den 13 oktober

Fråga

2009/10:86 Svensk marin närvaro i Somalia

av Lars Johansson (s)

till försvarsminister Sten Tolgfors (m)

Säkerheten i södra Somalia och i Mogadishuområdet är problematisk. Det finns en miljon internflyktingar och hundratusentals utomlands. Hitintills i år har Sverige fått 3 800 asylsökande från Somalia vilket har stora konsekvenser för vår flyktingpolitik. Sveriges deltagande i freds- och säkerhetsfrämjande insatser ska utformas som integrerad och samlad politik gentemot det aktuella territoriet. Vårt engagemang ska som utgångspunkt vara långsiktigt. De svenska bidragen utformas som samlade insatser, med både militära och civila delar. Det vill säga en satsning på att bidra till landets utveckling i allt, från uppförandet av rättsväsen till bistånd och eventuellt också investeringar.

Operation Atalanta skyddar handelsfartyg och fartyg med livsnödvändig last till det somaliska folket. Operationen går ut den 13 december. Sverige medverkar under fyra månader till en stor kostnad av 285 miljoner kronor. Frågan är vad som ska hända sedan? Ska Sveriges, EU:s och det internationella samfundets insatser inriktas mot att varje år skydda handelsfartyg och olika former av biståndsinsatser utefter de långa kusterna eller ska man göra insatser i landet som kan förändra situationen? Övergångsregeringen har vid ett flertal tillfällen vädjat till FN om fredsstyrkor i Somalia. Den fredsstyrka som för närvarande finns från Afrikanska unionen är inte tillräcklig. Det krävs alltså andra, större insatser. Politiskt behövs också en dialog med de självstyrande områdena, Puntland och Somaliland. Jag utgår från att det inom EU pågår den här typen av diskussioner redan.

Vilka långsiktiga mål har försvarsministern med Sveriges marina närvaro och hur ser försvarsministern på att växla över marininsatsen till andra typer av åtgärder?