den 18 maj

Interpellation

2009/10:380 Otillgänglighet som diskrimineringsgrund

av Ronny Olander (s)

till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)

Våren 2008 fattade riksdagen beslut om propositionen 2007/08:95 gällande ett starkare skydd mot diskriminering. Inför behandlingen i riksdagen hade regeringen lyft bort utredarnas förslag om att klassa otillgänglighet som diskriminering. Regeringen ansåg att frågan behövde utredas vidare. Statsrådet Nyamko Sabuni skrev i september i fjol i ett skriftligt svar till mig att regeringen avsåg att ”skyndsamt komplettera kommitténs överväganden med ytterligare underlag och därefter återkomma till riksdagen”. Tillgänglighetsutredningen leddes av den tidigare ombudsmannen Hans Ytterberg, som blev klar med utredningen mot slutet av 2009. Men utredningen har fortfarande inte offentliggjorts utan hålls som arbetsmaterial för beredning inom departementen.

Statsrådet och jag har uppenbarligen olika definitioner av ordet ”skyndsamt”. Snart har en mandatperiod gått och ännu har ingenting hänt. Fortfarande fortsätter särbehandlingen av människor med olika funktionsnedsättningar, som hänvisas till bakdörrar i stället för den vanliga entrén eller får beskedet att de inte kan komma in i lokaler över huvud taget. Personer med funktionsnedsättningar utestängs dagligen från arbetsliv och offentliga kommunikationer och det nyproduceras fortfarande otillgängliga miljöer i Sverige. Fortfarande är restauranger, affärer, biografer, gatumiljöer, kollektivtrafik som tåg och bussar och andra verksamheter stängda eller svårtillgängliga för hundratusentals människor.

Länsstyrelsernas kartläggning visar att många av Sveriges kommuner inte kommer att nå tillgänglighetsmålen i den nationella handlingsplanen Från patient till medborgare (prop. 1999/2000:79). Nu är det hög tid att gå till beslut.

Otillgänglighet har ett pris både i mänskligt utanförskap och i ekonomiska tal, som bör beaktas minst lika mycket som kostnaderna för att rätta till brister i tillgängligheten. Uppemot en miljon människor berörs av dessa brister i dagens Sverige. Med en åldrande befolkning kommer dessutom antalet med största sannolikhet att öka, inte minska.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet:

Avser statsrådet att låta allmänheten och handikapprörelsen få ta del av innehållet i Hans Ytterbergs omfattande tillgänglighetsutredning?

Avser regeringen att presentera ett lagförslag som klassar otillgänglighet som diskriminering och kommer förslaget i så fall före höstens val?