den
9 april
Interpellation
2009/10:329
Utsikterna för arbetsmiljöarbetet
av Torbjörn
Björlund (v)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
”Regeringen har aviserat kraftiga åtgärder
för att minska den statliga byråkratin. Som ett led i denna process minskas
Arbetsmiljöverkets anslag med 50 miljoner kronor 2007, med 100 miljoner kronor
2008 och med 155 miljoner kronor
Så skrev den borgerliga regeringen i sin första
budget. Vi får nu rapporter om att antalet inspektioner minskar drastiskt, tusentals
färre insatser görs. Det finns många risker med detta, dels att de inspektioner
som görs inriktas på mer akuta åtgärder, ”måsteåtgärder”, och
mindre med långsiktiga förebyggande insatser, dels att färre arbetsplatser över
huvud taget omfattas av tillsynen.
Effekterna av nedrustningen av det förebyggande
arbetsmiljöarbetet kan dröja. På enskilda arbetsplatser kan arbetsmiljöarbetet
ändå hålla god standard. Risken är dock att säkerhetstänkandet långsamt minskar
när samhällets uppmärksamhet försämras. Effekterna av denna nedrustning ser vi kanske
först vid nästa högkonjunktur eller än senare.
Det är också anmärkningsvärt hur den borgerliga
regeringen ser på arbetsmiljöarbete, det avfärdas som ”statlig
byråkrati”. Detta är signaler som sänds ut till statliga myndigheter och
till arbetslivet. Det är samma linje som regeringen har i till exempel
uppföljningen av Lavaldomen. Facklig och statlig tillsyn är byråkrati som ska
sopas undan.
Samtidigt har vi en annan bild som tränger sig på.
Stress och underbemanning minskar utrymmet för en god säkerhetskultur. Hög
arbetslöshet gör att fler känner sig tvingade att gå till jobbet trots
hälsoproblem och nedsatt arbetsförmåga. Under fyra dagar i mitten av mars omkom
tre människor i byggbranschen. Riskerna i arbetslivet har inte minskat, det
finns inget som motiverar den neddragning av tillsynen som den borgerliga
regeringen genomfört under mandatperioden. Den borgerliga politikens inriktning
står emot verkligheten i arbetslivet.
Den statistik vi nu får om antalet minskade
inspektioner borde analyseras djupare. Vilka blir de långsiktiga konsekvenserna
på det förebyggande arbetsmiljöarbetet? Vilka blir konsekvenserna av att akut ingripa mot livshotande arbetssituationer?
En haverikommission borde tillsättas med ansvariga
myndigheter, forskare och arbetsmarknadens parter. Det krävs nu ett snabbt
ingripande från regeringens sida.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga
arbetsmarknadsministern om han är beredd att tillsätta en kommission för att
utvärdera effekterna av minskade anslag till Arbetsmiljöverket.