den 23 oktober

Interpellation

2009/10:58 Uranbrytning i Sverige

av Eva-Lena Jansson (s)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Den 27 september meddelade statsminister Fredrik Reinfeldt att han öppnar upp för uranbrytning i Sverige med anledning av att man vill bygga ut kärnkraften. I Örebro län finns det stora uranfyndigheter, och många har blivit oroade över statsministerns besked. Det finns ett stort motstånd mot en eventuell uranbrytning. Det skapar stora skador bara vid projektering och en brytning riskerar att åstadkomma ännu större skador på både människor och miljö.

Vid en tidigare debatt med näringsminister Olofsson fick jag svaret att jag skulle sätta mitt hopp till att lokala kommunpolitiker skulle säga nej till ansökan om uranbrytning. Vid den debatten sade näringsminister Olofsson följande:

”Det är klart att jag ser riskerna med uranbrytning. Det är inte för inte som jag under alla år kämpat mot kärnkraften.”

Man kunde efter den debatten tolka det som att näringsminister Olofsson faktiskt ville motverka uranbrytning i Sverige. Men med en politik som öppnar för tio nya kärnkraftverk och med ett uttalande från statsministern som öppnar för uranbrytning så verkar den tolkningen vara felaktig. Socialdemokraterna har, efter statsminister Reinfeldts uttalande om uranbrytning, öppet redovisat ett tydligt vallöfte: en rödgrön regering kommer aldrig att medverka till att uranbrytning startas i Sverige. Från regeringen har vi inte fått samma tydliga besked.

Nu har dessutom chefen för Bergsstaten, som är en statlig myndighet, uttalat sig och sagt att ”är det någonstans som det ska brytas uran så är det i Sverige”. Bergsstaten lyder under regeringen.

Min fråga till näringsminister Maud Olofsson är därför följande:

Har näringsministern för avsikt att verka för att uranbrytning kommer till stånd i Sverige?

Kommer näringsministern att ta några initiativ för att införa möjligheter till kommunalt veto när det gäller prospektering efter uran?