den 15 januari

Interpellation

2009/10:184 Barnkonventionen

av Monica Green (s)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Sverige är ett av de länder i världen som har kommit längst i arbetet med att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Barnkonventionen är en naturlig utgångspunkt i allt arbete med barns och ungas rättigheter både i enskilda fall och i frågor som rör barn och unga som grupp. Att ett land har ratificerat en konvention innebär att det har bundit sig folkrättsligt till att förverkliga konventionens innehåll.

Barnkonventionen utgår från att barndomen är värdefull i sig och att barndomen dessutom lägger grunden för resten av livet. Barn är ofta en utsatt grupp i samhället. De ska behandlas som mer sårbara än vuxna och ha tillgång till omvårdnad, stöd och särskilt skydd, även rättsligt.

Arbetet med barnkonventionen handlar inte bara om barns rättigheter, utan även om att öka kvaliteten i beslutsfattandet så att besluten blir bättre för dem som berörs och så att samhället använder sina resurser på bästa sätt. I en situation där resurserna är begränsade måste man se till att man använder varje krona effektivt.

Trots denna tydliga ambition att få kommuner och landsting att ha ett barnperspektiv i allt beslutsfattande så vet vi att arbetet går för sakta framåt. Många kommuner och landsting har fattat principiella beslut att leva upp till barns rättigheter men alltför få har metoder för att lyssna till barn eller för att beakta barnets bästa i själva beslutsprocessen.

För att förbättra barnperspektivet i det lokala och regionala arbetet behövs en ökad styrning och ökad stimulans från den nationella nivån. Målen i den nationella strategin behöver preciseras.

Vad avser statsrådet göra för att FN:s barnkonvention följs i alla beslut?