den 23 december

Fråga

2009/10:391 Rätten till språkfrihet

av Lennart Sacrédeus (kd)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Ordföranden för fotbollsklubben Dalkurd i Borlänge, Ramazan Kizil, ställs inför rätta i östra Turkiet på julafton. Borlängebon riskerar fängelsestraff för att ha talat kurdiska på ett kommunalt valmöte i sin hemby i sydöstra Turkiet, söder om miljonstaden Diyarbakir.

Anförandet hölls inför lokalvalen den 29 mars 2009, spelades enligt uppgift in av den turkiska militären och ledde till att Ramazan Kizil ganska omgående kallades till polisförhör med anklagelser om det olagliga i att tala på eget språk, kurdiska, i offentliga sammanhang i EU-kandidatlandet Turkiet.

Statsrådet har i ett tidigare svar till mig i fallet Kizil gjort klart att ”frågan om stärkta minoritetsrättigheter är central i Turkiets EU-anslutningsprocess”. Rätt till tv-sändingar får i dessa sammanhang ses om enbart en mindre del i den mer grundläggande och generella rätten att fritt få använda vilket språk man själv önskar, även offentligt, utan att riskera hot och åtal.

Jag förutsätter att EU som helhet och Sverige som unionens ordförandeland i EU:s medlemskapsförhandlingarna med kandidatlandet Turkiet mycket tydligt driver den självklara rätten om språkfrihet, det vill säga alla människors rätt inom EU att – utan risk för straffpåföljd – fritt kunna tala det språk de själva vill i offentliga sammanhang, inklusive sitt modersmål.

På vilket sätt agerar statsrådet för att hävda rätten till språkfrihet i EU:s kandidatland Turkiet utifrån det faktum att Dalkurds ordförande Ramazan Kizil från Borlänge på julafton ställs inför domstol åtalad för att ha talat sitt modersmål kurdiska på ett offentligt valmöte i anslutning till kommunalvalen Turkiet i mars?