den 7 december

Interpellation

2009/10:162 Ansvaret för drabbade cancersjuka och den växande gruppen försäkringslösa

av Mona Sahlin (s)

till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)

Under lång tid har det blivit alltmer uppenbart att regeringens förändringar av sjukförsäkringen får dramatiska effekter. De senaste dagarna har konsekvenserna för enskilda människor blivit alltmer uppenbara. De farhågor vi socialdemokrater påpekat under en lång tid har i stora delar besannats. Svårt cancersjuka människor som riskerar att tvingas ut ur försäkringen har trätt fram och gett ett ansikte på de problem som regeringens politik för med sig. Regeringens svar har varit att regelverket tolkats fel samtidigt som Försäkringskassan enligt sina instruktioner tillämpat rådande lagstiftning som regeringen drivit igenom.

Vid nyår utförsäkras ytterligare 16 000 personer från försäkringen. Under kommande år drabbas ytterligare tiotusentals människor. Förändringarna innebär svåra prövningar för dem som drabbas och ställer stora krav på berörda myndigheter. Det innebär att inte bara den höga arbetslösheten leder till att utanförskapet ökar. Det fördjupas av den nya lagstiftningen. Vi ser ett helt nytt samhällsproblem drivas fram – försäkringslöshet.

Att just cancersjuka riskerade att drabbas av regeringens nya politik är ingen överraskning. Redan som oppositionsparti fick Moderaterna och Fredrik Reinfeldt frågor om detta av oss socialdemokrater. Fredrik Reinfeldt lovade därför i valrörelsen att en lista med svåra sjukdomar – bland annat cancer – skulle berättiga till ett undantag från de nya reglerna i sjukersättningen. Men någon sådan lista presenterades inte före valet och i regeringsställning har statsministern meddelat att den nya lagstiftningen inte möjliggjorde en sådan lösning Moderaterna talat om i valrörelsen. Nu ser vi dess värre hur enskilda människor drabbas hårt av den situation som uppkommit.

En stor otydlighet har redan från början präglat processen. I stället för att i grunden utreda frågan och få ett relevant underlag för beslut har förändringarna hastats igenom av den borgerliga regeringen. Även nu i slutskedet är tiden mycket knapp. Den 1 januari ska nya beslut träda i kraft. Den 9 december fattas beslut om alla delar utom dem som rör arbetslöshetsförsäkringen, som beslutas så sent som den 16 december. Varningarna från ansvariga myndigheter, läkare och organisationer om vad de långtgående förändringarna kan få för konsekvenser har ignorerats.

För många av dem som nu drabbas kommer det att krävas att de vänder sig till sin kommun för att söka försörjningsstöd. Socialbidragen kommer att öka ännu mer. Människor som i dag har ett jobb, men på grund av sin sjukdom inte arbetar full tid, tvingas av de nya reglerna ut i arbetslöshet på heltid. Varningar och förtvivlan följer i regelförändringarnas spår.

Att vi socialdemokrater i oppositionen och regeringen har olika syn på de gemensamma försäkringssystemen är ingen ny fråga. Vi accepterar inte att vi får en ny stor grupp av försäkringslösa i vårt land. Vi borde dock kunna vara överens om att systemen måste sätta människan i centrum och att många av de effekter vi nu ser av förändringarna av sjukförsäkringen inte är acceptabla. Vi borde också vara överens om att alla individer har rätt till en rättssäker och förutsägbar behandling.

Nu krävs därför ansvar. Vi behöver ta ett omtag och hitta lösningar som håller över tid, lösningar som kan återställa människors förtroende för våra gemensamma försäkringar.

Ansvariga statsråd har försökt att flytta ansvaret mellan varandra. Regeringens – och därmed statsministerns – samlade ansvar för den uppkomna situationen har varit allt annat än tydligt. Oviljan att ta ansvar har direkt gått ut över dem som riskerar att utförsäkras ur försäkringen.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsminister Fredrik Reinfeldt:

Vilka skäl, enligt statsministerns ställningstagande, finns att genomdriva utförsäkringarna ur sjukförsäkringen när dessa stora oklarheter råder?

Har statsministern för avsikt att verka för ett stopp för utförsäkringarna till dess att regelverket kunnat utredas i grunden?

Vilka slutsatser drar statsministern i dag av det han under den förra mandatperioden sade om undantag för cancerpatienter från de nya, strängare, villkoren i sjukförsäkringen som han då utlovade?

Vilka insatser har statsministern gjort för att se till att Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan getts rätt förutsättningar att klara den uppkomna situationen?