den 2 november

Interpellation

2009/10:85 Dagsaktuell landinformation och avvisning till failed states

av Bodil Ceballos (mp)

till statsrådet Tobias Billström (m)

I dagarna har åtta burundier avvisats till Burundi. Flera står på tur. Det enda livstecken som i skrivande stund kommit från dem var att de möttes av ett stort antal poliser och att de försökte slå sig igenom för att komma ut från flygplatsen. Om någon av dem lyckades är ytterst oklart. Jag lämnade tidigare in en fråga om utvisningar till failed states. I svaret på min skriftliga fråga 2009/10:49 anser statsrådet Tobias Billström att han inte behöver genomföra någon åtgärd av det slag jag aktualiserat i min fråga. Jag undrade om statsrådet, i till exempel regleringsbrevet till Migrationsverket, kunde förtydliga vikten av att verket vid sina bedömningar särskilt uppmärksammar riskerna med att skicka människor tillbaka till svaga eller failed states.

Det görs en rankning av stater av The Fund for Peace som utgår ifrån tolv olika faktorer, bland annat staters förmåga att skydda sina medborgare, upprätthålla de mänskliga rättigheterna och bibehålla en stadig ekonomi. Sverige ligger på plats 175 av 177 endast slagen av Finland och Norge. Ett antal av de länder som Sverige skickar tillbaka flyktingar till återfinns bland de topp tio rankade failed states, till exempel Afghanistan och Irak. Burundi ligger på 24:e plats. Enligt rankningen är brotten mot de mänskliga rättigheterna omfattande i Burundi och många människor har flytt till grannländer. De motståndare till regimen i Burundi som Sverige nu skickar tillbaka utsätts för stor fara.

På första plats på rankningen ligger Somalia, detta för andra året i rad. Statsrådet Tobias Billström menar, i svaret på min fråga, att Migrationsverket ska få ledning av hur begreppet inre väpnad konflikt ska tolkas av de avgöranden från Migrationsöverdomstolen som kom den 6 oktober 2009 rörande tre somalier. Dessa menar han ger vägledning i de situationer då det saknas en fungerande myndighetsstruktur i ett land. I Kommentar från rättschefen med anledning av Migrationsöverdomstolens domar om väpnad konflikt, meddelad den 6 oktober 2009 skriver rättschefen under rubriken Inledning att ”förevarande kommentar tar främst sikte på Migrationsverkets fortsatta handläggning och beslutsfattande i ärenden rörande asylsökande från Somalia. När det gäller bedömningen av frågan om inre väpnad konflikt i andra länder pågår ett arbete med att ta fram underlag för analys och ställningstagande.” Enligt min mening skulle det inte skada om statsrådet i exempelvis regleringsbrevet ber Migrationsverket att vara extra uppmärksamma på riskerna med att avvisa människor till länder som ligger högt på rankningen. Trots att en ny definition av begreppet väpnad konflikt har meddelats kan det ta ett tag innan handläggare vet hur denna ska tillämpas. Som framgår av kommentaren från rättschefen pågår ett arbete med att ta fram underlag för analys och ställningstagande när det gäller bedömningen av frågan om inre väpnad konflikt i andra länder. Situationen i ett land kan förändras fort och väpnade konflikter kan upphöra. Detta behöver naturligtvis inte innebära att landet är säkert. Den rankning som tagits fram av The Fund for Peace kan fungera som kompletterande landinformation.

Praxis hos Migrationsverket verkar vara att tolka både lagar och prejudikat på snävast möjliga sätt, vilket drabbar många sökande oerhört negativt. Mitt förslag att statsrådet i regleringsbrevet till Migrationsverket förtydligar att verket i bedömningar särskilt ska uppmärksamma riskerna med att skicka människor tillbaka till svaga eller failed states står därför kvar.

En annan anledning som statsrådet framför som grund för att inte vidta några åtgärder är det faktum att det i en asylprocess alltid görs en bedömning av de risker ett återvändande medför i det enskilda fallet. Detta är i grunden bra men det har visat sig i ett antal utlänningsärenden att den landinformation som legat till grund för ett beslut inte varit tillräcklig. Detta är en uppenbar brist. I SOU 2009:56, som statsrådet Tobias Billström hänvisar till i sitt svar, kommer utredaren själv fram till att arbetet med landinformation bör förbättras. I ett flertal utlänningsärenden använder sig Migrationsverket av gammal eller knapphändig landinformation. Bland annat i prövningen av ett av de ärenden som ligger till grund för ett av Somaliafallen från den 6 oktober 2009, mål 10715923. Migrationsverket gör i det fallet inte ens en ny prövning av huruvida en väpnad konflikt pågår i landet utan hänvisar till ett tidigare beslut som fastställt att det inte råder väpnad konflikt i Mogadishu. Migrationsöverdomstolen konstaterar vid prövningen av samma mål att situationen i landet vid den aktuella tidpunkten för prövningen ska vara utgångspunkt och poängterar att situationen i landet är föränderlig. I den kommentar från rättschefen som jag hänvisade till tidigare visar det sig att även han hänvisar till sex månader gammal landinformation då en bedömning ska göras av möjligheten till inre flykt för en person från Somalia – detta trots att kommentaren är skriven efter avgörandena från Migrationsöverdomstolen. Det finner jag vara en märklig ordning.

Ytterligare ett argument för att inte vidta några åtgärder som statsrådet pekar på i sitt svar är det faktum att enligt SOU 2009:56 Den nya migrationsprocessen har den nya instans- och processordningen i huvudsak fungerat väl. Det är för mig ofattbart att utredaren kommer fram till det, dels på grund av den statistik han presenterar i utredningen och dels på grund av de många förslag han i SOU:n ger till att utredningar bör tillsättas eller reglerna ses över. Vidare anser jag inte att det räcker att konstatera att den nya instans- och processordningen i huvudsak fungerat väl och bortse från att utredaren inte tagit upp väsentliga problem med lagstiftningen. Det gäller exempelvis möjligheten för den sökande att överklaga beslut om verkställighetshinder enligt 12 kap. 18 § utlänningslagen samt att det inte är möjligt för den sökande att åberopa verkställighetshinder på grund av tidigare anförda förvärrade omständigheter. Ett land som Sverige bör inte nöja sig med att vår migrationsprocess i huvudsak fungerar väl. Vi bör kunna ställa krav på att ha en human, väl informerad och väl fungerande instans- och processordning i migrationsmål. Det är trots allt denna instans- och processordning som fattar livsavgörande beslut för ett stort antal människor.

Asylpolitiken har två ben, dels asylprövningen i det land den asylsökande flytt till och dels möjligheten till återvändande vid ett eventuellt avslag. Huvudprincipen är att hemstaten ska skydda sina egna medborgare. Vi vet av erfarenhet att det inte alltid fungerar. Indexeringen av failed states bygger, som tidigare nämnts, på tolv faktorer. De stater som återfinns högst upp på listan ligger där av en anledning. De kan inte garantera säkerheten för sina medborgare. Sverige måste ta ett större ansvar för de människor som vi tvingar lämna landet. Det går inte längre att gömma sig bakom återvändandeavtal eller liknande garantier när vi har sett bevis på att dessa inte fungerar för att garantera människors säkerhet. Sverige bör ta ett ansvar för de människor vi utvisar till stater som inte kan garantera deras säkerhet.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Avser statsrådet att ta initiativ till att myndigheterna alltid ska använda dagsaktuell landinformation?

Avser statsrådet att ta initiativ till ett svenskt uppföljningsansvar vid utvisningar?

Avser statsrådet att ta initiativ till att uppmärksamma Migrationsverket på riskerna med att skicka tillbaka människor till svaga eller failed states?