den 14 december

Fråga

2009/10:340 Svensk lagstiftning vid insats utomlands

av Else-Marie Lindgren (kd)

till försvarsminister Sten Tolgfors (m)

För Försvarsmaktens insatsförband gäller övergripande svensk lagstiftning även vid insats utomlands. Svensk lagstiftning är huvudsakligen anpassad till vårt civila samhälle i fredstid i Sverige, men det kan i ett insatsområde uppträda situationer där ett strikt tillämpande av lagstiftningen kan få negativa konsekvenser som inte är förutsägbara. Ett exempel på detta är akut omhändertagande av skadade soldater i fält.

Den svenska lagstiftningen (SOSFS 2000:1, 4 kap. 2 och 3 §§) säger att ”icke legitimerad personal icke kan administrera morfin till någon annan”. Generalläkaren Tillsyn, stående under regeringen i sin tillsynsfunktion, har tolkat denna lagstiftning ordagrant och sett till att detta har implementerats i Försvarsmaktens insatsstyrka. Konsekvensen av detta har blivit olycklig då det i praktiken visat sig att det kan dröja innan svensk legitimerad militär sjukvårdspersonal eller annan militär personal med utökad sjukvårdsutbildning kommer fram till den skadade soldaten och kan ge smärtlindrande. Lagstiftningen bör anpassas i dessa extrema situationer.

Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att säkerställa att svårt skadade svenska soldater får bästa behandling och smärtlindring i fält?