den 16 september

Interpellation

2009/10:6 Åtaganden i Baltic Sea Action Plan

av Jacob Johnson (v)

till miljöminister Andreas Carlgren (c)

I november 2007 antog miljöministrarna runt Östersjön en strategi (Baltic Sea Action Plan) för att uppnå en god miljöstatus i Östersjön, Öresund och Kattegatt till år 2021. Strategin behandlar fyra huvudsegment – övergödning, farliga ämnen, biologisk mångfald och maritima frågor (sjöfart, olyckor med mera).

I juli redovisade Naturvårdsverket ett stort antal åtgärder för att uppnå detta mål. Det största, svåraste och mest kostsamma problemet är övergödningen. Denna post står för över 90 procent av de uppskattade kostnaderna. Planen innebär för svensk del bland annat att de av människan påverkade utsläppen av kväve ska minska med 21 000 ton och av fosfor med 290 ton till Östersjön, Öresund och Kattegatt. De föreslagna åtgärderna från Naturvårdsverket och andra berörda myndigheter (främst Jordbruksverket) beräknas innebära en minskning med ca 15 400 ton kväve och ca 170 ton fosfor. Det saknas alltså antagligen ytterligare åtgärder för att nå målet.

Naturvårdsverket bedömer att Sverige kan uppfylla sina åtaganden i planen utom när det gäller utsläppen av kväve till Kattegatt och fosfor till Egentliga Östersjön. 48 procent av kväveutsläppen i Kattegatt och 45 procent av de antropogena fosforutsläppen i Egentliga Östersjön kommer från jordbruket. Ett förslag som diskuteras i rapporten är omlokalisering av djurproduktion från kustnära områden till inlandsområden i och med att stallgödseln från djurproduktionen är en av orsakerna till övergödningsproblematiken. Även minskad animalieproduktion är en möjlig väg för att minska övergödningen.

De föreslagna åtgärderna handlar i huvudsak om förstärkning av redan pågående arbeten som Greppa näringen, utvidgade stödområden och höjda ersättningar för fånggrödor och vårbearbetning, minskad och förbättrad hantering av stallgödsel, högre ersättningar och utökade arealer för skyddszoner, anläggande av våtmarker med mera. Rapporten lyfter även fram reducerad jordbearbetning, det vill säga direktsådd utan plöjning, vilket förhindrar att jorden läggs bar under en lång tid med risk för erosion och läckage som följd. Ytterligare ett förslag som föreslås i rapporten, och som Vänsterpartiet länge lyft fram, är anläggning av musselodlingar för rening av vatten. En musselodling per ytenhet plockar bort mycket mer kväve och fosfor än en våtmark. Investeringar för mellan 0,5 och 1 miljard till musselodlingar skulle enligt beräkningar ge samma reningseffekt som investeringar för drygt 5 miljarder inom jordbruket.

Positivt är också att rapporten som en potentiell åtgärd tar upp ”minskad kvävegödsling under ekonomiskt optimal nivå” som en potentiell åtgärd. En 30 procents minskad användning av gödsel (brödveteodlingarna undantagna) beräknas minska utsläppen av kväve i haven med 10 procent av det svenska betinget. I dag gödslas jordarna efter vad som är företagsekonomiskt optimalt utan hänsyn till konsekvenserna på miljön. Om man däremot tar hänsyn till den kostnad som uppstår i och med övergödningen så ju blir beräkningen annorlunda. Genom att fördela kostnaderna för övergödningen på förorenarna, jordbruket i detta fall, skulle användningen av gödsel med största sannolikhet minskas drastiskt.

I dag går 43 procent av EU:s budget till jordbruksstöd. Dessvärre är det enbart 10 procent av denna budget på drygt 1 000 miljarder kronor som går till det ekologiska lantbruket. Resten går till utvecklandet av storskaliga djurfabriker och industriella jordbruk, det vill säga till den typ av verksamhet som genererar de problem man försöker komma till rätta med genom Baltic Sea Action Plan. Vänsterpartiet har länge drivit frågan att Sverige bör agera för att EU:s gemensamma jordbrukspolitik reformeras till att främst gynna omställningen till ekologiska jordbruk och djurhållning som säkras mot näringsläckage samt införa ytterligare åtgärder för att minska näringsläckaget till havsmiljön. I dagsläget fungerar miljöpolitiken kontraproduktivt då man stöder den verksamhet som skapar de största problemen.

Vänsterpartiet föreslår även ökade stöd för miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket. Finansieringen klaras genom en skattehöjning på handelsgödsel och bekämpningsmedel med 20 procent. Detta främjar även det ekologiska jordbruket och minskar mängden kemikalier i såväl marker som vattendrag och hav. I ett ekologiskt jordbruk anpassas även storleken på djurhållningen till hur mycket foder man kan odla, vilket minskar mängden gödsel och därmed också läckage av näringsämnen. Även förflyttningar av stora djurhållningar från läckagebenägna och kustnära områden bör prövas, bland annat för att minska kvävebelastningen på Kattegatt.

De sammanlagda kostnaderna bedöms av Naturvårdsverket till ca 5 miljarder kronor per år för att nå hela det preliminära åtagandet. Men ett återställande av Östersjöns ekologiska status – 1950-talet är referensperiod – bör ses som en investering och som en avbetalning av den miljöskuld efterkrigstidsgenerationen dragit på sig. Det värde som våra hav förser oss med genom ekosystemtjänster överstiger många gånger kostnaderna för bevarande. Även om osäkerheten är stor vid beräkningen av kostnaderna och att en del av kostnaderna finansieras av EU via landsbygdsprogrammet så pekar allt på att staten måste öka sina insatser.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga miljöminister Andreas Carlgren:

1. Vad avser miljöministern att ta för initiativ för att Sverige ska klara sina åtaganden enligt Baltic Sea Action Plan vad gäller fosforutsläppen i Östersjön?

2. Vad avser miljöministern att ta för initiativ för att Sverige ska klara sina åtaganden enligt Baltic Sea Action Plan vad gäller kväveutsläppen i Kattegatt?

3. Vilka åtgärder avser miljöministern att vidta för att principen förorenaren ska betala ska gälla bland annat för jordbrukets bidrag till övergödningen av Östersjön och Kattegatt?

4. Är miljöministern beredd att föreslå strukturella förändringar av det svenska jordbruket för att klara de svenska åtagandena enligt Baltic Sea Action Plan?

5. Avser ministern att under 2009 redovisa hur finansieringen av nödvändiga statliga insatser för att klara de svenska åtagandena att klara övergödningen till år 2016 ska ske?