den 21 maj

Interpellation

2009/10:411 Statens stöd till jazzmusiken

av Bosse Ringholm (s)

till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Den gångna mandatperioden har på kulturområdet präglats av diverse administrativa utredningar som dess värre inte lett till något ökat stöd till kulturen och kulturarbetarna. Jazzen är ett sådant exempel.

Jazzen har inga offentliga institutioner utan är till helt övervägande del beroende av frilansande musiker samt ideella arrangörer. Denna fria kulturform har liksom andra i liknande situationer hittills blivit mer eller mindre bortglömd i kulturpolitiken. Det samlade stödet till jazzen motsvarar vad staten under tio dagar satsar på driften av Stockholmsoperan!

Jazzmusiken har av många betecknats som den viktigaste nya utvecklingen under 1900-talet i musiken. Den har i ord prisats som en viktig konstform i olika utredningar, men inga konkreta förslag har presenterats av regeringen. Ingenting har genomförts av regeringen eller dess myndigheter för att främja jazzen.

Sverige har under senare år fått fram en stor mängd ytterst skickliga jazzmusiker och allt fler unga musiker söker sig till denna bana. Det finns i dag många möjligheter till akademisk och annan utbildning i jazzmusik. Men i kulturpolitiken har ingenting gjorts för att främja och stödja den jazzmusik som inte kan leva på rena marknadsvillkor.

Den senaste utredningen I samspel med musiklivet – en ny nationell plattform för musiken, SOU 2010:12, har inte heller lett till något initiativ eller förslag från regeringen. Därför vill jag fråga det ansvariga statsrådet:

Vilka initiativ avser kulturministern att ta för att stödja och främja jazzens ställning i det svenska kultur- och musiklivet?

Varför har kulturministern under den här mandatperioden inte presterat ett enda förslag för att stärka jazzens ställning?

Är det kulturministerns avsikter att jazzen i första hand ska förlita sig på kommersiella krafter för sin fortsatta överlevnad och utveckling?