den 23 april

Interpellation

2009/10:338 Europa 2020-strategin

av Börje Vestlund (s)

till statsrådet Birgitta Ohlsson (fp)

År 2000 beslutade Europeiska rådet om den så kallade Lissabonstrategin, det vill säga en strategi för tillväxt och en bred strategi för att möta de ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningar som EU stod inför. En levande tanke var att man senast till år 2010 skulle ha kommit i kapp USA när det gäller tillväxt.

Sammanlagt 24 riktlinjer fanns i den gamla Lissabonstrategin. Kritiken kom att bli att det var svårt och krångligt att följa upp alla dessa riktlinjer och när kommissionen på nytt skulle omarbeta strategin var alla överens om att det måste vara ett mindre antal, tydliga och mätbara mål som skulle omfatta den nya strategin som nu fått namnet Europa 2020-strategin.

Under Europeiska rådets möte den 25–26 mars beslutade stats- och regeringscheferna fem nya mål. Det ena var att 75 procent av män och kvinnor mellan 16 och 64 år skulle vara i arbete, 3 procent av bnp ska avsättas till forskning och fram till år 2020 ska man uppnå 20-20-20 vad gäller klimatpolitiken. Dessutom diskuterade man att lösa frågan om problemet med att ungdomar slutar för tidigt i skolan samt frågan om att ha en gräns för hur många medborgare inom EU som lever under fattigdomsgränsen. Allt detta kan nog de flesta instämma i, framför allt kring det man kom överens om då inte en enda av Europeiska rådets slutsatser var nya.

EU hade ambitionen att vara den främsta tillväxtregionen i världen. Visserligen har situationen från den tid då man diskuterade Lissabonstrategin förändrats. Det är inte bara USA som är den region vi ska tävla med utan även tillväxtekonomier i Sydostasien. Men problemet är att EU inte har några ambitioner när det gäller tillväxt. Snarare är det så att om man läser såväl kommissionens meddelande som Europeiska rådets slutsatser kan man läsa sida upp och sida ned med att allt elände kan sökas hos den globala ekonomiska krisen. Självklart är den viktig, men vad ska man göra på lång sikt i Europa? Vilka tillväxtambitioner har man? Hur vill man utveckla EU till en av de starkaste ekonomierna i världen? Är det rimligt att man lägger fast fem mål, varav tre som man kommit överens om så här långt? Av dessa är man sedan tidigare överens om samtliga. I det nya Europa 2020-programmet lyfts jordbruksnäringen fram som en särskilt viktig näring, men då kan man undra vart väsentliga tillväxtbranscher som IT, clean tech, life science med flera tog vägen.

Såväl den gamla Lissabonstrategin som det nuvarande Europa 2020-programmet tar sikte på såväl sociala som miljömässiga ambitioner. Ändå är nästan alla konkreta mål kring detta borttagna. Ett av de områden där detta blivit tydligast är konsumentområdet. Där har inte ens regeringen gjort något inspel inför diskussionerna kring EU 2020. Konsumentfrågorna är ju en grundförutsättning för att den inre marknaden ska fungera. Ändå har denna fråga fått en mycket styvmoderlig behandling när EU 2020-programmet förhandlades fram.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet:

Vilka ambitioner har statsrådet och regeringen när det gäller tillväxten i EU?

På vilket sätt, enligt statsrådets avsikter, kommer jordbrukssektorn att lyfta fram EU:s tillväxt fram till år 2020?

Kommer statsrådet att verka för skarpa ambitioner för att Sverige ska kunna mäta sig med de viktigaste tillväxtekonomierna?