den 28 oktober

Interpellation

2009/10:80 Gränsproblematiken

av Lars Mejern Larsson (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

En byggarbetare som har jobbat i Norge under en längre tid och som sedan blir arbetslös kan hamna i en svår situation om han eller hon blir arbetslös.

Det finns rapporter om fall där arbetslösa inte får sina pengar förrän över tre månader senare. Det är en tungrodd byråkrati som inte blir mindre komplicerad beroende bland annat på blankett E301. I Sverige är det arbetslöshetskassorna som har ansvar för att utfärda intyg E301 till personer som har arbetat i Sverige och behöver intyget för att söka arbetslöshetsersättning i annat EES-land. Det är även arbetslöshetskassornas uppgift att inhämta intyg E301 från andra EES-länder om det behövs för uppfyllande av ersättningsvillkoren.

I Norge finns begreppet permitteringar. Det ställer till problem för människor som bor i Sverige men jobbar i Norge och blir permitterade från sitt jobb. Detta gränshinder löstes 2004 men kan nu åter bli ett problem.

Detta kan ske beroende på att permitterad tid – personerna har fortfarande en anställning i Norge under permitterad tid – kommer att redovisas lika från Norge till alla EU/EES-länder. Det kommer att redovisas under punkt 4.2 på blankett E301, Likestillte perioder. Ändringen blev gjord i mars 2009. Tidigare, 2004–2009, redovisades detta som anställd tid och genererade a-kassa. Det har nu som sagt ändrats.

I väntan på att få denna blankett kan handläggningen inte påbörjas. Under tiden har den arbetslöse förhoppningsvis en buffert. Den arbetslöse har heller inget val annat än att ta jobb i utlandet om sådant finns. Regeringsrätten har avgjort en tvist om a-kassa för en byggnadsarbetare som inte ville ta arbete i Norge, vilket han enligt Regeringsrätten borde ha gjort.

Vad händer om den arbetslöse får ett nytt jobb för en kortare period? Då tar byråkratins långbänkar över igen. Då finns kanske ingen buffert i ekonomin för att återigen klara månaders väntan på pengar. Därför måste vi se till att det är ett flexiblare system och en a-kassa som gör att man inte riskerar hela sin livssituation vid arbetslöshet.

Av detta skäl ställde jag en skriftlig fråga till statsrådet om vad statsrådet ämnar vidta för åtgärder för att lösa problematiken. Svaret jag fick förvånar mig dock något:

”Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) är väl medveten om att det förekommer långa handläggningstider vad gäller utfärdande av dessa intyg i vissa länder. Generellt har norska myndigheter för tillfället långa handläggningstider för ärenden som rör arbetslöshetsersättning. Kontakter har inletts mellan IAF och Ny arbejds- och velferdsforvaltning (NAV) och frågan tas upp på ett möte i Stockholm mellan de båda myndigheterna den 22 oktober. Motsvarande handläggningstider föreligger inte vid inhämtande av dessa intyg från något annat nordiskt land.”

Jag finner detta svar problematiskt. För det första kommer det att ha gått över ett halvår innan de norska och svenska myndigheterna träffar varandra för ett möte om denna fråga. Det kan knappast ha varit en överraskning för regering eller berörda myndigheter att handläggningstiderna i Norge ser ut som de gör. Svaret från statsrådet fortsätter:

”Den 1 maj 2010 träder den nya EG-förordningen 883/04 om samordning av socialförsäkringsförmåner i kraft. Denna förordning ersätter den tidigare förordningen 1408/71. EG-förordning 883/04 syftar bland annat till att förbättra samarbetet mellan berörda institutioner i de olika EU/EES-länderna. Detta sker bland annat genom ett gradvis införande av ett elektroniskt systemstöd för utbyte av socialförsäkringsinformation inom EU/EES. Detta systemstöd ska bland annat underlätta hanteringen av E301-intyg, vilket medför att denna hantering inte blir lika tidskrävande inom EU/EES.

Mot bakgrund av dessa redan planerade förändringar avser jag inte att vidta några ytterligare åtgärder med avseende på de problem som Lars Mejern Larsson påtalar.”

Den 1 maj 2010 är det över ett år efter förändringarna i mars 2009. Lägger vi till den tid som det tar att implementera ett sådant system, om nu Norge ens kommer att införliva denna förordning, så blir det en bra bit över ett år.

Jag förstår och har full respekt för att denna fråga är komplex och svårlöst. Men när domstol har funnit att en arbetstagare ibland måste ta ett jobb i exempelvis Norge är det oerhört angeläget att problematiken löses.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är:

Vad ämnar arbetsmarknadsministern göra för att skynda på arbetet med att lösa den problematik som beskrivs ovan?