den 6 augusti

Fråga

2009/10:976 Skyddsjakt på skarv

av Lars Gustafsson (kd)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Den tidigare hotade populationen av storskarv har på många håll i Sverige utvecklats mycket väl och anses i dag vara tillfredsställande för att garantera artens överlevnad. Fågeln är en skicklig fiskare och tar gärna fiskar som fastnat i yrkesfiskares nät.

Populationens utbredning är svårbedömd och eventuell skyddsjakt måste vara reglerad efter skyddsprinciper för artens långsiktiga överlevnad. I Halland har länsstyrelsen i stället för en generell skyddsjakt begränsat jakten för endast yrkesfiskare om fågeln befinner sig inom 300 meter från fasta fiskeredskap. Syftet med skyddsjakten är inte att decimera populationen utan att skrämma fågeln från att skada fiskeredskap.

Väldigt få yrkesfiskare visar sig dock ha erforderlig jaktlicens och kompetens för att kunna utföra jakten som efterfrågas. Sjöfågeljakt kräver erfarenhet och specialisering som få besitter. Problematiken är inte olik bristen på skickliga säljägare som kan utföra skyddsjakten på säl. Yrkesfiskarna i Halland vill kunna ta med sjöfågeljägare för att de i samarbete med yrkesfiskarna ska kunna genomföra skyddsjakten.

Med den nu aktuella bristen på yrkesfiskare med jaktlicens riskerar skyddsjaktens målsättningar att misslyckas.

Vad avser jordbruksministern att vidta för åtgärder för att skyddsjakten på skarv ska kunna utföras ändamålsenligt av kvalificerade jägare?