den 5 november

Interpellation

2009/10:90 Den svenska arbetsmarknadsmodellen

av Torgny Johansson (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

På svensk arbetsmarknad har arbetsmarknadens parter hittills betrotts att ta ansvaret för regleringen av löne- och anställningsvillkor. Kollektivavtal på svenska arbetsplatser handlar om att alla arbetstagare ska behandlas lika med samma lön och arbetsvillkor oavsett nationalitet eller etnisk härkomst. I vårt land har kollektivavtalen fortfarande hög täckningsgrad och tecknas sedan länge även med utländska arbetsgivare som är här tillfälligt. Vi anser det viktigt att slå vakt om detta väl fungerande system, den svenska modellen, för framtiden. Den här modellen är nu satt under tryck.

EG-domstolen meddelade i december 2007 sin dom i målet mellan det lettiska företaget Laval un Partneri Ltd, Svenska Byggnadsarbetareförbundets avdelning 1 och Svenska Elektrikerförbundet. Den här så kallade Lavaldomen, liksom Rüffert- och Viking Line-domsluten, påverkar hela den europeiska arbetsmarknaden. EG-domstolens utslag har skapat berättigad oro hos både arbetstagare och arbetsgivare, inte bara i vårt land utan i hela Europa.

Principen om lika lön för likvärdigt arbete verkar vara bruten och löne- och anställningsvillkor har blivit ett konkurrensmedel. Utstationerad arbetskraft riskerar att utsättas för diskriminering och arbetsmarknaden utsätts för tryck nedåt mot lägre löner och sämre anställningsvillkor. När utstationeringsdirektivet antogs var det avsett att vara ett minimidirektiv, ett golv, men det har genom EG-domarna mer visat sig vara ett tak. EG-domarna innebär att det står medlemsstaterna fritt att välja andra system för att fastställa löne- och anställningsvillkor, än de som uttryckligen följer av utstationeringsdirektivet. Jag anser att utstationeringsdirektivet behöver få tillbaka sin minimikaraktär och att gemenskapsrätten ska tillförsäkra facken rätt att vidta stridsåtgärder över gränserna.

Ungefär ett år efter att EG-domstolen meddelade sin dom överlämnade Claes Stråth sitt betänkande, den så kallade Lavalutredningen (SOU 2008:123) Förslag till åtgärder med anledning av Lavaldomen, till regeringen. Utredningens uppdrag var att lämna förslag till förändringar i svensk lagstiftning som behöver vidtas till följd av EG-domen. Utredningen visar att det behövs lagändringar i Sverige men också att lagstiftningen i EU behöver förändras om likabehandlingen av löntagarna ska kunna upprätthållas.

Den 4 november 2009 beslutade riksdagen om tjänstedirektivets införande i svensk lagstiftning. De ändringar av filiallagen riksdagens borgerliga majoritet samtidigt beslutade om innebär risk för kraftiga försämringar av arbetsmarknadens funktionssätt. Om det inte finns någon rättslig företrädare för utländska företag tillgänglig att förhandla avtalen med är det svårt att upprätthålla vår kollektivavtalsmodell för framtiden. För att Lavalproblematiken inte ska upprepas krävs en motpart så att fackföreningarna kan teckna hängavtal med de utländska företagen.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga ministern:

1. Vilka initiativ avser ministern att ta för att få EU att verka för att EG:s utstationeringsdirektiv åter blir den reglering av minimikrav det var avsett att vara?

2. På vilket sätt avser ministern att verka för att få EU att anta ett socialt protokoll som försvarar den svenska modellen att teckna kollektivavtal och därmed ger rätten till lika lön och arbetsvillkor oavsett nationalitet?

3. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att ändringarna av filiallagen inte ger negativa konsekvenser för arbetsmarknaden i Sverige?