den 6 november

Interpellation

2009/10:93 Sambors arvsrätt

av LiseLotte Olsson (v)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Allt fler människor lever i dag som sambor. I dag är cirka en tredjedel av alla sammanlevande par sambor. Att flytta ihop med någon och bli sambo utan att vara registrerad partner eller gift kan ge oönskade privatekonomiska konsekvenser som få människor känner till, vilket nyligen återigen uppmärksammats i medierna med anledning av arvet efter författaren Stieg Larsson.

Många tror att sambolagen, 2003:376, ger ett skydd för sambor som liknar det som gäller för registrerade partner eller gifta. Så fungerar inte dagens lagstiftning, vilket ofta upptäcks för sent, exempelvis när den ena sambon avlidit. Till skillnad från gifta ärver inte sambor varandra.

För sambor fördelas arvet i första hand till barn, i andra hand till den avlidnes föräldrar och i tredje hand till den avlidnes syskon. För att sambor ska ärva varandra krävs testamente.

Vänsterpartiet har i många år drivit frågan om sambors arvsrätt. Lagstiftningen måste återspegla samhället där många väljer att leva tillsammans utan att gifta sig. Invändningen att de sambor som vill ärva varandra kan upprätta ett testamente håller inte eftersom så många inte gör det. Orsaken är att de tror att de omfattas av sambolagen, att de helt enkelt inte är tillräckligt inlästa på lagstiftningen för att veta hur arvet utfaller. Självklart ser man den man lever tillsammans med som par som ens naturliga arvtagare.

I den senaste propositionen, 2002/03:80 Ny sambolag, menade regeringen att det inte får införas så utförliga regler för sambor att man skapar ett ”äktenskapsliknande system av lägre dignitet”.

Vänsterpartiet anser att denna argumentation och värdering är irrelevant. Faktum är att väldigt många par lever som sambor och lagen bör därför utformas utifrån människors praktiska behov av skydd vid en partners dödsfall.

I flera länder finns redan arvsrätt för sambor, till exempel Frankrike, eller förbereds lagändring, till exempel Storbritannien. Även i vissa delstater i USA finns den möjligheten. Ur det perspektivet kan det tyckas märkligt att ett välutvecklat och modernt land som Sverige inte har arvsrätt för sambor.

Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till justitieminister Beatrice Ask:

1. Är ministern beredd att ta initiativ till att ändra lagstiftningen så att den vanliga formen för sammanlevande par, sambor, omfattas av arvsrätten?

2. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att fler sambor ska omfattas av arvsrätten?