den
28 april
Interpellation
2009/10:344
Sidas fortsatta arbete med hbt-frågor inom biståndet
av Börje Vestlund
(s)
till statsrådet Gunilla Carlsson (m)
Homosexuella, bisexuella och transpersoner (hbt)
världen över lever ofta under mycket svåra förhållanden. Stigma, diskriminering
och människorättsbrott mot hbt-personer resulterar i kringskurna möjligheter
för dem att ta sig ur fattigdom, påverka sina levnadsförhållanden samt att ta
del av och påverka samhällsutvecklingen i stort.
År 2006 antog Sida en handlingsplan för sitt arbete
med sexuell läggning och könsidentitet inom utvecklingssamarbetet. Planen, som
sträckte sig över 2007 och 2009 har nu utvärderats och betydande brister i
handlingsplanens genomförande samt resultat har kunnat konstateras. Utvärderingen
aktualiserar frågan vilken plats hbt-personers rättigheter har i praktiken inom
svenskt utvecklingssamarbete och i vilken mån Sverige genom Sida står upp för
en av de mest marginaliserade och utsatta grupperna i våra samarbetsländer.
Det övergripande målet för Sidas handlingsplan inom
hbt-området var att möjliggöra för hbt-personer att förbättra sina
levnadsvillkor i de länder där Sverige bedriver utvecklingssamarbete. Planen
hade två delmål med totalt elva aktiviteter för åren 2007–2009. Det
första delmålet är: Insatser i fält har lett till förbättringar för hbt-personer
genom att Sida har verkat för att hbt-frågor och hbt-perspektiv inkluderas i
samarbetsstrategier. Det andra delmålet är: En grund har lagts till effektivare
hbt-insatser genom medvetandehöjning, lärande och förankring inom Sida.
Utvärderingen av handlingsplanen visar att denna
har inneburit att hbt-personers rättigheter har lyfts inom Sida och flera
aktiviteter har genomförts i enlighet med planen. Exempelvis har hbt-frågor
lyfts i landstrategier och i dialog mer än tidigare och finansieringen av
insatser som inkluderar hbt-perspektiv eller fokuserar på hbt-personers
rättigheter har ökat även om graden av finansiering fortfarande är låg jämfört
med andra områden.
Samtidigt konstateras i utvärderingen att mycket
arbete kvarstår för att handlingsplanens mål ska uppnås. Framstegen hittills
beror enligt utvärderingen av en mycket liten grupp engagerade personer som har
drivit frågan med kraftigt begränsade personella resurser och ofta utan
tillräckligt stöd uppifrån. Exempelvis har handlingsplanen, till skillnad från
många andra planer inom Sida, ej antagits på högsta ledningsnivå utan endast på
avdelningsnivå vilket kan tolkas som att Sidas högsta ledning ej uppfattar att
den har fått tydliga direktiv från den politiska ledningen om att prioritera
frågan med bristande legitimitet för frågan samt begränsade resultat som följd.
Hbt-personers rättigheter ses, enligt utvärderingen, som en sidofråga, fortsatt
dåligt förankrad inom organisationen, och de flesta
landteam upplever ej att hbt-personers rättigheter är en prioriterad fråga
trots att detta är en av de mest utsatta grupperna inom flera av Sveriges
samarbetsländer. Hbt-ansvaret på policynivå på Sida har flyttats sex gånger på tre
år, vilket tydliggör områdets låga prioritering inom Sida samt bristen på
långsiktighet vad gäller rekrytering av personer med intresse för och kunskap
inom området.
Mänskliga rättigheter för hbt-personer sägs vara en
tydlig del av Sidas retorik men får en mindre plats i konkreta initiativ i
praktiken på landnivå där kontakten med rättighetsbärarna många gånger har
varit minimal enligt utvärderingen. En slutsats av utvärderingen är att en
förlängd och preciserad handlingsplan krävs för att slutföra det som påbörjats
och nå konkreta resultat även på längre sikt. I regleringsbrevet till Sida
anges att Sida senast den 30 juni ska redovisa hur myndigheten avser att arbeta
med hbt-personers villkor och rättigheter i utvecklingssamarbetet med
utgångspunkt i slutsatserna och rekommendationerna från utvärderingen.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga:
Hur avser statsrådet att agera för att säkerställa
att Sida följer rekommendationerna i utvärderingen av dess hbt-arbete?
Hur kommer statsrådet att gå till väga för att se till
att hbt-personers rättigheter, särskilda behov och villkor inom biståndet får
en högre prioritet och förankring inom Sidas ledning?