den 28 oktober
Interpellation
2009/10:81 Beskattningen av förtidspensionärer
av Ronny
Olander (s)
till
finansminister Anders Borg (m)
De
som förr kallades förtidspensionärer benämns i dag som personer med sjuk- och
aktivitetsersättning. Det har varit mycket diskussioner kring dessa människor,
deras trovärdighet ifrågasätts ofta och de utpekas ibland som ovilliga till
arbete. Det finns säkert enskilda fall som kan bekräfta fördomarna men det
stora flertalet lider av faktiska arbetsskador och ohälsa. De vill men kan inte
arbeta, inte minst då krav och arbetstakt i arbetslivet hela tiden skruvas upp.
90-talskrisen
med dess höga arbetslöshet följdes av höga tal för antalet förtidspensionerade.
Detta måste vi vara uppmärksamma på när den nuvarande jobbkrisen på sikt kommer
att sjunka tillbaka. De som vill måste kunna ges möjligheter att arbeta,
åtminstone så många timmar de kan och orkar.
Att de
med sjuk- och aktivitetsersättning ges en högre skatt än förvärvsarbetande
menar jag uttrycker en misstro mot denna grupp. Många av de här människorna
befinner sig i ett eländigt tillstånd. De är psykiskt nere genom sin ohälsa och
sjukdom, plågas kanske också av ständig värk eller andra kroniska symtom.
Kontakterna med andra medmänniskor, arbetskamrater och vänner är kanske dålig
eftersom sjukdom ofta leder till att man isolerar sig. Ekonomin är skör
eftersom ersättningen är dålig. I det läget tycker statsrådet att högre skatt
ger incitament till arbete. Är det inte snarare så att det blir ytterligare en
börda på redan tyngda axlar?
Sverige
hade i december 2008 en halv miljon personer med sjuk- och
aktivitetsersättning, 300 000 kvinnor och 200 000 män. Statsrådet bör
tänka om i fråga om deras ekonomiska situation.
Mina
frågor är:
Avser
finansministern att ta initiativ till att den rådande högre beskattningen av
förtidspensionärerna jämfört med friska förvärvsarbetande avskaffas?
Har
finansministern gjort några beräkningar över hur många förtidspensionärer som
återförs till förvärvsarbete via pensionärsskatten under 2010?