den 10 februari

Fråga

2009/10:503 Kommunala energikrav

av Bo Bernhardsson (s)

till miljöminister Andreas Carlgren (c)

Energianvändningen i lokaler och bostäder motsvarar ca 40 procent av Sveriges totala energibehov. Det gör bebyggelsen till ett avgörande insatsområde för att begränsa energianvändningen och därmed klimatpåverkan. En grundläggande förutsättning för ökad energihushållning inom bygg- och fastighetssektorn, och med det en väsentligt minskad miljöbelastning, är tydliga nationella regler med långtgående krav på energieffektivitet. Men om en ännu tydligare positiv utveckling inom energi- och miljöområdet ska uppnås kräver det som inom alla andra områden att några går före, visar vägen och leder den tekniska utvecklingen. Sådana initiativ tas på ett antal platser i landet, inte sällan med den lokala kommunen som väsentlig aktör. Dess värre är kommunernas förutsättningar att styra byggandet i en mer positiv riktning och driva utvecklingen framåt genom högre ställda ambitioner begränsade med dagens regelverk. Varken PBL eller lagen om kommunal energiplanering ger kommunerna några större möjligheter att i praktiken styra byggandet i en mer miljö- och energieffektiv inriktning. Däremot äger kommunerna genom regelverken ett stort inflytande över alltifrån den fysiska samhällsutvecklingen med bostäder, verksamhetsområden och infrastruktur, till detaljfrågor som kulörer på fasader, taktegels kupning och var träd kan planteras. Dagens förhållanden är inte rimliga, utan förutsättningarna för en kommun att lokalt ha högre ställda ambitioner och ta en större del av ansvaret i samhällets omställning till hållbar utveckling måste väsentligen förbättras.

Vilka möjligheter ser miljöministern att ge kommunerna ökade möjligheter att i enlighet med ovanstående resonemang ställa krav för att styra byggandet i miljö- och energieffektiv riktning?