den 24 maj

Fråga

2009/10:832 Starkare arbetslinje också för anhöriginvandrare

av Luciano Astudillo (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Från den 15 april gäller att en person som bor i Sverige kan omfattas av ett så kallat försörjningskrav. I medierna har förändringen stundtals framställts som en reform av betydelse när det gäller att bidra till en starkare arbetslinje, en bild som regeringen också gärna velat ge.

Det är dock långt ifrån alla som omfattas av de nya reglerna.

Enligt en ungefärlig uppskattning från Migrationsverket skulle endast cirka en femtedel av de drygt 33 000 anhöriga som kom hit 2008 ha omfattats av det nya, begränsade försörjningskravet. Detta betyder alltså att förslagets effekter torde bli mycket begränsade vad gäller att stärka arbetslinjen för nyanlända i allmänhet. Vuxna anhöriga som kommer hit kan vara i behov av stöd och insatser från Arbetsförmedlingen för att kunna skaffa sig ett arbete. En starkare arbetslinje för en stor del anhöriginvandrare har regeringen dock i sin nyligen lämnade proposition valt att avstå ifrån med motiveringen ”eftersom bl.a. flyktingar och alternativt skyddsbehövande kommer att vara undantagna från målgruppen av anhöriga som ska omfattas av det föreslagna försörjningskravet” (prop. 2009/10:60 s. 44). Logiken är alltså att om man inte omfattas av något försörjningskrav så behöver man inte heller något individuellt stöd för att som ny i landet kunna etablera sig i jobb och egen försörjning.

Mot denna bakgrund är min fråga till arbetsmarknadsministern varför han inte vill att alla vuxna i arbetsför ålder som kommer till vårt land ska ha rätt till individuellt stöd från Arbetsförmedlingen, det vill säga en etableringsplan.