den 30 oktober

Fråga

2009/10:140 Djurskyddet för herptiler

av Helena Leander (mp)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Att ha grod- och kräldjur, även kallade herptiler, som sällskapsdjur har med åren blivit vanligare i både Sverige och andra länder. Förutsättningarna för ett gott djurskydd är bättre för herptiler än för många andra sällskapsdjur om bara rätt kunskap finns hos ägaren. Det finns dock några områden där djurskyddet för herptiler brister och behöver stärkas.

Veterinärutbildningen innehåller ytterst lite herptilmedicin, varför kompetensen bland veterinärer ofta är bristfällig. Även inom djurskyddstillsynen saknas tradition för tillsyn av herptiler och kompetensen kan därför vara otillräcklig utom hos ett fåtal specialister.

En ökad kompetens inom djurskyddstillsynen på herptilområdet skulle också fylla en viktig roll för att stävja handeln med viltfångade herptiler. Handeln innebär stort lidande och ett kraftigt förkortat liv för djuren, förutom att den ofta också inkluderar hotade arter, och är därför förbjuden. Trots detta bedrivs handel med viltfångade herptiler relativt öppet i vissa zoobutiker. För en utbildad inspektör som vet vilka indikatorer som ska användas är det dock relativt lätt att avgöra om en herptil är viltfångad eller uppfödd i fångenskap.

Avser jordbruksministern att vidta några åtgärder för att stärka djurskyddet för herptiler?