den 30 juni

Svar på fråga

2009/10:920 Internationellt skydd för irakiska asylsökande

Statsrådet Tobias Billström

Anne Ludvigsson har frågat mig om jag kommer att agera för att respektera rekommendationer av FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) och Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, om att irakiska asylsökande från vissa områden i Irak, inklusive huvudstaden, i dagsläget bör åtnjuta internationellt skydd, eftersom säkerheten för dessa människors liv inte kan garanteras.

Personer som tagit sig till Sverige och behöver skydd här kan få detta i enlighet med utlänningslagen. Migrationsverket och, vid överprövning, migrationsdomstolen fattar beslut utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Migrationsverket och domstolarna måste tillämpa svensk lag på vad som framkommer i det enskilda asylärendet. Fri bevisprövning gäller. Det är den enskilde asylsökandens behov av skydd i Sverige som är föremål för prövningen. Myndigheten och domstolarna kan alltså inte nöja sig med att följa allmänna rekommendationer av UNHCR och ge samtliga asylsökande från ett visst område uppehållstillstånd, utan ska göra en individuell prövning.

Av Anne Ludvigssons fråga får man intrycket att UNHCR inte tillmäts någon nämnvärd betydelse i asylprocessen. Så är dock inte fallet. Faktainformation och bedömningar av UNHCR är regelmässigt ett viktigt underlag vid asylprövningen, både hos Migrationsverket och migrationsdomstolarna. Men det finns också andra källor, som kan komplettera, korrigera eller uppdatera vad UNHCR har att förmedla. Ett exempel på detta kan vara information från Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, som Anne Ludvigsson hänvisar till. Såvitt bekant har dock kommissionären när det gäller situationen i Irak förlitat sig på UNHCR:s bedömningar.

Även om Migrationsverket och migrationsdomstolarna ska pröva varje fall individuellt blir utfallet i många irakiska asylärenden detsamma som om UNHCR:s generella rekommendationer skulle vara överordnade svensk lag. Omkring hälften av alla irakiska asylansökningar som i år avgjorts i första instans har bifallits. Men i andra fall blir utfallet alltså ett annat. Det behöver dock inte nödvändigtvis bero på att myndigheten eller domstolen gjort en väsentligt annorlunda bedömning av den allmänna situationen i det aktuella området.

Det finns alltid anledning att följa resultatet av en lagstiftning och det gäller inte minst på migrationsrättens område. När det gäller den nuvarande instans- och processordningen, med möjlighet till överprövning i förvaltningsdomstol, är det min uppfattning att den svarar mot höga krav på rättssäkerhet. Jag baserar mig här bland annat på den utvärdering som gjorts av Utvärderingsutredningen (SOU 2009:56).

Det skydd som ges enligt utlänningslagen uppfyller väl de krav som ställs i FN:s flyktingkonvention och EU:s skyddsgrundsdirektiv. Den svenska flyktingrätten är emellertid mer långtgående än så. Detta framgår inte minst av att en stor del av de asylsökande som får skydd i Sverige får detta på grund av rent nationella bestämmelser, som går utöver våra internationella åtaganden.

Mot denna bakgrund ser jag inte anledning till något initiativ i de hänseenden där Anne Ludvigsson önskar få förändringar till stånd.