den
21 maj
Interpellation
2009/10:466
Fyra år med borgerlig arbetsmarknadspolitik
av Berit Högman (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Regeringen lovade före valet att öka
sysselsättningen och minska utanförskapet. I dag har antalet arbetslösa ökat
med 100 000 och 70 000 fler befinner sig i utanförskap. Enligt
regeringens egen prognos ökar arbetslösheten till 9,2 procent under 2010.
Regeringen har i arbetsmarknadspolitiken satsat
allt på ett kort: coachning. Detta sker på bekostnad av insatser som skulle öka
de arbetslösas möjlighet att få jobb. I dag är 62 procent inom garantin registrerade
hos en coach eller en så kallad kompletterande aktör, medan endast 3 procent
finns i utbildning. Kvaliteten på det stöd som ges till arbetslösa har försämrats
rejält.
Regeringens eget finanspolitiska
råd kritiserar denna utveckling. Rådet framhåller att jobbsökaraktiviteterna
och coachningen har expanderat för mycket i ett konjunkturläge med få lediga
jobb, medan arbetsmarknadsutbildningen ligger på en för låg nivå. Det är en
olycklig prioritering.
Regeringens verkningslösa insatser har därför
bidragit till att antalet långtidsarbetslösa är rekordhögt. Under det senaste
året har ytterligare 140 människor blivit långtidsarbetslösa varje dag.
Arbetslösheten har – tack vare regeringens
missriktade insatser – bitit sig fast. Samtidigt har en halv miljon
människor trängts ut ur arbetslöshetsförsäkringen. Med anledning av det
ovanstående vill jag ställa tre frågor till arbetsmarknadsministern:
När kommer arbetsmarknadsministern att bedriva en
aktiv arbetsmarknadspolitik som grundar sig på de egna experternas
rekommendationer?
När kommer arbetsmarknadsministern att investera i
utbildning för att öka de arbetslösas möjligheter att få ett jobb och därmed
möta näringslivets behov av kompetent personal?
Mot bakgrund av att Finanspolitiska rådet dömer ut
regeringens arbetsmarknadspolitik som ineffektiv och att antalet långtidsarbetslösa
är rekordhögt undrar jag på vilket sätt arbetsmarknadsministern avser att bedriva
en effektiv politik.