den 15 januari

Interpellation

2009/10:182 ECT-behandling

av Elina Linna (v)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Inom den psykiatriska hälso- och sjukvården har ECT-behandling (elbehandling) återigen blivit ett alltmer förekommande inslag. Frågan har uppmärksammats och debatterats flitigt i medier och tidningar. Framför allt är det den bristande informationen till patienterna om de svåra minnesproblem, som ibland kan uppstå efter behandling, som har kritiserats, liksom att de personer som därefter klagat och sökt upprättelse har fått ett mycket dåligt bemötande. Det ska även ha förekommit att behandling getts utan patientens medgivande. Det har också framgått att det knappt existerar någon form av uppföljning av hur mycket metoden används och vilka resultat och biverkningar den har. Många patienter har genomgått ECT-behandling i långa serier och under lång tid, men utan att det finns forskning på hur detta påverkar människor.

Jag har nyligen ställt en fråga till socialministern om ECT-behandling. I svaret hänvisar ministern till ett uppdrag till Socialstyrelsen om att påskynda utvecklingen av grunddata och kvalitetsindikatorer med mera samt att förbättra verksamhetsuppföljningen inom psykiatriområdet. Detta uppdrag är självklart mycket viktigt för kvaliteten i och respekten för patienterna inom psykiatrin. Jag anser emellertid att frågan om ECT-behandlingar förtjänar att lyftas fram särskilt.

Den forskning om ECT-behandling som finns har framför allt bedrivits i USA och världens ledande expert på ämnet är professor Harold Sackeim. I intervjuer har han påpekat att risken för bestående minnesförluster är känd sedan länge. Han har också lett studier som visar att risken för bestående minnesförluster ökar vid långa behandlingsserier.

Personer som fått bestående minnesförluster har vänt sig till Socialstyrelsen och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och endast fått svaret att behandlingen legat i linje med vetenskap och beprövad erfarenhet. Att det faktiskt inte är så visar på stor respektlöshet mot dessa medborgare.

Trots detta skrämmande faktum är det samtidigt så att behandlingen med ECT ökar i Sverige. Socialstyrelsen tog så sent som i våras fram nationella riktlinjer för vård och behandling av depression och ångest, som rekommenderar ECT-behandling som en första åtgärder vid djup depression, före medicinering och psykologisk behandling. Med de risker som finns med behandlingen är detta alarmerande.

Mina frågor till socialminister Göran Hägglund är:

1. Avser ministern att ge i uppdrag till Socialstyrelsen att revidera de nationella riktlinjerna för vård och behandling av depression och ångest?

2. Avser ministern att vidta åtgärder för att Socialstyrelsen ska ges i uppdrag att utarbeta nya forskningsbaserade riktlinjer för behandling och uppföljning av behandling med ECT?

3. Avser ministern att vidta åtgärder för att information till patienter om ECT-behandling ska förbättras?

4. Avser ministern att vidta åtgärder för att stärka rättssäkerheten inom psykiatrin så att behandling i högre grad ska vila på patientens samtycke?

5. Avser ministern att vidta åtgärder för att ge upprättelse åt dem som drabbats av felbehandling med ECT och fått bestående men av detta?