den 21 maj

Interpellation

2009/10:489 Inkomstgarantier för konstnärer

av Göran Persson i Simrishamn (s)

till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Det framställs ibland som att inkomstgaranti ges till konstnärer ”utan motprestation”. Men de som har tilldelats inkomstgaranti har på ett övertygande sätt under många år presterat just ovärderliga konstnärliga insatser. Inkomstgarantin är ett erkännande av dessa insatser och en möjlighet för konstnären att fortsätta detta arbete.

Vissa av de konstnärer som fått inkomstgaranti har haft så betydande inkomster att de inte utnyttjat garantin eftersom den avräknas mot annan inkomst. För andra har inkomstgarantin varit av avgörande betydelse för möjligheten att fortsätta konstnärskapet. Inkomstgarantin ger därmed förtjänta konstnärer en möjlighet att fortsätta sin gärning.

Inkomstgarantin är inte pensionsgrundande, det är därför den är livslång. Många av dessa konstnärer har haft låga inkomster och därför är inkomstgarantin både en garanti för inkomst i yrkesverksam fas och en garanti för en värdig ålderdom.

Inkomstgarantin avräknas mot andra inkomster så garantin tillfaller bara dem som verkligen behöver den. De med goda inkomster som fått inkomstgarantin utnyttjar den inte.

Inkomstgarantin behövs anser vi, och den ska inte stå i motsatsställning till så kallade långtidsstipendier på fem och tio år. Dessa stipendier ges till något yngre konstnärer.

Inkomstgarantin är inte en unik svensk företeelse. Liknande former finns i många andra europeiska länder.

Det är självklart väldigt lätt att påstå en massa saker om att konstnärer får pengar ”utan att göra något” och dessutom påstå att samma konstnärer bedriver subversiv och kanske till och med konstnärlig verksamhet som är kritisk till alliansregeringen. Jag delar också flera av remissinstansernas uppfattningar om att det nuvarande systemet skapar ekonomisk livslång trygghet för våra främsta kulturskapare.

Vi ville skapa trygghet genom en översyn med utgångspunkt i en positiv syn på konstnärskapet i stället för en konstnärsfientlig syn som bygger på en 15 år gammal utredning.

Min fråga till kulturministern är då:

Hur ska ministern agera för att skapa trygghet för kulturskaparna?