den 19 april

Fråga

2009/10:736 Penningtvätt och växlingskontor

av Birgitta Eriksson (s)

till statsrådet Mats Odell (kd)

Den 1 april lämnade jag in en fråga rörande penningtvätt och hur växlingskontor utnyttjas för detta. Statsrådet svarade på detta bland annat: ”Växlingskontoren hör till de branscher som sänder flest rapporter om misstänkta penningtvättstransaktioner till Finanspolisen. Jag anser att Finansinspektionen (FI) i gällande lagstiftning har tillgång till nödvändiga medel för sitt uppdrag och förutsätter att myndigheten vidtar de tillsynsåtgärder mot växlingskontoren som man finner nödvändiga.”

Nu har ett program i SVT studerat hur växlingskontoren fungerar. Tyvärr faller då statsrådets aningslösa svar rätt platt. Programmet visar tydligt hur växlingskontor används för penningtvätt. Trots att lagstiftningen skärpts och växlingskontoren förväntas ställa kontrollfrågor vid större uttag lyckas en reporter hämta ut 380 000 kronor i kontanter vid olika växlingskontor. I programmet intervjuas också en så kallad ”gångare”, en person som hämtar ut stora mängder kontanter på växlingskontoren för andras räkning.

Flera hundra oskattade miljoner kronor förvandlas, enligt Skatteverket, varje år på växlingskontor till kontanter som används till exempelvis svarta löner. Bankernas regler och kontrollsystem gör att det inte är möjligt att snabbt göra stora kontantuttag där, och de ekonomiska brottslingarna använder sig därför i stället av växlingskontor.

Utifrån detta frågar jag ånyo:

Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att motverka den penningtvätt som oavsett många kontrollrapporter och Finansinspektionens arbete pågår i stor omfattning i Sverige, inte minst på växlingskontor?