongelige Teater i Köpenhamn gäller pensionsbestämmelser som bygger på de regler som gäller för statligt anställda. Jag har tyvärr inte lyckats inhämta någon information om vilka speciella pensionsvillkor som kan gälla på scenkonstområdet i Finland. I Island finns det inga speciella regler för scenkonstnärernas pensioner.

5.2.1Norge

Pensionerna till dansare, sångsolister och korister vid Den Norske Opera i Oslo regleras i en lag från 1998, den så kallade Opera- pensionsloven. Dansarna och sångarna är medlemmar i Statens Pensjonskasse med de rättigheter och skyldigheter som följer av lagen om Statens Pensjonskasse. Operapensionsloven innehåller tillägg till och undantag från kassans regler.

För att en dansare eller sångare ska omfattas av Opera- pensionsloven krävs fast anställning eller tidsbegränsad anställning i minst ett år, och en sysselsättningsgrad om minst 50 procent av

149

Så ser det ut på andra håll

SOU 2009:50

heltid. Lagen innehåller regler om avgångsskyldighet och pensions- ålder.

En dansare är avgångsskyldig vid utgången av den säsong när han eller hon fyller 41 år. Sångsolister och korister är avgångsskyl- diga vid utgången av den säsong när de fyller 52 respektive 56 år. Om arbetsgivaren och den enskilde är överens kan dansarna och sångarna få fortsätta i tjänsten i tre säsonger efter nämnda åldrar.

Pensionsåldern för dansare är 41 år, för sångsolister 52 år och för korister 53 år. Pensionsåldern infaller vid utgången av den säsong när respektive ålder uppnås. Med pensionsålder menas den ålder då rätt att avgå med pension infaller.

Beräkningen av pension sker enligt reglerna i lagen om Statens Pensjonskasse. Ålderspensionen är en förmånsbestämd bruttopension. Operapensionsloven reglerar att tjänstetidskravet för hel pension är 20 år för dansare och 23 år för sångare. Pensionen uppgår till 66 procent av lönen under förutsättning av heltidsanställning och full tjänstetid. Pensionen samordnas med arbetsinkomster enligt olika regler beroende på om avgång skett före eller efter den 1 januari 1999. Om avgång skett efter den tidpunkten samordnas pensionen för den som får anställning som omfattas av lagen om Statens Pensjonskasse, men inte för den som får kommunal eller privat anställning. För den som börjar en anställning vid Den Norske Opera blir lönen minskad.

En dansare eller sångare som avgår före pensionsåldern har rätt till intjänad del av sin pension från och med 65 år. Enligt de regler som gäller sedan den 1 januari 1999 har den som slutar högst fem år före pensionsåldern på grund av svårigheter att uppfylla de konstnärliga kraven i anställningen rätt till intjänad del av pensionen redan från och med pensionsåldern.

När dansaren eller sångaren uppnår den allmänna pensions- åldern 67 år, samordnas pensionen med ålderspension från folketrygden. Pensionen minskas med 75 procent av folketrygdens grundpension. Det betyder alltså att bruttosystemet säkerställer en ograverad pension då den allmänna pensionsåldern inträder.

5.2.2Danmark

Konstnärligt anställda vid Det Kongelige Teater i Köpenhamn har tidigare till största delen varit anställda på tjänstemannavillkor med rätt till tjänstemannapension, vilket är liktydigt med förmåns-

150

SOU 2009:50

Så ser det ut på andra håll

bestämd pension. I dag är de flesta scenkonstnärer anställda på avtalsvillkor, vilket betyder att pensionen är avgiftsbestämd. För sångsolister betalas 26 procent av grundlönen in till en bidrags- finansierad, avgiftsbestämd pensionsordning och för skådespelare betalas 15 procent. Musiker, repetitörer och visstidsanställda korister får 18 procent av grundlönen inbetald till pensions- ordningen.

Skådespelare är avgångsskyldiga vid 70 år, musiker och repititörer vid 63 år, sångare vid 56 år och dansare vid 40 år. Avgångsskyldigheten inträder vid utgången av det spelår när respektive ålder uppnås.

Fast anställda korister omfattas av villkoren om tjänstemanna- pension om de slutar sin anställning vid den ålder då de är avgångs- skyldiga. Tjänstemannapensionen beror av grundlön och tjänsteår. Det finns fastställda tabeller som visar vad en anställd med en viss grundlön och ett visst antal tjänsteår ska få i pension. Korister tjänar in 1,4 tjänsteår per anställningsår och kan högst uppnå en pensionsålder på 35 år. För hel pension krävs 37 år.

Dansare omfattas normalt av villkoren för tjänstemannapension när de fyller 25 år och kan därmed ha rätt till pension vid avgång vid 40 år, då de är avgångsskyldiga. En dansare kan högst uppnå 22 tjänsteår inräknat tiden som anställd på avtalsvillkor mellan 18 och 25 år. För dansare anställda på avtalsvillkor inbetalas 15 procent till en avgiftsbestämd pensionsordning. Det är möjligt för dansaren att från och med 25 år få pensionsrätt överförd från de avgifts- bestämda pensionsordningen till tjänstemannapensionen och därmed höja antalet tjänsteår. Till såväl avtalsanställda dansare som dansare anställda på tjänstemannavillkor inbetalas 10 procent av grundlönen till en kapitalpension, som kan lyftas vid pensionering som 40-åring.

Vid 65 år när allmän pension börjar utbetalas sjunker nivån på tjänstemannapensionen. Minskningen är dock något mindre än det som betalas ut i allmän pension. Pensionen blir på så sätt något högre från och med 65 år än före 65 år.

5.3Andra yrken med låga pensionsåldrar

PISA-förordningens pensionsåldrar 41 och 52 år för dansare respektive sångare är unikt låga på svensk arbetsmarknad. Mindre låga pensionsåldrar, men lägre än 65 år, gäller för vissa yrkesgrupper.

151

Så ser det ut på andra håll

SOU 2009:50

De redovisas översiktligt i det följande utan anspråk på att vara en heltäckande redovisning.

Den numera inte särskilt vanliga förekomsten av låga pensions- åldrar ska ses mot bakgrund av att pensionsåldern höjdes under 1990-talet för stora grupper offentligt anställda från 60 eller 63 år till 65 år genom tillkomsten av det statliga pensionsavtalet PA-91 och det kommunala PFA 98.

5.3.1Statliga sektorn

Enligt det statliga pensionsavtalet PA 03 är pensionsåldern för de allra flesta 65 år. Undantagna är flygledare och yrkesofficerare som har pensionsålder 60 respektive 61 år. Vidare finns det anställda med lägre pensionsålder enligt övergångsbestämmelser till äldre pensionsavtal, vilket kallas för ÖB-rätt. Dessutom finns lokala kollektivavtal som möjliggör avgång med pension före 65 år.

Ålderspensionen före 65 år

Flygledare och yrkesofficerare har rätt till förmånsbestämd ålders- pension från 60 respektive 61 år fram till 65 år. Pensionen uppgår till 101 procent av pensionsunderlaget upp till 1 inkomstbasbelopp, 65 procent mellan 1 och 20 inkomstbasbelopp och 32,5 procent mellan 20 och 30 inkomstbasbelopp.

Pensionen före 65 år är antastbar, vilket innebär att rätten bortfaller om en flygledare eller officer avgår före pensionsåldern. När flygledare och yrkesofficerare uppnår pensionsåldern får de tillgodoräkna sig en engångsavgift på 6,9 procent av lönen eller pensionsunderlaget för kalenderåret före det år de uppnår pensionsåldern. Denna avgift kompenserar för bortfall av avgifter för den individuella ålderspensionen fram till 65 år.

I PA 03 finns det även en särskild bestämmelse om avgång före pensionsåldern för flygförare. Den som uppnått 25 flygtjänstår inom Försvarsmakten har rätt till ålderspension från utgången av den månad han eller hon fyller 55 år och får tillgodoräkna sig full tjänstetid. Utöver detta får flygförarna även tillgodoräkna sig en engångsavgift på 6,9 procent av utbetald lön.

152

SOU 2009:50

Så ser det ut på andra håll

Ålderspension före 65 år enligt övergångsbestämmelser

Enligt det tidigare statliga avtalet PA-SPR var det stora grupper anställda som hade rätt att avgå med ålderspension vid 60 eller 63 år. När det avtalet ersattes av PA-91 upphörde de flesta av de lägre pensionsåldrarna. Emellertid fick de arbetstagare som då hade rätt att avgå med pension före 65 år enligt särskilda övergångsbestäm- melser behålla den rätten så länge de kvarstår i den anställningen. Dessa övergångsbestämmelser har förts över till PA 03.

Pensionens storlek före 65 år är 65 procent av pensionsunder- laget upp till 20 förhöjda prisbasbelopp och 32,5 procent av belopp mellan 20 och 30 förhöjda prisbasbelopp.

Den som avgår med ålderspension enligt övergångsbestämmel- ser får sin pensionsavgift för individuell ålderspension på 2,5 procent av lönen slutbetald till 65 år.

När de allmänna försäkringskassorna förstatligades och tillsammans med Riksförsäkringsverket bildade myndigheten Försäkringskassan, hade kvinnor som fyllde vissa kriterier rätt enligt övergångsbestämmelser att avgå med pension vid 60 års ålder. Vid förstatligandet omförhandlades dessa villkor så att övergångsbestämmelserna kom att omfatta såväl män som kvinnor. Pensionsåldern höjdes då också successivt beroende på födelseår. Exempelvis har den som är född 1952 pensionsålder 61 år, 1957 pensionsålder 63 år och 1962 pensionsålder 64 år.

Samtliga ålderspensioner enligt övergångsbestämmelser är antastbara, Rätten till förmånen upphör om den anställde slutar i förtid i den tjänst som berättigar till förmånen.

Lokala kollektivavtal

Vid vissa statliga myndigheter finns det lokala kollektivavtal om pension utöver vad som följer av PA 03.

En grupp med ett eget avtal är lotsar vid Sjöfartverket. Lotsarna omfattas av PA 03 och har enligt avtalet 65 år som pensionsålder. Enligt ett lokalt avtal från 2004 har lotsarna rätt att avgå vid utgången av 60-årsmånaden med en pension på 101 procent av pensionsunderlaget upp till 1 inkomstbasbelopp, 65 procent mellan 1 och 20 och 32,5 procent mellan 20 och 30 inkomstbasbelopp. Vid avgång vid 60 års ålder görs en avsättning till Kåpan Extra om 6,9 procent av utbetald lön kalenderåret före avgångsåret.

153

Så ser det ut på andra håll

SOU 2009:50

En annan grupp med ett eget avtal är Polisen. Det avtalet innebär att det sätts av 4,2 procent av utbetald lön till Kåpan Extra för poliser med yttre tjänst. Dessa poliser får inte en lägre pensionsålder än 65 år, men de extra avsättningarna är tänkta att kunna användas för avgång med ålderspension före 65 år.

Anställning eller uppdrag för viss tid

För att kunna anställa kvalificerade personer för begränsad tid kan en arbetsgivare behöva utfästa en pension före 65. På det statliga området finns bestämmelser om så kallad inkomstgaranti före 65 år för generaldirektörer, landshövdingar och andra chefsanställningar enligt förordningen (2003:55) om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning. Motsvarande behov och förmån finns för att få kvalificerade politiker att ställa upp i val till Sveriges riksdag.3

5.3.2Kommunala sektorn

Den huvudsakliga pensionen för anställda i kommuner och landsting är sedan 1998 en avgiftsbestämd pension. Pensionsavgif- ten beräknas från och med 2010 till 4,5 procent av utbetald bruttolön. Dessutom finns en förmånsbestämd ålderspension, sedan 1998 enbart beräknad på lön över 7,5 basbelopp, som tjänas in fram till 65 år. Den kan tas ut tidigast vid 61 års ålder.

I det kommunala pensionsavtalet KAP-KL anges inga pensions- åldrar. Det finns en yrkesgrupp, anställda inom räddningstjänsten med huvudsaklig tjänstgöring i utryckningsstyrka, som har rätt till oavkortad pension före 65 år, så kallad särskild avtalspension för anställda inom räddningstjänsten. Som villkor för den särskilda avtalspensionen gäller att den anställde har tillhört räddningstjäns- ten under minst 30 år och att 25 av dessa år har fullgjorts i utryckningsstyrka. Den som fyller det villkoret kan avgå med särskild avtalspension tidigast från och med månaden efter 58- årsmånaden.

Den särskilda avtalspensionen uppgår till 73,5 procent av ett pensionsunderlag upp till 7,5 inkomstbasbelopp och trappas ner från 62,5 till 55 procent mellan 7,5 och 20 inkomstbasbelopp,

3 Lag (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter.

154

SOU 2009:50

Så ser det ut på andra håll

beroende på vilket år arbetstagaren är född. Pensionen betalas ut fram till den månad arbetstagaren fyller 65 år och den minskas på visst sätt med eventuella förvärvsinkomster. Arbetstagaren fort- sätter att tjäna in sin ålderspension från och med 65 år under den tid som den särskilda avtalspensionen betalas ut. Däremot får han eller hon ingen kompensation för den allmänna pension som inte tjänas in under tid som pensionär fram till 65 år.

5.3.3Privata sektorn

Inom den privata sektorn tenderar de grupper som har lägre pensionsålder än 65 år att bli färre. Det handlar mest bara om övergångsbestämmelser om tidigare utfästelser.

ITP-planen

ITP 1 saknar en uttalad pensionsålder. Däremot har arbetsgivaren ett betalningsansvar fram till 65 år. Collectum utreder hur de grupper som har en lägre pensionsålder ska kunna anpassas till ITP 1. ITP 2 är öppet för individuella överenskommelser om lägre pensionsålder än 65 år. Det kan röra sig om allt mellan 55 och 64 år, men dessa överenskommelser är ofta förbehållna högre tjänstemän. Det finns företag som har överenskommelser om en lägre pensionsålder än 65 år för hela grupper anställda. Det gäller exempelvis vissa vårdföretag som tillämpar ITP-planen.

En grupp anställda inom ITP 2 som kan avgå före 65 år med pension är sjöbefäl. De kan ansöka om att få avgå med pension från 60 års ålder. Finansieringen av pensionen mellan 60 och 65 år samt slutbetalningen av pensionen från 65 år sker kollektivt genom samtliga rederier som ingår i Sjöavtalet. Det görs inga löpande avsättningar utan extra uttaxeringar görs efter uppskattning av hur många som förmodas avgå med pension. Någon kompensation för utebliven intjänad allmän pensionsrätt ingår inte i Sjöavtalet.

För piloter gäller pensionsålder 60 år enligt ITP 2. Den löpande premien beräknas så att både pensionen före och efter 65 år är färdigbetald vid 60 år. Nivån på pensionen varierar mellan olika företag. Enligt ett exempel uppgår pensionsnivå före 65 år till 65 procent av pensionsmedförande lön upp till 20 inkomstbasbelopp och 32,5 procent på all lön däröver.

155

Så ser det ut på andra håll

SOU 2009:50

I anknytning till ITP-planen finns kabinpersonal som har pensionsåldern 65 år fram till 50 år. Då ändras pensionsåldern till 60 år. Både förmånen före och efter 65 år finansieras från och med 50 år genom förhöjda löpande månadspremier, så att pensionen är färdigbetald vid 60 års ålder.

Avtalspension SAF-LO

Det finns bland dem som tillämpar Avtalspension SAF-LO vissa grupper som har lägre pensionsålder än 65 år. En sådan grupp är gruvarbetare. De lägre pensionsåldrarna regleras i särskilda avtal. Fora har ingen samlad information om vilka grupper som har sådana avtal och hur dessa avtal är utformade.

Inom ramen för Avtalspension SAF-LO finns det olika öppningar för extra avsättningar av pensionsavgifter. Exempelvis finns det företag som har kollektivavtal om en höjd avgift med 0,5 procent av utbetald lön. De extra avsättningarna har växlats mot löne- avstående. Exempel på sådana kollektivavtal är Kraftverksavtalet och Målaravtalet. Det förekommer också individuella överenskommelser om högre avsättningar.

Inom avtalsområdet finns även Livsarbetstidspension/Arbetstids- pension som är ett komplement till Avtalspension SAF-LO. Det är en arbetsgivarbetald försäkring enligt vilken den anställde väljer om tid ska sparas i en tidbank eller om extra avsättningar ska göras till pension. Tidbanken ger möjlighet till extra ledighet. Extra pensions- avsättningar förbättrar möjligheterna att gå helt eller delvis i pension före 65 år.

5.3.4Övrigt

Även utanför de stora kollektivavtalsområdena finns pensions- villkor som ger rätt till pension före 65 år. Inom den fackliga sfären har det varit vanligt att ombudsmän kunnat gå i pension vid 60 år. Det förefaller emellertid där, som på andra håll, som att utvecklingen går mot höjda pensionsåldrar.

Det finns en yrkeskategori som har en likartad situation som dansare och sångare när det gäller karriärens längd och det är elitidrottarna. Jag har därför försökt ta reda på i vad mån de har anordningar som sörjer för tiden efter karriären.

156

SOU 2009:50

Så ser det ut på andra håll

Enligt vad Unionen uppger har elitidrottarnas behov av att sluta kollektivavtal vuxit under senare år i och med att anställnings- förhållandena blivit allt mer lika dem på arbetsmarknaden i övrigt. Det är främst inom lagidrotter där idrottarna blir anställda av sina klubbar som intresset av kollektivavtal är som störst. Kollektiv- avtalen handlar främst om lön, pension, semestervillkor och att det finns adekvata olycksfallsförsäkringar.

Det finns inga tjänstepensionsavtal inom området som är förmånsbestämda och liknar villkoren i PISA-förordningen. Däremot förekommer alla möjliga arrangemang för att trygga den framtida försörjningen. Försäkringsmäklare uppvaktar aktivt idrottarna i det avseendet. Det pågår också diskussioner kring alternativa karriärvägar när idrottsbanan är slut.

Hockeyspelare i elitserien har ett kollektivavtal som innefattar IdrottsUtövarPensionsplanen (IUP). Enligt planen sätts från och med 18 år 6 procent av lönen av till pension. Kollektivavtalet löper ut våren 2009. I de pågående förhandlingarna diskuteras om och hur idrottarna ska kunna inordnas i ITP 1. För fotbollsspelare finns motsvarande villkor som för hockeyspelarna.

157

6 Genomgripande förändringar

Förändringar i bakomliggande pensionssytem och utvecklingen på scenkonstens område har lett till problem med tjänstepensionerna vid statsunderstödda teater-, dans- och musikinstitutioner. Problemen är så pass svårartade att det krävs genomgripande förändringar för att komma tillrätta med dem.

6.1Förändrade bakomliggande pensionssystem

Under de senaste tio–femton åren har stora förändringar skett av de arbetsbaserade pensionssystemen i Sverige och då även av det statliga tjänstepensionssystemet.

Livsinkomstprincipen är grundläggande för det reformerade all- männa ålderspensionssystem som började införas för tio år sedan. Pensionen baseras på hela livets inkomst. Värdet av alla under yrkeslivet inbetalda pensionsavgifter motsvarar det som ges ut i pension. Övergången från det förmånsbestämda ATP-systemet till en inkomstpension och en premiepension har sin parallell i den successiva förändringen av tjänstepensionssystemen på arbets- marknaden. Om man bortser från övergångsgenerationer har det nu kommit dithän att även tjänstepensionen i sin helhet är avgiftsbaserad på den del av inkomsten som grundar allmän pension. På högre inkomster är den för anställda i offentlig sektor fortfarande i huvudsak förmånsbaserad.

Livsinkomstprincipen har en koppling till flera reformer som på senare år genomförts för att främja arbetslinjen. Enligt lagen om anställningsskydd har till exempel en arbetstagare numera rätt att stanna kvar i sin anställning till den månad han eller hon fyller 67 år, oavsett förutsättningarna att i den åldern utöva sitt yrke. Den rätten har föregåtts av att stora grupper anställda inom offentlig

159

Genomgripande förändringar

SOU 2009:50

sektor avstått från sin rätt till ålderspension mellan 60 och 65 år eller 63 och 65 år mot en förbättrad pension från och med 65 år.

Tjänstepensionskostnaderna för anställda inom offentlig sektor har synliggjorts. Sedan 1998 betalar exempelvis statliga myndigheter försäkringstekniskt beräknade premier till SPV för sina anställdas pensionsförmåner eller så gör myndigheterna (affärsverk) försäkrings- tekniska avsättningar i balansräkningen. På så sätt har statliga myndigheter fått ta kostnadsansvaret för de pensionsvillkor som de genom Arbetsgivarverket förhandlar fram med sina fackliga mot- parter.

6.2Behov av förändrat scenkonstpensionssystem

De nu beskrivna förändringarna har stor betydelse för den problem- bild som beskrivs i kapitel 4. Till dem ska läggas de förändringar som sker på scenkonstens område, till exempel att allt fler anställs för begränsad tid i stället för tillsvidare.

Pensionerna för anställda vid statsunderstödda teater-, dans- och musikinstitutioner har visserligen också förändrats, men det har skett så att säga i andra hand, som en följd av att det statliga tjänstepensionssystemet har förändrats. Kopplingen till det statliga pensionsavtalet och den finansieringsmodell som skapats för statliga myndigheter har gjort det svårt att anpassa pensionerna till de speciella förhållanden som råder på scenkonstområdet. På grund av att pensionsvillkoren har varit författningsreglerade har Svensk Scen- konst och de fackliga organisationerna endast marginellt kunnat på- verka dem.

En analys av utredningens uppdrag leder fram till att uppdraget går ut på att så långt möjligt växla från statligt reglerade pensions- villkor till kollektivavtalsreglerade villkor. I direktiven är saken for- mulerad så här: ”Eftersom tjänstepensionering på den svenska arbetsmarknaden normalt regleras genom kollektivavtal måste ett förslag om författningsreglering kunna motiveras utifrån de sär- skilda förhållandena på detta område.”

Inställningen att pensionsvillkoren även på detta område ska bestämmas av arbetsmarknadens parter ter sig okontroversiell, närmast självklar. Tre frågor behöver besvaras.

•Hur kan den statliga regleringen avvecklas på bästa sätt?

•Behöver någon del i en ny ordning vara statligt reglerad?

160

SOU 2009:50

Genomgripande förändringar

• Hur skulle det kollektivavtalade pensionssystemet kunna se ut?

Mina svar på frågorna lämnar jag i följande fem kapitel.

Kapitel 7

Grundläggande är att PISA-förordningen måste avvecklas för att Svensk Scenkonst och dess fackliga motparter ska kunna ta det ansvar för pensionsvillkoren som enligt min uppfattning borde vara deras, inte statens. Avvecklingen kan starta först 2012, men bör sedan ske under en rimligt kort övergångsperiod.

Kapitel 8

Ålderspensionen före 65 år för konstnärlig personal fungerar inte som den en gång var tänkt. Dansare och sångare är i stället betjänta av ett system för karriärutveckling eller karriärväxling. Staten har här en roll att spela. Kapitel 8 handlar om det. I kapitel 11 föreslår jag parterna vad de för övrig konstnärlig personal bör ersätta ålderspensionen före 65 år med.

Kapitel 9

När PISA-förordningen avvecklas går den konstnärliga personalen miste om den antastbara ålderspensionen före 65 år. Som kompen- sation bör de få ett tillägg till sin den 31 december 2011 intjänade del av ålderspensionen från och med 65 år. Den kompensationen beskrivs i kapitel 9.

Kapitel 10

Frågan om förutsägbara pensionskostnader är akut. Den bör därför tas om hand redan 2010 genom en övergång till kollektiva premier för ålderspensionen före 65 år. De nya statliga förmånerna till dan- sare och sångare före 65 år bör från och med 2012 inte längre belasta enskilda institutioner. Hur detta skulle kunna fungera utvecklar jag i kapitel 10, där jag också tar upp den justering av statsbidragen till scenkonstinstitutionerna som bör göras.

161

Genomgripande förändringar

SOU 2009:50

Kapitel 11

Avvecklingen av PISA-förordningen måste följas av en utveckling av AIP-avtalet eller annat pensionsavtal. Detta är en fråga för Svensk Scenkonst och deras fackliga motparter. För min del anser jag avgiftsbestämda pensioner vara bäst lämpade för förhållandena på scenkonstområdet. I kapitel 11 prövar jag hur stora pensions- avgifterna behöver vara för att ersätta de avvecklade förmåns- bestämda pensionerna och vilka tilläggsavgifter som en övergångs- generation behöver för att den inte ska förlora på växlingen från förmånsbestämda till avgiftsbestämda pensioner. Avgifterna är baserade på försäkringstekniska beräkningar som utredningen låtit göra. Jag föreslår också en kollektiv avgift för specifika ändamål.

En avslutande reflexion: Efter att i begynnelsen ha varit en fråga för arbetsgivaren och under 70 år ha omhändertagits av staten övergår pensionsvillkoren för den statsunderstödda scenkonsten nu till att vara en fråga för arbetsgivare och anställda.

162

7Den statliga regleringen av pensionsvillkoren avvecklas

Den översyn som utredningen har att genomföra ska enligt direktiven inriktas på att pensionssystemet ska vara anpassat till de speciella förhållanden som råder på scenkonstens område. Bör systemet efter en sådan anpassning vara reglerat i kollektivavtal eller i författning? Den frågan får sitt svar i detta kapitel.

Ett förslag om författningsreglering måste kunna motiveras ut- ifrån de särskilda förhållandena på scenkonstområdet. Förslag om sådan författningsreglering lämnar jag i kapitel 8.

7.1Förslag

Jag föreslår att PISA-förordningen avvecklas för anställda inom scen- konstområdet med början år 2012. Förordningens bestämmelser om ålderspension föreslås upphöra att gälla med utgången av år 2011, utom för de åldersgrupper som den 1 januari 2012 har högst fem år kvar till pensionsåldern enligt förordningen eller de institutionschefer som varit anställda utan avbrott sedan den 31 december 2011. Bestäm- melserna fortsätter naturligtvis att tillämpas även för tidigare anställda som vid upphörandet hade rätt till en förmån enligt förordningen.

Tabell 7.1 PISA-förordningen fortsätter att gälla efter 2011 för anställda som är födda i följande intervall

Pensionsålder enligt PISA-förordningen	Anställd född år

65 år	1951 eller tidigare
63 år	1953 eller tidigare
60 år	1956 eller tidigare
59 år	1957 eller tidigare
52 år	1964 eller tidigare
41 år	1975 eller tidigare

163

Den statliga regleringen av pensionsvillkoren avvecklas

SOU 2009:50

Jag föreslår vidare att PISA-förordningen ska fortsätta att gälla för anställda som fortlöpande har rätt till tillfällig sjukpension sedan före 2012.

Institutionschef för vilken PISA-förordningen gäller och som är född 1957 eller senare föreslås kunna komma överens med arbets- givaren om att andra pensionsbestämmelser ska gälla. Nyanställd institutionschef ska inte omfattas av förordningen.

Jag föreslår slutligen att bestämmelserna om sjukpension och efterlevandepension enligt PISA-förordningen och premiebefrielse enligt SPVs försäkringsvillkor ska gälla till och med den 31 december 2016. Premiebefrielsen föreslås från och med 2010 omfatta pensionsavgiften för AIP-avtalet.

7.2Överväganden

Den grundläggande fråga som utredningen fått är om pensions- villkoren ska vara kollektivavtalsreglerade eller statligt reglerade. Den frågan har en stark koppling till hur anpassningen till de speciella förhållandena på scenkonstområdet ska gå till. Ska det ske genom kollektivavtal eller författning? En anpassning genom kollektivavtal förutsätter att nuvarande författningsreglering av- vecklas.

7.2.1Kollektivavtalsreglerat i stället för författningsreglerat

Det statsunderstödda scenkonstområdet är närmast unikt på det sättet att pensionsvillkoren i huvudsak är statligt reglerade. För statsanställda upphörde den statliga regleringen 1974. De skäl som en gång kan ha funnits för att scenkonstområdet inte följde efter föreligger inte längre.

Pensionskostnaderna har tidigare varit en del av statens stöd till institutionerna. I dag finns det inga bidrag som är specialdestinerade till pensioner. Institutionerna betalar den försäkringstekniska kostnaden för pensionerna. När kostnaderna för pensionerna har ökat, har i praktiken också statsbidragen ökat, om än inte alltid till den grad att de täckt hela kostnadsökningen. Att staten i fortsättningen ska stå för hela kostnadsökningen borde inte vara självklart. Verksamheten finansieras till stora delar även med bidrag från landsting och kommuner. I och med att staten inte längre

164

SOU 2009:50

Den statliga regleringen av pensionsvillkoren avvecklas

bekostar pensionerna med särskilda medel, faller det tyngsta skälet för staten att reglera pensionsförmånerna.

Om det är scenkonstinstitutionernas ansvar att betala vad pen- sionerna kostar bör de också, som andra arbetsgivare, kunna påverka kostnaden. Som andra arbetsgivare har man en arbetsgivar- organisation som förhandlar med fackliga organisationer om anställningsvillkor. Att då ha pensionsvillkor som de statliga parterna förhandlar om och som är tillämpliga genom en förord- ning får anses vara en egenartad ordning. Det naturliga är att parterna på scenkonstområdet, på samma sätt som på arbetsmark- naden i övrigt, förhandlar fram ett pensionssystem som är anpassat till förhållandena på det egna området. Det bör också kunna leda till att systemet återfår den legitimitet som många anser att det har förlorat. Arbetsgivare och anställda kommer sannolikt att känna en annan lojalitet mot ett system som man själva skapat. Till exempel kan kanske en inte alltid önskvärd utveckling mot att engagera egna företagare hejdas.

En avveckling av PISA-förordningen kan ses som en fortsätt- ning på den utveckling som började 2003. Då kom PA 03, ett nytt statligt pensionsavtal enligt vilket den förmånsbestämda pensionen beräknad på lön upp till taket för allmän pension växlades mot en avgiftsbestämd pension. För scenkonstområdet innebar det att pensionsvillkoren behövde kompletteras med en avgiftsbestämd pension. På grund av att området inte kunde ansluta sig till de statliga parternas avgiftsbestämda pensionssystem1 gick en avgifts- bestämd pension bara att åstadkomma genom ett eget kollektiv- avtal. Därför är ålderspensionen från och med 65 år redan i dag i huvudsak reglerad i kollektivavtal för anställda vid teater-, dans och musikinstitutioner.

Eftersom avgiftsbestämda pensioner är bättre anpassade än förmånsbestämda till de förhållanden som råder på scenkonstområdet kan två viktiga steg mot en bättre ordning anses vara tagna i och med AIP-avtalets tillkomst. Pensionsvillkoren är reglerade i ett kollektiv- avtal och regleringen avser ett avgiftsbaserat system. Problemet med AIP-avtalet är emellertid att det endast avser en del av de anställdas pensionsvillkor. Två regelverk, AIP-avtalet och PISA- förordningen, med varsina huvudmän är inte något bra arrangemang.2

1De avgiftsbestämda pensionerna i PA 03 regleras och hanteras på det sätt som avtalsparterna på det statliga området bestämmer. De ingår inte i den statliga finansieringsmodellen med premier som betalas till SPV.

2Problemet behandlas i avsnitt 4.3.

165

Den statliga regleringen av pensionsvillkoren avvecklas

SOU 2009:50

Jag ser det som en provisorisk lösning i avvaktan på att kollektiv- avtalsparterna tar över hela ansvaret för pensionsvillkoren.

I de kontakter som förevarit under utredningens gång har en viss oro uttalats när ett minskat statligt engagemang i pensions- villkoren förts på tal. Det skulle på vissa håll uppfattas som att staten tar ett steg tillbaka från sitt ansvar för kulturen. Jag kan inte se det så, men visst finns det pensionsvillkor som kanske mer än andra anställningsvillkor kan ställa till problem för såväl kultur- utövare som teater-, dans- och musikinstitutioner. I den mån staten har särskilda förutsättningar att hantera de problemen kan det finnas skäl för staten att engagera sig. Men att lösa ett specifikt problem är något annat än att ta ansvar för pensionssystemet som sådant. I kapitel 8 lämnar jag förslag på statlig reglering av en fråga där förhållandena är så pass speciella på scenkonstområdet att de motiverar ett fortsatt statligt ansvarstagande.

I och med att PISA-förordningen upphör att gälla upphör vissa bestämmelser som tillkommit på initiativ från kollektivavtals- parterna. I förordningens 7 § sägs att en arbetstagare som avgår före pensionsåldern och har haft en anställning enligt långtids- kontrakt under vissa förutsättningar har rätt till fribrev för ålders- pension före 65 år. Den bestämmelsen tar jag hänsyn till vid bestämmandet i kapitel 9 av den intjänade pensionsrätten enligt förordningen.3 Jag föreslår också att liknande villkor överförs på rätten till omställningsersättning och efterlön i kapitel 8.4

Enligt PISA-förordningens 10 § kan Kollektivavtalsstiftelsen Trygghet i samverkan TRS, genom att betala premier till SPV, under vissa förutsättningar upprätthålla pensionsrätten enligt förordningen för en arbetstagare som blir uppsagd och avgår på grund av arbetsbrist. Att överföra en sådan möjlighet till rätten till omställningsersättning och efterlön låter sig knappast göra. En annan sak är det med AIP.

Jag föreslår att PISA-förordningen ska upphöra att gälla beträffande ålderspension med utgången av år 2011 med undantag för avgångna, äldre och sjuka. Det kan synas vara väl tilltaget med en period på två och ett halvt år från det att utredningen läggs fram till dess att det nya systemet ska börja gälla. I själva verket är tiden ganska kort med hänsyn till den process som utredningsförslagen ska gå igenom innan de kan resultera i förordningar och innan Svensk Scenkonst och de fackliga parterna är klara med ett

3Se avsnitt 9.2.3.

4Se avsnitt 8.2.1.

166

SOU 2009:50

Den statliga regleringen av pensionsvillkoren avvecklas

kollektivavtal som kan ta vid 2012. Dessutom ska administrationen av såväl PISA-förordningen som AIP-avtalet hinna anpassas till de nya regelverken.

7.2.2PISA-förordningen fortsätter att gälla för avgångna, äldre och sjuka

När ett avtalsområde byter pensionsplan är det brukligt att övergångsbestämmelser meddelas om att den tidigare planen ska fortsätta att gälla för vissa grupper av anställda.

Bestämmelserna i PISA-förordningen fortsätter givetvis att gälla för de arbetstagare som avgått med rätt till en pensionsförmån enligt förordningen. Det gäller såväl förmåner som utbetalas som förmåner som ännu inte börjat utbetalas.

Anställda som har kort tid kvar till pensionsåldern bör kunna få den pension som de kan ha ställt in sig på. Frågan är då vad som ska anses vara kort tid. En vanlig period är fem år. Den gränsen har till exempel tillämpats när det statliga pensionsavtalet bytte skepnad från PA-91 till PA 03 och likaså när PISA-förordningen växlade från det ena till det andra av de båda avtalen. Det är också en femårsperiod som är mitt förslag.

För konstnärlig personal handlar avvecklingen av PISA-förord- ningen om en stor villkorsförändring genom att rätten till ålders- pension före 65 år upphör. Det talar för att fler än fem årgångar borde fortsätta att omfattas av förordningen.5 Å andra sidan är det angeläget att det nya pensionssystemet får genomslag så snart som möjligt. Problemen med nuvarande system är så pass besvärande att det behovet får anses väga tyngre. Till saken hör att det egentligen handlar om mer än fem år eftersom förändringarna föreslås börja gälla först 2012. Det är inte heller givet att det för alla anställda är bättre med nuvarande villkor. Den frågan beror för den konstnär- liga personalen främst på i vad mån de tänkt sig utnyttja och skulle ha kunnat utnyttja sin låga pensionsålder enligt PISA-förord- ningen.

Valfrihet är ett alternativ till att alla anställda som har högst fem år kvar till pensionsåldern obligatoriskt ska bli kvar på nuvarande

5 Växlingen från förmånsbestämda till avgiftsbestämda pensioner har på ITP-området hanterats så att endast de allra yngsta åldersgrupperna, de som ännu inte börjat omfattas av den förmånsbestämda ålderspensionen, kom att få den nya avgiftsbestämda avdelning 1. På KFS-området (gäller för vissa kommunala företag) var det mer brådskande med växlingen, där drogs gränsen vid 55 år.

167

Den statliga regleringen av pensionsvillkoren avvecklas

SOU 2009:50

bestämmelser. De borde kanske kunna få välja att gå över på de nya bestämmelserna. Problemet med en sådan möjlighet är dels att den anställde ställs inför ett val som för många kan vara svårt att göra, dels att valprocessen blir en hantering ovanpå mycket annat nytt som ska fungera.

Som framgår av förslaget ska tillämpningen av PISA-förord- ningen på dem som är födda senast ett visst år inte bara gälla dem som var anställda årsskiftet 2011–2012 utan även dem som anställs därefter. Att ha olika villkor för dessa båda kategorier vore administrativt betungande och knappast heller önskvärt.

Anställda som vid utgången av 2011 uppbär tillfällig sjukpension enligt PISA-förordningen föreslås fortsätta att omfattas av PISA- förordningen så länge utbetalningen pågår. Om den anställde sedan avgår med sjukpension fortsätter förordningen att gälla. För den anställde som blir frisk – den tillfälliga sjukpensionen upphör – och inte tillhör ovan nämnda födelseårgångar, upphör förordningen att gälla. I stället börjar det omförhandlade AIP-avtalet att gälla. Den intjänade statliga pensionsrätten enligt PISA-förordningen som beskrivs i kapitel 9 nedan ska i dessa fall beräknas per frisktid- punkten. Dessa förslag till övergångsbestämmelser för anställda som vid årsskiftet 2011–2012 uppbär tillfällig sjukpension följer det som brukar gälla när ett avtalsområde byter pensionsavtal.

7.2.3PISA-förordningen fortsätter att gälla för nuvarande institutionschefer

För institutionschefer är pensionsbestämmelserna i PISA-förord- ningen en del av de villkor som gäller för den anställning som de har. När nu pensionsbestämmelserna ändras är det rimligt att pensionsvillkoren enligt förordningen ska fortsätta att gälla för de institutionschefer som villkoren gällt för sedan den 31 december 2011. Som en del i pensionsbestämmelserna finns en möjlighet för arbetsgivaren att besluta om och betala en inkomstgaranti eller ett avgångsvederlag enligt förordningen (2003:55) om avgångsförmå- ner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning.

När en institutionschef nyanställs efter 2011 bör pensions- förmånerna ingå som en del i de anställningsvillkor som han eller hon ska komma överens med institutionen om. Det bör gälla även om institutionschefen har mindre än fem år kvar till pensionsåldern enligt PISA-förordningen. För dem som har mer än fem år kvar,

168

SOU 2009:50

Den statliga regleringen av pensionsvillkoren avvecklas

nyanställda eller ej, ska det vara möjligt att kunna komma överens med arbetsgivaren om andra pensionsvillkor. En sådan överens- kommelse bör inte begränsas till att behöva träffas i anslutning till årsskiftet 2011–2012. En liknande möjlighet har funnits för de statliga chefer som var med om övergången från förordningen (1995:1038) om statliga chefspensioner m.m. till nyss nämnda förordning om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning. Valet har i det fallet varit individens och gällt möjligheten att bli omfattad av de nya bestämmelserna.

7.2.4Sjukpension och efterlevandepension

I PISA-förordningen finns förutom bestämmelser om ålders- pension bestämmelser om sjukpension och efterlevandepension. För dessa så kallade riskförmåner görs inga löpande avsättningar på individnivå under anställningstid. För en arbetsgivare som har utfäst en sådan förmån är det därför viktigt att försäkra sig mot risken att ett skadefall inträffar. Förenklat uttryckt finansierar riskförsäkringen skadefall som inträffar under ett år med de premier som betalas in under året.

En fungerande försäkring av sjukpension och efterlevande- pension är en förutsättning för att avvecklingen av PISA-förord- ningen ska kunna börja 2012. Det skulle emellertid inte vara helt enkelt för Svensk Scenkonst och PTKs förhandlingsgrupp Svensk Scenkonst att i god tid före 2012 vara klara med utformningen av riskförmånerna och därefter hinna upphandla en försäkringsgivare som är beredd att erbjuda försäkring av förmånerna från och med 2012. Att ersätta förordningens ålderspensionsbestämmelser med ett vidareutvecklat AIP-avtal eller ett annat pensionsavtal kommer att vara en tillräckligt stor fråga för parterna att hinna bli överens om.

För att underlätta övergången till kollektivavtalsreglerade förmåner har jag mot den här bakgrunden valt att föreslå att bestämmelserna om sjukpension och efterlevandepension ska fortsätta att gälla under en övergångsperiod på som längst fem år. Om parterna före 2017 är klara med hur förmånerna ska vara utformade och försäkrade, bör det naturligtvis vara möjligt att låta PISA-förordningen upphöra att gälla i aktuella delar vid en tidigare tidpunkt.

169

Den statliga regleringen av pensionsvillkoren avvecklas

SOU 2009:50

Rätt till efterlevandepension finns inte bara efter den som avlider i tjänst utan även efter den som uppbär ålders- eller sjuk- pension enligt PISA-förordningen. För dem som inte längre omfattas av förordningen faller rätten till efterlevandepension emellertid bort när de avgår från sin anställning. Såvitt jag förstår kan varken de omställningsförmåner som föreslås i kapitel 8 eller de fribrev som föreslås i kapitel 9 eller AIP likställas med den ålderspension som grundar rätt till efterlevandepension i förordningen. Jag har övervägt att föreslå en koppling till en eller flera av dessa förmåner men inte funnit tillräckliga skäl för det. Rätten till efterlevandepension enligt PISA-förordningen ska endast bestå under som längst fem år. Den efterlevandepension som därefter blir aktuell kommer sannolikt inte att kunna falla ut efter en pensionär.

7.2.5Avgiftsbefrielse

I den riskpremie som arbetsgivarna betalar till SPV ingår inte bara försäkring av sjukpension och efterlevandepension utan även en avgiftsbefrielseförsäkring. Som tidigare visats omfattar avgifts- befrielsen vid sjukpension såväl premierna till de förmåner som ingår i det statliga finansieringssystemet som pensionsavgifterna till den individuella ålderspensionen och den kompletterande ålderspensionen enligt PA 03. För teater-, dans- och musikinstitutionerna betyder det att de inte har någon avgiftsbefrielse för pensionsavgiften för AIP. Institutionerna måste alltså själva betala AIP-avgifterna för anställda och före detta anställda som uppbär sjukpension. Detta är inte hållbart för en liten arbetsgivare som till exempel en regional teater. Avgiftsbetalningen måste också säkras för den händelse en teater läggs ner.

Jag har föreslagit att riskpremien till SPV även för scenkonst- institutionerna ska täcka pensionsavgiften för avgiftsbestämd ålderspension. Det har naturligtvis stor betydelse under de fem år från och med 2012 som riskpremien skulle fortsätta att betalas. Den personal som inte omfattas av PISA-förordningen kommer nämligen då inte att ha rätt till någon förmånsbestämd ålders- pension som arbetsgivaren behöver avgiftsbefrielse för. Det är AIP-avgiften som behöver avgiftsbefrielseförsäkras.

Att scenkonstinstitutionerna inte har fått AIP-avgiften avgifts- befrielseförsäkrad redan från det att den infördes 2003 måste

170

SOU 2009:50

Den statliga regleringen av pensionsvillkoren avvecklas

betraktas som ett förbiseende. Jag har föreslagit att den riskpremie som institutionerna betalar till SPV redan från och med 2010 ska avse även pensionsavgiften för AIP.

171

8Omställningsersättning och efterlön för dansare och sångare

Jag ska enligt utredningens direktiv lämna förslag på materiella förändringar i de delar av pensionsvillkoren som föreslås vara författ- ningsreglerade, för att göra dessa bättre anpassade till förhållandena på scenkonstområdet. Detta kan bland annat gälla frågor om pensions- åldrar, intjänandetider och krav på anställningstid för hel förmån.

Mina förslag ska även kunna innebära att rätten till en viss förmån ersätts av rätten till en annan typ av förmån. I detta kapitel föreslår jag att den förmånsbestämda ålderspensionen före 65 år för dansare och sångare ersätts av andra förmåner i statlig regi. För övrig konstnärlig personal lämnar jag förslag i kapitel 11.

8.1Förslag

Jag föreslår att dansare och sångare får rätt till omställnings- ersättning enligt en särskild förordning med nivån 85 procent under fyra år av ett ersättningsunderlag – samma som pensions- underlaget enligt PISA-förordningen – upp till 20 inkomstbas- belopp, varefter nivån femte och sista året sänks till 65 procent. Efter de fem åren utbetalas en ersättning kallad efterlön på 40 procent av nämnda underlag upp till 7,5 inkomstbasbelopp fram till 65 års ålder.

För rätt till omställningsersättning och efterlön föreslår jag att det ska krävas en tjänstetid av minst 16 år som dansare eller sångare vid en institution som omfattas av förordningen. Avgång från en anställning som dansare eller sångare som berättigar till ersättning föreslås kunna ske för dansare tidigast då åldern 39 år och senast då åldern 44 år uppnås och för sångare tidigast då åldern 48 år och senast då åldern 53 år uppnås, om inte institutionen medger rätt till omställningsersättning och efterlön vid senare avgång. Om

173

Omställningsersättning och efterlön för dansare och sångare

SOU 2009:50

anställningen inte påbörjats före 39 respektive 48 års ålder krävs för rätt till ersättning att anställningen varat minst sex månader.

Dansare och sångare som har rätt till hel omställningsersättning och efterlön föreslås kunna välja att i stället få en efterlön på 49 respektive 56 procent av ersättningsunderlaget upp till 7,5 inkomstbasbelopp under hela ersättningsperioden. För rätt till sådan efterlön krävs att avgång från anställningen sker tidigast då åldern 41 respektive 52 år och senast då åldern 44 respektive 55 år uppnås, om inte institutionen medger rätt till efterlön vid senare avgång. Anställningen ska ha påbörjats före 41 respektive 52 års ålder.

Jag föreslår att dansare och sångare som har en tjänstetid av minst 8 år som dansare eller sångare ska få en halv omställnings- ersättning på 70 procent under tre och ett halvt år och därefter en halv efterlön på 20 procent av underlaget upp till 7,5 inkomstbas- belopp vid de åldrar som föreslås för hel ersättning. Detsamma föreslår jag ska gälla för dansare eller sångare som vid tidigast 34 respektive 43 års ålder är anställd med långtidskontrakt och har varit det i minst fem år och som har en tjänstetid av minst 8 år.

Jag föreslår även att dansare som fortsätter att omfattas av PISA-förordningen efter 2011 ska kunna välja omställnings- ersättning och efterlön enligt den nya förordningen i stället för ålderspension före 65 år enligt PISA-förordningen. Efterlönenivån ska i det fallet vara 60 procent utan någon begränsning för den som uppfyller villkoren för hel omställningsersättning och efterlön och 30 procent för den som uppfyller villkoren för halv.

En dansare eller sångare som är kvalificerad för omställnings- ersättning och efterlön och till följd av långtidskontrakt har rätt till fribrev för ålderspension före 65 år har att välja en av förmånerna. Båda kan inte uppbäras.

8.2Överväganden

Det speciella med pensioner för scenkonstnärer är att karriären inte alltid kan fortgå fram till dess att det är dags att ta ut den allmänna pensionen. Frågan har då varit hur det ska lösas och i vad mån lösningen kräver ett engagemang från staten.

174

SOU 2009:50

Omställningsersättning och efterlön för dansare och sångare

8.2.1Omställningsersättning i stället för pension

Det är uppenbart att nuvarande tidiga ålderspensionering av dansare och sångare inte fungerar som den en gång var tänkt. Den som avgått med ålderspension kunde förr räkna med att få uppbära sin pension livsvarigt utan ytterligare arbetsinsats. Så var det när tjänstepensionen fyllde ut bortfallet av allmän pension och innan den allmänna pensionen reformerades till att beräknas på hela livets inkomst. Som det nu är krävs fortsatt arbete för att inte ålderspensionen ska sänkas vid 65 år. Att fortfarande kalla den förmån som dansare och sångare får långt före 65 år för ålderspension får därför anses vara vilseledande.

Förslag har framförts om att återinföra en garanti från 65 år, liknande den som gällde fram till 1992. Det är enligt min uppfatt- ning inte rätt väg att gå. Redan mycket höga kostnader skulle bli ännu högre. Det har gjorts gällande att en garanti skulle kunna finansieras med inkomstsamordning av ålderspensionen före 65 år. Jag delar inte den bedömningen, den är inte trovärdig. En inkomst- samordning uppmuntrar inte till arbete och främjar därmed inte det nödvändiga intjänandet av ålderspension i det allmänna pensions- systemet.

Lika uppenbart som det är att PISA-förordningens tidiga ålderspensioner åt dansare och sångare inte fungerar i dagens samhälle är det uppenbart att det finns fysiska och konstnärliga hinder för dem att utöva sina yrken till 65 år. Det tillhör emellertid en gången tid att gå i pension vid 41 eller 52 år och det rimmar illa med den arbetslinje och den livsinkomstprincip som i dag sätter sin prägel på många av samhällets olika förmånssystem. I stället behöver dansare och sångare en möjlighet att vidareutveckla sin artistroll eller växla karriär. Fortsatt arbete måste vara syftet med de ersättningar som ska erbjudas dem.

Jag har av dessa skäl föreslagit att nuvarande ålderspension före 65 år till dansare och sångare ska ersättas av en förmån kallad omställningsersättning. Den ska vara tillräckligt stor och utges tilläckligt länge för att det ska vara möjligt att utbilda sig och ställa om sig för en ny karriär eller kanske vidareutveckla sig inom sitt yrkesområde. Nivån på ersättningen har jag satt till 85 procent under fyra år och 65 procent femte året av ett underlag som ska vara samma som det pensionsunderlag som i dag tillämpas för ålderspensionen enligt PISA-förordningen. Begränsningen till 20

175

Omställningsersättning och efterlön för dansare och sångare SOU 2009:50

inkomstbasbelopp saknar förmodligen praktisk – men inte principiell – betydelse.

Omställningsersättningen ska utges oberoende av vilka andra inkomster som individen samtidigt kan ha. För rätt till ersättning har jag föreslagit att det ska krävas minst 16 år som dansare eller sångare. För rätt till ersättning har jag dessutom föreslagit att en dansare ska avgå från sin anställning med omställningsersättning tidigast den månad han eller hon blir 39 år och senast den månad han eller hon blir 44 år. För sångare är motsvarande åldrar 48 respektive 53 år. Ett ytterligare krav ska vara att anställningen, på motsvarande sätt som i dag, ska ha påbörjats för dansare senast vid 39 år och för sångare senast vid 48 år. Om det kravet inte är uppfyllt ska rätt till omställningsersättning ändå finnas om anställningen pågått i minst sex månader. Då jag övervägt dessa åldrar har jag försökt beakta dels den enskildes intresse av att kunna påbörja sin omställning vid den tidpunkt under en femårs- period som passar denne bäst, dels arbetsgivarens intresse av att kunna upprätthålla den konstnärliga kvaliteten i verksamheten. Jag har också tänkt att arbetsgivaren i ett enskilt fall ska kunna medge en senare avgång med omställningsersättning. Att ersättningen börjar tas ut senare betyder ekonomiskt att kostnaden blir lägre, varför arbetsgivarens medgivande bör bli beroende av konstnärliga överväganden.

Om kraven på tjänstetid och åldrar är uppfyllda ska hel omställningsersättning utges, ersättningen ska inte till sin storlek vara beroende av en tjänstetidsfaktor. Konstruktionen med trösklar

– allt eller inget – kan man ha invändningar mot, men fördelen med enkla och tydliga krav överväger enligt min mening. Till saken hör också att den typ av finansiering av omställningsersättningen som jag föreslår i kapitel 10 fungerar för en sådan konstruktion. Dessutom har jag föreslagit att den dansare eller sångare som har en tjänstetid på minst 8 år ska ha rätt till en halv omställnings- ersättning på 70 procent av underlaget under tre och ett halvt år om ålderskraven är uppfyllda.

För att de sångare som har långtidskontrakt och slutar före 48 års ålder ska få någon slags motsvarighet till den rätt till fribrev för ålderspension före 65 år som de har enligt PISA-förordningen, har jag föreslagit att rätt till halv omställningsersättning ska kunna finnas för sångare med långtidskontrakt som uppnått 43 men inte 48 års ålder. Att i sådana fall medge rätt till hel omställningsersätt- ning för den som har en tjänstetid på minst 16 anser jag däremot

176

SOU 2009:50

Omställningsersättning och efterlön för dansare och sångare

inte vara befogat. Ett fribrev för ålderspension före 65 år hade i motsvarande situation varit reducerat med hänsyn till att 4–9 år hade återstått till pensionsåldern 52 år.

Jag har föreslagit att motsvarande regler som de nu nämnda ska gälla för dansare, väl medveten om att bestämmelserna om långtidskontrakt för närvarande inte gäller dansare. Tanken med det är att förordningen om omställningsförmåner inte ska behöva ändras om långtidskontrakten i en framtid blir aktuella även för dansare.

Det har från flera håll framhållits att en förutsättning för att en karriärväxling ska lyckas är att individen får vägledning och stöd under omställningsperioden och det med utgångspunkt i den speciella situation som dessa yrkesgrupper då befinner sig i. Jag delar den uppfattningen och föreslår därför i kapitel 11 att parterna på scenkonstens område sätter av särskilda medel för det ändamålet. Hur de medlen ska användas överlåter jag till parterna att fundera på. Det ingår inte i mitt uppdrag att utforma det stöd och den vägledning som bör komma dansare och sångare till del under omställningsperioden.

8.2.2Efterlön

Vad händer när de fem åren med omställningsersättning har löpt ut? Om det fungerar som det är tänkt ska dansaren eller sångaren börja på en helt eller delvis ny yrkesbana med en lön som han eller hon kan försörja sig på och som genererar fortsatta avsättningar till det allmänna pensionssystemet. Många kommer att lyckas med detta men andra kommer att ha svårt att få annat än ströjobb eller dåligt betalda jobb. Hur det än blir med den saken bör förutsätt- ningarna ha förbättrats med omställningsersättningen. Tanken med förslaget till fortsatt utbetalning i form av efterlön är att många kommer att behöva en förmån som komplement till sin arbets- inkomst för att inte råka ut för en alltför stor standardsänkning när karriären som dansare eller sångare är över. Förmånen får emeller- tid inte vara så stor att den motverkar arbetslinjen. Den ska uppfattas som att en fortsatt arbetsinkomst är nödvändig för en tillräcklig allmän pension från 65 år.

Jag har valt att kalla förmånen efterlön, en benämning som i Danmark finns på en förmån som under vissa förutsättningar utges mellan 60 och 65 år. I Danmark fungerar den som en pension. Här

177

Omställningsersättning och efterlön för dansare och sångare

SOU 2009:50

är det tänkt att benämningen ska signalera att det inte handlar om ålderspension. Efterlönen ska ses som en reducerad fortsättning på den lön som personen en gång hade. Detta till skillnad från en tjänstepension som brukar betraktas som uppskjuten lön. Efterlönen beräknas till 40 procent av samma underlag som ligger till grund för omställningsersättningen, men maximeras till att inte beräknas på lön över taket för allmän pension. Skälet till maximeringen är helt enkelt att det inte finns något egentligt behov av mer. Om efterlön hade varit aktuell 2009 skulle en sådan som mest ha kunnat uppgå till 12 700 kronor per månad.

Förslaget till efterlön kan man ha många synpunkter på. Förmånen kostar mycket. Å ena sidan kan man tycka att den inte behövs eftersom individen har haft möjlighet att skola om sig till nytt jobb under en längre period. Å andra sidan kan man tycka att den är en svårsmält försämring jämfört nuvarande ålderspension före 65 år.

För dem som anser att kultur måste få kosta bör det här vara ett område där speciella omständigheter motiverar höga kostnader. En dansare eller sångare bör kunna satsa på en konstnärlig karriär utan att behöva oroa sig alltför mycket för vad som ska hända med ekonomin när han eller hon av fysiska eller konstnärliga skäl måste avsluta karriären. Ett annat argument för efterlönen är nuvarande villkor med en ålderspension före 65 år. Den representerar ett stort ekonomiskt värde som är en del i de anställningsförmåner som dansare och sångare åtnjuter i dag. Lönen kanske inte alla gånger är hög, men pensionen är mycket värd. Ett sätt vore då att växla pension mot lön, men i praktiken skulle det knappast resultera i ett bestående lönelyft. Bättre, enligt min mening, att behålla en rimlig del av pengarna i ett särskilt ersättningssystem.

Jag har övervägt om det på omställningsersättningen i stället för efterlön borde följa en något högre förmån som i så fall skulle vara villkorad. Villkoret skulle antingen vara att individen skulle vara anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen eller att den skulle vara behovsprövad genom avräkning mot arbetsinkomster eller andra ersättningar. Dessa alternativ är emellertid av flera skäl sämre. Beroenden av andra inkomster eller ersättningssystem komplicerar saken och bör undvikas. Det blir enklare och rakare med en förmån som är fristående.

Kraven för efterlön ska vara desamma som för omställnings- ersättning och storleken ska inte heller vara beroende av en tjänstetidsfaktor. Även finansieringen har jag föreslagit ska ske på

178

SOU 2009:50

Omställningsersättning och efterlön för dansare och sångare

samma sätt som för omställningsersättningen. Dessutom har jag föreslagit att den dansare eller sångare som har en tjänstetid på minst 8 år efter omställningsersättningen ska ha rätt till en halv efterlön på 20 procent av underlaget upp till intjänandetaket för allmän pension.

8.2.3Möjlighet att välja efterlön redan vid avgång

För en sångare med möjlighet att börja omställningen till en ny karriär först vid 48 år kan tanken att under ett par år skola om sig för att ge sig in på en ny yrkesbana te sig främmande. Det kanske ligger närmare till hands att direkt efter avgång ta tillfälliga jobb och som komplement uppbära en jämn ersättning från anställ- ningen som sångare. Jag har därför föreslagit att det ska finnas en möjlighet att välja bort omställningsersättningen och i stället få en efterlön på en högre nivå redan vid avgången. Den föreslagna nivån 56 procent motsvarar i stort sett värdet av omställningsersättning följd av efterlön om efterlönen tas ut från och med 52 års ålder och senast från 55 års ålder. De åldrarna är samma som pensionsålderns nedre och övre gräns enligt PISA-förordningen och är enligt mitt förslag också de åldrar från vilka en efterlön ska kunna tas ut redan vid avgången. Det ska medges att denna valmöjlighet, på grund av begränsningen av efterlöneunderlaget till 7,5 inkomstbasbelopp, kanske inte är reell för sångare med höga inkomster.

För dansare ser jag inte samma behov som för sångare av att i stället för omställningsersättning få en efterlön redan från början. Inte desto mindre har jag tyckt att samma möjlighet ska finnas även för dem. På motsvarande sätt som för sångare bör sådan efterlön uppgå till 51 procent av efterlöneunderlaget och kunna tas ut tidigast från 41 års ålder och senast från 44 års ålder.

8.2.4Dansare som går kvar på PISA-förordningen får välja

Förmånen att ha en hög ersättning under de fyra första åren efter avslutad anställning som dansare bör inte vara förbehållen dem som 2012 har mer än fem år kvar till pensionsåldern enligt PISA- förordningen. Även de som fortsätter att omfattas av PISA- förordningen bör ges goda möjligheter att skola om sig. Jag har därför föreslagit att de för tid före 65 år ska kunna välja omställnings-

179

Omställningsersättning och efterlön för dansare och sångare

SOU 2009:50

ersättning och efterlön i stället för pension. För att de inte av ekonomiska skäl ska behöva välja bort en högre ersättningsnivå de första åren, har jag föreslagit att efterlönen ska ligga på en sådan nivå att den tillsammans med omställningsersättningen värde- mässigt är neutral jämfört med ålderspensionen före 65 år.

8.2.5I statens och SPVs regi

Jag har föreslagit att omställningsersättningen och efterlönen ska regleras i en förordning. De ska administreras och betalas ut av SPV och ingå i det statliga finansieringssystemet på det sätt som beskrivs i kapitel 10. En mer tilltalande lösning vore att avtalspar- terna själva tog ansvar för dessa förmåner, men jag bedömer det som orealistiskt. Jag har svårt att se att de skulle kunna åstad- komma en finansiering och hitta en försäkringsgivare som är villig att tillhandahålla dessa speciella förmåner till ett så litet kollektiv.

Enligt utredningens direktiv måste ett förslag om författnings- reglering kunna motiveras utifrån de särskilda förhållandena på scenkonstområdet. Det mycket speciella förhållandet som föreligger i detta fall är behovet för dansare och sångare att avsluta sina karriärer långt innan de kan ta ut sin allmänna pension. Det finns inte något liknande behov någon annanstans på arbets- marknaden.1 Omställningsersättning och efterlön är de stöd som dessa konstutövare behöver när de inte längre kan försörja sig som dansare eller sångare. Enligt min bedömning är det endast staten som kan tillhandahålla ett sådant stöd.

Ansvarigt departement för PISA-förordningen har varit det departement som ansvarar för statliga arbetsgivarfrågor, för närvarande Finansdepartementet. Det beror naturligtvis på den starka kopplingen till pensionsvillkoren för statligt anställda. Samtidigt har Kulturdepartementet haft ansvar för scenkonstens villkor och statsbidragen till institutionerna. Detta delade ansvar har ofrånkomligen skapat problem. Den nya förordningen om omställningsersättning och efterlön har inte någon egentlig koppling till den statliga tjänstepensioneringen. Den handlar inte om pensions- förmåner. Dess förekomst ska ses som en kulturpolitisk och inte som en personalpolitisk fråga.

1 Det skulle i så fall vara inom den professionella idrotten. Där finns emellertid helt andra ekonomiska förutsättningar och där är inte statens roll densamma som inom kulturen.

180

SOU 2009:50

Omställningsersättning och efterlön för dansare och sångare

Tillämpningsområdet för förordningen bör vara dansare och sångare vid statsunderstödda teater-, dans- och musikinstitutioner förtecknade i bilaga till förordningen på liknande sätt som gäller för PISA-förordningen. När institutionernas rapportering till SPV av uppgifter enligt PISA-förordningen så småningom upphör kvarstår för dem att rapportera uppgifter enligt den nya förordningen i den mån de har anställda som omfattas av den. Underlaget för omställ- ningsersättning och efterlön bör så småningom kunna knytas till den utbetalda lön som grundar pensionsavgiften enligt AIP-avtalet. Men så länge rapporteringen enligt PISA-förordningen består, är det enklast om samma lönebegrepp som utgör underlag för förmåner enligt den förordningen även ligger till grund för beräkningen av omställningsersättning och efterlön.

181

9Intjänad pensionsrätt enligt PISA-förordningen

I kapitel 7 föreslår jag att PISA-förordningen ska avvecklas. I mitt uppdrag ingår då att lämna förslag på hur staten ska fullgöra sina åtaganden mot dem som innehar eller har innehaft anställningar som varit omfattade av PISA-förordningen.

9.1Förslag

Anställda som avgått utan rätt till pension från anställning som omfattats av PISA-förordningen har rätt till fribrev för förmåns- bestämd ålderspension från och med 65 år. Rätt till fribrev för ålderspension före 65 år har endast scenkonstnärer som i minst fem år varit anställda med långtidskontrakt. Jag föreslår att även anställda som upphör att omfattas av förordningen den 31 december 2011 eller senare utan att avgå från sin anställning, ska ha rätt till fribrev för ålderspension från och med 65 år per den tidpunkt förordningen upphör att gälla för dem. Jag föreslår också att anställda med långtidskontrakt den 31 december 2011 som uppfyller kravet på fem år när kontraktet löper ut, ska ha rätt till fribrev för ålders- pension före 65 år.

Jag föreslår att anställda med lägre pensionsålder än 65 år som upphör att omfattas av PISA-förordningen, efter att ha omfattats av förordningen i minst 30 dagar år 2011 och i minst 30 dagar år 2012, ska få ett fribrev för ålderspensionen före 65 år som räknas om till ett fribrev för ålderspension från och med 65 år. Fribrevets storlek föreslås bero på värdet av den ålderspension före 65 år som ska räknas om. Det föreslagna övergångsfribrevet för ålderspension från och med 65 år beräknas enligt följande tabell utom i de fall fribrevstidpunkten inträffar efter 2011-12-31.

183

Intjänad pensionsrätt enligt PISA-förordningen

SOU 2009:50

Tabell 9.1 Fribrev för ålderspension före 65 år multiplicerat med följande faktorer ger övergångsfribrev för livsvarig ålderspension från och med 65 år

Födelseår		Pensionsålder enligt PISA-förordningen
	41 år	52 år	59 år	60 år	63 år
1954	-	-	-	-	0,054
1955	-	-	-	-	0,053
1956	-	-	-	-	0,053
1957	-	-	-	0,244	0,052
1958	-	-	0,347	0,241	0,052
1959	-	-	0,343	0,239	0,051
1960	-	-	0,339	0,236	0,051
1961	-	-	0,335	0,233	0,050
1962	-	-	0,331	0,230	0,050
1963	-	-	0,327	0,228	0,049
1964	-	-	0,323	0,225	0,049
1965	-	0,156	0,319	0,222	0,048
1966	-	0,154	0,315	0,220	0,047
1967	-	0,151	0,311	0,217	0,047
1968	-	0,149	0,307	0,214	0,046
1969	-	0,147	0,303	0,211	0,046
1970	-	0,144	0,299	0,209	0,045
1971	-	0,142	0,295	0,206	0,045
1972	-	0,139	0,291	0,203	0,044
1973	-	0,137	0,287	0,201	0,044
1974	-	0,134	0,283	0,198	0,043
1975	-	0,132	0,279	0,195	0,043
1976	0,532	0,129	0,275	0,192	0,042
1977	0,519	0,127	0,271	0,190	0,042
1978	0,507	0,124	0,267	0,187	0,041
1979	0,495	0,122	0,263	0,184	0,040
1980	0,483	0,119	0,259	0,182	0,040
1981	0,470	0,117	0,255	0,179	0,039
1982	0,458	0,114	0,251	0,176	0,039
1983	0,446	0,112	0,247	0,174	0,038
1984	0,434	0,109	-	-	-
1985	0,421	0,107	-	-	-
1986	0,409	0,105	-	-	-
1987	0,397	0,102	-	-	-
1988	0,384	0,100	-	-	-
1989	0,372	0,097	-	-	-

184

SOU 2009:50 Intjänad pensionsrätt enligt PISA-förordningen

1990	0,360	0,095	-	-	-
1991	0,348	0,092	-	-	-
1992	0,335	0,090	-	-	-
1993	0,323	0,087	-	-	-

Källa: Beräkningarna är gjorda av Carlström Försäkringsrutin på datamaterial från SPV.

Fribrevsfaktorerna är beräknade med hänsyn till uppskattad genom- snittlig pensioneringsålder och avgångssannolikhet före pensions- åldern samt värdet av en livsvarig ålderspension från och med 65 år i förhållande till värdet av respektive ålderspension före 65 år. För dansare och sångare är värdet av ålderspensionen före 65 år reducerat med värdet av omställningsersättningen och efterlönen enligt kapitel 8.

En anställd med långtidskontrakt som har rätt till fribrev för ålderspension före 65 år förlorar sin rätt till övergångsfribrevet från och med 65 år om han eller hon börjar uppbära sitt fribrev för ålders- pension före 65 år.

9.2Överväganden

När en arbetstagare upphör att omfattas av ett pensionssystem finns normalt en intjänad pensionsrätt i form av ett så kallat fribrev. I detta fall är en stor del av pensionsrätten antastbar, den är villkorad till att arbetstagaren är i tjänst vid pensionsåldern. Att lämna förslag beträffande den antastbara pensionsrätten har varit det centrala i frågan om hur staten ska fullgöra sitt åtagande.

9.2.1Fribrev för ålderspension från och med 65 år

Den del av den förmånsbestämda ålderspensionen från och med 65 år som beräknas på lön upp till 7,5 inkomstbasbelopp är under avveckling sedan 2003. Fram till dess var pensionsnivån 10 procent av pensionsunderlaget. Nu är nivån successivt lägre beroende på födelseår, ju senare arbetstagaren är född desto lägre är nivån. En arbetstagare med pensionsålder 65 år som är född 1973 eller senare tjänar inte in någon förmånsbestämd ålderspension alls under taket 7,5 inkomstbasbelopp. För arbetstagare med lägre pensionsåldrar gäller i detta avseende senare födelseår, för till exempel en skådespelare

185

Intjänad pensionsrätt enligt PISA-förordningen

SOU 2009:50

är det 1975, en sångare 1980 och en dansare 1985.1 I stället tjänar de sedan 2003 in en pensionsavgift enligt AIP-avtalet från tidig ålder.

Nivån på den del av den förmånsbestämda ålderspensionen som beräknas på lön över 7,5 inkomstbasbelopp är sedan 2003 sänkt från 65 till 60 procent av pensionsunderlaget. För en övergångs- generation gäller även här att nivån sänktes successivt beroende på födelseår.

En arbetstagare som avgår från sin anställning utan rätt till pension har rätt till fribrev för så stor del av pensionen från och med 65 år som är intjänad vid avgången. Fribrevet höjs i samma mån som prisbasbeloppet höjs sedan avgångstidpunkten och får tas ut tidigast från och med den månad arbetstagaren fyller 61 år. Det kan tas ut som en livsvarig förmån eller som en temporär förmån fram till 65 år. Tas det ut från en annan ålder än 65 år räknas det om enligt SPVs försäkringstekniska riktlinjer.

Mitt förslag att de som upphör att omfattas av PISA-förord- ningen de 31 december 2011 ska ha rätt till fribrev för sin ålders- pension från och med 65 år även om de då inte avgår från sin anställning får betraktas som självklart. Den ålderspensionen är oantastbar i den meningen att arbetstagaren inte ska kunna förlora sin vid var tidpunkt intjänade del. Inte desto mindre behöver rätten till fribrev regleras för dessa fall eftersom den inte täcks av den lydelse som PA 03 och PISA-förordningen har.

9.2.2Övergångsfribrev ersätter antastbar ålderspension före 65 år

Till skillnad från ålderspensionen från och med 65 år är ålderspen- sionen före 65 år villkorad till att arbetstagaren kvarstår i sin anställning till pensionsåldern. Pensionen är – med undantag för de fall med långtidskontrakt som beskrivs i avsnitt 9.2.3 nedan – antastbar. Frågan är då vad staten har för åtagande mot arbetstagare som i sin anställning har en antastbar pensionsrätt enligt en förordning som staten väljer att upphöra. Formellt sett har staten inget åtagande avseende en sådan pensionsrätt, men det vore en orimlig ståndpunkt att hävda.

En modell som förekommer när pensionsåldern höjs för en viss kategori anställda är att de äldsta behåller sin rätt till pension före

1 Se 18 och 19 §§ PA 03 och Bilaga B till PISA-förordningen, den senare intagen i bilaga 2 till detta betänkande.

186

SOU 2009:50

Intjänad pensionsrätt enligt PISA-förordningen

65 år och att i övrigt pensionsåldern görs födelseårsberoende med en allt högre pensionsålder ju senare arbetstagaren är född. En annan modell är att de som omfattas av bestämmelserna då pensionsåldern höjs får behålla sin tidigare pensionsålder så länge de har kvar den anställning som var förenad med den lägre pensionsåldern. Båda dessa modeller har den nackdelen att avveck- lingen av bestämmelserna om en lägre pensionsålder än 65 år skulle ta lång tid. Ytterligare en modell är att göra pensionsrätten oantastbar, det vill säga arbetstagaren får behålla ett fribrev för pensionen för 65 år. Den modellen är ovanlig, om den alls förekommer.2

Den modell som jag har valt har den fördelen att premiebetal- ningen till SPV upphör redan efter fem år, 2017, bortsett från eventuella retroaktiva premier. Förordningen fortsätter då att gälla bara för dem som uppnått pensionsåldern, avgått med rätt till en förmån, uppbär tillfällig sjukpension eller har rätt till ett fribrev enligt detta kapitel. Det får också anses vara en fördel att pensionen före 65 år helt – delvis för dansare och sångare – växlas till en förmån från och med 65 år. På så sätt undviks problemet med ett fribrev före 65 år på en låg eller mycket låg nivå. I stället förstärks fribrevet från och med 65 år, ett flexibelt fribrev som kan tas ut före 65 år på sätt som beskrivs i avsnitt 9.2.1 ovan. En liknande modell har använts inom kommunal sektor då pensionsavtalet PFA 98 ersatte ett äldre pensionsavtal. Den intjänade pensionsrätten per 31 december 1997 höjdes då för anställda med pensionsålder 63 år och pensioneringsperiod 63–65 med värdet av ålderspensionen före

65år.

Statens åtagande för ålderspensionen före 65 år enligt PISA-

förordningen bör primärt vara värdet av ett tekniskt fribrev. Värdet bör bestämmas till den beräknade kostnad som staten skulle ha haft för pensionen om förordningen fortsatt att gälla, alltså med hänsyn tagen till antaganden om det verkliga utfallet. SPVs premie för pensionen är beräknad med en reducering på tidigare tre och nu fem procent med hänsyn till det bortfall som följer av att den är antastbar. Den schablonen är gemensam för hela försäkrings- kollektivet, alla grupper, officerare och andra, som har rätt till en ålderspension före 65 år enligt statliga pensionsbestämmelser. Det betyder att den inte nödvändigtvis behöver stämma särskilt väl för varje enskild grupp.

2 Om det handlar om en ålderspension före 65 år som från början är oantastbar är det en annan sak.

187

Intjänad pensionsrätt enligt PISA-förordningen

SOU 2009:50

För att bestämma värdet av det tekniska fribrevet har uppgift från SPV använts om genomsnittlig pensioneringsålder för de olika pensionsåldrarna enligt PISA-förordningen.

Tabell 9.2 Genomsnittlig pensioneringsålder

	Pensionsålder enligt PISA-förordningen
	41 år	52 år	59 år	60 år	63 år

Avgångsålder
år-månad	42-02	53-10	59-04	60-11	64-00
Antal pensionärer
2008-09-303	68	82	108	86	71

Källa: SPV.

Dessutom har en bedömning gjorts av hur stort bortfallet är till följd av att alla individer inte kvarstår i sin anställning till pensions- åldern (avgångssannolikheten). Till grund för bedömningen ligger anställningsstatistik från SPV för åren 2003–2008. Den avgångs- sannolikhet som kunnat utläsas av statistiken pendlar kring 30 procent för de olika pensionsåldrarna, vilket är det gemensamma värde som valts för samtliga pensionsåldrar. Det har antagits gälla för åldern 28 år, utom för dansare för vilka åldern 23 år i stället har antagits. Med stigande ålder har avgångssannolikheten 30 procent antagits minska linjärt mot noll när sex år återstår till pensions- åldern. För pensionsåldrarna 41 och 52 år påbörjas intjänandet före 23 respektive 28 år. Före de åldrarna ökar avgångssannolikheten linjärt med sjunkande ålder. För dansare och sångare ska fribrevet för ålderspension före 65 år därutöver minskas med schablonvärdet av den omställningsersättning och efterlön som de föreslås få rätt till.

Det på detta sätt reducerade tekniska fribrevet för ålderspension före 65 år räknas om till ett livsvarigt fribrev från och med 65 år, det jag kallat övergångsfribrev. Omräkningen sker med de försäkringstekniska premiegrunder som tillämpas av SPV från och med 2008.4

Beräkningen 2012 eller senare av den enskildes övergångsfribrev går till så att SPV beräknar ett så kallat beräkningsfribrev för ålderspension före 65 år som räknas om med de faktorer som anges

3Det antal pensionärer som legat till grund för beräkningen av genomsnittlig pensioneringsålder. De har avgått under perioden 2003-01-01–2008-09-30.

4Mer om beräkningen av omräkningsfaktorerna finns i bilaga 3 Försäkringstekniska beräkningar.

188

SOU 2009:50

Intjänad pensionsrätt enligt PISA-förordningen

i tabell 9.1 ovan. De låga omräkningsfaktorerna för pensionsålder 63 år beror på att den antagna pensionsåldern är den genomsnittliga pensioneringsåldern 64 år. Ålderspensionen före 65 år har alltså i genomsnitt endast betalats ut i ett år. Den stora skillnaden i omräkningsfaktorer mellan pensionsåldrarna 41 och 52 år beror dels på att ålderspensionen före 65 år betalas ut under betydligt längre tid för dansare, dels på att värdet av omställningsersättning och efterlön jämfört med värdet av ålderspensionen före 65 år är så mycket större för sångare.

Följande tabell ger en uppfattning om övergångsfribrevens storlek. I den anges genomsnittliga övergångsfribrev beräknade på nuvarande PISA-kollektiv som om fribrevstidpunkten hade varit den 31 december 2007. Naturligtvis är storleken för en enskild arbetstagare helt beroende av hur stort dennes tekniska beräknings- fribrev för ålderspension före 65 år är.

Tabell 9.3 Genomsnittligt övergångsfribrev fr.o.m. 65 år för olika pensions- åldrar och födelseår, kr/månad

Födelseår		Pensionsålder enligt PISA-förordningen
	41 år	52 år	59 år	60 år	63 år

1955	-	-	-	-	750
1960	-	-	3 500	3 000	575
1965	-	1 800	2 200	2 000	400
1970	-	1 000	1 400	1 200	300
1975	-	700	1 000	700	200
1980	3 000	200	400	300	90
1985	1 100	100	-	-	-
1990	500	-	-	-	-

Källa: Beräkningarna är gjorda av Carlström Försäkringsrutin på datamaterial från SPV.

När jag har övervägt vilka som ska ha rätt till ett övergångsfribrev har jag valt en generös linje. Normalt brukar denna typ av bestämmelser komma att gälla för dem som är anställda då förändringen av pensionsvillkoren sker, i detta fall för dem som är anställda över årsskiftet 2011/2012. Eftersom andelen tillfälligt anställda är så pass stor inom detta område, med regelmässigt före- kommande anställningsavbrott, har jag fastnat för en vidare avgränsning än så. Det som ska krävas för att få rätt till ett fribrev för den antastbara ålderspensionen är 30 dagars anställning 2011

189

Intjänad pensionsrätt enligt PISA-förordningen

SOU 2009:50

och 30 dagars anställning 2012. Fribrevstidpunkt blir alltså 2011-12-31 eller den tidigare tidpunkt under 2011 då anställningen upphörde.

En senare fribrevstidpunkt än 2011-12-31 kommer också att kunna bli aktuell. Det handlar då om de arbetstagare som står kvar på PISA-förordningen på grund av att de uppbär sjukpension eller tillfällig sjukpension. Om till exempel en tillfällig sjukpension upp- hör till följd av att den bakomliggande sjukersättningen upphör, upphör PISA-förordningen att gälla för arbetstagaren. Det blir då den upphörandetidpunkten som blir fribrevstidpunkt. Av det följer att omräkningsfaktorerna i den föreslagna tabellen inte är tillämp- liga. Arbetstagaren har kortare tid kvar till pensionsåldern enligt PISA-förordningen än den som legat till grund för tabellen. I dessa enstaka fall beräknas övergångsfribrevet med en särskild omräknings- faktor som SPV tar fram enligt samma grunder som de som använts för faktorerna i tabell 9.1.

Som nämnts i kapitel 7 ska institutionschefer som är anställda den 31 december 2011 stå kvar på PISA-förordningen även om de är födda 1957 eller senare. De chefer som är födda 1957 eller senare kan emellertid träffa överenskommelse med arbetsgivaren om andra pensionsbestämmelser. De som träffar sådan överenskom- melse 2012 eller senare och därmed upphör att omfattas av PISA- förordningen ska på samma sätt som i föregående stycke få sitt övergångsfribrev beräknat med en särskild omräkningsfaktor. Det gäller även dem som inte träffat en sådan överenskommelse när förordnandet som chef löper ut.

9.2.3Fribrev för ålderspension före 65 år vid långtidskontrakt

En arbetstagare som har haft en visstidsanställning om minst två år enligt särskilt avtal för konstnärlig personal, så kallat långtids- kontrakt, har rätt till fribrev för ålderspension före 65 år. Villkoret för rätt till ett sådant oantastbart fribrev är att arbetstagaren har tjänat in minst fem år i en anställning med lägre pensionsålder än 65 år. Enligt SPVs registeruppgifter var omkring 180 personer anställda enligt långtidskontrakt 2007, varav drygt 80 procent var skådespelare. Mitt förslag är att även den som den 31 december 2011 är anställd enligt långtidskontrakt men då inte har tjänat in de fem åren ska ha rätt till ett fribrev för ålderspension före 65 år per

190

SOU 2009:50

Intjänad pensionsrätt enligt PISA-förordningen

den tidpunkten, om han eller hon uppfyller kravet på fem år när kontraktet löper ut.

En arbetstagare som har rätt till ett fribrev för ålderspension före 65 år per den 31 december 2011 eller tidigare tidpunkt, kan även vara kvalificerad för ett övergångsfribrev för ålderspension från och med 65 år. Den arbetstagaren ska rimligtvis inte kunna uppbära först fribrevet före 65 år och sedan övergångsfribrevet från och med 65 år, utan har att välja. Det valet ställs arbetstagaren inför när han eller hon uppnår sin pensionsålder enligt PISA-förordningen.

9.2.4Administration och information

Beräkningen av fribrev kan börja hos SPV under år 2012. Först vid utgången av året kommer man att kunna veta vilka personer som har rätt till övergångsfribrev. Någon omedelbar brådska är det kanske inte att få fribrevens storlek fastställd eftersom de årskullar som fortsätter att omfattas av PISA-förordningen är de som närmast står på tur att börja lyfta sin pension. Eftersom fribreven kan tas ut från och med 61 år är det emellertid redan år 2013 som det för dem som är födda 1952 kan bli aktuellt med de första utbetalningarna.

Med hänsyn till de svårigheter som SPV har haft vid beräkningen av förmåner och premier för anställda inom PISA- området bör den så kallade aktualiseringen av grunddata prioriteras. Hos scenkonstinstitutionerna måste tillräckliga resurser avdelas för inrapporteringen till SPV. Det handlar om en engångsinsats som alla berörda är betjänta av att den görs så snart som möjligt. Målsättningen måste vara att avvecklingen av PISA-förordningen kan fortlöpa utan onödiga komplikationer.

Att intjänandet av förmånsbestämd ålderspension upphör och sätts ner till fribrev med utgången av 2011 är en stor förändring av pensionsvillkoren för dem som är anställda inom området. Det gäller inte minst övergångsfribrevet, omvandlingen av ålders- pensionen före 65 år till ett fribrev för ålderspension från och med 65 år. En väl genomarbetad informationsinsats blir därför en angelägen fråga. Såväl generell information som specifik, med uppgift om storleken på det egna fribrevet, kommer att efterfrågas. Den informationen bör i sin tur samordnas med det som kommer att behöva sägas om ett nytt AIP-avtal. Det finns tillräckligt många former av pension som gör helheten svårfångad redan innan

191

Intjänad pensionsrätt enligt PISA-förordningen

SOU 2009:50

avvecklingen av PISA-förordningens förmåner. För dansare och sångare tillkommer dessutom behovet av information om villkoren kring omställningsersättning och efterlön.

192

10Finansiering av statligt reglerade förmåner

I mitt uppdrag ingår att bedöma om det bör ske någon förändring i de delar av systemet för finansiering statliga tjänstepensioner som även fortsättningsvis föreslås gälla för scenkonstområdet. Utgångs- punkter för bedömningen ska vara att kollektivet av berörda arbets- givare ska bära kostnaderna och att det ska ske en riktig fördelning av kostnaderna inom kollektivet. Det behöver inte utesluta en för- säkringsmässig utjämning inom det kollektiv som ingår i finansie- ringssystemet. Förslag till förändringar ska i möjligaste mån vara utformade så att arbetsgivarnas pensionskostnader blir lättare att förutse.

I direktiven sägs att utredningsförslagen inte får medföra ökade nettokostnader för staten, men att de får medföra andra konse- kvenser för statsbudgeten. De konsekvenserna redovisas i avsnitt 13.2.

10.1Förslag

Jag föreslår att nuvarande individuella premier för ålderspension före 65 år, med pensionsåldrarna 59, 60 och 63 år, från och med år 2010 görs om till en kollektiv premie för respektive pensionsålder utom för institutionschefer. Premierna för institutionschefer ska fortsatt vara individuellt beräknade. De kollektiva premierna ska belasta de anställningar som är förenade med rätten till ålderspen- sion före 65 år utom de anställningar i vilka den anställde uppnått pensionsåldern. För åren 2010 och 2011 föreslår jag att kollektiva premier för ålderspension före 65 år ska tillämpas även för pen- sionsåldrarna 41 och 52 år. Följande kollektiva premier föreslås gälla för åren 2010–2016.

193

Finansiering av statligt reglerade förmåner SOU 2009:50

Tabell 10.1 Kollektiva premier för ålderspension före 65 år i procent av pensionsunderlag

Premieperiod		Pensionsålder enligt PISA-förordningen
	41 år	52 år	59 år	60 år	63 år
2010–2011	65,6	34,3	13,8	10,4	3,5
2012–2016	-	-	20,5	16,8	6,2

Källa: Beräkningarna är gjorda av Carlström Försäkringsrutin på datamaterial från SPV.

De kollektiva premierna är beräknade enligt samma grunder som nuvarande individuella premier. Från och med 2012 är premierna beräknade med hänsyn till antagen kostnad för de resterande års- kullar som då omfattas av PISA-förordningen.

Jag föreslår vidare att medel från och med 2012 avsätts på stats- budgeten för omställningsersättning och efterlön samt ålderspen- sion före 65 år till dansare eller sångare som omfattas av PISA-för- ordningen. Kulturrådet och Kammarkollegiet betalar in medlen till SPV i form av en avgift. Avgiften föreslås uppgå till 41 miljoner kronor beräknat i 2008 års nivå och därefter förändras i samma grad som inkomstbasbeloppet förändras. Den är beräknad att motsvara kostnaden för omställningsersättning och efterlön. I avgiften ingår en belastning för omkostnader på tre procent. Till avgiften ska läggas ett påslag motsvarande särskild löneskatt på pensionskostna- der om 24,26 procent. Utbetalningen av förmånerna ska belasta anslaget Statliga tjänstepensioner m.m. och särredovisas i SPV:s pensionsrörelse antingen inom en egen rörelse i försäkringsrörelsen eller bland övriga förmåner. Avgiften ska med viss periodicitet ses över av SPV.

Jag föreslår slutligen att statsbidragen till institutioner med dan- sare och sångare 2012 ska minska i nivå med den avgift som Kultur- rådet och Kammarkollegiet då ska betala. Till det ska läggas ett påslag med 24,26 procent motsvarande särskild löneskatt på pen- sionskostnader.

10.2Överväganden

Höga och oförutsebara kostnader har förts fram som ett återkom- mande problem av berörda teater-, dans- och musikinstitutioner. Att så snart som möjligt komma tillrätta med det har varit en ange- lägen fråga.

194

SOU 2009:50

Finansiering av statligt reglerade förmåner

10.2.1Kollektiva premier för förmånsbestämd ålderspension före 65 år

Ett av problemen med nuvarande pensionssystem är att kostna- derna är svåra att förutse för arbetsgivarna. Det är en naturlig kon- sekvens av ett förmånsbestämt system som accentueras av de speci- ella förhållanden som råder på scenkonstens område med bland annat höga kostnader på grund av låga pensionsåldrar. Problemet är närmare beskrivet i avsnitt 4.2.

Avvecklingen av PISA-förordningen och – om parterna väljer den vägen – övergången till ett helt avgiftsbestämt system betyder att pensionskostnaderna blir förutsägbara. Mitt förslag innebär att avvecklingen i allt väsentligt kommer att ske under åren 2012–2016 då premierna för ålderspension kommer att behöva betalas för suc- cessivt allt färre personer. För dem som därefter fortsätter att omfattas av PISA-förordningen betalas enligt nuvarande regelverk inga premier eftersom de då har uppnått pensionsåldern1. Visser- ligen höjs pensionen om pensionsunderlaget höjs eller om tid sak- nas för att tjänstetidsfaktorn ska vara 1,0, men å andra sidan blir utbetalningsperioden kortare av att pensionen inte tas ut från pen- sionsåldern.

Det är i första hand premierna för ålderspension före 65 år som är problemet för institutionerna när det gäller oförutsägbara kost- nader. Av följande tabell framgår att det är den premien som står för den alldeles övervägande delen av ålderspensionskostnaden för anställda med lägre pensionsålder än 65 år.

1 Möjligen kan det finnas ett fåtal personer med partiell tillfällig sjukpension eller någon teaterchef som det fortfarande ska betalas premier för.

195

Finansiering av statligt reglerade förmåner SOU 2009:50

Tabell 10.2 Genomsnittliga ålderspensionspremier 2007 enligt PISA-

	förordningen fördelade på pensionsålder

Premie för2		Pensionsålder enligt PISA-förordningen
	41 år	52 år	59 år	60 år	63 år	65 år
			Procent av pensionsunderlag
ÅP före 65 år	63,14	34,08	13,27	10,14	3,36	-
ÅP fr.o.m. 65 år	2,11	4,03	2,73	6,10	3,84	4,09
			Kronor per månad
ÅP före 65 år	13 886	7 814	3 066	2 841	873	-
ÅP fr.o.m. 65 år	471	947	646	1 754	1 042	952

Källa: SPV.

Mitt förslag för att komma tillrätta med oförutsägbara premier under den återstående tid som premier ska betalas till SPV är att göra dem kollektiva för ålderspensionerna före 65 år. Premierna ska utjämnas så att de inom respektive pensionsålderskollektiv blir lika stora i förhållande till pensionsunderlaget. Den förändringen ska inte behöva vänta till 2012 utan kan införas redan 2010. Dessa kol- lektiva premier har beräknats enligt de grunder som SPV tillämpar för de individuella premierna med en reducering på fem procent. Det är en reducering som gäller för hela försäkringskollektivet hos SPV, den är alltså inte särskilt beräknad för PISA-området. Beräk- ningen av övergångsfribreven enligt kapitel 9 kan uppfattas som att reduceringen skulle ha varit större om PISA-förordningen utgjort ett eget försäkringskollektiv, men med hänsyn till den osäkerhet som finns vid premiesättning av antastbara förmåner ska beräk- ningsantagandena sättas med stor aktsamhet. Om det uppstår över- skott kommer överskotten ändå att återgå till arbetsgivarna i form av premierabatter. Huruvida överskott uppstår beror av samtliga beräkningsantaganden och hur väl de kommer att stämma överens med det verkliga utfallet. Det går inte att separera ett visst beräk- ningsantagande från helheten. Jag gör ingen annan bedömning än att de premier som institutionerna betalar motsvarar den försäk- ringsmässiga kostnaden.

Förslaget med kollektiva premier innebär att de premier för ålderspension före 65 år som institutionerna ska betala 2010 kom- mer att avvika på individnivå från de premier som de har betalat

2 Uppgiften avser vad premien för en person med en viss pensionsålder uppgår till igenom- snitt per månad. Genomsnittspremien påverkas inte av att en person inte har varit anställd hela året. Premien avser endast dem som omfattas av reglerna i det statliga pensionsavtalet PA 03, inte dem som omfattas av reglerna i det tidigare avtalet PA-91.

196

SOU 2009:50

Finansiering av statligt reglerade förmåner

under 2009. För yngre personal kommer premierna normalt att öka något och för äldre personal kommer de att minska. Anledningen till den föreslagna förändringen är alltså att arbetsgivaren ska veta hur stora premierna, i procent av pensionsunderlaget, kommer att vara.

Från och med 2012 kommer underlagen för premierna att begränsas till de anställda som står kvar på PISA-förordningen. Medelåldern för premiekollektiven kommer därmed att öka. I ett förmånsbestämt pensionssystem betyder det att kostnaden ökar. De föreslagna kollektiva premierna är därför högre 2012. De har för åren 2012–2016 beräknats med en utjämning mellan åren för att inte premierna ska behöva ändras med hänsyn till att medelåldern stiger något för varje år.

10.2.2Avgift för omställningsersättning och efterlön

Premierna för ålderspension före 65 år är problematiska på flera sätt. Institutionerna är kritiska mot att behöva betala höga premier som i vissa fall inte resulterar i någon förmån. Huruvida det blir någon förmån beror på om arbetstagaren har en anställning när pensionsåldern inträder – pensionen är antastbar. Detta är inte bara ett problem för arbetsgivaren. För arbetstagaren måste det vara djupt otillfredsställande att belastas med höga pensionskostnader utan att säkert veta att de resulterar i en förmån. Ett annat problem är avdragsrätten för arbetsgivaren som jag har berört i avsnitt 4.1.1. Ett tredje problem är att den exceptionellt höga premiekostnaden riskerar att påverka kulturutbudet – färre uppsättningar med dan- sare och sångare och svårare för dessa yrkeskategorier att få en anställning. För teatrar som anställer personal för enskilda uppsätt- ningar varierar personalkostnaden starkt med typen av föreställ- ning. En musikaluppsättning kan kräva extra bidrag för att täcka pensionskostnaden.

Kostnaden för omställningsersättning och efterlön kommer att vara lägre än kostnaden för nuvarande ålderspension före 65 år till dansare och sångare, men den kommer fortfarande att vara bety- dande. Jag har därför eftersträvat en finansiering som undviker de problem som premierna för ålderspensionen före 65 år enligt PISA- förordningen är förenade med. Mitt förslag till lösning är helt enkelt att scenkonstinstitutionerna inte löpande ska belastas med en premiekostnad för omställningsersättning och efterlön. Det är

197

Finansiering av statligt reglerade förmåner

SOU 2009:50

ett radikalt förslag som i viss mån bryter mot principer som varit vägledande vid utformningen av systemet för finansiering av tjäns- tepensioner till anställda vid statliga myndigheter. Å andra sidan är institutionerna inte statliga myndigheter och förmånerna inte att betrakta som tjänstepensioner. Principen att de berörda arbets- givarna ska bära kostnaderna finns uttalad i utredningsdirektiven, men det sägs också att det kan ske en utjämning av kostnaderna mellan arbetsgivarna. Det är upp till var och en att bedöma om för- slaget till finansiering träder över gränsen för vad direktiven med- ger. Jag menar att så inte är fallet.

Statsbidragen till de institutioner som anställer dansare och sångare föreslås minska i nivå med den beräknade kostnaden för de båda omställningsförmånerna, omställningsersättning och efterlön. På så sätt belastas berörda institutioner indirekt. SPV ska alltså inte ta betalt av institutionerna utan debitera de myndigheter som utbetalar statsbidrag till institutionerna, för närvarande Kammar- kollegiet och Kulturrådet. De ska betala en avgift som motsvarar kostnaden för omställningsförmånerna. Avgiften, som exklusive särskild löneskatt är föreslagen till 41 miljoner kronor i 2008 års nivå, är beräknad så att den långsiktigt ska täcka kostnaden för förmånerna. Den ska med andra ord inte variera från år till år på annat sätt än att den höjs med inkomstbasbeloppet. Tanken med avgiften är att kostnaden för omställningsersättning och efterlön ska synliggöras inom kulturens anslag på statsbudgeten. På ansla- gen skapas anslagsposter med ändamål om att medlen ska användas för omställningsförmåner för dansare och sångare.

Omställningsförmånerna ska ingå i den statliga försäkrings- modellen. Förmånerna ska särredovisas i SPV:s pensionsrörelse, antingen i en egen delrörelse i försäkringsrörelsen eller bland övriga förmåner. På så sätt ska SPV kunna följa upp kostnaden så att avgiften kan justeras med hänsyn till långsiktiga förändringar. Inbetalda avgifter redovisas av SPV på inkomsttiteln Statliga pen- sionsavgifter. Avgifterna disponeras inte av SPV, utan ska på samma sätt som de premier som institutioner betalar för förmåner enligt PISA-förordningen betalas in till statskassan. För utbetal- ning av omställningsförmånerna tilldelas SPV medel på anslaget Statliga tjänstepensioner m.m., vilket är samma anslag som de stat- liga tjänstepensionerna betalas ut från.

Sedan 2007, när institutionsspecifika premier infördes, är pen- sionskostnaderna inte längre en fråga enbart för staten. De har bli- vit en fråga för respektive institution, dess ägare och olika finansi-

198

SOU 2009:50

Finansiering av statligt reglerade förmåner

ärer. Att göra finansieringen – och utformningen – av omställ- ningsersättningen och efterlönen till ett statligt ansvar kan då ses som ett steg tillbaka. Må så vara, men speciella förhållanden kräver i detta fall speciella lösningar. Fyra tungt vägande skäl talar enligt min uppfattning för att ta det steget.

För det första undanröjs risken för att omställningsersättningen och efterlönen orsakar att det blir färre föreställningar med dans- och musikteater vid regionala och lokala teatrar. Det är olyckligt om höga personalkostnader ska ha avgörande betydelse för institu- tionernas repertoar och antalet arbetstillfällen inom sång och dans. För det andra slipper institutionerna betala höga premier för osäkra förmåner. För det tredje undviks problemet med att premien för denna antastbara förmån knappast är avdragsgill för arbetsgivaren. För det fjärde är det svårt att se hur någon annan än staten skulle kunna ordna en finansiering av omställningsersättningen och efter- lönen. Att beräkna kostnaden och ta betalt av berörda institutioner på ett godtagbart sätt är knappast möjligt. Jag ser konstruktionen och finansieringen av omställningsersättning och efterlön som en viktig förutsättning för de sällsynt korta yrkeskarriärer som dan- sare och sångare har. Det är statens ansvar att åstadkomma den för- utsättningen. Som jag tidigare framhållit är detta en kulturpolitisk fråga som ingen annan kan lösa på ett tillfredsställande sätt.

Storleken på den avgift som Kammarkollegiet och Kulturrådet föreslås betala är beräknad på underlag från SPV. De 41 miljoner kronorna utgör kostnaden för omställningsersättning och efterlön i ett fullfunktionsstadium beräknad på nuvarande bestånd inklusive en belastning för administrationskostnader med tre procent. Till avgiften kommer ett påslag motsvarande särskild löneskatt på pen- sionskostnader.

Eftersom några kollektiva premier för ålderspension före 65 år inte ska betalas av institutionerna från och med 2012 för dansare och sångare som går kvar på PISA-förordningen, ska Kulturrådets och Kammarkollegiets avgifter täcka även den övergående mer- kostnaden. Det skulle ha varit svårt att få förståelse för en engångs- vis minskning av statsbidragen till institutioner som anställer dan- sare och sångare och ändå låta dem betala höga premier för äldre dansare och sångare.

199

Finansiering av statligt reglerade förmåner

SOU 2009:50

10.2.3Premiebefrielseförsäkring och annan riskförsäkring

Jag har i kapitel 7 föreslagit att försäkringen hos SPV av sjukpen- sion, efterlevandepension och premiebefrielse ska fortsätta för alla anställda under den femårsperiod som avvecklingen av ålderspen- sionen i PISA-förordningen pågår. Det betyder att institutionerna under åren 2012–2016 ska fortsätta att betala den kollektiva risk- premie som 2007 uppgick till 1,1 procent av pensionsunderlaget för att 2008 höjas till 1,4 och 2009 sänkas till 1,3 procent.

Premien är densamma för alla arbetsgivare som omfattas av de statliga avtalsförsäkringarna. Den fördelar sig på de olika förmå- nerna enligt följande tabell.

Tabell 10.3 Riskpremiens fördelning på försäkrade förmåner

Riskförmån	Andel av kostnaden 2007
Efterlevandepension	30,0 %
Sjukpension	39,6 %
Premiebefrielse förmånsbestämt	20,3 %
Avgiftsbefrielse avgiftsbestämt	10,1 %

Källa: SPV.

Jag har inte föreslagit att PISA-området ska utgöra ett eget försäk- ringskollektiv. Området är i minsta laget för det och det finns ingen anledning att anta att scenkonstinstitutionerna gynnas eller missgynnas otillbörligt av att ingå i det totala kollektivet. Å ena sidan är premiebetalningsperioden förhållandevis kort för anställda med låga pensionsåldrar och premierna som är premiebefriade är förhållandevis höga. Å andra sidan är sjukfrekvensen enligt vad SPV uppger förhållandevis låg inom PISA-området.

10.2.4Justering av statsbidragen

Vid ett par tillfällen under senare år har statsbidragen till teater-, dans-, och musikinstitutionerna justerats för att kompensera för ändrade pensionskostnader. Senast det inträffade var 2008. SPV:s försäkringstekniska riktlinjer ändrades samma år med effekten att ålderspensionspremierna steg med i snitt 7 procent. Värdesäkrings- premien sänktes då från 1,5 till 0,8 procent av pensionsunderlaget för att 2009 höjas till 1,1 procent. Sådana förändringar av pensions- kostnaderna föranleder inte ändrade statsbidrag, det är något som

200

SOU 2009:50

Finansiering av statligt reglerade förmåner

en institution får hantera på samma sätt som andra förändringar i sin kostnadsbild.

Förhoppningen var 2007 att berörda parter för sista gången skulle behöva gå igenom den besvärliga process som börjar med omfattande beräkningar hos SPV och i Regeringskansliet och slutar med ändrade bidrag till institutionerna, där vissa blir vinnare och andra förlorare. Tyvärr är det oundvikligt att genomföra de stora förändringar som föreslås i detta bestänkande utan ytterligare justering av statsbidragen. Justeringen bör göras vid ett tillfälle och det blir naturligen 2012.

Kostnaden för omställningsersättning och efterlön ska belasta arbetsgivarna genom en nivåsänkning av statsbidragen. Kulturrådet och Kammarkollegiet ombesörjer att betala in en motsvarande avgift till SPV. Storleken på avgiften är beräknad till 41 miljoner kronor om den skulle ha betalats för 2008. Med tillägg för den sär- skilda löneskatten på pensionskostnader, 24,26 procent, blir det 51 miljoner kronor som statsbidragen ska minska med för de institu- tioner som anställer dansare och sångare. Med tanke på de erfaren- heter som finns från tidigare justeringar av statsbidragen till insti- tutionerna bör minskningarna grundas på personalsammansätt- ningen under fler än ett år.

En annan sak som kan behöva föranleda en justering av stats- bidragen är den omfördelning av pensionskostnaderna mellan insti- tutioner som avvecklingen av premiebetalningen till SPV och för- handlingarna om nya och högre pensionsavgifter enligt AIP-avtalet kommer att resultera i. Kapitel 11 handlar om vad det avtalet kan komma att innehålla och i avsnitt 13.3 redovisar jag hur de framtida pensionskostnaderna fördelar sig på olika kategorier anställda. Det skulle i detta fall inte vara fråga om en reducering av de totala statsbidragen till teater-, dans- och musikinstitutionerna utan om en omfördelning. Det blir Svensk Scenkonsts och institutionernas sak att bedöma behovet av en omfördelning och att om så är, ta initiativ till en sådan.

201

11 Ett avgiftsbestämt pensionsavtal

Svensk Scenkonst och PTKs förhandlingsgrupp Svensk Scenkonst har vid tillkomsten av AIP-avtalet uttalat följande. ”Om bestäm- melser i eller tillämpningen av PA 03 eller PISA-förordningen änd- ras under avtalstiden, och dessa ändringar påverkar avtalet om AIP, skall parterna ta upp förhandlingar om eventuella ändringar i AIP.”

Ett kollektivavtal är naturligtvis en fråga helt och hållet för avtals- parterna. I direktiven till utredningen sägs likväl att jag kan lämna förslag på villkor som ett kollektivavtal skulle kunna innehålla. Avskaffandet av resterande delar av den förmånsbestämda ålders- pensionen från och med 65 år och framför allt avskaffandet av den förmånsbestämda ålderspensionen före 65 år lämnar ett stort utrym- me för parterna att förhandla om. Jag har mot den bakgrunden låtit göra beräkningar av sådana förbättringar av förmånerna enligt AIP- avtalet som jag finner sakligt motiverade. Mina förslag till nya pen- sionsavgifter är, som framgår av avsnitt 13.1, tilltagna så att de med viss marginal ryms inom teater-, dans- och musikinstitutionernas nuvarande kostnadsram för pensioner.

11.1Förslag

En i alla delar avgiftsbestämd ålderspension är enligt min uppfatt- ning den typ av pension som är bäst lämpad för de speciella förhål- landen som råder på scenkonstens område. Mitt förslag till änd- ringar i AIP-avtalet för dem som 2012 och senare inte omfattas av PISA-förordningen annat än beträffande riskförsäkringarna, är följande.

•Pensionsavgiften för avgiftsbestämd individuell ålderspension höjs till 4,5 procent på lön per månad upp till 7,5 inkomstbas- belopp/12 och 30 procent på lön däröver. Avgiften tillgodoräk- nas från och med 23-årsmånaden till och med 65-årsmånaden.

203

Ett avgiftsbestämt pensionsavtal

SOU 2009:50

För konstnärlig personal gäller 2012 de avgifter som anges i följ- ande tabell. Efter uppnådda 44 år för dansare och 55 år för sång- are gäller för dem samma pensionsavgifter som för pensionsålder 59 år.

Tabell 11.1 Förslag till pensionsavgift i procent av lön

Pensionsålder enligt	Avgift i % av lön		Tillgodoräkning
PISA-förordningen	=7,5 ibb	> 7,5 ibb	fr.o.m.1	t.o.m.2
41 år	8,3	45	18 år	44 år
52 år	7,5	40	23 år	55 år
59 år	6,0	40	23 år	65 år
60 år	6,0	40	23 år	65 år
63 år	6,0	40	23 år	65 år
65 år	4,5	30	23 år	65 år

•För en övergångsgeneration tillkommer en stegvis, med födelse- år, ökande tilläggsavgift. Avgiften är olika för anställda med pensionsålder 41, pensionsålder 52, pensionsålder 59 eller 60 och pensionsålder 63 eller 65 enligt PISA-förordningen. Den tillgodoräknas till uppnådd pensionsålder 41, 52, 60 respektive 65 år.

1Avser från och med den månad då följande ålder uppnås.

2Avser till och med den månad då följande ålder uppnås.

204

SOU 2009:50 Ett avgiftsbestämt pensionsavtal

Tabell 11.2 Förslag till tilläggsavgift i procent av lön

Födelseår			Pensionsålder enligt PISA-förordningen
	41 år		52 år		59/60 år		63/65 år
	=7,5ibb	>7,5ibb	=7,5ibb	>7,5ibb	=7,5ibb	>7,5ibb	=7,5ibb	>7,5ibb
1952	-	-	-	-	-	-	4,3	20,6
1953	-	-	-	-	-	-	3,9	20,3
1954	-	-	-	-	-	-	3,4	20,0
1955	-	-	-	-	-	-	3,0	19,6
1956	-	-	-	-	-	-	2,7	19,2
1957	-	-	-	-	-	-	2,4	18,7
1958	-	-	-	-	3,2	20,7	2,2	18,0
1959	-	-	-	-	2,8	20,4	2,0	17,4
1960	-	-	-	-	2,5	20,0	1,8	16,7
1961	-	-	-	-	2,3	19,5	1,6	16,0
1962	-	-	-	-	2,0	19,0	1,4	15,3
1963	-	-	-	-	1,9	18,4	1,1	14,6
1964	-	-	-	-	1,6	17,7	1,0	13,8
1965	-	-	4,6	13,9	1,4	17,0	0,9	13,1
1966	-	-	3,8	13,4	1,2	16,3	0,8	12,3
1967	-	-	3,4	12,9	1,1	15,5	0,6	11,5
1968	-	-	3,0	12,3	1,0	14,7	0,5	10,7
1969	-	-	2,6	11,6	0,9	13,9	0,4	9,9
1970	-	-	2,4	10,7	0,7	13,1	0,3	9,2
1971	-	-	2,1	9,9	0,6	12,3	0,2	8,4
1972	-	-	1,9	8,9	0,5	11,5	0,1	7,6
1973	-	-	1,7	8,0	0,4	10,7	0,0	6,9
1974	-	-	1,6	7,0	0,3	9,9	0,0	6,3
1975	-	-	1,3	6,0	0,2	9,1	0,0	5,6
1976	2,6	5,8	1,0	5,1	0,0	7,4	0,0	4,3
1977	2,1	5,4	0,6	4,0	0,0	5,9	0,0	3,0
1978	1,7	4,9	0,3	2,8	0,0	4,4	0,0	1,8
1979	1,4	4,3	0,1	1,5	0,0	3,1	0,0	0,7
1980	1,1	3,6	0,0	0,3	0,0	1,8	-	-
1981	0,9	2,8	-	-	0,0	0,6	-	-
1982	0,6	1,9	-	-	-	-	-	-
1983	0,4	1,0	-	-	-	-	-	-
1984	0,1	0,2	-	-	-	-	-	-

Källa: Beräkningarna är gjorda av Carlström Försäkringsrutin på datamaterial från SPV.

•Institutionerna sätter från och med 2012 av en kollektiv avgift om 1 procent av lönesumman plus ett belopp motsvarande sär- skild löneskatt på pensionskostnader till en eller flera fonder för förtida avgång av konstnärliga skäl samt stöd och vägledning åt dansare och sångare som avgår med omställningsersättning. En partssammansatt nämnd beslutar om tilldelning av medel ur fonden.

205

Ett avgiftsbestämt pensionsavtal

SOU 2009:50

•Institutionschefer ska kunna överenskomma med arbetsgivaren om en helt eller delvis annan pensionslösning än den enligt AIP- avtalet.

•Riskförmånerna sjukpension, efterlevandepension och premie- befrielse utformas och infogas i AIP-avtalet att gälla senast från och med 2017-01-01.

11.2Överväganden

Det tål att upprepas att ändringar i kollektivavtalet AIP är en fråga för parterna. Skälet till att jag ändå har utarbetat förslag till änd- ringar i avtalet är att det vore att göra det alltför enkelt för sig att föreslå en avveckling av gällande system utan att redovisa några idéer om vad som ska träda i dess ställe. Jag har också uppfattat det som ett önskemål från avtalsparterna på scenkonstens område att jag ska lämna förslag även i avtalsfrågor. Tanken med detta kapitel är alltså att mina förslag ska kunna vara en god grund för de kollek- tivavtalsförhandlingar som förestår.

11.2.1En avgiftsbestämd ålderspension

En i alla delar avgiftsbestämd ålderspension är knappast ett kontro- versiellt förslag, men det är ändå på sin plats att här argumentera för en sådan förändring innan jag kommenterar mitt förslag till avgifter.

Argument för ett avgiftsbestämt alternativ

Redan nuvarande villkor för anställda vid statsunderstödda teater-, dans- och musikinstitutioner innebär en övergång från förmåns- bestämda till avgiftsbestämda pensioner. För tid från och med 2003 betalas pensionsavgifter enligt AIP-avtalet samtidigt som den för- månsbestämda ålderspensionen från och med 65 år enligt PISA- förordningen håller på att avvecklas till den del den beräknas på lön under 7,5 inkomstbasbelopp. Det som jag nu föreslår är att pen- sionsintjänandet enligt PISA-förordningen till alla delar ska avlösas av betalning av pensionsavgifter. Jag föreslår alltså ett snabbare genomförande av det som redan pågår och ett genomförande även

206

SOU 2009:50

Ett avgiftsbestämt pensionsavtal

för den del av ålderspensionen som beräknas på lön över 7,5 inkomst- basbelopp.

Pensionsavgifterna ska inte bara ses som ersättare för den för- månsbestämda ålderspensionen från och med 65 år. De kan också användas till pension före 65 år, naturligtvis beroende på hur stort pensionskapital som sätts av. Principiellt är den avgiftsbestämda pensionen inte knuten till någon viss pensionsålder. Den kan tas ut redan från 55 år.

Förutsägbara kostnader är en huvudfråga såväl i utredningens direktiv som i de synpunkter jag mött under arbetet med utred- ningen. De svåröverskådliga effekter som nuvarande förmåns- bestämda system kan ge upphov till skapar en osäker ekonomi. Pensionsavgifter bestämda som en viss procent av lönen kommer att ge helt andra förutsättningar för arbetsgivarna att planera och budgetera verksamheten. Det ska dock sägas att det kommer att bli mer komplext att hantera de differentierade avgifter som jag före- slår – olika för olika grupper anställda och olika nivåer under och över 7,5 inkomstbasbelopp – än dagens AIP-avgift.

I avsnitt 4.1 beskrivs på vad sätt regelverket i PISA-förordningen inte passar de speciella förhållandena med stor rörlighet som råder på scenkonstområdet. Den relativt höga andelen frilansare med tidsbegränsade anställningar gör i stället att detta område särskilt väl passar för avgiftsbestämda pensioner. Ett avgiftsbestämt pen- sionsavtal har också den fördelen att det är betydligt enklare att hantera. Det statsunderstödda scenkonstområdet är ett relativt litet avtalsområde som enligt min bedömning skulle få det svårt att hitta en försäkringsgivare till ett eget förmånsbestämt pensionsavtal.

För den anställde är det viktigt att kunna förutse sina pen- sionsförmåner. Möjligheterna till det kan synas vara bättre om pen- sionerna är förmånsbestämda än om de är avgiftsbestämda. Men det gäller för dem som har en fast anställning och tror sig behålla den fram till pensionsåldern. För visstidsanställda är prognoser på en framtida förmånsbestämd pension inte mycket att ta fasta på, allra minst en antastbar pension före 65 år. Bättre och rakare med ett pensionskonto hos en försäkringsgivare som den enskilde själv valt, med årliga värdebesked om avsatt pensionskapital på liknade sätt som beskeden i den allmänna pensionens orange kuvert.

En övergång till ett avgiftsbestämt pensionssystem ligger i linje med utvecklingen på andra områden, det allmänna pensionssyste- met och tjänstepensionssystemen på privat sektor. På den offentliga sektorn är fortfarande ålderspensionen till den del den beräknas på lön

207

Ett avgiftsbestämt pensionsavtal

SOU 2009:50

över 7,5 inkomstbasbelopp i huvudsak förmånsbestämd, men det är inte en alltför vågad gissning att även den delen så småningom kom- mer att gå samma väg. På det övriga scenkonstområdet är det, som framgår av avsnitt 5.1, i allt väsentligt avgiftsbestämda system som råder. För dem som rör sig mellan det statligt stödda området och utanför det är det en klar fördel om pensionssystemen är utfor- made efter samma principer.

Förslag till avgift

Jag har velat ge parterna, Svensk Scenkonst och PTKs förhand- lingsgrupp Svensk Scenkonst, så goda förutsättningar som möjligt att ha ett färdigt pensionsavtal till år 2012. Från det att detta betän- kande presenteras har de två år på sig att förhandla fram de nya villkoren. Då återstår ett halvårs arbete med genomförandet, så att avtalet kan börja fungera 2012. Både förhandlingarna och genom- förandet underlättas av att avtalet om AIP finns. Det avtalet bör kunna vara en grund att bygga vidare på. För att underlätta för parterna har jag föreslagit att de ska kunna ligga kvar med risk- momenten sjukpension, efterlevandepension och avgiftsbefrielse i statlig regi hos SPV under som längst ytterligare fem år. På så sätt kan man i en första förhandlingsomgång koncentrera sig enbart på ålderspensionen.

På lön upp till 7,5 inkomstbasbelopp, den del av lönen som all- män pension tjänas in på, kommer pensionsavgiften senast år 2012 att vara 4,5 procent enligt det statliga pensionsavtalet PA 03, det kommunala avtalet KAP-KL och den privata sektorns Avtals- pension SAF LO och ITP3. Det förefaller mot den bakgrunden när- mast självklart att pensionsavgiften enligt AIP-avtalet ska vara den- samma, men det innebär ändå en ökad kostnad jämfört med den avgift på 4,3 procent som institutionerna i dag betalar.4 Det kan tilläggas att PA 03 och därmed också PISA-förordningen innehåller en jämförelsevis förmånlig efterlevandepension, som det på den privata sektorn inte finns någon motsvarighet till.

För lön över 7,5 inkomstbasbelopp är 30 procent den etablerade pensionsavgiftsnivån på den privata sektorn. På ITP-området ersat- te en sådan pensionsavgift dels en förmånsbestämd pension på 65

3Gäller för dem som omfattas av ITP-planens helt avgiftsbestämda så kallade Avdelning 1.

4PTKs förhandlingsgrupp Svensk Scenkonst hävdar för sin del att avgiften på samma sätt som i PA 03 borde ha höjts till 4,5 procent 2008, när nivån på sjukpensionen sänktes.

208

SOU 2009:50

Ett avgiftsbestämt pensionsavtal

procent av pensionsunderlaget, dels en pensionsavgift på 2 procent av lönen. Det i PISA-förordningen som nu ska ersättas är i huvud- sak detsamma som det som ersattes på ITP-området. Det ligger därför nära tillhands att för AIP-avtalet föreslå en höjning från 4,3 procent till 30 procent på den del av lönen som inte allmän pension tjänas in på.

Tabell 11.3 Antal och andel anställda med lön över 7,5 ibb 2007-12-31

Pensionsålder		Anställda
	Totalt antal	Antal med PU	%-andel med PU
		> 7,5 ibb	> 7,5 ibb
41 år	209	17	8,1
52 år	301	53	17,6
59 år	603	39	6,5
60 år	488	189	38,7
63 år	932	324	34,8
65 år	3 216	462	14,4
Samtliga	5 749	1 084	18,9

Källa: SPV.

I bilaga 3 Försäkringstekniska beräkningar jämförs förmånsutfallet av de föreslagna pensionsavgifterna med utfallet av nuvarande pen- sionsvillkor. Beräkningarna belyser betydelsen av löneutveckling och avkastning för vilka villkor som är förmånligast, de nuvarande eller de föreslagna. Resultatet är det förväntade. Den som har en löneutveckling i paritet med inkomstbasbeloppets utveckling får ett något bättre utfall av det avgiftsbestämda alternativet. Avkast- ningen är då satt till 4,2 procent efter avdrag för skatt och kostna- der. En högre avkastning gynnar det avgiftsbestämda alternativet, som då framstår som än bättre. Om löneutvecklingen sätts till en procentenhet mer än inkomstbasbeloppets utveckling och lönen passerar gränsvärdet 7,5 inkomstbasbelopp, blir utfallet det omvända, det förmånsbestämda alternativet är bättre. Sena lönehöjningar gynnas naturligtvis av det förmånsbestämda alternativet. Det allmänna intrycket av beståndsstatistiken från SPV är att lönerna inom detta område är förhållandevis stabila.

209

Ett avgiftsbestämt pensionsavtal

SOU 2009:50

11.2.2Högre pensionsavgifter för konstnärlig personal

Dansare och sångare

Eftersom dansare och sångare även i fortsättningen förutsätts ha en betydligt kortare intjänandeperiod än övriga anställda behöver de en högre pensionsavgift än 4,5 respektive 30 procent. För dansare betalas avgiften in från 18 till 41 år och för sångare från 23 till 52 år. För att pensionen ska bli lika stor som om pensionsavgiften hade varit 4,5 procent på lön upp till 7,5 inkomstbasbelopp och 30 pro- cent på lön däröver och betalats från 23 till 65 år, behöver den vara 6,8 respektive 45 procent av lönen för dansare och 6,0 respektive 40 procent för sångare. Till nivån under 7,5 inkomstbasbelopp har jag lagt den förhöjning på 1,5 procentenheter som övrig konstnärlig personal får.

Vid omställningsåldrarna 41 och 52 år ska alltså en full tjänste- pension vara intjänad. För den som då fortsätter som dansare eller sångare betalas under tre år samma förhöjda pensionsavgift, där- efter betalas samma avgift som för övrig konstnärlig personal. Det är generösare regler än de som gäller för förmånsbestämd pension. Efter pensionsålderns övre gräns sker inget ytterligare intjänande enligt PISA-förordningen.

Från det att pensionen är intjänad fram till dess att den tas ut hinner det gå många år. Med normal avkastning på pensionskapita- let under den tiden kommer förmånsbeloppet att ha höjts mer än vad det skulle ha höjts om det varit en förmånsbestämd pension. En sådan brukar följa inflationens, prisbasbeloppets, utveckling.

Skådespelare, musiker och annan konstnärlig personal

Genom avvecklingen av PISA-förordningen förlorar den konstnär- liga personalen rätten till ålderspension före 65 år i statlig regi. Fri- breven i kapitel 9 ger dem värdet av det som de den 31 december 2011 kan anses ha tjänat in i ålderspension enligt förordningen. Det fortsatta intjänandet bör enligt min mening bestå i en pensions- avgift som arbetsgivaren betalar till det försäkringsbolag som indi- viden väljer.

För dansare och sångare är det normalt inte möjligt att utöva sitt yrke fram till dess att de kan avgå med pension – ta ut sin all- männa pension – tidigast vid 61 års ålder. För deras del har jag där- för föreslagit att staten inför en omställningsersättning och efter-

210

SOU 2009:50

Ett avgiftsbestämt pensionsavtal

lön fram till 65 år. För övrig konstnärlig personal ser jag inte att något sådant behov föreligger. För dem finns det behov av ett tillförlitligt pensionsintjänande. All inbetalning ska gå till en pen- sion som inte är beroende av om anställningen innehas vid en viss ålder, med andra ord gå till en oantastbar pension. Det finns också behov av flexibilitet, en reell möjlighet att gå i pension ett par år före 65 år. De bör därför få en pensionsavgift på en nivå som är högre än de gängse 4,5 och 30 procenten. Det kan de också behöva som svar på utvecklingen mot att det blir allt vanligare med tids- begränsade anställningar och perioder utan anställning. De nivåer, enligt följande tabell5, som jag har föreslagit är satta så att de ska rym- mas väl inom ramen för de pensionskostnader som institutionerna har i dag.

Tabell 11.1 Förslag till pensionsavgift i procent av lön

Pensionsålder enligt	Avgift i % av lön		Tillgodoräkning
PISA-förordningen	=7,5 ibb	> 7,5 ibb	fr.o.m.6	t.o.m.7
41 år	8,3	45	18 år	44 år
52 år	7,5	40	23 år	55 år
59 år	6,0	40	23 år	65 år
60 år	6,0	40	23 år	65 år
63 år	6,0	40	23 år	65 år
65 år	4,5	30	23 år	65 år

De som i dag har pensionsålder 59, 60 eller 63 år får alltså enligt mitt förslag en pensionsavgift som är 1,5 procentenheter högre än den gängse avgiften beräknad på lön upp till 7,5 inkomstbasbelopp och 10 procentenheter högre på lön däröver. Denna förhöjning med 1,5 procentenheter ska även dansare och sångare få, utöver tidigare nämnda nivå 6,8 respektive 6 procent, som kompensation för att de inte kommer att tjäna in pension under sin omställningsperiod.

Det ska tilläggas att det för i första hand musiker kan vara svårt att bibehålla förmågan att utöva sitt yrke på en konstnärligt hög nivå ända till 65 år. Jag har därför föreslagit att medel sätts av till en fond för förtida avgång av konstnärliga skäl. Jag återkommer till det i avsnitt 11.2.4.

5Samma som i avsnitt 11.1.

6Avser från och med den månad då följande ålder uppnås.

7Avser till och med den månad då följande ålder uppnås.

211

Ett avgiftsbestämt pensionsavtal

SOU 2009:50

11.2.3Kompensation för växlingen från förmånsbestämt till avgiftsbestämt

I ett förmånsbestämt pensionssystem kostar pensionsintjänandet mer ju äldre arbetstagaren är. För en person i trettioårsåldern och en person i sextioårsåldern med samma lön och samma lönehöjning måste arbetsgivaren göra en betydligt större avsättning för den senares pension. Det beror på att det med högre ålder är kortare tid kvar att fördela kostnaden för en pensionshöjning på. I ett avgiftsbe- stämt system är pensionsavgiften normalt en viss procent av lönen, densamma oavsett ålder. För att den generation som är med om en systemväxling inte ska gå miste om värdet av de högre förmåns- bestämda avsättningar som den skulle ha fått om systemväxlingen inte hade ägt rum, behöver den generationen högre pensionsav- gifter än de normala eller annan motsvarande kompensation.

När det gäller PISA-förordningen och AIP-avtalet påbörjades 2003 en växling från förmånsbestämt till avgiftsbestämt på den del av pensionen som tjänas in på lön upp till 7,5 inkomstbasbelopp. Den kompensation som ges i det fallet är ett fortsatt intjänande av förmånsbestämd pension på en lägre nivå än de ursprungliga 10 procenten. Nivån beror på födelseår, ju senare en person är född desto lägre är nivån. Det är den förmånstrappan som jag föreslår ska ersättas av tilläggsavgifter som trappas av med senare födelseår.

Den del av pensionen som tjänas in på lön över 7,5 inkomstbas- belopp växlades 2003 endast ner från 65 till som minst 60 procent av pensionsunderlaget. Resterande del försvinner 2012 i och med avvecklingen av PISA-förordningen. Det är alltså en betydligt större del av den ursprungliga pensionsnivån över 7,5 inkomstbas- belopp som ersätts med tilläggsavgifter än pensionsnivån under den lönen.

De i tabell 11.2 föreslagna tilläggsavgifterna syftar till att ge övergångsgenerationen samma pension som de skulle ha haft om de fortsatt att tjäna in förmånsbestämd pension enligt de pensions- nivåer som gäller enligt PISA-förordningen för respektive pensions- ålder. Tilläggsavgifterna ska alltså tillsammans med de reguljära pensionsavgifterna enligt avsnitt 11.2.2 (4,5 respektive 30 procent) och fribrevet för ålderspension från och med 65 år – men inte övergångsfribrevet – ge samma pension som PISA-förordningen och nuvarande AIP-avtal. Det är naturligtvis omöjligt att åstadkomma detta på individnivå, men generellt, med de antaganden som är gjorda, blir resultatet det. Beroende på olikheter i löneutveckling, ålder då

212

SOU 2009:50

Ett avgiftsbestämt pensionsavtal

pensionen börjar intjänas, eventuella avbrott i anställningen etc. kommer fribrevet för ålderspension från och med 65 år att variera mellan olika individer. För lön upp till 7,5 inkomstbasbelopp är problemet mindre eftersom pensionsintjänandet sker under hela anställningstiden. För lön däröver börjar pensionsintjänandet först när pensionsunderlaget överstiger de 7,5 inkomstbasbeloppen, vil- ket betyder att ett antagande måste göras om när så sker.

I de fall det verkliga fribrevet per den 31 december 2011 över- stiger det generellt beräknade fribrevet kommer tilläggsavgifterna att ge en högre pension än vad PISA-förordningen skulle ha gett. Omvänt skulle i de fall ett verkligt fribrev per den 31 december 2011 är lägre än det generella fribrevet, tilläggsavgifterna ge en lägre pension än PISA-förordningen, allt under förutsättning att övriga antaganden stämmer med verkligheten. Det gäller till exempel antag- anden om en avkastning på 4,2 procent efter avdrag för avkast- ningsskatt och kostnader, en inflation på två procent, en årlig höj- ning av inkomstbasbeloppet med tre procent och en ökning av pen- sionsunderlaget, lönen, med tre procent upp till 7,5 inkomstbas- belopp och med 3,25 procent däröver. Mer om hur tilläggsavgifterna är beräknade finns i bilaga 3, Försäkringstekniska beräkningar.

Mitt förslag till avtalsparterna är att tilläggsavgifterna ska betalas för alla anställda, inte bara för dem som är anställda över årsskiftet 2011–2012. Den något generösa regeln gäller för de förmåns- trappor som infördes i PISA-förordningen 2003, då växlingen från förmånsbestämt till avgiftsbestämt inleddes. Regeln kan sägas vara generös för de personer som börjar omfattas av det nya AIP-avtalet 2012 eller senare efter att ha tjänat in pension i ett avgiftsbestämt system, som till exempel Avtalspension SAF-LO. De har i princip inte behov av några tilläggsavgifter eftersom de inte övergår från ett förmånsbestämt system till AIP-avtalet.

Det kan tilläggas att tilläggsavgifterna ska betalas utöver de avgifter som föreslås i tabell 11.1.

11.2.4Fond för förtida avgång av konstnärliga skäl

Musiker och andra med konstnärliga anställningar som inte kom- mer att omfattas av mitt förslag till omställningsersättning och efter- lön kan av fysiska skäl behöva sluta sin karriär före 65 år. Det kan också vara arbetsgivaren som har intresse av att en viss musiker av konstnärliga skäl avgår före 65 år.

213

Ett avgiftsbestämt pensionsavtal

SOU 2009:50

För att möta den anställdes behov av flexibilitet har jag före- slagit högre pensionsavgifter än vad som på arbetsmarknaden i övrigt gäller för en ålderspension från 65 år. De som inte kommer att ha haft en sådan avgift under tillräckligt många år kommer i stället att kunna använda sig av övergångsfribrevet i kapitel 9 för att kunna gå i pension några år före 65 år. Arbetsgivarens behov av en flexibel pensionsålder föreslår jag ska tillgodoses med en kollektiv avgift som ska gå till en gemensam fond. Ur den fonden ska institu- tionerna kunna söka medel för förtida pensionering. Tanken är att institutionerna ska kunna erbjuda en så kallad avgångspension när en anställd fysiskt och konstnärligt in klarar sin uppgift på ett nöjaktigt sätt. Beslut om tilldelning av medel ur fonden ska fattas av en partssammansatt nämnd. Fonden blir ett sätt för kollektiv- avtalsparterna att ta ansvar för kvaliteten i den svenska scenkonsten.

En tanke med avsättningar till en eller flera fonder är också att medel ska gå till stöd och handledning åt dansare och sångare under omställningsperioden, då de ska vidareutveckla sig i sitt yrke eller växla karriär. Jag lämnar inga förslag om formerna för det, jag är övertygad om att Svensk Scenkonst och de fackliga organisatio- nerna kommer att kunna lösa det på bästa sätt. De allianser som nämns i avsnitt 3.1.1 och Trygghetsrådet TRS skulle kanske kunna medverka till en bra lösning.

En avgift på 1 procent av lönesumman skulle i dagsläget inne- bära en årlig avsättning på cirka 17 miljoner kronor. Det kan jämfö- ras med att en pension på 21 000 kronor (70 procent av en månads- lön på 30 000 kronor) i runda tal kostar 460 000 kronor om den utbetalas mellan 63 och 65 år och 1 150 000 kronor om den utbeta- las mellan 60 och 65 år. Slutsatsen blir kanske att den aktuella insti- tutionen i vissa fall får skjuta till egna medel. Jag ska tillägga att med 1 procent menar jag en kostnad som motsvarar kostnaden för en pensionspremie. Det tillkommer alltså ett påslag motsvarande särskild löneskatt på pensionskostnader.

11.2.5Annan pensionslösning för institutionschefer

Jag har i avsnitt 7.1 föreslagit att inga institutionschefer som anställs 2012 eller senare ska omfattas av PISA-förordningen. Det gäller inte bara de som är födda 1957 eller senare utan alla, oavsett ålder. Institutionschefer bör inte heller omfattas av AIP-avtalet eller bör i vart fall kunna ha en helt eller delvis annan pensions-

214