den 4 november

Fråga

2009/10:144 Handel med Kina och mänskliga rättigheter

av Ameer Sachet (s)

till statsrådet Ewa Björling (m)

Det är viktigt att Sverige självt och genom EU lyfter in mänskliga rättigheter som villkor för frihandel samt lyfter frågan då frihandelsvillkor diskuteras internationellt.

I fråga om Kina har Amnesty gjort ett antal allvarliga påpekanden rörande arbetstagarnas rättigheter. De långa arbetstiderna inom industrin har uppmärksammats i ett flertal sammanhang. Daglig arbetstid på mellan tio och fjorton timmar är vanligt. China Labor Watch rapporterar om arbetsdagar om tolv timmar sex dagar i veckan året om, och Swedwatch rapporterar om arbetsdagar på fjorton timmar om dagen sju dagar i veckan under högsäsong inom leksaksindustrin. Det finns statliga riktlinjer för minimilöner, som enligt lagen ska ligga på mellan 40 och 60 procent av områdets genomsnittliga månadslön. Få arbetare kommer upp i den nivån för sin månadslön, och om man räknar in de långa arbetsdagarna blir lönenivåerna ännu mycket lägre än vad som är normalt i provinsen. Det är inte ovanligt att arbetsgivaren håller inne löner över en lång period för att förhindra att arbetarna själva bestämmer när de vill säga upp sig. De låga lönerna gör också att arbetarna inte har möjlighet att välja boende; de bor i fabrikernas sovsalar och har begränsade möjligheter att ta del av livet i det övriga samhället. Kinesiska arbetare har inte möjligheten att engagera sig i oberoende fackföreningar, de som organiserar oberoende fackföreningar fängslas och trakasseras. Arbetsmiljön i den kinesiska industrin är ofta dålig. Barnarbete är uttryckligen förbjudet enligt lag, men förekommer ändå.

I vilka sammanhang har statsrådet ställt krav på och avser att ställa krav på rimliga arbetsvillkor och respekt för mänskliga rättigheter i Kina som villkor för handel?