Fråga
2009/10:967
Religionsfrihet inom ramen för det svenska utvecklingssamarbetet
av Stefan Attefall
(kd)
till statsrådet Gunilla Carlsson (m)
Att människor har rätt att utöva sin tro är en
viktig mänsklig rättighet och något som Sverige alltid måste värna.
Internationellt finns det en utbredd diskriminering på grund av religion eller
filosofisk övertygelse, vilket får omfattande konsekvenser för människors
tillgång till både politiska, sociala och ekonomiska rättigheter. Begränsningar
av människors uttryck av religiösa och filosofiska övertygelser är en tydlig
indikator på att också övriga mänskliga fri- och rättigheter har eller kommer
att begränsas.
Trots att Sverige särskilt under senare år betonat
kampen för demokrati och mänskliga rättigheter som en central del av
biståndspolitiken, tyder mycket på att religionsfriheten i det svenska
utvecklingssamarbetet inte har samma prioritet som andra delar av de mänskliga
fri- och rättigheterna.
På Svenska missionsrådets och Sveriges Kristna Råds
årskonferens den 27 maj 2010, lovade biståndsministern att religionsfrihet
”ska lyftas och kommer att lyftas” inom ramen för Sveriges
utvecklingssamarbete och Sidas arbete, något som ligger i linje med regeringens
prioritering av frihet från förtryck inom ramen för det svenska
utvecklingssamarbetet.
I dag ingår till exempel inte
religionsfrihetsfrågor och diskriminering på grund av religion eller
övertygelse i verksamhetsplanerna för Sidas tematiska enhet som arbetar med de
mänskliga rättigheterna. Detta trots att Sida har stor erfarenhet av arbete
kring andra diskrimineringsgrunder.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att
säkra att Sida och relevanta avdelningar på UD dels tydligare driver
religionsfrihetsfrågorna i biståndspolitiken, dels fördjupar kunskapen och
kompetensen i dessa frågor, dels identifierar metoder och verktyg för att lyfta
in religionsfrihet som en integrerad del av Sveriges politik för de mänskliga
rättigheterna?