den 20 januari

Interpellation

2009/10:192 Strategi för försvarsindustrin

av Peter Hultqvist (s)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Svensk försvarsindustri har en hög teknologisk kvalitet. Den har byggts upp i ett intimt samarbete mellan Försvarsmakten och industrin. Militära behov har lett till teknisk utveckling, forskning, ökat kunnande och till sist högkvalificerade produkter. I förlängningen har teknik och kunnande som med framgång använts i civil produktion skapats.

Det som kan kallas försvarsindustrin omfattar i dag ca 45 företag med 30 000 anställda. Med underleverantörer och servicebolag så handlar det om ca 100 000 arbetstillfällen. Försvarsindustrins verksamhet påverkar inte bara försvars- och säkerhetspolitiken. Den har också betydelse för näringspolitiken och forskningspolitiken. Bara genom att nämna orter som Linköping, Örnsköldsvik, Karlskoga och Karlskrona där viktiga försvarsindustrier bedriver produktion indikeras även dess regionalpolitiska betydelse. Således kan det konstateras att den har en mycket stor betydelse för hela det svenska samhället.

När synen på upphandling av försvarsmateriel förändras och leds av principen ”nyanskaffning bör, när sådan är nödvändig, i första hand ske av på marknaden befintlig, färdigutvecklad och beprövad materiel” så förändras också denna näringsgrens förutsättningar för utveckling. Att ”köpa från hyllan” på en internationell marknad i stället för att utveckla egen materiel får effekter på arbetstillfällen, forskningsinsatser, teknikutveckling och möjligheten att upprätthålla spetskompetens.

Vid en betraktelse av helheten och vidden i den svenska försvarsindustrin så framstår behovet av en långsiktig och samlad strategi som nödvändig. Inte minst kopplingen mellan försvarets behov av materielförsörjning i ”skarpt” läge och försvarsindustrins vida betydelse för näringslivsutveckling och regional balans är indikatorer för detta. Något sådant initiativ har inte tagits av den sittande regeringen. Utan en tydlig strategi och uttalande från statsmakten om synen på försvarsindustrins framtida roll som näringsgren riskerar denna att successivt erodera och försvagas.

Min fråga till ministern är:

Vilka initiativ avser ministern att ta för att tydliggöra en strategi för försvarsindustrin som näringsgren och dess betydelse för inte bara försvarets behov utan också dess närings‑, forsknings- och regionalpolitiska roll?