Svar på fråga
2009/10:888 Kårobligatoriet på stiftelsehögskolor
Statsrådet Tobias Krantz
Mikael Damberg har frågat mig om jag anser att det
är förenligt med riksdagens beslut och med regeringens avsikt att
kårobligatoriet behålls på stiftelsehögskolorna, eller om jag avser att
inskränka stiftelsehögskolornas frihet att fatta denna typ av beslut.
Studenternas möjlighet till inflytande över
universitets och högskolors utveckling är en viktig förutsättning för
utbildning av hög kvalitet. Det är min fulla övertygelse att studentkårer som
bygger på frivilligt deltagande kommer att stärka och vitalisera
studentinflytandet och även öka kårernas legitimitet. Studentinflytande säkras
genom studenternas engagemang snarare än genom regleringar, bestämmelser och
obligatoriskt föreningsmedlemskap.
Studenternas medverkan i lärosätets
kvalitetsarbete, bland annat uttryckt genom rätten att vara representerade i
olika organ inom universitetet eller högskolan, är av stor betydelse för
utvecklingen av svensk högre utbildning. För att även efter att kårobligatoriet
avskaffas möjliggöra en infrastruktur för studentinflytande i universitetens
och högskolornas organ har regeringen i propositionen Frihet och inflytande – kårobligatoriets avskaffande
(prop. 2008/09:154) därför gjort bedömningen att verksamheten bör stödjas
med statsbidrag. Regeringen bedömde att även enskilda utbildningsanordnare med
tillstånd att utfärda examen enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda
vissa examina bör få ta del av dessa medel för att främja studentinflytandet
och utbildningens kvalitet.
En grundläggande uppgift för universitet och
högskolor i ett demokratiskt kunskapssamhälle är att vara en självständig och
kritiskt reflekterande kraft i samhällsutvecklingen. En konsekvens av att
friheten ökar och den politiska styrningen minskar är att universitetens och
högskolornas eget ansvar ökar. Organisatorisk mångfald var en bärande tanke i
1993 års högskolereform när de så kallade stiftelsehögskolorna inrättades. I
dag bedrivs de fortfarande privaträttsligt med frihet att utveckla sin egen
verksamhet. Enskilda utbildningsanordnare omfattades inte av det
offentligrättsligt reglerade kårobligatoriet. Det har alltid stått dessa fritt
att i avtal bestämma om deras studenter ska omfattas av en skyldighet att
tillhöra en studentsammanslutning.
Regeringens uppfattning är att obligatoriskt
föreningsmedlemskap är högst tvivelaktigt utifrån centrala demokratiska
principer. Kårobligatoriets avskaffande är en principiellt viktig fråga. Jag
avser att noga följa utvecklingen och vill inte utesluta att det finns
anledning att återkomma till frågan.