den 9 oktober

Interpellation

2009/10:26 En ändrad skogsvårdslag

av Jacob Johnson (v)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Skogsbrukaren Harald Holmberg fick för drygt en månad sedan avslag i kammarrätten i och med att han ville bruka sin skog enligt den så kallade naturkulturmetoden. Därmed har Holmberg fått avslag på sin avverkningsansökan i tre instanser.

Det var den 16 november 2006 som Holmberg lämnade in sin ansökan till Skogsstyrelsen om att få göra en föryngringsavverkning på ett drygt 40 hektar stort skogsområde väster om Lycksele. Avverkningen skulle ske enligt den så kallade naturkulturmetoden vilket innebär att man avverkar mogna och de mest ekonomiskt lönsamma träden och lämnar kvar halvstora träd. Återväxten säkras genom nyplantering i de luckor som uppstår och på de ställen där naturlig föryngring ej skett. Metoden är en utveckling av den beprövade bländningen eller plockhuggningen, vilka innebär att man avverkar vissa utvalda träd.

Målet med denna typ av skogsbruk är att kombinera tillväxt, ett ekonomiskt effektivt skogsbruk och en god miljöhänsyn. Syftet med Holmbergs skogsavverkning är att använda sig av ett kontinuerligt och naturnära skogsbruk med stor variation, hög biodiversitet och god virkeskvalitet och avkastning. I och med att det i Holmbergs skog finns risker med frostskador passar denna typ av metod bra då gallringen minskar förekomsten av frostskador.

Enligt rådande skogspolitik ska miljömål och produktionsmål vara jämställda. Miljömålet innebär att skogsmarkens naturliga produktionsförmåga bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen ska säkras. Skogen ska brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar för att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd.

Produktionsmålet innebär att skogen och skogsmarken ska utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning. Skogsproduktionens inriktning ska ge skogsägaren frihet och eget ansvar att själv besluta om användningen av vad skogen producerar.

I skogsvårdslagens portalparagraf kan man läsa: ”Skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt skall ge god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vid skötseln skall hänsyn även tas till andra intressen.”

Skogen utgör 56 procent av Sveriges sammanlagda markyta. 50 procent av landets rödlistade arter återfinns här. Därför är val av skogsskötsel en mycket viktig komponent för den biologiska mångfalden. En naturligt varierad skog är därför avgörande i detta syfte. Det är därför mycket olyckligt att skogsvårdslagen är baserad på en barrträdsmonokultur, vilket inte är kompatibelt med varken miljömål, portalparagrafen eller skogsägarnas möjlighet att själva välja brukningsmetoder. Ytterligare mervärden från ett naturligt varierat skogsbruk utan kalhyggen är en ökad kolbindningsförmåga.

Skogsstyrelsen rekommenderar att marker som tidigare skötts med kalhyggesfritt skogsbruk även i fortsättningen ska skötas utan kalhuggning. Styrelsen överväger att rekommendera bidrag till de markägare som efterföljer detta, vilket är fallet i Holmbergs ärende.

Trots detta kräver kammarrätten i sin dom att Holmberg måste kalavverka sin mark då skogsvårdslagen inte tillåter alternativa avverkningsmetoder. Skogsstyrelsen och länsrätten påstår att det inte finns någon forskning som visar på att naturkulturmetoden är ”hållbar” ur ett produktionsperspektiv. Enligt 4 § skogsvårdslagsstiftningen (1993:1096) får endast metoder som erfarenhetsmässigt eller genom forskningsrön och prov i praktisk skala och som visar sig ge tillfredsställande resultat inom godtagbar tid användas vid beståndsanläggning. Vidare är naturkulturmetoden inte ändamålsenlig för tillväxten över tid då utglesningen kan bli för stor (10 § skogsvårdslagen). Däremot bör Holmberg uppfylla kraven på återbeskogning med råge (5 §).

Skogsstyrelsens handbok är i dag uppbyggd efter tanken att en skog är ett bestånd där alla träd är lika gamla, en tanke som ej är förenlig med de skogspolitiska målen. Resultatet blir att Holmbergs avverkningsansökan och brukningsmetod hamnar mellan skogsvårdslagens 10 § och 5 § vilket innebär att möjligheten att som skogsägare själv besluta om att bruka sin skog på ett sätt som lever upp till de skogspolitiska målen inte kan realiseras.

Fallet med Holmbergs initiativ visar på att privata skogsägare med ambition om ett miljö- och produktionsriktigt skogsbruk straffas i och med dagens skogsvårdslag. Med anledning av detta vill jag fråga jordbruksminister Eskil Erlandsson:

Avser ministern att ta initiativ till en översyn av lagen med syfte att anpassa den efter aktuell forskning och möjliggöra ett skogsbruk som följer både miljömål och produktionsmål?