den 21 januari

Interpellation

2009/10:196 Svenskt bistånd till det isländska folket

av Ulla Andersson (v)

till finansminister Anders Borg (m)

Det isländska folket har blivit hårt prövat i finanskrisens spår. Privatiseringar och avregleringar i banksektorn har inneburit att oansvar och girighet satt hela det isländska samhället på spel.

Under 90-talet gick Island från att ha en av Europas mest till minst reglerade finansmarknader. Avsaknaden av insyn och ansvarsutkrävande gjorde att landets privata banker snabbt kunde expandera långt utanför landets gränser. Korthuset föll samman i september 2008 då de tre dominerande isländska bankerna Landsbanki, Glitnir och Kaupthing inte kunde betala sina skulder och togs över av staten. Sammanbrottet innebar även att 400 000 britter och holländare som placerat sina pengar i Internetsparfonden Icesave förlorade sina sparpengar varpå regeringarna i Storbritannien och Nederländerna krävde ersättning av den isländska staten.

Det så kallade Icesave-avtalets utformning fick det isländska folket att återigen säga ifrån, varför en folkomröstning nu ska hållas i frågan. Island har förklarat att de ska betala det de är skyldiga, även om man kan ifrågasätta om det faktiskt är det isländska folket som ska betala det oansvariga bankägare, bristande regelverk och tillsyn samt enskildas girighet ställt till med. Men betala tänker de.

På 15 år ska Island betala tillbaka omkring 40 miljarder svenska kronor med en ränta på 5,5 procent. Bara räntan motsvarar halva Islands sjukvårdsbudget.

Det är de orimliga villkoren i Icesave-avtalet som har lett till att en folkomröstning, vilket en fjärdedel av Islands befolkning krävt, ska hållas. Island vill omförhandla avtalet med Holland och Storbritannien.

Tyvärr har framför allt Storbritannien mött detta med bland annat hot om att motarbeta Islands EU-anslutning och förklarat att de inte är villiga till några omförhandlingar. Det nytillträdda spanska ordförandeskapet har också uttalat att den uppstådda situationen kan ställa till med problem vad gäller Islands medlemskap i EU.

Sverige bör på olika sätt bistå det isländska folket och bidra till att en omförhandling kommer till stånd.

Mina frågor till finansministern är därför följande:

1. Avser finansministern att bistå det isländska folket och underlätta en omförhandling av Icesave-avtalet och i så fall på vilket sätt?

2. Avser finansministern att villkora Sveriges utbetalningar beroende på om Icesave-avtalet antas eller göra som Norge, det vill säga avstå från sådana villkor?

3. Kommer folkomröstningsresultatet att påverka finansministerns agerande?