den 15 oktober

Interpellation

2009/10:31 Vård till papperslösa

av Björn Lind (s)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Frågan om vård för papperslösa är inte alldeles enkel. På humanitär grund är vi nog överens om att alla människor ska ha rätt till grundläggande sjukvård på lika villkor. Frågan om vård till papperslösa försvåras av att den rör människor som tagit sig till Sverige för att leva i Sverige men inte på samma villkor som de som sökt sig hit för att få skydd. Dessa människor har kommit hit för att leva parallellt med vårt samhälles sociala strukturer.

I dag har dessa människor ingen lagstadgad rätt till sjukvård. Särskilt problematiskt blir detta naturligtvis för de mest utsatta: gravida kvinnor och minderåriga barn. Genom insatser från olika organisationer, som Läkare i världen, och enskilda personer inom den offentligt finansierade sjukvården kan papperslösa ofta få grundläggande sjukvård. Det är ytterst otillfredsställande att rätt till vård ska vara beroende av godtycke.

Vi socialdemokrater menar att papperslösa barn ska ha rätt till sjukvård på samma villkor som andra barn. Vi menar också att en utredning skyndsamt bör tillsättas för att reda ut de frågetecken som finns kring förutsättningarna för att ge hälso‑, sjuk- och tandvård till de människor som lever i Sverige utan försäkring. Regeringen har i tidigare frågesvar angivit att man har för avsikt att tillsätta en utredning för att tydliggöra vårdfrågan och härigenom få en likabehandling i hela landet samt bemöta den kritik som bland annat FN:s ansvariga organ riktat mot Sverige.

I en skriftlig fråga till socialminister Göran Hägglund ville jag få svar på frågan om när en utredning kan komma till stånd och om utlovade utredningsdirektiv finns framtagna. Socialministern svarade då att frågan för närvarande är föremål för beredning inom Regeringskansliet.

Jag är inte nöjd med detta svar eftersom tiden går utan att några initiativ från regeringen syns.

Mina frågor till socialministern är:

När, enligt socialministerns avsikter, kan en förväntad utredning komma till stånd?

Vilka överväganden gör socialministern kring direktiv för en sådan utredning?