den 10 maj

Interpellation

2009/10:367 Elcertifikat till gammal elproduktion

av Peter Eriksson (mp)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Den 5 maj visade Uppdrag granskning i Sveriges Television hur en stor del av elcertifikaten för ny förnybar elproduktion går till redan existerande anläggningar, framför allt vattenkraftverk. När certifikatsystemet trädde i kraft 2003 fick anläggningar som tagits i drift före 2003 rätt att tilldelas certifikat. I regeringens proposition 2005/06:154 begränsades rätten för sådan vattenkraft att tilldelas certifikat till tiden fram till utgången av 2012. För andra anläggningar gäller utgången 2014. Genom att göra renoveringar eller ombyggnader av kraftverken kan de stora kraftbolagen få hela elproduktionen klassad som ny och därmed bli berättigad till elcertifikat också för perioden efter 2012. Enligt Uppdrag granskning har 76 procent av elcertifikaten tillfallit gamla anläggningar. Hur stor del av certifikaten som går till redan befintlig elproduktion framgår inte av inslaget.

Energimyndigheten har också i en skrivelse till regeringen daterad den 16 april 2010 uppmärksammat regeringen på problemet med att storskaliga vattenkraftsanläggningar rivs och ersätts med nya för att få nya elcertifikat för hela produktionen, såväl den befintliga som den nytillkommande. Så kan även göras för småskalig produktion.

Det är orimligt att staten subventionerar gammal elproduktion för bolag som gör vinster på miljardbelopp. Det är inte heller rimligt att producenter kan få stöd genom att riva befintliga anläggningar och ersätta dem med nya. Den här typen av missbruk sänker förtroendet för hela energipolitiken. Regeringen måste snarast stoppa detta kryphål i systemet.

När certifikaten går till gamla anläggningar minskar lönsamheten i nya vindkraftverk, biobränsleanläggningar och annan utbyggnad av förnybar el. Om en betydande del går till redan befintlig produktion så kan statistiken ge en överdriven bild av hur mycket ny el som elcertifikaten bidragit till. Det urholkar träffsäkerheten och förvirrar debatten om systemets måluppfyllelse.

Näringsministern har ofta upprepat att elcertifikaten skulle vara ett effektivt sätt att stödja utbyggnad av förnybar elproduktion. I stora delar av EU råder en bred enighet om att fastprissystem är betydligt effektivare. I en bred genomgång av styrmedlen i EU-länderna konstateras också att teknikspecifika styrmedel som fastpris är betydligt billigare än elcertifikat och leder till mindre dödviktseffekter i form av stora vinster i kraftbolagen. Allt tyder på att elcertifikatssystemet är långt ifrån så effektivt som den svenska regeringen påstår.

Det är viktigt att regeringen redovisar hur stor andel av elcertifikaten som gått till redan befintlig elproduktion. Det måste finnas fakta på bordet för en debatt om hur vi på bästa och effektivast möjliga sätt kan stödja en utbyggnad av förnybar elproduktion i Sverige.

Jag vill därför fråga näringsministern:

1. Kan näringsministern redovisa hur stor andel av elcertifikaten som utfärdats under 2009 som har tilldelats elproduktion som fanns i drift redan innan elcertifikatssystemet infördes 2003?

2. Har ministern för avsikt att låta gamla anläggningar även fortsättningsvis få elcertifikat för den befintliga produktionsvolymen när anläggningar byggs om?

3. Gör näringsministern fortfarande bedömningen att elcertifikaten är ett effektivt styrmedel för att stimulera utbyggnad av förnybar elproduktion?