den 11 januari

Interpellation

2009/10:179 Vårdnadsbidragets effekter

av LiseLotte Olsson (v)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Det har kommit till min kännedom att två förskolor på Järvafältet i Stockholm lagts ned på grund av det vårdnadsbidrag som regeringen infört. Det är ingen nyhet att kvinnor som saknar fast förankring på arbetsmarknaden, till exempel på grund av att de nyligen invandrat, väljer att ansöka om vårdnadsbidrag för att få en försörjning, om än en blygsam sådan, än att inte ha någon inkomst alls. Detta visar både undersökningar från Sverige, Finland och Norge.

Precis som Vänsterpartiet förutsåg innan reformen genomfördes har vårdnadsbidraget blivit en fälla för både barn och kvinnor, i synnerhet för kvinnor som är långtidsarbetslösa. Konsekvensen blir att kvinnorna riskerar att isoleras i hemmet vilket leder till ett ännu större beroende av män och släktingar. Undersökningar från andra länder med vårdnadsbidrag visar även att bidraget har lett till minskad ekonomisk jämställdhet, större skillnader i fördelningen av det obetalda hem- och omsorgsarbetet samt minskad makt och inflytande för kvinnor. I en tidigare interpellationsdebatt (se riksdagens protokoll 2007/08:76 anf. 73) understryker i och för sig socialministern att vårdnadsbidraget inte är en reform med fokus på jämställdhet utan med fokus på att stärka barnperspektivet. Vi kan nu se att reformen inte ens lever upp till denna ambition av regeringen.

I tidigare interpellationer (2007/08:408 och 2008/09:151) har Vänsterpartiet uppmärksammat dels remissinstansernas kritik mot vårdnadsbidraget, dels att undersökningar visar att antalet ansökningar om vårdnadsbidrag direkt kan kopplas till föräldrarnas socioekonomiska status vilket är djupt oroande. En anledning till att förskolan subventioneras är att den är en pedagogisk verksamhet som utvecklar barnens sociala förmåga. Det är i förskolan som grunden till det livslånga lärandet läggs. Att skattepengar nu används till att hålla barn borta från förskolan är därför en utveckling i helt fel riktning.

Barnen löper risk att få sin språkutveckling försenad om de inte går i förskolan. Detta gäller i synnerhet barn till invandrade föräldrar som kanske själva står utanför arbetsmarknaden. Hur detta ska gynna barnens framtidsutsikter är svårt att se. I Rinkeby är till exempel 454 barn mellan ett och tre år inte inskrivna i någon förskola. Vårdnadsbidraget bidrar alltså till att barn i redan utsatta familjer kommer att få det ännu svårare i samhället. Tunga remissinstanser, som Skolverket, som påpekat att vårdnadsbidraget skulle öka den sociala snedrekryteringen till förskolan har bevisligen fått rätt. Alla barn har inte längre samma rätt till barnomsorg av god kvalitet vilket strider mot barnkonventionen.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor till socialministern:

1. Vilka åtgärder har socialministern vidtagit för att följa vårdnadsbidragets utveckling ur både ett barn- och ett jämställdhetsperspektiv?

2. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att minska segregerande effekter för kvinnor och barn av vårdnadsbidraget?