den 17 december

Interpellation

2009/10:174 Indelningen av Sverige i anmälningsområden

av Anne-Marie Pålsson (m)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

I regleringsbrevet inför 2009 fick Affärsverket svenska kraftnät i uppdrag av regeringen att förbereda en indelning av Sverige i separata anmälningsområden. Uppdraget kan ses som en direkt följd av den överenskommelse som de nordiska energiministrarna träffade i augusti 2008. Enligt den ska utvecklingen av den nordiska gränslösa elmarknaden påskyndas.

Bakgrunden är följande. I Sverige råder en obalans mellan var elproduktionen är belägen och var konsumtionen sker. Tillsammans med att överföringskapaciteten är begränsad skapar detta problem med elförsörjningen i perioder med stor belastning i elnätet.

Hittills har problemet med dessa flaskhalsar lösts genom så kallad mothandel. Den innebär att elproduktion ökats i bristområden och hållits tillbaka i överskottsområden. Men problemet har också avhjälpts genom att exporten av el till andra länder strypts.

Så har man gjort för att man har ansett att det är ett värde i sig att samma elpris kan tas ut i hela Sverige – ett enhetligt pris anses vara bra för konkurrensen – och för att hela Sverige ska kunna få sitt elbehov tillgodosett också i perioder av hård belastning.

Men nu har Danmark klagat hos EU-kommissionen på Svenska kraftnäts hantering av flaskhalsarna. Den strider enligt den danska bedömningen mot konkurrensreglerna i artikel 82 i EU-fördraget ty obalanser i Sverige har lett till att delar av Danmark – främst Köpenhamnsområdet – upplevt en brist i eltillförseln.

EU-kommissionen har gjort en preliminär bedömning och kommit fram till att Svenska kraftnäts hantering kan strida mot dessa regler. Men frågan är inte slutligen avgjord.

Svenska kraftnät instämmer inte i den danska kritiken men åtar sig ändå frivilligt att i förväg ändra på sina rutiner för att tillgodose deras krav.

Svenska kraftnät har nu levererat sin rapport (Dnr 2009/35) och enligt den bör Sverige delas in i fyra anmälningsområden. Svenska kraftnäts argumentation för detta är mycket intressant – särskilt för alla invånare i södra Sverige.

För det första konstaterar Svenska kraftnät att det i deras uppdrag ligger att verka för lösningar som är bra för hela Europa och leder till så rättvisa förhållanden som möjligt inom och mellan länderna, snarare än att verka för att alla konsumenter i Sverige möter ett och samma låga elpris (s. 22, Dnr 2009/35).

För det andra påpekar Svenska kraftnät att konsekvensen av den metod som används i dag är att kostnaden för att balansera elanvändningen över Sverige bärs av alla elkonsumenterna. Detta menar Svenska kraftnät är oacceptabelt.

Enligt Svenska kraftnäts sätt att resonera är det bättre att i stället låta ”marknaden” få styra. Praktiskt innebär det att priset ska tillåtas öka i bristområden och minska i överskottsområden. Därigenom förväntas efterfrågan minska och utbudet öka i bristområden.

Men det är självbedrägeri att hänvisa till att en lösning av elförsörjningen ska ske via marknadskrafterna eftersom produktionen är politiskt styrd. Stängningen av Barsebäck skulle exempelvis aldrig ha kommit till stånd om enbart marknadskrafterna gällt.

Det är också viktigt att påpeka att den lösningen som förespråkas av Svenska kraftnät inte heller är utan kostnader. Men i stället för att låta alla konsumenter bära kostnaden av obalanserna solidariskt, kommer bara de konsumenter som befinner sig i bristområdet att bära kostnaden. Enligt Svenska kraftnäts egen analys består detta kollektiv av konsumenterna i södra Sverige – söder om en linje mellan Västervik och Varberg.

Kostnaden hänger samman med att priset på el förväntas att öka – något som kan förklaras av följande faktorer.

För det första integreras det södra anmälningsområdet starkare med det danska som karakteriseras av en mycket svag konkurrens – långt mycket svagare än den vi har i Sverige. Svag konkurrens brukar leda till ökade priser och så lär fallet också vara här.

För det andra kommer prissvängningarna i det södra området att öka, vilket gör det dyrare att prissäkra elen. Denna merkostnad skickas direkt till konsumenterna.

För det tredje tillåts elbristen – när den uppstår – få fullt genomslag i priset. Enligt Svenska kraftnäts rapport inträffar det jämförelsevis ofta i södra Sverige.

Så samtidigt som det enligt Svenska kraftnät är viktigt att alla aktörer i alla länder har möjlighet att konkurrera och köpa och sälja el på lika villkor, erkänner Svenska kraftnät att med den föreslagna lösningen blir elen dyrare för vissa konsumenter i Sverige än för andra.

Vad är det för pengar vi pratar om? Den frågan är inte lätt att svara på, ty många faktorer spelar in. I en skrivelse till riksdagen varnar Oberoende Elhandlare för markanta prisökningar. Svenska kraftnät redovisar i sin rapport resultatet av gjorda simuleringar som pekar på en prisökning på 4–5 öre per kilowattimme som med alla skatter blir minst det dubbla för slutkunden.

Räknat på en årsförbrukning på 30–40 terawattimmar (motsvarande 20–30 procent av den svenska totalförbrukningen) kan konsumenterna i södra Sverige räkna med en årlig kostnadsökning på 3–4 miljarder kronor.

Men oavsett om detta får anses som ett stort eller litet belopp, kvarstår den centrala frågan – nämligen varför de sydsvenska konsumenterna ska tvingas betala ett högre elpris bara för att gynna de långt mycket rikare konsumenterna i Köpenhamnsområdet, detta särskilt som dagens problem till icke obetydlig del kan förklaras av Barsebäcks stängning som danskarna aktivt och energiskt förespråkade.

Jag har med anledning av detta tre frågor till näringsminister Maud Olofsson.

1. Är det näringsministerns avsikter att svenska myndigheter – inklusive affärsverk – ska verka för Europas och Nordens intressen snarare än för svenska intressen?

2. Hur ser näringsministern på förhållandet att boende i Sydsverige ska subventionera elkostnaden för dem som bor i Köpenhamnsområdet?

3. Hur ser näringsministern på förhållandet att Sverige föregriper en prövning som pågår hos kommissionen?