den 16 september

Fråga

2009/10:3 EU och ministaterna i Europa

av Ameer Sachet (s)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Europa inrymmer ett antal ”ministater” som i mycket är kvarlevor från Europa före nationalstatsbyggandet. Exempel på dessa är Monaco, Andorra, Liechtenstein och San Marino. Det finns också några gamla koloniala territorier som brittiska Gibraltar i Spanien, spanska Ceuta och Melilla i Marocko samt självstyrande områden med historiskt förflutet, exempelvis brittiska Kanalöarna (Jersey, Guernsey). Flera av dessa ministater har länge fungerat som skatteparadis samtidigt som de varit mer eller mindre integrerade i en angränsande nationalstat. De har också på de flesta områden velat ingå i Europeiska unionen och ta del av de fördelar denna innebär, inte minst i fråga om ekonomi och handel.

Ministerrådet borde aktualisera en övergripande diskussion om dessa enklavers relationer till EU och den nationalstat de ofta de facto är en del av. I ett Europa där gränserna rivs ned känns det märkligt att just dessa områdens historiska specialstatus vidmakthålles. Flera europeiska stater har långtgående regionalt självstyre av modernt och demokratiskt snitt, borde inte ministaterna kunna övergå i denna form? Den typ av inflytande som exempelvis fursten av Liechtenstein har över ministaten är både patriarkalt och föråldrat.

Avser utrikesministern att initiera en bred diskussion inom EU kring de europeiska ministaternas relation till EU och det gemensamma europeiska projektet?