den 5 februari

Fråga

2009/10:484 Sveriges tolkning av avfallsdirektivet

av Anna Tenje (m)

till miljöminister Andreas Carlgren (c)

Sverige är den enda medlemsstaten i EU som tolkar Avfallsdirektivet så att snö räknas som avfall. Nu när vi upplever en av de kallaste vintrarna på länge med kyla och mycket snö innebär denna tolkning att många kommuner har stora mängder snö som de inte vet vad de ska göra av.

Viktiga samhällsfunktioner riskerar att inte fungera om bortforsling av snö inte kan ske. Det är absolut nödvändigt att kunna forsla bort snö från torg, gator, vägar, parkeringsytor, järnvägsspår med mera för att en stad ska kunna fungera utan risker för säkerhet och framkomlighet.

I till exempel Stockholm kan kommunen inte slänga snön där den önskar då snö alltså klassas som avfall. Så fort snö tas bort och läggs på lastbilsflak för att föras bort infaller detta problem. Stockholms stad kan inte lägga bortskottad snö där den önskar utan måste söka dispens för detta, vilket är en långdragen process. Den gällande dispensen innebär att snö från innerstaden får tippas vid fyra sjötippar - men det räcker inte på långa vägar. Flera andra städer runt om i landet befinner sig i liknande situationer.

Snö som sådant bedöms inte innehålla kemikalier eller tungmetaller och betraktas heller inte som ett miljö- och avfallsproblem i andra EU-medlemsländer. Det är orimligt att Sverige som enda EU-medlemsstat tolkar Avfallsdirektivet så att snö blir till avfall med de negativa konsekvenser denna tolkning får för snöröjningen och i längden för viktiga samhällsfunktioner.

Vad har miljöministern för avsikt att göra för att inte Sverige som enda medlemsstat i EU ska räkna snö som avfall och därmed riskera att viktiga samhällsfunktioner slås ut?