den 20 maj

Interpellation

2009/10:389 Barnfattigdomen i Sverige

av Monica Green (s)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

Omkring en kvarts miljon barn i Sverige beräknas växa upp i fattiga familjer där brist på pengar är ett ständigt problem. Det handlar om familjer som kämpar för att få tillvaron att gå ihop utan några marginaler utöver det allra nödvändigaste.

Andelen barn i hushåll med ekonomiskt bistånd har ökat. Barnföräldrar vräks från sina bostäder och allt fler hamnar hos kronofogden.

Ur ett barnperspektiv är det allvarligt att andelen barnhushåll med låg ekonomisk standard ökar eftersom det innebär risk för både sociala och ekonomiska problem. Om inget görs för att vända utvecklingen nu är det stor risk att inte bara barnfattigdomen totalt kommer att öka utan också att klyftorna kommer att vidgas än mer. Både självförtroende och framtidstro kan minska hos barn som upplever att det är stor skillnad mellan vad de själva har för möjligheter och vad andra barn kan göra.

Barnfattigdom förekommer i hem där föräldrarna är arbetslösa, deltidsarbetande eller lågavlönade. En majoritet av de fattigaste barnen hade utländsk bakgrund eller levde med en ensamstående förälder. Det finns två faktorer som var för sig ökar risken för ekonomisk utsatthet – att ha utländskt ursprung och att växa upp med en ensamstående förälder. Tillsammans förstärker dessa två faktorer varandra och mångdubblar risken för fattigdom.

Regeringen avser nu att ändra definitionen av barnfattigdom så att färre barn enligt statistiken blir fattigare. Detta påverkar självfallet inte barnens situation utan är bara till för att regeringen ska komma i bättre dager.

Avser statsrådet att vidta några åtgärder som minskar barnfattigdomen?