den 24 juni

Fråga

2009/10:945 JAS 39 Gripens förmåga att beakta vindkraftverk

av Staffan Danielsson (c)

till försvarsminister Sten Tolgfors (m)

Jag är en varm vän av Sveriges försvar och av det utmärkta stridsflygplanet JAS 39 Gripen. Liksom även av försvarsmakten, även om dess beslutsgångar ibland är lite svåröverskådliga. Sverige har beslutat om en kraftfull utbyggnad av vindkraften. Försvaret överväger nu att inom 40 kilometers radie från tio militära flygplatser vara mycket restriktiv till vindkraftverk, av säkerhetsskäl så att JAS Gripen kan starta och landa i rote (två plan samtidigt), trots att man vad jag vet tillstyrkt samtliga ca 90 vindkraftverk i västra Östergötland, alla inom 40 kilometer från Linköping eller Karlsborg. Men nu ska inga fler få uppföras, och några ska eventuellt monteras ner. Det svänger fort i försvaret. Innan man har tänkt färdigt överklagas pågående nya vindkraftsetableringar. Självfallet ska säkerheten vid militära – liksom vid civila – flygplatser sättas främst. Min grunduppfattning är dock att detta ska göras utifrån den verklighet som ska försvaras; landsbygd, städer, byggnader och vindkraftverk med mera. Om säkerheten vid start och landningar för Gripen behöver förbättras bör detta i första hand ske genom anpassade rutiner och genom att de tekniska systemen utvecklas. Behövs starkare restriktioner än i dag vad gäller uppförandet av högre byggnader eller vindkraftverk bör detta i så fall ske där det är oundgängligen nödvändigt och inte genom att lägga ut jättelika skyddszoner runt befintliga flygfält. Försvarets aviserade zoner har skapat frågor kring Gripens kvaliteter och har skapat stor oro bland alla vindkraftsentreprenörer som uppfört eller avser att uppföra vindkraftverk.

Avser försvarsministern att ta upp en dialog med försvarsmakten hur säkerheten för JAS Gripen vid start och landning ska kunna tillgodoses utan att stora nya skyddszoner runt flygplatserna inrättas?