den 29 januari

Interpellation

2009/10:204 Förkortad handläggningstid vid migrationsärenden

av Bodil Ceballos (mp)

till statsrådet Tobias Billström (m)

En ny modell på Migrationsverket ska leda till att den som söker asyl i Sverige får ett snabbare beslut på sin ansökan. Tre månader från ansökan till beslut är målet, mindre än halva tiden jämfört med dagens cirka sju månader. Det är positivt och något vi länge efterfrågat.

Projektets långsiktiga och bakomliggande syfte är att effektivisera asylprocessen på ett hållbart sätt för att uppnå regeringens mål om maximalt sex månaders handläggningstid och verkets mål om tre månaders handläggningstid samt ökad rättssäkerhet. Även om en del i reformen är välmenande och kan tänkas leda till en del förbättringar för många sökande kommer den enligt vår bedömning att leda till katastrofala följder avseende rättssäkerheten för väldigt många.

Migrationsverket påbörjade 2002 en försöksverksamhet med förändrad handläggningsform i asylärenden i olika regioner inom verket. I januari 2004 beslutade regeringen att förändringen skulle genomföras i hela verksamheten och det senast i juli 2005. Det kan vi läsa i regeringens proposition 2004/05:170, s. 150–151 under rubriken Förändrad asylprocess vid Migrationsverket. Det sistnämnda arbetssättets huvudsakliga syfte var att öka rättssäkerheten i asylprövningen och koncentrera tyngdpunkten av prövningen till första instans. Det blir därför paradoxalt när man jämför proposition 2004/05:170 med den nya reformen för asylutredning eftersom följderna av den kan innebära att Migrationsverkets nya arbetsmodell strider mot utlänningslagen – för att inte nämna ett antal viktiga rättsprinciper om opartiskhet, saklighet och rätt till juridiskt biträde, stadgade i grundlag, och ett antal rättsakter gällande mänskliga rättigheter.

Om det ekonomiska argumentet

Migrationsverket ser i den nya modellen till att man snabbare kallas till nyintroduktion vilket är bra. Men ska verkligen alla sökande skickas dit utan individuell prövning, med tanke på att vissa asylsökande ibland varit bosatta i Sverige i flera år och då redan kan relativt mycket om systemet? Det kan tyckas något komiskt och man kan fråga sig om inte det är slöseri med utredningsresurser.

Migrationsverket anger på sin hemsida att handläggningen av asylärenden med den nya reformen kan snabbas upp och spara pengar. Skälet anges vara att sökande med uppenbara asylskäl inte behöver biträde, vilket visserligen är sant. Däremot menar vi att risken är stor att antalet sökande som bedöms ha uppenbara asylskäl kommer att minska när de inte redan från början stöds av offentliga biträden. Det leder i sin tur till fler avslag och följaktligen fler överklaganden som i sin tur leder till förlängda handläggningstider och ökade rättegångs- och tolkkostnader.

Om en förbättrad rättssäkerhet

På Migrationsverkets hemsida anges det att asylutredningen med den asylsökande, i den nya reformen, genomförs av ”de skickligaste handläggarna” tillika beslutsfattarna nu utan föredragande och offentligt biträde. Betyder det att Migrationsverket tar på sig ansvaret när det gäller risken att negativt påverka de sökandes rättssäkerhet då de är utan det offentliga biträdets medverkan i dialogen från första instans? Den relation som ombudet har till den sökande inger trygghet för den sistnämnda. Följaktligen får den asylsökande ökad tilltro till samt ökad förståelse för de olika moment som utgör proceduren.

Efter asylutredningen skrivs till exempel ett protokoll. Det är ofta mycket svårare och klart dyrare att ifrågasätta protokollets innehåll utan att det offentliga biträdet själv medverkat. Själva kvaliteten på handläggningen i de flesta fall torde minska då det, i det offentliga ombudets frånvaro, kan finnas ökad risk för missförstånd. Nervösa och traumatiserade asylsökanden kan ha svårt att veta vad som är viktigt att berätta i själva asylansökan och ett misstag kan förstöra asylutredningen redan från början.

En förkortad handläggning av asylansökan är positivt i sig, men frågan är huruvida det är effektivt och rättssäkert att inte förordna offentliga biträden från allra första början. Mot den bakgrunden vill jag fråga statsrådet:

Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att säkerställa att de asylsökandes rättssäkerhet inte hotas med det nya systemet?