den 20 januari

Interpellation

2009/10:189 Svenskt internationellt sjöfartsregister

av Peter Pedersen (v)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

I förra veckan presenterade statsrådet Åsa Torstensson i en artikel i Göteborgs-Posten som den första av sju punkter om vad regeringen vill göra för svensk sjöfart införandet av ett svenskt internationellt sjöfartsregister.

Med ett svenskt internationellt sjöfartsregister riskerar vi att flera tusen svenska sjömän blir strandsatta och förlorar sina jobb. Norge var år 1987 först att införa ett internationellt sjöfartsregister. De norskägda fartygen kunde fortsätta att använda norsk flagg men sjöfolk kunde anställas på så kallade lokala villkor, exempelvis filippinska sjömän på filippinska kollektivavtal. Tusentals norska sjömän tvingades då gå i land och ut i arbetslöshet.

Det är inte första gången som ett svenskt internationellt sjöfartsregister står på dagordningen. Bildtregeringen hade som mål att införa ett sådant 1992. Redarna skulle få rätt att säga upp dem som arbetade på svenska kollektivavtal och ersätta dem med utländska arbetare som arbetade på så kallat hemlandsvillkor. Protesterna mot förslaget blev dock omfattande och frågan lades på is i och med krisuppgörelsen hösten 1992.

De invändningar som framfördes mot ett svenskt internationellt sjöfartsregister 1992 är lika relevanta i dag. Ett sådant register kränker förenings- och förhandlingsrätten genom att de svenska fackförbunden nekas att teckna kollektivavtal och det diskriminerar utländskt sjöfolk. Ett sådant register kränker den svenska modellen och sätter viktiga delar av arbetsrätten ur spel.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga:

Vad avser statsrådet, vid ett eventuellt införande av ett svenskt internationellt sjöfartsregister, att vidta för åtgärder för att garantera förenings- och förhandlingsrätten, rätten att teckna svenska kollektivavtal och för att förhindra diskriminering av utländskt sjöfolk?