den 5 februari

Interpellation

2009/10:226 Ansvarsutkrävande vid utvisningar

av Bodil Ceballos (mp)

till statsrådet Tobias Billström (m)

Tisdagen den 2 april utvisades ännu en grupp burundier till Bujumbura. Denna gång hade tydligen landningstillstånd begärts eftersom man på flygplatsen till och med hade ett antal namn på en lista över vilka som skulle komma med planet. Enligt ett nyhetsinslag i Radio Isanganiro den 3 april handlar det om ett brittiskt plan med ett tjugotal personer ombord varav några inte är burundier utan också från Rwanda och Somalia. Flyktingarna saknade handlingar som tillåter dem inresa i landet och togs omedelbart om hand av polis. I inslaget nämns också att det finns många burundier i Sverige och att de kommer att skickas tillbaka. Burundiska människorättsorganisationer ställer sig frågande till denna hantering och menar att det måste röra sig om ett avtal som svenska myndigheter har med presidenten om återtagande av flyktingar.

Återtagandeavtal har blivit vardagsmat under denna mandatperiod och således inget jag förvånas över längre – särskilt inte med tanke på att Burundi är ett land Sverige ger bistånd till och därför ser sin möjlighet att ställa motkrav. Återtagandeavtal ska dock inte kunna innebära att de människor som utvisas hamnar rakt i klorna på den de flytt ifrån, i detta fall den sittande presidenten.

Sverige talar vitt och brett om respekten för de mänskliga rättigheterna. Via vårt bistånd stöttar vi MR-arbete i olika länder. När MR-försvararna sedan flyr till oss är de inte välkomna utan skickas hem under förödmjukande former som dessutom utsätter dem för livsfara. Detta är inget annat än dubbelmoral och skenhelighet. Vem kan garantera att de personer som nu sitter hos polisen i Bujumbura kommer att släppas? Vem kan garantera att den man som är beroende av insulin och som fått med sig några dagsdoser kommer att hinna till en läkare innan det är för sent? Är det EU? Är det migrationsministern? Är det UD? Är det Migrationsverket? Är det den svenska gränspolisen? Är det den svenska lagstiftaren? Vi kan inte ha en situation där alla kan skylla på någon annan. Alla gör sitt jobb – men vem ansvarar för konsekvenserna?

Sverige tolkar många gånger de mänskliga rättigheterna på ett mycket snävare sätt här hemma i relation till människor från andra länder än det sätt vi förespråkar eller lär ut till dem när de befinner sig på hemmaplan. Den humanitära rätten bör inte tolkas olika i olika länder. Det sätt vi i dag i Sverige använder oss av för att ”göra oss av med” människor är inte värdigt ett land som säger sig värna de mänskliga rättigheterna och som påstår sig ha en human och generös flyktingpolitik. Det är snarare så att vi svärtar ned vårt hittills goda rykte.

Jag vill därför fråga ansvarigt statsråd:

Avser statsrådet att komma med förslag som klargör vem som ansvarar för att de som utvisas inte fängslas eller på annat sätt trakasseras vid hemkomsten?

Avser statsrådet att komma med förslag som innebär att det är möjligt att utkräva ansvar av Sverige då utvisningar sker i strid med den humanitära rätten?