den 21 maj

Interpellation

2009/10:495 Koldioxidskatten som ett effektivt verktyg i klimatarbetet

av Anders Ygeman (s)

till miljöminister Andreas Carlgren (c)

Sverige har under de senaste fyra åren halkat efter inom de avgörande framtidsfrågorna klimat och miljö. Av den framåtanda och optimism som förr präglade Sverige i internationella klimat- och miljöförhandlingar finns i dag inget kvar. Besviken misstro hörs från miljöorganisationer och utvecklingsländer som tidigare såg den svenska regeringen som en bundsförvant.

Det stora klimatmötet i Köpenhamn misslyckades och ansvaret vilar tungt på Sverige och EU. Statsministerns uppenbara skepsis inför vad mötet skulle åstadkomma, och miljöministerns förslag om en skrotning av Kyotoprotokollet, vidgade klyftorna mellan de rika och de fattiga länderna. Det viktiga sambandet mellan framsynt klimatpolitik och global rättvisa bröts.

Trots att statsministern redan 2007 sade sig förstå att klimatfrågan var ”på riktigt” – och under sin USA-resa samma år prisade koldioxidskatt och grön skatteväxling som viktiga verktyg i det svenska klimatarbetet – har regeringens ointresse och bristande ambitioner blivit alltmer uppenbara.

Först 2009 lyckades man samla sig till en klimat- och energiproposition, den enda sammanställningen av konkreta klimatförslag under hela mandatperioden. Regeringens otillräckliga föresatser har förklarats med att klimatfrågan är global till sin natur och att de samhällsekonomiskt mest effektiva åtgärderna bör göras i andra länder.

De rika länderna ska alltså göra mindre på hemmaplan.

I dag tycks ett ljumt klimatengagemang ha falnat helt. Inför årets valrörelse är statsminister Fredrik Reinfeldt tillbaka på ruta ett: i Almedalen 2006 med en nedprioriterad miljöpolitik. För fyra år sedan skulle inte bensinskatten höjas. I budgetpropositionen året därpå höjdes koldioxidskatten. 2007 års skattehöjning förklarades av Fredrik Reinfeldt som den viktigaste klimatåtgärden i den kanske viktigaste framtidsfrågan.

Inför årets valrörelse verkar bensinskatten återigen vara fel politik. Nu ska den inte höjas. ”Vi tänker inte föreslå så här stora ökningar och vi kommer inte att göra det för att finansiera bidragshöjningar eller andra utgiftsökningar”, förklarade statsministern för TT den 28 april 2010.

I stället startar högeralliansen en kampanj för bensinbilen.

Min fråga till miljöministern blir:

Kommer miljöministern att verka för att koldioxidskatten även i fortsättningen används som ett effektivt verktyg i arbetet för att minska utsläppen av växthusgaser?