den 23 juni

Svar på fråga

2009/10:912 Nordiskt ambassadsamarbete

Utrikesminister Carl Bildt

Sinikka Bohlin har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag är beredd att vidta i syfte att stödja och stärka det nordiska ambassadsamarbetet.

Det nordiska samarbetet grundas i en lång tradition av samarbete i utrikespolitiska frågor. Det informella samarbetet mellan de nordiska utrikesministerierna och ambassaderna har genom åren varit både omfattande och välfungerande.

Det råder enighet bland utrikesministrarna om att detta samarbete bör stärkas ytterligare. I Stoltenbergsrapporten som presenterades förra året framförs bland annat förslaget om fördjupad nordisk ambassadsamverkan.

I den gemensamma deklarationen om nordiskt utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete från det nordiska utrikesministermötet i Reykjavik den 9 juni 2009 uttryckte vi bland annat vilja att fördjupa samarbetet mellan utrikestjänsterna i syfte att stärka effektiviteten och det nordiska inflytandet i utrikespolitiken. Frågan diskuterades även vid det senaste utrikesministermötet i Köpenhamn i början av mars.

Det pågår ett gemensamt arbete för att undersöka och utarbeta nya samarbetsmöjligheter. Våren 2009 utarbetades en gemensam rapport för att ge vägledning för det lokala nordiska samarbetet på alla stationeringsorter med minst två nordiska länder närvarande. I rapporten uppmuntras bland annat gemensamma uppvaktningar och, där så är möjligt, gemensam rapportering.

Även den nordiska administrativa samverkan har betydande potential att vidareutvecklas och fördjupas. Utgångspunkt för val av orter och former för samverkan bör i första hand vara ekonomiska och effektivitetsskäl och där nordisk samverkan kan ge ett mervärde. I dag förekommer olika former av samlokalisering mellan minst två nordiska länders utlandsmyndigheter på ett tjugotal orter. Samlokalisering diskuteras på ytterligare ett tiotal orter. Samarbete kring säkerhet är extra betydelsefullt på orter med förhöjda risker såsom Bagdad, Islamabad och Kabul.

Ett annat exempel är viseringsrepresentation där det pågår ett omfattande nordiskt samarbete. Sverige representerar till exempel ett eller flera nordiska länder i 18 länder medan vi blir representerade av ett annat nordiskt land i 36 länder. Antalet kommer med stor sannolikhet att öka. Denna form av representation är ett kostnadseffektivt sätt att öka servicen för viseringssökande till de nordiska länderna.

I Utrikesförvaltningsutredningens delbetänkande En mer flexibel utrikesförvaltning (SOU 2010:32) förordas fortsatta förhandlingar mellan de nordiska länderna för att ytterligare utveckla samarbetet mellan utrikesrepresentationerna. De nordiska länderna kan genom stabiliteten och djupet av sitt samarbete ha särskilda förutsättningar att ligga steget före i sökandet efter nya arbetsformer.