den 1 april

Fråga

2009/10:699 Spridning av bandmask i Sveriges vargstam

av Ulf Berg (m)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Rovdjursfrågan är en stor och viktig fråga. Med tanke på ovan nämnda är det anmärkningsvärt att det tidigare inte funnits en heltäckande kartläggning av huruvida den svenska vargstammen är smittad med bandmask. I Sverige har enligt Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) tidigare ca 10 procent av obducerade vargar undersökts på förekomst av dvärgbandmask under de senaste åtta åren. De vargar som sköts under licensjakten 2010 genomgår undersökning och denna är slutförd på 24 av de 28 vargarna utan att parasiten har påvisats. Det är ett glädjande resultat så här långt.

Dvärgbandmasken, Echinococcus granulosus, orsakar en sjukdom som drabbar även människan om man får i sig äggen från en nedsmittad natur, till exempel via bär eller svamp. Naturen blir smittad från vargarnas avföring och äggen, som finns i vegetationen, kommer sedan in i älgar och även i människor. I älgen och människan utvecklas långsamt cystor som om de uppstår till exempel i hjärnan kan vara dödliga.

Vi vet att de vargar som har undersökts i Finland till viss del har varit bärare av parasiten och på sina håll har älgarna i Finland cystor som en följd av bandmaskparasiten. Enstaka problem har hittills funnits i Sverige och tidigare har rennäringen haft problem, men sedan 1960-talet har det funnits åtgärdsprogram som förhindrat spridning, enligt SVA.

Frågan är om det i dag finns en genomarbetad handlingsplan för åtgärder om dvärgbandmasken anträffas i den svenska vargstammen?

Med anledning av det anförda vill jag fråga om jordbruksministern kommer att ta några initiativ i frågan.