den 3 november

Interpellation

2009/10:86 Offentlig upphandling av mat i Sverige

av Staffan Danielsson (c)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Världens befolkning blir större och världens åkrar minskar.

Jag är övertygad om att verkligheten och marknaden kommer att avgöra hur den svenska livsmedelsproduktionen kommer att bedrivas i framtiden, inom ramen för världens strängaste miljö- och djurskyddslagar.

Vill man handla miljö- och djurvänlig mat bör man enligt min uppfattning köpa närproducerad mat från Sverige, vilket garanterar stränga regler, kortare transportavstånd och öppna landskap. Om man sedan väljer mat från det moderna svenska miljöjordbruket eller det ekologiska är mer en andrahandsfråga; miljönyttan är relativt likvärdig utifrån deras olika utgångspunkter enligt de flesta forskares uppfattning.

Min bedömning är att ekomaten snarare bör vara en stark nischprodukt som utvecklas på marknadens villkor än ett dyrare volymalternativ som med växande stöd ersätter det vanliga miljövänliga svenska jordbruket. Men var detta landar avgörs ju av marknaden och av politikernas uppställda regelverk och mål.

Det vore därför rimligt att riksdagens mycket högt uppsatta mål för det ”ekologiska” konceptets andel av offentlig konsumtion bör omprövas, samtidigt som mål i stället bör införas för hur stor andel av de offentliga matinköpen som ska komma från mat som är producerad under villkor som i viktiga delar motsvarar den standard som de svenska miljö- och djurskyddsregelverken ställer upp. Detta står i full överensstämmelse med EU:s konkurrensregler eftersom alla produkter som uppfyller de uppställda miljö- och djurskyddskraven kan konkurrera om upphandlingen, var de än är producerade, på precis samma sätt som ekologiska varor från Sverige, EU och världen kan konkurrera inom det redan existerande regelverket.

Det är därför glädjande med den viktiga debatt som nu pågår kring hur kommuner, myndigheter och landsting kan ställa upp kriterier vid sina matinköp som innebär höga miljö- och djurskyddskrav i nivå med de standarder som lagstiftningen stadgar i Sverige. Det framstår ju som rent absurt att samma kommuner som strängt granskar att jordbruksföretagen i bygderna uppfyller höga miljö- och djurskyddskrav sedan vid sin egen upphandling av mat ibland helt bortser från dessa aspekter.

Men är det förenligt med EU:s konkurrensregler att vid offentliga inköp ställa upp höga krav på hur maten har producerats utifrån miljö- och djurskyddssynpunkt? Jag anser att detta är en självklarhet, men att kraven vid upphandlingen givetvis måste uppställas på ett tydligt och transparent sätt som möjliggör för marknaden att leverera de begärda kvaliteterna, oavsett var de är producerade.

Tyvärr ifrågasätts detta ibland av enstaka experter, vilket jag tycker är bekymmersamt.

Min uppfattning är också att närproducerat i sig är en miljökvalitet som det vore rimligt att kunna prioritera vid upphandling, eftersom transportkostnaderna då minimeras relativt inköp från till exempel andra världsdelar, samtidigt som den närbelägna jordbruksproduktionen också levererar unika kvaliteter som öppna landskap och biologisk mångfald med mera.

Jag är medveten om att detta sista kan vara kontroversiellt med dagens regelverk inom EU, vilket i så fall kunde vara lämpligt att överväga att förändra.

Det vore därför bra att jordbruksministern i riksdagen kunde klara ut sakläget i dessa frågor, och därför ställer jag följande frågor:

1. Vad avser jordbruksministern att göra för att kommuner, myndigheter och landsting ska ställa höga kvalitetskrav på maten vid sina inköp?

2. Hur avser jordbruksministern att agera så att EU:s konkurrensregler medger att det vid offentliga matinköp uppställs höga kvalitetskrav på hur maten har framställts utifrån konkreta miljö- och djurskyddskriterier?

3. Hur avser jordbruksministern att hantera det faktum att närproducerad mat egentligen är en kvalitetsfaktor i sig, både i Sverige och i andra länder, som borde kunna beaktas vid offentlig upphandling?