den 15 januari

Interpellation

2009/10:183 Barnen och krisen

av Monica Green (s)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Klyftorna har ökat mellan barn i Sverige, mellan rikare och fattigare barnhushåll, mellan barn med sammanboende och barn med ensamstående föräldrar, mellan kommuner samt mellan storstädernas kommundelar.

Nästan två tredjedelar av Sveriges kommuner genomför eller planerar att genomföra nedskärningar på skolan, detta trots den engångsutbetalning som regeringen utlovat på ca 7 miljarder till kommunerna under 2010. Eftersom regeringen inte utlovar något för 2011–2012 fortsätter besparingarna på lärare, förskollärare, kuratorer, psykologer, barnskötare, fritidsledare och så vidare.

Många kommuner gör bedömningen att regeringens pengar inte räcker för att rädda jobben i välfärdens kärna. Både Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Konjunkturinstitutet (KI) efterfrågar långsiktiga lösningar. Regeringen bedömer själv att 60 000 jobb försvinner inom den offentliga sektorn under en fyraårsperiod.

Det behövs ett fortsatt medvetet arbete med att utjämna klyftorna i samhället. Klyftor leder till sociala skillnader och kan leda till oroligheter och ökad brottslighet. Det behövs förskoleplatser och fritidshemsplatser till arbetslösas barn, det behövs läxläsningshjälp, det behövs ett rikt föreningsliv och det behövs stopp för oskäliga avgifter i skolan.

Barn i ekonomiskt utsatta familjer har inte råd att vara med i föreningar. De har inte cyklar och skridskor eller annan fritidsutrusning. De kan inte dela upplevelser med andra barn som kostar pengar. Barns språkinlärning och kunskapsinhämtning kan hämmas.

Alla sätt att arbeta för att utjämna klyftorna i samhället för våra barn borde ha högsta prioritet. En handlingsplan borde utvecklas för att minska barnfattigdomen inom de fem områden som Socialstyrelsen använder sig av.

Vad avser socialministern att göra för att minska klyftorna mellan barn?